Heter svaret för svensk järnväg Kina?

Svensk järnväg faller isär. Den är gammal, dåligt underhållen och skulle behöva bytas ut. Frågan är med vad. Förslag att bygga riktiga snabbtåg skrattades bort av alliansregeringen. Nu i opposition har de borgerliga däremot gläntat lite på dörren. Men i vanlig ordning tar det tid att komma till skott.

Invändningen mot snabbjärnväg har varit ekonomin. Kina står i dag för mer än hälften av all världens höghastighetsspår. I en rasande takt knyts landet ihop med höghastighetståg. Östkusten är byggd - nu dras planer på att täcka hela kusten ned mot Vietnam samt långt in i centrala Kina. Guangzhou blir knutpunkt i söder.

China Railway Construction (中国铁道建筑总公司) har lagt en offert på att bygga höghastighetsbanan Stockholm-Jönköping-Göteborg-Malmö som svenska politiker aldrig lämnat diskussionsstadiet kring. På fem år ska jobbet vara klart - till en 25 miljarder kr lägre kostnad än de svenska beräkningarna.

Nu ska riksdagens trafikutskott åka på studiebesök till Kina och Japan. Det var bannemej på tiden. Höghastighetståg är inget nytt påfund. De har funnits i Asien och Europa ganska länge, men oförmågan att lära av andra länder har gjort att svenska politiker hellre låtit järnvägen falla sönder.

Kanske heter svaret på Sveriges järnvägsbekymmer Kina. Låt CRC bygga landets första höghastighetsbana. Och be dem sedan om en offert på utbyggnad av tunnelbanan.

Kinas framtida nätverk av höghastighetståg (klicka för större).

Nya Slussen hotas

Planerna för Nya Slussen går i stöpet. Men det är inte all opposition mot förslaget som vunnit. Det är Mark- och miljödomstolen som kommit fram till att ägarna till Glashuset lider ekonomisk skada om byggplanerna förverkligas.

Suck!

Nu kommer staden att överklaga till Mark- och miljööverdomstolen. Om den går på samma linje måste planeringen börja från början igen.

Risken är att hela rasket hinner rasa innan nybyggnationerna hinner komma igång. Att genomföra större byggprojekt i Stockholm måste vara en mardröm.

Infrastruktur i förfall

Fjolårets tågkaos skulle inte upprepas, lovade SJ heligt och dyrt. De hade lärt sig läxan. Ändå har denna vintern börjat med just kaos. För andra gången på kort tid har ett X2000-tåg blivit stående på grund av en trasig kontaktledning. Och vi har mer problem att vänta.

Grejen är att det inte är SJ:s fel. SJ kör med gamla utslitna tåg på gamla utslitna spår och strömförsörjningen sköts med hjälp av gamla utslitna ledningar. Det är inte särskilt konstigt att saker går sönder. Prylar måste underhållas. Det vi nu ser är således en logisk konsekvens av decennier av bristande underhåll och vilja till nyinvesteringar. Ändå är det förstås mot SJ som folk riktar sin vrede - trots att det är lite som att beskylla bussbolagen för landets dåliga vägar. Att SJ ofta har problem att stava till "service" är en annan femma.

Oavsett vad regeringen gör kommer dessa problem att fortsätta under år framöver. Gångna års politik har bäddat för detta. Det som har börjat likna rena rama parodin kommer alltså inte att ta slut även om vi får en mild vinter. Saker kommer att gå sönder ändå.

Det känns rätt skönt att jag ska åka buss norrut innan jul. Men tåg var å andra sidan aldrig ett alternativ efter att jag nästan blivit kvarlämnad i kaoset på Centralstationen förra året. Ska man åka med SJ ska man inte vara alltför nogräknad med att komma fram.

För järnvägen i tiden

Snabbtåg i ett avlångt land som Sverige torde vara perfekt. De rödgrönas förslag på att bygga spår för snabbtåg är därför välkommet. Men hur seriöst är det?

Det behövs en mångmiljardsatsning på infrastrukturen i Sverige, så långt är alla riksdagspartier överens. Medan Alliansen satsar mer på vägbyggen vill de rödgröna modernisera och utveckla järnvägen. Båda satsningarna är viktiga. Men medan alliansregimen vill satsa vidare på en jobblinje för att fler ska arbeta, går Socialdemokraterna till val tillsammans med en extremt skattehöjarparti och ett parti som anser att människor ska få vara lediga med betalning under ett helt år. Alla tre vill dessutom avveckla den energikälla som kan driva framtidens höghastighetståg. Det går inte ihop någonstans. Finansieringen av de projekt som de rödgröna presenterar (där en Norrbotniabana är fullständigt meningslös) känns minst sagt skakig.
Lägg därtill den idiotiska kilometerskatten på den tunga lastbilstrafiken.

Frågan är om svenska folket över huvud taget vill ha höghastighetståg. Det är faktiskt tveksamt. När jag jobbade på Demoskop gjorde vi undersökningar om svenska folkets inställning till just snabbjärnvägar och betalningsviljan därtill. Det visade sig att väldigt få var villiga att betala mer för att åka snabbtåg i Sverige. Flera prisförslag angavs som alternativ och endast de priser som låg väldigt nära dagens X2000-priser ansågs som skäliga av de flesta. Det är möjligt att denna åsikt kommer förändras när de nya tågen väl tas i bruk, men vi ska samtidigt ha i minne hur många som faktiskt sitter och skumpar på buss runt om i landet bara för att SJ:s biljettpriser med kort varsel är oskäliga.

Jag är spontant positiv till snabbtåg, alla som har åkt dem på kontinenten eller i Asien torde vara imponerade av effektiviteten och komforten. Men Sverige är trots allt inte Kina. Frågan är därför hur många som kommer att vara intresserade av att åka snabbtåg om de väl byggs. Om staten måste sponsra biljetter för att folk ska anse att det är värt pengarna att åka, riskerar detta mångmiljardbygge att bli en kostsam affär under många år framöver.

Men järnvägen då?

Regeringen storsatsar på infrastrukturen. Under den kommande 11-årsperioden handlar det om totalt 482 miljarder kronor, inkluderade är 100 miljarder till Förbifart Stockholm, Citybanan, Norra länken och Mälarbanan. Nu ska det byggas!

Det är en mycket välkommen satsning. Sveriges infrastruktur är oerhört eftersatt på många håll och Stockholm har sedan länge vuxit ur sin trånga kostym. Dessvärre finns inga planer på snabbtåg i Sverige. Det är olyckligt. Sverige är ett avlångt land och befolkningen skulle vara mycket betjänt av en fungerande snabbtågslinje mellan några av landets största och viktigaste städer. Tänk dig snabbtågslinjer mellan Stockholm, Göteborg och Malmö samt någon norrländsk stad (förslagsvis Östersund som är en av de populäraste genomfartsorterna när norrlänningarna ska fira jul och när resten av Sverige ska åka skidor, alternativt Sundsvall).

Planer som tidigare har diskuterats har dessutom handlat om tåg som visserligen är snabbare än dagens sega X2000-tåg men som inte kommer i närheten av de verkliga snabbtåg vi hittar på kontinenten eller i Kina. Tills vidare ska regeringen ha beröm för de viktiga satsningarna fram till 2021. Men Sverige behöver tänka större och snabbare framöver.

Snabbtåg i Shanghai.

Rödgrön populism

Oppositionen ser chansen att profitera på trafikkaoset. Peter Eriksson har gjort det, nu är det Nalin Pekguls tur.

Det finns vissa trovärdighetsproblem i oppositionens kritik. De partier som i åratal har pratat om att möta "klimathotet", det vill säga en varmare värld, och därför har tyckt att det är helt i sin ordning att montera ned svensk energiförsörjning i form av kärnkraft, beskyller alltså den borgerliga regeringen för att ligga bakom det kaos som följt i kylans spår. Jag tror faktiskt att många politiker, övertygade om klimathotets existens, kallt har räknat med att Sverige har lagt vargavintrarna bakom sig. Detta får konsekvenser för både energiförsörjning och infrastruktur.

Det kaos vi har sett förklaras delvis av den ihållande kylan och snöfallet, som oundvikligen får konsekvenser på både vägar, järnväg och fordon. Det kommer vi aldrig ifrån. Men att skylla en för klen utbyggnad av järnvägsnätet på en regering som har suttit vid makten i blott tre år är så pinsamt genomskinligt. Vad gjorde Socialdemokraterna under sina senaste 12 år vid makten? Hur hjälper miljarder till ett vansinnesprojekt som Botniabanan alla de tusentals resenärer som pendlar mellan Sveriges tre största städer? Satsa gärna, men satsa rätt.

Oppositionen upprörs över regeringens vägsatsningar. Faktum är emellertid att en mycket stor del av godstrafiken i Sverige går längs vägarna. Skälet är att det ofta är billigare att transportera gods med lastbil än med tåg (och mången företagare kan vittna om hur deras gods har skickats fel eller helt har försvunnit när det skickats med SJ). Vi behöver således ett väl fungerande vägnät. Regeringens satsningar är därför välkomna. Emellertid behövs omfattande satsningar även på järnvägen, det är sant. Vi behöver dubbla spår och det bör också på allvar utredas om Sverige, precis som så många andra länder, bör satsa på snabbtåg.

"Med en rödgrön regering går tågen oftare, bättre och snabbare", proklamerar Miljöpartiets Peter Eriksson. Jo, säkert. Med Miljöpartiet snöar det säkert mindre också.

Jetzt kommt die Wehrmacht

Jag förbannar ofta min pyttelägenhet, men nu under snökrisen är jag faktiskt glad att jag bor precis där jag bor i innerstan. Jag har tre respektive 15 minuters promenad till mina båda plugg, 20 till jobbet. Och eftersom jag mest är hemma och pluggar eller på jobbet och jobbar just nu, behöver jag varken åka buss eller t-bana.

Många andra har emellertid inget annat val än att pendla för att komma till både jobb och skola. Att då få uppmaningen att "stanna hemma" måste uppfattas som ett hån. Folk skulle väl inte ge sig ut i trafikkaoset om det hade som alternativ att stanna hemma!

Ja, ni får ursäkta min fäbless för tyska rubriker, men ack, det är ju ett så klatschigt språk. Nu sätts nämligen värnpliktiga in mot den svenska general Vinter. 300 soldater ska hjälpa till att hålla rangerbangårdarna rena från snö och is. Det kaos vi ser är delvis en följd av att infrastrukturen i Sverige är oerhört eftersatt. Det gäller inte minst järnvägsnätet. En enda propp räcker ofta för att orsaka en fullständig infarkt i hela systemet. Infrastrukturfrågor är oerhört osexiga. De är inte och kommer heller aldrig att bli stora valfrågor. Men kanske kan denna vinters trafikkaos få upp allmänhetens intresse för vikten av en fungerande infrastruktur och leda till framtida satsningar på en omfattande modernisering av järnvägen. Kyla och mycket snö kommer alltid att orsaka problem, men ett föråldrat system gör konsekvenserna onödigt stora.

Banverket har ingen krisplan för extremväder, rapporterar SVT:s Rapport. Kan de månne vara så att såväl Banverket som svenska politiker har tagit för givet att framtiden ska bjuda på varmare väder och att vi lagt de kalla vintrarna bakom oss...?

Trams!

"Vad ger oss rätten att använda pengar till mer asfalt och betong när resurserna inom vård, skola och omsorg tryter?"

Miljöpartisterna Karin Svensson Smith och Stefan Edman är missnöjda med satsningen på Förbifart Stockholm och i sin besvikelse skriver de en debattartikel på dagisnivå.

Vård-skola-omsorg-argumentet blir tydligen aldrig omodernt. Moderaterna använder det som bekant också när det passar. Allt kan ställas mot utgiftsposten vård-skola-omsorg och krympa i betydelse. Ty inget är väl viktigare? Inte ens trottoarerna vi går på och vägarna vi pendlar till jobbet på? Givetvis är det även i detta fall ett skenargument som används, vi behöver både fungerande skolor och bra vägar. Genom att blanda in klimatalarmism i smeten blir det ännu mer patetiskt.

1) Förbifart Stockholm behövs för att minska bilismen inne i Stockholms stad. Projektet har diskuterats i decennier därför att det har behövts i decennier.

2) Att bygga vägar betyder inte nödvändigtvis att man ökar utsläppen på sikt - tanken är väl inte att vi ska köra våra bilar på bensin eller diesel i framtiden? Eller saknar miljöpartisterna en miljövänlig framtidsvision vad drivmedel beträffar?

Bilen kommer ni inte att bli av med, oavsett vilka drivmedel vi kör dem på, Miljöpartiet. Och klimatalarmismen blir inte trovärdigare när den används som skäl för att stoppa nödvändiga infrastrukturprojekt som Miljöpartiet skulle vara emot oavsett vilken temperatur IPCC tycker att vi ska ha på jorden.

Kina satsar på höghastighetståg

Kina ska bygga en linje för höghastighetståg mellan Beijing och Shanghai, rapporterar Deutsche Welle. Sträckan kommer att trafikeras med världens längsta höghastighetståg på 16 vagnar och erbjuda en fart på 350 km/timmen.

Kina planerar att skapa världens största höghastighetsnät. Planerade rutter i framtiden är Wuhan-Guangzhou och Wuhan-Shijiazhuang. KIneserna är förstås långt ifrån ensamma när det gäller satsning på höghastighetståg. De har funnits ett tag i Europa och även Ryssland satsar. Men inte i Sverige.

Här har vi i stället något som kallas "tågmöte" när vi åker tåg, vilket innebär att tåget måste stanna och invänta ett mötande tåg där det råkar finnas två spår. Att SJ har ytterst svårt att hålla sina tidtabeller är något annat som alla resenärer känner till mer än väl.

Det är stenåldersnivå på både service och teknik i Sverige. Regeringen har satsat pengar på järnvägsnätet, men det kommer att behövas mycket mer under väldigt lång tid framöver för att både rusta upp och bygga nytt. Lite visioner, om vi får be!

via Dick Erixon

Snabbtåget till Shanghais flygplats bjuder på en fartupplevelse. Och inga avbrott för tågmöten...