Porrmotståndarnas kamp för censur

Det finns få områden som är så omgärdade av fördomar, förutfattade meningar och rena sakfel som porren. Sällan blir det en saklig och givande diskussion eftersom den ena parten driver sin tes utifrån känslor av äckel. Då kan det bara bli fel.

Ofta kommer de från vänsterhåll, men även konservativa krafter och så kallade "liberaler" (läs: folkpartister) är med på tåget i kampen mot pornografin. Inga argument är för dumma, inga påståenden för svepande, inga sakfel för pinsamma.

Nu har ett stort antal mer eller mindre namnkunniga porrmotståndare begått en debattartikel på DN Debatt i vilken de kräver en "haverikommission" mot nätporren. Argumentationen känns igen från den kvinnofridsproposition som ledde fram till sexköpsförbudet 1999: Porr är inte sex. All porr är ett slags våld mot kvinnor. Tänk på barnen.

Skillnaden mot tiden före millennieskiftet är den digitala utvecklingen. Tillgängligheten till porr har ökat tack vare internets genomslag och de bärbara plattformar vi bär med oss överallt. Detta påverkar även moralisternas kamp.

Det var betydligt enklare att strypa tillgången till porr när den endast fanns i ett fåtal tidningar och TV-kanaler (notera att vissa krafter fortfarande driver frågan om "porrfria hotell", vilket inte är så lite komiskt i en tid när alla bär med sig en porrsändare i fickan).

I dag är de gamla kampmetoderna inte längre fruktbara. Såvida man inte väljer den väg som vissa länder, däribland Kina och Iran, har gjort. Censurens väg. Händelsevis är det precis det som artikelförfattarna föreslår.

Givetvis används inte diktaturer som lysande exempel, i stället föreslås en metod som lanserades av David Cameron i Storbritannien. Där behöver användaren stänga av ett filter från internetoperatören för att komma åt materialet, därtill drev Cameron på för att förbjuda "extrem" porr (vad som är extremt ska förstås avgöras av politiker, inte av vare sig medverkande i eller konsumenter av porr).

Debattartikel i DN är inget mindre än ett upprop för censur av internet. Det är anmärkningsvärt i sig.

Det tycks och påstås mycket i porrdebatten. Påståenden som helt enkelt är nys, trams, påhitt. Som när Maria Ahlin, generalsekreterare för organisationen Freethem (som arbetar mot människohandel och därför helt har hamnat på villovägar när de uttalar sig om porr) kastar ur sig siffror helt tagna ur luften:

I nio av tio porrfilmer förekommer olika former av fysisk aggression. Det handlar om stryptag, att någon blir dragen i håret, slagen med handflatan och liknande. I hälften av filmerna förekommer verbal aggression med främst kränkande ord.

Dessa påståenden säger möjligen en del om vilken sorts porr som de har tittat på, ty sett över all pornografi är det helt enkelt inte sant att 90 procent skulle innehålla fysisk aggression. Om nu inte denna aggression definieras meningslöst brett.

Artikelförfattarna till DN Debatt-artikeln är inte bättre. De går till hårt angrepp mot det osynliga monstret, "industrin":

När våra barn nyfiket googlar "bröst" och "sex" är det porrindustrins människofientliga, kvinnohatande och rasistiska världsbild de möter.

Jag ifrågasätter starkt att artikelförfattarna alls har sett någon pornografi utöver det som kallas amerikansk mainstreamporr och som i dag bara är en del av utbudet när amatörporren har tagit allt större plats.

Ja, amatörporr. Vanligt folk som filmar sig själva. Ingen industri. Inga distributörer. Inga cigarrökande producenter i bakåtslickat hår med sedelbuntar i fickorna. Bara två eller flera personer och en mobilkamera.

Det går också att fråga var den homosexuella porren hamnar i dessa förvirrade analyser. Den passar inte in och ignoreras därför alltid i dessa sammanhang. Vilket onekligen inte är normkritiskt. Påståendet om rasism inom porren är om möjligt ännu svårare att begripa. Har de någonsin sett porr under kategorin "interracial"? Det verkar inte så.

Jag föreslår att Beatrice, Ask, Nina Rung, Caroline Szyber och övriga undertecknare sätter sig ned och tittar igenom det utbud av porr som faktiskt finns. Det vore det minsta man kan begära av dem som faktiskt vill censurera internet. 

Tidigare bloggat (axplock):
Ungdomarna, porren och censuren
Kvinnor gillar hardcoreporr mer än män
Det största hotet mot den fria sexualiteten är feministerna

Sexarbetare har faktiskt rättigheter

Det kanske inte har märkts så mycket på senare tid när bloggen dominerats av migrations- och integrationsfrågor, men den som scrollar tillbaka kan se att jag under tidigare år skrivit en del om en fri sexualitet, om porr och sexliberalism i allmänhet.

Jag är frihetligt inställd till allt vad sexhandel och porr heter. Givetvis under förutsättning att det sker frivilligt. Det är här den svenska debatten blir så bisarr. Huruvida något sker med samtycke eller inte spelar ingen roll.

Sexköpslagen tillkom ur en kvinnofridsproposition som den socialdemokratiska Persson-regeringen lade fram och som sedan stöddes av Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Det var alltså uttalat redan från början när riksdagen ville förbjuda köp av sexuella tjänster att frågan handlar om våld mot kvinnor.

I Tyskland bereds nu en lag om kondomtvång för sexköpare. Sedan tidigare har Tyskland en skyddslagstiftning vars syfte är att förbättra sexarbetarnas hälsa och stärka deras rättigheter. Sverige har valt rakt motsatt väg. Sexköparen demoniseras och säljaren görs till ett offer för omständigheter och patriarkala maktstrukturer.

Alla behöver inte köpa sex. Man behöver inte ens tycka att det är rätt eller OK. Men man har för den sakens skull inte rätten att inskränka andra vuxna människors val att byta en sexuell tjänst mot någon sorts betalning.

Det vi borde fokusera på är att möjliggöra en så dräglig tillvaro som möjligt för sexarbetarna, att stärka deras rättigheter i lagen och arbeta aktivt mot utnyttjande av såväl vuxna som minderåriga i människohandel. Inte att jaga köpare av sexuella tjänster under frivilliga omständigheter.

Så länge sexköpslagen finns kvar kommer hälso- och rättighetsperspektivet tyvärr inte att få fäste i Sverige. Och enligt den svenska diskursen är därmed även all porr ett resultat av våld mot kvinnor.

Bisarrt var ordet.

Läs även:
Porraktrisen och producenten Vicki Valyrie skriver på SVT Opinion om myten att porrkonsumtion leder till att män sexuella övergrepp mot kvinnor.

Inget offer.

Den där dubbelmoralen

Fackförbundet Kommunal har hyrt ut sin krog för så kallade "porrfester". Därutöver har cheferna åkt på lyxresor. Jag kunde knappast bry mig mindre om vad Kommunal gör med sina medlemmars pengar. Jag är inte medlem. Porr och striptease är dessutom kul och underhållande.

Däremot reagerade jag på hyckleriet i Kommunals kassör Anders Bergströms uttalande om porrstjärnan Puma Swede (lättklädd kvinna) och deltagaren Tony Irving (nakendansande man). Det är tydligen skillnad på naket och naket – kvinnor är alltid offer medan det inte är så noga med män.

Bergström ger uttryck för en syn som är vanlig i Sverige och som bygger på en feministisk maktanalys. Kvinnor inom sexbranschen utmålas som viljelösa offer, männen i samma bransch talas det aldrig om.

Med denna logik är det helt OK med föreställningar som Ladies Night medan en motsvarighet för män skulle utpekas som sexistisk. Sverige är inte bara inskränkt – det är även fullproppat med dubbelmoral i alla tänkbara skrymslen och vrår.

Kvinnor gillar hardcore-porr mer än män

Under Almedalsveckan lanserade Sveriges Kvinnolobby, ni vet den organisation som häromåret spred det kärleksfulla budskapet "klippa kuken", beteckningen "porrfritt" i sin strävan att utrota all kommersiell pornografi.

ROKS nya ordförande Zozan Inci fortsätter extremfeministernas kamp mot den fria sexualiteten. Argumentet är att "kommersiell pornografi normaliserar mäns övergrepp mot kvinnor och barn och begränsar sexuella relationer." Det är ett absurt argument av flera skäl. Dels räcker det att fråga vilken sexolog eller sexualrådgivare som helst för att komma fram till att porr berikar, inte begränsar, sexlivet.

Dels verkar ROKS och Kvinnolobbyn utgå från att det bara är män som konsumerar porr. Det stämmer inte heller. Och inte heller är det så att den kommersiella mainstreamporren endast uppskattas av män.

Nätets största porrsajt Pornhub har släppt data som visar att kvinnor inte bara gillar hardcoreporr lika mycket som män utan till och med lite mer. Enligt sajtens uppgifter uppskattar kvinnor "hardcore" 113 procent mer än män. Det är också statistiskt troligare att de söker efter kategorier som "gangbang", "rough sex" och "double penetration". Vips blev både du och jag av med några fördomar. Suget efter "feministisk porr" verkar inte överdrivet stort bland kvinnor.

Men för de moralistiska feministerna spelar fakta ingen roll. De fortsätter oförtrutet sitt korståg mot porren och den fria sexualiteten. Nå, låt dem göra det då. Låt dem leva vidare i sin bubbla. Nätporren rår de ändå inte på.

Tidigare bloggat:
Sexmoralism bland hjärtefrågor och stjärtefrågor
Det största hotet mot den fria sexualiteten är feministerna

Läs även:
Fredrik Strage, Naomi Abramowicz

Sexmoralism bland hjärtefrågor och stjärtefrågor

Riksföreningen för tjej- och kvinnojourer, ROKS, har fått en ny ordförande. När nyheten om valet offentliggörs kommer jag att tänka på det förrförra påvevalet. När Benedictus blev vald efter Johannes Paulus sades det att katolikerna hade fått en "konservativ påve". Jämfört med den hippe, liberale killen som satte han ersatte då?

Likadant verkar det fungera hos ROKS. En sexualkonservativ ersätter en annan sexualkonservativ. Den nya ordföranden heter Zozan Inci. De hjärtefrågor som Inci vill lyfta är "pornografi, våld i hederns namn, människohandel, surrogatmödraskap, fruimport och barnäktenskap".

Pornografi, alltså. Nog för att porren är en hjärtefråga för många, inte minst för mig såsom intresserad av kvinnobaksfrågor, men jag misstänker att Zozan Inci har ett lite annat perspektiv på saken.

Mycket riktigt. I en debattartikel i Expressen lägger hon ut texten om varför Sverige måste bli ett "porrfritt" samhälle. Angreppet på den fria sexualiteten ger mig bilder av auktoritära stater på näthinnan. Till och med feministen Katerina Janouch blir förbannad och ryter ifrån.

Redan i debattartikelns inledning sätts tonen, nämligen med en lögn: "Porren finns överallt." Nej, porren finns inte överallt. Den har aldrig funnits överallt. Men förr om åren kunde man faktiskt råka se porr i vad som populärt kallas det offentliga rummet, i mataffärer och på bensinstationer. Jag minns hur porrblaskorna när jag var liten fanns på den översta hyllan på ICA. Den hyllan jag inte nådde. Jag minns hur jag betraktade kassörskan i medelåldern när hon packade upp dem, troligen i väntan på någon sorts reaktion. Som aldrig kom. Kanske läste hon själv porrtidningar hemma, vad vet jag.

I dag är porrtidningarna ett minne blott i matvaruhandeln. Jag ser dem inte ens längre på bensinmackarna. Nu finns porren tillgänglig på nätet. Detta faktum är en självklarhet för de flesta av oss, men det är viktigt att ändå påpeka eftersom ROKS under sin nya ordförande driver idén om ett "porrfritt" samhälle. De hade ett seminarium på temat i Almedalen.

ROKS vill inte bara tillämpa kopplerilagen på produktionen av porr utan också "strypa distributionen". Eftersom i princip all världen porr inte spelas in i Sverige och all producerad porr numera finns på nätet, blir den naturliga frågan hur ROKS tänker strypa distributionen. Det enda sättet att rent praktiskt göra detta är att tillämpa en form av nätcensur efter kinesisk modell. Det skulle innebära en fruktansvärt kringskuren yttrandefrihet, en enorm kontrollapparat och sannolikt att folk porrsurfar i alla fall.

En massa sidofrågor uppstår självfallet också, som hur ROKS ser på homosexuell pornografi samt på porr som spelas in av amatörer framför webbkameran och sedan säljs. Oavsett hur dessa extremmoralister ställer sig till de praktiska frågorna kan redan nu konstateras att nätcensuren inte kommer fungera. Även kineser porrsurfar självfallet, trots den kinesiska statens idoga försök att rensa nätet från "omoraliskt" material.

ROKS företräder en extrem uppfattning som går ut på att porr är en form av sexualiserat våld och att den är direkt kopplad till sexhandel och mäns våld mot kvinnor. Uppfattningen är inte unik. Som tidigare konstaterat bygger hela sexköpslagstiftningen i Sverige på just denna villfarelse.

Föreningar och organisationer som arbetar med kvinnor som utsatts för våld i nära relationer gör ett jätteviktigt arbete. Det är inte sällan förfärliga erfarenheter som dessa kvinnor bär med sig. Just därför är det särskilt allvarligt att ROKS är en extremistorganisation som skuldbelägger den fria sexualiteten och utmålar män som grupp som maktgalen och farlig.

Jag ryser lite av tanken på att vad utsatta kvinnor matas med för världsbild när de tas emot av ROKS kvinnojourer. 

Tidigare bloggat:
Det största hotet mot den fria sexualiteten är feministerna

Det största hotet mot den fria sexualiteten är feministerna

Om man följer de feministiska utspelen under den årliga Prideveckan, eller för all del under resten av året, är det lätt att tro att feministerna står upp för en fri sexualitet för alla människor. De pratar ju så mycket om rättigheter, om rätten att vara annorlunda, om normer som begränsar oss.

Men detta är en falsk bild. Ty när de konkreta politiska förslagen läggs från feminister i riksdag och regering, i kvinnojourer och aktivistgrupper, handlar det i själva verket om det rakt motsatta: det handlar om att begränsa sexualiteten ännu mer och att anpassa den efter nya begränsande normer.

Socialdemokraten Veronica Palms förslag att blockera vuxenporr precis som barnporr på nätet kan tyckas världsfrånvänt och bisarrt. Att hon över huvud taget likställer övergrepp på barn med samtyckande vuxna människors sexuella aktiviteter är häpnadsväckande - om än inte förvånande. Palm har inte direkt gjort sig känd för sansade och eftertänksamma utspel.

Men Veronica Palm är tyvärr inte ensam i sitt porrmotstånd. Långt därifrån. Under Almedalsveckan lanserar Sveriges kvinnolobby hashtaggen "porrfritt" och kräver porrfria miljöer, ett förbud mot strippklubbar och en utredning om ett totalt porrförbud. Palm och kvinnolobbyn har samma utgångspunkt: pornografi är våld mot kvinnor.

Om detta låter bisarrt ska vi komma ihåg upprinnelsen till sexköpslagen, som röstades igenom i riksdagen 1998. Sexköpsförbudet kom ur en kvinnofridsproposition, och i utgångspunkterna för lagen argumenterade den dåvarande regeringen att ett sexköpsförbud skulle "minska våldet i samhället". Uppfattningen att kommersiellt sex, oavsett om det är i form av sexhandel eller pornografi, är ett uttryck för ett förtryck mot kvinnor och våld mot kvinnor, är således inte ny eller unik. Den finns där som en grund för sexköpslagen.

De flesta inser att ett förbud mot vuxenporr är lönlöst. Blockeringar fungerar inte heller eftersom det räcker att skaffa exempelvis Tor för att komma runt problemet (och ja, även hårt hållna kineser porrsurfar).

Men det är likafullt upprörande hur feministiska företrädare och organisationer kan komma så lindrigt undan med att föreslå allvarliga inskränkningar i yttrandefriheten och människors sexuella frihet. De borde kallas för vad de är: moralister och halvfascister.

Det är dessa människor, inte "patriarkatet", som utgör det största hotet mot människors rätt till sin sexualitet i dagens Sverige.

Moralkakor i Metro

Gratistidningen Metro är en tidning som tävlar med storheter som Aftonbladet och Nyheter24 om att vara mest politiskt korrekt. Det avspeglas i nyhetsvärderingen men också i valet av kolumnister.

Nina Åkesson är en av flera kolumnskrivande stormoralister i Metro. I dag skriver hon en kolumn som är så korkad att jag baxnar. I kreativitetstävlingen Cannes Lions, även kallat ett slags världsmästerskap för reklammakare, har juryn nominerat ett företag som säljer porr (ta en titt på den här upprörande filmen!). Detta gillar inte Nina Åkesson.

[K]ampanjen försöker sälja en produkt som forskning om och om igen har visat skadar såväl män som kvinnor psykologiskt, socialt och sexuellt. Visst finns det feministisk porr och visst far inte alla som tittar på porr illa av det, men i sammanhanget är det ungefär som att försvara cigarettreklam med att det faktiskt finns de som storröker hela livet utan att bli sjuka av det. Den stora mängden porr produceras under otroligt risiga förhållanden, och de flesta som storkonsumerar porr lider till följd av det. Man kan inte låta undantagen styra.

Denna argumentation är välbekant och används i Sverige mot all sexhandel. När sexarbetare står upp för sina rättigheter, när de beskriver hur skadlig sexköpslagen är och vilka konsekvenser den får för hälsa, trygghet och säkerhet för sexsäljarna, får de veta att de är undantag. Och man kan ju inte låta undantagen styra.

Jag förstår att en kort kolumn inte ger utrymme för gedigna källhänvisningar. Men det vore ändå intressant att få veta varifrån Nina Åkesson hämtat uppgiften att i stort sett alla som tittar på porr far illa av det psykologiskt, socialt och sexuellt. För det är vad hon skriver när hon kallar de som inte far illa för "undantag" och jämför porr med tobaksrökning.

Min gissning är att Nina Åkesson inte har någon trovärdig källa. Att hon går på magkänsla, på saker hon hört, på hur det "måste" vara. Så fungerar det i feminismens värld. Där är fakta ointressant. Där är avståndstaganden och inpräntandet av en högre moral för alla viktigare. Lyd eller bli dömd.

Filmtips: Hot Girls Wanted

Hot Girls Wanted är en dokumentär som inte handlar om den stora traditionella porrindustrin med glamour och porrstjärnor som tjänar riktigt bra med pengar utan om den växande amatörporrbranschen. Den som har sin kundkrets helt och hållet online.

Visst finns det en moralistisk underton i filmen, men inte så mycket som vi är vana vid när detta ämne avhandlas. Vi får en rätt bra inblick i hur kvinnor i 18-20-årsåldern, less på tristessen i sin hembygd, nappar på erbjudandet om att tjäna snabba pengar i Miami och tar chansen. De tar nya namn. De blir Ava Taylor, Stella May, Lucy Tyler och Brooklyn Daniels. De börjar med att ta lättklädda bilder. Går vidare till vanliga sexscener och sedan till gruppsex, forced blowjob och i vissa fall bondage.

Dokumentären vill förstås lyfta fram de negativa sidorna. Och visst, porrindustrin, kanske i synnerhet amatörporren, är en förbrukningsbransch. De flesta stannar bara i några månader och då gäller det att få ut så mycket som möjligt innan personen ledsnar.

Men det som också framkommer är att ingen luras in i branschen eller tvingas att vara kvar. Alla kan ge sig av precis när de vill. Få kommer göra en karriär som porrstjärna utan slockna ganska snabbt när internet fylls på med nya villiga tjejer som är beredda att kasta kläderna för några tusen dollar. Det gör att branschen kan överleva utan stora namn. Detta är den nya porrens sköna värld, och ingen kan egentligen säga att det var bättre förr.

Hot Girls Wanted finns på Netflix. Se trailern här.

Ungdomarna, porren och censuren

Storbritanniens politiker har länge haft en avog inställning till pornografi och försökt reglera och begränsa dess spridning på olika sätt. Internet har gjort det svårare. Under David Camerons tid som premiärminister har dock regeringen trappat upp kampen mot porren. Verktygen? Censur och blockering.

Det senaste påhittet var att reglera vilken sorts pornografi som får produceras på brittisk mark. Förbudet omfattar fult språk, smisk, skildringar av sex utan samtycke (våldtäktsfantasier), watersports (urin), fisting, penetration med vissa objekt och, märkligt nog, kvinnlig ejakulation. Cameron vill förhindra spridningen av "extrem" porr, och det avgörs naturligtvis inte av porrkonsumenterna själva utan av en samling politiker vars sexliv kokat torrt. Syftet är att "skydda" barnen, förstås.

NSPCC, typ den brittiska varianten av Bris, har låtit sin egen ChildLine göra en undersökning som visar att var tionde 12- och 13-åring har gjort eller deltagit i en sexuellt explicit film (gissningsvis handlar det i princip uteslutande om sexchattar och mobilfilmer). Detta används nu som argument för att tillgången måste begränsas. Enligt ChildLine, som har skapat kampanjen Fight Against Porn Zombies (FAPZ, *fniss*), ramlar många unga över porr på nätet utan att de aktivt söker efter den (vilket jag har liiite svårt att tro).

Därför kommer nu nästa steg. Porrsajter utan ålderskontroller ska blockeras. När du går in på en porrsajt får du normalt verifiera att du är över 18. Men det kan vem som helst göra, även barn. Därför tror sig Camerons regering vara klipska genom att täppa till detta hål (ursäkta uttrycket).

Problemet är som vanligt att de inte har tänkt hela vägen. Att reglera porr på det sätt som beskrivits ovan är inget annat än dödfött. Att kräva åldersregistrering är både naivt och integritetskränkande. Själva grejen med att porrsurfa är att man gör det privat och inte lämnar ut sig till andra.

Folk, unga som gamla, gillar sex. Jag tror inte att dagens tonåringar är mer nyfikna och kåta än vad min generation var i den åldern. Det som har förändrats är tillgängligheten på naket material. Unga har i dag helt andra möjligheter att komma åt porr än vad vi hade. Då är det naturligt att fler också exponeras för porr och inspireras av den i tidigare år.

Självfallet påverkas unga av porr precis som alla vi andra. Men censur är både en naiv och idiotisk väg att gå. Blockeringar är nämligen enkla att kringgå, vilket det svenska barnporrfiltret är ett exempel på. Och hur tror politikerna att ungdomar skulle bli mindre nyfikna om porrsajterna plötsligt blockerades?

Jag tror att politiker och barnorganisationer tenderar att kraftigt överdriva den skadeverkan som porr har på barn. Om de inte gillar det de ser, kommer de inte fortsätta titta. Om de tvärtom gillar det, ja, vad är då problemet? Föräldrar kan med fördel prata med sina barn om sådant de hittar online. Det är trots allt förälderns, inte lagstiftarens, ansvar.

Konservativa har alltid ogillat en fri sexualitet. I dag går svenska radikalfeminister i armkrok med konservativa krafter i kampen mot porren. Hos Feministiskt initiativ finns förslag på totalt förbud mot all pornografi som inte är "feministisk".

Jag hoppas att Storbritannien, där alla spärrar tycks ha släppt, inte kommer ses som ett föredöme. Det räcker gott och väl med den nypuritana vår som redan blommar i Sverige.

Tidigare bloggat:
Britterna och porren

Läs även:
HAX

Britterna och porren

Storbritannien går i fel riktning på alla möjliga områden. Landet är på väg att förvandlas till en komplett övervakningsstat, och då inte bara på nätet, men den kristmoralistiska kampen mot porren måste nog ändå anses vara den märkligaste utvecklingen. David Cameron har förklarat krig mot osedligheten.

De så kallade Audiovisual Media Services Regulations 2014 reglerar nämligen vilken sorts pornografi som får produceras på brittisk mark. Nu har visserligen viss porr alltid varit förbjuden, men här går den brittiska regeringen betydligt längre än andra.

Listan över porr som nu förbjuds gäller även video-on-demand-tjänster och är lång. Den innefattar bland annat fult språk, smisk, skildringar av sex utan samtycke (s.k. våldtäktsporr), watersports (urin), fisting (som felaktigt beskrivs som farligt), penetration med vissa objekt och strypsex men också kvinnlig ejakulation. Det sistnämnda är förstås särskilt underligt eftersom det enbart handlar skildringar av kvinnlig njutning. Att förbjuda något sådant i film är högst anmärkningsvärt. Eller ska vi säga obegripligt.

Det förmenta syftet är att skydda barn och ungdomar från att "ta skada" av pornografiskt material. Förutom att detta endast är en skenmanöver, är det också feltänkt i sak. Unga, vissa långt under 18, utför i dag sexuella handlingar inför varandra via webbkameror. Att tro att de skulle få några slags permanenta skador av odefinierat slag av att se nakna människor ha sex är trams.

Inget av detta kommer få vare sig ungdomar eller vuxna att sluta intressera sig för sex eller porr. Det är dessutom fortfarande möjligt att se porr producerad i andra länder. Lyckligtvis finns något som heter internet.

Stegen som den brittiska regeringen har tagit är dock oroväckande, och Camerons eget lilla korståg kan bara ha börjat. Vi bör hålla ögonen öppna för framtida blockeringar och filtreringar av osedligt material på nätet. Storbritannien är på väg att göra en rad odemokratiska länder sällskap.

Tidigare bloggat:
Brittiskt korståg mot internetporren

Full yttrandefrihet och sexuell dekadens inget för Sverige

Ibland blir den svenska inskränktheten så smärtsamt uppenbar. Som när jag får veta att det pågår en porrfilmfestival i Tyskland.

Jo, Berlin har en egen porrfilmfestival. En fullständigt otänkbar tanke i Sverige. Jag ser framför mig indignerade artiklar från elit- och radikalfeminister, men också från unga nymoralister som ständigt letar något att uppröras över.

Jag föreställer mig indignerade avståndstaganden i krönikor och i kulturbilagor, upprörda replikväxlingar i SVT Debatt och givetvis demonstrationer på plats utanför och på själva festivalen. Så är klimatet i Sverige i dag.

Det blir därför lite märkligt när jag läser om Fredrik Strages syn på det Sverige vi lever i. Strage har reagerat på Ingmar Nevéus beskrivning av de putinska perspektiven på gott och ont. Enligt Nevéus är "onda saker [...] liberal demokrati, full yttrandefrihet och sexuell dekadens" i Putins Ryssland. Därför tycker Strage att dessa är "nödvändiga att försvara till sista blodsdroppen".

Detta instämmer jag givetvis i. Men vilken full yttrandefrihet är det Strage vill försvara i Sverige? Den yttrandefrihet som sätter konstnärer i fängelse? Som inskränker rätten att yttra sig negativt om vissa grupper i samhället (men inte om andra)?

Och vilken sexuell dekadens är det vi har att försvara? Den sexuella dekadens som visar sig i roliga kläder på Prideparaden en gång per år men samtidigt förbjuder samtyckande vuxna att ha sex som de vill? Som upprörs över underklädesreklam, lättklädda kvinnliga karaktärer i TV- och datorspel och inte minst moraliserar över ungas sexualitet?

Inte för att jag har den minsta lust att bo i Putins Ryssland eller tycker att vi ska närma oss detta land. Men det är hög tid att en gång för alla spräcka myten om det fria Sverige med full yttrandefrihet och sexuell frihet. Detta land finns inte.

Om Fredrik Strage vill försvara dessa värden kanske han borde propagera för att de blir verklighet till att börja med. Ett sådant ställningstagande har jag ännu inte sett från honom.

Porren i en modern värld

The Guardian skriver om en brittisk undersökning med 500 svarande 18-åringar i vilken 8 av 10 anser att nätporren är för lättåtkomlig. Hela 72 procent tycker att porr ger en orealistisk bild av sex. Generellt är tjejer mer negativa än killar.

Man kan säga mycket om dylika undersökningar. Bara frågan om huruvida porr ger en "orealistisk bild" av sex eller ej visar på en underlig utgångspunkt. Porrfilmer är, precis som all annan film, skildringar av fantasier. Inte dokumentära alster eller instruktionsmanualer. Ingen skulle komma på tanken att ställa frågan om Morden i Midsomer ger en realistisk bild av polisarbete eller ej. Vi begriper att det handlar om underhållning.

Men ja, det är en ny värld. Ungdomar letar inte efter porrblaskor i skogen eller i containrar längre. Porren finns ett klick bort. Utbudet har exploderat, vilket ofta ignoreras av porrmotståndare som utmålar den amerikanska mainstreamporren som ett exempel för all pornografi.

Tillgängligheten har kommit att beskrivas som ett problem. Kåta tonåringar kan inte sluta titta. Den ögonblickliga tillfredsställelsen ställer till det i samlivet, som kräver engagemang och sällan ger samma sorts snabba tillfredsställelse. Porrimpotens har blivit ett begrepp som alltfler kan känna igen sig i. Det betyder i korthet att sexlivet blir sämre ju större porrkonsumtionen är. Mannen får svårt att prestera på "riktigt".

Som allting annat i livet handlar det förstås om att hitta en sorts balans. Det är fullt möjligt att fortsätta konsumera porr även i ett fast förhållande - gärna tillsammans med partnern - men det är också möjligt att dess tillgänglighet kan påverka sexlivet negativt. Vissa kvinnor är principiella motståndare till pornografi, vilket gör att mannens konsumtion kan bli ett förtroendeproblem.

Enligt ovannämnda undersökning kommer de flesta i kontakt med porr i 13-14-årsåldern. En tiondel av de svarande sade sig ha sett porr första gången redan i 11-årsåldern. Det kan låta tidigt, men den som tänker tillbaka på sin egen skoltid i den åldern är nog inte så förvånad. Visst hade vi också lockats av porrsajter om möjligheten funnits. Skillnaden är att det vi hade att tillgå var tidningar, heta linjen och i bästa fall någon film som sändes efter midnatt när föräldrarna gått och lagt sig.

Det finns förstås sätt att förhindra att minderåriga kommer åt pornografi. Familjeinställningar på datorn är ett. Men oftast är barnen skickligare på datorer än sina föräldrar och kommer lätt runt det problemet. Det andra är blockeringar eller ren nätcensur. Här har Storbritannien tagit oroväckande steg under Camerons regim.

Men vad skulle sådana ingrepp lösa förutom att göra allting ännu mer spännande? Sex är trots allt en naturlig del av våra liv, och inget som de flesta av oss skulle vilja vara utan. Jag tror inte ett dugg på att barn traumatiseras eller far illa av att råka titta på porr. Det torde vara svårt att hitta något empiriskt stöd för en sådan hållning. Snarare är det en vuxen moralistisk tolkning.

Inte heller tror jag att det ofta framförda kravet på bättre sexualundervisning i skolan är en universallösning. Hur pedagogisk läraren än är, går det inte att komma ifrån att ämnet är känsligt och att de flesta nog föredrar att prata med sina närmaste kompisar om det. Nyfikenheten på porr försvinner knappast av att en lärare visar hur könsorganen ser ut eller hur barn blir till. RFSU har gjort vissa insatser under sina rundresor i landets skolor, vilket är positivt. Kunskap är aldrig fel, och det är alltid rätt att prata och diskutera.

Den som läst denna blogg tidigare känner säkert till att jag har en icke-moralistisk syn på sex, även när det gäller yngre. Det internet har möjliggjort är en mer frigjord sexualitet. Unga och gamla kan testa gränser, experimentera och få utlopp för sexuell nyfikenhet och upptäckarlust tack vare den moderna tekniken. Det betyder inte att de flesta gör det, men möjligheten finns där.

Många använder chattjänster som Omegle. Randomchattar av detta slag tillfredsställer både behovet av spänning och att träffa andra. Om nu personer i yngre tonåren träffar andra online, klär av sig och har trevligt tillsammans, bör vuxenvärlden låta dem vara i fred.

Nätporren är, vad än feminister och förbudsivrare säger, här för att stanna. Det var definitivt inte bättre förr.

Dessa kandidater vill förbjuda porr

I Aftonbladets valkompass har 600 riksdagskandidater fått svara på en rad frågor. En rör inställningen till ett förbud mot pornografi.

Detta är alltså ledamöter som vill ha internetcensur och en allvarlig inskränkning av yttrande- och informationsfriheten. Partibeteckningarna avslöjar därmed även i vilka partier det finns flest moralistiska kandidater.

Om du händelsevis hade tänkt rösta på någon av dem, kan du nu se dig om efter en annan kandidat.

Ska alla former av pornografi förbjudas?

Ja (kvinnor)

Gulan Avci (FP)

Magda Ayoub  (KD)

Angelika Bengtsson (SD)

Sara Degerman Carlsson (KD)

Monica Ericsson (V)

Matilda Ernkrans (S)

Armina Etminan  (Fl)

Lotta Finstorp (M)

Gunvor G Ericson (MP)

Penilla Gunther (KD)

Agneta  Hansson (V)

Shadiye Heydari (S)

Anna Hövenmark (V)

Lotta Johnsson Fornarve (V)

Inga Jonasson (V)

Agneta Karlsson (S)

Annelie Karlsson (S)

Victoria Kawesa (Fl)

Maria  Lundqvist-Brömster (FP)

Agneta  Luttropp (MP)

Christin Löfstrand (V)

Cecilia Magnusson (M)

Veronica Palm (S)

Monna Ridderström (KD)

Moa Roshanfar (Fl)

Foujan Rouzbeh (Fl)

Tamara Spiric (V)

Maria Strömkvist  (S)

Anna Svalander (FP)

Eva-Britt Svensson (V)

Jessika Svensson (V)

Maria Thunberg (V)

Ann-Louise Trulsson (KD)

Solveig Zander (C)

Amy Öberg (FP)

Evalena Öman (V)

Ja (män):

Jabar Amin (MP)

Francisco Contreras (V)

Joha Frondelius (KD)

Robert Halef (KD)

Niklas Hellgren (KD)

Lars Jalmert (Fl)

Mikael Jansson (SD)

Ismail Kamil (FP)

Göran Lindell (C)

Jan Lindholm (MP)

Valter Mutt (MP)

Daniel Pettersson (V)

Bo Rundquist (C)

Roland Utbult (KD)

Sassi Wemmer (MP)

Pontus Wessman (MP)

Rolf Åbjörnsson (KD)

Den reaktionära feminismen

Feministiskt initiativ är ett reaktionärt förbudsparti. Alltfler verkar få upp ögonen för detta, vilket är positivt eftersom det råkar vara ett valår och Schymans extremfeminister kammats medhårs länge nog.

Fi vill "begränsa spridningen av porr" (men säger inget om hur). Den vill också förbjuda strippklubbar.

På frågan om gogodansare på gayklubbar ska vara tillåtna eller om även dessa ingår i det föreslagna strippklubbsförbudet svarar talespersonen Sissela Nordling Blanco så här:

"Det är något som måste ses över. Det finns olika typer av sexklubbar, en del av dem präglas tydligt av exploatering, andra bidrar till att utmana normer. Men klubbarna på Pride kommer absolut att få vara kvar"

Det är alltså Fi som bestämmer vilken sorts sexklubbar som är av godo och vilka som ska förbjudas. För att slippa ett förbud måste din klubb "utmana normer". Eller finnas på plats under Prideveckan. Det är så fånigt, så inskränkt och så unket att klockorna stannar. Partiets inställning till pornografi är lika intolerant.

Denna inskränkthet märks i de flesta av partiets förslag. Men tydligen blir många av Fi:s väljare besvikna när de får veta vad partiet tycker. Detta stärker mig i uppfattningen att en stor del av dess väljare har väldigt dålig kunskap om partiets politik. De har gått på den schymanska populismen.

Att ta en snabb titt på partiprogrammet är aldrig fel innan man lägger sin röst på ett parti.

Fi:s partiprogram finns här (PDF).

Tidigare bloggat:
#Granska Fi - De rosa extremisterna

"Jag är inte för ett förbud, men..."

Titt som tätt dyker de upp - krönikorna om porrens påstådda skadeverkningar. Känslan är att det sker lite mer frekvent just nu, månne har det något med den berömda feministiska våren att göra.

Senast i raden att göra en infantil analys av pornografin är Aftonbladets Sanna Lundell. Hon bekymrar sig, precis som Gail Dines, över vilka effekter porrkonsumtion får på unga människor.

Normalt sett ska man inte bemöta krönikor av så låg kvalitet som Lundells. Tiden är för dyrbar för att ägna den åt att läsa och besvara barnslig dynga av detta slag.

Jag gör dock ett undantag av det enkla skälet att absurditeten i hennes grundläggande analys blir särskilt uppenbar när man applicerar den på en annan filmgenre (mer om det nedan).

Om porrens påverkan på mannen skriver Sanna Lundell:

"Får man inte ha analsex hemma så går man ju bara helt sonika ut och köper det. Att den fula, kåta flickan där egentligen är en trafickad [sic!] sexslav, eller en fattig thailändska väljer man att bortse från."

Min första fundering är vem Lundell avser med "man" är. Den vanlige porrkonsumenten? Och vad stöder hon sitt antagande på? Har Lundell stöd för att porrkonsumenter i större utsträckning än icke-porrkonsumenter köper sex? Vilken betydelse har ett sådant stöd när i stort sett alla killar och män har sett på eller med viss regelbundenhet konsumerar porr?

Jag tror att Sanna Lundell bara använder sina egna fullt utvecklade fördomar för att göra en koppling mellan pornografi och människohandel. Just den kopplingen som ohederliga feminister älskar att göra (resonemanget brukar sluta i att sexköpslagen måste skärpas).

Kontentan av krönikan är att porren skapar "en skev bild av sex". Det är ett väldigt vanligt argument som ofta används efter att personen i fråga deklarerat att den "inte är för ett förbud, men...". Om nu porren skapar en skev bild av sex, och detta anses vara ett bekymmer, känner jag mig tvungen att påpeka att Morden i Midsomer skapar en skev bild av brott och brottsbekämpning.

Serien utmålar landsbygdsbor som mordiska bortom alla gränser, och den sprider en karikatyrartad bild av polisarbetet. Man får lära sig att den misstänkte sällan fälls på teknisk bevisning utan på ett erkännande. Bevisning är sällan nödvändig eftersom saken aldrig prövas i domstol. Så fort den misstänkte har erkänt, är saken över för den gången. Sedan är det bara att invänta nästa mord. Och nästa. Inte sällan ligger omfattande släktkonspirationer bakom brottet.

Morden i Midsomer skapar alltså en skev bild av hur brott begås och bekämpas. I likhet med pornografiska filmer är dock den brittiska kriminalserien en fantasi, inte en trovärdig verklighetsskildring. Alla som tittar på den förstår detta.

Till skillnad från fallet med porren skrivs inga infantila krönikor om vilken potentiell skada som Morden i Midsomer skapar för verklighetsuppfattningen hos den som tittar. De flesta verkar begripa att det som visas är underhållning och inte en dokumentär skildring av verkligheten.

Kan det månne vara pornografins sexuella innehåll som får somliga att förlora förmågan till rationellt tänkande?

Tidigare bloggat:
"Porr skapar mördare"

"Porr skapar mördare"

Feministen och porrmotståndaren Gail Dines skräder inte orden när hon i SVT:s Kulturnytt beskriver pornografins påverkan på unga människor.

Visst har pornografin en påverkan på de som tittar, i synnerhet unga utan egna sexuella erfarenheter. Men att påstå att den skapar ungas sexualitet är en grov överdrift. Det antyder att porr är ungdomars enda informationskälla. Att de inte tillgodogör sig någon som helst information om sex och samlevnad än den som presenteras i amerikanska mainstreamporrfilmer.

Riktigt så illa tror jag inte att det är, och i synnerhet inte i dagens uppkopplade värld där diskussionsforum där man kan vara anonym bara är några klick bort. Det finns trots allt annat än porr på nätet också.

Dines drar dock en ännu mer hårresande slutsats av porrens skadeverkningar:

Tänk dig en vanlig 12-14 årig pojke som har lärt sig allt om sex genom våldsam pornografi, när han blir sexuellt aktiv kommer han vilja ha den typen av sex som han tittat på. Vanliga tjejer och kvinnor kommer inte att ställa upp på det, så vill han ha våldsamt sex kommer han att söka sig till kvinnor som är tvingade att säga ja till den typen av sex. Kvinnor som är prostituerade och blivit utsatta för trafficking. Kvinnor som misshandlas eller mördas om de säger nej.

Detta resonemang bygger på en smått fantastisk logik: Tittar på porr - vill ha våldsamt sex - söker sig till sexarbetare - träffar offer för människohandel - misshandlar eller mördar personen.

Porr skapar alltså i praktiken mördare, om vi får tro Gail Dines. Sug på den, om uttrycket ursäktas.

Den förment skadliga porren

Magdalena Mattebos studie om ungas förhållande till pornografi, gjord på 900 gymnasister, är intressant. Hon undersökte konsumtionen av pornografi i relation till sexuella erfarenheter, livsstil, hälsa och syn på sexualitet.

I den första studien (som sedan följdes upp två år senare i en longitudinell studie) deltog 477 killar och 400 tjejer, 16 år gamla. 96 procent av killarna och drygt hälften av tjejerna sade att de någon gång tittat på pornografi. Även om killarna tenderade att titta mer frekvent på porr än tjejerna, fanns få skillnader i sexuella fantasier, syn på och inspiration från pornografin mellan de två grupperna.

Bland frekventa konsumenter var det vanligare att inspireras av porren i sitt sexliv, vilket förefaller ganska naturligt. Men sett över båda könsgrupperna var andelen som testat något i verkliga livet som de inspirerats av inom porren identisk - en tredjedel. Föga förvånande var de som konsumerade porr mer positivt inställda till porren än de som inte gjorde det.

Den svenska diskursen är väldigt negativ till pornografi. Medierapporteringens defaultläge är att beskriva negativa konsekvenser av pornografi - antingen för deltagarna eller för konsumenterna. Eller allra helst båda grupperna. Och inte sällan är det personer som själva inte har sett porr i någon större utsträckning - eller endast nöjt sig med att titta på lite amerikansk mainstreamporr - som sågar all porr.

Även Mattebo lyfter in negativa effekter av porren, däribland "genusstereotypa könsroller" och "råare sexualitet med prestationsångest som följd". Hon pekar på att högkonsumenter av porr också rapporterade alkoholbruk, kompissex, fetma och mer tid framför datorn.

Men som vi vet behöver korrelation inte nödvändigtvis säga något om kausalitet. På vilket sätt kompissex skulle vara något negativt är dessutom oklart. En högre andel högkonsumenter tittade på våldspornografi och BDSM. Men "våldspornografi" definieras inte i studien, vilket gör uppgiften tämligen meningslös.

Att hela 72 procent av de svarande tjejerna tyckte att porr var bra att använda för att onanera komplicerar onekligen mediebilden av porren som kvinnoförnedrande och behovet av ett slags jämställd "feministisk" porr som ett alternativ för kvinnor. Samtidigt tyckte 62 procent av tjejerna att porren är kvinnoförnedrande, vilket kan tyckas lite besynnerligt.

Men kanske är det så enkelt att dessa tjejer har förstått att pornografi är en fantasi, en lek med lustar och känslor. Inte en manual eller spegling av verkligheten. Då blir det fullt möjligt att finna det som sker på skärmen sexuellt upphetsande och samtidigt ha invändningar mot delar av innehållet på ett annat plan.

I tidigare studier på 18-åringar i de nordiska länderna uppgav 99 procent av killarna och 86 procent av tjejerna att de tittat på pornografi. Där uttryckte tjejer att en positiv aspekt av pornografi är att personer med sexuella problem kan få hjälp av porren, att alla har rätt till sexuell tillfredsställelse och att porr även kan fungera som såväl informations- som inspirationskälla.

Jag tror att det är så vi framför allt ska se på porren. Inte som en skadlig företeelse som måste bekämpas utan som ett för många positivt, frigörande och inspirerande verktyg. 

I studien påpekas att det i gruppen med frekvent porrkonsumtion (framför allt killar) också kunde noteras hälsoproblem av olika slag. Porr kan, precis som allting annat, missbrukas. Men den mediala bilden behöver anpassas till vad forskningen säger och hur det faktiskt förhåller sig. Att tjejer i hög grad tittar på porr och gillar det är inte en bild vi ser särskilt ofta.

En not i sammanhanget: 72 procent av de svarande svenska gymnasietjejerna tycker alltså att porr är bra att använda i onanisyfte. Samtidigt är Feministiskt initiativ, som vill minska spridningen av porr och även diskuterar ett förbud, mycket framgångsrika i skolvalen i just dessa ålderskategorier.

Det väcker en del frågor kring generaliserbarheten, men i detta fall tror jag faktiskt att det handlar mer om att många som säger sig sympatisera med Fi faktiskt inte vet vad partiet står för. De lär bli varse innan september.

Tidigare bloggat:
Killar tittar på porr - tjejer önskar att de tittade mer

Läs även:
Magdalena Mattebos studie (PDF)

Jag röstade rätt

Säg det förstanamn från något annat parti som skulle våga säga detta självklara.

Se Piratpartiets förstnamn Christian Engström i SVT:s Toppkandidaterna i kväll kl. 20.30 i SVT2.

Stina Svensson - här finns porren för dig!

Erotikarbetaren och porraktrisen Sanna Rough angrep Feministiskt initiativs förbudsmentalitet gällande pornografi. Partiets talesperson Stina Svensson har nu replikerat med en smått tragisk text.

Sanna Rough menar att pornografin inte per definition är kvinnoförnedrande. Hon beskriver olika sorters pornografi samt hur inspelningar av mainstreamporren går till. Hon har alltså egna erfarenheter att dela med sig av.

Inget av detta tar Stina Svensson någon notis om. Hon försöker med spelad tolerans ge sken av att hon respekterar de val som Sanna Rough fattat i sitt liv. Men det är en charad. Ty repliken är full av feministiska klyschor som vi hört många gånger förr.

Utan något som styrker påståendet hävdar Svensson att porren är "en mångmiljardindustri som är intimt förknippad med människohandel, prostitution, strippklubbar och andra former av sexuell exploatering." Det krävs en avancerad form av verklighetsflykt för att komma fram till en sådan slutsats.

Fi jämställer alltså pornografi med människohandel. De klumpar ihop strippklubbar med sexuell exploatering. Det finns inga som helst nyanser i feministernas syn på sex och erotik, vilket för övrigt är ganska talande för partiet överlag.

Ställt mot detta är inledningen intressant. Svensson skriver:

Vi lever i väldigt trånga mallar som förvägrar oss frihet. Som hindrar oss att kunna utrycka oss på det sätt som vi vill. Som binder oss till roller som vi inte bett om, som gör att många av oss har svårare att leva det liv som vi vill leva fullt ut.

Och detta vill Fi alltså bemöta med - förbud och regleringar. Det är en ytterst märklig relation till begreppet frihet Stina Svensson och Fi visar prov på.

Eftersom du, Stina Svensson, tycks ha fått en väldigt endimensionell bild av ett så mångfacetterat fenomen som pornografin, tänkte jag ge dig lite hjälp på traven. Det kan passa ganska bra att få lite tips så här när man kryper ned i soffan på fredagskvällen.

Därför kommer här några få tips på var du, Stina, kan hitta porr som dels öppnar dina vyer lite grand, ty det behövs, dels har åtminstone en hyfsad chans att passera den feministiska kravmall som Fi följer:

Vi kan börja med lesbisk porr. Inga förtryckande män, inga ståndaktiva penisar som kan göra skada. Bara kvinnor. Inget kan rimligen gå fel här.

Eftersom det enligt Fi alltid är kvinnor som förtrycks i porren kan det även vara lämpligt att ta en titt på det motsatta, nämligen bögporr. Alltså sådan porr där män (får vi anta) förtrycker andra män med sina penishuvuden och patriarkala stön. 

Vi fortsätter med amatörporr. Denna borde vara godkänd då den inte är en del av den "mångmiljardindustri som är intimt förknippad med människohandel". Det är vanliga människor som filmat sig själva när de har sex. 

Utöver detta finns även minoritetsporr. Jag vet att Fi har ett antidiskrimineringsperspektiv som genomsyrar partiets politik. Transvestiter är en egen kategori. 

Fi har också ett utpräglat antirasistiskt perspektiv i sin politik. Därför uppmanar jag dig, Stina, att inte glömma kategorin där svarta män har sex med kvinnor med annan hudfärg. Det är definitivt multikulturell porr. Självfallet bör du, Stina, även ta dig en titt på de asiatiska och afrikanska kategorierna. 

Avslutningsvis finns en kategori kallad "for women". Du kan ju kolla in den också när du har tid.

Detta var ett axplock, men det borde hålla dig sysselsatt ett tag. Mycket nöje! Bjud hem Gudrun om du känner dig ensam.

#GranskaFi: Vill Fi censurera internet?

Att Fi är ett intoleransens parti är vida känt. Alltfler tycks ha fått upp ögonen för vad partiet egentligen vill, och hur pass sektliknande det är. Det är bra att vi äntligen börjar se en viss granskning av Fi.

I dag uppmärksammas att fyra av partiets åtta toppkandidater till Europaparlamentet vill förbjuda pornografi. För den som följt den feministiska debatten om porr och sett hur kopplingar görs till prostitution och våld mot kvinnor, är detta ingen överraskning.

Det är dock inte bara porren som får stryka på foten om Fi får bestämma. Partiet har ett brett åtgärdsförslag:

Fi ska verka för att en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam införs.

Fi ska verka för att strippklubbar förbjuds.

Fi ska verka för att hotell ska vara porrfria.

Fi ska verka för att myndigheter och statliga bolag inför riktlinjer för porrfria hotell, mot porrkonsumtion samt sexköp i samband med tjänsteresa.

Fi ska verka för att lagstiftningen kring pornografi ses över och att möjligheten att begränsa spridningen av pornografi utreds.

Fi ska verka för att barn under 18 år inte får utnyttjas i något pornografiskt sammanhang. Lagstiftningen ska ses över och skärpas så att det handlar om faktisk ålder och inte är en bedömningsfråga.

Fi vill förbjuda eller reglera det mesta som har med kommersiellt sex att göra. Ett särskilt ont öga har partiet som synes till porren, som vissa menar är ett slags våld mot kvinnor. Därför vill Fi inte bara bekämpa möjligheten att välja vuxenkanaler när du vistas på hotell utan också "verka för att lagstiftningen kring pornografi ses över och att möjligheten att begränsa spridningen av pornografi utreds."

Det sistnämnda är intressant. Hur detta ska gå till vet nog partiet inte ens självt. Eftersom porren i princip enbart finns på internet numera måste rimligen någon sorts nätcensur införas, antingen genom ett förbud eller genom ett blockeringssamarbete mellan polis och internetoperatörer (liknande det så kallade barnporrfiltret).

Enligt Gudrun Schyman finns tydliga "kopplingar mellan pornografi, prostitution och trafficing (sic)". Vilket är ett påstående som hon tagit direkt ur rumpan. Men det gäller i och för sig det mesta som Fi tycker och tänker.

I stället för plurism och tolerans - förbud och intolerans. I stället för frihet och acceptans - regleringar och påbud. Sådan är Feministiskt initiativs politik. Den har egentligen väldigt lite med kvinnlig frigörelse att göra.

Läs även:
Västervikstidningen, Svenska Dagbladet, Christian Engström (PP)