Få stock för miljön

Går det att förena nytta med nöje? Pornhub tycker det. Där kan man nämligen titta på porr och göra en insats för miljön samtidigt.

För varje 100 filmklipp du ser hos Pornhub lovar porrsajten att plantera ett träd. Notera dock att det bara gäller i "Big Dick"-kategorin, ifall du råkar snegla på något annat.

Pornhub har genomfört liknande kampanjer tidigare, exempelvis den för bröstcancerforskningen under parollen Save the Boobs. Nu är parollen i stället Pornhub Gives America Wood. Tänk om de politiska partierna kunde ha liknande slogans.

Vad tycker Naturskyddsföreningen om Pornhubs senaste kampanj?

Granska undergångsprofeterna!

I fallet Quick har somliga framfört åsikten att medierna när det begav sig alla sprang åt samma håll - och att de nu springer åt det motsatta. I flock. Även om det i just detta fall finns mycket goda anledningar till att byta spår är flockmentaliteten väldigt talande för hur medierna fungerar. De trivs bäst i grupp.

Detta gäller även klimatfrågan. Det finns exempelvis ingen svensk morgontidning som är öppet kritisk mot de domedagsscenarier som organisationer som Greenpeace och Naturskyddsföreningen målar upp, eller som ens försöker problematisera frågan.

En orsak tror jag är att frågan kommit om handla om gott och ont. Det finns ett antal organisationer som i praktiken fridlysts mot kritik. Dit hör Rädda Barnen och Ecpat, men även ovannämnda miljöorganisationer. De tillfrågas ofta i sakfrågor, som om de vore en neutral part. Det är de givetvis inte. De har sina agendor, och målet är att få så mycket uppmärksamhet som möjligt i syfte att driva på samhällsutvecklingen i en för organisationen önskvärd riktning.

Greenpeace får mest uppmärksamhet för sina uppseendeväckande aktioner, men när de inte bordar tankfartyg eller bryter sig in på kärnkraftsanläggningar ägnar dess aktivister tid åt att sprida lögner på gator och torg. Sex meter höjda vattennivåer är inget som finner stöd i IPCC:s rapporter, men det går utmärkt för osnutna Greenpeaceaktivister att tuta i folk på stan att det är vad som väntar om vi inte tvingar kineserna att återgå till cykel i stället för bil redan i morgon.

Det har alltid funnits ett upplevt globalt hot. I modern tid har vi sett kärnvapen hota världsfreden och allas vår existens. Jag minns på 80-talet hur våra lärare berättade om hur försurningen skulle ta död på den svenska naturen (och allt var östländernas fel). Nu är det klimathotet som överskuggar alla andra hot.

Många har gjort strålande karriärer på detta hot. Al Gore är bara en i mängden. Det finns väldigt många politiker, företagare och organisationer som tjänar pengar och inflytande på att skrämma medborgare om den förestående klimatkatastrofen. Och det fungerar. Människor tar till sig av budskapet. Det rapporteras rent av att unga har drabbats av så kallad klimatångest, tydligen ett helt nytt fenomen inom psykiatrin.

Klimathotet används även som argument för att bygga ut statens befogenheter, kort sagt att öka statens makt över medborgarna. Vissa debattörer menar att den parlamentariska demokratin har spelat ut sin roll eftersom den inte förmår lösa detta stora hot mot mänskligheten.

Inte minst mot denna bakgrund är det särskilt angeläget att de värsta domedagsprofeterna granskas och får mothugg.

Klimatkatastrof - var god dröj

Det skrivs och pratas väldigt mycket om den annalkande klimatkatastrofen just nu. Det går knappt en dag utan att en brand i Australien, en storm i USA eller bitande kyla i Ryssland förklaras med klimatförändringarna. Konsensus tycks råda: vi bär själva skulden för det extrema vädret (som om det inte funnits tidigare).

Naturskyddsföreningen och andra extremistorganisationer får massor av medietid och slickar sig om munnen. Miljöpartiet kan inte ha bråttom nog att förbjuda eller sönderbeskatta allt som kan tänkas öka uppvärmningen i världen. Frågan är kort sagt åter i mediernas blickfång och det finns tydliga politiska poänger att vinna (Miljöpartiets starka opinionsläge vittnar om detta).

I en norsk forskningsrapport framgår emellertid att även om planetens medeltemperatur steg kraftigt under 1990-talet har uppvärmningen bromsats upp under 2000-talet. Forskarna menar således att det inte pågår någon skenande global uppvärmning, som bland andra Naturskyddsföreningen och Greenpeace hävdar.

Det låter ju som goda nyheter. Självfallet ska teknikutvecklingen uppmuntras så att vi slipper vara beroende av fossila bränslen. Även om människan inte är ensam faktor bakom en stigande temperatur - klimatet har alltid varierat på jorden - är fossila bränslen smutsiga och absolut inget framtidsalternativ. Andra alternativ måste till.

Den norska forskningsrapporten passar dock väldigt illa med mediernas dramaturgi. Gissningsvis kommer den alarmerande rapporteringen därför att fortsätta precis som vanligt. Om det inte redan har skett kommer forskare och debattörer, hängivna den alarmistiska linjen, att stämpla forskningsrapporten som oseriös. Naturskyddsföreningen är snart i TV-rutan igen, var så säker.

Antiintellektuellt

Planeten befinner sig i fara. De ändliga naturresurserna förbrukas i en rasande takt. Växande koldioxidutsläpp förändrar klimatet. Medeltemperaturen stiger okontrollerat. Grundvattnet sjunker. Naturkatastroferna förvärras. Arter hotas av utplåning. Två miljarder människor – lika många som hela världsbefolkningen när Nelson Mandela föddes – lever utfattiga eller på svältgränsen. Och så vidare, och så vidare… 

Med jämna mellanrum dyker den upp: Civilisationskritiken. Svartmålningen av tillståndet i världen. Denna gång är det Lars A Boisen och Karl-Erik Norrman som sprider kolsvarta profetior på debattplats.

En copywriter och en gammal ambassadör kräver drastiska åtgärder mot den så kallade befolkningsexplosionen (givet hur dåligt skriven artikeln är måste det i detta fall ha skett en olycka i arbetet när SvD:s redaktion valde vilken artikel de skulle publicera).

Att döma av artikeln finns ingen hejd på eländet i världen. Skribenterna ignorerar i ett slag den enorma utveckling som skett de senaste 100 åren.

Det finns länder som har en statlig familjeplaneringspolitik. Kina är det mest omtalade exemplet. Även om det de facto har kommit fördelar ur befolkningsbegränsningen i Kina, har det i dag fått effekten att det föds för få barn i världens folkrikaste land vilket på sikt kommer att orsaka stora bekymmer. Sett ur ett individperspektiv får ettbarnspolitiken dessutom grymma och groteska konsekvenser som det finns all anledning att ta kraftigt avstånd ifrån. 

Svaret är inte global familjeplanering utan fortsatt ekonomisk utveckling. Alla länder måste få chansen att vandra den väg den industrialiserade världen har vandrat. Med stigande välstånd sjunker också födelsetalen och teknikutvecklingen leder till en renare och bättre värld. Det är inte så komplicerat.

Avslutningsvis ska sägas att det är lätt att kräva uppoffringar av andra. Jag förväntar mig att skribenterna går före och omedelbart steriliserar sig. Det är bara lite synd att de förmodligen redan hunnit yngla av sig.

Läs även:
Hanna Wagenius, Per Bylund

Hans Rosling slår hål på en del av de myter som skribenterna kastar fram.

Förmånen att vara skeptisk

DN:s så kallade vetenskapsjournalist Karin Bojs gör emellanåt utfall mot vad hon kallar klimatförnekare och klimatskeptiker. I en krönika härom veckan jämför hon dem med bindgalna scientologer och anti-vaccinförespråkare som av religiösa eller andra skäl inte vill vaccinera sig och sina barn.

Ofta utmålas alla som kritiserar klimatalarmisternas teser som foliehattar och jämförs med kristna som vägrar tro på evolutionen och menar att jorden är 6 000 år gammal. Många kritiker är emellertid respekterade vetenskapsmän, kunniga på sitt område.

Det fina med vetenskap är ju att vi aldrig når i hamn, att sanningar alltid kan omprövas. Det perspektivet finns emellertid inte i den svartvita klimatdiskussionen (som många menar inte alls ska vara någon diskussion). Många har byggt både karriär och förtroende på att plädera för hockeykurvor och koldioxidens fördärvliga påverkan på klimatet. Att tvärvända vore förstås synnerligen skadligt för bådadera.

Det många så kallade klimatskeptiker ifrågasätter är människans påverkan på klimatet, inte nödvändigtvis klimatförändringen i sig. Men detta duger inte, enligt Bojs.

Att Sverige och världen har blivit varmare de senaste decennierna kan ingen hederlig människa förneka längre. Och man måste vara mycket hårdnackad för att inte medge sambandet mellan uppvärmningen och människans utsläpp av växthusgaser.

Jag är ingen vetenskapsman, men jag känner till att jordens klimat genom hela historien har varit föränderligt. Det har forskarna med all tydlighet visat. Sverige har både varit varmare och kallare än det är i dag. Mycket tyder på att vi kan vara på väg mot varmare tider igen.

Klimatrörelsen, för att använda Karin Bojs terminologi, har i mina ögon inte lyckats bevisa att det är människans utsläpp av växthusgaser de senaste 150 åren som är förklaringen till att vi nu ser extremt väder på många håll. Hur ska någon någonsin kunna leda detta i bevis? Hur ska någon kunna bevisa att dessa förändringar inte hade kommit även om vi aldrig börjat bränna fossila bränslen?

Det enda vi med säkerhet vet är att jordens klimat kommer att fortsätta förändras så länge vi finns på denna planet. Det bästa vi kan göra är att försöka tackla dessa förändringar så att våra liv kan fortgå så ostört som möjligt.

Självfallet ska vi både minska våra utsläpp och arbeta för ett mer energieffektivt samhälle - men inte för någon förvirrad tro på att kunna kontrollera klimatet utan för att minska hälsofarorna för oss själva och hushålla med våra resurser.

Andra bloggar:
Vetenskapsbloggen, The Climate Scam

Bilen behövs

"Vi måste åka mindre bil", fastslår miljöminister Lena Ek till Rapport apropå Sveriges miljöåtaganden och mål.

Ja, det är ju lätt att säga. Faktum är dock att bilen är oumbärlig för många i vårt glest befolkade land. I Stockholms län går det ganska bra att ta sig runt med lokaltrafiken, men det gäller verkligen inte de nordliga skogslänen. Där är bilen enda möjligheten att transportera sig.

Lägg därtill SJ:s ständiga haverier och tanken att vi måste åka mindre bil känns alltmer verklighetsfrånvänd - eller Stockholmscentrerad.

Ge oss vettiga kollektivkommunikationer och vi kommer också att nyttja dem.

Brum.

Alarmism på tillbakagång

Enligt en ny SOM-undersökning anger endast 14 procent av svenskarna miljön som ett av de viktigaste samhällsproblemen. Eftersom "miljö" i dessa tider har blivit detsamma som "klimat" kan vi anta att det är så frågan har tolkats. Det är en tydlig nedgång, åren 2007-2009 var ungefär var femte svensk oroad över miljön/klimathotet.

En förklaring till det minskande intresset bland svenskar tros vara att media inte är lika alarmistisk som för några år sedan, då klimattoppmöten och smältande isar var på förstasidorna. I så fall är det en positiv utveckling. Att skrämma slag på folk i så hög grad att lågstadiebarn går omkring med ont i magen är ingen bra idé, även om det är precis det många klimatalarmister är ute efter för att göra människor "medvetna".

Jag tillhör dem som tycker att miljön är en viktig fråga men inte ställer upp på den klimatalarmistiska visionen om att ställa om samhället snabbt och radikalt i syfte att bemöta fantasihot om sex meter högre havsnivåer. Vi bör energieffektivisera, återvinna allt som går, vi bör få ned utsläppen och vi bör absolut arbeta för en på alla sätt bättre miljö för både människor och djur. Men detta kan vi göra utifrån argumentet att det är behagligare att leva där avgaser inte färgar köksfönstret svart, där man inte behöver köpa vatten på flaska och där soporna inte kastas i första bästa dike runt hörnet. Det handlar i så mån om en medvetenhet, att få människor att bry sig om sin närmiljö. Det räcker att ta en titt i ett soprum i ett vanligt bostadshus för att förstå att inte heller vi svenskar är så perfekta här.

Här i Kina har miljön fått en allt större betydelse. Det märks på både stora och små saker, från allt till satsningar på förnyelsebara energikällor till att affärer har börjat ta betalt för plastpåsar. Men vad som egentligen slängs för återvinning i "recycle"-korgarna vete tusan. Flaskor och burkar är det i alla fall inte.

Färre räds klimatförändringar

Den värsta klimatfebern tycks ha lagt sig något. Medias intresse har svalnat. Klimatalarmisterna får inte riktigt samma utrymme att sprida domedagsprofetior längre. Detta har också en påverkan på människors attityder. Färre larmreportage i TV och tidningar gör att färre känner oro för jordens undergång eller storslagna naturkatastrofer till följd av ett varmare klimat.

Andelen svenskar som tror att klimatförändringar kommer att påverka oss i Sverige i framtiden har de senaste två åren sjunkit från 84 till 72 procent.

Jag hoppas att vi framöver slipper läsa om mellanstadiebarn som har ont i magen och känner oro över att världen ska drabbas av katastrofer på grund av koldioxidutsläpp. Jag minns väl hur vi i mellanstadiet fick lära oss att svenska skogar skulle dö ut (och att allt var Polens fel) och kan föreställa mig hur lärarna "informerar" eleverna om klimathotet i dagens skola...

En meningslös timme i mörker

Vår jord behöver inte fler aktioner, fler som klickar ”gilla” på facebook eller uppmanar andra att agera. Vår jord behöver inte fler ljus som släcks utan fler ljus som tänds – och fler som själva deltar i kampen för bättre miljö och minskad fattigdom. Om dina barn föds i Angola, istället för i Sverige, skulle de löpa 73 gånger större risk att dö innan fem års ålder. Barnadödligheten blir inte mindre i Angola för att vi släcker ner ett par caféer på Södermalm.

Magnus Andersson (C) angriper det totalt meningslösa Earth Hour (som hålls i kväll).

Vänstern och miljönissarna älskar sådana här symbolhandlingar. Personligen tycker jag att de är oerhört fåniga och, som Magnus Andersson belyser, snarast kontraproduktiva. Jag kommer inte att vara hemma i kväll men lämnar en lampa tänd när jag går till jobbet. Det är ett slags symbolhandling det också.

Stanna hemma, då...

"Hej! Jag skulle verkligen behöva bota vintermörkret med någon vecka i solen mitt i vintern, men hur kommer jag runt att flyget har så stora utsläpp? En flygresa till Thailand ger ungefär lika mycket utsläpp av koldioxid som ett års genomsnittligt bilkörande. Kryssning med avresa från Malmö/Göteborg ner till ekvatorn, skulle det vara gångbart och hållbart om man ökar restiden till två veckor och fördriver restiden längs Europa med spa, tv, spel etc? Att klimatkompensera utsläppen för sin resa ligger utanför flygbiljetten och innebär att du ändå stödjer en fortsatt överdimensionerad flygtrafik, eller gör det? Invänta snabbtågen och ta sig ner till ekvatorn? Emigrera? Hjälp! / Mvh Pontus, 24 år, studerande"

Den med klimatångest kan skriva till SvD:s reseexpert för att få råd och vägledning. Med reservation för att insändaren är ett tidigt första aprilskämt riktat mot klimatalarmisterna vill jag, utan att vara självutnämnd "reseexpert", ge rådet att den gode Pontus helt enkelt stannar hemma. Problemet löst.

Klimatalarmism på avkylning

De senaste vintrarna har klimatalarmismen kommit av sig lite. Vi trodde nog att fjolårets vinter var ett undantag, inte kunde vi väl få en lika kall och snörik vinter igen? Jodå. December 2010 är den kallaste på minst 110 år.

SMHI råder folk att stanna hemma, men annandagen är den dag då många julfirare måste återvända från föräldrahem och familjeträffar till sina ordinarie hem. Snart återvänder livet till det normala. Det spelar liten roll att klimatalarmisterna ständigt vill påminna oss om skillnaden mellan klimat och väder. En iskall och snöig vinter ger oss inte intrycket av att jordklotet håller på att värmas upp. Tvärtom. Det mediala intresset är i dag lägre än för något år sedan och de allra värsta alarmisterna visas inte samma brinnande intresse.

För säkerhets skull pratas det därför allt mer sällan om global uppvärmning och i stället allt oftare om klimatförändringar, rätt och slätt. De kan ju även inbegripa kallare väder. Lika bra att gardera. Varmare väder är vårt fel. Kallare väder är vårt fel. Allt är vårt fel.

Klimathelgardering

Efter en ganska lång tid av relativ frid från det klimatalarmistiska spektaklet har klimatmötet i Cancún dragit igång och därmed har även medias hets vaknat till liv igen. Nu ska det snackas klimatångest, nu ska vi känna skuldkänslor och må dåligt tillsammans. Bara för att vi lever i en allt rikare värld.

Den varma vintern i Norge 2001 ledde till en "kollektiv förnekelse" om klimatförändringarna, påstår sociologen Kari Marie Norgaard. En varm vinter är alltså tydliga tecken på pågående klimatförändringar. Men en kall vinter är - väder. Det var meteorologerna noga med att påpeka under förra årets snöiga och kalla helvete som drabbade oss svenskar (och stora delar av Europa och Asien). Nu berättar medierna för oss att kylan i Sverige faktiskt också kan handla om klimatförändringar. Förändringarna i klimatet kan ju innebära att det blir varmare på vissa håll och kallare på andra. Snacka om att helgardera! Oavsett vilket väder vi har - varma somrar, kalla somrar, varma vintrar, kalla vintrar - är det ett tecken på klimatförändringar. Börjar inte detta bli lite löjligt...?

Det som upprör ännu mer är att vi också förväntas gå omkring och må dåligt av detta. "Att tänka på klimatförändringarna är också plågsamt för oss västerlänningar eftersom det lätt framkallar skuldkänslor.", skriver SvD. "Vi vet att vår livsstil bidrar till problemet, men är ändå inte beredda att överge den."

Passa på att må lite dåligt nu. För klimatets skull. Efter Cancún lugnar det ned sig lite igen ska du se.

Väder? Nej, nej. Klimatförändringar.

Den nya människan

Moderaterna vill skapa en grön stadsdel, Norra Djurgårdsstaden, som ett slags grönt föredöme för Sverige och världen.

Det handlar om att marknadsföra Stockholm mot omvärlden som miljöstaden nummer ett. Tidigare har Hammarby sjöstad stått som skyltfönster och besökts av mängder av turister och politiker från världens alla hörn. I Kina byggs nu städer inspirerade av Hammarby sjöstads miljöprofil. Gissa om de kinesiska makthavarna kommer att visa ännu större intresse för Norra Djurgårdsstaden. Här kliver nämligen den nya gröna ingenjörskonsten rakt in i våra vardagsliv och sätt att leva. Den politiska kontrollen över vardagslivet realiseras som en del av klimatarbetet.

I Norra Djurgårdsstaden ställs helt nya krav. Du ska sopsortera, ingå i en bilpool, handla och äta rätt (hur fan ska de kolla det? Rapporterar kylskåpet till en dator som sammanställer dess innehåll?), åka kollektivt och umgås med grannarna. För det sistnämnda kravet ska upprättas samlingslokaler, där man får anta att det ska drickas potatisavkok i näverkåsor och inte något så skadligt som alkohol.

Glöm inte att detta inte kommer från ingenstans, det är ett led i politiken för att begränsa människans påverkan på naturen och är därmed en bricka i det klimatalarmistiska spelet. Apropå varningen om det ideologiska motståndet mot klimatalarmismen som gick ut i gårdagens Vetenskapens värld, kan det bli mer ideologiskt än så här? Det handlar i allra högsta grad om medborgarens rätt att få leva sitt eget liv efter eget huvud kontra makthavarnas rätt att få diktera villkoren för oss och rent av detaljstyra dem.

Jag har inget emot nya moderna bostadsområden som utnyttjar den senaste tekniken, är energisnåla och där det satsas på återvinning. Men detta projekt tar allting ett steg längre. Den politik som den borgerliga alliansen i Stockholm nu har klubbat handlar om att på detaljnivå bestämma hur människor ska vara, hur de ska leva sina liv, hur de ska bete sig i vardagen. Det är Socialstyrelsens "sex brödskivor om dagen" upphöjt in absurdum. Det är inte bara världsfrånvänt. Det är riktigt obehagligt.

En ensam maskros

De flesta partier prioriterar jobben i valrörelsen. Det är också den enskilda fråga som ligger topp tre bland väljarna, ung som gammal, fattig som rik. Moderaterna slänger fram ett tremiljarderspaket i arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att ytterligare visa att regeringen tar frågan på allvar.

Men detta är inget för Miljöpartiet. För dem är klimatet viktigast. Socialdemokraterna måste ha satt Konsumkaffet i halsen när deras samarbetsparti rangordnade valets viktigaste frågor. Å andra sidan är det inte förvånande att ett parti som vill ge folk betalt för att vara lediga och i grunden är tillväxtkritiskt inte prioriterar jobbfrågan utan hellre vill flumma ut i en politik som ska kontrollera klimatet.

Splittringarna inom det rödgröna lägret är så pass stora att de nog gör bäst i att skriva ett väldigt kort gemensamt valmanifest...

Se över rutinerna

Klimatnissen Phil Jones har rentvåtts av det brittiska parlamentet. Han har inte gjort något fel. Däremot bör University of East Anglia "se över sina rutiner", heter det.

Inget fusk. Bara behov av att se över rutiner. Precis som med ICA, då. ICA fuskade systematiskt (och gör det säkert fortfarande) när det gällde datummärkningen av kött. ICA:s VD ansåg att det var fel i rutinerna. Det var det givetvis inte. Fusket var inbyggt i systemet, anställda kallade det att bli "ICA-fierad". Klimatalarmisterna är på motsvarande sätt IPCC-fierade. Ask no questions.

Matbranschens motsvarighet till Phil Jones.

Politiskt korrekta timmen

I kväll är det dags för den politiska korrekta timmen igen, Earth hour. Nedsläckningen av världen för att "rädda klimatet". Protesten mot själva det moderna samhället, om man så vill.

Det är ett både meningslöst och fånigt initiativ. Ola Skinnhuvud, förlåt Skinnarmo, tar ställning för nedsläckningshysterin på följande sätt: "I Arktis såg jag hur glaciärer dragit sig tillbaka flera kilometer. På en plats låg 30 000 valrossar på ett och samma ställe eftersom det inte fanns någon is. De klämde ihjäl varandra." Japp, vi släcker lamporna för valrossarnas skull. Och i morgon ska jag dammsuga badrummet till stöd för den burmesiska oppositionen.

Jag kommer inte att vara hemma i kväll. Men lita på att fönsterlampan står på. I ren och skär protest.

K-k-kallt...

Det har varit kallt på många håll i världen den här vintern. På den amerikanska östkusten har det snöat av bara tusan. Beijing drabbades av det värsta snöovädret på 80 år runt nyår. I Sverige har SJ och SL haft de värsta trafikstörningarna någonsin. Och Storbritannien har haft den kallaste vintern på 30 år, Skottland och Irland på 47 år, berättar Daily Mail.

Samtidigt har Phil Jones, ledare vid University of East Anglias klimatcentrum och mannen bakom klämkäcka vetenskapliga uttryck som "trick" och att "gömma temperaturnedgången", kallats till parlamentet för att förklara sig.

Klimatalarmisterna håller andan.

It's the way he swings it...

Härom dagen skrev vänsterpartisten Jens Holm och folkpartisten Mats Olausson en sällsynt fånig debattartikel om behovet av att straffbeskatta kött för klimatets skull.

Nu får de svar på tal av en centerpartist. Så trevligt. Eller? Nja. Centerns Jonas Pettersson konstaterar visserligen att det är förmynderi att beskatta människor som äter kött, men han anser att vi "självfallet [ska] minska köttproduktionens klimatpåverkan".

I sak är de sålunda överens. Politiker ska fortsätta att bestämma. Piskan ska bara svingas lite mjukare. Det är vad som skiljer de blågröna och rödgröna alternativen åt.

Och vår väntan på en borgerlig svensk politiker som ifrågasätter klimatalarmismen som sådan, den bara fortsätter...

Whip me softly, Alliansen.

Svenska källor ska det vara...!

"Men vem representerade Maggie Thauersköld Crusell? Hon presenterades bara som ”kommunikationskonsult och bloggare” och hon driver den egna bloggen The Climate Scam. Men hon bloggar också regelbundet i den ultrakonservativa tidningen Världen i dag. En tidning med starka band till Livets ord. Hon hänvisar ofta till amerikanska källor."

Eva Franchell skriver en pinsam ledare i Aftonbladet. Inget ovanligt i det. Men den här gången blev det så dåligt att hon till och med får stryk i kommentarerna till ledaren. Hon försöker sig på att misstänkliggöra Maggie Thauersköld Crusell genom att dra märkliga kopplingar till högerkristna kreationister som minsann är emot både sexualundervisning och abort. Vilken relevans detta skulle ha för diskussionen om den påstådda globala uppvärmningens orsaker vete fåglarna.

Maggie debatterade mot Svenska Naturskyddsföreningens pladderapa Svante Axelsson i Agenda häromsistens. Franchell hävdar att Axelsson är en mycket mer trovärdig person än Maggie eftersom han tillhör "en hundra år gammal organisation med 180 000 medlemmar." Men om nu fienden på andra sidan är kreationismen väger väl Svenska Naturskyddsföreningen ganska lätt? Både räknat i antal år av existens och i antal medlemmar...

Börjar vi inte få nog av skitsnacket snart?

Klimatalarmismen i konkret politik

"I elfte timmen måste vi ställa om livsmedelsproduktionen för att rädda planeten och dess innevånare [sic]."

Den som trodde att klimatalarmismen och undergångsretoriken hade börjat avta sedan byxorna dragits ned på själva moderskeppet för klimatalarmism, IPCC, misstog sig. Svenska politiker fortsätter som vanligt.

Vänsterpartisten Jens Holm och folkpartisten Mats Olausson vill på fullt allvar straffbeskatta kött. Nu ska vi förmås att äta quorn, sojakorv, vegburgare och allsköns gräs för klimatets skull, halleluja. Titta väldigt noga. Detta förslag är nämligen ett utmärkt exempel på vad vi kommer att få leva med framöver om klimatalarmismen tillåts segra. Diskussionen kommer inte längre att handla om huruvida det är rätt att låta staten bestämma vad vi ska äta utan om hur pass hög straffbeskattningen av felaktigt ätande ska vara. Vi går mot ett extremt kontrollsamhälle. Denna gång inte för partiets, statens eller nationens skull utan för "klimatets", halleluja.

Lyckligtvis lär detta vara ett dödfött förslag. I dag. Endast extremvänstern och de värsta miljöalarmisterna som inte ser någon som helst gräns för statens ingripanden i våra privatliv lär nappa. Men sådana här förslag kommer även fortsättningsvis att dyka upp. Så länge inte borgerligheten tar strid mot de klimatalarmistiska vindarna, riskerar den förr eller senare att hamna i ett läge där den känner sig tvingad att införa helt oacceptabla inskränkningar i vårt sätt att leva. Se hur snabbt Moderaterna gick från ett bensinskattesänkarparti till ett klimatalarmistiskt parti som höjer miljöskatterna. Med Reinfeldt vid rodret går det inte att vara säker på någonting.