Anders Bolling, som är utrikesredaktör på DN.se har skrivit boken Apokalypsens gosiga mörker. I ett kort intervjuklipp förklarar han att det finns en tendens inom medierna att endast lyfta fram de negativa aspekterna i Sverige och världen och ignorera allt positivt.
Som exempel tar Bolling artikeln om Socialstyrelsens folkhälsorapport som publicerades för några dagar sedan. I artikeln framgår att vi röker mindre, äter bättre och följdriktigt lever längre. Men det artikelförfattaren väljer att lyfta fram är i stället ungas psykiska ohälsa och fortsatta sociala skillnader i befolkningens mående. Följaktligen blir rubriken "Ökad psykisk ohälsa oroar".
Bolling har en viktig poäng. Negativa nyheter, "forskningslarm" och alarmistiska åsikter får ett oerhört stort genomslag på nyhetsplats i både TV och tidningar. Det gäller konflikter i andra länder (där varje terrorattentat i Irak är en given nyhet medan all positiv utveckling som sker i landet ignoreras), det gäller utvecklingen i Afrika (där det sällan görs några reportage om vilka framsteg vissa av de afrikanska länderna faktiskt har gjort). Och när vi kommer till miljö- och klimatfrågor finns närmast en undergångsromantisering hos svenska journalister. De verkligen brinner för att beskriva katastrofscenarier, det ena värre än det andra.
Konsekvensen av allt detta blir ett stämningsläge hos befolkningen som inte motsvarar den värld vi faktiskt lever i. Jag var på en föreläsning med Stefan Einhorn i höstas där han pratade om sin bok Konsten att vara snäll. Han gjorde ett test med publiken som var ganska avslöjande. Som någorlunda insatt i alternativa medier, det vill säga bloggosfären, genomskådade jag många av hans påståenden. I bloggosfären uttrycks nämligen sanningar som inte syns eller får synas i vare sig DN, Aftonbladet eller i svensk TV. 80-90 procent av publiken svarade dock alltid fel. Påståendena gällde sådant som utvecklingen av utsläpp i världen och huruvida världsfattigdomen ökar eller inte. Svaren från den stora majoriteten av publiken var alltid i negativ riktning.
Självfallet har mediernas bild av tillståndet i världen en stor del i människors överdrivet negativa uppfattning om detsamma. Få har dessutom något emot en svartmålning. Dåliga nyheter säljer både tidningar och lockar oss till TV-apparaterna. Det ökar politikernas känsla av att få ta ansvar eftersom problem kräver en lösning och därmed politisk handling. De får känna sig behövda av det oroliga folket. Även frivilligorganisationer har allt annat vinna på en svart världsbild då de lever på att människor tror att allt är för jävligt.
Allt detta kan få oerhörda konsekvenser på sikt. När en oinformerad massa slaviskt tror på mediernas svartmålning av tillståndet i världen, när politikerna kräver ökade befogenheter för att bekämpa hot som egentligen inte finns eller som har blåsts upp enormt, riskerar vi att få ett samhälle av rädda hundar i stället för starka, fria individer. Rädda hundar söker skydd, starka fria individer kräver självbestämmande. Ni kan ju gissa vilka som föredras av makthavarna.
måndag 30 mars 2009
Positiv dom mot diskriminering
Uppsala tingsrätt har fällt Sveriges Lantbruksuniversitet för könsdiskriminering.
44 kvinnor sökte in på veterinärutbildningen, men deras ansökningar nedprioriterades eftersom kvinnor är en överrepresenterad grupp bland skolans studenter. Kvinnorna hade högsta betyg från folkhögskolan och intagningen gjordes genom ett viktat lotteri där män gavs 85 procents chans att vinna lottningen mot en kvinna med samma meriter.
Det är inte första gången en grupp diskrimineras i jämlikhetsideologins tjänst där det är etnisk och könsfördelning som är relevant, inte människors meriter. Tidigare har manliga sökande till andra utbildningar drabbats liksom infödda svenskar till förmån för utlandsfödda. Den "positiva särbehandlingen" måste upphöra.
Förhoppningsvis är denna dom ett steg i riktning mot att det är meriter och inte kön eller ursprung som ska avgöra vem som kommer in på olika utbildningar.
44 kvinnor sökte in på veterinärutbildningen, men deras ansökningar nedprioriterades eftersom kvinnor är en överrepresenterad grupp bland skolans studenter. Kvinnorna hade högsta betyg från folkhögskolan och intagningen gjordes genom ett viktat lotteri där män gavs 85 procents chans att vinna lottningen mot en kvinna med samma meriter.
Det är inte första gången en grupp diskrimineras i jämlikhetsideologins tjänst där det är etnisk och könsfördelning som är relevant, inte människors meriter. Tidigare har manliga sökande till andra utbildningar drabbats liksom infödda svenskar till förmån för utlandsfödda. Den "positiva särbehandlingen" måste upphöra.
Förhoppningsvis är denna dom ett steg i riktning mot att det är meriter och inte kön eller ursprung som ska avgöra vem som kommer in på olika utbildningar.
lördag 28 mars 2009
Trohetslagen
En av de svenska skådespelare jag gillar mest efter insatsen i kvalitetsdramaserien Tusenbröder, Ola Rapace, har erkänt att han tagit kokain. Nu ska det slås på moraltrumman i kvällspressen - förstås.
Ola Rapace kommer säkert att få göra offentlig avbön innan han kan släppas lös från den svenska skampålen som drabbar alla som festat med "fel" drog. I Sverige gäller ju trohetslag gentemot alkohol: "Du skall inga andra droger hava jämte mig". Fan ta den som avviker.
Nej, njut av Olas skådespeleri i stället:
Ola Rapace kommer säkert att få göra offentlig avbön innan han kan släppas lös från den svenska skampålen som drabbar alla som festat med "fel" drog. I Sverige gäller ju trohetslag gentemot alkohol: "Du skall inga andra droger hava jämte mig". Fan ta den som avviker.
Nej, njut av Olas skådespeleri i stället:
fredag 27 mars 2009
S vill ha höjd skatt för alla
Socialdemokraterna håller ett högt tonläge mot regeringens sätt att hantera krisen. Men själva har de väldigt lite att erbjuda. Förutom höjda skatter, förstås.
Sverige har Europas näst högsta ungdomsarbetslöshet, berättade SVT:s Rapport i går. I Danmark har såväl politiker som fack insett att det behövs mer flexibilitet på arbetsmarknaden. För att det ska vara lättare för människor att få jobb, måste det vara lättare att också sparka folk när de inte längre behövs. Om företagare ges denna frihet kommer fler att våga anställa. Rörligheten kommer att öka och det blir inte samma katastrof att förlora jobbet om man vet att det går att fixa ett nytt. Den gamla devisen "att anställa är som att adoptera" måste emellertid bort om vi ska kunna skapa en modern arbetsmarknad i Sverige.
Socialdemokraterna och facken i Sverige vill inte ha någon flexicuritymodell av dansk typ utan håller benhårt fast vid den svenska stenåldersmodellen som inte alls tar hänsyn till den flexibilitet som dagens näringsliv, med sina snabba upp- och nedgångar inom alla branscher, kräver. Vad vill sossarna göra för de unga? "Jobb, praktik och utbildning". Vad det betyder vete gudarna. Ungdomsarbetslösheten i Sverige har varit ett hett dskussionsämne i många år och är inget som har skapats av den pågående krisen. Under socialdemokratiskt styre har den tillåtits att ligga på en konstant hög nivå. "Jobb, praktik och utbildning" har inte hjälpt tidigare.
För övrigt är det bara att konstatera att Mona Sahlin, i likhet med Lars Ohly, har en alldeles egen sedelpress (även om Ohlys är en lyxversion som trycker snabbare). Sahlin vill ha fem miljarder extra till kommunerna bara i år, 50 000 nya utbildningsplatser, ökat bostadsbyggande. energieffektivisering av befintliga bostäder och högre a-kassa. För att finansiera allt detta vill man höja skatten för höginkomsttagare och återinföra förmögenhetsskatten. Socialdemokraterna försöker i vanlig ordning skapa ett "vi" och "dom" i det svenska samhället i förhoppningen att den stora majoriteten ska få uppfattningen att det är "dom", inte "jag", som får betala extra. Går folk fortfarande på detta?
Alla vet att högre skatter på den lilla minoritet som tjänar riktigt bra i Sverige ger väldigt små inkomster till staten. Pär Nuder var i alla fall ärlig nog att erkänna för ett antal år sedan att det krävs ett högt skatteuttag av låg- och medelinkomsttagare för att finansiera den socialdemokratiska välfärdsstaten. Den rikaste minoriteten ger helt enkelt för lite, hur mycket du än beskattar dem. Sådant vågar inte Mona Sahlin säga nu när människor tittar djupt i sina plånböcker och lever på blodpudding och glaserad kyckling. Men det bör inte råda något tvivel om att skatterna kommer att höjas över hela linjen om Socialdemokraterna återtar makten.
Sverige har Europas näst högsta ungdomsarbetslöshet, berättade SVT:s Rapport i går. I Danmark har såväl politiker som fack insett att det behövs mer flexibilitet på arbetsmarknaden. För att det ska vara lättare för människor att få jobb, måste det vara lättare att också sparka folk när de inte längre behövs. Om företagare ges denna frihet kommer fler att våga anställa. Rörligheten kommer att öka och det blir inte samma katastrof att förlora jobbet om man vet att det går att fixa ett nytt. Den gamla devisen "att anställa är som att adoptera" måste emellertid bort om vi ska kunna skapa en modern arbetsmarknad i Sverige.
Socialdemokraterna och facken i Sverige vill inte ha någon flexicuritymodell av dansk typ utan håller benhårt fast vid den svenska stenåldersmodellen som inte alls tar hänsyn till den flexibilitet som dagens näringsliv, med sina snabba upp- och nedgångar inom alla branscher, kräver. Vad vill sossarna göra för de unga? "Jobb, praktik och utbildning". Vad det betyder vete gudarna. Ungdomsarbetslösheten i Sverige har varit ett hett dskussionsämne i många år och är inget som har skapats av den pågående krisen. Under socialdemokratiskt styre har den tillåtits att ligga på en konstant hög nivå. "Jobb, praktik och utbildning" har inte hjälpt tidigare.
För övrigt är det bara att konstatera att Mona Sahlin, i likhet med Lars Ohly, har en alldeles egen sedelpress (även om Ohlys är en lyxversion som trycker snabbare). Sahlin vill ha fem miljarder extra till kommunerna bara i år, 50 000 nya utbildningsplatser, ökat bostadsbyggande. energieffektivisering av befintliga bostäder och högre a-kassa. För att finansiera allt detta vill man höja skatten för höginkomsttagare och återinföra förmögenhetsskatten. Socialdemokraterna försöker i vanlig ordning skapa ett "vi" och "dom" i det svenska samhället i förhoppningen att den stora majoriteten ska få uppfattningen att det är "dom", inte "jag", som får betala extra. Går folk fortfarande på detta?
Alla vet att högre skatter på den lilla minoritet som tjänar riktigt bra i Sverige ger väldigt små inkomster till staten. Pär Nuder var i alla fall ärlig nog att erkänna för ett antal år sedan att det krävs ett högt skatteuttag av låg- och medelinkomsttagare för att finansiera den socialdemokratiska välfärdsstaten. Den rikaste minoriteten ger helt enkelt för lite, hur mycket du än beskattar dem. Sådant vågar inte Mona Sahlin säga nu när människor tittar djupt i sina plånböcker och lever på blodpudding och glaserad kyckling. Men det bör inte råda något tvivel om att skatterna kommer att höjas över hela linjen om Socialdemokraterna återtar makten.
torsdag 26 mars 2009
Hold your horses...
En polisman anmäler att en man som fått sex miljoner kronor från Arvsfonden för att starta upp en utbildning för ungdomar med särskilda behov tidigare dömts för sexuella övergrepp på en 13-årig pojke. Arvsfonden drar in pengarna. Polismannen döms i tingsrätten till dagsböter för förtal och förolämpning.
Det kan tyckas vara ett sådant där typiskt fall där godhjärtade insatser bestraffas av staten och där vi medborgare förväntas reagera med ilska och höja näven i skyn. Men låt oss ta en titt på de, faktiskt ytliga, detaljerna för att se vad det egentligen handlar om.
Mannen var alltså dömd för sexuella övergrepp på en 13-årig pojke och polisen fann barnpornografi i hans lägenhet. Case closed. Han vill flera år senare starta upp en utbildning för ungdomar med särskilda behov. Denna utbildning riktade sig, enligt tingsrätten, mot ungdomar över 18 år. Inte mot barn. Vad en person med pedofila böjelser skulle ha för sexuellt intresse av i lagens mening vuxna individer förstår jag inte. Det är här det oftast brister när "pedofili"-begreppet används i media. Det görs aldrig åtskillnad mellan pedofili (attraktion till förpubertala barn) och hebefili (attraktion till barn i puberteten) och i detta fall tycks ingen heller reagera över att en person som verkar ha sexuellt intresse i minderåriga hade fått pengar för att driva en verksamhet riktad till unga vuxna. Försök skilja på äpplen och päron.
Därmed inte sagt att mannen skulle vara lämplig att driva den där utbildningen. Men lämplighet ska bedömas på många andra grunder än enbart genom en titt i belastningsregistret för att avslöja gamla synder. Avtjänade straff bör betyda att personen har rätt att gå vidare i sitt liv. Mannen är rimligen inte ett förstaval som lärare i en mellan- eller högstadieskola, men att brott mot barn ska diskvalificera honom från att arbeta med vuxna människor är ett lite märkligt resonemang.
Det kan tyckas vara ett sådant där typiskt fall där godhjärtade insatser bestraffas av staten och där vi medborgare förväntas reagera med ilska och höja näven i skyn. Men låt oss ta en titt på de, faktiskt ytliga, detaljerna för att se vad det egentligen handlar om.
Mannen var alltså dömd för sexuella övergrepp på en 13-årig pojke och polisen fann barnpornografi i hans lägenhet. Case closed. Han vill flera år senare starta upp en utbildning för ungdomar med särskilda behov. Denna utbildning riktade sig, enligt tingsrätten, mot ungdomar över 18 år. Inte mot barn. Vad en person med pedofila böjelser skulle ha för sexuellt intresse av i lagens mening vuxna individer förstår jag inte. Det är här det oftast brister när "pedofili"-begreppet används i media. Det görs aldrig åtskillnad mellan pedofili (attraktion till förpubertala barn) och hebefili (attraktion till barn i puberteten) och i detta fall tycks ingen heller reagera över att en person som verkar ha sexuellt intresse i minderåriga hade fått pengar för att driva en verksamhet riktad till unga vuxna. Försök skilja på äpplen och päron.
Därmed inte sagt att mannen skulle vara lämplig att driva den där utbildningen. Men lämplighet ska bedömas på många andra grunder än enbart genom en titt i belastningsregistret för att avslöja gamla synder. Avtjänade straff bör betyda att personen har rätt att gå vidare i sitt liv. Mannen är rimligen inte ett förstaval som lärare i en mellan- eller högstadieskola, men att brott mot barn ska diskvalificera honom från att arbeta med vuxna människor är ett lite märkligt resonemang.
onsdag 25 mars 2009
Heder åt Tele2
Tele2 ska all heder av att de hoppat av den censurlista som upprättats av Rikspolisstyrelsen och som svenska internetoperatörer frivilligt kan skriva på för att, som det heter, arbeta mot barnpornografi på nätet.
Orsaken till avhoppet från Tele2:s sida är att även sajter som länkar till sidor med barnpornografi nu ingår i censuren. Tele2 riskerar en hel del genom att inte skriva på detta samarbetsavtal. Redan har företagets namn nämnts i samband med ordet "barnporr" i svenska medier, vilket kan anses illa nog om man är PR-ansvarig. Jag befarar att Tele2 snart kommer att krypa till korset och be om ursäkt (när de i själva verket borde sträcka på sig och uttala en företagspolicy mot internetcensur och uppmana sina konkurrenter att göra detsamma).
Föga förvånande har Ecpat flugit i taket över Tele2:s beslut. Och som vanligt far de med osanning. Generalsekreteraren Helena Karlén säger: "När efterfrågan får flöda fritt stimulerar det till fler grova övergrepp och våldtäkter. Det blir fler barn som utsätts för övergrepp som fotograferas och filmas." Hur vet Karlén detta? Vilka studier lutar hon sig mot som säger att ett ocensurerat internet skulle stimulera till övergrepp mot barn? Påståendet är befängt och förenklar dessutom problematiken bakom varför sexuella övergrepp begås. Blockeringen löser heller inte tillgången till olagligt material via torrents eller fillagringssajter som Rapidshare. Om nu även länkar ska förbjudas, betyder der att sådana sajter också måste blockeras eftersom de kan användas för spridning av barnporr?
Internet ska inte censureras. Vi ska inte ha filter på nätet. Olagligheter ska bekämpas, men den lista som Rikspolisstyrelsen vill att svenska internetoperatörer ska skriva på är en censurlista som bara sväller. Vi vet att den har blockerat sajter som inte alls är barnpornografiska. Vi vet också att när ett sådant filter väl är infört och accepterat, är det världens enklaste sak att utvidga det steg för steg. Det pågår en utveckling i den demokratiska världen där vanlig vuxenpornografi blockeras, där sidor med "olämpligt" politiskt innehåll blockeras. Det finns gott om politiker och vanliga medborgare som inte skulle ha det minsta emot en upprensning av "omoraliskt" material på nätet. Därför är censur aldrig OK, oavsett i hur ädla syften man agerar.
Orsaken till avhoppet från Tele2:s sida är att även sajter som länkar till sidor med barnpornografi nu ingår i censuren. Tele2 riskerar en hel del genom att inte skriva på detta samarbetsavtal. Redan har företagets namn nämnts i samband med ordet "barnporr" i svenska medier, vilket kan anses illa nog om man är PR-ansvarig. Jag befarar att Tele2 snart kommer att krypa till korset och be om ursäkt (när de i själva verket borde sträcka på sig och uttala en företagspolicy mot internetcensur och uppmana sina konkurrenter att göra detsamma).
Föga förvånande har Ecpat flugit i taket över Tele2:s beslut. Och som vanligt far de med osanning. Generalsekreteraren Helena Karlén säger: "När efterfrågan får flöda fritt stimulerar det till fler grova övergrepp och våldtäkter. Det blir fler barn som utsätts för övergrepp som fotograferas och filmas." Hur vet Karlén detta? Vilka studier lutar hon sig mot som säger att ett ocensurerat internet skulle stimulera till övergrepp mot barn? Påståendet är befängt och förenklar dessutom problematiken bakom varför sexuella övergrepp begås. Blockeringen löser heller inte tillgången till olagligt material via torrents eller fillagringssajter som Rapidshare. Om nu även länkar ska förbjudas, betyder der att sådana sajter också måste blockeras eftersom de kan användas för spridning av barnporr?
Internet ska inte censureras. Vi ska inte ha filter på nätet. Olagligheter ska bekämpas, men den lista som Rikspolisstyrelsen vill att svenska internetoperatörer ska skriva på är en censurlista som bara sväller. Vi vet att den har blockerat sajter som inte alls är barnpornografiska. Vi vet också att när ett sådant filter väl är infört och accepterat, är det världens enklaste sak att utvidga det steg för steg. Det pågår en utveckling i den demokratiska världen där vanlig vuxenpornografi blockeras, där sidor med "olämpligt" politiskt innehåll blockeras. Det finns gott om politiker och vanliga medborgare som inte skulle ha det minsta emot en upprensning av "omoraliskt" material på nätet. Därför är censur aldrig OK, oavsett i hur ädla syften man agerar.
En bit i ett större pussel
Det är lite fascinerande att se de starka reaktionerna på LO:s Wanja Lundby-Wedins agerande i AMF-affären. Det är som om många i LO-kollektivet har vaknat upp och insett: "Nämen, hon är ju inte en av oss!" Som om masken ramlat av. Men Socialdemokraterna och LO har inte varit i närheten av vanligt folk på många år.
Vanliga arbetare är arga, samtidigt försöker LO-förbunden och Socialdemokraterna sluta leden. Lundy-Wedin har ju trots allt "gjort så otroligt mycket bra". Kanske är detta en väckarklocka för många traditionella socialdemokrater. Om de inte tidigare har insett att arbetarklassretoriken på första maj bara är lös retorik från en politisk och ekonomisk överhet, borde de börja fundera nu. Det är faktiskt svårt att tänka sig Wanja Lundy-Wedin som första majtalare efter det här. Men även om hon avgår faller detta tillbaka på Mona Sahlin. Hon har det inte lätt just nu, Mona. Ingenting tycks gå hennes väg.
De väl tilltagna AMF-pensionerna är emellertid bara bitar i ett större pussel. Vi såg nyligen att EU-kommissionären Margot Wallström, som är mycket populär i sitt parti, tjänar ungefär 3,5 miljoner kronor per år. När hon slutar får hon ett avgångsvederlag på fem miljoner kronor plus en årlig pension på 1,2 miljoner. Allt är, förstås, våra skattepengar.
Det har gått väldigt snett här någonstans. Jag bryr mig inte om hur privata företag sköter sina affärer. Om banker vill ge sina VD:ar enorma bonusar samtidigt som banken är i kris, är det deras bekymmer. För det är inte särskilt smart om de vill behålla sina kunder. Som kund eller aktieägare kan vi agera med vår egen plånbok genom att byta bank/företag. Men när det gäller statliga företag och statliga tjänster, är det allas våra skattepengar vi pratar om. Då har vi rimligen, precis som aktieägare har i ett företag, anledning att tycka till.
Det är inte rimligt att politiker, som byggt upp ansenliga förmögenheter under sina karriärer, ska få mångmiljonpensioner efter avslutad tjänst. Det är heller inte rimligt att ett politiskt uppdrag ska vara livslångt. En riksdagspolitiker borde inte få sitta längre än två mandatperioder. Generösa pensioner borde tas bort. Ett politiskt uppdrag är ett förtroendeuppdrag och ska betraktas som ett hedersuppdrag. Det är så politikerna talar om det, men i grund och botten går det inte komma ifrån att det samtidigt är ett synnerligen förmånligt arbete som man gärna stannar på år efter år efter år. Dessa människor kan, med sitt upparbetade kontaktnät, skaffa nya jobb efter att deras riksdagsuppdrag är fullbordat. Ge dem ett diplom för förtjänstfullt arbete efter max två mandatperioder och skyffla dem tillbaka till verkligheten. Det skulle demokratin tjäna på.
Vanliga arbetare är arga, samtidigt försöker LO-förbunden och Socialdemokraterna sluta leden. Lundy-Wedin har ju trots allt "gjort så otroligt mycket bra". Kanske är detta en väckarklocka för många traditionella socialdemokrater. Om de inte tidigare har insett att arbetarklassretoriken på första maj bara är lös retorik från en politisk och ekonomisk överhet, borde de börja fundera nu. Det är faktiskt svårt att tänka sig Wanja Lundy-Wedin som första majtalare efter det här. Men även om hon avgår faller detta tillbaka på Mona Sahlin. Hon har det inte lätt just nu, Mona. Ingenting tycks gå hennes väg.
De väl tilltagna AMF-pensionerna är emellertid bara bitar i ett större pussel. Vi såg nyligen att EU-kommissionären Margot Wallström, som är mycket populär i sitt parti, tjänar ungefär 3,5 miljoner kronor per år. När hon slutar får hon ett avgångsvederlag på fem miljoner kronor plus en årlig pension på 1,2 miljoner. Allt är, förstås, våra skattepengar.
Det har gått väldigt snett här någonstans. Jag bryr mig inte om hur privata företag sköter sina affärer. Om banker vill ge sina VD:ar enorma bonusar samtidigt som banken är i kris, är det deras bekymmer. För det är inte särskilt smart om de vill behålla sina kunder. Som kund eller aktieägare kan vi agera med vår egen plånbok genom att byta bank/företag. Men när det gäller statliga företag och statliga tjänster, är det allas våra skattepengar vi pratar om. Då har vi rimligen, precis som aktieägare har i ett företag, anledning att tycka till.
Det är inte rimligt att politiker, som byggt upp ansenliga förmögenheter under sina karriärer, ska få mångmiljonpensioner efter avslutad tjänst. Det är heller inte rimligt att ett politiskt uppdrag ska vara livslångt. En riksdagspolitiker borde inte få sitta längre än två mandatperioder. Generösa pensioner borde tas bort. Ett politiskt uppdrag är ett förtroendeuppdrag och ska betraktas som ett hedersuppdrag. Det är så politikerna talar om det, men i grund och botten går det inte komma ifrån att det samtidigt är ett synnerligen förmånligt arbete som man gärna stannar på år efter år efter år. Dessa människor kan, med sitt upparbetade kontaktnät, skaffa nya jobb efter att deras riksdagsuppdrag är fullbordat. Ge dem ett diplom för förtjänstfullt arbete efter max två mandatperioder och skyffla dem tillbaka till verkligheten. Det skulle demokratin tjäna på.
måndag 23 mars 2009
Teknikens under
Att lära sig kinesiska är inte busenkelt. Referensramarna som vi ofta har i våra västerländska språk, där det går att ana sig till ords betydelser, finns inte till en början. Kinesiskan är inte nödvändigtvis svårare, den är bara annorlunda. Och att slippa tempus är faktiskt en befrielse. Jag minns tyskans eländiga grammatik från gymnasiet, kinesiskans är faktiskt enklare - åtminstone vad jag har begripit hittills.
Det tar sin tid att plugga in tecknen, även om jag inte ska klaga över de i genomsnitt 30 tecken per vecka som jag förväntas lära mig. Att tjejen i Kina blivit överentusiastisk och börjat skicka allt längre kinesiska mail gjorde mig först stressad. Hur faen ska jag hinna översätta och förstå allt det här och sedan kunna svara "med samma mynt"? Med teknikens hjälp går det faktiskt bra.
Jag letade först efter mjukvara som gör att datorn begriper pinyin och kinesiska tecken. Det mesta är för PC och jag sitter med en Mac. Men det visade sig vara ett onödigt letande. Allt finns ju redan inbyggt, färdigt att använda. Bocka bara för kinesiska i de internationella inställningarna och vips har datorn lärt sig ett nytt språk. Stenåldersnyheter för er andra, kanske, men ett stort glädjeämne för mig som ny Macanvändare. Nu är det bara att växla mellan svenska och kinesiska i menyn, oavsett om jag surfar eller använder ordbehandlingsprogram. Ibland är tekniken bara så underbar.
Språksvårigheterna är ibland ömsesidiga...
Det tar sin tid att plugga in tecknen, även om jag inte ska klaga över de i genomsnitt 30 tecken per vecka som jag förväntas lära mig. Att tjejen i Kina blivit överentusiastisk och börjat skicka allt längre kinesiska mail gjorde mig först stressad. Hur faen ska jag hinna översätta och förstå allt det här och sedan kunna svara "med samma mynt"? Med teknikens hjälp går det faktiskt bra.
Jag letade först efter mjukvara som gör att datorn begriper pinyin och kinesiska tecken. Det mesta är för PC och jag sitter med en Mac. Men det visade sig vara ett onödigt letande. Allt finns ju redan inbyggt, färdigt att använda. Bocka bara för kinesiska i de internationella inställningarna och vips har datorn lärt sig ett nytt språk. Stenåldersnyheter för er andra, kanske, men ett stort glädjeämne för mig som ny Macanvändare. Nu är det bara att växla mellan svenska och kinesiska i menyn, oavsett om jag surfar eller använder ordbehandlingsprogram. Ibland är tekniken bara så underbar.
Språksvårigheterna är ibland ömsesidiga...Ska ett avståndstagande ens behövas?
Det frågas från vänsterhåll varför vi liberaler inte tar tydligt avstånd från det nazistiska våldet mot en vänsterpolitiker.
För det första saknas inte alls avståndstaganden. För det andra undrar jag varför ett offentligt avståndstagande alls behöver göras. Tror någon att jag som liberal skulle sympatisera med någon som oprovocerat misshandlar en annan människa, ska den personen veta hut. Annars handlar det endast om ett krav på att ta avstånd från våld för att det utövas av en nazist (om det verkligen är nationalsocialister som ligger bakom vet vi inte med säkerhet) och mot en vänsterpolitiker.
Jag tycker att en oprovocerad misshandel av en människa är lika vidrig oavsett vem som är förövare och offer. Jag går aldrig i demonstrationståg tillsammans med våldsromantiker och behöver därför inte klargöra min syn på politiskt våld. Till skillnad från många på vänsterkanten.
För det första saknas inte alls avståndstaganden. För det andra undrar jag varför ett offentligt avståndstagande alls behöver göras. Tror någon att jag som liberal skulle sympatisera med någon som oprovocerat misshandlar en annan människa, ska den personen veta hut. Annars handlar det endast om ett krav på att ta avstånd från våld för att det utövas av en nazist (om det verkligen är nationalsocialister som ligger bakom vet vi inte med säkerhet) och mot en vänsterpolitiker.
Jag tycker att en oprovocerad misshandel av en människa är lika vidrig oavsett vem som är förövare och offer. Jag går aldrig i demonstrationståg tillsammans med våldsromantiker och behöver därför inte klargöra min syn på politiskt våld. Till skillnad från många på vänsterkanten.
söndag 22 mars 2009
Efterblivet
Det är nästan tragiskt att se hur affärsinnehavare gråter ut när skivförsäljningen rasar. De pekar givetvis på fildelningen i allmänhet och The Pirate Bay i synnerhet som orsaken. Inte att skivbutikerna är hopplöst föråldrade, tar överpriser och helt enkelt inte attraherar oss längre. Oförståelsen för detta blandas med en fullkomligt vrickad syn på vad internet är och bör vara.
Vi vet att illegal nedladdning av musik inte leder till motsvarande inkomstminskning för artisten och skivbolaget. Det räcker att gå till sig själv. Skulle du ha köpt alla låtar du har på laddat ned till din dator om torrenttekniken inte hade funnits? Näppeligen. Jag fildelar inte själv, däremot brukar jag ladda ned videor från YouTube och konvertera dem till mp3. Där ramlar jag över musik som jag inte visste fanns och som jag därför inte skulle hitta om jag sökte i en skivbutik. Där lägger människor dessutom ut sina egna remixes av andras remixes och allt är lätt att hitta.
Jag skulle aldrig ha övervägt att lägga ned pengar på afrikansk samba tidigare, men tack vare att musiken finns tillgänglig att lyssna på på nätet skulle jag mycket väl kunna tänka mig att betala. Tillgången till musik har ökat för oss alla vilket med stor sannolikhet har breddat smaken för fler än mig. Därför är det mycket möjligt att jag kommer att köpa skivor av artister som jag tidigare aldrig hade hört talas om. Och det är varken skivindustrins eller skivbutikernas förtjänst.
Jag kan förstå om enskilda artister känner oro för att deras inkomster minskar när färre är villiga att betala för deras verk. Men oron beror mycket på att de är fast i skivindustrins oförmåga att blicka framåt. De har fortfarande, eller alla dessa år, inte begripit att vi inte vill betala 180 kronor för en CD-skiva som innehåller två, tre bra låtar.
Jag begriper inte varför inte fler artister erbjuder sina fans exklusiva remixade versioner av sina senaste, eller för all del gamla, alster. Det är bara ett sätt att erbjuda lite mervärde. Om de gör det så kommer folk att köpa deras produkter.
Fler som bloggar:
Hanna Wagenius, Christian Engström, Opassande
Vi vet att illegal nedladdning av musik inte leder till motsvarande inkomstminskning för artisten och skivbolaget. Det räcker att gå till sig själv. Skulle du ha köpt alla låtar du har på laddat ned till din dator om torrenttekniken inte hade funnits? Näppeligen. Jag fildelar inte själv, däremot brukar jag ladda ned videor från YouTube och konvertera dem till mp3. Där ramlar jag över musik som jag inte visste fanns och som jag därför inte skulle hitta om jag sökte i en skivbutik. Där lägger människor dessutom ut sina egna remixes av andras remixes och allt är lätt att hitta.
Jag skulle aldrig ha övervägt att lägga ned pengar på afrikansk samba tidigare, men tack vare att musiken finns tillgänglig att lyssna på på nätet skulle jag mycket väl kunna tänka mig att betala. Tillgången till musik har ökat för oss alla vilket med stor sannolikhet har breddat smaken för fler än mig. Därför är det mycket möjligt att jag kommer att köpa skivor av artister som jag tidigare aldrig hade hört talas om. Och det är varken skivindustrins eller skivbutikernas förtjänst.
Jag kan förstå om enskilda artister känner oro för att deras inkomster minskar när färre är villiga att betala för deras verk. Men oron beror mycket på att de är fast i skivindustrins oförmåga att blicka framåt. De har fortfarande, eller alla dessa år, inte begripit att vi inte vill betala 180 kronor för en CD-skiva som innehåller två, tre bra låtar.
Jag begriper inte varför inte fler artister erbjuder sina fans exklusiva remixade versioner av sina senaste, eller för all del gamla, alster. Det är bara ett sätt att erbjuda lite mervärde. Om de gör det så kommer folk att köpa deras produkter.
Fler som bloggar:
Hanna Wagenius, Christian Engström, Opassande
Patetiskt
"Kärnkraften blir kvar tills den kan ersättas", säger vänsteralliansen. Nämen vilken tur då. Och jag sov tills jag vaknade i morse.
Att vänsterpartierna känner sig nödgade att skriva en gemensam debattartikel om att de inte tänker avveckla kärnkraften innan de har något att ersätta den med säger en del om hur trovärdiga dessa partier har varit i energifrågan tidigare. För det måste ju rimligen betyda att de borgerliga hade rätt, att faktiskt (s), (v) och (mp) på fullt allvar haft för avsikt att stressavveckla kärnkraften för att uppfylla några miljöideologiska mål trots att någon ersättning inte fanns. Och dessa vill regera Sverige?
Mona Sahlin har inte ett enda rätt just nu. Allt hon gör blir bajs. Jag tror faktiskt att Mona skulle behöva sitta ned en stund med Bent Hogaard för att höra sanningen. Med eller utan fiol.
Att vänsterpartierna känner sig nödgade att skriva en gemensam debattartikel om att de inte tänker avveckla kärnkraften innan de har något att ersätta den med säger en del om hur trovärdiga dessa partier har varit i energifrågan tidigare. För det måste ju rimligen betyda att de borgerliga hade rätt, att faktiskt (s), (v) och (mp) på fullt allvar haft för avsikt att stressavveckla kärnkraften för att uppfylla några miljöideologiska mål trots att någon ersättning inte fanns. Och dessa vill regera Sverige?
Mona Sahlin har inte ett enda rätt just nu. Allt hon gör blir bajs. Jag tror faktiskt att Mona skulle behöva sitta ned en stund med Bent Hogaard för att höra sanningen. Med eller utan fiol.
lördag 21 mars 2009
Frihetsfrontens talarkväll: mars
Torsdagen den 26 mars är det åter dags för talarkväll med Frihetsfronten.
Talare: Anders Edwardsson, historiker, analytiker och författare.
Ämne: Folkhemmet i nytt ljus.
Anders Edwardsson utkommer den 25 mars med boken En annorlunda historia. Folkhemmet i nytt ljus.
Makten över historien är lika med politisk makt. Därför finns det anledning att granska inte minst den moderna historieskrivningen kritiskt. Vad hände - egentligen? Och vem har anledning att framställa det annorlunda?
I sin nya bok ägnar Anders Edwardsson drygt 400 sidor åt att granska välfärdsstatens historia, att ställa frågor om vem som införde rösträtten, vad som egentligen hände i Ådalen 1931 och om folkhemspolitikens mörka rötter.
Detta kan bli en mycket intressant kväll för alla som är intresserade av modern historia, politiskt rävspel, propaganda och systemkritik.
Kom, lyssna, fråga och diskutera!
Plats: PAN (vi håller till i källarvåningen), Stora Nygatan 42, Gamla Stan, Stockholm.
Tid: Torsdag den 26 mars kl 19.
På PAN kan man kan också ta en bit mat före eller efter mötet.
För- och eftersits på PAN för intresserade. (Vi finns i baren från 17:30-tiden. Ungefär.)
Ingen föranmälan krävs.
Varmt välkommen!
Talare: Anders Edwardsson, historiker, analytiker och författare.
Ämne: Folkhemmet i nytt ljus.
Anders Edwardsson utkommer den 25 mars med boken En annorlunda historia. Folkhemmet i nytt ljus.
Makten över historien är lika med politisk makt. Därför finns det anledning att granska inte minst den moderna historieskrivningen kritiskt. Vad hände - egentligen? Och vem har anledning att framställa det annorlunda?
I sin nya bok ägnar Anders Edwardsson drygt 400 sidor åt att granska välfärdsstatens historia, att ställa frågor om vem som införde rösträtten, vad som egentligen hände i Ådalen 1931 och om folkhemspolitikens mörka rötter.
Detta kan bli en mycket intressant kväll för alla som är intresserade av modern historia, politiskt rävspel, propaganda och systemkritik.
Kom, lyssna, fråga och diskutera!
Plats: PAN (vi håller till i källarvåningen), Stora Nygatan 42, Gamla Stan, Stockholm.
Tid: Torsdag den 26 mars kl 19.
På PAN kan man kan också ta en bit mat före eller efter mötet.
För- och eftersits på PAN för intresserade. (Vi finns i baren från 17:30-tiden. Ungefär.)
Ingen föranmälan krävs.
Varmt välkommen!
Kina satsar på höghastighetståg
Kina ska bygga en linje för höghastighetståg mellan Beijing och Shanghai, rapporterar Deutsche Welle. Sträckan kommer att trafikeras med världens längsta höghastighetståg på 16 vagnar och erbjuda en fart på 350 km/timmen.
Kina planerar att skapa världens största höghastighetsnät. Planerade rutter i framtiden är Wuhan-Guangzhou och Wuhan-Shijiazhuang. KIneserna är förstås långt ifrån ensamma när det gäller satsning på höghastighetståg. De har funnits ett tag i Europa och även Ryssland satsar. Men inte i Sverige.
Här har vi i stället något som kallas "tågmöte" när vi åker tåg, vilket innebär att tåget måste stanna och invänta ett mötande tåg där det råkar finnas två spår. Att SJ har ytterst svårt att hålla sina tidtabeller är något annat som alla resenärer känner till mer än väl.
Det är stenåldersnivå på både service och teknik i Sverige. Regeringen har satsat pengar på järnvägsnätet, men det kommer att behövas mycket mer under väldigt lång tid framöver för att både rusta upp och bygga nytt. Lite visioner, om vi får be!
via Dick Erixon
Snabbtåget till Shanghais flygplats bjuder på en fartupplevelse. Och inga avbrott för tågmöten...
Kina planerar att skapa världens största höghastighetsnät. Planerade rutter i framtiden är Wuhan-Guangzhou och Wuhan-Shijiazhuang. KIneserna är förstås långt ifrån ensamma när det gäller satsning på höghastighetståg. De har funnits ett tag i Europa och även Ryssland satsar. Men inte i Sverige.
Här har vi i stället något som kallas "tågmöte" när vi åker tåg, vilket innebär att tåget måste stanna och invänta ett mötande tåg där det råkar finnas två spår. Att SJ har ytterst svårt att hålla sina tidtabeller är något annat som alla resenärer känner till mer än väl.
Det är stenåldersnivå på både service och teknik i Sverige. Regeringen har satsat pengar på järnvägsnätet, men det kommer att behövas mycket mer under väldigt lång tid framöver för att både rusta upp och bygga nytt. Lite visioner, om vi får be!
via Dick Erixon
Snabbtåget till Shanghais flygplats bjuder på en fartupplevelse. Och inga avbrott för tågmöten...torsdag 19 mars 2009
Groteskt populärt
Den småroliga Tingeling-låten från Melodifestivalen har blivit väldigt populär (vilket säger en del om vad som krävs för att göra en populär låt i det här landet), ja så populär att Grotesco-gänget kommer att släppa en skiva. De kan kanske slå som dansband också med denna dansbandsversion. Låter ungefär som dansband brukar låta.
När får vi se Ett kilo mjöl-låten?
Då får du... efterbörd! Och skarvsladd!
När får vi se Ett kilo mjöl-låten?
Då får du... efterbörd! Och skarvsladd!Trams
"Vi gör den svart för att visa vårt stöd för WWF:s Earth Hour då en miljard människor över hela världen släcker lamporna för miljön."
Arla gör förpackningen för mellanmjölken, som normalt är grön, svart till stöd för Världsnaturfondens fåniga påhitt att släcka lamporna under en timme den 28 mars "för klimatets skull". Inget bidrag till klimathysterin är tydligen för litet eller för fånigt...
onsdag 18 mars 2009
Dynghög
"Aids är ett problem som inte enbart kan lösas med pengar, som man inte kan komma tillrätta med genom distributionen av kondomer som till och med förvärrar problemet."
Påven är ute och sprider dynga igen. Inte för att jag har något emot sex utan kondom, tvärtom, men det får finnas gränser för hur korkad man kan bli år 2009 när det gäller hur man bäst skyddar sig mot sexuellt överförbara sjukdomar.
Påven är lite som en Förintelseförnekare som håller fast vid samma dumheter oavsett hur överbevisad han blir. Att miljoner människor kan se upp till denne tomte förblir en gåta för mig. Till skillnad från den förre påven, ser han fanimej direkt ondskefull ut också...
Skål för katolska lögner...Välkommen till verkligheten (för vissa)
Journalisten Jessica Ritzén ska leva på socialbidrag i en månad och blogga om upplevelsen. Hon klagar över att bara ha 97 kronor om dagen att leva på efter att hyra och alla fasta utgifter är betalda. Välkommen till många studenters ekonomiska verklighet!
Visst kan det vara nyttigt för somliga att uppleva ett liv med mager plånbok. Men en månad är egentligen för kort tid för att verkligen förstå hur det är. Alla räkningar är inte månatliga och det är när kvartals- och månadsräkningar sammanfaller med ett tandläkarbesök eller trasig inventarie som det blir uppenbart hur svårt det är att leva på så små summor. Jessica Ritzéns bloggande liknar mest sensationsjournalistik över hur bedrövligt det är att leva som fattig i Sverige när allt hon egentligen skulle behöva göra är att skära ned på nöjen och prioritera basbehoven. Att använda tvålstumpar för att hon inte anser sig ha råd att köpa ny tvål förlöjligar bara problematiken.
Eftersom jag på grund av heltids- och halvstidsstudier över huvud taget inte har tid att jobba för närvarande får jag nöja mig med pengarna från CSN. Det innebär efter betald hyra drygt 100 kronor om dagen att leva på - innan alla fasta utgifter som bredband, telefon, kabel-TV och annat är betalda. Hur detgår ? Ibland går det inte. Men man hittar oftast sina vägar. En god uppfostran i sparsamhet och billigt leverne gör definitivt sitt till. Jag äter inte gröt till middag för det, som Jessica Ritzén menar att man måste göra. Tips: storhandla när du har pengar, laga upp, frys in. Gröt fungerar för övrigt bättre till lunch...
Jag vet att gnällande studenter väcker irritation hos många så jag ska avhålla mig från att gnälla. Jag nöjer mig med att konstatera faktum. Så här ser det ut och jag vet att jag inte är ensam. Jag vet också att många studenter lever över sina tillgångar och skulle kunna ha rätt goda marginaler om de bara gav tusan i att äta ute hela tiden i stället för att laga maten själv eller köpte en billigare jacka i stället för den där för 3 000 kronor. Det är allas egna prioriteringar, men man ska inte gnälla när man inte ens försöker snåla.
Det är inte av snålhet eller skygghet jag inte är ute och äter eller dricker öl närhelst jag skulle vilja utan helt enkelt för att plånboken inte medger det. Lyckligtvis är studentlivet per definition en begränsad tid. Det är samtidigt en betydligt mer utvecklande tid än att leva på socialbidrag så vi ska som sagt inte klaga för mycket. Det kan dock, för vissa, vara värt att tänka efter en smula ibland innan de klagar över sin dåliga ekonomi... Det som finns bekant grader i helvetet.
Tomt?
Visst kan det vara nyttigt för somliga att uppleva ett liv med mager plånbok. Men en månad är egentligen för kort tid för att verkligen förstå hur det är. Alla räkningar är inte månatliga och det är när kvartals- och månadsräkningar sammanfaller med ett tandläkarbesök eller trasig inventarie som det blir uppenbart hur svårt det är att leva på så små summor. Jessica Ritzéns bloggande liknar mest sensationsjournalistik över hur bedrövligt det är att leva som fattig i Sverige när allt hon egentligen skulle behöva göra är att skära ned på nöjen och prioritera basbehoven. Att använda tvålstumpar för att hon inte anser sig ha råd att köpa ny tvål förlöjligar bara problematiken.
Eftersom jag på grund av heltids- och halvstidsstudier över huvud taget inte har tid att jobba för närvarande får jag nöja mig med pengarna från CSN. Det innebär efter betald hyra drygt 100 kronor om dagen att leva på - innan alla fasta utgifter som bredband, telefon, kabel-TV och annat är betalda. Hur detgår ? Ibland går det inte. Men man hittar oftast sina vägar. En god uppfostran i sparsamhet och billigt leverne gör definitivt sitt till. Jag äter inte gröt till middag för det, som Jessica Ritzén menar att man måste göra. Tips: storhandla när du har pengar, laga upp, frys in. Gröt fungerar för övrigt bättre till lunch...
Jag vet att gnällande studenter väcker irritation hos många så jag ska avhålla mig från att gnälla. Jag nöjer mig med att konstatera faktum. Så här ser det ut och jag vet att jag inte är ensam. Jag vet också att många studenter lever över sina tillgångar och skulle kunna ha rätt goda marginaler om de bara gav tusan i att äta ute hela tiden i stället för att laga maten själv eller köpte en billigare jacka i stället för den där för 3 000 kronor. Det är allas egna prioriteringar, men man ska inte gnälla när man inte ens försöker snåla.
Det är inte av snålhet eller skygghet jag inte är ute och äter eller dricker öl närhelst jag skulle vilja utan helt enkelt för att plånboken inte medger det. Lyckligtvis är studentlivet per definition en begränsad tid. Det är samtidigt en betydligt mer utvecklande tid än att leva på socialbidrag så vi ska som sagt inte klaga för mycket. Det kan dock, för vissa, vara värt att tänka efter en smula ibland innan de klagar över sin dåliga ekonomi... Det som finns bekant grader i helvetet.
Tomt?tisdag 17 mars 2009
God natt, moderaterna
Moderaternas nya jämställdhetspolitiska talesperson, Hillevi Engström, anser att pappor ska förmås stanna hemma mer med sina barn. Hon kan tänka sig något slags pappapremie.
Regeringen har ännu inte börjat hota med kvoteringsvapnet för att få människor att bete sig som de vill. Men viljan att bestämma över människor är inte mindre för det. Det är märkligt att moderaterna gör så här eftersom de inte har opinionen med sig. Svenska föräldrar vill bestämma själva över sin tid med barnen. Det finns ett starkt motstånd mot ökad politisk inblandning. Nu vill moderaterna visserligen inte kvotera, men intentionen är densamma: människor ska förmås att välja "rätt" ur ett jämställdhetsideologiskt perspektiv. Det är upprörande att detta kommer från ett borgerligt parti och särskilt oroande att det kommer från ett parti som tidigare stod tämligen fritt från dylika villfarelser.
Det är en förfärlig utveckling som pågår i moderaterna just nu, inte bara på det så kallade jämställdhetsområdet. Moderaterna var tidigare ett parti som kritiserades för att inte ha någon miljöpolitik, det hade alltså ännu inte lagt sig platt för klimatalarmismen. Det kom att ändras så fort partiet kom till makten under Reinfeldts ledning. Det var lite som antydde det innan valsegern. Det räcker inte med att vara lika klimatalarmistiskt som miljöpartiet, nu ska partiet även bli lika feministiskt som vänsterpartiet.
Att moderaterna låter en feminist med uttalad vänsterfeministisk maktanalys leda partiets jämställdhetsarbete säger en del om hur långt ned i skiten de har sjunkit. Per Schlingmann, som ser varje vänsterförflyttning som positiv, måste jubla. För partiets kärnväljare, som är vana vid att se sådana här förslag komma från vänsterhåll, måste det snart börja ringa varningsklockor. Varför rösta på moderaterna om partiet beslutat sig för att kalkera vänsterpartiernas jämställdhetsideologi? Och var finns alla aktiva moderater som motsätter sig denna politik?
Ett starkt regeringsparti har möjlighet att förändra i samhället. Moderaterna skulle kunna arbeta för att åstadkomma det där värderingsskiftet som det pratades om innan valet men som det varit så tyst om sedan Reinfeldt blev statsminister och började omhulda gamla system och låta vänstern definiera samhällsproblemen. Det skulle gå att använda ett frihetligt feministiskt perspektiv om man bara ville. Det skulle gå att stoppa utvecklingen av jämställdhetspolitisk klåfingrighet och förmynderi om man bara försökte.
Skadan som vi ser kommer att bli långsiktig. Det kommer att bli svårt att vända denna utveckling när borgerlighetens största parti hellre läser Simone de Beauvoir än Louise Persson och hellre lägger makten i politikernas händer än medborgarnas.
Regeringen har ännu inte börjat hota med kvoteringsvapnet för att få människor att bete sig som de vill. Men viljan att bestämma över människor är inte mindre för det. Det är märkligt att moderaterna gör så här eftersom de inte har opinionen med sig. Svenska föräldrar vill bestämma själva över sin tid med barnen. Det finns ett starkt motstånd mot ökad politisk inblandning. Nu vill moderaterna visserligen inte kvotera, men intentionen är densamma: människor ska förmås att välja "rätt" ur ett jämställdhetsideologiskt perspektiv. Det är upprörande att detta kommer från ett borgerligt parti och särskilt oroande att det kommer från ett parti som tidigare stod tämligen fritt från dylika villfarelser.
Det är en förfärlig utveckling som pågår i moderaterna just nu, inte bara på det så kallade jämställdhetsområdet. Moderaterna var tidigare ett parti som kritiserades för att inte ha någon miljöpolitik, det hade alltså ännu inte lagt sig platt för klimatalarmismen. Det kom att ändras så fort partiet kom till makten under Reinfeldts ledning. Det var lite som antydde det innan valsegern. Det räcker inte med att vara lika klimatalarmistiskt som miljöpartiet, nu ska partiet även bli lika feministiskt som vänsterpartiet.
Att moderaterna låter en feminist med uttalad vänsterfeministisk maktanalys leda partiets jämställdhetsarbete säger en del om hur långt ned i skiten de har sjunkit. Per Schlingmann, som ser varje vänsterförflyttning som positiv, måste jubla. För partiets kärnväljare, som är vana vid att se sådana här förslag komma från vänsterhåll, måste det snart börja ringa varningsklockor. Varför rösta på moderaterna om partiet beslutat sig för att kalkera vänsterpartiernas jämställdhetsideologi? Och var finns alla aktiva moderater som motsätter sig denna politik?
Ett starkt regeringsparti har möjlighet att förändra i samhället. Moderaterna skulle kunna arbeta för att åstadkomma det där värderingsskiftet som det pratades om innan valet men som det varit så tyst om sedan Reinfeldt blev statsminister och började omhulda gamla system och låta vänstern definiera samhällsproblemen. Det skulle gå att använda ett frihetligt feministiskt perspektiv om man bara ville. Det skulle gå att stoppa utvecklingen av jämställdhetspolitisk klåfingrighet och förmynderi om man bara försökte.
Skadan som vi ser kommer att bli långsiktig. Det kommer att bli svårt att vända denna utveckling när borgerlighetens största parti hellre läser Simone de Beauvoir än Louise Persson och hellre lägger makten i politikernas händer än medborgarnas.
måndag 16 mars 2009
Städköpslag nästa
"Vissa påstår att de kvinnor som säljer sig själva genom städandet har valt detta själva. Invändningen är ett bevis på vilken hjärntvätt patriarkatets strukturer innebär – en hjärntvätt som obehagligt ofta också drabbat offren. Denna inbillning blir ett självrättfärdigande som är nödvändigt för kvinnan för att stå ut med sin situation – något som sannerligen säger något om hur utsatt den är."
Hanna Wagenius ironiserar strålande över sexköpslagen genom att kräva förbud mot städköp. Läs!
Problemet är väl att de som borde känna sig träffade av texten över huvud taget inte kommer att förstå den. Hade texten stått på en vänsterfeministisk blogg hade den inte ens varit ironisk.
söndag 15 mars 2009
Principlöshet lönar sig
Att moderaterna har höga opinionssiffror i mellanvalstider är, som Karl Sigfrid påpekar, inget nytt. Jag minns hur vi under min tid i MUF firade att moderaterna var större än socialdemokraterna mitt emellan två val. Det var liksom kul att låtsas att socialdemokraternas dominans var över. Sedan stabiliserade det sig och sossarna vann valet i vanlig ordning.
Det behövs alltså ingen reinfeldtsk principlöshet för att göra bra ifrån sig i opinionen, även om det uppenbarligen underlättar. Skillnaden mot tidigare är att det inte är något oppositionsparti "med tro på förändring" i sin pipeline. Denna gång är moderaterna ett regeringsparti som har arbetat hårt i flera år för att vinna socialdemokratiska väljare genom att överta deras retorik och politik och sedan ge den lite ljusblå smink för att inte partiets egna kärnväljare ska få alltför svåra kväljningar.
Att vara en principlös vindflöjel lönar sig i politiken. Idéer och ideal är på tillbakagång. Inte konstigt att Reinfeldt är framgångsrik. Om han lyckas kommer moderaterna att bli precis det maktparti som socialdemokraterna har utvecklats till genom åren. Makt före idéer. Under tiden kommer partiets egna företrädare att bit för bit få svårare att svara på frågorna: Vad vill ni? Och varför?
Det behövs alltså ingen reinfeldtsk principlöshet för att göra bra ifrån sig i opinionen, även om det uppenbarligen underlättar. Skillnaden mot tidigare är att det inte är något oppositionsparti "med tro på förändring" i sin pipeline. Denna gång är moderaterna ett regeringsparti som har arbetat hårt i flera år för att vinna socialdemokratiska väljare genom att överta deras retorik och politik och sedan ge den lite ljusblå smink för att inte partiets egna kärnväljare ska få alltför svåra kväljningar.
Att vara en principlös vindflöjel lönar sig i politiken. Idéer och ideal är på tillbakagång. Inte konstigt att Reinfeldt är framgångsrik. Om han lyckas kommer moderaterna att bli precis det maktparti som socialdemokraterna har utvecklats till genom åren. Makt före idéer. Under tiden kommer partiets egna företrädare att bit för bit få svårare att svara på frågorna: Vad vill ni? Och varför?
Debatten har bara börjat
Debatten om sexköpslagen har återuppstått efter en tid i träda. I bloggosfären har väl diskussionen aldrig dött, men det är på ledar- och debattsidor den behöver synas för att nå ut till flertalet.
Susanne Dodillets avhandling, som recenserades i vredesmod av Kajsa Ekis Ekman, fick fart på debatten på allvar. Nina Björk såg sig nödgad att skriva ett svar på Lotta Lundbergs kritik mot den sexmoralistiska lagen. Hjulet är i rullning.
Och mitt i denna nyvakna debattyra släpper Louise Persson sin bok Klassisk feminism (som jag recenserar i det stundande numret av Nyliberalen), som är något av ett liberalt lyckopiller. Den ger en formidabelt grundlig genomgång av självägandetanken och erbjuder en frihetlig syn på feminism som vi alltför ofta har saknat i den svenska debatten. Boken kommer att ge liberala feminister ett ökat självförtroende i framtida debatter om feminism och jämställdhet och citeras flitigt under många år framöver, var så säker. Köp och läs boken!
Susanne Dodillets avhandling, som recenserades i vredesmod av Kajsa Ekis Ekman, fick fart på debatten på allvar. Nina Björk såg sig nödgad att skriva ett svar på Lotta Lundbergs kritik mot den sexmoralistiska lagen. Hjulet är i rullning.
Och mitt i denna nyvakna debattyra släpper Louise Persson sin bok Klassisk feminism (som jag recenserar i det stundande numret av Nyliberalen), som är något av ett liberalt lyckopiller. Den ger en formidabelt grundlig genomgång av självägandetanken och erbjuder en frihetlig syn på feminism som vi alltför ofta har saknat i den svenska debatten. Boken kommer att ge liberala feminister ett ökat självförtroende i framtida debatter om feminism och jämställdhet och citeras flitigt under många år framöver, var så säker. Köp och läs boken!
lördag 14 mars 2009
Ännu en rättsskandal
Det börjar bli svårt att hålla reda på alla rättsfall av "fallet Ulf"-karaktär nu. Det finns tre möjligheter: Den första är att det alltid har varit så här, den andra att människor dömts oskyldiga utan att frias förr i tiden. En tredje möjlighet är att fler människor döms oskyldiga för hemska brott i dag än tidigare. Den sistnämnda möjligheten förfärar.
En 50-årig man dömdes av tingsrätten till ett femårigt fängelsestraff för grova sexuell övergrepp på sin egen dotter. Han släpptes i väntan på domen, vilket brukar indikera en friande dom. Men tingsrätten var enig om mannens skuld. Nu tror inte ens åklagaren på flickans berättelse.
Mannen är dömd enbart på flickans berättelse, vilket inte är något konstigt i sig. Det finns gott om fall där människor dömts uteslutande på vittnesmål. Men då måste vittnesmålet/målen vara så pass trovärdiga och övertygande att åtalet håller trots avsaknad av teknisk eller annan stödbevisning. I fallet med Bo Larsson, som blivit känt som "fallet Ulf", framkom tack vare Hannes Råstams arbete att polisen och rätten struntat i att kontrollera flickans berättelser med exempelvis hennes närvaro i skolan. Vi har också sett ett liknande fall i Uppsala där polisen undanhållit information som talade till den misstänktes fördel, vilket väcker andra frågor som är minst lika upprörande.
Varje gång en tingsrätt beter sig på det här sättet mår jag illa. Jag stärks också i min uppfattning att nämndemän i hög grad drivs av subjektiva uppfattningar och föreställningar som inte har något med juridik att göra. De saknar nödvändiga kunskaper om att det dels förekommer falska erkännanden och dels att barn faktiskt kan hitta på rövarhistorier av detta slag. Detta bara för att det är mänskligt att tro, att ingen skulle erkänna ett brott de inte har begått och att ett barn aldrig skulle juga om något så avskyvärt som en närståendes sexuella övergrepp. Ändå vet vi att det händer. Tingsrätterna måste lära sig detta. Ett bristfälligt polisarbete ska leda till pisk direkt i en domstol.
Att åklagaren nu går på försvarets linje och ifrågasätter flickans trovärdighet är anmärkningsvärt. Mannens advokat säger att "det finns en tendens hos domstolarna att förlita sig enbart på målsägandes berättelse, en mycket farlig väg att gå." Tyvärr är det precis detta som vi har sett i ett flertal uppmärksammade rättsskandaler de senaste åren.
Även om mannen frikänns av hovrätten har en enorm skada skett. Att bli anklagad för detta brott är nästan värre än en mordanklagelse. Den går inte bara att skaka av sig. Frön av tvivel hos grannar och bekanta har redan såtts. Vilket skadestånd kan undanröja dem...?
Andra bloggposter:
De skapade ett monster
När oskyldiga erkänner
En 50-årig man dömdes av tingsrätten till ett femårigt fängelsestraff för grova sexuell övergrepp på sin egen dotter. Han släpptes i väntan på domen, vilket brukar indikera en friande dom. Men tingsrätten var enig om mannens skuld. Nu tror inte ens åklagaren på flickans berättelse.
Mannen är dömd enbart på flickans berättelse, vilket inte är något konstigt i sig. Det finns gott om fall där människor dömts uteslutande på vittnesmål. Men då måste vittnesmålet/målen vara så pass trovärdiga och övertygande att åtalet håller trots avsaknad av teknisk eller annan stödbevisning. I fallet med Bo Larsson, som blivit känt som "fallet Ulf", framkom tack vare Hannes Råstams arbete att polisen och rätten struntat i att kontrollera flickans berättelser med exempelvis hennes närvaro i skolan. Vi har också sett ett liknande fall i Uppsala där polisen undanhållit information som talade till den misstänktes fördel, vilket väcker andra frågor som är minst lika upprörande.
Varje gång en tingsrätt beter sig på det här sättet mår jag illa. Jag stärks också i min uppfattning att nämndemän i hög grad drivs av subjektiva uppfattningar och föreställningar som inte har något med juridik att göra. De saknar nödvändiga kunskaper om att det dels förekommer falska erkännanden och dels att barn faktiskt kan hitta på rövarhistorier av detta slag. Detta bara för att det är mänskligt att tro, att ingen skulle erkänna ett brott de inte har begått och att ett barn aldrig skulle juga om något så avskyvärt som en närståendes sexuella övergrepp. Ändå vet vi att det händer. Tingsrätterna måste lära sig detta. Ett bristfälligt polisarbete ska leda till pisk direkt i en domstol.
Att åklagaren nu går på försvarets linje och ifrågasätter flickans trovärdighet är anmärkningsvärt. Mannens advokat säger att "det finns en tendens hos domstolarna att förlita sig enbart på målsägandes berättelse, en mycket farlig väg att gå." Tyvärr är det precis detta som vi har sett i ett flertal uppmärksammade rättsskandaler de senaste åren.
Även om mannen frikänns av hovrätten har en enorm skada skett. Att bli anklagad för detta brott är nästan värre än en mordanklagelse. Den går inte bara att skaka av sig. Frön av tvivel hos grannar och bekanta har redan såtts. Vilket skadestånd kan undanröja dem...?
Andra bloggposter:
De skapade ett monster
När oskyldiga erkänner
fredag 13 mars 2009
Obama gör framsteg
Barack Obama har sedan tidigare gett order om att Guantánamo ska stängas. Nu är det även klart att begreppet "fientligt stridande" avskaffas som grund för att hålla misstänkta terrorister fängslade. Den nye presidenten har inte legat på latsidan i sin strävan att ta steg bort från George W Bushs eländiga politik.
Jag är lite överraskad. Jag trodde att Obama skulle gå lite försiktigare fram. Men hans lista av löften är lång och uppenbarligen vill ha inte sitta fast i startblocken utan komma igång så fort som möjligt. Det är oerhört positivt att USA rör sig bort från den juridiska gråzon som skapades av Bushadministrationen i kriget mot terrorismen.
Förhoppningsvis är tiden med extraordinary rendition över. Förhoppningsvis ser vi nu en administration som inte kommer att spotta på rättsstaten.
Jag är lite överraskad. Jag trodde att Obama skulle gå lite försiktigare fram. Men hans lista av löften är lång och uppenbarligen vill ha inte sitta fast i startblocken utan komma igång så fort som möjligt. Det är oerhört positivt att USA rör sig bort från den juridiska gråzon som skapades av Bushadministrationen i kriget mot terrorismen.
Förhoppningsvis är tiden med extraordinary rendition över. Förhoppningsvis ser vi nu en administration som inte kommer att spotta på rättsstaten.
Smalare men vassare
"Topparna i högskolelandskapet måste bli fler och dalarna färre", konstaterar utbildningsminister Lars Leijonborg på DN Debatt och säger därmed nej till att låta ännu fler högskolor bli universitet. Det är ett bra besked som gör att vi förmodligen i framtiden slipper se Mjölby Universitet och Sandhammarens Universitet. Men räkna med att oppositionen kommer att gnälla.
Medan socialdemokraterna satsade på kvantitet och såg antalet universitet som ett mått på framgångsrik utbildningspolitik, ser alliansregeringen till kvalitet. Och då handlar det om att begreppet universitet inte får urholkas. Det är standarden på undervisningen som är avgörande. I internationella rankingar hamnar "framstående" svenska universitet som Lund och Uppsala ofta långt ned. Enligt Shanghai Jiao Tong-rankingen för 2008 är Karolinska Institutet överlägset bäst i Sverige med en 51:e plats.
Som listan visar nedan dominerar USA stort. Längre ned på listan smyger det sig in andra universitet i Europa. Paris (42), Köpenhamn (45), Oslo (64).
Topp 20 enligt Shanghai Jiao Tong:
1. Harvard University (USA)
2. Stanford University (UK)
3. Berkeley (USA)
4. Cambridge University (UK)
5. Massachusetts Inst Tech, MIT (USA)
6. California Inst Tech, CalTech (USA)
7. Columbia University (USA)
8. Princeton University (USA)
9. University of Chicago (USA)
10. University of Oxford (UK)
11. Yale University (USA)
12. Cornell University (USA)
13. University of California (LA, USA)
14. University of California (San Diego, USA)
15. Pennsylvania University (USA)
16. Washington University (Seattle, USA)
17. University of Wisconsin (USA)
18. University of California (San Francisco, USA)
19. Tokyo University (Japan)
20. John Hopkins University (USA)
... och svenska universitet:
51. Karolinska Institutet
71. Uppsala universitet
86. Stockholms universitet
97. Lunds universitet
201-302. Chalmers, Göteborgs universitet, KTH, Umeå universitet
402-503. Linköpings unversitet, Handelshögskolan
Märkligt nog hittas inte Örebro universitet, Mittuniversitetet eller Växjö universitet på topp 500 - trots socialdemokraternas enooorma satsning på den svenska utbildningen...
Medan socialdemokraterna satsade på kvantitet och såg antalet universitet som ett mått på framgångsrik utbildningspolitik, ser alliansregeringen till kvalitet. Och då handlar det om att begreppet universitet inte får urholkas. Det är standarden på undervisningen som är avgörande. I internationella rankingar hamnar "framstående" svenska universitet som Lund och Uppsala ofta långt ned. Enligt Shanghai Jiao Tong-rankingen för 2008 är Karolinska Institutet överlägset bäst i Sverige med en 51:e plats.
Som listan visar nedan dominerar USA stort. Längre ned på listan smyger det sig in andra universitet i Europa. Paris (42), Köpenhamn (45), Oslo (64).
Topp 20 enligt Shanghai Jiao Tong:
1. Harvard University (USA)
2. Stanford University (UK)
3. Berkeley (USA)
4. Cambridge University (UK)
5. Massachusetts Inst Tech, MIT (USA)
6. California Inst Tech, CalTech (USA)
7. Columbia University (USA)
8. Princeton University (USA)
9. University of Chicago (USA)
10. University of Oxford (UK)
11. Yale University (USA)
12. Cornell University (USA)
13. University of California (LA, USA)
14. University of California (San Diego, USA)
15. Pennsylvania University (USA)
16. Washington University (Seattle, USA)
17. University of Wisconsin (USA)
18. University of California (San Francisco, USA)
19. Tokyo University (Japan)
20. John Hopkins University (USA)
... och svenska universitet:
51. Karolinska Institutet
71. Uppsala universitet
86. Stockholms universitet
97. Lunds universitet
201-302. Chalmers, Göteborgs universitet, KTH, Umeå universitet
402-503. Linköpings unversitet, Handelshögskolan
Märkligt nog hittas inte Örebro universitet, Mittuniversitetet eller Växjö universitet på topp 500 - trots socialdemokraternas enooorma satsning på den svenska utbildningen...
onsdag 11 mars 2009
Det är fortfarande moralism, Nina Björk
Nina Björk försvarar sexköpslagen i DN Kultur i ett svar till Lotta Lundbergs funderingar om den svenska sexmoralismen i Sydsvenskan. Hon försöker hävda att det egentligen är det där med pengar som hon vänder sig emot, att det måste finnas en gräns för pengars makt (underförstått att köparen har makt över säljaren).
Men egentligen är det själva sexet som är huvudpunkten likt förbaskat. Inte skulle väl Nina Björk ondgöra sig över det maktförhållande som kan tyckas råda när någon som inte har någon större koll på bilar ska köpa sin första bil? Eller en ny TV eller dator? Vilken makt har inte en försäljare med välsmort munläder i en sådan situation?
Alla mänskliga relationer innehåller något slags maktförhållande, även om de i många fall är försumbara eller poänglösa att dyka djupare i. Således kan det även i en köp-sälj-situation av sexuella tjänster finnas inslag av makt. Men inte på ett så enkelt plan som Nina Björk och många andra inbillar sig. Sexsäljare själva har vittnat om vilken makt de kan känna gentemot kunden. Det är trots allt säljaren av tjänsten som bestämmer när och hur, vad som är OK och inte. Och såklart priset. Om säljaren får för sig att avbryta alltihop och dra, vad ska kunden göra? Reklamera tjänsten? Ledsen, men sexköp omfattas inte av konsumentköplagen.
Jag kan hålla med Nina Björk om att det är fullt möjligt att vara för ett förbud av sexköp och samtidigt anse att man inte måste älska den man ligger med. Det är två skilda saker - även om det finns gott om moralistiska feministkärringar som försvarar sexköpslagen och samtidigt upprörs över unga människors lössläppta sexualitet. Men det är likafullt att moralisera över folk när man hävdar att fullt friska vuxna människor inte kan fatta egna beslut om sin sexualitet. I Sverige tar i stället politikerna beslutet åt oss genom att hävda att "det inte är okej" att göra si eller så.
Det går inte att komma ifrån att det är något med just sex som gör att det slår slint i logikkontoret hos många. Hade vi pratat om att "köpa oss rätten till någon annans kropp" och samtidigt diskuterat massörer eller sjukgymnaster hade allt förefallit världsfrånvänt och löjligt. Men så fort diskussionen når genitalierna ändras förutsättningarna fullständigt. Förklara det den som kan och jag kanske bjuder på en öl eller två.
Men egentligen är det själva sexet som är huvudpunkten likt förbaskat. Inte skulle väl Nina Björk ondgöra sig över det maktförhållande som kan tyckas råda när någon som inte har någon större koll på bilar ska köpa sin första bil? Eller en ny TV eller dator? Vilken makt har inte en försäljare med välsmort munläder i en sådan situation?
Alla mänskliga relationer innehåller något slags maktförhållande, även om de i många fall är försumbara eller poänglösa att dyka djupare i. Således kan det även i en köp-sälj-situation av sexuella tjänster finnas inslag av makt. Men inte på ett så enkelt plan som Nina Björk och många andra inbillar sig. Sexsäljare själva har vittnat om vilken makt de kan känna gentemot kunden. Det är trots allt säljaren av tjänsten som bestämmer när och hur, vad som är OK och inte. Och såklart priset. Om säljaren får för sig att avbryta alltihop och dra, vad ska kunden göra? Reklamera tjänsten? Ledsen, men sexköp omfattas inte av konsumentköplagen.
Jag kan hålla med Nina Björk om att det är fullt möjligt att vara för ett förbud av sexköp och samtidigt anse att man inte måste älska den man ligger med. Det är två skilda saker - även om det finns gott om moralistiska feministkärringar som försvarar sexköpslagen och samtidigt upprörs över unga människors lössläppta sexualitet. Men det är likafullt att moralisera över folk när man hävdar att fullt friska vuxna människor inte kan fatta egna beslut om sin sexualitet. I Sverige tar i stället politikerna beslutet åt oss genom att hävda att "det inte är okej" att göra si eller så.
Det går inte att komma ifrån att det är något med just sex som gör att det slår slint i logikkontoret hos många. Hade vi pratat om att "köpa oss rätten till någon annans kropp" och samtidigt diskuterat massörer eller sjukgymnaster hade allt förefallit världsfrånvänt och löjligt. Men så fort diskussionen når genitalierna ändras förutsättningarna fullständigt. Förklara det den som kan och jag kanske bjuder på en öl eller två.
Nödvändiga sanningar om EU
EU puttrar på med ryggskrubbande, ekonomisk oansvarighet, förmynderi och regleringsiver. Då är det upplyftande att se att det i alla fall finns någon i parlamentet som har ryggrad att säga som det är.
Om det fanns fler Nigel Farage i detta avseende skulle väldigt mycket tid gå åt till att bara säga de nödvändiga sanningarna. Och då kanske politikerna inte skulle hinna ställa till med ännu mer skada än de redan gör. Farages kritik riktar sig ju bara mot sammansättningen av EU-kommissionen. Det finns som bekant betydligt mer än så att anmärka på...
Via SvD:s Ledarbloggs YouTubeOnsdag. Se även detta upprörande klipp om ledamöternas snikna fuskande.
Om det fanns fler Nigel Farage i detta avseende skulle väldigt mycket tid gå åt till att bara säga de nödvändiga sanningarna. Och då kanske politikerna inte skulle hinna ställa till med ännu mer skada än de redan gör. Farages kritik riktar sig ju bara mot sammansättningen av EU-kommissionen. Det finns som bekant betydligt mer än så att anmärka på...
Via SvD:s Ledarbloggs YouTubeOnsdag. Se även detta upprörande klipp om ledamöternas snikna fuskande.
tisdag 10 mars 2009
Jimmie Åkesson - det svenskaste som finsk
Maciej Zarembas strålande artikelserie om Sverige och integrationen fortsatte i dagens DN Kultur och handlade om Jimmie Åkessons och sverigedemokraternas syn på svenskhet. Vad är egentligen svenskt? När och hur blir man en riktig svensk?
Jimmie Åkesson avslöjar sig genom att utgå från just sina upplevelser och sin egen uppväxt när han försöker svara på frågorna. Det smutsgrå landstingshuset är mer svenskt än en moské eftersom Åkesson själv har växt upp med att landstingshus i Sverige ser ut på det sättet. Inga minareter så långt ögat kan nå. Mest betong, plåt och smuts. Och för all del, besök gärna sajten Det sanna Sverige för att se att Sverige är mer än bara röda hus med vita knutar. Det är en hel del betong och smuts också. Så nog är det svenskt alltid. Frågan är bara hur Åkesson lider av ”osvenska” hus?
Jimmie Åkesson har ingen genomtänkt analys för vad som definierar svenskhet. Är det då månne vad Åkesson växte upp med som definierar vad som är svenskt? Så kan det rimligen inte vara och då återstår frågan: är det inte då vi själva som avgör vad som är svenskt för oss? Om det är så, öppnar sig plötsligt stora möjligheter.
Okej, midsommarstången är väl rätt svensk. Den kan spåras väldigt långt tillbaka i tiden. Julgranen är tysk men har använts under väldigt lång tid i Sverige och anses nog svensk även av den mest rättrogna sverigedemokrat. De flesta tycker nog att pizza och hamburgare är integrerade i den svenska matkulturen i dag. Men så har det inte alltid varit. Våra matvanor förändras ständigt i takt med att utländska influenser når våra matbord. Vad vill sverigedemokraterna göra åt detta? Ska vi kanske sätta en tidsgräns för när saker kan anses ha blivit svenska av tidens tand? Eller gäller något särskilt år? Att allt som importerats från andra kulturer efter nådens år 1950 är att betrakta som intrång i den svenska kulturen? Vem avgör det? Och hur?
Jimmie Åkesson skulle inte ha något bra svar om du ställde dessa frågor till honom. Han går förmodligen helt och hållet på sin magkänsla, som är en blandning av paltbröd, kärnmjölk och stuvade fördomar från det skånska inlandet. Därför kan han inte riktigt förklara varför jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i hans ögon inte är svensk. Det bara känns fel i magen på honom.
Om man skulle vilja göra en väldigt välvillig tolkning av sverigedemokraternas syn på Sverige och det ”svenska”, vore det att den innebär att man ska ta seden dit man kommer. Den som flyttar till Sverige måste alltså lära sig språket och svenska seder och bruk. Jag kan instämma i den tanken. Inte för att vi är bättre i Sverige än i Thailand, Tyskland eller Irak utan för att det lätt blir missförstånd i det sociala livet om du vägrar att hälsa på andra, om du fäktar mycket med armarna när du pratar med folk, om du tränger dig i bankomatkön eller om du berömmer en kvinnlig arbetskamrat med att hon blivit så tjock. De där små osynliga ”reglerna” för hur man inte ska göra i Sverige kan man bara lära sig genom att studera hur andra gör. För detta krävs tid att bo och leva bland andra svenskar och även att man gör fel ibland för att inse sitt misstag.
Självklart ska den som kommer till Sverige för att bo och arbeta följa svenska lagar, det är det nog ingen som ifrågasätter. Men religionsfrihet, som sverigedemokraterna säger sig stödja, betyder att även muslimer har rätt att utöva sin tro i Sverige. Och det bör rimligen innebära att de måste få bygga moskéer. De ska givetvis söka svenska bygglov som alla andra, men i övrigt bör det inte finnas några hinder. Det ställer inte Jimmie Åkesson upp på eftersom en moské per definition inte är svensk. Och plötsligt faller logiken ihop ännu en gång bara på grund av den där känslan i magen.
Precis som Zaremba påpekar exploaterar sverigedemokraterna en latent oro hos somliga och en känsla av att ”det riktiga” Sverige är borta. För de heter syndabocken ”mångkulturen”. För folk på den politiska vänsterkanten är det ”globaliseringen” och ”den nyliberala världsordningen” som bär skulden för att Sverige inte kunna förbli oförändrat de senaste 30 åren. Det socialdemokratiska folkhemmet där alla var likadana, där varken negrer eller höghus smutsade ned den svenska idyllen och där alla barn kunde pinka i det fria utan att hemska pedofiler smög i buskarna finns inte längre. Men så har Sverige också blivit rikare och mer öppet mot omvärlden samt med möjligheter som våra föräldrar och farföräldrar aldrig kunde drömma om. Därmed är det är det i dag med all säkerhet ett roligare land att leva i.
Svensk.
Jimmie Åkesson avslöjar sig genom att utgå från just sina upplevelser och sin egen uppväxt när han försöker svara på frågorna. Det smutsgrå landstingshuset är mer svenskt än en moské eftersom Åkesson själv har växt upp med att landstingshus i Sverige ser ut på det sättet. Inga minareter så långt ögat kan nå. Mest betong, plåt och smuts. Och för all del, besök gärna sajten Det sanna Sverige för att se att Sverige är mer än bara röda hus med vita knutar. Det är en hel del betong och smuts också. Så nog är det svenskt alltid. Frågan är bara hur Åkesson lider av ”osvenska” hus?
Jimmie Åkesson har ingen genomtänkt analys för vad som definierar svenskhet. Är det då månne vad Åkesson växte upp med som definierar vad som är svenskt? Så kan det rimligen inte vara och då återstår frågan: är det inte då vi själva som avgör vad som är svenskt för oss? Om det är så, öppnar sig plötsligt stora möjligheter.
Okej, midsommarstången är väl rätt svensk. Den kan spåras väldigt långt tillbaka i tiden. Julgranen är tysk men har använts under väldigt lång tid i Sverige och anses nog svensk även av den mest rättrogna sverigedemokrat. De flesta tycker nog att pizza och hamburgare är integrerade i den svenska matkulturen i dag. Men så har det inte alltid varit. Våra matvanor förändras ständigt i takt med att utländska influenser når våra matbord. Vad vill sverigedemokraterna göra åt detta? Ska vi kanske sätta en tidsgräns för när saker kan anses ha blivit svenska av tidens tand? Eller gäller något särskilt år? Att allt som importerats från andra kulturer efter nådens år 1950 är att betrakta som intrång i den svenska kulturen? Vem avgör det? Och hur?
Jimmie Åkesson skulle inte ha något bra svar om du ställde dessa frågor till honom. Han går förmodligen helt och hållet på sin magkänsla, som är en blandning av paltbröd, kärnmjölk och stuvade fördomar från det skånska inlandet. Därför kan han inte riktigt förklara varför jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i hans ögon inte är svensk. Det bara känns fel i magen på honom.
Om man skulle vilja göra en väldigt välvillig tolkning av sverigedemokraternas syn på Sverige och det ”svenska”, vore det att den innebär att man ska ta seden dit man kommer. Den som flyttar till Sverige måste alltså lära sig språket och svenska seder och bruk. Jag kan instämma i den tanken. Inte för att vi är bättre i Sverige än i Thailand, Tyskland eller Irak utan för att det lätt blir missförstånd i det sociala livet om du vägrar att hälsa på andra, om du fäktar mycket med armarna när du pratar med folk, om du tränger dig i bankomatkön eller om du berömmer en kvinnlig arbetskamrat med att hon blivit så tjock. De där små osynliga ”reglerna” för hur man inte ska göra i Sverige kan man bara lära sig genom att studera hur andra gör. För detta krävs tid att bo och leva bland andra svenskar och även att man gör fel ibland för att inse sitt misstag.
Självklart ska den som kommer till Sverige för att bo och arbeta följa svenska lagar, det är det nog ingen som ifrågasätter. Men religionsfrihet, som sverigedemokraterna säger sig stödja, betyder att även muslimer har rätt att utöva sin tro i Sverige. Och det bör rimligen innebära att de måste få bygga moskéer. De ska givetvis söka svenska bygglov som alla andra, men i övrigt bör det inte finnas några hinder. Det ställer inte Jimmie Åkesson upp på eftersom en moské per definition inte är svensk. Och plötsligt faller logiken ihop ännu en gång bara på grund av den där känslan i magen.
Precis som Zaremba påpekar exploaterar sverigedemokraterna en latent oro hos somliga och en känsla av att ”det riktiga” Sverige är borta. För de heter syndabocken ”mångkulturen”. För folk på den politiska vänsterkanten är det ”globaliseringen” och ”den nyliberala världsordningen” som bär skulden för att Sverige inte kunna förbli oförändrat de senaste 30 åren. Det socialdemokratiska folkhemmet där alla var likadana, där varken negrer eller höghus smutsade ned den svenska idyllen och där alla barn kunde pinka i det fria utan att hemska pedofiler smög i buskarna finns inte längre. Men så har Sverige också blivit rikare och mer öppet mot omvärlden samt med möjligheter som våra föräldrar och farföräldrar aldrig kunde drömma om. Därmed är det är det i dag med all säkerhet ett roligare land att leva i.
Svensk.Vurmen för laman förvånar
50-årsminnet av upproret i Lhasa har kommit. Och därmed diskussionen om Tibet och Kina. Tibet har tydligen blivit "ett helvete på jorden" om man får tro dalai laman själv (för det var ju så himla bra innan...). Själv är jag lite kluven i frågan.
I Sverige finns i princip bara en linje: "frihet åt Tibet!". Det kan bli lite enahanda, och särskilt pinsamt blev det när svenska idrottare skrev på en lista för "Tibets befrielse" inför OS - utan att själva kunna uttala sig om vad detta egentligen skulle innebära. Troligen trodde de att frågan var fullständigt självklar och att det var som att skriva på en petition mot barnmisshandel: okontroversiellt och behjärtansvärt. Nu är inte Tibetfrågan okomplicerad. Det som stör mig mest är att dalai lama, Tenzin Gyatso, har kommit att bli något slags hjälte i väst, nästan en Gandhi-figur att beundra och ära. Den "asketiske superstjärnan".
I International Herald Tribune rapporteras att han är den mest respekterade ledaren i världen i amerikanska och europeiska ögon. Personligen har jag svårt att se något att hylla hos den nuvarande Dalai laman, hans åsikter och knäppa religion. Detsamma kan sägas om falun gong, som i väst utmålas som en grupp människor vars enda intresse är att ställa sig tillsammans och sedan röra sig väldigt långsamt, men i själva verket är en religiös grupp med tämligen galna föreställningar. Inte för att det motiverar att de förföljs (eller för den delen Falun kommuns hemsida censureras), men det kan vara bra att veta att allt inte alltid är så heligt rosenskimrande. Jag kan undra var sekulära västerlänningars plötsliga kamp för religiösa människors rätt att yttra knäppa åsikter kom ifrån när den är som bortblåst så fort det gäller kristna eller muslimer. Att dalai lama verkar vilja rensa Tibet på alla hankineser borde inte heller stärka hans aktier.
Jag är som sagt kluven inför Tibetfrågan. Å ena sidan finns det en sympatisk tanke i att alla folk som vill vara självständiga ska få vara det (det är ungefär så långt analysen har nått på många håll i Sverige), å andra sidan går det att begripa den kinesiska regeringens agerande. Det är på intet sätt unikt att försvara ett territorium man anser sig ha rätt att förfoga över. Ryssland har gjort och fortsätter att göra likadant. USA:s regering skulle knappast acceptera att vissa stater bröt sig ur. Och hur skulle den svenska regeringen se på ett självständigt Sápmi? Historia spelar givetvis roll när vi diskuterar folkgruppers rätt eller inte rätt till självständighet (det är väl därför Mellanösterkonflikten aldrig kommer att få sin lösning eftersom det ligger religiösa uppfattningar om "vem som var där först" i grunden), men för en centralregering är det alltid en självklarhet att försvara de gränser som definierar det egna landet. Det är i den kontexten som Beijings agerande måste ses. Också.
Förhoppningsvis kommer någorlunda lugn att råda - från båda sidor - så att vi slipper se kravaller med oskyldiga offer och vandalisering som följd.
Falun gong, filibombombom.
I Sverige finns i princip bara en linje: "frihet åt Tibet!". Det kan bli lite enahanda, och särskilt pinsamt blev det när svenska idrottare skrev på en lista för "Tibets befrielse" inför OS - utan att själva kunna uttala sig om vad detta egentligen skulle innebära. Troligen trodde de att frågan var fullständigt självklar och att det var som att skriva på en petition mot barnmisshandel: okontroversiellt och behjärtansvärt. Nu är inte Tibetfrågan okomplicerad. Det som stör mig mest är att dalai lama, Tenzin Gyatso, har kommit att bli något slags hjälte i väst, nästan en Gandhi-figur att beundra och ära. Den "asketiske superstjärnan".
I International Herald Tribune rapporteras att han är den mest respekterade ledaren i världen i amerikanska och europeiska ögon. Personligen har jag svårt att se något att hylla hos den nuvarande Dalai laman, hans åsikter och knäppa religion. Detsamma kan sägas om falun gong, som i väst utmålas som en grupp människor vars enda intresse är att ställa sig tillsammans och sedan röra sig väldigt långsamt, men i själva verket är en religiös grupp med tämligen galna föreställningar. Inte för att det motiverar att de förföljs (eller för den delen Falun kommuns hemsida censureras), men det kan vara bra att veta att allt inte alltid är så heligt rosenskimrande. Jag kan undra var sekulära västerlänningars plötsliga kamp för religiösa människors rätt att yttra knäppa åsikter kom ifrån när den är som bortblåst så fort det gäller kristna eller muslimer. Att dalai lama verkar vilja rensa Tibet på alla hankineser borde inte heller stärka hans aktier.
Jag är som sagt kluven inför Tibetfrågan. Å ena sidan finns det en sympatisk tanke i att alla folk som vill vara självständiga ska få vara det (det är ungefär så långt analysen har nått på många håll i Sverige), å andra sidan går det att begripa den kinesiska regeringens agerande. Det är på intet sätt unikt att försvara ett territorium man anser sig ha rätt att förfoga över. Ryssland har gjort och fortsätter att göra likadant. USA:s regering skulle knappast acceptera att vissa stater bröt sig ur. Och hur skulle den svenska regeringen se på ett självständigt Sápmi? Historia spelar givetvis roll när vi diskuterar folkgruppers rätt eller inte rätt till självständighet (det är väl därför Mellanösterkonflikten aldrig kommer att få sin lösning eftersom det ligger religiösa uppfattningar om "vem som var där först" i grunden), men för en centralregering är det alltid en självklarhet att försvara de gränser som definierar det egna landet. Det är i den kontexten som Beijings agerande måste ses. Också.
Förhoppningsvis kommer någorlunda lugn att råda - från båda sidor - så att vi slipper se kravaller med oskyldiga offer och vandalisering som följd.
Falun gong, filibombombom.måndag 9 mars 2009
Som en riktigt bra sadelmakare
"Att jobba på en papperstidning måste vara grymt spännande i dessa dagar. Ni är ju jävligt bra på att göra papperstidning. Det måste ju vara som att vara en jävligt bra sadelmakare, ungefär. Man gör så jäävla snygga sadlar och så envisas folk med att hålla på och åka bil."
Lite old, javisst. Men Magnus Betnérs hånfulla stand up om Aftonbladet hos Aftonbladet är verkligen störtskön. Hela tiden på gränsen. Han kan ju inte beskyllas för att vara konflikträdd... Och sågningen av den sjukt överreklamerade Björn Gustavsson sitter verkligen som en smäck.
USA och Kina leker hink och spade
Nyheten om hur kinesiska och amerikanska fartyg möts till havs och besättningen på de civila kinesiska båtarna börjar håna amerikanerna är så fånig att den nästan kan beskrivas som gullig.
"De kinesiska fartygen, som verkade vara civila båtar, hissade kinesiska flaggor och beordrade det amerikanska skeppet att lämna området. [...] [Det amerikanska övervakningsfartyget] Impeccable svarade med att spruta ner ett av de kinesiska fartygen med sin brandslang. Då gick den kinesiska besättningen upp på däck och tog av sig kläderna. Iklädda bara underkläder fortsatte de att håna det amerikanska skeppet."
Den ena parten tar fram slangen. Den andra näckar. Tänk om stormaktspolitiken kunde vara så lite oftare.
söndag 8 mars 2009
Fest för klassisk feminism
Gårdagens releasefest för Louise Perssons nya bok Klassisk feminism var en trevlig tillställning. Bra (hus)band, Louise!
Tyvärr var jag piskad att pipa iväg i förtid, men jag hann i alla fall beskåda en viss hejdlös dans till alla nyliberalers favoritlåt (?) Staten och Kapitalet.
Jag har bara hunnit bläddra i boken ännu, men ingressen är lovar gott. Recensionen kommer i nästa nummer av Nyliberalen. Så nu får jag lägga på en rem...
Tyvärr var jag piskad att pipa iväg i förtid, men jag hann i alla fall beskåda en viss hejdlös dans till alla nyliberalers favoritlåt (?) Staten och Kapitalet.
Jag har bara hunnit bläddra i boken ännu, men ingressen är lovar gott. Recensionen kommer i nästa nummer av Nyliberalen. Så nu får jag lägga på en rem...
Bråk vardagsmat när vänstern demonstrerar
När vänsterns demonstrerar kommer våldet som ett brev på posten. Ja, det är en liten minoritet som stökar. Ja, de flesta beter sig anständigt och fredligt. Men poängen kvarstår: vi visste alla att det skulle bli stök, bök och våld.
Personligen skulle jag vägra att delta i en demonstration som alla vet kommer att innehålla element som bara är där för att ställa till med bråk och skadegörelse, som AFA-patrasket. Men detta tycks inte nämnvärt bekomma de någorlunda sansade människorna inom vänstern.
Särskilt pinsamt blir det förstås när en av deltagarna är partiledare för ett riksdagsparti.
Personligen skulle jag vägra att delta i en demonstration som alla vet kommer att innehålla element som bara är där för att ställa till med bråk och skadegörelse, som AFA-patrasket. Men detta tycks inte nämnvärt bekomma de någorlunda sansade människorna inom vänstern.
Särskilt pinsamt blir det förstås när en av deltagarna är partiledare för ett riksdagsparti.
fredag 6 mars 2009
It's the end of moderaterna as we know it
Alla som trodde, eller i alla fall försynt hoppades, att alliansregeringen skulle lägga genus- och jämställdhetstramset på hyllan vid maktskiftet har fått tänka om. Nu duggar de jämställdhetspolitiska förslagen tätt. Och som liberal kan man bara ta sig för pannan och sucka.
Jämställdhetsbonus. Skärpt sexköpslag. Jämn könsfördelning i börsnoterade bolags styrelser. Kvoterade valsedlar. Regeringen är inte alls främmande för att i bästa Margareta Winbergsk anda uppmuntra till ett "korrekt" jämställdhetstänkande, oavsett om det är i det privata eller det politiska livet. Det privata har blivit politiskt för borgerligheten.
Sedan några år har kvoteringstankarna flödat fritt inom moderaterna, vilket bekräftas i dag när partisekreterare Per Schlingmann för fram rekommendationen om 50/50 män och kvinnor på partiets valsedlar inför nästa val. Det är visserligen fråga om en rekommendation, men budskapet är tydligt: vi vill ha jämn könsbalans. Frågan är varför moderaterna bryr sig mer om könet än om kompetensen. Det blir alltid den paradoxala konsekvensen av kvotering. Eftersom könet spelar för stor roll och en grupp bli diskriminerad, ska vi fokusera på könet och diskriminera den grupp som tidigare inte var diskriminerad. Logik, någon?
Schlingmann hävdar att det inte handlar om regleringar utan om målstyrning. Kalla det vad du vill, det är likafullt en politisk påtryckning för att åstadkomma ett visst resultat - i det här fallet jämn könsfördelning.
Detta är inte moderat politik! Men det är förstås nymoderat politik, påhejad inte minst av Schlingmann som genomför upprepade våldtäkter på de frihetliga ideal och tron på individen som en gång fanns i partiet. Det vi ser är en katastrofal kapitulation inför vänstern, feminismen och socialismen som blir förödande för borgerligheten på sikt. Vad är poängen med att vinna val (onekligen har ju Reinfeldts nymoderater gjort sig populära i opinionen) om politiken ska förbli oförändrad? Vad är poängen med att prata om ett "värderingsskifte" om värderingarna förblir socialdemokratiska?
Det är sådana här upprepade övertramp som gör att jag aldrig kommer att kunna rösta på alliansen 2010. Som vi vet ser det inte bättre ut inom centern, folkpartiet eller kristdemokraterna. Och den sista försvarslinjen i moderaterna verkar ha brustit. Det finns skäl att känna viss apati.
Jämställdhetsbonus. Skärpt sexköpslag. Jämn könsfördelning i börsnoterade bolags styrelser. Kvoterade valsedlar. Regeringen är inte alls främmande för att i bästa Margareta Winbergsk anda uppmuntra till ett "korrekt" jämställdhetstänkande, oavsett om det är i det privata eller det politiska livet. Det privata har blivit politiskt för borgerligheten.
Sedan några år har kvoteringstankarna flödat fritt inom moderaterna, vilket bekräftas i dag när partisekreterare Per Schlingmann för fram rekommendationen om 50/50 män och kvinnor på partiets valsedlar inför nästa val. Det är visserligen fråga om en rekommendation, men budskapet är tydligt: vi vill ha jämn könsbalans. Frågan är varför moderaterna bryr sig mer om könet än om kompetensen. Det blir alltid den paradoxala konsekvensen av kvotering. Eftersom könet spelar för stor roll och en grupp bli diskriminerad, ska vi fokusera på könet och diskriminera den grupp som tidigare inte var diskriminerad. Logik, någon?
Schlingmann hävdar att det inte handlar om regleringar utan om målstyrning. Kalla det vad du vill, det är likafullt en politisk påtryckning för att åstadkomma ett visst resultat - i det här fallet jämn könsfördelning.
Detta är inte moderat politik! Men det är förstås nymoderat politik, påhejad inte minst av Schlingmann som genomför upprepade våldtäkter på de frihetliga ideal och tron på individen som en gång fanns i partiet. Det vi ser är en katastrofal kapitulation inför vänstern, feminismen och socialismen som blir förödande för borgerligheten på sikt. Vad är poängen med att vinna val (onekligen har ju Reinfeldts nymoderater gjort sig populära i opinionen) om politiken ska förbli oförändrad? Vad är poängen med att prata om ett "värderingsskifte" om värderingarna förblir socialdemokratiska?
Det är sådana här upprepade övertramp som gör att jag aldrig kommer att kunna rösta på alliansen 2010. Som vi vet ser det inte bättre ut inom centern, folkpartiet eller kristdemokraterna. Och den sista försvarslinjen i moderaterna verkar ha brustit. Det finns skäl att känna viss apati.
torsdag 5 mars 2009
Ni förtjänar varandra
Efter en halvjobbig dag och kväll med kinesiska uttal och tecken snurrande i skallen är det alltid trevligt att få skratta lite. Vänsterns Stoppa matchen-demonstration i Malmö kommer att få celebert besök: di brune ska nämligen också dyka upp.
Det är förträffligt passande att extremvänstern och nazisterna för en gångs skull släpper sina andra åsiktsskillnader för att göra gemensam sak mot Juden. Ni förtjänar verkligen varandra.
Om någon tycker att jag raljerar, kan jag hänvisa till både mina och Dick Erixons frågor kring demonstrationens trovärdighet. Tills ni är konsekventa och demonstrerar mot alla sportevenemang där Sverige spelar mot demokratiskt tvivelaktiga stater (eller stater som begått eller begår brott mot mänskliga rättigheter), har ni noll trovärdighet.
Hälsa nassarna.
Även Hanna Wagenius skrattar gott.
Det är förträffligt passande att extremvänstern och nazisterna för en gångs skull släpper sina andra åsiktsskillnader för att göra gemensam sak mot Juden. Ni förtjänar verkligen varandra.
Om någon tycker att jag raljerar, kan jag hänvisa till både mina och Dick Erixons frågor kring demonstrationens trovärdighet. Tills ni är konsekventa och demonstrerar mot alla sportevenemang där Sverige spelar mot demokratiskt tvivelaktiga stater (eller stater som begått eller begår brott mot mänskliga rättigheter), har ni noll trovärdighet.
Hälsa nassarna.
Även Hanna Wagenius skrattar gott.
Skenhelighet
I USA porrsurfas det mest i den mormonska delstaten Utah, hävdar SvD. Mätningen har gjorts på porrabonnemang, så hur stort själva porrsurfandet som helhet är (det finns ju gott om gratisporr) förtäljer inte historien. Å andra sidan säger det kanske något mer när människor är beredda att betala pengar för att få se på porr.
Jag vet inte om mormonerna har några särskilt strikta förhållningsregler till sex och pornografi jämfört med andra kristna. Man kanske kan runka och tro på Jesus samtidigt. Men rent generellt har kristendomen varit och fortsätter att vara synnerligen sexualfientlig.
Att de själva inte lever som de lär är förstås inte särskilt gott för anseendet när de samtidigt mer än gärna predikar hur andra ska leva sina liv. Down to the kinky little details. Men det där visste vi ju redan.
Jag vet inte om mormonerna har några särskilt strikta förhållningsregler till sex och pornografi jämfört med andra kristna. Man kanske kan runka och tro på Jesus samtidigt. Men rent generellt har kristendomen varit och fortsätter att vara synnerligen sexualfientlig.
Att de själva inte lever som de lär är förstås inte särskilt gott för anseendet när de samtidigt mer än gärna predikar hur andra ska leva sina liv. Down to the kinky little details. Men det där visste vi ju redan.
onsdag 4 mars 2009
Skott i foten
En ny studie visar att märkningen av TV- och datorspel efter innehåll som droger, sex och våld ökar barns intresse för produkten...
Se spelbloggen.
Se spelbloggen.
Same same
Alkoholutredningen är släppt. Den föreslår bland annat att det ska bli lättare för mindre matställen att få tillstånd att servera alkohol. Samtidigt föreslås att alkoholservering bara ska få ske mellan klockan 11 och 01 och endast med särskilt tillstånd kunna förlängas till klockan 03.
Gårdsförsäljning av alkohol, som det motionerats om i riksdagen, kommer inte att tillåtas om utredningens rekommendationer följs. Detta upplevs, med all rätt, som ett hot mot Systembolagets detaljhandelsmonopol. Och det vill alliansen behålla "som svenskarna uppskattar det". Som om vi har något val. Man kan inte åka till Tallinn eller Danmark varje gång man vill köpa bira.
Denna "totalöversyn" av alkohollagen kommer alltså i stort sett fram till att endast några små justeringar krävs. Syftet var givetvis aldrig att förutsättningslöst pröva den gamla alkohollagstiftningen utan att endast söka efter små förändringar. Den restriktiva alkoholpolitiken ligger fast. Vad krävs för att vi ska slippa Systembolaget? Revolution?
Det talas mycket om Systembolagets digra utbud.
Gårdsförsäljning av alkohol, som det motionerats om i riksdagen, kommer inte att tillåtas om utredningens rekommendationer följs. Detta upplevs, med all rätt, som ett hot mot Systembolagets detaljhandelsmonopol. Och det vill alliansen behålla "som svenskarna uppskattar det". Som om vi har något val. Man kan inte åka till Tallinn eller Danmark varje gång man vill köpa bira.
Denna "totalöversyn" av alkohollagen kommer alltså i stort sett fram till att endast några små justeringar krävs. Syftet var givetvis aldrig att förutsättningslöst pröva den gamla alkohollagstiftningen utan att endast söka efter små förändringar. Den restriktiva alkoholpolitiken ligger fast. Vad krävs för att vi ska slippa Systembolaget? Revolution?
Det talas mycket om Systembolagets digra utbud.Men ölet med det vackra namnet har de inte. Bilden togs i Xi'an,
där man kan avnjuta det lokala Hans-ölet...
där man kan avnjuta det lokala Hans-ölet...
Nej, nej, nej!
En av mina förhoppningar med den nya regeringen var att Sverige skulle röra sig bort från genusvetenskap och feministiska maktanalyser och i stället satsa på sunt förnuft och låta människor leva sina liv efter eget huvud i större grad. Förhoppningen grusades en aning av alliansens jämställdhetsbonus, som visserligen inte innebar någon lagstiftning men som ändå utgör en politisk påtryckning på småbarnsföräldrar i deras vardag.
Även borgerliga politiker har således idéer om hur vi bör leva och vilka beslut vi bör fatta i vardagen. Skillnaden är att lagstiftningsverktyget inte används lika flitigt som av de rödgröna politikerna. Men lägga näsan i blöt vill de likafullt. Att näringsminister Maud Olofsson (c) och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp), som har en ministerpost som en liberal regering för övrigt hade avskaffat direkt, nu vill ha uppgifter från alla börsnoterade företag om hur könsfördelningen ser ut i deras styrelser är därför inte direkt förvånande.
Argumenten är dels det vanliga att jämställdhet är bra därför att det är bra men också att jämnare könsfördelning skulle skapa lönsammare företag och att det därmed ligger något slags nationellt intresse i att uppnå detta.
Det är som sagt inte förvånande men ändå en besvikelse att alliansregeringen fortsätter att sjunga genusteoriernas lov. Maud Olofsson har talat vitt och brett om behovet av ett värderingsskifte i svensk politik. Maktskifte 2006 var förutsättningen, men på längre sikt måste borgerligheten åstadkomma ett värderingsskifte i Sverige, vilket är en mycket större uppgift än att bara vinna ett riksdagsval. Det handlar om att utmana värderingar och ifrågasätta invanda tankesätt. Att visa på ett alternativ till socialdemokraternas stora, generella och även moralistiska storebrorsstat där det är politiken som är samhällets nav, inte människorna själva.
Om man verkligen menar allvar med att åstadkomma detta värderingsskifte duger det inte att sänka skatten och tro att någon tusenlapp extra i månaden kommer att få människor att tänka nytt och ifrågasätta det gamla. Då kommer vi att få ett samhälle styrt av en socialdemokratisk borgerlighet vars enda särskiljande punkt är att de arbetande medborgarna erbjuds ett lite, lite lägre skattetryck om statsministern är moderat i stället för socialdemokrat. Det räcker inte för att kallas ett värderingsskifte. Alliansen måste våga utmana inte bara de socialistiska föreställningarna utan i lika hög grad de feministiska, vars förgrundsgestalter funnits i toppen av svensk politik i mer än tio år. Dessa idéer borde ha vädrats ut direkt när regeringen tillträdde.
Problemet är förstås att borgerligheten är besmittad av feministiskt tänkande i nästan lika hög grad som partierna på andra sidan blockgränsen. Då får vi jämställdhetsbonusar, skärpt sexköpslag och offentlig redovisning av könsfördelningen i bolagsstyrelserna. Det är oanständigt, fegt och upprörande. Och inte alls borgerligt.
Även borgerliga politiker har således idéer om hur vi bör leva och vilka beslut vi bör fatta i vardagen. Skillnaden är att lagstiftningsverktyget inte används lika flitigt som av de rödgröna politikerna. Men lägga näsan i blöt vill de likafullt. Att näringsminister Maud Olofsson (c) och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp), som har en ministerpost som en liberal regering för övrigt hade avskaffat direkt, nu vill ha uppgifter från alla börsnoterade företag om hur könsfördelningen ser ut i deras styrelser är därför inte direkt förvånande.
Argumenten är dels det vanliga att jämställdhet är bra därför att det är bra men också att jämnare könsfördelning skulle skapa lönsammare företag och att det därmed ligger något slags nationellt intresse i att uppnå detta.
Det är som sagt inte förvånande men ändå en besvikelse att alliansregeringen fortsätter att sjunga genusteoriernas lov. Maud Olofsson har talat vitt och brett om behovet av ett värderingsskifte i svensk politik. Maktskifte 2006 var förutsättningen, men på längre sikt måste borgerligheten åstadkomma ett värderingsskifte i Sverige, vilket är en mycket större uppgift än att bara vinna ett riksdagsval. Det handlar om att utmana värderingar och ifrågasätta invanda tankesätt. Att visa på ett alternativ till socialdemokraternas stora, generella och även moralistiska storebrorsstat där det är politiken som är samhällets nav, inte människorna själva.
Om man verkligen menar allvar med att åstadkomma detta värderingsskifte duger det inte att sänka skatten och tro att någon tusenlapp extra i månaden kommer att få människor att tänka nytt och ifrågasätta det gamla. Då kommer vi att få ett samhälle styrt av en socialdemokratisk borgerlighet vars enda särskiljande punkt är att de arbetande medborgarna erbjuds ett lite, lite lägre skattetryck om statsministern är moderat i stället för socialdemokrat. Det räcker inte för att kallas ett värderingsskifte. Alliansen måste våga utmana inte bara de socialistiska föreställningarna utan i lika hög grad de feministiska, vars förgrundsgestalter funnits i toppen av svensk politik i mer än tio år. Dessa idéer borde ha vädrats ut direkt när regeringen tillträdde.
Problemet är förstås att borgerligheten är besmittad av feministiskt tänkande i nästan lika hög grad som partierna på andra sidan blockgränsen. Då får vi jämställdhetsbonusar, skärpt sexköpslag och offentlig redovisning av könsfördelningen i bolagsstyrelserna. Det är oanständigt, fegt och upprörande. Och inte alls borgerligt.
tisdag 3 mars 2009
"Jan Emanuel, en röst för dom utsatta..."
Robinson-vinnaren Jan Emanuel Johansson fick en egen raplåt (minns ni den?) och valdes in i riksdagen 2002 men åkte ur efter valet 2006. Nu tar han över Pär Nuders plats i riksdagen sedan den före detta finansministern under Göran Persson valt att tacka för sig.
Men det är inte det som Jan Emanuel får uppmärksamhet för nu. Han har nämligen försökt hyra ut en tvårummare i Stockholm för 40 000 kronor i månaden. 10 papp i veckan för att få bo i "bästa läget och finaste lägenheten".
Kanske vill mister Robinsonvinnare bara göra ett statement av något slag och påpeka hur pervers den stockholmska hyresmarknaden är. Men av intervjun att döma verkar han inte ha tänkt särskilt mycket alls. Det var bara "ett test". Det är inte troligt att den sortens "test" uppskattas av partiet.
Men det är inte det som Jan Emanuel får uppmärksamhet för nu. Han har nämligen försökt hyra ut en tvårummare i Stockholm för 40 000 kronor i månaden. 10 papp i veckan för att få bo i "bästa läget och finaste lägenheten".
Kanske vill mister Robinsonvinnare bara göra ett statement av något slag och påpeka hur pervers den stockholmska hyresmarknaden är. Men av intervjun att döma verkar han inte ha tänkt särskilt mycket alls. Det var bara "ett test". Det är inte troligt att den sortens "test" uppskattas av partiet.
Storebror och nätcensuren
Integritetsombudsmannen vid Den Nya Välfärden, Pär Ström, presenterade i dag en ny skrift om nätcensur. Och en liten film därtill med intervjuer med en rad personer.
Carl Bildts Wordpress-blogg har inte gått att nå från Kina, där han nu är på besök. Vi kan skratta åt det och ruska på huvudet åt den kinesiska censuren. Men faktum är att inte heller svenska politiker är främmande för filtrering och censur på nätet. Det förekommer redan en filtrering av sidor som anses (det har nämligen framkommit att det inte alltid är fallet) innehålla barnpornografiskt material trots att den som surfar in på en sådan sida inte gör något olagligt. Behjärtansvärda aktioner som dessa, som är ett samarbete mellan allmänhet, Internetoperatörer och svensk polis, kan lätt leda till ökad användning av censurverktyget i framtiden.
Det har kommit förslag om att filtrera eller helt stänga ned sajter på vilka sexsäljare erjuder sina tjänster, trots att sidorna inte är olagliga och att det inte är förbjudet att sälja sexuella tjänster. Det krävs ingen livlig fantasi för att inse att ett sådant steg skulle öppna upp en diskussion om rabiatfeministiska krav på att få bort porren från nätet. Förintelseförnekelse, Muhammedkarikatyrer, sado-masochism eller drogliberalt material - i slutändan kommer det att handla om tycke och smak om vad som är stötande och omoraliskt och då hänger yttrandefriheten i en mycket, mycket svag tråd vars öde helt avgörs av vilken regering som råkar sitta vid makten.
Knepet är förstås att aldrig börja filtrera, att inse att det dåliga som finns i den riktiga världen utanför ditt och mitt fönster, och innanför någon annans, även finns på Internet. Nätet är ju en spegelbild av det moderna mänskliga livet. Att tro att Internet ska kunna genomgå ett slags globalt reningsbad och befrias från allt ont och äckligt (åter igen då, vad är ont och äckligt?) är hopplöst naivt och heller inte önskvärt.
Rapporten (som pdf eller mp3).
Carl Bildts Wordpress-blogg har inte gått att nå från Kina, där han nu är på besök. Vi kan skratta åt det och ruska på huvudet åt den kinesiska censuren. Men faktum är att inte heller svenska politiker är främmande för filtrering och censur på nätet. Det förekommer redan en filtrering av sidor som anses (det har nämligen framkommit att det inte alltid är fallet) innehålla barnpornografiskt material trots att den som surfar in på en sådan sida inte gör något olagligt. Behjärtansvärda aktioner som dessa, som är ett samarbete mellan allmänhet, Internetoperatörer och svensk polis, kan lätt leda till ökad användning av censurverktyget i framtiden.
Det har kommit förslag om att filtrera eller helt stänga ned sajter på vilka sexsäljare erjuder sina tjänster, trots att sidorna inte är olagliga och att det inte är förbjudet att sälja sexuella tjänster. Det krävs ingen livlig fantasi för att inse att ett sådant steg skulle öppna upp en diskussion om rabiatfeministiska krav på att få bort porren från nätet. Förintelseförnekelse, Muhammedkarikatyrer, sado-masochism eller drogliberalt material - i slutändan kommer det att handla om tycke och smak om vad som är stötande och omoraliskt och då hänger yttrandefriheten i en mycket, mycket svag tråd vars öde helt avgörs av vilken regering som råkar sitta vid makten.
Knepet är förstås att aldrig börja filtrera, att inse att det dåliga som finns i den riktiga världen utanför ditt och mitt fönster, och innanför någon annans, även finns på Internet. Nätet är ju en spegelbild av det moderna mänskliga livet. Att tro att Internet ska kunna genomgå ett slags globalt reningsbad och befrias från allt ont och äckligt (åter igen då, vad är ont och äckligt?) är hopplöst naivt och heller inte önskvärt.
Rapporten (som pdf eller mp3).
Går det åt helvete?
Marc Faber, ekonom och författare som ligger bakom sajten GloomBoomDoom.com, är ingen positiv typ. Han förutspår att finanskrisen kommer att få krisen 1929-1932 att framstå som mild. Orsaken är statliga regleringar och för flitig användning av sedelpressen.
Faber tror inte att Barack Obamas stimulanspaket på 790 miljarder dollar kommer att få fart på ekonomin utan tvärtom orsaka ännu en blodpropp i systemet på sikt. Han är långt ifrån ensam om den åsikten och det är uppenbart att USA:s ekonomi är långt ifrån sund. Den har inte varit sund på väldigt länge. Risken finns, menar Faber, att en djupare kris kan framkalla social oro och en våg av protester.
Marc Faber är måhända onödigt negativ och nästan deterministisk, men han har en och annan poäng i sin kritik av Obama (och mellan raderna även av den avgångne presidenten för dennes bailoutplan). Många lär bli besvikna när det visar sig att den nye presidenten inte är en Messias som får landet på fötter genom att slösa skattemedel.
"Den finanskris vi nu ser har byggts upp under 25 år, på grund av statlig påverkan i ekonomin om och om igen, och extremt lösaktig penningpolitik som lett till extrema skuldnivåer. [...] I USA ser vi en helt ny ekonomisk skola, den zimbawiska. Den grundades av Robert Mugabe som lyckats att totalt utplåna sitt eget land. USA följer nu hans penningpolitik; om något går fel, tryck nya pengar. Om det inte hjälper; tryck mer pengar. Om det sedan går ännu värre, tryck ännu mera."
Faber tror inte att Barack Obamas stimulanspaket på 790 miljarder dollar kommer att få fart på ekonomin utan tvärtom orsaka ännu en blodpropp i systemet på sikt. Han är långt ifrån ensam om den åsikten och det är uppenbart att USA:s ekonomi är långt ifrån sund. Den har inte varit sund på väldigt länge. Risken finns, menar Faber, att en djupare kris kan framkalla social oro och en våg av protester.
Marc Faber är måhända onödigt negativ och nästan deterministisk, men han har en och annan poäng i sin kritik av Obama (och mellan raderna även av den avgångne presidenten för dennes bailoutplan). Många lär bli besvikna när det visar sig att den nye presidenten inte är en Messias som får landet på fötter genom att slösa skattemedel.
måndag 2 mars 2009
Volvo blir kinesiskt?
Den kinesiska biltillverkaren Geely (Jí Lì Qì Chē) är intresserat av att köpa Volvo PV. Ryktena har cirkulerat en tid (och förnekades så sent som för en knapp månad sedan) men nyheten nämndes bara i förbifarten i kvällens A-Ekonomi. Det finns enligt uppgift även tre andra budgivare på Volvo, varav ytterligare en kinesisk.
Kinesiska biltillverkare har tagit hjälp av japansk expertis för att komma ikapp prestandamässigt med sina bilmodeller. Japanerna har å sin sida fått tillgång till den enorma och snabbt växande kinesiska marknaden. Jag skulle nog inte köpa en kinesisk bil i dag. Men om fem år kan maktförhållandena på marknaden ha förändrats i takt med att kineserna lärt sig av konkurrenterna.
Vad ett kinesiskt övertagande av Volvo skulle betyda för jobben i Sverige är osäkert, men en del av produktionen kan komma att flyttas till Kina.
DN kan man lita på
Jag lyfter alla möjliga frågor här på bloggen, men det ska erkännas att det emellanåt blir rätt mycket om sexköpslagen. Läsare mailar och undrar varför. Vilket är mitt personliga intresse i att vilja legalisera sexköp? Inget alls, naturligtvis. Det är bara en principiellt viktig fråga som förtjänar att luftas. Det svaret brukar dock sällan övertyga den som ställt frågan.
Det är lite förbryllande att vissa människor anser att man måste tjäna något personligen för att det ska vara mödan värt att engagera sig i något. Vi andra låter oss vägledas av principer och övertygelser om rätt och fel, om bra och dåligt. Det är därför många bloggare som har reagerat kraftigt mot DN:s föga finkänsliga anklagelse om att motståndet mot FRA finansierats och regisserats av ett fåtal PR-byråer och konsulter.
DN försöker misstänkliggöra bloggosfären som företeelse och politisk påverkansfaktor. De där bloggarna skriver inte bara en massa saker, de länkar dessutom till varandra för att få mer uppmärksamhet i sakfrågan! Och allt detta öppnar upp för superlobbyister, frustar DN. "Lobbyister" har blivit ett populärt skällsord att använda när en politisk motståndare lyckas driva igenom något eller få uppmärksamhet i en sakfråga. Ledarsidan bekymrar sig för att man snart inte kommer att kunna lita på någon eftersom det inte går att känna till avsändaren. Men frågan är: hur minskar detta kraften i kritiken mot FRA-lagen...? Och vad spelar det egentligen för roll?
Den som är vid sina sunda vätskor kan inte påstå att demonstrationerna, bloggbävningen och det folkliga engagemanget var en fasad. DN vill dock genom sitt misstänkliggörande ge sken av just detta - att motståndet mot FRA-lagen var artificiellt, konstlat, fejkat. Det är lögn. Få, om ens någon, har överblick över alla motståndsgrenar. Men det är uppenbart att väldigt många som var aktiva mot FRA-lagen både före och efter omröstningen i riksdagen engagerade sig helt utan betalning. Det är faktiskt möjligt att lägga ned tid på något utan att få betalt för det och utan att ha vare sig livscoach, konsulthjälp eller en personlig finansiär i ryggen. Engagemang kan existera ändå. Detta har uppenbarligen vissa välbetalda ledarskribenter svårt att förstå och kanske ännu svårare att acceptera.
Det är lite förbryllande att vissa människor anser att man måste tjäna något personligen för att det ska vara mödan värt att engagera sig i något. Vi andra låter oss vägledas av principer och övertygelser om rätt och fel, om bra och dåligt. Det är därför många bloggare som har reagerat kraftigt mot DN:s föga finkänsliga anklagelse om att motståndet mot FRA finansierats och regisserats av ett fåtal PR-byråer och konsulter.
DN försöker misstänkliggöra bloggosfären som företeelse och politisk påverkansfaktor. De där bloggarna skriver inte bara en massa saker, de länkar dessutom till varandra för att få mer uppmärksamhet i sakfrågan! Och allt detta öppnar upp för superlobbyister, frustar DN. "Lobbyister" har blivit ett populärt skällsord att använda när en politisk motståndare lyckas driva igenom något eller få uppmärksamhet i en sakfråga. Ledarsidan bekymrar sig för att man snart inte kommer att kunna lita på någon eftersom det inte går att känna till avsändaren. Men frågan är: hur minskar detta kraften i kritiken mot FRA-lagen...? Och vad spelar det egentligen för roll?
Den som är vid sina sunda vätskor kan inte påstå att demonstrationerna, bloggbävningen och det folkliga engagemanget var en fasad. DN vill dock genom sitt misstänkliggörande ge sken av just detta - att motståndet mot FRA-lagen var artificiellt, konstlat, fejkat. Det är lögn. Få, om ens någon, har överblick över alla motståndsgrenar. Men det är uppenbart att väldigt många som var aktiva mot FRA-lagen både före och efter omröstningen i riksdagen engagerade sig helt utan betalning. Det är faktiskt möjligt att lägga ned tid på något utan att få betalt för det och utan att ha vare sig livscoach, konsulthjälp eller en personlig finansiär i ryggen. Engagemang kan existera ändå. Detta har uppenbarligen vissa välbetalda ledarskribenter svårt att förstå och kanske ännu svårare att acceptera.
Bildt drabbad av censuren
"Carl Bildt beklagar att han inte kan förmedla sina intryck från sina möten och överläggningar i Beijing eftersom hans blogg inte förefaller att vara tillgänglig därifrån."
Via HAX ser jag att Carl Bildt drabbats av den kinesiska Internetcensuren vid sitt besök i Beijing.
Lite komiskt, kan man väl säga. Jag hade tidvis problem med att läsa blogspot-bloggar när jag var där, men det gick alltid att blogga. Jag bloggade nästan varje dag under mitt senaste besök. Jag vet inte om Wordpress råkar mer illa ut än Blogger, men det pågår ju en upprensningskampanj av "omoraliskt" och "stötande" material på Internet i Kina så det kanske inte är så konstigt att Carl Bildt drabbats... :-)
To serve and protect from Carl Bildt.söndag 1 mars 2009
Säg ditt om Kinas regering
Nu i mars samlas den andra plenarförsamlingen för den 11 Nationella Folkkongressen och den 11 kinesiska folkets politiska rådgivande konferens i Beijing.
Ta chansen att säg några väl valda ord till Kinas regering.
Inne i ett av de många flådiga rummen i Folkets stora sal.
Ta chansen att säg några väl valda ord till Kinas regering.
Inne i ett av de många flådiga rummen i Folkets stora sal. Det handlar om rättigheter
Susanne Dodillet drog igång debatten om den tioårsjubilerande svenska sexköpslagen genom disputationen av sin avhandling Är sex arbete? Svensk och tysk prostitutionspolitik under 1970-talet. Avhandlingen, som finns i bokform, recenserades (läs sågades) på DN Kultur men har fått gott stöd i bloggosfären. Maria Abrahamsson håller grytan kokande genom sin ledare
i dagens SvD. Det tackar vi för.
Abrahamsson pekar på något grundläggande som ofta kommer bort när prositutionen och sexköpslagen diskuteras: lika rättigheter. Ofta fastnar debatten i feministiska maktanalyser, eller sågningar av desamma, när det vi i stället borde diskutera är varför en viss grupp människor i samhället ska förvägras samma rättigheter som alla vi andra samhällsmedborgare åtnjuter. Varför ska människor som valt att arbeta med sex inte få bedriva näring i en demokratisk stat, inte få betala skatt och bidra till samhällsekonomin och följdriktigt heller inte få del i socialförsäkringssystemet? Det är en grov form av diskriminering som pågår och det enda skälet till den är äckel och socialt avståndstagande. Inte att sexsäljarna skulle göra något olagligt. Att sälja sex är trots allt inte förbjudet, även om vissa önskar att det vore det. Det är köparna av tjänsten som är kriminaliserade, inte säljarna. Men det är säljarna som drabbas, stigmatiseras, bespottas, och ignoreras i den politiska debatten. I grunden handlar det alltså om människosyn och detta är en viktig orsak till att jag tycker så genuint illa om de radikalfeministiska tankegångarna.
Det är svårt att begripa varför just sex väcker sådana känslor hos så många. Det illustreras tydligt i prostitutionsdebatten (men blir ännu värre så fort barn och sex nämns i samma mening). Alla har sex. På olika sätt. Med olika människor. I olika situationer. Det är vårt eget ansvar att sköta det på ett sätt som känns schysst för oss själva och vår(a) partner(s). Men varför bry sig om grannen, kursaren, arbetskollegan? Kan vi inte bara göka i fred och vara glada? Jag bryr mig inte i andras sexliv. Ni får göra precis hur ni vill. På egen hand, med en eller flera partners. Så länge det sker på frivillig basis är det helt OK vad ni än väljer att ta er för.
Men så resonerar dessvärre inte alla. Och riktigt illa blir det när politik byggs på förmaningar och fördömanden av andra människors "omoraliska" beteende och när grundläggande rättigheter skuffas åt sidan för att bekämpa ett synnerligen uppförstorat problem. Det sekulära Sverige verkar lida lika mycket av sexofobi som religiösa länder. Vi ska vara stolta över att vi kan prata om sex öppet, men faktum är att gränserna för vad som är accepterat och förkastligt är mycket tydliga. Ve den som avviker.
Som konstaterats många gånger tidigare har alliansen inte gjort något för att bryta med den socialdemokratiska hållningen i prostitutionsfrågan utan tvärtom gjort sitt bästa för att inte göra Margareta Winberg et al besvikna. Justitieminister Beatrice Ask skrev in sig i boken för idiotiska uttalanden när hon i en riksdagsdebatt påstod att sexsäljarna inte har i debatten att göra. Att lyssna på dem var enligt Ask "en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha." Så sätter man punkt för en debatt och sänder samtidigt en signal som markerar avståndstagande från all sorts medmänsklighet gentemot en grupp i samhället som lider under en statligt sanktionerad diskriminering. Här kan vi snacka om strukturer, om nu någon radikalfeminist är intresserad.
Ask har sagt att hon under Sveriges EU-ordförandeskap ämnar driva frågan om trafficking (månne under parollen "Trafficking - bra eller anus?"...?). Risken är uppenbar att det i slutändan kommer att handla om export av den radikalfeministiska svenska sexköpslagen till andra EU-länder.
i dagens SvD. Det tackar vi för.
Abrahamsson pekar på något grundläggande som ofta kommer bort när prositutionen och sexköpslagen diskuteras: lika rättigheter. Ofta fastnar debatten i feministiska maktanalyser, eller sågningar av desamma, när det vi i stället borde diskutera är varför en viss grupp människor i samhället ska förvägras samma rättigheter som alla vi andra samhällsmedborgare åtnjuter. Varför ska människor som valt att arbeta med sex inte få bedriva näring i en demokratisk stat, inte få betala skatt och bidra till samhällsekonomin och följdriktigt heller inte få del i socialförsäkringssystemet? Det är en grov form av diskriminering som pågår och det enda skälet till den är äckel och socialt avståndstagande. Inte att sexsäljarna skulle göra något olagligt. Att sälja sex är trots allt inte förbjudet, även om vissa önskar att det vore det. Det är köparna av tjänsten som är kriminaliserade, inte säljarna. Men det är säljarna som drabbas, stigmatiseras, bespottas, och ignoreras i den politiska debatten. I grunden handlar det alltså om människosyn och detta är en viktig orsak till att jag tycker så genuint illa om de radikalfeministiska tankegångarna.
Det är svårt att begripa varför just sex väcker sådana känslor hos så många. Det illustreras tydligt i prostitutionsdebatten (men blir ännu värre så fort barn och sex nämns i samma mening). Alla har sex. På olika sätt. Med olika människor. I olika situationer. Det är vårt eget ansvar att sköta det på ett sätt som känns schysst för oss själva och vår(a) partner(s). Men varför bry sig om grannen, kursaren, arbetskollegan? Kan vi inte bara göka i fred och vara glada? Jag bryr mig inte i andras sexliv. Ni får göra precis hur ni vill. På egen hand, med en eller flera partners. Så länge det sker på frivillig basis är det helt OK vad ni än väljer att ta er för.
Men så resonerar dessvärre inte alla. Och riktigt illa blir det när politik byggs på förmaningar och fördömanden av andra människors "omoraliska" beteende och när grundläggande rättigheter skuffas åt sidan för att bekämpa ett synnerligen uppförstorat problem. Det sekulära Sverige verkar lida lika mycket av sexofobi som religiösa länder. Vi ska vara stolta över att vi kan prata om sex öppet, men faktum är att gränserna för vad som är accepterat och förkastligt är mycket tydliga. Ve den som avviker.
Som konstaterats många gånger tidigare har alliansen inte gjort något för att bryta med den socialdemokratiska hållningen i prostitutionsfrågan utan tvärtom gjort sitt bästa för att inte göra Margareta Winberg et al besvikna. Justitieminister Beatrice Ask skrev in sig i boken för idiotiska uttalanden när hon i en riksdagsdebatt påstod att sexsäljarna inte har i debatten att göra. Att lyssna på dem var enligt Ask "en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha." Så sätter man punkt för en debatt och sänder samtidigt en signal som markerar avståndstagande från all sorts medmänsklighet gentemot en grupp i samhället som lider under en statligt sanktionerad diskriminering. Här kan vi snacka om strukturer, om nu någon radikalfeminist är intresserad.
Ask har sagt att hon under Sveriges EU-ordförandeskap ämnar driva frågan om trafficking (månne under parollen "Trafficking - bra eller anus?"...?). Risken är uppenbar att det i slutändan kommer att handla om export av den radikalfeministiska svenska sexköpslagen till andra EU-länder.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)