God natt, moderaterna

Moderaternas nya jämställdhetspolitiska talesperson, Hillevi Engström, anser att pappor ska förmås stanna hemma mer med sina barn. Hon kan tänka sig något slags pappapremie.

Regeringen har ännu inte börjat hota med kvoteringsvapnet för att få människor att bete sig som de vill. Men viljan att bestämma över människor är inte mindre för det. Det är märkligt att moderaterna gör så här eftersom de inte har opinionen med sig. Svenska föräldrar vill bestämma själva över sin tid med barnen. Det finns ett starkt motstånd mot ökad politisk inblandning. Nu vill moderaterna visserligen inte kvotera, men intentionen är densamma: människor ska förmås att välja "rätt" ur ett jämställdhetsideologiskt perspektiv. Det är upprörande att detta kommer från ett borgerligt parti och särskilt oroande att det kommer från ett parti som tidigare stod tämligen fritt från dylika villfarelser.

Det är en förfärlig utveckling som pågår i moderaterna just nu, inte bara på det så kallade jämställdhetsområdet. Moderaterna var tidigare ett parti som kritiserades för att inte ha någon miljöpolitik, det hade alltså ännu inte lagt sig platt för klimatalarmismen. Det kom att ändras så fort partiet kom till makten under Reinfeldts ledning. Det var lite som antydde det innan valsegern. Det räcker inte med att vara lika klimatalarmistiskt som miljöpartiet, nu ska partiet även bli lika feministiskt som vänsterpartiet.

Att moderaterna låter en feminist med uttalad vänsterfeministisk maktanalys leda partiets jämställdhetsarbete säger en del om hur långt ned i skiten de har sjunkit. Per Schlingmann, som ser varje vänsterförflyttning som positiv, måste jubla. För partiets kärnväljare, som är vana vid att se sådana här förslag komma från vänsterhåll, måste det snart börja ringa varningsklockor. Varför rösta på moderaterna om partiet beslutat sig för att kalkera vänsterpartiernas jämställdhetsideologi? Och var finns alla aktiva moderater som motsätter sig denna politik?

Ett starkt regeringsparti har möjlighet att förändra i samhället. Moderaterna skulle kunna arbeta för att åstadkomma det där värderingsskiftet som det pratades om innan valet men som det varit så tyst om sedan Reinfeldt blev statsminister och började omhulda gamla system och låta vänstern definiera samhällsproblemen. Det skulle gå att använda ett frihetligt feministiskt perspektiv om man bara ville. Det skulle gå att stoppa utvecklingen av jämställdhetspolitisk klåfingrighet och förmynderi om man bara försökte.

Skadan som vi ser kommer att bli långsiktig. Det kommer att bli svårt att vända denna utveckling när borgerlighetens största parti hellre läser Simone de Beauvoir än Louise Persson och hellre lägger makten i politikernas händer än medborgarnas.