En fräck skönhet

Hondas designers verkar befinna sig i något slags bipolärt tillstånd med höga toppar och djupa dalar. Ibland skapar de oerhört fula bilar, men ibland blir det riktigt snyggt. Som nu.

Konceptmodellen av kommande Honda Urban SUV är ett exempel på design i den högre skolan. De påminner lite om när Saabs designers haft en bra dag på jobbet. Fronten är dödsläcker och bakdelen är faktiskt ganska lik Saab 9-4X.

Gissar på en fet prislapp på denna, men det kanske den är värd. Hondas mini-suv ska lanseras i Japan i slutet av året. Resten av världen får vänta till 2014.

Gårdagens och morgondagens bilar

Saabköparna Nevs verkar nu ha insett att de förmodligen inte lär få någon ekonomi i att enbart tillverka elbilar. De vill därför börja sälja gamla Saab 9-3 igen från och med nästa år (då är modellen 11 år gammal).

Från en oseriös affärsplan till en betydligt seriösare: Hondas nya modell av suven CR-V (fjärde generationen) är på gång. Och den ser rätt läcker ut.

Tyvärr är bakdelen misstänkt lik Volvo XC60. Här har Honda tänkt fel. Men fronten är absolut snygg. Automotorsport har provkört den.

iDioti



Apple gillar att stämma sina konkurrenter för patentintrång, vilket de stora rättegångarna mot bland andra Samsung visar. Den amerikanska patentlagstiftningen tycks vara ett kapitel för sig.

Nu har Apple beviljats ett patent på att låsa upp skärmen på telefonen ("slide to open") genom att dra fingret över skärmen i valfri riktning (precis som du låser upp Samsungs Galaxy S3). Gissa om vi kommer att få se fler rättegångar om patentintrång framöver.

Jag blir så matt!

via min spelblogg Highdefgalaxy

Teknikens under

För den som gillar fräckt designade bilar var Saabs konkurs ett bakslag.

Lyckligtvis finns Mazda kvar. Nu har de visat upp sin nya Mazda 6. Den nuvarande modellen är riktigt snygg, men denna gång har Mazda tagit ut svängarna lite till.

Lagt till redan omskrivna CX-5 har Mazda en riktigt stark lineup i den knivskarpa konkurrensen.

Oklar framtid för nya Saab

Så blev till sist köpet av Saab Automobiles konkursbo klart. Precis som det ryktats om den senaste tiden blev det elbilskonsortiet National Electric Vehicle Sweden (NEVS) som drog det längsta strået före Youngman och Mahindra. Därmed kan en utdragen försäljningsprocess läggas till handlingarna.

Bland Saabentusiasterna är de negativa omdömena om affären många. "Saab as we know it is dead." Lineupen med 9-5, 9-4X och en ny 9-3 väntande runt hörnet var ju så lovande. Nu återstår bara nya 9-3 - och den ska plötsligt bli en elbil! Just här och nu har emellertid de nya ägarna ingenting annat än en tio år gammal modell att arbeta med.

En sak är säker: Även om de nya bilarna kommer att ha Saabloggan på huven (vi får anta att de hört sig för om rättigheterna till varumärket) kommer inget riktigt att bli sig likt. Vi kommer inte att få se de större och lyxigare modeller (9-6, 9-7) som Youngman planerat. Vi kommer inte att få se någon ny suv av typen 9-4X. Nevs är intresserat av att bygga elbilar. Det förefaller inte vara intresserat ens av hybrider. Och de tror uppenbarligen att det ligger tillräckligt mycket ekonomi i detta för att det ska gå runt.

Hur djupa fickor Nevs har återstår att se. Likaså hur pass trovärdig deras affärsplan är. Det som avgjorde dragkampen var sannolikt att de kunde lägga upp pengarna på bordet medan Youngmans affär hade fler komponenter inblandade (som ett godkännande från NDRC). Spontant tror jag att Youngman hade haft en realistisk chans att få Saab på fötter igen. Det som sänkte dem var antagligen oklarheter med finansieringen. Ty budet på fyra miljarder för Saab och Saab Parts skulle konkursförvaltarna normalt ha kastat sig över. Nu sitter i stället Riksgälden med ett reservdelsbolag i knät.

De kommande 18 månaderna kommer någon ny Saab inte att produceras och några omfattande nyanställningar lär vi inte se. Ty först årsskiftet 2013/14 ska Nevs första produkt presenteras. Frågan är om någon ens kommer ihåg Saab då. Risken för en ny konkurs inom något år känns påfallande stor.

SVT - tekniska analfabeter?

Jag är en vanemänniska. Jag äter samma frukost varje morgon. Det enda som varierar är pålägget på mackan. Förutsatt att jag är hemma tittar jag på Rapport varje kväll klockan 19.30. Och jag går och lägger mig ungefär samma tid varje vardagskväll. Rutiner hjälper i vardagen, ger trygghet och förutsägbarhet. Alla dessa rutiner är små snuttefiltar i den grå vardagen.

Så när SVT beslutar att vinjetten till Rapport ska ändras blir jag lite irriterad. Jag tycker fortfarande att den borde se ut så här. Men OK, tiden går och en ny vinjett är inte hela världen. Den har ju ändrats med jämna mellanrum de senaste tio åren.

För tre veckor sedan gjorde dock SVT en nylansering av Aktuellt. Igen. En sådan gjordes för inte så många år sedan och den var tydligen inte tillräckligt bra. Nu skulle radikala grepp tas till, programmet skulle få en egen stil. För att ge programmet en skjuts från start chockade Claes Elfsberg, som jobbat som nyhetsankare i Rapport sedan tidernas begynnelse, en hel värld och gick över till SVT2:s Aktuellt. Med sig tog han flera andra kompetenta kollegor.

Programmet har fått hård kritik. Det är nämligen smått otroligt vimsigt. Ett stort problem har varit tekniken. För den som ser Rapport varje kväll torde dock inte detta vara något nytt. I stort sett i varje sändning tvingas ankarna be tittarna om ursäkt för borttappade namnskyltar, borttappad textning, fel text vid fel tillfälle, fel inslag, inslag utan ljud, inslag som visas samtidigt som nyhetsankaret gör påannonseringen - ja, kort sagt alla möjliga tekniska problem. Det är rena rama skol-TV. Och Rickard Palm är inte ens kvar.

Vad är det egentligen för folk som arbetar med nyhetssändningarna på SVT? Är det människor som inte kan hantera tekniken därför att den är ny? Något som talar för detta är att när SVT började använda en ny teknik för textning krånglade detta i flera månader. Nu är i stort sett varje Rapportsändning en plåga på grund av alla upprepade småfel. Så jäkla svårt kan det ju inte vara. TV4 klarar det oftast och inga internationella nyhetskanaler har så stora bekymmer som SVT har med att klippa mellan studion och inslagen samt sätta rätt namn på rätt person vid rätt tillfälle.

Och vad Aktuellt beträffar: ska programmet ha något existensberättigande bör det erbjuda något som de andra nyhetsprogrammen inte gör, nämligen en fördjupning i aktuella ämnen. Annars kan de lika gärna ersätta det med valfritt sångprogram.

Online eller offline?

Hanna Fahl (ja, just hon som fick smisk av Paolo Roberto i feministdiskussionen i Sveriges Radio) har provat på att vara offline under en vecka. Hon beskriver det i ett långt reportage i DN.

Susan Mausharts bok Nedkopplad har fått stor uppmärksamhet. I en tid när vi är uppkopplade under allt fler av dygnets för få timmar drog hon ur pluggen för Internet, TV och mobiltelefoner under ett halvår. Hon beskriver i sin bok vad det gjorde med familjen och effekten tycks ha blivit enbart positiv. Barnen bakade plötsligt kakor och började spela instrument. Familjens medlemmar pratade med varandra igen i stället för att sitta på varsitt håll med en dator eller smarttelefon som enda sällskap.

Jag kan tycka att det finns något sympatiskt i detta, men samtidigt inser jag hur viktigt Internet har blivit i mitt liv - både när jag var ensamstående och nu när jag är sambo. Det är denna bild som även Fahl vill förmedla. Det är inte alls coolt att koppla ned, det är i det närmaste framstegsfientligt. Hon tar i så att hon nästan spricker när hon uppmanar Maushart att flytta ut i en hydda i skogen eller äta plankton, men poängen är nog delvis densamma som min: Internet gör oss gott.

Det jag vill inflika är att vi behöver en balans i hur vi hanterar vårt behov av nätet. Alla vet hur otroligt frustrerande det är när internetuppkopplingen inte fungerar. Det är som om TV:n, jobbtelefonen och postgången har upphört att existera. Samtidigt. Jag kan bli galen när det händer. Men att leva sitt liv online är samtidigt en vanesak. Jag har varit utan Internet under sex sju dagar på vissa resor och har ibland inte kunnat blogga på betydligt längre tid än så (mitt bloggberoende är en annan historia). Det blir fråga om ett slags avvänjning. Efter en tid saknar jag faktiskt inte bloggandet så mycket som i början och egentligen behöver jag mest bara kolla mailen. Jag tänker mig att det är samma sak med alla Facebookknarkare.

Jag är tillräckligt gammal för att ha vuxit upp utan någon uppkoppling och vi skaffade dator relativt sent. Ibland funderar jag över vad all den tid jag nu tillbringar framför datorn ägnades åt tidigare - och inser att jag i stort sett nog gjorde samma saker fast med de medel som fanns tillgängliga då.

Jag vill inte att hela mitt liv ska hängas upp på uppdateringar på bloggar, Facebook, Twitter eller andra sociala medier. Samtidigt finns det ingen anledning, förutom en vilja att gå mot strömmen, att stänga sig ute från Internet helt och hållet.

Nätet är fantastiskt och dess användningsmöjligheter oändliga. Var och en får sätta sina egna gränser för hur mycket tid som är rimligt att ägna åt aktiviteter på Internet. Jag har satt mina.

Byt ut din PC

En undersökning bland fackförbundet Unionens medlemmar visar att nästan en tredjedel av de tillfrågade anser att de skulle kunna spara en timmes arbetstid per dag om bara datorerna fungerade som de borde. Inte bara kraschar de - de är "dåligt utformade" och stjäl därigenom tid och skapar stress.

Mycket av problematiken kan säkert tillskrivas bristfälligt kunnande hos de tillfrågade. Det brukar vara så när vi ger datorn skulden. Men en stor förklaring är med största säkerhet PC-formatet. Om bara fler företag gav tusan i att köpa Dell-datorer och i stället satsade på Mac skulle krascher, säkerhetsproblem och seghet snart vara ett minne blott. Inte för att Dell gör dåliga datorer - de anses tvärtom driftsäkra - utan för att problemet stavas PC och det förbannade Windows.

Jag bytte från PC till Mac för några år sedan. I åratal hade jag hört Mac-ägare skryta om hur deras datorer var befriade från virus och i allmänhet snabbare och smidigare än PC. Till slut föll jag till föga. Jag trodde dock aldrig att skillnaden skulle vara så stor. Efter flera år är min MacBook fortfarande snabb. Jag har aldrig haft några problem med virus - jag har inte ens brytt mig om att köpa ett antivirusprogram. Jämförelsen med en anhörigs PC-laptop inköpt något år efter min, och dessutom inte alls använd lika mycket, blir nästan pinsam. Den är redan segare och slöare (det ska dock påpekas att Vista sannolikt är en förklaring i sammanhanget...). Varför ska det behöva ta evigheter att starta upp en dator, liksom?

Mac kostar, det ska medges. Även om jag köpte den billigaste jag kunde hitta, vars prestanda matchas av PC-datorer med halva prislappen, gick den loss på 9 000 kronor. Men när datorn är igång upp till 12 timmar vissa dagar är det värt det. Jag är säker på att många företag skulle tjäna tid och pengar på att byta ut sina PC-datorer. I offentlig verksamhet lär det bli svårt om de ska följa reglerna kring offentlig upphandling. Men för privata företag borde valet inte vara så svårt, egentligen.

Till skillnad från vissa andra av Apples produkter är MacBook faktiskt värd priset.

Minority Kinect

Det dröjde inte länge innan Microsofts rörelsesensor till Xbox 360, Kinect, hackades. Nu jobbar teknikkunniga personer runt om i världen på att hitta nya sätt att använda kameran på. Det blir häftigare och häftigare. Vad sägs om en flygande Kinect som känner av omgivningen och därmed kan undvika hinder?

Ännu häftigare är emellertid detta: några snubbar vid MIT har hackat Kinect och med hjälp av Linux skapat fingerigenkänning och kontakt med en skärm. Resultatet är faktiskt väldigt likt det vi såg i filmen Minority Report. Men nu behövs inte ens några specialhandskar. Microsoft har ännu inte sagt något. Kanske sitter de själva och njuter av hur kunderna förbättrar deras egen produkt.

Om Apples låsta system

Christopher Kullenberg skriver i Expressen om varför vi bör bojkotta Apples låsta affärsmodell med iPhone. Jag håller med i inlägget på min spel- och filmblogg.

Se även fem skäl att inte köpa iPhone.

iPad är här

Som vanligt är Apple i framkant. I kväll presenterades den nya pekskärmen iPad (se en rejäl genomgång i Apples film för produkten här). Det rör sig alltså om en platt surfplatta som har många funktioner som vi känner igen från iPhone.

iPad är onekligen en häftig pryl.

Priset? 499 dollar. Vilket kan betyda runt 5 000-6 000 kronor i Sverige.

Uppdatering: Edge gör en genomgång av nyckelfunktionerna.

Tekniken går framåt

Speltekniken går onekligen framåt. Kanske heter framtiden Natal, där det inte längre rör sig om en rörelsekänslig kontroll utan där du är själva kontrollen.



Se mer på spelbloggen.

Teknikens under

Att lära sig kinesiska är inte busenkelt. Referensramarna som vi ofta har i våra västerländska språk, där det går att ana sig till ords betydelser, finns inte till en början. Kinesiskan är inte nödvändigtvis svårare, den är bara annorlunda. Och att slippa tempus är faktiskt en befrielse. Jag minns tyskans eländiga grammatik från gymnasiet, kinesiskans är faktiskt enklare - åtminstone vad jag har begripit hittills.

Det tar sin tid att plugga in tecknen, även om jag inte ska klaga över de i genomsnitt 30 tecken per vecka som jag förväntas lära mig. Att tjejen i Kina blivit överentusiastisk och börjat skicka allt längre kinesiska mail gjorde mig först stressad. Hur faen ska jag hinna översätta och förstå allt det här och sedan kunna svara "med samma mynt"? Med teknikens hjälp går det faktiskt bra.

Jag letade först efter mjukvara som gör att datorn begriper pinyin och kinesiska tecken. Det mesta är för PC och jag sitter med en Mac. Men det visade sig vara ett onödigt letande. Allt finns ju redan inbyggt, färdigt att använda. Bocka bara för kinesiska i de internationella inställningarna och vips har datorn lärt sig ett nytt språk. Stenåldersnyheter för er andra, kanske, men ett stort glädjeämne för mig som ny Macanvändare. Nu är det bara att växla mellan svenska och kinesiska i menyn, oavsett om jag surfar eller använder ordbehandlingsprogram. Ibland är tekniken bara så underbar.

Språksvårigheterna är ibland ömsesidiga...

Radiotjänst kan ta sig i häcken

Alltså, nu får det faktiskt vara nog. The bottom is nådd.

Inte nog med att alla som äger en TV är skyldig att betala 5 kronor om dagen till Radiotjänst i Kiruna ("Radiotjänst", "Systembolaget" - vad får de alla dessa lobotomerade namn ifrån?). I linje med satsningen på nätet vill SVT även utvidga skyldigheten att betala TV-licens till alla som äger en dator. Det blir effekten om företaget får som det vill.

"Visst kan jag se det orimliga i att apparatur som inte är avsedd att användas för TV-tittande blir licenspliktig", erkänner Radiotjänsts VD Anna Pettersson. Men att något är orimligt har ju inte stoppat dem förr. Det är samma princip som gäller i dag. Alla som äger en TV är licenspliktig, oavsett om du ägnar 0 eller 500 timmar åt att titta på SVT:s kanaler, oavsett om du använder TV:n enbart för att se på film eller spela TV-spel - vilket alltfler yngre gör i dag.

De flesta vanliga svenskar betalar redan TV-licensen i dag och berörs inte av detta (förutsatt att nu inte SVT kommer att vilja införa en extralicens för den som både har TV och dator hemma...). För företagen är det desto värre. Beräkningar visar att ett företag med 300 datorer skulle behöva punga ut med 60 000 kronor till SVT bara för att de råkar använda datorer i arbetet.

Licensverktyget är föråldrat och fyrkantigt och borde avskaffas. Om vi ska ha statlig television ska dess utgifter utgöra en post bland alla andra i den statliga budgeten. Försvaret för systemets bevarande är att det "garanterar oberoendet". I en morgonsoffa nyligen påstod en kultursnubbe att det faktum att SVT, trots kritik, hade valt att visa Englas begravning (till runt 300 000 tittares förtjusning) visade hur oberoende public service i Sverige är. Tillåt mig le.

Alla som inte är blinda, sossar eller bara allmänt efterblivna vet att SVT ligger långt till vänster. Det avspeglas i nyhetsrapporteringen i Aktuellt och Rapport, det avspeglas i vilka program som sänds (minns hyllningskvällen till diktatorn Castro) och hur SVT:s egna produktioner, som inte sällan sätter en ton i debatten, ser ut. Något oberoende går inte att tala om och av den anledningen borde SVT sluta hyckla.

SVT brukar genom att peka på det växande antal som betalar in pengarna hävda att svenska folket stödjer licenssystemet, men tänker tydligen inte på att människor faktiskt inte har något val. Alla som inte vill oroa sig för att det står en TV-pejlare utanför dörren varje gång det ringer på betalar givetvis. Inte för att systemet är bra utan för att slippa obehaget eller oron att bli "avslöjad". Sådant kan vara förödande för en enskild person i Landet Duktig, där vi är så upptagna med att vara duktiga och paragrafryttare att vi fäller ministrar för att de inte betalat den nämnda licensen. Jag tror att jag hörde ett skratt utanför landets gränser.

Snart kan vi se porr i 3D

I april inleds inspelningen av den första porrfilmen i 3D. Se mer på filmbloggen.

Teknikens under...

In i Mac-världen

Äntligen har då även jag lämnat stenåldern (PC-världen) för Mac. Ett särskilt stort steg blir det i och med att en gammal hackande, hostande laptop från 1876 varit mitt sällskap de gångna åren.

För mig blir det att lära om från början igen. Att lämna PC-tänkandet och börja tänka Mac.

Äntligen.