Det har gått över ett år sedan Edward Snowden genom att läcka tusentals topphemliga NSA-dokument gjorde hela världen uppmärksam på att den amerikanska underrättelsetjänsten massövervakar all internettrafik i hela världen. Du, jag - alla utsätts.
Glenn Greenwald menar i sin bok No Place To Hide (Storebror ser dig) att effekterna av avslöjandet har blivit större än både han och Snowden kunnat hoppas på. Jag tror att det är lite för tidigt att dra den slutsatsen. Mer om det strax.
Dokumentärserien i SVT om spelet bakom den amerikanska massövervakningen, Amerikas fördolda stater, bekräftar bilden av cynism, maktmissbruk och den lättsinniga inställningen till omfattande statliga övergrepp på de egna medborgarna. Vita husets högsta ledning tryckte på för en utbyggd övervakning efter 11 septemberattackerna. Jurister stod beredvilligt till förfogande för att godkänna den rättsligt, myndighetschefer stod i givakt för att genomföra övervakningen.
Resultatet blev det mest omfattande och integritetskränkande statliga programmet i amerikansk historia, tillika världens största övervakningsprogram. Utifrån devisen "collect it all" har NSA:s verksamhet sedan dess närmast exploderat i omfattning. Nya gigantiska datahallar har byggts i öknen för att kunna hantera all data. Samtidigt finns det ingenting som tyder på att denna massövervakning är effektiv i brottsbekämpningssyfte.
Personer som den tidigare NSA-chefen general Hayden försvarar den urskillningslösa övervakningen med att det enda sättet att samla in information om bad guys är att även samla in information om alla oss andra. Han tycks inte bekymra sig om devisen att staten endast ska utföra tvångsåtgärder mot personer som är misstänkta för någonting.
Idén att massövervakning bara drabbar den som har något att dölja är vanlig. Men den bygger på ett logiskt felslut. Ty om jag inte har något att dölja - varför ska jag övervakas? Bara för att mina konversationer inte innehåller något komprometterande rent juridiskt, betyder det inte att jag vill att statsanställda övervakare ska ha rätt att ta del av dem. Det finns en anledning till att vi låser om oss på toaletten, har persienner i våra hus och sätter lösenord på våra epostkonton och telefoner.
För att återknyta till vilka effekter Snowdens läckor har fått. Omvärlden, eller delar av den, har reagerat med avsky. Massövervakningen har diskuterats på högsta politiska nivå både i och utanför USA. Kritik har framförts. Men än så länge fortsätter massövervakningen som tidigare. Den stora skillnaden är att vi nu vet att den pågår. Vi anar inte bara. Men så länge det inte skapas ett stort folkligt tryck för att den ska upphöra, kommer den oundvikligen att fortsätta.
Det finns vissa åtgärder att vidta. De tar inte bort problemet med massövervakning, men de gör övervakningen lite knepigare att genomföra och vi medborgare lite svårare att komma åt.
Det ena är att inte leda all internettrafik genom USA. I dag leds runt 80 procent av all trafik via amerikanska servrar, vilket betyder att ett hungrigt NSA sitter vid ett smörgåsbord och bara gapar när vi alla förser dem med vår information. Enskilda länder har väckt frågan om att behålla trafiken på egna servrar och inte leda den via USA. Det är ett första steg. Det är inte bara USA som övervakar, givetvis, men på hemmaplan kan människor i alla fall välja bort de makthavare de inte gillar.
Det andra är att skydda sig själv. Genom att kryptera sina mejl och chattar, genom att använda VPN-tunnlar och anonymiseringstjänster som Tor, gör vi det svårare för övervakaren att se oss. Och ju fler som gör det, desto svårare blir det för politikerna och övervakarna att hävda att den som vill vara anonym på nätet har något att dölja. Därför ska din mormor och din faster börja använda Tor. Därför ska vi visa våra vänner och anhöriga hur man gör och förklara varför de ska göra det.
Övervakning på internet kan inte jämföras med en överavakningskamera i ett gathörn eller på en tågperrong. Internet är en hel värld i dag. Vi lever våra liv där.
Den som vill övervaka allt du gör på internet, vill övervaka ditt allra innersta. Det är jämförbart med fullständig övervakning av ditt hem, något de flesta skulle opponera sig emot. Ja, det är faktiskt mer än så. Det är övervakning av dina tankar, dina känslor, din karriär, dina relationer både i och utanför hemmet. Den som har tillgång till allt detta, har tillgång till din själ.
Massövervakning är därför en form av ondska. Den är ett uttryck för en en stat som löpt amok, som inte förstår rimliga gränser för dess befogenheter, och som inte respekterar de människor den säger sig skydda.
En sådan stat, och alla som försvarar den, måste bekämpas. Jag hade önskat att det vore möjligt i årets valrörelse.
Se del 1 här.
