Vinter! Kaos!

Så slog vintern till igen. Och precis som varje år har det blivit kaos i trafiken. Snörörjningen hinner inte med. Bilar blir stående eller tar sig inte fram. Och kollektivtrafiken kollapsar.

Själv gick jag till jobbet i dag. Tunnelbanan är opålitlig. Gröna linjen står still. Pendeltågstrafiken likaså. En snabb titt på SL.se visar att i stort sett ingenting fungerar.

Varför måste det vara så här varje år? I flera dagar har vi vetat hur mycket snö som väntade natten mot onsdag. Om det är en resursfråga kanske Stockholms stad borde satsa några extra miljoner på snöröjning. Det finns gott om säsongsarbetare som mer än gärna jobbar övertid.

Härom kvällen blev vi varse hur sårbart samhället är när strömmen går. Över 80 000 Fortumkunder, mig själv inkluderad, blev strömlösa. Tyvärr är det moderna samhället lika sårbart för snöfall. Och det är inte ens kallt.

Klimatalarmism på avkylning

De senaste vintrarna har klimatalarmismen kommit av sig lite. Vi trodde nog att fjolårets vinter var ett undantag, inte kunde vi väl få en lika kall och snörik vinter igen? Jodå. December 2010 är den kallaste på minst 110 år.

SMHI råder folk att stanna hemma, men annandagen är den dag då många julfirare måste återvända från föräldrahem och familjeträffar till sina ordinarie hem. Snart återvänder livet till det normala. Det spelar liten roll att klimatalarmisterna ständigt vill påminna oss om skillnaden mellan klimat och väder. En iskall och snöig vinter ger oss inte intrycket av att jordklotet håller på att värmas upp. Tvärtom. Det mediala intresset är i dag lägre än för något år sedan och de allra värsta alarmisterna visas inte samma brinnande intresse.

För säkerhets skull pratas det därför allt mer sällan om global uppvärmning och i stället allt oftare om klimatförändringar, rätt och slätt. De kan ju även inbegripa kallare väder. Lika bra att gardera. Varmare väder är vårt fel. Kallare väder är vårt fel. Allt är vårt fel.

Besök i Sverige

Det är inte riktigt dags att summera år 2010 ännu, det kommer lite senare. Först ska julen avverkas. I år är det trevligare än vanligt för egen del eftersom jag har besök av flickvännen från Kina. Termometern visar -25. Men det är ändå att föredra framför det blåsiga snöoväder som mötte oss i Stockholm. Det är i alla fall vackert och lyckligtvis kan man stanna inomhus och mumsa skumtomtar och dricka julmust och en och annan öl. Det vore ännu trevligare om ölen kunde införskaffas på närmsta ICA-butik i stället för i statens förbannade monopolbutik.

Det är många intryck på kort tid. Snön, kylan, den speciella svenska maten - allt är nytt för någon som aldrig varit i Sverige tidigare eller ens sett snö annat än på TV. Men trots att hon anlänt under ännu en kall, snörik svensk vinter där tågen krisar, bussarna blir stående bakom lastbilar i backkrön och kylan biter i kinden, verkar det gå bra så långt. Men det är allt lite udda att se en kinesiska mumsa i sig hembakat svenskt tunnbröd med ett tjockt lager norrländskt messmör på...

Vy över ett snötäckt och kallt Sundsvall.

Att resa

Det är en form av sofistikerad gambling att välja ressätt när man ska åka norrut för att fira jul. I fjol valde jag tåg. Inte bara blev jag flera timmar försenad på den dryga tre timmar långa resan, jag höll på att missa tåget helt och hållet då det plockades bort från informationstavlan och ingen ny information gavs i kaoset på Centralstationen. Den som inte hade turen att ha perfekt hörsel lär ha missat utropet som kom i all hast.

I år gick alltså tåg bort. Det kaos som fortsatt att härja på landets järnvägar underlättade det beslutet ytterligare. Nä, i år valde jag buss. Bussar är oftast väldigt pålitliga. De kommer fram på utsatt tid i ur och skur och min beundran för yrkeschaufförer upphör aldrig.

Förseningen blev över två timmar ändå. Halt väglag och en förbannad lastbil räckte gott. Lastbilar är ett otyg eftersom de med sådan ringa insats kan blockera en hel europaväg. Så vad göra nästa år? Flyga? Svenska flygplatser är trots allt duktiga på att hantera vinterväder (till skillnad från flygplatser i stora delar av Europa). Mina tankar går till de stackare som blivit strandade i dagar på stengolv på allehanda flygplatser.

Vinter - försvinn!

Klimathelgardering

Efter en ganska lång tid av relativ frid från det klimatalarmistiska spektaklet har klimatmötet i Cancún dragit igång och därmed har även medias hets vaknat till liv igen. Nu ska det snackas klimatångest, nu ska vi känna skuldkänslor och må dåligt tillsammans. Bara för att vi lever i en allt rikare värld.

Den varma vintern i Norge 2001 ledde till en "kollektiv förnekelse" om klimatförändringarna, påstår sociologen Kari Marie Norgaard. En varm vinter är alltså tydliga tecken på pågående klimatförändringar. Men en kall vinter är - väder. Det var meteorologerna noga med att påpeka under förra årets snöiga och kalla helvete som drabbade oss svenskar (och stora delar av Europa och Asien). Nu berättar medierna för oss att kylan i Sverige faktiskt också kan handla om klimatförändringar. Förändringarna i klimatet kan ju innebära att det blir varmare på vissa håll och kallare på andra. Snacka om att helgardera! Oavsett vilket väder vi har - varma somrar, kalla somrar, varma vintrar, kalla vintrar - är det ett tecken på klimatförändringar. Börjar inte detta bli lite löjligt...?

Det som upprör ännu mer är att vi också förväntas gå omkring och må dåligt av detta. "Att tänka på klimatförändringarna är också plågsamt för oss västerlänningar eftersom det lätt framkallar skuldkänslor.", skriver SvD. "Vi vet att vår livsstil bidrar till problemet, men är ändå inte beredda att överge den."

Passa på att må lite dåligt nu. För klimatets skull. Efter Cancún lugnar det ned sig lite igen ska du se.

Väder? Nej, nej. Klimatförändringar.

Jag vill inte...

Nu börjas det. Vinterhelvetet. Nollgradigt. Blåst. I dag gästas vi stockholmare också av snöblandat regn som piskar oss i nästan vågrät vinkel, med vindar som blåser upp paraplyet och får det att vända sig ut och in. Det känns som ett straff varje gång.

En snabbis till ICA och till frisören fick räcka för i dag. Nu te och plugg.

Vintertankar

Mörkret sänker sig över Sverige. Sommaren är sedan länge ett minne blott, hösten håller på att ta slut. I morgon går vi även officiellt över till vintertid, även om de flesta av oss redan har klätt om till kargare väder och börjat förbereda oss mentalt för den jobbigaste tiden på året: vinterhelvetet.

Jag har inte gillat vintern sedan jag var kanske 15 år eller så. Förmodligen är det ännu längre sedan, men när man bor i Norrland skapas troligen något slags resignerad acceptans för vädrets makter och man ger upp tanken på att aktivt tycka illa om något man ändå inte har den ringaste förmåga att påverka. Vintern bara är. Har man tur dyker det upp en och annan vacker vinterdag som lämpar sig för hurtiga promenader eller bredsladdar med bilen.

I Stockholm är vintern inte fullt lika lång, kall och oändlig som i de norrländska tallskogarna. Men förra året var det inte så underbart här heller. Stadens promenadgator hade förvandlats till smala korridorer. Gamla människor med rullatorer stod och spann i snön som 16-åringen som övningskör för första gången. Det var kallt, det var snö och det var förbannelse. Våren kunde inte komma nog fort.

Nu är jag ändå van vid det här klimatet. Tänk dig den som inte är det. Min flickvän kommer till Sverige mitt under isande december. Svensk mat eller evigt mörker verkar inte oroa. Nej, det enda orosmolnet är det där med kylan. I södra Kina är det trots allt sällan kallare än 10 plusgrader under vintern. Gräset är grönt och med en tunn jacka klarar man sig bra i t-shirt. Det är en liten välkommen paus från den tryckande fuktiga värmen under vår, sommar och höst. Frågan är hur man förbereder någon som bara har sett snö på TV för en klassisk svensk vinter. Genom att prata hoppfullt om våren? Det är bara att hoppas att det blir en något humanare vinter än förra gången... Man kan ju skrämma folk till livet för mindre.

Det här kan vi klara oss utan.

K-k-kallt...

Det har varit kallt på många håll i världen den här vintern. På den amerikanska östkusten har det snöat av bara tusan. Beijing drabbades av det värsta snöovädret på 80 år runt nyår. I Sverige har SJ och SL haft de värsta trafikstörningarna någonsin. Och Storbritannien har haft den kallaste vintern på 30 år, Skottland och Irland på 47 år, berättar Daily Mail.

Samtidigt har Phil Jones, ledare vid University of East Anglias klimatcentrum och mannen bakom klämkäcka vetenskapliga uttryck som "trick" och att "gömma temperaturnedgången", kallats till parlamentet för att förklara sig.

Klimatalarmisterna håller andan.

Jetzt kommt die Wehrmacht

Jag förbannar ofta min pyttelägenhet, men nu under snökrisen är jag faktiskt glad att jag bor precis där jag bor i innerstan. Jag har tre respektive 15 minuters promenad till mina båda plugg, 20 till jobbet. Och eftersom jag mest är hemma och pluggar eller på jobbet och jobbar just nu, behöver jag varken åka buss eller t-bana.

Många andra har emellertid inget annat val än att pendla för att komma till både jobb och skola. Att då få uppmaningen att "stanna hemma" måste uppfattas som ett hån. Folk skulle väl inte ge sig ut i trafikkaoset om det hade som alternativ att stanna hemma!

Ja, ni får ursäkta min fäbless för tyska rubriker, men ack, det är ju ett så klatschigt språk. Nu sätts nämligen värnpliktiga in mot den svenska general Vinter. 300 soldater ska hjälpa till att hålla rangerbangårdarna rena från snö och is. Det kaos vi ser är delvis en följd av att infrastrukturen i Sverige är oerhört eftersatt. Det gäller inte minst järnvägsnätet. En enda propp räcker ofta för att orsaka en fullständig infarkt i hela systemet. Infrastrukturfrågor är oerhört osexiga. De är inte och kommer heller aldrig att bli stora valfrågor. Men kanske kan denna vinters trafikkaos få upp allmänhetens intresse för vikten av en fungerande infrastruktur och leda till framtida satsningar på en omfattande modernisering av järnvägen. Kyla och mycket snö kommer alltid att orsaka problem, men ett föråldrat system gör konsekvenserna onödigt stora.

Banverket har ingen krisplan för extremväder, rapporterar SVT:s Rapport. Kan de månne vara så att såväl Banverket som svenska politiker har tagit för givet att framtiden ska bjuda på varmare väder och att vi lagt de kalla vintrarna bakom oss...?

Med ögonbindeln på

Trots snökaos är det global uppvärmning som hotar världen, låtsas DN i en (även med DN-mått mätt) sällsynt pinsam ledare.

Det är som om tidningens ledarredaktion legat och tryckt under en sten den senaste tiden. Världen har inte blivit varmare sedan 1995. De senaste 15 åren har den globala uppvärmningen varit frånvarande, vilket även Phil Jones, chef för Climate Research Unit (CRU), har erkänt i en intervju med BBC.

DN tillstår att IPCC har begått misstag. "Den senaste klimatrapporten slår fast att Himalayas glaciärer smälter så snabbt att de kan vara helt borta om femton år, men för den slutsatsen fanns inget vetenskapligt underlag", sammanfattar tidningen. Bara detta påstående, att flera hundra meter tjocka glaciärer skulle kunna smälta bort inom 15 år, borde få de flesta människor vid sunda vätskor att höja på ögonbrynen lite. Svenska medier har emellertid släppt sitt granskande uppdrag när det gäller "klimathotet" och i stället valt att okritiskt återge vad den politiserade forskningen säger. Lyckligtvis är svenska folket desto mer kritiskt.

Den kyla som drabbat Sverige och stora delar av världen har givetvis bidragit till att många ifrågasätter att världen blir varmare. Visst är det skillnad på väder och klimat. Väder är det vi upplever dag för dag, klimat något som ska mätas över betydligt längre tid. Men lita på att en värmebölja denna vinter skulle ha fått klimatalarmistiska tidningar som DN att skriva spaltmeter om den globala uppvärmningens verklighet och intervjua oroade människor. Då skulle det inte längre vara väder utan bevis för klimathotets effekter. DN ser precis vad de vill se.

Trevlig klimatkväll!

Har årets vinter påverkat din syn på klimathotet?

Ställningen just nu (50 359 röstande):

Ja, tror inte på det längre (14.3 %)
Ja, har börjat tvivla (16.5 %)
Nej, tror fortfarande på det (29.4 %)
Har aldrig trott på klimathotet (39.8 %)

Mindre än var tredje svensk, om vi får tro Aftonbladets webbomröstning, tror på det av FN:s proklamerade klimathotet. Var sjunde har påverkats av det kalla vädret, men fyra av tio säger sig aldrig ha trott på det.

Trevlig kväll!

Vinter. Åååh, vad roligt.

Vinterhelvete

SMHI varnar för mer snö och halt väglag. Det var kallt under veckan som gick, 34 minusgrader i Pajala och runt 15 minusgrader i Stockholm. Vilket är nog för att få oss stockholmare att skallra tänder och mumla svordomar när vi är utomhus.

Vintern blir jobbigare för varje år. Mörker. Kyla. Halka. Och i Stockholm betyder det alltid snömodd och grus, som effektivt letar sig hela vägen in i lägenheten.

Vintern. Tar den aldrig slut? Om ändå den där globala uppvärmningen kunde komma igång snart...

Jag tyar inte längre.

Rödgrön energikris

Sverige har problem att klara elförsörjningen på egen hand nu under kylan. Det är, tyvärr, i högsta grad förutsägbart.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet är alla ansvariga (och Miljöpartiet hejade förstås på) för den energikris som kan uppstå i Sverige genom att de påbörjade avvecklingen av kärnkraften. Svensk kärnkraft är en ren, säker och synnerligen pålitlig energikälla. Sverige är ett nordligt beläget land med långa vintrar och därmed i stort behov av en säker energiförsörjning. Att lägga ned kärnkraften är således urbota korkat.

Vindkraften har byggts ut rejält de senaste åren (alla verkar vilja ha vindkraft - fast inte i sitt eget närområde). Det är väl gott så. Men vindkraften kan aldrig någonsin ersätta kärnkraften. Många vindkraftverk slås dessutom av när temperaturen sjunker under 30 minusgrader på grund av hållfasthetsskäl. De kan helt enkelt gå sönder annars.

Jag är helt inne på Folkpartiets linje: gör som allt fler länder och bygg ny reaktorer. Se långsiktigt på Sveriges energisituation. Allt annat är oansvarigt och korkat.

Jultraditioner

Jag är ingen älskare av julen. Tidigare brukade jag säga att julen var trevlig för den goda matens skull. Men jag vet inte. Nog för att kalkon är gott, men i ärlighetens namn skulle jag lika gärna kunna äta en oxfilépizza med bearnaisesås på julafton. Det är gott det också.

Nu är de flesta betydligt mer traditionsenliga än jag. Det ska pyntas, bakas och ätas skinka. Det ska vara julstress, glögg och framför allt Kalle Anka. I en artikel på Slate får vi en inblick i hur fanatisk Kalle Anka-traditionen är i Sverige om man ser den med utländska ögon. Jag begriper den inte själv. Redan som barn började jag undra varför vi skulle titta på samma program år efter år. Särskilt som det inte ens var bra. När argumenten inte bet gick jag och hjälpte mamma i köket i stället bara för att slippa eländet. Men klockan 15 på julafton kommer ungefär hälften av Sveriges befolkning att sitta och titta på ett 50 år gammalt TV-program som de har sett så många gånger att de förmodligen kan mima sig igenom det.

Jag är inte traditionsfientlig per se. Men precis som i alla andra fall blir jag skeptisk och frågande när folk gör saker i flock utan att tänka. Bara för att de alltid har gjort så.

Nej, det överlägset roligaste denna julledighet blir en resa till Kina. När jag tittar på termometern och ser att den står på minus 16 grader är det en liten lättnad att inse att det i södra Kina vid denna tid i stället är 16 plusgrader. Mycket bättre.

Jaha, nu har det börjat snöa igen...

Den globala uppvärmningen slår till i Sundsvall.

Klimatalarmistisk jul

Normalt brukar vi i dessa konsumtionsfriska juletider uppmanas till ett dåligt samvete för att vi köper så mycket prylar till varandra "som vi egentligen inte behöver". Nu ska vi må dåligt över att vi äter fel också. Välkommen till den klimatalarmistiska julen 2009.

SvD vill inte vara sämre än andra politiskt korrekta blaskor och ger oss således en liten guide i hur man äter "klimatsmart". Fåntrattar till både höger och vänster tillfrågas om råd och vi får veta: ät mindre kött, ät mycket sill, ät absolut inte ål.

Tänk på klimatet, hedra din fader, spotta inte snus på golvet, nys inte i gröten och - framför allt - stek inte bacon i bar överkropp. Ja, det är mycket att tänka på så här kring jul.

Grönbruna alarmister bet i gräset

Det är snökaos i USA. Och i Skåne. I Västernorrland, där jag för närvarande befinner mig för lite julfrosseri i några dagar, snöar det som bara den. I går var det 23 minusgrader. Förrådsdörren gick inte att få upp och bilen var inte överförtjust över att behöva kämpa i kylan.

Så det är lite svårt att ta snacket om stigande temperaturer i världen och gröna vintrar på något större allvar just nu. Att frågan om att kontrollera planetens klimat över huvud taget diskuteras i officiella sammanhang är ett enda stort skämt. Nog för att människan alltid tagit sig själv på för stort allvar, men detta måste vara något slags rekord.

Det är mycket glädjande att det så kallade klimatmötet i Köpenhamn inte nådde någon omfattande och juridiskt bindande överenskommelse. Det betyder att de allra värsta åtgärderna, skadliga för både frihet, demokrati och ekonomi, i värsta fall skjuts på framtiden och i bästa fall aldrig blir verklighet. Hoppet om ett visst förnuft i klimatfrågan lever således. Låt inte hysteriska och grönbruna klimatalarmister sätta dagordningen för världens folk!

Läs gärna den klockrena krönikan i Norrbottens-Kuriren på just klimattemat.

"Denna dröm om världspolitiken som ett enkelt problem med en enda möjlig lösning, där allt annat snällt får stå åt sidan, må låta vacker för de mest rätlinjigt enkelspåriga bland naturvetare och politiker. För oss mindre tvärsäkra osar resonemangen betydligt värre än koldioxiden. Kompromisslöshet, totala politiska anspråk, demokratiförakt och prat om den enda möjliga lösningen; vi har hört det förut och det låter mer brunt än grönt i mina borgerliga öron."