Vänstern och hatet

Vänsterns politiska hat har blivit föremål för diskussion inom den liberala bloggosfären. Även jag har funderat mycket över detta. Hur kan människor som ser sig själva som solidariska och toleranta samtidigt i det närmaste skryta med att de bör på ett så kallat klasshat? Att de hatar och föraktar andra människor? Ungsocialisternas blogg Proletärbella uttrycker det glasklart:

"När det gäller hatet kan jag faktiskt inte förstå den stora rädslan för denna mänskliga känsla. Jag kan ju börja med att nämna att det egentligen inte handlar om något individuellt hat ... I grund och botten handlar det alltså inte om individer utan om ett berättigat hat mot de som suger ut en."

Det avindividualiserade hatet mot en klass, en massa, en grupp människor, rättfärdigas med att "de suger ut en". Blanda hat, fördomar och fanatism och du får en klasshatisk socialist. Människan bakom gruppen och klassen glöms liksom bort. Kapitalister förblir först och främst kapitalister, en funktion i ett system, inte människor. Det är inte konstigt att respekten för andra människors fri- och rättigheter är så låg bland många socialister. Det är inte att förvånas över att liberalers och andras yttrandefrihet aktivit motarbetas på gator och torg och att skyltfönster och annan privat egendom krossas när dessa unga extremister känner att hatet rinner över lite grand. Det faktum att vissa har det lite bättre ekonomiskt än andra ger alltså en del av befolkningen rätten att hata den andra delen? Bristande respekt för andra människor bara för att de tillhör en viss grupp öppnar dörren mot tyranni.

Dessutom blir kritiken mot kapitalismen, som exempelvis Petter Nilsson formulerar här, synnerligen uddlös med vetskapen om att vi lever i den bästa av världar (om man gillar högre materiell standard, bättre hälsa och ett långt liv vill säga). Kritiken har nämligen inte förändrats särskilt mycket sedan Marx och Engels satt och författade. Världen, däremot, har förändrats. Kom igen, ungsocialister och klassrevolutionärer. Häng med lite i tiden.

Frihetsfrontens talarkväll: maj

Torsdagen den 22 maj är det dags för Frihetsfrontens talarkväll igen. Då blir det debatt mellan Antipiratbyråns Henrik Pontén och den moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid. Moderator är Frihetsfrontens ordförande Henrik Alexandersson.

Ämnet är fildelning.

Detta kommer att bli en intressant kväll om en mycket aktuell och inte helt lätt fråga. De två talarna står för varsin, rakt motsatt, uppfattning om fildelning.

Plats: Källaren till restaurang Samborombon, Stora Nygatan 28, Gamla
Stan Stockholm.

Tid: Torsdag den 22 maj kl 19.

Bar och viss förtäring finns i möteslokalen. Vill du äta något under mer ordnade former går det alltid bra att göra det på själva restaurangen i gatuplanet någon timma innan eller efter mötet. Det finns även prisvärt käk på flera restauranger i närheten.

Efter talarkvällen blir det barhäng i Gamla Stan.

Ingen anmälan är nödvändig. Alla är välkomna!

Be there!

Halvera skatten på bensin i stället

Att tanka bilen är inte det roligaste man kan göra. Särskilt inte när priset knäckt 13-kronorsvallen. Jag minns när priset klättrade över 10 kronor, då det inte längre fick plats på bensinstationernas pristavlor. Då kändes det på något sätt som att gränsen var nådd. Det fanns en stor opinion för att sänka skatterna på bensin. Borgerliga partier drev frågan kontinuerligt lokalt och på riksplanet tog kristdemokraterna tag i frågan så sent som innan valet 2006. Sedan har det inte hänt någonting och bensinpriset fortsätter att skena.

Statens institut för kommunikationsanalys (Sika) menar att Sverige måste dubbla bensinpriset (läs skatten) för att nå de uppsatta utsläppsmålen 2010. Det handlar alltså om en prisnivå på nästan 28 kronor litern. Sorry alla som bor i glesbygd och är beroende av bilen för att arbeta, handla och över huvud taget ta sig utanför byn. Ni får helt enkelt vänta på de bussar som aldrig kommer. Och bussbiljetterna blir förstås också dyrare när bränslet kostar det dubbla.

Trots kraven på att underkasta sig den nya klimatreligionen lever många sina liv som det erbjuds. Det har blivit billigare att resa utomlands, alltså reser vi mer. Thailand, en flygresa på upp till 13 timmar, har tagit över platsen som det mest populära resmålet för bland svenskar. Ingen klimatångest så långt ögat når här. Det är en positiv utveckling mitt i all klimathysteri. Vi är alltså inte villiga att avsäga oss den frihet och självständighet som det moderna livet erbjuder oss. Bilen behöver dessutom många av oss dagligen.

Mot bakgrund av detta tror jag att det fortfarande finns en opinion mot stigande skatter på bensin som politikerna kan utnyttja. Frågan är bara: vem vågar?

Klantigt värre

En man fastnade, oskyldig, i polisens senaste razzia mot misstänkta innehavare av barnpornografi. Orsak: polisen hade tagit fel på hans IP-adress. Polisen noterade snabbt felet. De påpekar också att förnutom att mannen nekade till brott såg hans bostad "inte ut som de brukar göra i sådana här fall". Hur brukar misstänktas bostäder se ut då, tro...? Låg det inga nakna barn under sängen?

Polisen menar också att sådant här har hänt förr. "Man har skjutit in tårgas i fel lägenhet och så" säger en företrädare för Rikskriminalpolisen. Det låter betryggande.

I stället för fartkameror

Bantningen av försvaret har gått för långt

Att vi inte kan ha kvar det invasionsförsvar som vi hade tidigare är det få som ifrågasätter. Men det kaos som råder inom Försvarsmakten i dag är bara för mycket. På sikt hotar detta faktiskt säkerheten för alla svenskar.

Det var inte förvånande att försvaret hårdbantades under socialdemokraternas regeringsperiod. Samarbetspartnern miljöpartiet var onekligen en pådrivande faktor. Att hårdbantningen skulle förvandlas till fritt fall under en borgerlig regering var däremot mer oväntat. Dessutom riskerar det att bli otroligt dyrt om säkerhetsläget i världen skulle förändras och Sverige måste börja rusta upp igen. Försvaret ska givetvis anpassas efter säkerhetsläget, men om målet är att kunna försvara Sveriges gränser och samtidigt klara åtaganden utomlands har bantningen verkligen gått för långt.

Politikerna behöver förstå vad som är grunderna i ett samhälle. Medborgarna behöver först och främst en fungerande försvarsmakt, en fungerande polis och ett fungerande rättsväsende innan de kan börja diskutera vårdnadsbidrag och maxtaxor på dagis. Problemet är att bidrag och maxtaxor säkerligen är större valfrågor än försvaret av hela vårt land. Det, om något, är faktiskt rätt sjukt.

Våldtäktsbegreppet urholkas av HD

HD har i en dom fastslagit en könsskillnad i sexualbrottslagstiftningen. Att föra in ett finger i en sovande kvinnas könsorgan ska enligt HD betraktas som våldtäkt medan smekandet av en sovande mans penis är att betrakta som sexuellt utnyttjande. Faktum är att inget av fallen borde ses som våldtäkt. Vad är det som håller på att hända med tillämpandet av svensk sexualbrottslagstiftning?

Man kan tycka att det inte borde vara så mycket diskussion om vad våldtäkt är. Nu har jag inte tagit del av förarbetena, men lagen i sig är ganska tydlig. I Brottsbalkens sjätte kapitel får vi veta att våldtäkt är när någon "genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år". En handling som är jämförlig med samlag. Att sticka in ett finger i en kvinnas vagina, är det att betrakta som samlag? Paragrafen (6:1 BrB) tar även upp otillbörligt utnyttjande av en person, exempelvis vid medvetslöshet, sömn eller liknande. Men det måste fortfarande vara jämförligt med samlag, vilket detta knappast kan sägas vara.

Våldtäkt är ett brott som leder till frihetsberövande för den som döms, oavsett om det anses grovt eller inte. Det är därför särskilt allvarligt att begreppet är på väg att urholkas på detta sätt. Urholkandet är ett led i feminismens strävan efter att anlägga ett tydligt genusperspektiv på sexualbrottslagstiftningen där kvinnan är "våldtäktsbar" (se exempelvis Katrine Kielos Våldtäkt & Romantik som ett nytt tillskott) och så utsatt att lagstiftaren måste markera att alla sorters närmanden är liktydiga med våldtäkt.

Vi har redan en separat lagstiftning för våldtäkt mot barn. Texten är i princip densamma som för vuxna, men erfarenheten säger att det inte krävs samlagsliknande aktiviteter för att den vuxne ska dömas för våldtäkt mot barn. Här tar man särskild hänsyn till barnets ålder. Lägre ålder innebär en strängare tolkning eftersom ju yngre barnet är, desto mer hjälplöst anses det vara. I praktiken innebär således feminismens strävan efter att vidga våldtäktsbegreppet att kvinnan utpekas som alltmer hjälplös i lagstiftarens ögon.

Varje övergrepp av sexuell natur närmar sig steg för steg gränsen för våldtäkt. Det är därför kanske inte så förvånande att utnyttjandet av mannen bara betraktades som sexuellt utnyttjande. Mannen anses generellt sett inte våldtäktsbar (och den som får sin penis onanerad ska väl bara tacka och ta emot?).

Har feminismen vunnit en total seger i och med deta? Kanske inte än. Men det är synnerligen oroväckande att HD dömer på detta sätt utan att lagen ens har skrivits om. Risken är uppenbar att detta skenar iväg.

Spel för gallerierna

Socialdemokraterna har haft jobbtoppmöte. Hela ledargarnityret satt inför TV-kamerorna och log sådana där väldigt sossiga leenden som får dem att se ut som nunnor med hjärnskakning.

Sossarna säger sig vilja bli "entreprenörernas parti". Företrädare för denna grupp var således inbjudna. Men precis som när sossarna tidigare i regeringsställning bjöd in näringslivets företrädare, var det ett spel för gallerierna. Signifikant är att småföretagarnas nummer ett på önskelistan, förändringar i arbetsrätten så att flexibiliteten ökar, inte alls får något gehör hos (s). I Rapport förklarade Mona Sahlin detta med att "vi ska inte sluta vara socialdemokrater". Därmed stänger hon i princip dörren för några märkbara förändringar i partiets jobbpolitik. Allt är och förblir vad det har varit.

Att (s) utger sig för att vara småföretagarnas parti är ungefär lika genomskinligt och fånigt som när nya moderaterna kallar sig "det nya arbetarpartiet". Det är ingen vild gissning att sossarnas försök att framstå som företagarvänligt ganska snart kommer att rinna ut i sanden.

Leder höjd skatt till fler jobb?

"Som man frågar får man svar" är en evig sanning, inte minst i politiska sammanhang. Socialdemokraterna har låtit göra en Sifo-undersökning för att visa att svenska folket stödjer deras "jobbpolitik". På frågan om vilka sätt som är de mest effektiva för att bekämpa arbetslösheten bockar 56 procent av de tillfrågade för alternativet "yrkesutbildningar för arbetslösa" och 54 procent "utbildning till bristyrken". Sossarna tror sig därmed kunna visa att de har stöd för sin politik på området.

Men varför förlorade de då valet? Socialdemokraterna har inte gjort några märkbara förändringar i sin arbetsmarknadspolitik. Skatten på arbete ska fortsätta att vara hög. Skillnaden mellan den som jobbar och den som inte jobbar ska vara liten. Och den som är arbetslös ska få gå på tramsutbildningar och få diplom. Det var så s-politiken såg ut inför valet 2006 och det är så den ser ut i dag.

Nästan var femte i undersökningen väljer alternativet "sänkt skatt för dem som förvärvsarbetar". Varför finns inte höjd skatt med som ett alternativ? Det är ju socialdemokraternas politik om de vinner nästa val. Få hade dock valt det som en trovärdig metod för att skapa fler jobb, därmed passade det inte in i denna riggade undersökning.

Socialdemokraterna har en pedagogiskt svår uppgift framför sig: att förklara hur höjda skatter på arbete leder till fler jobb. Alliansen får inte missa öppet mål här.

Obegripligt och smaklöst

SVT:s beslut att sända den mördade flickan Englas begravning har rört upp känslor. De allra flesta verkar vara starkt emot detta spektakel och jag är inget undantag i detta fall. Det finns flera argument mot att sända en begravning av detta slag.

Det ena är att Engla inte var en offentlig person under sin livstid. Varken du eller jag visste vem hon var innan hon blev mördad och dök upp som ett fall i media. Hon fanns inte i det kollektiva medvetandet som en kunglighet eller annan kändis hade gjort. Det andra är gränsdragningsproblematiken. Engla är inte det enda döda barnet i Sverige. Hon är inte ens det enda mördade barnet den senaste tiden. Vad säger att de två mördade barnen i Arboga inte "förtjänar" en direktsänd begravning? Vad säger att det inte kommer att dyka upp föräldrar som vill uppmärksamma sina barn genom TV-sända begravningar i framtiden? Vad svarar SVT då? Att Engla var viktigare? Att hon var något slags symbol för alla döda barn? Det är blir ett ohållbart resonemang och föräldrar som har förlorat barn kan uppleva detta som ett hån.

Man kan också fråga sig vem i hela friden som avser att titta på begravningen? Vilken frisk människa kommer att bänka sig vid TV:n för att följa en begravning av ett barn de inte hade någon som helst relation till och som de endast sett några bilder i tidningen av? Om man sänder ett program måste ju avsikten vara att någon ska vilja se programmet. Det har sagts i SVT:s försvar att begravningen kan fungera som någon sorts ventil för människors sorg alternativt vara en möjlighet för utomstående att dela familjens sorg efter sin dotter. Jag skulle vilja vara så oförskämd att säga att om man har behov av att i TV följa en begravning av någon man aldrig träffat, har man kanske upplevt för lite sorg i sitt eget liv.

Hur SVT än agerar efter detta kommer det att bli fel. Alla som betalar TV-licens borde fråga sig om begravningar tillhör public service-ansvaret.

Våga vara kritisk

Det finns ljuspunkter i det klimatalarmistiska mörkret. En undersökning som Naturvårdsverket låtit göra visar att en knapp tredjedel av de tillfrågade inte känner någon större oro för den påstått mänskliga påverkan på klimatet (23 procent) eller anser att de klimatförändringar som sägs pågå har naturliga orsaker (8 procent). Det är positivt att det trots alla propaganda, trots all politisk korrekthet och trots den fullständiga frånvaron av saklig debatt, faktiskt finns människor som vågar vara kritiska. Vi får hoppas att vi blir fler och fler i takt med att politikerna flyttar fram positionerna på området med nya lagar, nya skatter och nya inskränkningar i människors privata liv, allt för att "möta klimathotet".

Å andra sidan: Över 60 procent känner någon sorts oro, nästan var femte tillfrågad plågas av oro och dåligt samvete. Oro för att klimatet ska ta kål på mänskligheten och dåligt samvete för att vi råkar leva i ett rikt land och ha det tämligen bra när folk dör av cykloner i Burma. Det är precis så Naturvårdsverket, politiker och miljöaktivister vill att vi ska känna. Vi ska må dåligt när vi köper den där nya platt-TV:n. Vi ska känna oro när vi ser science-fiction-filmer som En obehaglig sanning.

Under min grundskoletid, främst låg- och mellanstadiet, var det försurningen som var det stora hotet. Våra svenska skogar skulle dö ut och allt var Polens fel. Typ. I dag matas barnen med uppförstorade hotbilder av "klimatförändringarna". I dag är inte allt Polens fel men väl alla människors. Utifrån detta argumenteras det sedan för utvecklingsfientliga idéer som kräver en återgång till en enklare livsstil. Detta är inget nytt, det har funnits sedan industralismens födelse (och säkert långt innan dess också). Det är kanske mer en slump att det i dag råkar vara "klimathotet" som används för att legitimera dårskapen.