måndag 23 februari 2009

Bojkotter förstör idrotten

Det är ett jäkla tjat om en tennismatch mellan Israel och Sverige just nu. Många på vänsterkanten kräver att matchen stoppas för att Israel "är en apartheidstat", "begår övergrepp" och liknande. Själv anser jag att politik och idrott bör hållas åtskilda i största möjliga utsträckning.

För det första kan idrottsutövare i ett land inte rå för om landets ledning är idioter. Idrottarna behöver själva inte ens gilla politiken som förs, bojkotter drabbar dem blint. Att straffa dem för beslut som fattas i ett lands parlament är således feltänkt.

För det andra måste alla som kräver bojkott av vissa länder av politiska skäl vara beredda att löpa linan ut. Samma förhållningssätt måste även kunna appliceras på andra länder än just Israel. Tar vi en titt ut i den stora världen finns det gott om vidriga politiska system och ledare att kritisera. Skulle Rysslands krig i Tjetjenien innebära att ryska skidskyttar inte borde ha fått delta i de nyss avslutade världsmästerskapen i Sydkorea? Skulle dödsstraffet i USA innebära att Sverige inte kan spela landskamper i hockey mot USA i framtiden? Skulle det nordkoreanska förtryckarsystemet innebär att svenska damlandslaget i fotboll måste bojkotta en framtida VM-semifinal på Nordkoreas damer? Ja, så skulle konsekvenserna se ut om bojkott- och "stoppa matchen"-företrädarnas ställningstagande mot Israel utvidgas. Den internationella idrotten skulle inte längre kunna fungera. Något säger mig att de inte har tänkt så långt, förblindade av hat mot Israel.

Jag har som läsare av denna blogg säkert märkt kritiserat dem som krävde en bojkott av sommar-OS i Beijing. Jag förstod inte varför det kinesiska folket skulle straffas för att det tvingas leva under kommunistpartiets styre. OS är en idrottsfest och under de veckor som mästerskapet hålls ska politiska spörsmål läggas åt sidan. Det gäller även en tennismatch i Malmö.

1 kommentar:

Robin Enhorn sa...

För att inte tala om att även Sverige (m.fl) skulle bojkottas pga ockupationen av Sápmi.

Kollektiv bestraffning är inte lösningen på någonting.