Grönbruna alarmister bet i gräset

Det är snökaos i USA. Och i Skåne. I Västernorrland, där jag för närvarande befinner mig för lite julfrosseri i några dagar, snöar det som bara den. I går var det 23 minusgrader. Förrådsdörren gick inte att få upp och bilen var inte överförtjust över att behöva kämpa i kylan.

Så det är lite svårt att ta snacket om stigande temperaturer i världen och gröna vintrar på något större allvar just nu. Att frågan om att kontrollera planetens klimat över huvud taget diskuteras i officiella sammanhang är ett enda stort skämt. Nog för att människan alltid tagit sig själv på för stort allvar, men detta måste vara något slags rekord.

Det är mycket glädjande att det så kallade klimatmötet i Köpenhamn inte nådde någon omfattande och juridiskt bindande överenskommelse. Det betyder att de allra värsta åtgärderna, skadliga för både frihet, demokrati och ekonomi, i värsta fall skjuts på framtiden och i bästa fall aldrig blir verklighet. Hoppet om ett visst förnuft i klimatfrågan lever således. Låt inte hysteriska och grönbruna klimatalarmister sätta dagordningen för världens folk!

Läs gärna den klockrena krönikan i Norrbottens-Kuriren på just klimattemat.

"Denna dröm om världspolitiken som ett enkelt problem med en enda möjlig lösning, där allt annat snällt får stå åt sidan, må låta vacker för de mest rätlinjigt enkelspåriga bland naturvetare och politiker. För oss mindre tvärsäkra osar resonemangen betydligt värre än koldioxiden. Kompromisslöshet, totala politiska anspråk, demokratiförakt och prat om den enda möjliga lösningen; vi har hört det förut och det låter mer brunt än grönt i mina borgerliga öron."

När man är sådär väldigt tüschk...

Ska man nu nödvändigtvis vara tysk/österrikare, ja då ska man ha ett namn som svänger.

Eller vad sägs om Per Mertesacker (tysk fotbollsspelare)? Bastian Schweinsteiger (dito)?

De är chanslösa mot backhopparen Gregor Schlierenzauer! Bräck den.

Friad efter 35 år i fängelse

En livstidsdömd fånge har friats efter 35 år i fängelse i Florida för en påstådd kidnappning av och våldtäkt på en nioårig pojke. James Bain frigavs tack vare nya DNA-tester. Fallet har drivits av The Innocence Project.

Bain var utpekad av vittnen. Det finns mängder av sådana fall där vittnen med stor säkerhet pekat ut påstådda gärningsmän, även efter personen i fråga friats med hjälp av DNA-bevis. En kvinna pekade ut samma gärningsman som skulle ha våldtagit henne både före och efter att mannen friats. Efteråt erkände hon att det enda hon egentligen var säker på, var att mannen varit svart.

I Florida har en oskyldigt fängslad person rätt till 50 000 dollar för varje år i fängelse. Vilket väl är lite sympatiskt på något sätt. Men miljoner dollar kan aldrig ersätta 35 år i fängelse, särskilt inte i de omänskliga amerikanska institutionerna.

Sådana här exempel är ytterst pinsamma för det amerikanska rättsväsendet. Och det är ett synnerligen starkt argument mot dödsstraffet - förutom det rent mänskliga.

Vittnesmål är alltid problematiska. Extra illa är det förstås när falska erkännanden leder till fällande domar utan ytterligare stödbevisning. Det finns en utbredd okunskap i domstolar, även i svenska, om att ingen skulle kunna erkänna ett grovt brott om de inte är skyldiga till det. I Sverige har Sture Bergwall suttit två decennier på Säter för brott han högst sannolikt aldrig har begått. Ordet skandal är inte tillräckligt. Men upprördheten bland allmänheten uteblir i sådana här fall och riktas i stället alltid mot fall där dömda personer inte får tillräckligt långa straff eller där personer som anses skyldiga frikänns i brist på bevis. Det vittnar om en fullständig oförståelse för rättsstatens viktigaste principer.

Läs också: När oskyldiga erkänner

Populism

Miljöpartiet gillar inte motorvägar och kritiserar följdriktigt regeringen för satsningen på den helt nödvändiga Förbifart Stockholm. Miljöpartisterna Karin Svensson Smith och Stefan Edman frågade sig nyligen vad som ger oss rätten att använda pengar till "mer asfalt och betong när resurserna inom vård, skola och omsorg tryter?"

Samtidigt kritiserar språkröret Peter Eriksson regeringen för att inte ha pumpat in miljarder skattekronor i förlustmaskinen Saab. Frågan är vad som ger Eriksson rätten att använda pengar till att stötta ett förlusttyngt amerikanskägt företag när resurserna inom vård, skola och omsorg tryter?

Det är förstås bara frågan om populism i sin allra renaste form. Du är en pinsam gestalt, Peter Eriksson. Pinsam.

Skogens konung tillika populist.

Förändring inte alls negativt

Det var mycket snack om att regeringen skulle kasta skattemiljarder över Saab för att "rädda jobben" som det så fint kallades. När nu företaget läggs ned på grund av bristande lönsamhet och obefintligt intresse från andra biltillverkare uppstår frågan: vad ska hända med alla anställda?

"Allt kommer att gå åt skogen", suckas och stönas det nu. Det är ju en fin inställning till förändring. Jag har aldrig förstått vad som har gjort Saab-anställda så jäkla speciella att just deras jobb måste räddas av staten. När andra företag går omkull är det ingen som förväntar sig att skattebetalarna ska ställa upp. Konkurser är en naturlig och sund del av marknadsekonomin och även Saab måste faktiskt följa dess spelregler.

Regementsnedläggningarna på många orter i Sverige möttes med samma negativa reaktioner. He bli' slute' för bygd'n! sades det i Östersund. I dag är det knappast många som saknar det gamla regementet. I dess lokaler har nya företag flyttat in och människor har fått jobb igen. Så kommer det att bli i Trollhättan också. Om nu någon vill något med sina liv.

Logiskt

GM lägger ned Saab. Det är det mest väntade och logiska beslutet sedan snurren kring Saab började.

Koenigsegg var aldrig en seriös intressent och när detta väl stod klart återstod i praktiken inga andra utvägar. Att lilla Spyker Cars kvarstod som enda intressent säger det mesta om hur hopplöst läget var. Sagan Saab är således all och det med all rätt. Ett företag som har förlorat 27 miljarder kronor under 2000-talet har inget existensberättigande.

Räkna med att oppositionen kommer att använda Saabs nedläggning för att kritisera regeringen för "passivitet" och hålla den ansvarig för att ha sänkt "svensk bilindustri". Saab har emellertid inte varit svenskägt på väldigt, väldigt länge. Det har varit ett privat företag som ägts av utländska företag och råkat ha en fabrik kvar i Sverige. Regeringen har således agerat helt rätt när den hållit hårt i skattebetalarnas pengar. Förhoppningsvis inser majoriteten av svenskarna detta.

Rättvisa!

Sture Bergwall, aka. Thomas Quick, har fått resning. Resningen gäller mordet på den israeliske turisten Yenon Levi som Quick erkänt men där det helt saknas stödbevisning. Varken vittnen eller någon teknisk bevisning knyter honom till brottsplatsen eller offret. Om det går vägen denna gång, kan det mycket väl vara första brickan i ett dominospel. Quick har nämligen fällts endast på sina erkännanden.

Låt oss hoppas att vi får se verklig rättvisa denna gång. Både för Quick själv, för mordoffren och för deras anhöriga. För om nu Quick är oskyldig, vilket det mesta pekar på, betyder det samtidigt att ett antal mördare har fått gå fria när hårdnackade åklagare, karriärsugna terapeuter och professorer och menlösa advokater lagt sina granskande ögon i rockfickan och bara tutat och kört. Rättsskandalen är således ett övergrepp på så många plan och en gigantisk varningsflagg för förhållandena i det svenska rättsväsendet.

Förhoppningsvis är detta början på en lång process där fall efter fall tas om alternativt helt enkelt avskrivs. Ett stor tanke ska riktas till journalisten Hannes Råstam som i ett flertal dokumentärer har uppmärksammat något som mycket väl kan vara den värsta rättsskandalen i modern svensk historia. Hatten av för ditt arbete, Hannes!

Tidigare bloggposter om Thomas Quick och andra rättsskandaler:

Den krackelerande rättssäkerheten
Skandalen runt Quick bara växer
De skapade ett monster
När oskyldiga erkänner

En lättnadens dag

Det blir inget stort klimatavtal i Köpenhamn. Det är glädjande nyheter för alla med en mer sansad syn på den påstådda globala uppvärmningen (som verkligen inte känns i Stockholm just nu, kan jag intyga). Mest känner jag lättnad. Lättnad över att den påstådda konsensusen om den globala uppvärmningen inte visat sig hålla. Lättnad över att något avtal som är skadligt för både mänsklig frihet, ekonomi och sunt förnuft inte lär skrivas under.

Nu kommer vi att få se oroade miner från högprofilerade politiker och pekade fingrar mot Afrika och Kina (som säkerligen kommer att mötas med uppsträckta fingrar).

Saker och ting är, kort och gott, som de brukar. Klimatalarmismen kommer att fortsätta som vanligt, räkna med det, men så länge det inte fattas beslut om konkreta omfattande politiska åtgärder, kan vi stå ut.

Liberala Partiet, enda ickealarmistiska partiet?

Liberala Partiet anser att Köpenhamnsmötet borde ha ställts in efter att IPCC:s trovärdighet allvarligt skadats till följd av Climategate.

Partiet vill också att "IPCC fråntas sitt uppdrag att skapa vetenskaplig konsensus kring klimatförändringarna. Politiskt måste man komma överens, men vetenskap frodas inte i ett påtvingat konsensusklimat."

Se där, ännu ett argument att lägga sin röst på ett äkta liberalt parti nästa höst.

Ett folk, ett rike...

Att vänstern flyttar fram sina positioner tack vare klimatalarmismen har vi sett länge. Gamla förslag som Tobinskatten dyker upp igen, den "nyliberala världsordningen" (som ingen nyliberal sett röken av) ska brytas. Gröna argument för röd politik.

Men det är inte bara traditionella vänsterförslag som presenteras när världen ska räddas, även mer extrema idéer får nu näring när "klimathotet" ska mötas och människan sättas i bojor.

Ekonomen Diane Francis har sneglat på Kinas ettbarnspolitik, som hon anser är ett föredöme. Jorden är överbefolkad (sic) och den enda vägen framåt är att begränsa barnafödandet och med lite gammal hederlig social ingenjörskonst strypa den mänskliga friheten, tycker hon. Staten ska ha kontrollen. Hon presenterar en vision om radikalt krympande världsbefolkning (delvis med argumentet att elefanterna ska få överleva).

Vi hör ofta från alarmistiskt håll att läget är så akut att vi inte har tid att debattera vad vi ska göra åt det. Just do it! Tusentals miljarder ska alltså kastas på en hypotes, helst utan diskussion. Beslut som kommer att påverka hela jordens befolkning ska fattas utan att kritiska röster får höras. Så bråttom är det. Gamle SVT-meteorologen Pär Holmgren har framfört just denna ståndpunkt - med en reaktionär twist. Om bara allmänna val avskaffades skulle vi inte kunna käbbla.

"Ekologi har blivit det nya bruna", konstaterar Mattias Svensson träffsäkert i Expressen. Det är avskyvärt att många människor värderar mänsklig frihet och mänskligt liv så lågt. Och det finns något närmast religiöst över de allra värsta klimatalarmisterna. De uppvisar en obehaglig oresonlighet, särskilt om man betänker konsekvenserna av den föreslagna politiken.

Ovanstående är ett ganska rysligt exempel på hur viljan att reglera och kontrollera lätt spiller över i beundran för diktaturers förmåga till kontroll. Det finns säkerligen många politiker, även i det demokratiska Sverige, som ser med viss fascination på bland annat Kinas förmåga att kontrollera Internet. En politikers uppgift har alltid varit att uppnå någon sorts kontroll och just Internet har varit en hål tvål från första början.

Klimatalarmismen öppnar upp enorma möjligheter till kontroll, precis som "kriget mot terrorismen" har gjort. Motkrafter behövs.

"Watch ye therefore, for ye know not when the master of the house cometh"...

Leva som man lär

"Det är ingen ovanlig syn att miljökämparna kommer i bilar som knappt kan rulla."

Klimatdemonstranter från Sverige försöker ta sig till Köpenhamn i en över 40 år gammal Scaniabuss men stoppas eftersom bussen inte klarar miljökraven. Lite roligt är det allt.

Jag drar mig till minnes miljöpartisten i Jämtland som inte hade någon bil av miljöskäl (vilket inte är särskilt begåvat i ett stort och glest befolkat län) och i stället åkte taxi till alla möten. På skattebetalarnas bekostnad, förstås. Det är alltid lätt att ställa krav när någon annan betalar.

Vänstervåldet

Det vänsterextrema våldet uppmärksammas inte på samma sätt som det nazistiska våldet i Sverige. Ändå ser vi det vid i stort sett varje större demonstration. Anar vi månne ett mönster här...?

I år blev nazistiska Salemmarschen en lugn tillställning. Anledning: extremvänstern uteblev och åkte till Köpenhamn för att bråka där i stället. Det är inte särskilt smickrande att dessa grupper får nazisterna att se städade ut.

Det finns en benägenhet att både trivialisera och bortförklara våldet. Polisen ges vanligtvis skulden för att ha "provocerat" fram våldet (som om poliser skulle vara intresserade av att utsätta sig själva eller andra för fara genom att provocera hundratals eller tusentals demonstranter till våldsanvändning) och det verkar inte bekomma seriösa demonstranter att även deras namn dras i smutsen när det blir bråk och skadegörelse till följd av stora gemensamma demonstrationer.

Skillnaden mot borgerliga demonstranter är glasklar. Borgerliga demonstranter bråkar inte och förstör inte. De demonstrerar och skyndar sig sedan iväg till jobbet/plugget. När vi gick Walk for Capitalism under några år dök det alltid upp vänstermotdemonstranter. I Linköping blev det vissa handgripligheter när fyrverkerier kastades in mot oss. I dessa människors ögon handlar det tydligen inte om att lika rättigheter för alla utan om att ta sig rätten till dessa rättigheter - även på andras bekostnad.

De är svin, kort och gott.

Äntligen ett nytt nummer av Nyliberalen

Efter ändlösa förseningar och strul är äntligen ett nytt nummer av Nyliberalen ute. Jag är den förste att beklaga att det har dröjt så lång tid! Alla prenumeranter kommer emellertid att få de nummer de har betalat för. Under 2010 förväntas vi vara tillbaka i normal utgivningstakt, vilket är 4 nummer per år.

I Nyliberalen 2-2009 kan du bland annat läsa om följande:

Liberala ungdomsförbundets Adam Cwejman förklarar varför den borgerliga regeringen har stora problem med att vinna de unga väljarnas hjärtan. I tider när paketering av budskapet betyder mer än någonsin kanske regeringen behöver titta lite på Miljöpartiets Maria Wetterstrand.

Docent Peter Bistoletti har tagit en titt på den rapport som sammanfattar läget i Portugal på det narkotikapolitiska området efter åtta år med avkriminaliserat innehav och bruk. Vad har hänt och vad kan vi lära oss av portugiserna?

Efter att ha följt och kritiskt granskat EU-frågor i många år trodde sig Henrik Alexandersson ha sett och hört det mesta. EU ser illa nog ut från utsidan – men på insidan är det etter värre.

Sverigedemokraterna gjorde ett starkt EU-val i våras. Kanske sitter partiet i Sveriges riksdag efter valet 2010. Axel Kronholm funderar över hur främlingsfientliga partier egentligen bör bemötas.

I finanskrisens kölvatten har det höjts allt fler krav på ytterligare regleringar av bank- och finanssektorn. Krav har ställts på att skärpa insynsreglerna ytterligare. Patrick Krassén diskuterar bristerna i dessa utgångspunkter.

Johan Hjelmstrand besöker gränsen mellan Nord- och Sydkorea, njuter av det rymliga hotellet, får en alternativ historielektion och guidar oss genom huvudstaden i världens mest slutna stat vars ledare är ett lik.

Dessutom har Hans Engnell träffat den nyliberala härjedalingen Hanna Wagenius och diskuterat integritet, feminism, riksdagskandidatur och lite knark.

Är du frihetligt sinnad men inte prenumerant ännu? Sätt in 200 kronor för 4 nummer på PlusGirokonto 449 71 84 – 4 och testa på!

Det går även att köpa lösnummer om du inte vill teckna dig för 4 nummer på en gång. Sätt in 49 kronor+20 kronor i frakt på samma PlusGirokonto och glöm inte namn och adress!

Ett misslyckande vore önskvärt

Afrika vill ha mer pengar. Mycket mer. Ett 50-tal afrikanska stater uppges kräva att den rika världen ska avsätta fem procent av BNP för att bekämpa klimathotet i Afrika. Märk väl att stolta Sverige avsätter en procent av BNP i bistånd varje år. Det är alltså hiskeliga summor vi pratar om.

De afrikanska länderna uppges dessutom kräva 400 miljarder dollar här och nu för att bekämpa torka och orkaner i sin del av världen. Fint. Kan inte vi i Sverige få åtminstone en tiondel av de pengarna för att (hur det nu ska gå till) bekämpa kyla, is och mörker i vår del av världen?

Även Kina, som redan är en betydande handelspartner för många länder i Afrika, sätter hårt mot och hårt. Premiärminister Wen Jiabao uppges ha lovat att han inte tänker skriva under ett avtal som inte innehåller omfattande ekonomiskt stöd till Afrika. Det är inte osannolikt att Indien kommer att framföra liknande krav för att flytta över den ekonomiska bördan till i-världen.

Dessa pengar kan de (förhoppningsvis) glömma. Om vi har tur, kommer Kinas och de afrikanska ländernas påtryckningar resultera i platt fall för Köpenhamnsmötet när det gäller åtgärder mot "klimathotet", alternativt resultera i en kompromiss som inte är fullt lika skadlig. Ett misslyckande i Köpenhamn vore den bästa utgången för både plånbok och själ. Då kanske vi kan koncentrera oss på verkliga problem i Afrika som vi enkelt kan lösa, såsom bristen på rent vatten.

Dessa så kallade journalister

DN förnekar sig inte. "Vetenskapsreportern" Karin Bojs har tidigare avfärdat Climategate som ett fåtal konspirationsteoretikers fantasier. Nu, som den goda granskande journalist hon är, ger hon Climategate ett helt uppslag. Eller snarare: ett helt uppslag åt att återigen förkasta allt som osanning.

Bojs låter en klimatalarmist svara på frågan om hur Climategate ska tolkas. Det är väl lite som att be en agnostiker recensera Bibeln. Självklart får hon precis de svar hon vill ha och med vetenskaplig råg i ryggen därtill, ty Anders Moberg är docent i meteorologi vid Stockholms universitet minsann.

Ingen bör väl bli förvånad. Svenska journalister har sedan länge avsagt sig sitt granskande uppdrag för att i stället fungera som budbärare åt politiker och lobbyorganisationer. Eftersom det råder "konsensus" kring klimathotet, behöver journalisterna inte granska, bara lyssna till vad politiker och lobbygrupper säger och sedan rapportera det rakt av. Det finns alltså inget att granska enligt detta sätt att se på saken.

En journalist som var aktiv under Hitlereran i Tyskland berättade att han inte alls kände sig kontrollerad under den tyska censuren. Han upplevde att han kunde skriva i stort sett vad han ville. Först långt efteråt, när regimen var död och begraven och han tog en titt på sina texter med nya ögon, insåg han hur oerhört inskränkt och likriktad han varit i sitt journalistiska värv. Jag misstänker att många svenska journalister kommer att drabbas av ett liknande uppvaknade i framtiden när de läser sina egna artiklar från denna alarmistiska tidsålder.

Å andra sidan finns ju möjligheten att journalisterna helt enkelt bara är för lata för att orka granska. Jag vet inte vilket som är värst.

Alliansen får vad den förtjänar

Torsdagens SCB-mätning visade på en betryggande ledning för det rödgröna blocket. Sifo bekräftar nu oppositionens övertag. Alliansen släpar efter lika mycket som de gjorde när diskussionen om a-kassan var som ivrigast för något år sedan. Och värre tider väntar.

Göran Persson red på vågen efter tiden som EU:s ordförande och den nationella samlingen efter 11 septemberattackerna. Säkerligen hade Fredrik Reinfeldt hoppats på något liknande under sin tid som unionens ansikte utåt. Ordförandeskapet verkar emellertid inte ha intresserat väljarna nämnvärt, det är nämligen Moderaterna som tappar i opinionen trots att förtroendet för statsministern är fortsatt högt. Och det ser inte ljusare ut runt hörnet heller. Regeringen kommer tvingas ta en stentuff debatt om sjukförsäkringarna, Saab kommer att säljas av styckevis vilket betyder att fabriken i Trollhättan läggs ned med allt vad det innebär i form av en av oppositionen påeldad svekdebatt. Arbetslösheten kommer inte att minska. Och till råga på allt missade Sverige fotbolls-VM. Allt detta påverkar den allmänna stämningen i landet till det sämre.

Viss skadeglädje kan jag känna. Regeringen har gjort vissa bra saker - sänkt inkomstskatterna för människor med vanliga inkomster, avskaffat både apoteksmonopolet och kårobligatoriet samt börjat ställa krav i svensk biståndspolitik. Men allt detta bleknar eftersom regeringen samtidigt kissat på integritet och rättssäkerhet genom att införa både FRA- och IPRED-lagar samt förflyttat det politiska spektrat vänsterut genom att slå vakt om fortsatt moralistisk lagstiftning och vägra reformera arbetsrätten. Alliansen är helt enkelt inget rimligt val för en liberal väljare längre och en stor majoritet av landets ungdomar håller för näsan så fort regeringen kommer på tal.

Framför allt har Alliansen tappat framtidsvisionen. Jag vet inte vad regeringen vill, förutom att sitta kvar vid makten. Att på en knapp mandatperiod tappa framtidsvisionen och sätta makten som främsta mål, är minst sagt bedrövligt. Det är både arrogant och amatörmässigt och det kan mycket väl bli regeringens fall. Reinfeldt har inte satt dagordningen på länge nu och har mindre än nio månader på sig att övertyga svenska folket om att Alliansen är ett bättre alternativ än de rödgröna.

Ett vänsterprojekt

Att klimatalarmismen är ett vänsterprojekt har varit tydligt länge. Kommunismen blev ingen succé. Uttalade socialistiska experiment möts inte av någon entusiasm hos vanligt folk i dag. Men tänk om man kunde genomföra sådana experiment för miljöns skull...!

Det är precis vad som håller på att hända i klimatalarmismens spår. Nu har till och med Tobinskatten återuppväckts också. Den konservative ordföranden för EU-kommissionen, José Manuel Barroso, tycker att det är "sunt förnuft att sektorn som skapade sådana problem för medborgarna också bidrar till att stödja klimatet" (stödja klimatet...?). Således: eftersom finanssektorn allena (sic) låg bakom finanskrisen, bör det införas en skatt på finansiella transaktioner som ska gå till klimatets alldeles egna 90-konto. Förklara logiken den som kan.

Att vänsterpolitiker alltid har gillat att reglera och styra människors vardag och bekämpa företagande är ingen nyhet. Att högerpolitiker entusiastiskt hänger på är desto mer upprörande. Medan högerpolitiker naivt tror att det handlar om att "rädda världen" och lägga alla politiska åsiktsskillnader åt sidan, flyttar vänstern fram positionerna steg för steg och driver igenom röda hjärtefrågor med gröna argument.

Om det fortsätter i samma takt lär det inte dröja länge innan någon föreslår att det nog är säkrast att vi bygger en mur också för klimatets skull...

En regering på fallrepet

Valet 2006 var unikt. Det blev en borgerlig valseger under en högkonjunktur. Alliansen fick ett utmärkt tillfälle att inte bara bryta den socialdemokratiska makthegemonin utan också på allvar förändra Sverige. Nu ser det emellertid ut som om det påbörjade förändringsarbetet kan komma att få ett abrupt slut redan 2010.

Inte länge efter Alliansens valseger svängde opinionen till den rödgröna oppositionens fördel. Första striden handlade om a-kassan. De borgerliga ville öka egenfinansieringen i den arbetslöshetsförsäkring som nästan uteslutande betalas av staten. Facksverige, med en rasande Wanja Lundby-Wedin i spetsen, protesterade högljutt. Regeringen fick rekordlåga siffror i opinionen. Som mest visade mätningarna på ett gap mellan blocken på runt 15 procent. Men diskussionen dog ut, kanske i takt med att vanliga löntagare insåg att regeringens jobbskatteavdrag faktiskt gjorde att de gick plus med råge jämfört med Socialdemokraternas högskatte- och bidragspolitik.

När det rödgröna regeringsalternativet började utkristalliseras svängde väljarkåren åter i regeringens favör. Nu tycks det ha börjat svänga tillbaka igen. Oppositionen har en tydlig ledning i SCB:s respekterade mätning. Regeringen har kommit på den strålande idén att börja tjafsa med en miljard sjukskrivna svenskar med nio månader kvar till valet. Det är nödvändigt att börja rota i detta på grund av den förtidspensioneringsiver som drabbade Sverige under Göran Persson då över 140 personer om dagen skickades i förtidspension, många väldigt unga. Nu ska arbetsförmågan bedömas och avgöra hur mycket varje enskild person ska anses kunna arbeta. Men partistrategiskt är det inte så överdrivet klokt.

När människor passiviseras i sjukskrivning eller förtidspension, är det inte konstigt om steget tillbaka till ett arbetsliv (även om det är på deltid) känns väldigt långt. Människor tappar tron på den egna förmågan och känner både stress och oro för framtiden. Sådana känslor är inte nog för att avstyra en i allt väsentligt nödvändig reform, men det är dessa som kommer att dominera i media. Socialdemokraterna kommer att gnugga händerna inför valrörelsen och regeringen riskerar att hamna i en hopplös försvarsposition.

Jag har skrivit tidigare att jag inte skulle gråta en skvätt om Reinfeldt kastades ut av väljarna nästa år. Egentligen förtjänar han inte bättre. Men en valförlust för Alliansen är meningslös ur ett liberalt perspektiv om inte Moderaterna samtidigt gör ett dåligt val. Ett fortsatt starkt moderatparti under Reinfeldts ledning kommer inte att betyda någon ökad opposition mot honom och därmed inte leda till att partiet börjar hitta sina historiska rötter igen. Vi får bara fyra års ideologisk ökenvandring och sannolikt fortsatta positionsförflyttningar vänsterut.

Partisekreterare Schlingmann efterlyser ökad tydlighet från Moderaterna. Jag tycker att partiet har varit föredömligt tydligt. Tydligt med att dess ambition är att bli ett maktparti likt SAP och att all ideologi kan kastas överbord för att nå dit. Det är budskapet Reinfeldt har sänt sedan han tog över som partiledare 2003. Så länge Reinfeldt fortsätter styra partiet, kommer det inte att ändras.

Tanken på Mona Sahlin som statsminister är förstås outhärdlig. Men varken ditt eller mitt liv kommer att förändras särskilt mycket oavsett vem av dem som innehar statsministerposten efter nästa val. I grunden står Sahlin och Reinfeldt för samma politik, en politik som går ut på att människors liv ska regleras och i hög grad styras av staten. Skillnaderna räknas i procentsatser i beskattning och a-kassa.

Oavsett valutgång kommer den liberale väljaren således kunna känna både skadeglädje och viss politisk apati efter valnatten 2010. Det kan vi slå fast redan nu.

Svenska skattemiljarder kastas bort

Vi vet att klimatalarmismen kommer att kosta. Riktigt mycket. Vi pratar om tusentals miljarder kronor under några år. Det är hiskeliga summor som skulle kunna göra enorm nytta om de investerades i rent vatten, malariabekämpning, information och forskning om HIV/aids eller något annat viktigt. Nu kastas de i stället i sjön på politisk korrekthet.

Sverige bidrar såklart också, svenska skattebetalare slipper ingalunda undan denna spenderingsfest. Statsministern säger att vi ska bidra med 8 miljarder med början nästa år. En fjärdedels försvarsbudget rakt upp i mumindalen. Och det är nog bara början.

Grattis, kära skattebetalare.

Därför är jag klimatskeptiker

Jag har fått en del frågor om vem jag är att yttra mig i klimatfrågan. Jag är varken naturvetare eller ens särskilt intresserad av vare sig klimatforskning eller naturvetenskap i allmänhet. Däremot har jag svår allergi mot all sorts alarmism och mänskligt flockbeteende - särskilt när det riskerar att leda till logiska felslut och inskränkningar av mänsklig frihet.

Vanliga människor uttalar sig i TV och säger att "läget är väldigt allvarligt". Journalister håller nickande i mikrofonen. Ingen kritisk motfråga. En lämplig fråga för en journalist skulle exempelvis kunna vara: "Hur vet du det?".

Climategate har briserat. Den kommer inte att sätta stopp för dumma och kostsamma förslag på Köpenhamnsmötet. Den kommer inte att få klimatalarmisterna att sänka garden eller att bli mindre hysteriska. Men kanske kan Climategate få enskilda medborgare världen över att börja tänka lite själva. Att börja ifrågasätta.

Att klimatforskare har förstört rådata borde vara en stor varningsflagg vad seriositeten beträffar. Forskning ska kunna reproduceras, det är en helt grundläggande princip. I princip vem som helst ska kunna göra om samma undersökning för att testa reliabiliteten i tidigare forskning. Det är så vi lär oss nya saker, när nya människor ser på samma händelser/fakta/företeelser med nya fräscha ögon. Om de rådata som använts för att legitimera hockeyklubbshypotesen har förstörts kan det bara betyda en sak: rädsla för insyn.

Det kan mycket väl vara så, att utsläpp av växthusgaser bidrar till att göra klimatet på jorden varmare. Men det vi i dag ser är att frågan har gått från att handla om mänsklig klimatpåverkan tillsammans med andra faktorer till endast mänsklig påverkan. Alla andra faktorer som påverkar klimatet, som något stort och ljust känt som solen, nämns inte längre. Det är som om endast människan påverkar hur klimatet ser ut och det är förstås fullständigt galet. Det fanns nämligen ett klimat på jorden även innan människan fanns. Det förändrades då också. Hur går det då att veta hur stor den eventuella mänskliga påverkan är och vad minskade utsläpp kommer att få för konsekvenser? Det handlar om hypoteser och gissningar snarare än fakta.

Ingen vet, alla tycker. Och världens politiska ledare samlas för att bestämma vilken medeltemperatur jorden ska ha framöver, en fråga som avhandlas som handlade den om skattesatser eller en ny väldigt dyr fritidsgård.

Det vi ser är en gyllene triangel av forskare, media och politiker. Forskarna ser karriärmöjligheter genom att beträda den politiskt korrekta vägen. Media ser upplagor och tittarsiffror skjuta i höjden när oron sprids bland allmänheten. Politiker behöver känna ett existensberättigande och ser i klimatalarmismen en gyllene chans att få "rädda världen" och samtidigt slippa ta ansvar för de enorma satsningar som detta kräver eftersom satsningarna sker på väldigt lång sikt. Under tiden kan de kamma hem enkla poäng och samtidigt stärka den politiska makten.

Resultatet blir världens största pengabål. Det har sällan varit mer uppenbart att politiker inte har någon som helst skam i kroppen.

En motsvarighet till klimatalarmistiskt flockbeteende?

Vet hut!

Det är ingen nyhet att några av de värsta företrädarna ur avgrundsvänstern skriver på landets kultursidor. DN Kultur bjuder på en hel radda. I dag är det Maria Schottenius som gör sitt bästa för att framstå som en person som helt saknar sinne för proportioner. Hon jämför Ceaucescus diktatur med företags varsel av anställda under lågkonjunkturen.

Att förfölja, spärra in och avrätta oliktänkande, inskränka mänskliga fri- och rättigheter och svälta barn till döds är alltså samma ondska som att ge någon sparken p.g.a. arbetsbrist. Det är så tanklöst och vidrigt att det egentligen saknas ord.

"Även om diktaturen har störtats i Rumänien finns samma mönster kvar i andra politiska system. Människor i en diktatur är beredda till hur ondsinta och elaka handlingar som helst, har det visat sig.

Men inte bara där. I en ekonomisk kristid som nu plötsligt drabbat västvärlden finns det en liknande hårdhet som i gamla öststatsdiktaturerna.

Människor ska bort från läckande företag, de ska ut ur trygghetssystem och lämnas åt sitt öde. Den processen är sällan mänsklig och vacker. Och precis som bland hemliga polisen i Rumänien finns det personer som mer än gärna tar på sig uppgiften att trakassera andra människor, att förödmjuka och förtala dem."

Begåvade skribenten Johan Ingerö uttrycker det bättre än vad jag kan för närvarande med muntliga och skriftliga tentor i kinesiska hängande över mig.

Ett historiskt pengabål

Ibland önskar jag att det gick att stänga in sig i en kupa så att omvärlden inte nådde fram. Det skulle åtminstone göra att man slapp allt prat om klimatet just nu (och kungliga bröllop nästa år).

Klimatalarmismen har varit på tapeten i gammelmedia i flera år. Och det har bara blivit värre. Alla tidningar skriver spaltmeter om eländet, både statliga och reklamfinansierade TV-kanaler öser ur sig klimatalarmistiska inslag. Det är som en global seans. Och seansledaren heter IPCC.

Senast i går fick vi i Rapport följa en "klimatsmart" familj som varken åt kött eller reste med flygplan, vilket gjorde att de inte kunde hänga på sina vänner när dessa åkte till London. Och någon Thailandsresa blev det förstås inte heller. Underförstått: vilka föredömen! Huruvida de fes efter maten framgick inte.

Vi fick också följa några hungerstrejkande klimataktivister och i Agenda senare i grannkanalen var det bland annat klimattoppmötet som var på tapeten. I studion satt klimatalarmisten och miljöministern Andreas Carlgren, den klimatalarmistiske gamle SVT-meteorologen Pär Holmgren, det ännu mer klimatalarmistiska språkröret Peter Eriksson och sist men inte minst Martina Krüger från själva klimatalarmismens livmoder, Greenpeace. Dessa fyra var även inbjudna för att tala om - Climategate (som SVT såhär sent omsider känt sig tvingat att ta upp). Det är för tusan som att bjuda in fyra nazister för att diskutera judendomen. Tror ni att någon av dem inte avfärdade Climategate som trams?

I Agendastudion konstaterades för övrigt att det kanske inte räcker med tvågradersmålet. Jordens medeltemperatur kanske måste hållas nere ytterligare, politiker kan således tvingas gå ned till 1,6 grader! Ursäkta, men driver de med oss...?

Allt väntas eskalera i en stor klimatorgasm för alla alarmister nu när det stora klimattoppmötet briserar i Köpenhamn. Toppolitiker i 1 200 limousiner och ett okänt antal privatflygplan anländer för att rädda världen. Tänk att få känna sig så viktig! Länge leve skattebetalarnas pengar!

År 2050, som är en viktig hållpunkt för klimatmålen, kommer ingen i dag styrande politiker att vara aktiv. Många kommer att vara döda och begravda, skrockande i sina kistor. Det är sålunda helt riskfritt att lova vad som helst under klimatmötet. Ingen kommer att kunna hålla politiker ansvariga. Historiens dom över detta monumentala slöseri med pengar kommer dock att bli hård. Under tiden får du och jag betala kalaset.

Burn, money, burn...

Alarmism á la DN

Enligt den klimatalarmistiska ideologin är det mänsklig påverkan som leder till ett förändrat klimat på jorden. Därför är fler människor en risk. Människor blir en belastning. Dessa tankar ger upphov till en icke-humanism i bästa fall, i värsta fall till fatala politiska beslut i syfte att minska världens befolkning.

Ett tydligt bevis för den negativa världsbild som klimatalarmismen innebär står DN för genom att publicera en god och glad webbfråga så här på andra advent:

"Vad tror du kommer att utplåna mänskligheten?"

Kommentarer är väl överflödiga. Men vi kan konstatera att "korkade webbfrågor" eller "Dagens Nyheter" tyvärr inte finns med som svarsalternativ. Min röst skulle annars gå till DN Kultur.

Trams!

"Vad ger oss rätten att använda pengar till mer asfalt och betong när resurserna inom vård, skola och omsorg tryter?"

Miljöpartisterna Karin Svensson Smith och Stefan Edman är missnöjda med satsningen på Förbifart Stockholm och i sin besvikelse skriver de en debattartikel på dagisnivå.

Vård-skola-omsorg-argumentet blir tydligen aldrig omodernt. Moderaterna använder det som bekant också när det passar. Allt kan ställas mot utgiftsposten vård-skola-omsorg och krympa i betydelse. Ty inget är väl viktigare? Inte ens trottoarerna vi går på och vägarna vi pendlar till jobbet på? Givetvis är det även i detta fall ett skenargument som används, vi behöver både fungerande skolor och bra vägar. Genom att blanda in klimatalarmism i smeten blir det ännu mer patetiskt.

1) Förbifart Stockholm behövs för att minska bilismen inne i Stockholms stad. Projektet har diskuterats i decennier därför att det har behövts i decennier.

2) Att bygga vägar betyder inte nödvändigtvis att man ökar utsläppen på sikt - tanken är väl inte att vi ska köra våra bilar på bensin eller diesel i framtiden? Eller saknar miljöpartisterna en miljövänlig framtidsvision vad drivmedel beträffar?

Bilen kommer ni inte att bli av med, oavsett vilka drivmedel vi kör dem på, Miljöpartiet. Och klimatalarmismen blir inte trovärdigare när den används som skäl för att stoppa nödvändiga infrastrukturprojekt som Miljöpartiet skulle vara emot oavsett vilken temperatur IPCC tycker att vi ska ha på jorden.

Äntligen

Och nu till sporten...

Philadelphia Flyers inledde säsongen hyggligt och skapade en svit på fem raka segrar och sju segrar på åtta matcher under första halvan av november. Mot slutet av november började det emellertid knaka i fogarna på allvar. Efter en seger på de sju senaste matcherna, åtta raka perioder utan ett enda mål och ett kollapsat power play-spel (som varit ligans bästa), fick Flyers general manager nog och gav Stevens sparken. Det satt långt inne.

John Stevens tog över Philadelphia Flyers 2006 efter att laget endast vunnit en av de sju första matcherna. Ken Hitchcock fick foten och Stevens, som spelat i Flyers själv och vunnit Calder Cup (AHL-versionen av Stanley Cup) med farmarlaget Philadelphia Phantoms både som spelare och coach, tog nu över som head coach. Laget var i spillror och under Stevens slutade Philadelphia allra sist i ligan med 59 poäng på 82 matcher. Vilket var ett minst sagt trist klubbrekord.

Året efter gjorde Flyers dock en rekordvändning, knep 95 poäng och gick hela vägen till semifinal där ett skadedrabbat Philadelphia föll mot Pittsburgh. Men resan dit var skakig. Under februari led laget av 10 raka förluster och tack var den rekordjämna ligan lyckades man till slut säkra slutspel i en av de allra sista grundseriematcherna.

Förra året skulle laget gå längre. Det blev tvärtom. Efter att en svag aprilmånad haltade Flyers in i slutspelet och föll mot de blivande mästarna Pittsburgh Penguins med 2-4 i matcher. I den sjätte matchen tappade Flyers en 3-0-ledning och föll med 3-5. På hemmaplan. Stevens har varit de små gesternas man. Aldrig högljudd. Sällan upprörd. Han har beskyllts för att sakna passion för spelet och att inte hålla sina spelare ansvariga för deras misstag (i synnerhet de yngre som mer eller mindre vuxit upp med honom i AHL). Misstag har ursäktats.

Klubbens general manager Paul Holmgren är god vän med John Stevens. Vilket har märkts. Det är osannolikt att en tränare som plockats utifrån kunnat överleva två förlustsviter á 10 matcher, slutspelsfiaskot i våras och ständiga brister i förmågan att få laget att spela consistent hockey. Stevens har under de senaste tre åren pratat om the 60 minute thing, alltså förmågan att spela bra under tre perioder. Samma problem har dykt upp i år igen när Flyers i match efter match gjort en bra tredjeperiod efter 40 minuter skithockey. Stevens misstag har ursäktats med att han är ung, behöver lära sig och har framtiden för sig. De förklaringarna höll i drygt tre år.

Nu tar Peter Laviolette över. Han ledde Carolina Hurricanes till Stanley Cup-triumfen 2006 och har således bevisat sin kompetens. Några garantier för framgång finns givetvis inte, men att en förändring var nödvändig insåg till sist även Holmgren. Förväntningarna är alltid på topp i Philadelphia. John Stevens var aldrig nära att leva upp till dem.

Fick äntligen gå.

Maken till fräckhet

tipstack: Oscar

Al Gore stannar hemma

Al Gore har tidigare vägrat att debattera med Bjørn Lomborg, ja, han har vägrat att över huvud taget vistas i samma lokal som den danske klimatskeptikern. Han vägrade även att komma till Sverige om pressen blev inbjuden till presskonferensen i anslutning till det planerade föredraget. Man kan tycka att en agitator skulle vara glad åt att ha media på plats, men icke...

Nu när Climategate briserat har Gore ingen lust att dyka upp på klimatmötet i Köpenhamn heller.

Inga kritiska frågor, tack!

Karln måste ha väldigt dåligt självförtroende.

via The Climate Scam.

Därför röstar jag inte på Alliansen nästa år

Det är ingen tvekan om att FRA-frågan har rört upp väldigt stark känslor hos många borgerliga väljare. I dag kopplas kablarna in, i dag träder den kritiserade lagen i kraft. Borgerligheten har svikit.

FRA-lagen kommer inte att påverka ditt eller mitt vardagsliv märkbart. I alla fall inte så här till en början. Vi kommer fortsätta att gå till jobbet eller plugget, fortsätta blogga, maila, ringa, tycka och tänka. Men vi känner alla till begreppet ändamålsglidning och FRA är inte förskonat från denna företeelse. Det är därför lagstiftning av den här typen är farlig. Det är därför vi alltid måste diskutera vad lagar kan leda till i framtiden, vilka dörrar de öppnar och stänger. Det görs alldeles för sällan och de som gör det pekas ut som knäppskallar som tror att Sverige ska bli en fascistisk enpartistat under nästa mandatperiod. Så kan kritik enkelt avfärdas som okunnighet och överdrifter, precis som i klimatdebatten.

De borgerliga har svikit i en vital fråga: personlig integritet. Men det handlar inte bara om FRA. Problemen är större än så. Den svenska borgerligheten har ingen frihetsvision längre. Moderaterna har på rekordkort tid förvandlats från starkt oppositionsparti till ett arrogant maktparti där principer är satta ur spel och liberal idéutveckling har ersatts av en opinionskänslig vindflöjelpolitik. Partiet försvarar starka fackförbund och en sönderreglerad arbetsmarknad, skattesänkningar görs endast utifrån vad som är ekonomiskt relevant för staten och inte principiellt rätt för skattebetalande medborgare. Därtill är Moderaterna i dag lika moralistiska som någonsin Socialdemokraterna.

Därför kommer Alliansen inte att få min röst i nästa val. Den som röstar på Alliansen ska vara förbaskat medveten om vad det är för politik den där valsedeln legitimerar. Även om alternativet är urdåligt står min övertygelse fast: En regering ska väljas om på sina egna meriter, inte för att oppositionen råkar vara ännu sämre.

Kina har all rätt

Egentligen är det rent oförskämt. I-länderna ber u-länderna att radikalt minska sina utsläpp av växthusgaser. Således: medan dagens i-länder fick utveckla sina industrier och ekonomier i fred ska alltså dagens utvecklingsländer, med Kina och Indien i spetsen, lägga band på sig för "klimatets skull".

Det är svårt att inte se baktankar här. Västvärlden är livrädd för de växande asiatiska ekonomierna. Kina ses fortfarande mer som ett hot än en framtida tillgång och den enda anledningen till att USA inte sätter hårt mot hårt och visar stormaktsattityd mot Kina längre, är att förenta staternas bedrövliga ekonomiska situation gjort dem beroende Kinas välvilja. Obama får därmed krypa för Hu. Det talas ibland om maktskifte på stormaktstronen, vilket är en överdrift. Men även om Kina har långt kvar tills de kan matcha USA, en resa som lär kräva fler demokratiska reformer för att inte utvecklingen ska stagnera, är det tydligt att världens supermakt är skakad, tryckt mot repen, lite groggy.

Trots att Kina med all rätt skulle kunna fortsätta som vanligt tar landet sitt "klimatansvar" ändå genom att satsa stort på förnyelsebar energi. Inte för att blidka någon sketen EU-ledare inför tramsmötet i Köpenhamn utan för att den kinesiska ledningen ser den framtida ekonomiska potentialen i fossilfri energi. Kan Kina minska sina utsläpp för att förbättra luftkvaliteten i sina större städer, är det förstås bara positivt.

Finns det ekonomisk vinning i en fossilfri energiutveckling, kommer Kina att leda den.

Himin Solar Energy Groups anläggning.

Darth Vader goes Brick Top

Den svenskdubbade versionen av Star Wars är visserligen hejdlöst rolig. Men Snatch-versionen, med Brick Top som Darth Vader, är inte så tokig den heller. Särskilt inte när Darth Vader ber sina undersåtar att slänga prinsessan Leia Organa till grisarna...

Missa inte...

I morgon, måndag, sänder SVT1 dokumentären om Hunter S Thompsons vilda liv, Gonzo. The Life and Work of Dr. Hunter S. Thompson. Jag såg den tidigare på DVD och den är definitivt sevärd! Filmen finns förstås även att köpa, nu för en spottstyver om du inte har möjlighet att se den på TV.

SVT1 (K Special), måndag klockan 22.

Vilken klimattyp är du?

SVT, ni vet den oberoende statstelevisionen, har ett finfint test på sin sajt där man kan svara på ett tiotal frågor och sedan snabbt få veta vilken klimattyp man är. Det låter väl skoj? Ett omdöme får man också.

Så... Jag gjorde testet ärligt först och fick detta svar:

Klimatförnekaren. Du avfärdar forskarnas slutsatser. Klimatförändringarna är ett resultat av naturliga variationer. Du anser att klimathotet i huvudsak är en teori och en myt.

Därefter gjorde jag testet och svarade så som jag förväntades svara för att få ett positivt omdöme och mycket riktigt fick jag följande positiva utlåtande:


Den klimatambitiöse. Du har till fullo insett allvaret i klimathotet och har förändrat hela din livsstil för att personligen bidra till ett bättre klimat. Du kan uppfattas som överambitiös och det finns en risk att du uppfattas som en orimlig rollmodell.

Klimatförnekaren avfärdar forskarnas (konsensus!) slutsatser och vet bäst själv. Den klimatambitiöse har tvärtom "insett allvaret". Ibland blir jag bara så trött. Är det inte skit samma vad ett litet strunttest på SVT:s hemsida säger? Jo, egentligen. Men problemet är att det sammanfattar hela SVT:s bevakning av den så kallade klimatfrågan. Till skillnad från DN och Aftonbladet och i viss mån SvD har statstelevisionen helt struntat i att följa upp Climategate. Det var visserligen fullständigt väntat att SVT skulle välja att tiga ihjäl historien, men det skulle ha varit trevligt att bli överraskad. Sådant händer dock inte hos SVT.

Gör testet själv om du orkar.

Sex på svenska

"Jag tycker att vår frigjorda syn på sexualiteten är det."

Vad är svenska värderingar? Jo, vår frigjorda syn på sexualitet är något typiskt svenskt, tycker den miljöpartistiska kommunpolitikern Sofia Bothorp. Att ha oralsex på kvällen eller morgonen och få ha sex med vem vi vill - det är tydligen så långt den svenska synen på frigjord sexualitet sträcker sig om vi får tro Bothorp, vars orala inlägg i kommunfullmäktige har blivit något slags skandal och givetvis lagts upp på YouTube.

Det är förvånande att en uppfattning som finns i stora delar av västvärlden skulle betraktas som typiskt svensk. Ibland känns det som att svenskhet är de mest positiva delarna av den västliga kulturen. Russinen i kakan. Det som är negativt i den västliga kulturen vill vi inte kännas vid, det anses snarast typiskt för andra länder. Inte Sverige. Lite inskränkt, kan tyckas.

Att en politiker i landet Sverige, där vår sexualitet regleras av riksdagen, tycker att en frigjord syn på sex är något typiskt svenskt är ganska pinsamt. Synen på sex i Sverige är bara så fri som radikalfeminismen tillåter. Således inte alls särskilt fri.

S är pinsamma populister

Socialdemokraterna tycker att det är ett slöseri med skattemedel att låta medborgarna få behålla mer av sina intjänade slantar varje månad. I stället vill de lägga pengarna på att köpa ett skuldtyngt amerikanskt företag som gjort 27 miljarder i förluster under 2000-talet. Ett företag som socialdemokraten Tobias Eneroth, företagets konkursmässiga tillstånd till trots, anser är världsbäst på det det gör.

Om nu Saab är världens bästa bilbyggare, är det rimligen även världens sämst drivna företag. Att vara världsbäst på något och endast lyckas göra vinst under ett av de senaste 21 åren tyder inte på något strålande sinne för affärer.

Socialdemokraterna är världsbäst på att höja skatter. De anser tydligen att det är en god investering att kasta skattemiljarder på ett dödsdömt företag som ägs av ett amerikanskt bolag och som svenska skattebetalare över huvud taget inte har något med att göra. Jag förstår inte oppositionens kritik mot näringsminister Maud Olofsson. Det kan inte och ska inte vara regeringens uppgift att rycka ut och med skattemedel rädda privata företag. Mona Sahlin kräver "nationell samling kring fordonsindustrin". Vad denna "samling" ska bestå i, vete tusan. Det berättar hon nämligen inte. Något säger mig att Mona Sahlin kan ungefär lika mycket om näringspolitik och företagsekonomi som Tobias Eneroth kan om bilindustrin.

Sahlin säger att något statligt ägande i Saab inte är aktuellt för Socialdemokraterna, ty "[d]et har jag aldrig förespråkat och tänker inte göra nu heller." Den med gott minne kan emellertid påpeka att Sahlin för ungefär ett år sedan ville "se om staten bör vara med och gå in som ägare tillfälligt, i väntan på att den här krisen vänder." Mona Sahlin underskattar antingen väljarnas intellekt eller lider personligen av en grav minnesproblematik.

Regeringen har agerat helt rätt från början till slut och värnat om skattebetalarnas pengar. Socialdemokraterna är just nu pinsamt desperata att utnyttja nedläggningshotet som hänger över Saab, den stigande arbetslösheten till följd av den globala finanskrisen, den påstådda globala uppvärmningen - ja, allt! - och skylla det på regeringen. Jag tror att väljarna är något mer intelligenta än så. I de socialdemokratiska leden verkar det emellertid inte saknas intelligensbefriade företrädare.

Jag förstår inte varför inte fackföreningsrörelsen ser sin chans nu. Den har äntligen fältet fritt att skapa ett arbetarstyrt företag. Seså, LO, lägg ett bud på Saab. De är ju trots allt världens bästa bilbyggare.

Barnarbete?

"Jag funderar en hel del runt, och får ofta frågor om, hur barnfattigdomen i Sverige ska utrotas. Mitt svar är arbete."

Veronica Palm försöker hjälpa barnen.

Lev upp till orden, Hägglund

"Jag tycker att vi politiker måste lära oss att stå ut med att människor gör sina egna livsval inom väldigt vida ramar, även om de inte faller just oss i smaken."

KD-ledaren Göran Hägglund fortsätter att överraska. Han skriver (eller får skrivet åt sig) riktigt frihetliga debattartiklar och talar som om han vore liberal. Man kan tappa hakan för mindre. Men är det ärligt menat, är han en riktig gambler. Varje stavelse om mänsklig frihet riskerar nämligen att stöta bort alla kärnväljare som vill ha mer moralism och som ser förbud som en möjlighet, inte en kränkning.

Både Reinfeldt och Hägglund talar om att möta människor i deras egen vardag, att se medborgarnas vardagsbekymmer och bygga politiken utifrån dessa. Men medan det i Reinfeldts fall leder till en helt oförutsägbar vindflöjelpolitik, försöker Hägglund provocera, skapa debatt och faktiskt vara lite ideologisk. Han anser att människor ska få göra sina egna val, även när vi inte gillar dem.

Ska en politiker verkligen behöva åka landet runt för att komma till denna insikt? Det är inget fel per se i att lyssna på folks gnäll vid köksbordet, särskilt inte om man jobbar i förtroendebranschen, men rimligare vore att komma till slutsatsen att det är principiellt fel att reglera människors liv och begränsa våra rättigheter att fatta egna beslut i våra liv. Ett sådant ställningstagande rymmer emellertid stark kritik mot stora delar av välfärdsstatens uppbyggnad och den kampen är nog inte Hägglund beredd att ta. Även moralfrågorna lär bli svåra att förändra.

Tyvärr räcker inte dessa vackra skrifter och tal för att övertyga mig. Jag vill se Hägglunds parti agera i frihetlig riktning. Jag vill se Kristdemokraterna göra sig av med sin förbudsmentalitet och kasta av sig sitt moralistiska ok i tydliga och konkreta sakfrågor. Sluta försvara Systembolaget. Våga tänka om nytt i narkotikapolitiken. Ge tusan i att moralisera över om människors sexuella relationer inbegriper pengar. Lev upp till de fina orden i konkret handling så ska jag fundera på saken.

Tyvärr har Hägglund startat sin kampanj alldeles för sent. Partiet har nämligen ingen möjlighet att hinna med att förändra sin politik på några viktiga områden innan valet nästa år. Diskussionen om allas rätt till sina egna livsval skulle ha börjat för två år sedan.

Frihetsfrontens talarkväll: november

På torsdag är det dags för höstens sista talarkväll med Frihetsfronten. Det är Sakine Madon som talar. Hon kommer att tala på ämnet Främlingsfientlig liberalism?.

Tid: Torsdagen den 26/11 kl 19.00.

Plats: Restaurang Cattelin, Storkyrkobrinken 9, Gamla stan, Stockholm. Det går utmärkt att både äta god mat och dricka öl i lokalen. Efter talarkvällen blir det barhäng för alla som har lust.

Talare: Sakine Madon.

Kom, lyssna, fråga och diskutera!

Alla är välkomna!

God natt, Saab?

Saab gör fina bilar. Men ingen köper dem. Vad händer med företag vars produkterinte säljer? Jo, de går förr eller senare i konkurs, styckas upp eller genomgår i bästa fall en omfattande omstrukturering. I Saabs fall är det egentligen ett mirakel att konkursen inte kom för många år sedan.

Saab har endast gjort vinst något enstaka år sedan 1980-talet. Det säger sig självt att det inte är ett hälsosamt företag. Under alla år har företaget fortsatt att producera bilar som alltför få är intresserade av. Räddningen har varit en stor finansiär i ryggen, i detta fall gigantiska GM. När GM själva plötsligt stod vid ruinens brant, hade de av givna orsaker mycket litet intresse att behålla ett företag som bara genererat miljardförluster.

Det allra värsta är att kunderna helt förlorat förtroendet för företaget när affären dragit ut på tiden i vecka efter vecka, månad efter månad. Vem vågar punga ut med 250 000 för ett bilmärke vars framtid är så oerhört oviss? Konsekvensen är att nybilsförsäljningen har fortsatt nedåt, det säljs några hundra Saab-bilar i månaden i Sverige. Vilket är patetiskt lite.

Aftonbladets bilskribent Robert Collin är lite rolig. Han hävdar att detta var det bästa som kunde hända, att "Saab har aldrig varit bättre rustade" och att "framtiden ser ljus ut". Har han upptäckt något som vi andra inte sett?

Det troligaste alternativet är nedläggning. Ett annat, mindre troligt, alternativ är att GM behåller Saab. Om de nu är intresserade av fortsatta miljardförluster i framtiden. Möjligen skulle ett kinesiskt bolag kunna bli sista livlinan för Saab. Kinesiska Jílì är ju intresserat av Volvo och att hitta en köpare som pushar märket på den kinesiska bilmarknaden vore ett drömscenario. Men Volvo är ett företag med en bättre livslinje än Saab.

Det är nog över nu.

Fina bilar. Men någon ska köpa dem också.

Climategate biter inte på troende

Aftonbladet fortsätter att rapportera om den Climategate vars avslöjande sprids över världen.

Hos DN är dock allt som vanligt. Tidningens "vetenskapsreporter" Karin Bojs förkastar ena dagen alla "konspirationsteorier" (läs: all kritik) mot klimatalarmismen. Andra dagen fortsätter hon som vanligt igen. Att prata om konspirationsteorier är Bojs sätt att bemöta avslöjandet av en gnutta av den enorma mängd oseriös och politiserad forskning som pågår på klimatområdet. Genom att stämpla all kritik och alla ifrågasättanden som konspirationer, kommer man bekvämt undan själv huvudfrågan, nämligen: Bör klimatforskare använda data för att testa sina teorier eller använda teorier för att testa data?

I dag är alltså allt som vanligt igen, i dag kan Karin Bojs med entusiasm åter meddela att Antarktis isar smälter snabbare än väntat. Avslöjandet om oseriös forskning, på vars grund hela klimatalarmismen bygger, blev inte mer än en sekundlång glitch i arbetet. Detta är inte riktigt min bild av en seriös journalist.

Wetterstrand har inget förstått

Miljöpartiet har plötsligt seglat upp som ett alternativ för liberala väljare som blivit besvikna på Alliansens FRA- och IPRED-svek och vill markera mot Moderaternas häftiga vänstersväng. Johan Norberg är en av flera som tidigare har lyft frågan. Men är det så klokt?

Nog för att Miljöpartiet har vissa gemensamma drag med Alliansens politik. Men så särskilt många är de inte. SvD:s Sanna Rayman listar förändrad Las samt inställningen till friskolor och arbetskraftsinvandring. Las är för det första det största borgerliga partiet en försvarare av, så det kanske går bort. Då återstår synen på friskolor och arbetskraftsinvandring. Är det tillräckligt stora frågor för att byta politiskt block vid valurnan? För det måste ju också påpekas: en röst på Miljöpartiet är en röst på Mona Sahlin och Lars Ohly. De går till val gemensamt och det enda som möjligtvis skulle kunna få Miljöpartiet att byta sida är om den sittande regeringen behöver MP-stöd för att stänga ute Sverigedemokraterna efter nästa val. Men det är synnerligen spekulativt eftersom det förutsätter att inget block får majoritet och att Sverigedemokraterna, av alla olyckor, når riksdagsstatus.

Dessutom finns det alldeles för många tossiga idéer kvar i Miljöpartiet. Det är i grunden ett tillväxtskeptiskt parti som anser att människor ska få betalt för att inte jobba under ett helt år. Vilken liberal ställer upp på dessa värderingar? Maria Wetterstrand kallar det "livsstilspolitik". Mindre fokus på den materiella glädjen i sökandet efter den existensiella eller "mer genuina" lyckan, månne. Hellre en latte och mer tid för sig själv än en extra resa till Thailand, tycker Wetterstrand. Det kan låta ofarligt. Men parat med en tillväxtfientlig politik, klimatalarmism och en uttalad fientlighet mot att resa i världen, kan det bli en farlig isolationistisk politik.

Maria Wetterstrand ska dessutom ge tusan i att tycka så mycket om vad som är bäst för oss medborgare. Någon prioriterar tid med vänner på krogen, andra lägger pengarna på utlandsresor. Låt oss göra de valen själva utan att få reaktioner från er politiker. Det är vad liberalism handlar om.

Liberaler gör bättre i att hålla sig hemma än att hoppa i säng med Miljöpartiet.

Är detta verklighetens folk?

Jag satte teet i vrångstrupen när jag i våras hörde om den mobb som jagat nyanlända irakiska flyktingar i Vännäs. En stor grupp människor, det har sagts uppemot 50, kastade sten och försökte bryta sig in hos flyktingarna. Trakasserierna blev så allvarliga att irakierna fick evakueras till annan ort. Det hela lät som ett skämt. Men nu har det hänt igen: någon eller några har tänt en brasa utanför det transitboendet där flyktingbarn och ungdomar vistas i Hököpinge i Vellinge kommun.

Tittar vi på vissa delar av Skåne, ser vi att de främlingsfientliga värderingarna inte företräds av några enstaka vettvillingar utan finns lite varstans. Och uppfattningarna bygger alltid på känslor, på föreställningar utifrån vad den där magkänslan säger. Så fungerar Jimmie Åkesson och så fungerar de främlingsfientliga i Vellinge också. Det blev mycket tydligt när flyktingbarns rätt att stanna i Vellinge diskuterades i SVT:s Debatt (som väl är så nära freakshow man kommer en vanlig tisdagskväll). Starka argument framfördes:

- När man tittar i Malmö och ser allt som har hänt där, det vill vi ju inte ha i Vellinge.
- Man vet ju inte var de här kommer ifrån.
- Vi vet inte hur de ser ut, vi har de inpå oss.

Det handlar således om något så primitivt som rädslor för det okända. Kanske behöver ni bara en trygg kram innan ni går till sängs?

Bisarra idéer om att svenska traditioner är förtryckande mot människor med annan religion än den kristna och med andra föreställningar än de kärnsvenska, ledde till diskussioner om att sluta sjunga Den blomstertid nu kommer och att inte ha skolavslutningar i kyrkor längre. Detta har fött motreaktioner som är lika knäppa. Nu ska vi skydda det svenska språket, människor som invandrar till Sverige ska skriva på ett "svenskkontrakt" i vilket de bedyrar att de ställer upp på de svenska värderingarna (inte minst den berömda svenska jämställdheten från vilken ingen får avvika).

Om människor bara förstod den enkla principen om att leva och låta leva, att sköta sitt och inte reta upp sig på vad grannarna tycker och tänker, hur de klär sig eller vilka traditioner de har, skulle det här samhället vara mycket trevligare att leva i. Nu tycks emellertid inskränktheten ständigt skörda nya segrar. Från rött till blått och norr till söder.

Svenska medier och Climate Gate

Nu har svensk press börjat vakna. Aftonbladet skriver om "Climate Gate" om än i väldigt försiktig ton. DN gör det också.

Givetvis kommer detta inte påverka vare sig inhemska klimattroende eller världens ledare som ska samlas i Köpenhamn inom kort. Klimatalarmismen har satt sig i maktens väggar och går inte bara att tvätta bort. Att erkänna fel har ju heller aldrig varit politikers starkaste gren. Klimatalarmisterna kommer att elda på som om ingenting har hänt och världens största pengaslöseri kommer högst sannolikt att genomdrivas. Varken medier eller politiker har intresse av att ta ett steg tillbaka och fundera över om det här var en så bra idé.

Avslöjandet av de email och dokument som tyder på oseriös forskning, mörkläggning och manipulation av mätdata (som kritiker har hävdat i åratal), har redan avfärdats som "ryckta ur sitt sammanhang" eller rent av "smutskastning". Så reagerar även DN:s klimatalarmistiska reporter Karin Bojs när hon under rubriken "Nej, nej, nej, tro dem inte!" förklarar att "i materialet finns förvisso olämpliga uttryck" och exemplifierar detta med att en framstående kritiker kallats för "idiot" - som om det var detta som var den stora grejen! Men mer än så är det inte, tycker Bojs.

Karin Bojs köper således inte för en sekund att mätdata har manipulerats och konkurrerande hypoteser avfärdats på stående fot för att inte störa bilden av enighet om hockeyklubbskurvans trovärdighet och idén om människans skuld till global uppvärmning. Ty "klimatfrågan bygger på rön av tusentals forskare från en lång rad framstående universitet och institut. Deras resultat granskas noga när de publiceras i världens ledande vetenskapliga tidskrifter." Ja, men kritikerna är det ju ingen som vill lyssna på. Deras invändningar avfärdas just med att tusentals forskare redan är överens! Det blir ett märkligt cirkelresonemang av alltihop. IPCC har inte direkt gjort sig känt för att välkomna kritik av sina teorier. Det saknas verkligen inte kritiker, men eftersom de jämförs med "truthers" som tror att USA låg bakom 11 septemberattackerna och aldrig landade på månen är det inte konstigt om vissa väljer en lite lägre profil.

Diskussionen lär rulla på. Men jag misstänker att den inte kommer att leda någonvart. Att försöka tala sans i människor som har en religiös tro på något är slöseri med tid. Tyvärr är de rätt många.

Klimatbluffen avslöjad?

Klimatalarmisternas strupe förefaller ha blottats - i alla fall för något ögonblick. Någon har nämligen lyckats hacka sig in i en server tillhörande en av världens främsta center för klimatforskning, Climate Research Units vid University of East Anglia, och kopierat stora mängder mätdata, koder och inte minst över tusen emails mellan de ledande gestalterna: professor Phil Jones, Michael Mann med flera. Intrånget är tydligen bekräftat.

Ett av mailen, som är från 1999, verkar minst sagt lurt då det framgår att forskaren i fråga aktivt söker manipulera mätdata. Och det kommer från herr Jones själv:

From: Phil Jones
To: ray bradley ,mann@[snipped], mhughes@
[snipped]
Subject: Diagram for WMO Statement
Date: Tue, 16 Nov 1999 13:31:15 +0000
Cc: k.briffa@[snipped],t.osborn@[snipped]
Dear Ray, Mike and Malcolm,

Once Tim’s got a diagram here we’ll send that either later today or first thing tomorrow. I’ve just completed Mike’s Nature trick of adding in the real temps to each series for the last 20 years (ie from 1981 onwards) amd [sic] from 1961 for Keith’s to hide the decline. Mike’s series got the annual land and marine values while the other two got April-Sept for NH land N of 20N. The latter two are real for 1999, while the estimate for 1999 for NH combined is +0.44C wrt 61-90. The Global estimate for 1999 with data through Oct is +0.35C cf. 0.57 for 1998.

Thanks for the comments, Ray.

Cheers, Phil
Prof. Phil Jones
Climatic Research Unit

Fler utdrag av email av liknande slag finns hos Hot Air. I de mailen diskuteras bland annat hur forskarna ska kunna hålla god min om den "globala uppvärmningen" när de inte själva kan verifiera att den existerar.

Frågan om huruvida klimatforskare använder data för att testa sina teorier eller om de använder teorier för att testa data är mer aktuell än någonsin. Att avfärda eller gömma undan uppgifter som talar emot en teori är inte vetenskap.

Kan vi gissa att svenska medier tiger ihjäl den här historien och att Reinfeldt, som vill kasta ut mångmiljardbelopp på en ren bluff, slår dövörat till?

Som man frågar får man svar

Många har en tendens att svälja resultat från opinionsundersökningar med hull och hår. De funderar inte över vilka frågor som ställdes, hur de ställdes och på vems uppdrag de ställdes utan stirrar sig endast blinda på resultatet. Även opinionsundersökningar vars enda intressanta förändringar inte ens är statistiskt säkerställda ges stor uppmärksamhet i gammelmedia och bloggosfär. Därmed går man som blind medborgare uppdragsgivaren till mötes utan att ens reflektera över det eller låter sig i bästa fall förledas av en helt meningslös opinionsmätning.

"Världens medborgare vill att ett klimatavtal sluts" basunerar DN ut. Det är tolkningen av resultatet av en stor undersökning som har gjorts i ett stort antal länder i syfte att ta reda på hur människor ser på "klimathotet". Eller kanske snarare: i syfte att sprida idén att "klimathotet" är akut och att människor oroar sig för det. Tar man en titt på hur frågorna har ställts, är det ganska tydligt att det skett ur ett klimatalarmistiskt perspektiv. Den första frågan sätter ribban för resten av undersökningen:

How urgent do you think it is to make a global climate deal?

De frågar inte om det är viktigt utan hur viktigt det är, underförstått att det är viktigt och att det bara är graden som ska besvaras. Många kan säkert känna igen sig i situationen att tillfrågas om något i en telefonintervju och sedan få svarsalternativ som alla pekar i samma riktning, alternativt få en fråga som är så uppenbart vinklad från något politiskt håll att det skriker Svenskt Näringsliv eller LO om den.

Därför är sådana här undersökningar tämligen meningslösa. I en klimatalarmistisk tidsålder där medier och politiker aktivt samarbetar för att piska upp orosstämningar om "klimathotet", är det dessutom inte alls konstigt att många känner oro. Det gör jag med. Men inte för något klimathot utan för vad denna fanatism kan komma att leda till i politiska tvångsåtgärder och minskad medborgerlig frihet.

Ladda ned rapporten här och läs den själv.

Fattigleken

Det började i våras med att Aftonbladetjournalisten Jessica Ritzén startade en "fattigblogg" där hon skrev om livet med försörjningsstöd under en månad. Oj, vad jobbigt det var. Nu kunde hon ju inte dricka latte hela dagarna, inte äta ute eller beställa hämtmat två gånger om dagen. Det var så fattigt att hon åt gröt till middag och knappt hade råd med en ny tvål. I kommentarsfälten gav människor allehanda ärliga tips, bland annat om hur man bäst får en tandkrämstub att räcka så länge som möjligt (jag har själv drillats i den konsten). Men efter en jobbig månad kunde Jessica Ritzén lämna detta liv bakom sig och återgå till sitt lattepimplande medelklassliv igen.

En månad är alldeles för kort tid för att förstå hur det är att leva på existensminimum, oavsett om det rör sig om försörjningsstöd eller annan inkomst som är lika låg. Det är när månadsräkningar sammanfaller med kvartalsräkningar och tandläkarbesök som allt spricker. Men det fick Ritzén aldrig uppleva och det var heller inte meningen.

Nu gör Aftonbladet ett nytt försök. En modebloggare ska lämna lyxshoppingen bakom sig för att leva på a-kassa under 14 dagar. Det är inte så lite dokusåpa över detta spektakel. Välbeställda människor tar steget ned till verkligheten och knatar omkring på den smutsiga gatan bland vanligt folk under en begränsad tid för att få se hur pöbeln har det. Precis som i fallet med "fattigbloggen" är uppdraget så tidsbegränsat att det inte kommer att säga någonting (även om reaktionen från bloggaren i fråga lär bli ett högljutt "amen, hallååå! Kan man inte köpa stövlar för 5 000 kronor varje vecka?! Shit, asså!").

Det är tydligen omöjligt att göra rätt. Expressen har utmålat människor med låga inkomster som rena offer när de försökt skildra "fattigdomen" i Sverige i en reportageserie. Då slår det åt andra hållet och begreppet "fattigdom" omfattar plötsligt alla som inte har råd att göra årliga resor till Thailand. Aftonbladet väljer en annan metod. De låter övre medelklass/överklass kliva ned från piedestalen och pröva på det liv som hundratusentals människor lever varje dag. Det är helt enkelt den nya fattigleken som leks. Den kommer inte att utmynna i någon ny visdom utan endast reta och håna människor längs vägen. Men det ger förstås uppmärksamhet åt Aftonbladet.