Nämen, det kom snö igen!

Det är fyra år sedan det hände sist: snökaos i hufvudstaden. Den gången kollapsade kollektivtrafiken och jag fick pulsa till jobbet, något som den som bor lite längre bort förstås inte kan. Det tog flera dagar att komma ikapp med snöröjningen.

I går slog snön till igen och Stockholm lamslogs. Folk fastnade i sina bilar i timmar. Busstrafiken ställdes in. Tunnelbanan drogs med stora förseningar men fungerade hyggligt mot slutet av dagen. Skillnaden mot då är att vi har ett rödgrönrosa styre som har infört något som kallas "jämställd snöröjning".

Trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP) påtalade då styrkan i denna feministiska snöröjningsrevolution (Sveriges Radio, januari 2015):

Vilka blir lidande?
– Ingen blir lidande. Det är ju klart att man prioriterar ner snöröjningen på vägarna för att prioritera upp gång- och cykelbanor, men bilar har ju ett ganska bra sätt att sig fram ändå, säger Daniel Helldén. (MP), trafikborgarråd i Stockholm.
Jämställd snöröjning införs i Stockholm till nästa säsong.

Knappt två år senare är det oklart vilka vinsterna har blivit. Då låter det nämligen så här från samme Helldén (Sveriges Radio, 9 november 2016):

– Jag beklagar att stockholmarna inte kommit fram till skolor och arbeten som de borde. Vi bör klara det här bättre än vad jag ser att man gjort, säger Daniel Helldén (MP), trafikborgarråd i Stockholm, till TT.

Det ska också noteras vilka som drabbas värst i biltrafiken när det kommer riktigt mycket snö. Det är inte främst de starka bensinslukarna utan de små svaga elbilarna. Jag såg ett antal sådana sitta fast på små snökanter under gårdagen.

Miljöpartiets politik visar sig som vanligt vara allt annat än hållbar och långsiktig.

Vinter! Kaos!

Så slog vintern till igen. Och precis som varje år har det blivit kaos i trafiken. Snörörjningen hinner inte med. Bilar blir stående eller tar sig inte fram. Och kollektivtrafiken kollapsar.

Själv gick jag till jobbet i dag. Tunnelbanan är opålitlig. Gröna linjen står still. Pendeltågstrafiken likaså. En snabb titt på SL.se visar att i stort sett ingenting fungerar.

Varför måste det vara så här varje år? I flera dagar har vi vetat hur mycket snö som väntade natten mot onsdag. Om det är en resursfråga kanske Stockholms stad borde satsa några extra miljoner på snöröjning. Det finns gott om säsongsarbetare som mer än gärna jobbar övertid.

Härom kvällen blev vi varse hur sårbart samhället är när strömmen går. Över 80 000 Fortumkunder, mig själv inkluderad, blev strömlösa. Tyvärr är det moderna samhället lika sårbart för snöfall. Och det är inte ens kallt.

Nyhetsvärdering

Som om inte den överdrivna rapporteringen från det stundande amerikanska presidentvalet vore nog kastar sig nu svenska medier över "superstormen" Sandy. SVT hade både korrespondent och meteorolog på plats i New York i kväll.

Orkaner är inget ovanligt i USA. Landet har faktiskt något som kallas orkansäsong och i Aktuellt ställdes rent av frågan om någon amerikan längre bryr sig. Tydligen gör de svenska medierna det i alla fall.

Samtidigt svämmar staden Beihai (北海) i Guangxiprovinsen över i orkanen Shanshen (山神). Men det ligger förstås i fel del av världen.

Kinesiska medier rapporterar förstås om översvämningarna i Beihai. 

Men svenska medier lägger allt krut på de årliga stormarna på andra sidan Atlanten.

Jag vill inte...

Nu börjas det. Vinterhelvetet. Nollgradigt. Blåst. I dag gästas vi stockholmare också av snöblandat regn som piskar oss i nästan vågrät vinkel, med vindar som blåser upp paraplyet och får det att vända sig ut och in. Det känns som ett straff varje gång.

En snabbis till ICA och till frisören fick räcka för i dag. Nu te och plugg.

Vintertankar

Mörkret sänker sig över Sverige. Sommaren är sedan länge ett minne blott, hösten håller på att ta slut. I morgon går vi även officiellt över till vintertid, även om de flesta av oss redan har klätt om till kargare väder och börjat förbereda oss mentalt för den jobbigaste tiden på året: vinterhelvetet.

Jag har inte gillat vintern sedan jag var kanske 15 år eller så. Förmodligen är det ännu längre sedan, men när man bor i Norrland skapas troligen något slags resignerad acceptans för vädrets makter och man ger upp tanken på att aktivt tycka illa om något man ändå inte har den ringaste förmåga att påverka. Vintern bara är. Har man tur dyker det upp en och annan vacker vinterdag som lämpar sig för hurtiga promenader eller bredsladdar med bilen.

I Stockholm är vintern inte fullt lika lång, kall och oändlig som i de norrländska tallskogarna. Men förra året var det inte så underbart här heller. Stadens promenadgator hade förvandlats till smala korridorer. Gamla människor med rullatorer stod och spann i snön som 16-åringen som övningskör för första gången. Det var kallt, det var snö och det var förbannelse. Våren kunde inte komma nog fort.

Nu är jag ändå van vid det här klimatet. Tänk dig den som inte är det. Min flickvän kommer till Sverige mitt under isande december. Svensk mat eller evigt mörker verkar inte oroa. Nej, det enda orosmolnet är det där med kylan. I södra Kina är det trots allt sällan kallare än 10 plusgrader under vintern. Gräset är grönt och med en tunn jacka klarar man sig bra i t-shirt. Det är en liten välkommen paus från den tryckande fuktiga värmen under vår, sommar och höst. Frågan är hur man förbereder någon som bara har sett snö på TV för en klassisk svensk vinter. Genom att prata hoppfullt om våren? Det är bara att hoppas att det blir en något humanare vinter än förra gången... Man kan ju skrämma folk till livet för mindre.

Det här kan vi klara oss utan.

Matt

Trasig ventilation på jobbet. Och 32 grader varmt hemma i lägenheten (jag måste flytta!). Det blir inte många knop här just nu, tyvärr. Jag ska återkomma om sexköpslagsutredningen. Jag har även annat som borde göras - helst i går. Men det är svårt när kroppen praktiskt taget smälter. Lovar nya tag i morgon.

Så, tills vidare: här är några orsaker till varför jag avskyr EU...

Värme är härligt - om man har semester och AC på rummet.
Bilden togs i Kunming med någonstans över 35-gradig värme.