Alliansens feminister

Till skillnad från Birgitta Ohlsson brukar inte Jan Björklund inleda meningar med "vi liberaler..." när han vill säga något viktigt. Liberalismen är inte viktig ens i teorin för folkpartiledaren.

Det är därför inte särskilt oväntat att Björklund i sitt sommartal propagerade för en utökad jämställdhetsbonus. Detta är Alliansens mjuka svar på vänsterns kvoteringsförslag i föräldraförsäkringen.

Jämställdhetsbonusen ger två vårdnadshavare 50 kr var per dag om de delar föräldradagarna lika, alltså totalt 100 kr dagligen. Den ska alltså fungera som en morot för att förmå föräldrar att vara hemma med barnen på ett jämställt sätt.

Men en hundralapp extra om dagen har inte räckt. Svenska folket har visat sig olydigt. Björklund vill därför fördubbla den summan.

Svenska folkets stöd för tvångsdelad föräldraförsäkring är litet. Men Folkpartiet framhärdar. Partiet har ju äntligen fått en jämställdhetsminister som är feminist.

Björklunds tal är en indikation på att Folkpartiet kommer profilera sig som Alliansens feministiska röst i valrörelsen. En god anledning att inte rösta på dem, alltså.

Huvudlöst av Leijonhufvud - igen

Madeleine Leijonhufvud tillhör landets mest rabiata feministiska företrädare. Hon är därtill professor i straffrätt, vilket inte gör alla hennes utspel ett dugg mindre oroväckande. Leijonhuvfud har länge agiterat för sexköpslagen och krävt skärpningar av den. Hon har också drivit debatten om en samtyckeslagstiftning gällande samlag, vilket när Leijonhufvud själv beskriver det liknar ren och skär omvänd bevisföring.

Nu vill hon bestraffa "supande föräldrar" eftersom de inte bara är olämpliga föräldrar som med sitt alkoholdrickande kränker barnen, de utsätter också barnen för risken att bli slaget, sexuellt antastat eller till och med dödat, skriver Madeleine Leijonhufvud på fullt allvar. Detta sett ur det så kallade barnperspektivet, det lilla barnets perspektiv på världen. Hur många barn mördas i Sverige varje år av onyktra föräldrar? Vi har ett fåtal mord på barn årligen. Antalet föräldrar som tar sig några glas vin eller några öl på lördagskvällen torde vara ansenligt - vilket sammantaget gör risken att bli dödad av en alkoholpåverkad förälder till försumbar. Om ens det.

Ja, det kan vara obehagligt när mamma och pappa är onyktra. Pinsamt också. Men det går inte att lagstifta bort försumlighet, ansvarslöshet eller dumhet. Jag vill heller inte se ett samhälle där den politiska makten bestämmer vilka som får skaffa barn och när eller påtalar exakt hur de ska bete sig i varje given situation. Den makten måste faktiskt föräldrarna själva ha. Vi ser ständigt marginaliserade människor, i långvarig arbetslöshet, missbruk och/eller annat utanförskap, skaffa barn. Instinktivt går det att tycka att det där var ju kanske inte så begåvat. Försök att klara din egen tillvaro innan du tar på dig ansvaret för ett nytt liv. Men att bestämma att de inte får skaffa barn där och då eller tvinga dem att uppfostra barnen på ett visst sätt vore mig fjärran.

Jag vet många föräldrar vars barn, ur mitt perspektiv, förmodligen skulle få en bättre uppväxt någon annanstans. Betyder det att jag vill att staten ska ta barnen ifrån föräldrarna eller läxa upp dem? Nej. Som förälder har man en moralisk plikt och ett tydligt ansvar, men den perfekta föräldern finns inte. Och så länge det inte förekommer uppenbara övergrepp bör vi faktiskt överlåta till föräldrarna att bestämma hur de vill uppfostra sina barn och vilka slags föräldrar de vill vara. Även om det inkluderar ett och annat glas vin. Madeleine Leijonhufvud är en elitist som borde hålla sig så långt borta från både vuxnas och barns liv som det bara är möjligt.

Mammor, pattar och barnvagnar

Det pratas plötsligt om "mammahatet" (vilket är samma överdrift som när ett elakt ord på MSN i media beskrivs som "trakasserier" och "mobbning"). Det är förstås inget hat. Men det är sant att många säkert retar sig på mammor som tar för stor plats med sina barn offentligt.

Jag kan delvis stämma in i den kören. Vem av oss har inte upplevt mammor som ogenerat slänger fram pattarna på ett fik som vore det årsmöte i Töreboda Hängpatteförening, mitt bland andra människor, för att amma? Jag har till och med sett en mamma lämna bajsblöjor (!) på fikabordet och gå sin väg. Det handlar således inte om att personen i fråga råkar vara mamma utan om normal hyfs och respekt mot omgivningen. Just kaféer verkar vara ett slags frizon där mammor kan bete sig hur som helst, låta barnen springa omkring och väsnas medan de själva sörplar latte och berättar för sina väninnor om de senaste stövlarna. Jag har sett det i egenskap av både kund och personal. Vill man fika och bara ha lugn och ro gäller det således att välja tidpunkt och kafé med omsorg.

Det finns också ett generellt "problem" med nya föräldrar. De är så glada, så stolta och överlyckliga att de tror att varenda människa runt omkring dem bara måste älska deras barn lika mycket. Jag menar, hur kan man inte älska vår lilla snutteglufs? Jag förstår. Jag kommer säkert bli likadan. Men innan dess tar jag mig rätten att reta mig på alla dessa föräldrar som pratar om sina barn oavbrutet och som dundrar fram med sina enorma dumperliknande barnvagnar, helst i bredd så att övriga fotgängare måste kliva ned från trottoaren varje gång det blir ett möte.
Barnen har blivit ett slags uppvisningsobjekt. Helst ska man ha en "registreringsskylt" med barnets namn på barnvagnen. Då är man hipp. Har barnvagnarna inbyggd TV än?

Mitt bland alla dessa störiga människor finns förstås fantastiska föräldrar med väluppfostrade barn (jo, de finns fortfarande) som inte skriker eller hoppar på stolar när de inte får det de vill ha. Dessa syns inte ty de smälter in bland oss andra. Och är således inget problem.

Idioter

Ibland undrar jag om det inte skulle behövas ett slags licens för att få skaffa barn...