Välkommen till verkligheten (för vissa)

Journalisten Jessica Ritzén ska leva på socialbidrag i en månad och blogga om upplevelsen. Hon klagar över att bara ha 97 kronor om dagen att leva på efter att hyra och alla fasta utgifter är betalda. Välkommen till många studenters ekonomiska verklighet!

Visst kan det vara nyttigt för somliga att uppleva ett liv med mager plånbok. Men en månad är egentligen för kort tid för att verkligen förstå hur det är. Alla räkningar är inte månatliga och det är när kvartals- och månadsräkningar sammanfaller med ett tandläkarbesök eller trasig inventarie som det blir uppenbart hur svårt det är att leva på så små summor. Jessica Ritzéns bloggande liknar mest sensationsjournalistik över hur bedrövligt det är att leva som fattig i Sverige när allt hon egentligen skulle behöva göra är att skära ned på nöjen och prioritera basbehoven. Att använda tvålstumpar för att hon inte anser sig ha råd att köpa ny tvål förlöjligar bara problematiken.

Eftersom jag på grund av heltids- och halvstidsstudier över huvud taget inte har tid att jobba för närvarande får jag nöja mig med pengarna från CSN. Det innebär efter betald hyra drygt 100 kronor om dagen att leva på - innan alla fasta utgifter som bredband, telefon, kabel-TV och annat är betalda. Hur detgår ? Ibland går det inte. Men man hittar oftast sina vägar. En god uppfostran i sparsamhet och billigt leverne gör definitivt sitt till. Jag äter inte gröt till middag för det, som Jessica Ritzén menar att man måste göra. Tips: storhandla när du har pengar, laga upp, frys in. Gröt fungerar för övrigt bättre till lunch...

Jag vet att gnällande studenter väcker irritation hos många så jag ska avhålla mig från att gnälla. Jag nöjer mig med att konstatera faktum. Så här ser det ut och jag vet att jag inte är ensam. Jag vet också att många studenter lever över sina tillgångar och skulle kunna ha rätt goda marginaler om de bara gav tusan i att äta ute hela tiden i stället för att laga maten själv eller köpte en billigare jacka i stället för den där för 3 000 kronor. Det är allas egna prioriteringar, men man ska inte gnälla när man inte ens försöker snåla.

Det är inte av snålhet eller skygghet jag inte är ute och äter eller dricker öl närhelst jag skulle vilja utan helt enkelt för att plånboken inte medger det. Lyckligtvis är studentlivet per definition en begränsad tid. Det är samtidigt en betydligt mer utvecklande tid än att leva på socialbidrag så vi ska som sagt inte klaga för mycket. Det kan dock, för vissa, vara värt att tänka efter en smula ibland innan de klagar över sin dåliga ekonomi... Det som finns bekant grader i helvetet.

Tomt?