Alla som trodde, eller i alla fall försynt hoppades, att alliansregeringen skulle lägga genus- och jämställdhetstramset på hyllan vid maktskiftet har fått tänka om. Nu duggar de jämställdhetspolitiska förslagen tätt. Och som liberal kan man bara ta sig för pannan och sucka.
Jämställdhetsbonus. Skärpt sexköpslag. Jämn könsfördelning i börsnoterade bolags styrelser. Kvoterade valsedlar. Regeringen är inte alls främmande för att i bästa Margareta Winbergsk anda uppmuntra till ett "korrekt" jämställdhetstänkande, oavsett om det är i det privata eller det politiska livet. Det privata har blivit politiskt för borgerligheten.
Sedan några år har kvoteringstankarna flödat fritt inom moderaterna, vilket bekräftas i dag när partisekreterare Per Schlingmann för fram rekommendationen om 50/50 män och kvinnor på partiets valsedlar inför nästa val. Det är visserligen fråga om en rekommendation, men budskapet är tydligt: vi vill ha jämn könsbalans. Frågan är varför moderaterna bryr sig mer om könet än om kompetensen. Det blir alltid den paradoxala konsekvensen av kvotering. Eftersom könet spelar för stor roll och en grupp bli diskriminerad, ska vi fokusera på könet och diskriminera den grupp som tidigare inte var diskriminerad. Logik, någon?
Schlingmann hävdar att det inte handlar om regleringar utan om målstyrning. Kalla det vad du vill, det är likafullt en politisk påtryckning för att åstadkomma ett visst resultat - i det här fallet jämn könsfördelning.
Detta är inte moderat politik! Men det är förstås nymoderat politik, påhejad inte minst av Schlingmann som genomför upprepade våldtäkter på de frihetliga ideal och tron på individen som en gång fanns i partiet. Det vi ser är en katastrofal kapitulation inför vänstern, feminismen och socialismen som blir förödande för borgerligheten på sikt. Vad är poängen med att vinna val (onekligen har ju Reinfeldts nymoderater gjort sig populära i opinionen) om politiken ska förbli oförändrad? Vad är poängen med att prata om ett "värderingsskifte" om värderingarna förblir socialdemokratiska?
Det är sådana här upprepade övertramp som gör att jag aldrig kommer att kunna rösta på alliansen 2010. Som vi vet ser det inte bättre ut inom centern, folkpartiet eller kristdemokraterna. Och den sista försvarslinjen i moderaterna verkar ha brustit. Det finns skäl att känna viss apati.
3 kommentarer:
Någonstans och på något sätt måste det bli tydligt att kvinnors kompetens ocksåär viktig och att den ska tillvaratas. Hur ska man göra tycker du?
Jag gillar inte kvoteringar men tycker att det är bra att moderaterna slår ett slag för att beslutsfattarleden måste bestå av både män och kvinnor, det är inte så idag.
Jag skrev i ett blogginlägg för något halvår sedan att det nya med de "nya moderaterna" är att de inte längre är moderater.
Jag,som är lite äldre åsåg med respekt Gösta Bohmans formande av Moderata Samlingspartiet och blev själv medlem i MUF 1979.
Man kan ha många åsikter om Bohman men han stod för vad han sa och upplevdes av många som en garant för den enskildes rättigheter mot en allt starkare stat.
Något sådant parti finns inte längre utan dagens partier är generellt både historielösa och i avsaknad av en ideologi, visioner om framtiden och hur dessa ska nås.
Det finns absolut utrymme för ett nytt parti i Sverige som kan ta upp den värdegrund som de nya moderaterna övergav och lämnade efter sig då de sprang iväg till köttgrytorna och makten.
Kvoteringen styr vänsterut. Partiledningen är övertygad att de trogna Högerfolket + moderterna inte gärna lämnar partiet.
Inget FP fladder i alla fall.
Men visst känns det lite tungt de här med ideologi contra magi.
Kyrkomötet en politisk angelägenhet det får mig att överväga att sluta rösta efter den metod jag tillämpat. Ingen röst på Kyrkomötet däremot på församling och samfällighet.
Lokalt röstar jag på Moderaterna men kanske skall jag ta ett "friår"
om partiet inte lägger fler av med låtsaslekarna.
Det kanske är enda sättet att få ny Försvarsminister - skicka honom till kyrkomötet i stället.
Skicka en kommentar