tisdag 10 mars 2009

Vurmen för laman förvånar

50-årsminnet av upproret i Lhasa har kommit. Och därmed diskussionen om Tibet och Kina. Tibet har tydligen blivit "ett helvete på jorden" om man får tro dalai laman själv (för det var ju så himla bra innan...). Själv är jag lite kluven i frågan.

I Sverige finns i princip bara en linje: "frihet åt Tibet!". Det kan bli lite enahanda, och särskilt pinsamt blev det när svenska idrottare skrev på en lista för "Tibets befrielse" inför OS - utan att själva kunna uttala sig om vad detta egentligen skulle innebära. Troligen trodde de att frågan var fullständigt självklar och att det var som att skriva på en petition mot barnmisshandel: okontroversiellt och behjärtansvärt. Nu är inte Tibetfrågan okomplicerad. Det som stör mig mest är att dalai lama, Tenzin Gyatso, har kommit att bli något slags hjälte i väst, nästan en Gandhi-figur att beundra och ära. Den "asketiske superstjärnan".

I International Herald Tribune rapporteras att han är den mest respekterade ledaren i världen i amerikanska och europeiska ögon. Personligen har jag svårt att se något att hylla hos den nuvarande Dalai laman, hans åsikter och knäppa religion. Detsamma kan sägas om falun gong, som i väst utmålas som en grupp människor vars enda intresse är att ställa sig tillsammans och sedan röra sig väldigt långsamt, men i själva verket är en religiös grupp med tämligen galna föreställningar. Inte för att det motiverar att de förföljs (eller för den delen Falun kommuns hemsida censureras), men det kan vara bra att veta att allt inte alltid är så heligt rosenskimrande. Jag kan undra var sekulära västerlänningars plötsliga kamp för religiösa människors rätt att yttra knäppa åsikter kom ifrån när den är som bortblåst så fort det gäller kristna eller muslimer. Att dalai lama verkar vilja rensa Tibet på alla hankineser borde inte heller stärka hans aktier.

Jag är som sagt kluven inför Tibetfrågan. Å ena sidan finns det en sympatisk tanke i att alla folk som vill vara självständiga ska få vara det (det är ungefär så långt analysen har nått på många håll i Sverige), å andra sidan går det att begripa den kinesiska regeringens agerande. Det är på intet sätt unikt att försvara ett territorium man anser sig ha rätt att förfoga över. Ryssland har gjort och fortsätter att göra likadant. USA:s regering skulle knappast acceptera att vissa stater bröt sig ur. Och hur skulle den svenska regeringen se på ett självständigt Sápmi? Historia spelar givetvis roll när vi diskuterar folkgruppers rätt eller inte rätt till självständighet (det är väl därför Mellanösterkonflikten aldrig kommer att få sin lösning eftersom det ligger religiösa uppfattningar om "vem som var där först" i grunden), men för en centralregering är det alltid en självklarhet att försvara de gränser som definierar det egna landet. Det är i den kontexten som Beijings agerande måste ses. Också.

Förhoppningsvis kommer någorlunda lugn att råda - från båda sidor - så att vi slipper se kravaller med oskyldiga offer och vandalisering som följd.

Falun gong, filibombombom.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant att det finns en nykter person som belyser det hela ur en objektiv synvinkel. Dessutom skönt att James Miles iaktagelser från händelsernas centrum faktiskt plockades upp av en svensk skribent.
Hans version och slutsatser stämmer till 99% med vad jag själv såg under upploppen förra året.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2571601.svd#tw_link_widget

Återgår man till titeln av ditt inlägg så är vi också väldigt överens. Allt har två sidor, men väldigt få här i väst har en susning om Tibets historia.

Michael Parenti har fått mycket kritik för sin artikel om Tibet, av både kineser och tibetaner, men det är en av de få jag anser har skrivit på ett helt osentimentalt sätt.

http://www.michaelparenti.org/Tibet.html

Anonym sa...

Ja. vi behöver andra vinklar på Tibet-Kina. Jag har besökt Dharamsala vid upprepade tillfällen, och fått en god inblick i exil-tibetanernas situation. Varför Dalai Lama blivit en väst-världens fredsikon är en gåta.
Han kallar sig buddhist, men ibland förefaller det som om han inte ens har insikt i buddhismens mest grundläggnade inställning.

Pyrrhus sa...

Visst kan det stämma att media vinklar, men borde inte tibetanerna få självständighet om de vill, av principskäl? Liksom kurderna, sydossetierna, , skottarna, skåningarna, tjetjenerna, alaskianerna etc borde få om majoriteten i dessa områden så önskar. Naturligtvis måste det finnas gränser (en bostad kan ju inte vara ett eget land), men principen om att om majoriteten inom ett område önskar självständighet ska få det ställer jag absolut upp på. Hur kan man som liberal göra annat?

Hans Engnell sa...

Pyrrhus,

Jag har inget principiellt emot att folkgrupper utropar självständighet. Men jag ser det inte som en realistisk lösning på någonting att låta alla bryta sig loss hur som helst. Dessutom blir det fråga om mycket svåra gränsdragningar. I grunden är den enskilde människans rätt till självbestämmande över sitt eget liv desto större än enskilda folkgruppers rätt till ett särskilt territorium.