En cynisk drogpolitik

På senaste tiden har medierna rapporterat flitigt om överdoser av "spice" bland ungdomar. Spice är samlingsnamnet för en rad olika syntetiska droger vars innehåll är oklart och bruk potentiellt livsfarligt.

Sverige har en drakonisk narkotikalagstiftning. Tesen är att en repressiv politik får många unga att avstå från att testa droger, vilket i sin tur gör att de inte riskerar att hamna i missbruk. Sverige har visserligen en lägre andel unga som testat exempelvis cannabis än andra jämföra länder i Europa, men vi har sidoeffekter av att just cannabis bekämpas så frenetiskt: värre droger med okänt innehåll som inte hunnit narkotikaklassas blir mer intressanta.

Jag har träffat tillräckligt många narkotikamissbrukare för att inse att en avkriminalisering eller legalisering inte skulle lösa alla problem. Inte heller tycker jag att det är självklart att drogmissbrukare utan vidare ska få gratis substitutionsbehanding utan krav på att på sikt bli kvitt drogerna, men det är en fråga för en annan bloggpost.

Dagens nolltoleranspolitik är hur vi än vrider och vänder på fakta och känslor oerhört skadlig. Det officiella målet med den svenska politiken är att skydda människor från illegala droger. Det är förstås en hopplöst naiv vision, och framför allt tar den inte hänsyn till orsakerna bakom att många provar och ett mindre antal blir beroende.

Förbudsförespråkarna pratar ofta och gärna om de illegala drogernas skadeverkningar. Vilket gör ointresset för skademinimeringar särskilt anmärkningsvärt. Borde inte målet vara att begränsa de skador som drogerna kan orsaka?

Nej, inte i Sverige. Vi har en väldigt hög dödlighet bland narkotikamissbrukare jämfört med andra länder, och det fästs mycket liten uppmärksamhet på detta faktum. Vilket får mig att tro att svensk narkotikapolitik i grunden bygger på ren cynism. En död knarkare är en god knarkare, och ett gott avskräckande exempel. Denna cynisk moralism fortsätter att prägla svensk narkotikapolitik - samtidigt som alkoholpolitiken bygger på skademinimering.

Det är fel att spärra in människor bara för att de råkar bruka "fel" drog. Men oaktat de drakoniska straffen måste vi börja diskutera hur skadorna kan minimeras. Det vore en bra början. 

Just sayin'

Om cannabis var lagligt skulle ingen röka spice.

Fyra långa år

Jag hade nästan glömt hur det var att ha sossar vid makten. Oförlåtligt, förstås. Men i åtta år har såväl Stockholm som Sverige styrts av Alliansen. Trots att de ställt till med oräkneliga dumheter har det åtminstone hänt några bra saker också.

Nu är de dagarna över. Vi kommer stå i vägen för en skitfläkt i fyra år framåt. Prio för den nya så kallade samarbetsregeringen är att höja skatterna och förbjuda saker. Samma fokus har de rödgröna i Stockholms stad, med stöd av feministerna.

Högre inkomstskatter, högre arbetsgivaravgifter för unga, skatt på vägslitage, förmodligen en skatt på flyget, höjd skatt på kärnkraftsreaktorer, återinförd skatt på kärnkraftsproducerad el, höjd skatt på tobak... Ja, faktiskt även höjd skatt på grus. Gruset måste naturligtvis bekämpas med alla medel. 

Regeringsunderlaget kan sägas bestå av rödgröna tvåfrågepartier; De ser högre skatter och förbud som lösningen på alla problem. Allt handlar om att människor ska bestämma mindre i sina liv och att allt som är roligt ska förbjudas eller regleras.

Det kommer bli fyra långa år det här...

Mer politik, mindre frihet

Jag är glad att Fredrik Reinfeldt är borta. Han verkar rent av försvinna ur svensk politik med svansen mellan benen på ett underligt sätt.

Men jag är naturligtvis inte glad åt den nya regering som nu formeras, även om jag vet att den inte kommer kunna vara så handlingskraftig som Stefan Löfven velat utmåla den som. Många förslag kommer aldrig bli verklighet. Men tillräckligt många för att väcka obehag och viss oro.

Den nya regeringen har en feministisk profil, vilket kommer få konsekvenser på en rad områden. Löfven konstaterar att jämlikhetspolitiken ska få ett större utrymme, och av regeringsförklaringen (PDF) framgår att den nya regeringen både vill införa ett samtyckesrekvisit i sexualbrottslagen, hot om kvotering till bolagsstyrelserna, en tredje pappamånad i föräldraförsäkringen och ett förbud mot sexköp utomlands. Det är riktigt illa.

Men man kan fråga sig vad som egentligen blir skillnaden jämfört med den förra regeringen. Alliansen var en i högsta grad moralistisk regering. Den skärpte sexköpslagen. Den tillsatte nyligen en utredning (igen) för att titta på en så kallad samtyckeslagstiftning i sexualbrottmål. Och den har genom en jämställdhetsbonus försökt förmå föräldrar att dela lika.

Det vi kan räkna med är dock mer av det dåliga, och i snabbare takt. Dessutom är Löfven beroende av Alliansen för att få igenom mycket av det elände som presenterades i regeringsförklaringen. Om samtyckesrekvisit och förbud mot sexköp utomlands går igenom i riksdagen är det med stöd av några av allianspartierna. Vilket i så fall gör dem i högsta grad medansvariga.

Att Sverige får en ny justitieminister som inte är ett dugg bättre än den gamla känns en smula hopplöst. Att en oblyg manshatare blir vice statsminister känns ovärdigt. Och Margot Wallström känns som ett populistiskt och direkt olämpligt val till utrikesministerposten.

Well, vi får hantera det här också. Vi har slagits mot häxor och djävlar förr.

Den reaktionära feminismen

Feministiskt initiativ är ett reaktionärt förbudsparti. Alltfler verkar få upp ögonen för detta, vilket är positivt eftersom det råkar vara ett valår och Schymans extremfeminister kammats medhårs länge nog.

Fi vill "begränsa spridningen av porr" (men säger inget om hur). Den vill också förbjuda strippklubbar.

På frågan om gogodansare på gayklubbar ska vara tillåtna eller om även dessa ingår i det föreslagna strippklubbsförbudet svarar talespersonen Sissela Nordling Blanco så här:

"Det är något som måste ses över. Det finns olika typer av sexklubbar, en del av dem präglas tydligt av exploatering, andra bidrar till att utmana normer. Men klubbarna på Pride kommer absolut att få vara kvar"

Det är alltså Fi som bestämmer vilken sorts sexklubbar som är av godo och vilka som ska förbjudas. För att slippa ett förbud måste din klubb "utmana normer". Eller finnas på plats under Prideveckan. Det är så fånigt, så inskränkt och så unket att klockorna stannar. Partiets inställning till pornografi är lika intolerant.

Denna inskränkthet märks i de flesta av partiets förslag. Men tydligen blir många av Fi:s väljare besvikna när de får veta vad partiet tycker. Detta stärker mig i uppfattningen att en stor del av dess väljare har väldigt dålig kunskap om partiets politik. De har gått på den schymanska populismen.

Att ta en snabb titt på partiprogrammet är aldrig fel innan man lägger sin röst på ett parti.

Fi:s partiprogram finns här (PDF).

Tidigare bloggat:
#Granska Fi - De rosa extremisterna

Ett spontanare Sverige

Det är sommar och därmed semestertider för de flesta. Detta innebär för många en utlandsresa. Själv har jag hunnit göra kortare besök i Prag och Krakow i sommar, och framför allt den sistnämnda staden gav mersmak med god mat och öl, service minded personal och god organisation i både kollektivtrafik och annorstädes.

Besök Danmark, Tyskland, Tjeckien, Polen eller något annat land i Central- eller Östeuropa och du slås som svensk av ögonblick av spontan ordning som fungerar. När allt inte är förbjudet tillåts människor vara spontana och uppfinningsrika. Att tänka själva. Samhället blir öppnare och även, vill jag påstå, trevligare.

I Sverige pågår fortfarande en infantil diskussion om huruvida svenskar klarar av att handla alkohol i en mataffär eller om vi även fortsättningsvis behöver en statlig förmyndare som säljer (varm!) alkohol till oss för fantasipriser. Överallt i Europa finns bevisen för att det går alldeles utmärkt att sälja vin, choklad, tobak och bananer under samma sak. Utan att samhället ballar ur, uppenbarligen.

Tvärtom är en lördagskväll i tunnelbanan i Berlin en betydligt tryggare och lugnare upplevelse än dito i Stockholm. Jag fortsätter att tro att en mer avslappnad inställning till alkoholen är en bättre väg än den paternalistiska svenska storebrorsmentaliteten.

Jag tror därför att både Stockholm och Sverige skulle må bra av mer spontan ordning och lite mer frihet. Av att slappna av lite. Av att inse att hela samhället faktiskt inte går under för att vin säljs på ICA Nära. Att alla inte kommer att sitta med en kanyl i armen bara för att det är lagligt att röka på. Och att tryggheten för alla sexarbetare faktiskt ökar om sexhandel blir både laglig och synlig. Om det går där, varför inte här? Vi tillhör trots allt människosläktet allihop.

Men nej, i Sverige ska stadsbilden hållas ren från sådant som inte faller alla, eller 51 procent av befolkningen, i smaken. Insikten att man faktiskt inte behöver förbjuda företeelser bara för att man själv inte gillar dem, har inte riktigt nått hit än. I stället har vi fått en kränkthetskultur som gör att människor ägnar tid åt att anmäla reklamaffischer (med motiveringen att det så kallade "offentliga rummet" måste hållas rent från sexism).

Jag hoppas att vi någon gång kan vinka adjö till det tillknäppta och sterila Sverige. Men jag vågar inte riktigt tro det.

Fåntratt!

Socialdemokraternas Veronica Palm vill förbjuda sexistisk reklam. Hon tycker inte att branschen har tagit sitt ansvar - tvärtom har vi "översköljts" av sexistisk och stereotyp reklam.

Veronica Palm menar att unga kvinnor mår dåligt av underklädesreklam som visar smala kvinnor. Lyckligtvis finns en universallösning att ta till vid sådana här tillfällen. Lagstiftning!

Vi får se till att hitta en lösning där vi inte tullar på tryckfrihet eller yttrandefrihet men där vi skyddar unga kvinnor från den ohälsa reklamen innebär. [...] När man säljer trosor behöver man visa rumpor, men inte när man säljer motorcyklar och bilar.

Bara att viss reklam anses innebära "ohälsa" bland unga tyder på en rätt obehaglig syn på yttrande- och tryckfrihet. Dels gör Palm unga kvinnor till offer, dels vill hon göra tydliga inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten.

Det är också värt att notera att Palm i egenskap av politiker uppenbarligen anser sig kvalificerad att avgöra hur enskilda branscher bäst kan sälja sina produkter. Kanske borde Veronica Palm sadla om till konsult i stället.

Att hålla henne borta från den lagstiftande församlingen vore i alla fall önskvärt.

EU-kandidaterna och sexköpslagen

Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige, ROKS, har ställt frågor om EU-kandidaternas syn på prostitution och sexköpslagen. Defaultläget i Sverige är ju att man är för att bekämpa all prostitution och att man omhuldar sexköpsförbudet. Den synen genomsyrar kandidaternas svar. Men det finns några undantag.

Talande är att i stort sett alla kandidater ger politiskt korrekta svar. Ett axplock nedan visar hur deprimerande mangrant alla ställer upp på den moralistiska svenska förbudsmenaliteten. Många kandidater ger floskelartade, närmast mekaniska svar.

Det är väldigt mycket prat om "verkligheten", men jag tror att väldigt få av dessa kandidater har någon djupare kunskap om hur verkligheten ser ut för sexarbetare i Sverige och EU, än mindre hur lagar och påbud påverkar deras situation.

Nedkortade svar nedan (alla svar finns att läsa på ROKS hemsida).

Anser du att prostitutionen ska avskaffas inom EU?

Anna Maria Corazza Bildt: Ja. Jag engagerar mig i Europaparlamentet för att motverka prostitutionen, bekämpa trafficking och våld mot kvinnor och flickor. Sexköpslagen ahr haft avsedd effekt och utgör ett viktigt instrument för att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Cecilia Wikström (FP): Jag och mitt parti menar att köp av sexuella tjänster ska vara förbjudet. Den viktigaste insatsen långsiktigt är att få bort efterfrågan och en sexköpslag är då en viktig normbildande faktor.

Christian Engström (PP): Prostitutionslagstiftningen bestäms inte av EU, utan av de enskilda länderna. Det finns mycket stora skillnader i synen mellan de olika länderna, så det är bra att det inte är en EU-fråga.

Christofer Fjellner (M): Ja. Nya Moderaterna ser det som angeläget att motverka prostitutionen. Sexköpslagen har haft avsedd effekt och utgör ett viktigt instrument för att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Birgitta Sevefjord (V): Målet måste vara att avskaffa prostitutionen inte bara i EU utan överallt.

Camilla Lindberg (JL): Nej, det är inget för EU att hantera, alla nationella parlament ska på nationell nivå avgöra saken. Anser inte att prostitution i sak är fel, men är totalt emot all form av trafficking.

Amelia Andersdotter (PP): Det man inte vill är att det ska förekomma sexuellt våld och tvång mot män och kvinnor i unionen. Det är bättre att skapa strategier för att hantera sådant våld, till exempel genom kvinnojourer.

Gunnar Hökmark (M): Ja. Sexköpslagen har haft avsedd effekt och utgör ett av flera viktiga instrument för att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Ellinor Eriksson (S): Ja! Prostitution hör inte hemma i ett jämställt samhälle. All typ av handel med människor, trafficking, är smutsig och drabbar främst kvinnor och barn.

Fredrick Federley (C): Nej. Det är inte så enkelt som att säga att EU-parlamentet kan avskaffa prostitution. Bara för att vi stiftar lagar och regler betyder det inte att vi kan styra människors liv och handlande.

Anna Hedh (S): Ja! Prostitution hör inte hemma i ett jämställt samhälle.

Kristina Winberg (SD): Nej. Sverigedemokraterna är motståndare till överstatlighet.

Lars Adaktusson (KD): Ja. Som parlamentariker kommer min målsättning vara att få fler att förstå att bästa sättet att uppnå detta är att prostitution som helhet bekämpas.

Just nu pågår en diskussion i flera länder om huruvida det ska göras skillnad mellan påtvingad kontra så kallad frivillig prostitution, och hur påföljden ska se ut för sexköparen i de fallen. Vilken är din syn på detta?

Anna Maria Corazza Bildt: Jag tycker det är angeläget att motverka all prostitution. Vissa länder har olika sätt att bekämpa prostitution på. Jag vill lyfta fram den svenska modellen, utan att påtvinga den på andra.

Cecilia Wikström (FP): Folkpartiet står bakom den rådande svenska lagstiftningen, där alla slags köp av sexuella tjänster är förbjudna. (tillägger: Det finns ingen så kallad frivillig prostitution).

Christian Engström (PP): Ja, naturligtvis är det en milsvid skillnad. Man kan ha olika syn på frivillig prostitution, men det är självklart att det är mångfalt värre med människorov, våld och hot om våld, och sexuellt tvång.

Christofer Fjellner (M): Det är angeläget att motverka all prostitution.

Birgitta Sevefjord (V): Prostitution är aldrig frivillig, det är barn och kvinnor som exploateras av män som är en del av en världsomspännande miljardindustri. Egentligen borde alla parlamentariker genomgå en grundkurs om att prostitution inte är ett yrke utan ett övergrepp.

Camilla Lindberg (JL): Se svar på förra frågan.

Amelia Andersdotter (PP): Jag är över huvud taget inte säker på att det är bra att straffa köparen i stället för säljaren. Det man behöver motverka är ofrivilliga sexuella handlingar, våld och så vidare.

Gunnar Hökmark (M): Det går inte att dra en sådan linje. För mig är det angeläget att motverka all prostitution.

Ellinor Eriksson (S): Jag tror inte att det finns någon frivillig prostitution. Det handlar alltid om makt och pengar [och det gör inte politik?!], där människor utsätts och tvingas utan något verkligt fritt val. Begrepp som påtvingad respektive frivillig prostitution är olyckliga då det ger en bild som inte stämmer överens med hur prostitutionen verkligen ser ut.

Fredrick Federley (C): Det är nödvändigt att göra skillnad på människohandel och frivilligt valt sexarbete. Människohandel är en form av organiserad brottslighet som ska bekämpas med alla medel. Polisens resurser ska användas för att bekämpa människohandel, att blanda ihop det med frivilligt sexarbete vore att rikta resurser fel.

Anna Hedh (S): När jag arbetade med EU:s människohandelslagstiftning fick jag ofta höra att man måste skilja mellan de frivilligt prostituerade och sexslavar. Påtvingad respektive frivillig prostitution stämmer dåligt överens med hur prostitutionen verkligen ser ut.

Kristina Winberg (SD): Inget svar.

Lars Adaktusson (KD): Allt för många länder har en liberal syn på sexköp vilket vi vet leder till en ökad efterfrågan av sexuella tjänster, vilket i sin tur leder till ökad människohandel. Frågorna hänger således ihop.


tipstack: Christoffer

Den enkla vägen

I den brasilianska huvudstaden Brasilia med omnejd införs nu ett förbud mot leksaksvapen. Förhoppningen är att förbudet ska hejda en epidemi av vapenrelaterade brott.

Under 2012 registrerades 43 000 våldsbrott med dödlig utgång i Brasilien. Närmare tre fjärdedelar var vapenrelaterade, uppger SVT.

Hur många dödsfall som berodde på leksaksvapen förtäljer däremot inte historien. Månne har politikerna tagit intryck av EU:s kamp mot lakritspipan.

Det går runt och runt

I Almedalen anordnade ROKS ett seminarium om sexköpslagen. För säkerhets skull fanns ingen liberal röst på plats.

Argumenten för förbudet att köpa sex upprepades. Polisen gillar lagen därför att den anser att den är ett bra verktyg i kampen mot människohandel (som för övrigt ryms inom annan lagstiftning). Sexarbetarna gillar den inte, men ROKS menar att lagen ändå underlättar för sexsäljarna att anmäla brott som begås mot dem av sexköpare (ett påstående jag ställer mig synnerligen skeptisk till).

Vi brukar också få höra att sexköpslagen har minskat prostitutionen och att den därmed har "fungerat". Problemet är det inte finns pålitlig forskning som kan säga exakt hur omfattningen av sexhandeln har påverkats av sexköpsförbudet. Nog har det forskats alltid, men det är oerhört svårt att mäta de som inte vill bli mätta. Och att gatusexsäljarna blivit färre betyder förstås inte automatiskt att den totala andelen sexarbetare har sjunkit. Det är kort sagt svårt att få en klar uppfattning om antalet sexsäljare.

ROKS retar sig på att många försöker lyfta fram "enskilda individers röster". Organisationen skulle föredra om frågan i stället handlade om sexköparna. Jag förstår att de helst inte vill prata om hur lagen påverkar sexarbetarna. Särskilt inte när det finns sexarbetare som betackar sig för att bli utmålade som viljelösa offer.

Så här fungerar det ofta i debatten. Åsikter och uppfattningar kastas runt och återanvänds som om inget har hänt. Det blir oärligt, men framför allt tröttsamt.

Detsamma gäller alkoholdebatten. Vi har inte börjat supa hejdlöst efter att fem av sex monopol tagits bort, införselreglerna liberaliserats och öppettiderna utökats. Alkoholskadorna har inte skjutit i höjden. Ändå fortsätter somliga att med en dåres envishet kräva fler och kraftigare regleringar, bland annat av alkoholreklamen, i folkhälsans namn. Som om forntida propaganda inte redan har vederlagts.

Allt detta torde landa i en enda rimlig slutsats, nämligen att det är futilt att försöka reglera och minska efterfrågan på något så basalt som sex och berusning. Det är lite som att försöka klämma ihop en ballong. Du lyckas trycka ihop den på en sida men den växer lika snabbt på den andra. Det är vad som sker när politiker med signal- och morallagar vill lära befolkningen veta hut.

Men det alla förbudsivrare framför allt missar är att frihet har ett egenvärde. Att få bestämma över sin kropp, att få ha sex med vem man vill, att få ta sig ett glas vin med goda vänner trots att man är småbarnsförälder, att kunna handla det där vinet som en vuxen människa och inte bli misstänkliggjord varje gång.

Tiden går och världen utvecklas. Men Sverige tycks förbli ett efterblivet och inskränkt land i vissa frågor. 

Fara och färde

En Hemköpbutik i Sköndal i Stockholm fick fel leverans av öl. I stället för 3,5 alkoholprocent var det starköl med 5,3 procent.

Det troliga är att leverantören lastat av fel back då såväl back som flaska ser identiska ut. Endast innehållet i flaskan skiljer produkterna åt.

Butiksägaren lugnar dock DN Stockholm med en försäkran om att ingen av de 40 flaskorna starköl såldes till kund. Eftersom streckkoden inte kunde läsas i kassan drabbades ingen konsument av det obehagliga i att få med sig en starköl hem från Hemköp.

Tänk på vad som kunde ha hänt!

Absurdum

ICA Liljeholmen har det redan. Nu är det dags för ICA Supermarket på Folkungagatan i Stockholm. Stadsdelsförvaltningen har godkänt alkoholförsäljning i butiken. 

Det är alltså fråga om servering lik den i restauranger. Bord och stolar behövs, liksom en trerättersmeny.  

I Sverige kan man alltså köpa sig en stor stark på ICA - men inte en flaska att ta med hem. Svensk alkoholpolitik blir bara alltmer absurd.