Ett spontanare Sverige

Det är sommar och därmed semestertider för de flesta. Detta innebär för många en utlandsresa. Själv har jag hunnit göra kortare besök i Prag och Krakow i sommar, och framför allt den sistnämnda staden gav mersmak med god mat och öl, service minded personal och god organisation i både kollektivtrafik och annorstädes.

Besök Danmark, Tyskland, Tjeckien, Polen eller något annat land i Central- eller Östeuropa och du slås som svensk av ögonblick av spontan ordning som fungerar. När allt inte är förbjudet tillåts människor vara spontana och uppfinningsrika. Att tänka själva. Samhället blir öppnare och även, vill jag påstå, trevligare.

I Sverige pågår fortfarande en infantil diskussion om huruvida svenskar klarar av att handla alkohol i en mataffär eller om vi även fortsättningsvis behöver en statlig förmyndare som säljer (varm!) alkohol till oss för fantasipriser. Överallt i Europa finns bevisen för att det går alldeles utmärkt att sälja vin, choklad, tobak och bananer under samma sak. Utan att samhället ballar ur, uppenbarligen.

Tvärtom är en lördagskväll i tunnelbanan i Berlin en betydligt tryggare och lugnare upplevelse än dito i Stockholm. Jag fortsätter att tro att en mer avslappnad inställning till alkoholen är en bättre väg än den paternalistiska svenska storebrorsmentaliteten.

Jag tror därför att både Stockholm och Sverige skulle må bra av mer spontan ordning och lite mer frihet. Av att slappna av lite. Av att inse att hela samhället faktiskt inte går under för att vin säljs på ICA Nära. Att alla inte kommer att sitta med en kanyl i armen bara för att det är lagligt att röka på. Och att tryggheten för alla sexarbetare faktiskt ökar om sexhandel blir både laglig och synlig. Om det går där, varför inte här? Vi tillhör trots allt människosläktet allihop.

Men nej, i Sverige ska stadsbilden hållas ren från sådant som inte faller alla, eller 51 procent av befolkningen, i smaken. Insikten att man faktiskt inte behöver förbjuda företeelser bara för att man själv inte gillar dem, har inte riktigt nått hit än. I stället har vi fått en kränkthetskultur som gör att människor ägnar tid åt att anmäla reklamaffischer (med motiveringen att det så kallade "offentliga rummet" måste hållas rent från sexism).

Jag hoppas att vi någon gång kan vinka adjö till det tillknäppta och sterila Sverige. Men jag vågar inte riktigt tro det.

Fara och färde

En Hemköpbutik i Sköndal i Stockholm fick fel leverans av öl. I stället för 3,5 alkoholprocent var det starköl med 5,3 procent.

Det troliga är att leverantören lastat av fel back då såväl back som flaska ser identiska ut. Endast innehållet i flaskan skiljer produkterna åt.

Butiksägaren lugnar dock DN Stockholm med en försäkran om att ingen av de 40 flaskorna starköl såldes till kund. Eftersom streckkoden inte kunde läsas i kassan drabbades ingen konsument av det obehagliga i att få med sig en starköl hem från Hemköp.

Tänk på vad som kunde ha hänt!

Vi har det monopol vi förtjänar

I Svenskt Kvalitetsindex mätningar är det vissa företag som alltid får bra betyg. Dit hör IKEA, ICA och de gamla monopolisterna Apoteket och Systembolaget.

Numera är Apoteket som bekant inte ensam gigant på apoteksmarknaden utan har fått konkurrens. Apoteket får dock högre betyg än de privata aktörerna, även om skillnaden är mindre nu än kort efter avregleringen. Kalla det tillvänjningsprocess.

Det vi vet är att antalet apotek har ökat markant sedan regeringen avreglerade marknaden, vilket både betyder bättre tillgänglighet och att Apoteket inte kan behandla sina kunder hur som helst längre. Apoteksdöden på landsbygden har uteblivit, även om nyetableringen går långsammare där.

Systembolaget har fortfarande ett detaljhandelsmonopol. Och svenskarna är så nöjda så. En majoritet i undersökningen stöder monopolet och anser att både service och produktkvalitet håller en hög nivå. För mig är det svårt att begripa.

Myten om att Systembolaget, och endast Systembolaget, kan tillhandahålla ett bra utbud borde ha avlivats för länge sedan med tanke på att vi svenskar reser så mycket och rimligen har sett att utbudet av vin, öl och sprit är utmärkt även i länder som inte har något statligt monopol. Senast i höstas var jag i Berlin och handlade tysk schnapps i en liten butik fylld av spritsorter från golv till tak. Liknande butiker finns givetvis för vin och öl - och inte bara i Tyskland.

Det går givetvis att stödja detaljhandelsmonopolet av politiska skäl. Det kan jag förstå även om jag är av en annan uppfattning. Men att hävda att Systembolaget måste vara kvar därför att det tillhandahåller både bättre service och ett rikare utbud än vad som skulle finnas på en avreglerad marknad är rena dumheterna.

Ett roligare Sverige

Sverige är på många sätt ett bra land att bo och leva i. Vi har inte de omfattande miljöproblem som Ryssland har. Vi har inte matskandaler som Kina. Vi har inte extrema väder som USA. Vi har inte usel matkultur som Storbritannien. Och just nu är ekonomin dessutom bättre än i stora delar av västvärlden.

Om vi bara tillät varandra att vara lite mer lössläppta skulle Sverige kunna bli ett ännu trevligare land att bo i. Den svenska prydligheten blir ibland lite för mycket. Jag önskar att vi emellanåt kunde släppa lite på den, lossa skjortkragen och tillåta oss själva att ha lite kul.

Ty mycket av det som är roligt är omgärdat med restriktioner, skatt eller förbud. Den svenska folkhälsopolitiken är en grundsten i denna politik. Men staten beskattar även våra nyktra nöjen och vissa mer än andra. Är du bokmal ligger du bra till, bokmomsen är nämligen bara sex procent numera. Gillar du TV-spel och elektronik, tough luck. Moms: 25 procent. Detsamma gäller det kulturella utbudet i stan, där "fel sorts" kultur får ständig pisk samtidigt som operan subventioneras.

Alkohol och tobak har en monstruös punktbeskattning. Än så länge har svenska politiker inte nappat på idén med en punktskatt på fett och/eller socker, men i ett land som älskar folkhälsopolitik och där befolkningen ständigt står i givakt för att få höra nästa påbud från riksdagen är det snarast en fråga om tid.

Och så har vi förstås narkotikapolitiken. Nolltoleranslinjen innebär att någon åtskillnad mellan olika droger inte görs (helgad vare alkoholen), allt bruk anses vara missbruk. En knarkare är en knarkare. Detta skapar en stor misstänksamhet, snarast ett förakt, mot utländska företeelser som coffee shops och medicinsk förskrivning av cannabis. Hur goda argumenten än är.

Sverige har ett rykte om sig att ha varit syndens näste en gång i tiden, men även om det är en överdrift och även om svenska politiken alltid strävat efter den korrekta sexualiteten kan konstateras att det sällan har varit så instängt som det är just nu. Till stor del är det feminismens förtjänst. Deras arbete mot pornografi och sexhandel har pressat den sexuella friheten bakåt och resulterat i sexköps- och kopplerilagar samt utraderat marknaden med sexklubbar. Därtill har vi fått en galopperande pedofilhysteri.

Några enkla åtgärder skulle kunna göra Sverige till ett roligare och mer lättsamt land att leva i.

Ett avskaffande av de hycklande statliga alkohol- och spelmonopolen skulle göra vår vardag lite trevligare och lättare och samtidigt få människor att inse att de klarar att bestämma över sina egna liv. Apoteksmonopolets avskaffande innebar inte att var och varannan svensk blev tablettmissbrukare.

En liberal narkotikapolitik skulle inte bara minska lidandet för tunga missbrukare utan också göra livet lite roligare för alla som någon gång ibland vill använda en annan drog än den i Sverige accepterade alkoholen.

En fri sexhandelsmarknad skulle inte bara underlätta för alla som har svårt att få sex på gängse vis (nätet, krogen, jobbet) utan också krydda sexlivet för nyfikna par. Framför allt, vilket kanske är det viktigaste, skulle det göra naket och sex mindre tabu. Att ett land som inte lider under katolska kyrkans besvärjelser ändå har blivit som en pryd gammal dam är ledsamt att se. Det visar att det är långt ifrån bara religionen som vi har att bekämpa för att uppnå jämlikhet och sexuellt självbestämmande. I Sverige har feminismen blivit en stark konservativ kraft i detta avseende.

Hoppet om en förändring i framtiden finns fortfarande. Men något säger mig att Sveriges särart kommer att bibehållas och att landet, som gärna beskriver sig som ett föregångsland, kommer fortsätta att se ned på den frihet som finns i andra länder med inställningen att de inte kommit lika långt som vi.

I så fall lär Sverige även fortsättningsvis vara ett tryggt land att bo i - men tråkigt.

Statens mördande reklam

Ingen lär ha undgått Radiotjänsts reklamfilmer för TV-avgiften genom åren. Snigeln på ögat har sedan länge ersatts av flåshurtiga reklamfilmer där en utvald svensk tackas offentligt under förvånad uppsyn.

Radiotjänst är dock inte den enda skattefinansierade verksamheten som gillar att kasta skattekronor på självförhärligande reklam. Systembolaget har gjort det länge i sina irriterande rådgivande filmer till tonårsföräldrar. Jag hatar Systembolaget. Inte nog med att de är dyra och otillgängliga - de säljer varm öl också. Inte ens i Kina, där folk dricker öl i alla möjliga temperaturer, säljs ölen oftast varm.

Att kliva in på Systembolaget är som att regrediera till infantilitet. Kassörskorna har en uppfostrande uppsyn. Ibland försöker de ge mig småprylar med Systembolaget-loggan på (som jag med stor självbehärskning artigt tackar nej till). Jag har känslan att jag måste se tacksam ut för att över huvud taget få handla. Och så vet jag att jag tack vare alkoholbeskattningen blir blåst så det visslar om det. Jag känner mig lite förnedrad varje gång.

Det som irriterar mig mest är att jag inte har något val, att staten tvingar mig till detta bara för att jag kände en önskan att köpa några öl och en flaska vin. Att jag som vuxen människa, som förväntas ta fullt ansvar för mitt liv på alla andra områden, inte tillmäts förmåga att kunna handla alkohol någon annanstans än i statens egna rumstempererade diskar gör mig till en allt annat än glad kund.

Och så har vi Svenska spel, som har börjat sätta något slags ny standard i fräck skattefinansierad reklam. De nya reklamfilmerna där spelare skrapar Triss utan att vinna men där vinsten ju går till (håll i er nu) vården, skolan och forskningen tar nog priset. Lägg därtill den klämkäcka sloganen "Spela lagom". Vad fan är lagom? Behöver inte vården och skolan alltid mer pengar? Borde inte spelmissbrukare belönas?

Både Systembolaget och Svenska spel hycklar förstås. Deras uppdrag blir en paradox eftersom de dels ska hålla nere konsumtionen av alkohol respektive spel, dels vara tillräckligt attraktiva för att svenska folket inte ska vända dem ryggen och välja utländska konkurrenter. Detta gör att båda plöjer ned massor av pengar på reklam. Särskilt Svenska spel. Alla skattebetalande svenskar betalar således för att bli tillrättavisade och få hurtiga och klämkäcka råd i TV-rutan.

Radiotjänst, Systembolaget och Svenska spel är dinosaurier som borde ha dött ut för länge sedan men som av någon anledning undgick den där stora meteoriten. Någon får väldigt gärna skicka en till.

Sverige och monopolet

I ett försök att öka svenska folkets stöd för Systembolagets detaljhandelsmonopol borde bolaget erbjuda hemkörning av varor och självt få bestämma sina öppettider, tycker Folkpartiets Carl B Hamilton. Ökad service, således, i ett folkhälsopolitiskt instrument som egentligen syftar till att ge begränsad service för att vi inte ska handla för mycket.

Svenska folkets stöd för Systembolaget har ökat i de senaste årens förtroendemätningar. Samtidigt fortsätter vi att handla alkohol utomlands. Svenskarna är alltså nöjda med att en paternalistisk stat straffbeskattar alkoholen och begränsar tillgången eftersom det anses minska supandet och alkoholskadorna. Efter att ha gjort den uppoffringen kan vi som inte har alkoholproblem med gott samvete åka till Danmark, Tyskland eller Estland och handla vår egen ranson. Vår folkhälsokarma är intakt.

Ett vanligt argument för detaljhandelsmonopolet är Systembolagets rika utbud. Om monopolet avskaffades skulle vi bara ha tillgång till tre sorters vin och öl på ICA, hävdas det (monopolet är alltså inte bara till för de som dricker för mycket utan också för alla finsmakare där ute, minsann). Det är naturligtvis trams, särskilt som det skulle bli fritt att importera öl, vin och sprit från nätbutiker med leverans hem - ungefär det som Carl B Hamilton nu vill tillåta inom Systembolagets regi.

Det är dags att lägga flera hundra års alkoholförsäljningsmonopol bakom oss. Systembolaget i sig behöver inte försvinna. Det enda rimliga är att låta staten sälja bolaget till ett privat företag som kan driva butikerna vidare, samtidigt som vanliga livsmedelsbutiker får chansen att saluföra vin, sprit och starköl.

Myten om Systembolagets förstklassiga service lever dock vidare. Personligen kan jag ju tycka att ett företag som specialiserat sig på att sälja alkohol och ändå säljer ölen varm faktiskt borde ägna sig åt något annat...

Avskaffa lagom

Kristdemokraterna är på väg att svänga i frågan om det svenska spelmonopolet. Ni vet det där som bland andra Moderaterna ville avskaffa när de satt i opposition men som de nu håller som ett kärt barn. KD kan tänka sig att släppa in privata bolag - även om de skyller på EU.

Betyder detta att Alliansen kan enas? Inte nödvändigtvis. Privata spelbolag i Sverige skulle sannolikt minska intäkterna för kassakon Svenska Spel. Anders Borg har uppskattat intäkterna och sagt blankt nej till en förändring.

Det regeringen borde göra är förstås att låta förnuftet tala och avskaffa spelmonopolet, sälja Svenska Spel och låta privata företag ta hand om verksamheten. Det vore lagom.

Julen och alkoholen

Det pratas mycket om alkohol så här i jultider. Moderatbloggaren Kent Persson, själv nykterist, uppmanar sina läsare att avstå från alkohol under julen. För barnens skull. En liten fråga infinner sig. Om man ska avstå från alkohol under julen för att hålla sig nykter för barnens skull, borde man inte göra det året om? Fulla föräldrar är väl lika pinsamma en vanlig lördagskväll som på julafton.

Jag är uppväxt i ett hem där alkoholen knappast flödade - båda mina föräldrar drack måttligt och hanterade det väl. Så ser det ut i de flesta familjer. Att predika strikt alkoholmoral för alla bara för att ett fåtal inte klarar av att hålla sig inom rimlighetens gränser är bara dumheter. Alla måste ta ansvar för sina egna liv och stå för de beslut de fattar som vuxna människor. Det är självfallet sant att alla inte lyckas balansera sitt drickande och dricka måttligt. Men även när du dricker för mycket gör du ett medvetet val. Frånta inte människor detta ansvar utifrån något slags fånig solidaritetstanke. Det leder bara till ett offertänkande och det i sig hjälper ingen missbrukare till nykterhet - tvärtom.

På DN Debatt i dag rycker två gamla Systembolagsdirektörer ut till detaljhandelsmonopolets försvar. Regeringens utredning om att tillåta gårdsförsäljning påstås hota det som finns kvar av det svenska alkoholmonopolet. Jag hoppas att deras förutsägelser är korrekta, det skulle betyda att Sverige kanske inom en tioårsperiod kommer att vara lite mer som andra länder när det gäller alkohol. Det är dags att lämna alkoholmoralismen bakom oss för gott och börja satsa på narkotikaskadereducering i stället.

Det blir både glögg och öl under julen. Vad dricker du?

Ett litet steg framåt

Samtidigt som Systembolaget fortsätter att sprida propaganda i TV och tidningar om sin förträfflighet, reklam som är lika irriterande som någonsin Radiotjänsts, pågår diskussionen om att tillåta så kallad gårdsförsäljning av alkohol.

Regeringens utredare uppges föreslå att inte endast ska gårdsbutiker få sälja egentillverkad alkohol - för att inte gynna inhemska produkter ska de även få sälja vin, sprit och öl från andra tillverkare. I praktiken innebär detta ett steg bort från det svenska alkoholmonopolet. Kritiken har inte låtit vänta på sig.

Att moralistpartiet Kristdemokraterna är emot varje steg i frihetlig riktning är inte oväntat. Desto märkligare kan tyckas att Folkpartiet, som har mage att kalla sig liberaler, har samma inställning. Nu är detta förstås inget nytt - Folkpartiet har varit alkoholmonopolskramare i evigheter. Det har verkligen ingenting med liberalism att göra. Men dessa dagar är det inte mycket i partiet som har det. Och var är Göran "vi är politikens gränspoliser" Hägglund när man behöver honom? Hur lite hans prat om att politiker ska hålla sina tassar borta från människors liv egentligen betyder blir uppenbart när hans parti tar samma ställning som det alltid har gjort. Med Övermoralisten själv, Maria Larsson, i främsta ledet. Vi som började tro att partiet ville förändras kan nog glömma det.

Moderaterna var tidigare starka kritiker av detaljhandelsmonopolet. Sedan partiet fick prefixet "nya" och kom under Reinfeldts ledning, har det emellertid inte hörts ett pip. Givetvis vet partiet att stödet för att avskaffa monopolet inte finns i Alliansen. Moderaterna skulle stå tämligen ensamma. Även om resoluta ställningstaganden är mer tydliggörande, är det således ett bra steg på vägen att skicka frågan till en utredning som föreslår att gårdsförsäljning ska tillåtas. Kanske kommer vi om många år se tillbaka på detta som steget då Systembolagets ställning undergrävdes. Tänk om regeringen kunde lägga ned Folkhälsoinstitutet också...

Avreglering som befriar

När Alliansen tog bort apoteksmonopolet var de rödgröna emot. Från vänsterhåll varnades det att det inte alls skulle bli bättre. Storföretag skulle bara dela på den existerande marknaden, småorter skulle bli utan apoteksservice, öppettiderna bestå och priserna stiga, okunnig personal skulle kasta mediciner efter missbrukare. Inget av detta har hänt.

Sedan avregleringen av apoteksmarknaden har Sverige fått 100 nya apotek. På åtta månader. Fler småorter har fått apotek, vilket berättades om i TV4Nyheterna i kväll. Dit hör Älmsta, vars invånare tidigare var tvungna att pendla till Norrtälje för att köpa huvudvärkstabletter. Öppettiderna har dessutom förbättrats. Tusen nya farmaceuter och apotekstekniker har anställts runt om i landet.

Sverige har fortfarande näst lägst apotekstäthet av alla länder i Europa. Med avregleringen har dock möjliggjorts ännu bättre tillgänglighet i framtiden. Hur någon kan vilja försämra tillgången till läkemedel är fullständigt obegripligt. Det säger ganska mycket om de rödgrönas syn på service.

Själv blir jag glad av att gå in på ett apotek nu för tiden. Tänk vad en liten avreglering kan göra. Jag önskar kunna få den känslan av att gå in på en spritbutik någon gång i framtiden också...

Den framstegsfientliga vänstern

Avvecklandet av apoteksmonopolet är en tydlig reform som ger människor i Sverige bättre tillgänglighet till läkemedel. Det innebär en förenklad vardag vid värk och sjukdom. Det borde applåderas av alla. Men vänsterpolitiker är emot.

Socialdemokraternas Ylva Johansson har tidigare hotat med att återinföra monopolet igen vid en rödgrön valseger. Nu är detta på tok för komplicerat, men hotet om en förändring kvarstår. Det är obegripligt hur någon kan vilja gå tillbaka till den, ur kundsynpunkt, fullkomligt värdelösa apoteksmarknaden med en enda stor statlig aktör. Dåliga öppettider. Loj personal. Enorma väntetider. De som på fullt allvar försvarar ett sådant system borde sinnesundersökas.

Ändå är det inte så förvånande. Tar vi en titt på vänsterpartiernas ställningstaganden historiskt ser vi en röd tråd av motstånd mot förändringar. Nej till fri television och radio. Nej till en avreglerad telemarknad. Nej till friskolor. Om elden uppfanns i dag, skulle Socialdemokraterna förbjuda den.

Om Socialdemokraterna och övriga vänsterpartier hade fått styra ensamt hade Sverige inte tillåtits att utvecklas ett dugg. Vi hade haft ett ännu stelare och omodernt samhälle, sannolikt ännu mer frånåkt av vår omvärld.

Trots inkompetens, missade möjligheter och skenande regleringar även under borgerliga regeringar, ska vi vara glada över att vi trots allt – då och då – fått se maktskiften i svensk politik.

Apoteksnostalgi

Apoteksmonopolet nedmonteras äntligen. Sverige blir på ytterligare ett område lite mer som andra länder, lite friare, lite mer normalt. Men det gillas inte av alla. Många inbillar sig att avregleringen kommer innebära att apotek försvinner i glesbygd, att priserna kommer att skjuta i taket och att oseriösa personer kommer att kränga receptbelagda läkemedel samtidigt som de säljer lösgodis och cigaretter. Inget av detta lär realiseras.

I DN Ekonomi skriver Patricia Hedelius om för- och nackdelar med avregleringen (ej online än) och hennes invändningar speglar monopolkramarnas argument ganska väl:

"En anställd i det statliga monopolet hade inte intresse av att sälja på mig mer läkemedel än vad jag behövde eller förorda det dyraste alternativet. En anställd i det statliga apoteksmonopolet hade inte ett vinstkrav hängande över huvudet vilket gynnade mig som kund i en utsatt position."

Hedelius kunde ha nämnt att en anställd i det statliga apoteksmonopolet, av ovan nämnda anledningar, heller inte hade någon brådska att bistå kunden. Kunden hade ju ändå ingen annanstans att vända sig om han/hon bemöttes illa eller fick vänta oresonligt länge på sin tur. Just väntetiderna och den zombieliknande personalen är vi nog många som har upplevt och frustrerats över. Detta har varit en direkt konsekvens av monopolet. Utan konkurrens finns det helt enkelt ingen anledning att anstränga sig lite extra, att tillgodose kundens önskemål snabbt och effektivt.

Dessutom: menar Patricia Hedelius att hon blir blåst varje gång hon inte handlar i ett statligt monopol? Menar hon att varje bilhandlare, ElGiganten-anställd eller personal på Åhléns försöker lura på henne den dyraste varan och inte alls lyssnar på hennes önskemål? Om inte, vad skulle skilja morgondagens privata apotek från privata detaljhandelsbutiker vad service beträffar?

Avslutningsvis är oron för ökade priser lite märklig. Sedan när har prisargumentet varit något som använts för monopol? Jag hör ingen som försvarar Systembolagets detaljhandelsmonopol eller det svenska spelmonopolet hävda att de höga priserna är ett problem. Det anses tvärtom bra med höga priser och hög kontroll. Men när det pratas avreglering, blir låga priser plötsligt av högsta intresse för monopolkramarna. Detta är ett tecken på att det verkligen fiskas efter argument mot varje slags normalisering av det svenska samhället.

Men fortsätt med er apoteksnostalgi om det gör er lyckliga (kanske ihop med lite DDR-nostalgi också för att bilden ska bli komplett) så gläds vi övriga åt att Sverige har blivit ett lite bättre land att leva i. I alla fall när man är sjuk.

Ett monopol går i graven

I dag, den 1 november, försvinner det svenska apoteksmonopolet. Från och med nu kommer receptfria produkter att kunna köpas lite varstans, inte bara i butiker med grön Apoteket-logga. Stegvis kommer det att bli möjligt att handla receptfria läkemedel på både ICA, Coop och Statoil.

Någon fullständig avmonopolisering i bästa anda är det emellertid inte tal om. Staten behåller runt hälften av apoteken under Apoteket-franchisen och det finns regleringar kring hur nya aktörer får agera på landsbygden - trots att socialministern hävdat att det faktiskt lär bli fler apotek i glesbygd än tidigare ska det alltså regleras.

Apoteksmonopolet har varit en märklig företeelse. Jag kan rent logiskt förstå argumenten bakom Systembolagets detaljhandelsmonopol. Det finns där, med dålig tillgänglighet och förskräckliga priser, för att vi ska dricka mindre. Fanns då Apoteksmonopolet för att vi skulle bli mindre sjuka...? Eller inte orka gå och köpa medicin? Det har varit ett rubbat system som inneburit usel tillgänglighet och dålig service. Tack, Alliansen, för att ni tog bort det.

Ännu ett statligt monopol går alltså i graven. Vilket står näst på tur? Det är inte lätt att veta. Alliansen har exempelvis inte visat minsta intresse för att röra Systembolagets detaljhandelsmonopol, vilket gör att vi tills vidare får fortsätta att finna oss i att bli behandlade som mindre vetande när vi handlar alkohol.

Monopolet försvinner visserligen, men staten
behåller ungefär hälften av alla apotek.

Fler apotek med avreglering

ICA planerar att i samarbete med Apoteket öppna fler apotek i anslutning till stora ICA-butiker runt om i landet. Även i Coop-butiker kan vi komma att se apotek under nästa år.

Skrämselpropagandan från vänstern att avregleringen av apoteksmarknaden skulle leda till att apoteken helt dog ut utanför storstäderna, lär snabbt komma på skam. Tvärtom kommer vi att få se fler apotek runt om i landet. Och fler apotek betyder bättre tillgänglighet för människor, vilket är av särskild vikt när det gäller något så viktigt som mediciner.

Om fem år kommer vi att se på apoteksmonopolet som en stenåldersinstitution som borde ha avskaffats långt tidigare och som ingen av oss vill ha tillbaka. Precis som vi gör i dag med tiden före parabolantennen och videon.

Kom då bara ihåg att det alltid har funnits folk som varit motståndare till denna utveckling, som inte ville ge oss ett friare TV-landskap eller möjlighet att titta på film hemma och som nu inte vill ge oss ökad tillgänglighet till mediciner. Märk också väl att dessa allt som oftast har sin hemvist till vänster.

Det började med barnporr...

...och slutar var då?

Vi har Internetcensur i Sverige, något många inte tänker på. Den är inte statligt sanktionerad genom lagstiftning och det finns operatörer (Bahnhof) som inte följer rekommendationen att samarbeta med polisen i frågan, men de flesta Internetoperatörer ser till att spärra sidor som tros innehålla barnpornografiskt material - trots att det inte är olagligt att titta på sådant material på nätet. Företagen tjänar inget konkret på detta, men risken för operatörer som Telia, Telenor och Glocalnet att utpekas som försvarare av barnporr är inte värd att ta och därför tummar man mer än gärna på informationsfriheten.

Denna censur är förstås knäpp men drabbar väldigt få, kan tyckas. Problemet är inte att färre kan se på barnporr på nätet, det är en ickefråga i sig. Problemet är att man frångått principen om informationsfrihet. När idén om att börja stänga vissa delar av Internet väl har väckts till liv, kan vi vänta oss mer censur i framtiden. Det är alls icke osannolikt att sidor med rasistiskt och nazistiskt material kommer att spärras (minns hur sverigedemokraternas sajt stängdes ned av bara farten under Muhammedkarikatyrkrisen) och när vi väl kommit så långt, vad är det som säger att inte sidor med "misshagligt" drogliberalt innehåll kommer att stå näst på tur? Det finns politiker som har motionerat om att förbjuda drogliberala symboler.

Utifrån nyheten att utländska spelbolag ska få rätt att verka i Sverige på licens har riksdagsledamoten Karl Sigfrid har tagit upp frågan på sin blogg. Spelutredningen har lagt fram förslag om framtidens spelregleringar och resultatet ska presenteras i december. Utredningen innehåller en del "känsliga" förslag.

"För att staten ska kunna ta bra betalt, fordras troligen att svenskarna hindras att spela hos andra utländska bolag via nätet. Det betyder blockerade IP-adresser och stoppade betalningar till olicensierade spelbolag."

Det går inte att säga nog tydligt: beträd aldrig denna stig över huvud taget! Även om motivet till en början är ädelt (blockera barnporr), kommer det att användas i andra syften. Samma problem har vi när det gäller yttrandefriheten, där vi hela tiden riskerar att få inskränkningar i vad folk får tycka och tänka. Fundamentala friheter som yttrandefrihet och informationsfrihet måste garanteras för alla, alltid.

Så svenskt

Apoteket ska börja sälja sexleksaker. Första tanken är att det inte alls är så förvånande, tvärtom väldigt svenskt. Vi ska förlita oss på staten när vi dricker, när vi spelar och när vi blivit sjuka, varför inte även när vi bli lite vågade och tjofaderittan och vill skaffa en sexleksak såhär i syndens år 2008?

Självklart lever produkterna upp till Apotekets "höga kvalitetskrav" (och självfallet när staten gör något "vågat" ska det säljas på försök till en början i utvalda butiker). Men bara tanken på att handla en löspenis på Apoteket Snäckan... Någon borde definitivt gå in med dold kamera och be om "råd" med sexleksakerna.

Jahapp, nu är det porren som fattas. Apotekets egna sensuella instruktionsfilmer featuring damer i vita rockar kanske vore något? På försök, förstås.

Tack och hej, Apoteket

I dag tog Sveriges riksdag det historiska beslutet att avskaffa apoteksmonopolet. Första steget mot en konkurrensutsatt marknad blir en omstrukturering av Apoteket AB. Enskilda apotek ska kunna säljas till farmaceuter som vill driva verksamheten i privat regi. Det som varit en självklarhet i resten av världen blir snart verklighet även i Sverige.

Det är alltid en glädjens dag när monopol faller och apoteksmonopolets fall är särskilt efterlängtat.

Välkomna bekännelser

Nu vill inte ens Apoteket ha kvar apoteksmonopolet längre. Företagets VD Stefan Carlsson erkänner att monopolet inverkat skadligt på priser, tillgänglighet, sortiment och service. Därmed ger han alla oss som kritiserat Apoteket under många år rätt. Frågan är varför det har dröjt så länge att erkänna det uppenbara.

Tillgängligheten har varit ett mycket starkt argument mot monopolet. Sverige har ett apotek per 10 340 invånare, Norge har ett per 8 170 invånare medan konkurrensutsatta sydeuropeiska länder kan tillhandahålla ett apotek per 2 500 invånare. Det är en enorm skillnad. Stefan Carlsson pekar också på att servicen kommer att öka, underförstått att företaget inte levt upp till den servicenivå vi kan kräva (vilket är ett brutalt understatement). Han tonar ned de påstådda riskerna med avmonopoliseringen och säger att företaget välkomnar alla förändringar.

Det är många bekännelser på en gång. Man kan förstås se detta som en omvändelse under galgen, ett sätt att behålla lite stolthet när monopolet avvecklas och Apoteket slängs ut på en konkurrensutsatt marknad. Välkommet är det i alla fall. Nu är det väl snart bara ett fåtal vänsterpartister kvar som försvarar apoteksmonopolet. Deras argument har inte direkt ökat trovärdighet.

Vänsterpartiet struntar i alla sjuka

Apoteksmonopolet ska slopas. Regeringens linje har varit känd länge och nu är även utredningen klar. Förhoppningsvis kan privata apotekare starta upp sin verksamhet under 2009. Det protesteras förstås från vänsterhåll. Den röda lampan lyser. Varning! Alle man till sina positioner! Någon försöker förbättra tillvaron för sjuka människor. Inled motoffensiv!

Det går bara inte att begripa hur myndiga människor med normal intelligenskvot kan tycka att det är negativt med närhet och bra service när det gäller läkemedel. Att anhängare till den svenska alkoholpolitiken hyllar dålig tillgänglighet och absurda priser går att förstå rent intellektuellt, men hur någon kan försvara det stelbenta, absurda och värdelösa Apoteket är fullkomligt obegripligt.

Vänsterpartisten Josefin Brink frågar sig vem som skulle bli gladare av ett apotek i varje gathörn. Vi kan svara henne med en motfråga: Skulle du bli ledsen över att ha närmare till ett apotek när du blivit sjuk? Att slippa vänta i evigheter på att få din medicin? Brink och hennes kamrater tror att vi kommer att bli pillerknarkare om det dyker upp fler apotek med bättre öppettider. Hon tror också att det inte alls kommer att bli en fri marknad utan endast ett oligopol med ett fåtal aktörer (och det skulle vara argument för ett monopol...?). Två aktörer är bättre än en. Tre är bättre än två. Apotekets service har lidit något fruktansvärt av företagets monopolställning, vilket jag tror att alla som behövt vänta på ett apotek kan instämma i. Kanske har Josefin Brink aldrig behövt göra det när hon varit sjuk. Man måste vara frisk för att orka vara sjuk i vänsterpartiets Sverige.

Apropå sjukvård: Lite omtöcknad efter ännu en febrig natt och i total avsaknad av sångröst beger jag mig till vårdcentralen med låga förhoppningar, utan bokad tid vet man aldrig var det slutar. Jag läser några medhavda morgontidningar och förbereder mig på en lång eftermiddag vid själva altaret i svensk sjukvård: väntrummet. Efter en stund lägger jag märke till att en gammal dam tycks ha somnat i en synnerligen märklig ställning på en soffa. Det ser väldigt... spontant ut. Eller så... Jodå, hjärtstillestånd. Det talas om folk som dör i de svenska vårdköerna, men detta var nästan löjligt... Å andra sidan är det ju fin tajming att få hjärtproblem på en vårdcentral bland doktorer och sköterskor - med lite startkablar fick de igång tanten igen.

Hyckleri i svensk alkoholpolitik

Systembolagets funktion är att hålla nere alkoholkonsumtionen genom usla öppettider, dålig tillgänglighet, bisarra priser och förtorkade kassörskor. Samtidigt är det svenska alkoholmonopolet beroende av folkets stöd för att fortsätta existera (därav de desperata annonserna i morgontidningarna, kan man tro). Systembolaget måste alltså gå balansgång mellan kravet på att hålla nere drickandet och kravet på att samtidigt vara tillräckligt populärt för att inte folket ska vända dem ryggen. Tydligare än så kan väl inte den hycklande svenska alkoholpolitiken illustreras.

Nu har Systembolaget beslutat att hålla öppet lite längre i jul eftersom svenska folket tycker om att handla alkohol dagarna innan julafton. Därför kommer det statliga svenska alkoholmonopolet att vara extra generöst i år och ha öppet till klockan 15 lördagen den 22 december. Jojo, här tänjer vi minsann på gränserna - klockan 15, minsann! Man riktigt ser hur och gubbar och gummor gnuggar händerna i sina rödvita stugor - här ska handlas!

Hur går då detta ihop med monopolets uppdrag att inte öka supandet? frågar sig folkhälsofascister landet över. Systembolaget svarar: "Det blir bättre service, men vi vill inte att de för den sakens skull dricker mer än de annars hade gjort." Vem fan bryr sig om vad Systembolaget "vill"! Det är exakt samma pekpinnementalitet som när Socialstyrelsen uppmanade oss att äta sex till sju brödskivor om dagen. De ska ge tusan i hur mycket bröd jag äter eller hur mycket snaps jag dricker till frukosten. Har inte folk snart tröttnat på att ha en förmyndare hängande över sig hela tiden?

Systembolaget kommer bara att finnas kvar så länge svenska folket vill det, står det i företagets annonser. Där har de helt rätt. Ju mindre av all såld alkohol som kommer från Systembolaget, desto starkare blir kraven på politikerna att montera ned detta hycklande monopol. Köp din alkohol någon annanstans om du kan. Det kan vara värt mödan.