söndag 22 februari 2009

Låt oss få leva och knulla i fred

Susanne Dodillets avhandling om prostitutionslagstiftningen i Sverige och Tyskland har satt fart på debatten om sexköp igen. Det är välbehövligt och välkommet, men det är uppenbart att positionerna är låsta och det enda som kan ruska om är förmodligen ett politiskt initiativ från regering eller opposition.

Det är intressant att den frihetliga linjen, "legaliseringslinjen" som Karin Eder-Ekman kallar den, betraktas som något som företrätts och drivits av aktivister och lobbygrupper medan den svenska förbudslinjen blivit lag utifrån något slags feministiskt uppvaknande. Som om det inte funnits lobbyister som kämpat med näbbar och klor för att få igenom ett förbud mot köp av sexuella tjänster i Sverige! Ingången till den politiska makten har bland annat hetat Margareta Winberg, tongivande feministisk agitator i flera socialdemokratiska regeringar och som tack för förtjänstfullt arbete i sexmoralismens tjänst utnämnd till ordförande för spelmonopolet av den borgerliga regeringen. Det fanns kritiker mot 1999 års lag till att börja med, men när lagen väl hamrats igenom dog kritiken i riksdagen sakta ut. I dag är det lika öde på den fronten som det är på Malmskillnadsgatan en snöig eftermiddag.

Susanne Dodillet pekar i sin Sidan 4-artikel på det kristna arv som ligger till grund för dagens sexköpslagstiftning. Det är sannolikt något som en och annan radikalfeminist har ha svårt att ta till sig, men faktum är att sexofobiska feminister och konservativa moralister går hand i hand i denna fråga. Grundläggande för båda parter är att påverka människors sexualitet i önskvärd riktning. Vissa vill se avhållsamhet, andra "jämställt" sex enligt vissa speciella "korrekta" normer. Allt med pengar inblandat förkastas.

Ebba Witt-Brattström uttalade i TV sin stora besvikelse över att unga kvinnor tagit över unga mäns sexuella beteende. Det var nämligen inte alls meningen. "De unga männen skulle lära av de unga kvinnorna att det där med sex i varje buske med vem som helst och så vidare ... är kanske inte det bästa."skulle det vara. Men så blev det inte vilket Ebba Witt-Bratström kallar "ett jätteproblem". Nu ska inte Witt-Brattström göras som talesperson för alla feminister i Sverige, men hennes uttalande känns igen från många diskussioner jag har haft med feminister i ämnet sex och prostitution. Det sipprar småningom fram att det aldrig är tanken att vi ska få bestämma över vår egen sexualitet på våra egna villkor . Tydliga ramar måste sättas upp för vad som anses OK - och ramarna är (surprise, surprise) feministiska.

Att Dodillet anser att sexköpslagstiftningen är ett resultat av förlegad kristen moralism får Bibelrunkarna på Dagen att se i kors. Där hävdas att "varken demokratin eller kapitalismen skulle fungera om inte de etiska värderingarna i exempelvis kristen tro fanns grundat inuti människor". Det låter som något Göran Skytte skulle skriva i ett svagt religiöst ögonblick, men orden kommer från Harvardprofessorn Clayton Christensen. Jag kommer att tänka på Prothero i V för Vendetta som i sin Bill O'Reilly-inspirerade show förklarar USA:s fall i den fiktiva framtiden med den utbredda "gudlösheten". Och att bli jämförd med Prothero är faktiskt ingen komplimang.

För att återknyta till inledningen: det skulle behövas ett politiskt initiativ från något av riksdagspartierna för att få fart på tankeverksamheten kring prostitutionsfrågan. Dessvärre verkar det inte aktuellt. Nästa stora anhalt är offentliggörandet av den utredning av sexköpslagstiftningen som Anna Skarhed arbetar med. Men som tidigare påpekat får utredaren varken ifrågasätta sexköpsförbudet eller lagen i sig. Det innebär att det rimligtvis bara finns två möjliga slutsatser att komma fram till: 1) lagen ska behållas i sin nuvarande form eller 2) lagen ska skärpas. Det saknas inte förslag på skärpningar. Birgitta Ohlsson vill se införandet av "grovt sexköp", som ska gälla för den som köper sexuella tjänster av ett traffickingoffer (hur nu köparen ska känna till detta).

Det känns lite hopplöst. Och det kanske värsta är att allt detta är så oerhört onödigt. Vi hade inte behövt någon politiskt manipulerad utredning av en korkad lag om den korkade lagen aldrig stiftats. Vi hade inte behövt se lagstiftad sexmoralism om bara fler där ute kunde bry sig lite mer om vad som händer under deras egna täcken och lite mindre om vad som händer under andras. Att bara få leva sitt liv i fred... är det verkligen så mycket begärt?

Gudsfruktande och stolt.

7 kommentarer:

Maja sa...

Jaha, kul, du har gjort en satir på en Attention-Seeking-Whore-blogg, skoj! Lycka till med humorn! (ps älskade 'smak för asiatiska tjejer' i infon, haha, pricken över i!)

Hans Engnell sa...

Ta dig en titt på vad som har avhandlats i övrigt på bloggen innan du fäller svepande kommentarer.

Anonym sa...

Varför vill feministerna att sex skall vara gratis?

jani sa...

svenska sexköpslagen är väl antagligen det bästa som hänt i ett modernt samhälle på senare tid.

delar annars din syn på film, även om jag på min egen lista över viktiga filmer skulle lägga till t.ex. Lilja4Ever, Call+Response, Human Trafficking.

anser själv att det inte är speciellt coolt att köpa sex. inte från myndiga, inte från minderåriga, allra minst från trafficking-offer.

Hans Engnell sa...

Jani,

Huruvida du anser att det är "coolt" att köpa sexuella tjänster eller ej, är fullständigt irrelevant. Det är nämligen inget argument för att förbjuda något, stigmatisera en grupp människor och förvägra dem samma rättigheter och skyldigheter som gäller alla oss andra i samhället.

Maja sa...

Jani fattar inte att den här bloggen är ett skämt, Hasse ;) keep up w the comedy.

Anonym sa...

Det är i sanning en märklig lag, vår lag om sexköp. Mig kvittar det nog såvida det inte dyker upp någon verksamhet som är inriktad mot mig och mina gelikar som målgrupp. Då skulle jag köpt mig ett abonnemang om jag haft råd till det. Kanske kunde jag förvärva några nyttiga erfarenheter så att också jag kunde finna en livspartner.

Det är då bra märkligt att när kvinnorna kommersialiserar och gör geschäft av männens relations-frustrationer så är det de senare som samhället ska ösa ytterligare illvilja utöver. Det finns något ädelt i att betala, de riktiga uslingarna tar sin allsmäktighet för given och kan unna sig friheter om de så behagar.

Vissa kvinnor far utomlands och betalar astronomiska summor för att bli gravida utan könsumgänge med män har jag hört på radio. Tack och lov är det ännu olagligt i vårt land för det vore skandal om skattemedel skulle användas till att korrumpera "könsmaktsordningen" som ju i detta fallet innebär kvinnornas oinskränkta och maktfullkomliga godtycke (varesig det är till gagn för dem själva eller ej).

För visst är det så att det finns några män med mycket makt. Men det är vi som bara hyser hopp om den stora kärleken och att vi en dag skall bli tillfreds med livet som är i majoritet.

Det sundaste vore att skrota lagstiftningen på detta område och koncentrera resurserna på att komma tillrätta med misshandel, förtryck, oanständighet och förargelseväckande beteende. Att bekämpa spridningen av veneriska sjukdomar och låta marknaden florera och utveckla sig så att nyttiga och lönsamma tjänster består medan mindre lyckade affärsverksamheter förgår. Med erotikens hjälp kanske kungariket välsignas med fler lyckliga människor som med sin miljövänliga tjänstekonsumtion minskar utsläppen av onedbrutna läkemedel i vattendragen och stimulerar såväl kvinnor som moder Sveas årliga ekonomiska tillväxt.