Sverige is back in da house

Den svenska Löfven-regeringen har fått sin första politiska triumf: Sverige har röstats in i FN:s säkerhetsråd. Glädjen över att tillhöra en i praktiken tandlös grupp i en hjälplös organisation är förstås stor. Sverige ersätter bland annat stora nationer som Venezuela och Angola.

Kärleken till det ineffektiva och inkapabla förenta nationerna har alltid varit gigantisk i Sverige, i synnerhet inom socialdemokratin.

Frågan är vilka frågor Sverige nu ska driva med sin nyvunna internationella makt. Hen-toaletter i Kongo-Kinshasa, månne? Radikalfeministiska fredsmäklare i Syrien?

Eller de kanske kan följa rikspolischefen Dan Eliassons initiativ med "tafsa inte"-armband och dela ut till IS: "våldta inte, hälsningar Margot".

Vem vill stoppa terrorn på riktigt?

"Den verkliga utmaningen är inte flyktingarna utan att få stopp på IS, att ingen ska behöva fly." Detta skriver språkröret för ett parti som inte vill att Sverige exporterar vapen, som konsekvent motsätter sig militära interventioner och som fram tills nyligen hade målet om ett "ickevåldsförsvar" inskrivet i sitt partiprogram.

Gustav Fridolin och Miljöpartiet har således inte det allra högsta förtroendekapitalet när det kommer till just militära interventioner och att stoppa mördarsekter som IS. Men även Fridolin inser tydligen att så länge kriget i Syrien fortgår, kommer flyktingströmmarna att fortsätta (även om det är långt ifrån bara från Syrien människor migrerar just nu). Problemet är att MP:s enda recept är att öppna dörren för de som flyr och behandla återvändande jihadkrigare med silkesvantar, inte att ta itu med grundproblemet.

På DN Debatt skriver Mats Svegfors om det han betraktar som "det tredje världskriget" (en dum jämförelse, givetvis) och att "vi måste komma till rätta med kriget". Starka ord. På ledarplats i Aftonbladet konstaterar Anders Lindberg att "konsekvenserna av att det internationella samfundet inte stoppade Assad i tid har i sanning blivit ohyggliga".

Det är märkligt det där. Jag har aldrig sett några miljöpartistiska förslag på hur IS ska stoppas. Mats Svegfors föreslår inte hur vi ska "komma till rätta med kriget". Han konstaterar bara att kriget är hemskt och att Sverige måste ta emot fler flyktingar. Och vem kan minnas att Aftonbladet skulle ha propagerat för bombningar av al-Assad redan 2011? Det kvällsblaskan brukar göra är att förespråka en "FN-ledd insats", vilket varit som att peta sig i naveln i fallet Syrien eftersom inte minst Ryssland envist motsatt sig militära interventioner mot den syriske diktatorn. Ja, man kan lika gärna fråga katten som att gå till FN.

"Vi måste ta emot fler flyktingar" har varit kampanjbudskapet från de större medierna under den gångna helgen. Direktsända manifestationer, kampanjer i sociala medier. Public service, DN, Aftonbladet, SvD - alla har varit med. Alla har dragit åt samma håll. Syftet har varit att visa upp sin godhet. Men bakom käcka mantran som "ingen människa är illegal" ekar det förfärande tomt på innehåll.

Jag har inte sett någon i den massa som kämpat för att visa sig i sociala medier i helgen förespråka en militär insats mot IS eller al-Assad. Ingen verkar ärligt talat ens bry sig om huvudproblemet till den flyktingkatastrof vi nu bevittnar från det sönderfallande Syrien. Det är lätt att öppna famnen för flyktingar, såväl krigsdrabbade som ekonomiska sådana. Men svårare att bidra med konkreta lösningar på komplicerade konflikter.

Den militära förmågan att bekämpa och krossa IS finns givetvis. Det är viljan som saknas, och under de gångna fyra åren har konflikten i och runt Syrien blivit så komplicerad att till och med säkerhetsanalytiker som får lön för att bedöma läget åt bland andra Säpo har svårt att hänga med.

Kanske kan man därför inte begära att ynglingar som Fridolin ska kunna presentera trovärdiga konfliktlösningar. Ändå måste vi det. Ty lösningen kan inte vara att hela Syriens befolkning lämnar sitt land för Europa. Problemet är att svenska politiker inte vill tänka i militära termer. Hela världens problem ska lösas med bistånd och generös flyktinginvandring till Sverige. Det är en både naiv och omöjlig utgångspunkt.

Jag undrar helt ärligt hur många som egentligen bryr sig om de människor de säger sig vurma för. Och hur många som bara poserar med sin godhet.

Läs även:
Fnordspotting, HAX

Den meningslösa slakten måste stoppas

Tandläkaren som sköt ett lejon har blivit en världsnyhet. Nu diskuteras en eventuell utlämning av amerikanen Walter Palmer till Zimbabwe, där han fällde lejonet.

Han lyckades med lokal hjälp locka ut ett lejon ur en nationalpark, såra och sedan jaga djuret i 40 timmar för att ge nådaskottet och slutligen halshugga och flå lejonet som tydligen var känt vid namn Cecil.

Upprördheten är stor, men det verkar framför allt vara amerikaner som är arga. Zimbabwierna har förmodligen annat att tänka på.

Visst var det eländigt gjort av Palmer. Men det vore önskvärt om omvärlden kunde lyfta blicken från ett enda lejons öde och i stället fokusera på hela arter. Som elefanten och noshörningen, som slaktas i ofattbara mängder i Afrika och riskerar att helt utplånas. I vissa områden har elefanterna decimerats med två tredjedelar på bara ett år.

FN har antagit en resolution mot tjuvjakt. Alla medlemsländer röstade ja, men resolutionen är inte juridiskt bindande, och så länge det finns sådana enorma vinster att göra på tjuvjakt och de lokala myndigheterna är oförmögna att stoppa förbrytarna, kommer slaktandet fortgå.

Dels behöver skyddet av djuren stärkas på plats och jakten på de skyldiga ges en helt annan prioritet. Dels måste efterfrågan bromsas. Vilket kan bli svårt. Hur argumenterar man rationellt mot den som tror att pulvriserat elfenben är bra för potensen?

Personligen brinner jag för elefanten, detta fantastiska, ståtliga och intelligenta djur. Jag skänker varje månad pengar för att bidra i skyddet av elefanterna. Det är en droppe i ett stort hav, men det är i alla fall något.

Jag hoppas att våra barn och barnbarn i framtiden kan få möjlighet att uppleva dessa fantastiska djur på annat sätt än bara på film.

Internationella man...bajsdagen?

I går inföll internationella mansdagen. Den passerade obemärkt förbi (förutom för manshatarna på Nyheter24 som passade på att sprida lite extra hat mot alla män).

SvD upplyser oss om att den 19 november även är FN:s officiella Världstoalettdag, till vars ära Trollhättan energi har beställt en "bajsbakelse".

Mansdag och toalettdag - samtidigt. Är detta en slump? Nej, jag anar en större konspiration här!

Hugg in.

Förbud mot "terrorresor" är problematiskt

FN har antagit en resolution i vilken medlemsländerna förbinder sig att stoppa "individer som reser till andra stater än där de bor eller är medborgare, i avsikt att stödja eller delta i terroristverksamhet".

Syftet är förstås att begränsa rekryteringen av främst islamistkrigare i den nu pågående konflikten i Syrien, Irak och Kurdistan.

Hur stort är problemet? En siffra som har angetts för antalet frivilliga som rest från Europa för att delta i kriget är 3 000. Enligt Säpo är 85 av dessa svenskar. Det handlar således inte om överdrivet många än så länge - betydligt färre än det antal européer som anslöt sig till Waffen-SS i kriget mot kommunismen under andra världskriget, för att göra en jämförelse.

Den politiska enigheten i Sverige verkar stor. Jag förstår naturligtvis varför många vill stoppa dessa resor och begränsa terroristernas rekrytering. Jag tror inte på en fredlig lösning av konflikten heller. Men ett reseförbud av det slag som föreslagits riskerar att få en rad olyckliga konsekvenser.

Först och främst måste definieras vem som är terrorist. Här råder vitt skilda meningar beroende på vilken sida av konflikten du står (det räcker att titta på östra Ukraina). Västvärldens hjältar är inte sällan andras skurkar. Här är krigen i Irak och Afghanistan men också drönarkriget i Pakistan med omnejd tydliga exempel. Den som fått sin familj bombad i bitar av en amerikansk drönare ser nog gärna på förövarna som just terrorister.

Det finns dock något ännu mer problematiskt i resolutionen. Ett förbud mot att resa i syfte att delta i terrorverksamhet/krig i andra länder kräver omfattande övervakning av medborgarna för att kunna efterlevas.

Dels måste våra resvanor kollas, dels måste vår religiösa eller politiska tillhörighet matchas med vårt val av resmål. Utan dessa uppgifter är det nämligen inte möjligt att pussla ihop en sannolik misstanke för att personen i fråga ämnar delta i terroristverksamhet i ett annat land.

Visst kan man tänka sig att detta är i stort sett vad Säpo redan ägnar sig åt, riktat mot ett fåtal misstänkta individer. Detta är Säpos jobb. Men det finns i dessa tider när massövervakning blivit kutym en uppenbar risk att säkerhetspolisen inte kommer tycka att denna begränsade spaning räcker utan i stället vill söka brett. Allt i terroristbekämpningens namn. Då kommer vi alla att drabbas, precis som vi alla drabbas i just denna stund av NSA:s, GCHQ:s och FRA:s insamling och lagring av all vår elektroniska kommunikation.

Detta är min största farhåga när resolutionen väl konkretiseras. Att FN just gett världens underrättelseverksamheter grönt ljus för ännu mer massövervakning.

Avslutningsvis kan jag också påpeka att jag inte har något större problem med att extremister åker utomlands för att slåss mot andra extremister. I polisens värld brukar sådant kallas självsanering.

Träffsäkert

Nyhet till Margareta Winberg: Sexarbetare är människor!

Jag fick för en tid sedan tillfälle att delta i utbildningsturnén "Våga prata", som utgick från Ewa Cederstams erfarenhet av en våldtäkt för många år sedan och syftade till att sprida kunskap om sexuellt våld ur offrets perspektiv.

Ämnet är synnerligen relevant. Det behövs ett kunskapslyft inom såväl socialtjänst som polis för att bättre bemöta våldtäktsoffer. Utbildningsmaterialet som fanns tillgängligt, finansierat av Länsstyrelsen i Stockholm, visade däremot tyvärr på den infantila syn som ofta sprids i ämnet sexhandel (i sig givetvis skilt från sexbrott).

I broschyren "Ska vi byta? Sex mot...?" diskuteras olika sätt att byta sex mot ersättning. Här återfinns påståenden som:

- "De flesta som har sålt sex har farit illa av det."

- "De flesta som säljer sex börjar med det när de är runt 14 år."

- "Den som betalar får automatiskt makt över den person som han eller hon köper." (Notera att köparen anses köpa en person, inte en tjänst).

Sådana här tendentiösa påståenden är inte ovanliga i Sverige. De är tvärtom grundbultar i den feministiska villfarelsen om sexarbetare som offer som, i motsats till andra människor, är oförmögna att fatta egna beslut i sina liv. Därför måste någon annan göra det åt dem.

Så när UN Women erkänner "alla sexarbetares rätt att välja sitt arbete eller lämna det" och konstaterar att "sammanblandningen mellan sexarbete i samförstånd och trafficking leder till olämpliga reaktioner" går organisationens svenska ordförande Margareta Winberg i taket.

Winberg var en av pådrivarna bakom den svenska sexköpslagen och är lika övertygad i dag om att sexarbete aldrig kan vara frivilligt. Hon säger sig vara förvånad över UN Womens "ensidiga fokus på de prostituerade".

Detta är så dumt och oförskämt att man storknar. Margareta Winberg ifrågasätter alltså att UN Women lägger fokus på sexarbetarna i stället för att, som vi gjort i Sverige, utelämna dem helt ur diskussionen och låta politiker formulera vad som är bäst för dem.

Grundläggande i allt gott socialt arbete är att låta den enskilde komma till tals i frågor som rör denne. När det gäller sexarbetare vill Margareta Winberg och andra radikal- och statsfeminister frångå denna självklara princip. Tydligare än så kan knappast människoförakt manifesteras.

Läs även:
Laura Augustín

Vem tror på FN?

Den blivande FN-ambassadören Samantha Power uttryckte i en utfrågning skarp kritik mot FN:s oförmåga att få stopp på inbördeskriget i Syrien. Hon menar att historien kommer att döma detta misslyckande hårt.

Jag vet inte det jag. De flesta har nog inte så stora förhoppningar på FN längre. Syrierna har sannolikt större (om än fortfarande små) förhoppningar på att USA och enskilda EU-länder kan kunna få ett stopp på våldet.

Tiden när vi förväntade oss att FN skulle göra en positiv skillnad i våldsamma konflikter dog rimligen i Srebrenica 1995.

Ingen global uppvärmning på 17 år

Grafisk modell av David Rose.

Ordföranden för FN:s klimatpanel IPCC, Rajendra Pachauri, erkänner nu i tidningen The Australian att det inte har skett någon signifikant global uppvärmning de senaste 17 åren.

Detta är ett anmärkningsvärt erkännande av den man som så sent som 2007 stämplade kritik mot klimatpanelen som "voodooscience" och öppet hånade alla som ifrågasatte de skräckscenarion som bland andra IPCC företrädde. Nu välkomnar han tvärtom kritiska röster. En helomvändning, således.

Men ett fredspris var det tydligen värt.

via The Climate Scam

Fred?

FN:s generalförsamling godkände att Palestina uppgraderas till observatörsstat. Optimismen bland palestinierna verkar stor, men det är svårt att se hur detta ska förändra situationen särskilt mycket. Trots allt var det dock helt rätt beslut och alls inget att ifrågasätta.

Men hos Israel, som tillsammans med USA röstade emot, var det sura miner. Benjamin Netanyahu svarar nu med att godkänna byggandet av 3 000 nya bostäder på ockuperad mark.

Var det fred Israel ville ha?

FN-organ för global datalagring

Som läsaren av denna blogg vet är jag inte helt förtjust i FN. Jag har faktiskt svårt att förstå hur någon kan vara det.

Tanken på förenta nationer som tillsammans löser världens problem är väl fin, men i praktiken vet vi att det är meningslöst pladder.

FN kammar nästan alltid noll i skarpt läge. I Srebrenica och Rwanda misslyckades FN inte bara med att hjälpa offer för ett folkmord - de bistod mördarna (läs gärna Roméo Dallaires Shake Hands with the Devil). I den pågående konflikten i Syrien har FN-systemet åter visat sig handlingsförlamat. Trots detta har FN som institution ett obegripligt högt anseende i Sverige.

FN är summan av dess medlemsstater. Det betyder att homofobi, inskränkningar i yttrandefriheten, brott mot kvinnors rättigheter och annat som förfäktas i skurkstater också drivs aktivt i FN. Föga förvånande tog Ban-Ki Moon starkt avstånd från den senast uppmärksammade filmen om profeten Muhammed.

Nu, på FN-dagen till ära, passar det utmärkt att meddela att FN-organet UNODC (Office on Drugs and Crime) föreslår en global datalagring av all elektronisk kommunikation. Detta är alltså mer omfattande än datalagringsdirektivet.

FN - det godas kraft? Skulle inte tro det.

via Piratpartiet

Någon annan får ta över

Kofi Annan hoppar av uppdraget som medlare i Syrien. Sedan i februari har han haft ett hopplöst uppdrag att försöka få de stridande parterna att välja en förhandlingslösning och den fredsplan som Annan lagt fram.

Varken regimen eller rebellerna har varit det minsta intresserade av någon fredsplan. FN har stått handlingsförlamat - ännu en gång - och nu råder fullskaligt inbördeskrig i Syrien.

Ban Ki-Moon har börjat leta efter en efterträdare till Annan. Lycka till med det.

FN ställer sitt hopp till - Iran

Tragedin i Syrien bara fortsätter. Omvärlden har fokus på konflikten men givet hur FN-systemet fungerar kan vi inte vänta oss något ingripande som betyder något.

Precis som under folkmordet i Rwanda 1994 har FN 300 "fredsobservatörer" i hela landet. De ska övervaka en vapenvila som inte finns och en fredsplan som inte följs. Härom dagen ska de dessutom ha blivit beskjutna.

Kraven på ett militärt ingripande växer på sina håll. Men det är osannolikt att någon av de militärt starka makterna vill kasta sig in i en krutdurk som Syrien.

Barack Obama kommer att få kritik hur han än agerar. Just nu kritiseras han för passivitet, när han bistod Nato i kampen mot Gadaffi fick han kritik för det. Ett militärt ingripande i Syrien är långt borta. Bashar al-Assad har en stor och, som det förefaller, lojal armé. Precis som Irak är Syrien splittrat mellan etniska grupper som just nu tycks ta kål på varandra.

En militär insats skulle vara förenad med oerhörda risker och det är Obama inte ett dugg intresserad av under ett valår. Möjligen skulle man kunna tänka sig att västvärlden beväpnar rebellerna. Men vem vet vilka rebeller som verkligen strider mot regimen och vilka som begår övergrepp på civila? Även där finns negativa erfarenheter i närtid (Libyen).

Att Kofi Annan ställer sitt hopp till Iran säger en del om FN:s desperata läge just nu. Det är inte ofta Iran ombeds medverka till att skydda människors fri- och rättigheter.

Mördandet kan fortsätta ostört

Omvärlden får skämmas. FN:s observatörer i Syrien får skämmas. Det de övervakar nu är inte en fredsplan utan ett inbördeskrig med återkommande massakrer på civila. Den syriska regimen har sedan länge visat att den struntar i omvärldens vädjanden och krav på eldupphör. Självfallet gör rebellerna det också i detta läge.

Bilderna från den senaste massakern på barn och vuxna i Houla - enligt FN dödades 92 människor varav en tredjedel små barn - är fullständigt förfärande (för den med stark mage finns de på YouTube). Ban Ki-Moon och Kofi Annan har fördömt regimens agerande, Hillary Clinton likaså. Men Bashar al-Assad vet att det bara är ord. Mördandet kan fortsätta någorlunda ostört. Barack Obama är knappast intresserat av något militärt ingripande under ett valår, han tog nog stora risker mot Libyen i fjol.

Och ska det gå via FN kommer det inte att ske alls. Så länge Ryssland och Kina betraktar det som sker i Syrien som landets "inre angelägenheter" kan någon militär insats inte komma i fråga. Så bakbundet och stelt är FN. Systemet är som gjort för att låta tyranner härja fritt. De stora orden blir helt betydelselösa.

Vi har sett det så många gånger. Det FN gör är att ge förtryckta människor falska förhoppningar om att hjälp finns att få. Det beseglade ödet för människor i såväl Rwanda som Srebrenica. FN:s ljusblå flagg har kommit att betyda trygghet från förtryck för människor världen över. Det är verkligen dags att börja omvärdera vad den egentligen betyder: I bästa fall passivitet.

Kofi Annan to the rescue

Kofi Annan blir FN:s och Arabförbundets sändebud i Syrien. Hans uppdrag blir att försöka hitta en fredlig lösning på krisen.

Efter Annans kapitala misslyckande i Rwanda, är det verkligen en bra signal att skicka honom till Syrien? Åter igen kommer någon från FN till en pågående slakt av civila och ska prata "fred". Bashar al-Assad måste le.

Hjälplösa FN

Det som händer i Syrien just nu trotsar allt beskrivning. Regeringens styrkor beskjuter bostadsområden med raketer, soldater fortsätter att skjuta civila helt skoningslöst. Över 400 personer uppges ha dödats bara under gårdagen. Liken grävs fortfarande fram. Assadregimen måste bort, det är de flesta överens om, inklusive Arabförbundet. Men inte Ryssland och Kina.

Ryssland har affärsintressen i Syrien - och för all del, genom åren har såväl USA som en rad europeiska stater hållit tyranner om ryggen för att skydda sina egna ekonomiska intressen - och Kina vill i vanlig ordning inte lägga sig i länders "inre angelägenheter". Susan Rice kallar det "avskyvärt".

Nu står vi inför den märkliga situationen att Muammar Gadaffis krig mot sitt folk ledde till omvärldens ingripande medan Bashar al-Assad kan få härja fritt. Att det blev ett ja till insatsen i Libyen var mer tur än något annat. Den gången beslöt Kina och Ryssland att lägga ned sina röster i stället för att använda vetot.

Eftersom säkerhetsrådet bygger på en handlingsförlamande struktur där ett lands egna intressen kan blockera alla andras kan det syriska folket inte vänta sig någon hjälp utifrån. De är utlämnade åt en slaktare som utlovat reformer men som varje dag visar vad han egentligen går för.

Frågan är varför vi över huvud taget bemödar oss med att agera i FN längre när det är så uppenbart att något konkret nästan aldrig kan göras. Det har sagts många gånger förr, men FN tillhör historien. Om vi alls ska bry oss om när civila slaktas av sina makthavare behöver vi ett annat forum.

P3 dokumentär: Folkmordet i Rwanda

Apropå FN-dagen i måndags: Lyssna på P3-dokumentären om folkmordet i Rwanda, medverkar gör bland andra offer, förövare och politiker. Påminns om det totala sveket, om FN:s kanske största misslyckande.

Det är en av många välgjorda dokumentärer som finns att ladda ned på Sveriges Radios hemsida.

Det dysfunktionella FN

Om du undrar varför såväl bussarna som tunnelbanan flaggar med svenska flaggor i dag heter förklaringen den så kallade FN-dagen. Man kan fråga sig varför vi ska flagga något så dysfunktionellt som FN.

Förenta Nationerna lyckas i pricip aldrig leva upp till de vackra orden i FN-stadgan. Ändå har FN under decennier varit något närmast heligt i Sverige. När FN kallar, ställer vi upp. Att hänvisa till ett FN-mandat tystar ofta kritikerna. Detta trots att dess legimititet sedan länge borde vara borta.

Listan över misslyckanden är lång, men det gäller även listan över händelser där FN faktiskt aktivt har bidragit till oskyldiga människors död. Som när FN-soldater lämnade över civila till mördarna vid Srebrenica. Eller när FN aldrig fick något mandat att skydda civila och lämnade mängder av människor att dö en grym död i Rwanda. Lägg Darfur till det.

När stater begår övergrepp mot sin befolkning står FN nästan alltid tandlöst. FN är nämligen aldrig bättre än sina beståndsdelar och råkar tyvärr bestå av en stor mängd skurkstater som gärna håller varandra om ryggen och förhindrar ingripanden. Den nuvarande generalsekreteraren Ban Ki-moon har fått dräpande kritik av Inga-Britt Ahlenius, kritik som även skulle få en härdad politiker att rodna av skam.

Varför vi ska flagga allt detta har jag svårt att förstå. Vi borde i stället börja diskutera vad vi ska skapa som en dag ersätter dagens ineffektiva, korrupta och dysfunktionella FN. Ty någon förbättring av den enorma organisationen är knappast att vänta.

Idiotförslag: förbjud texter om övergrepp

FN:s barnrättskommitté vill att Sverige går vidare med sin barnpornografilagstiftning och även förbjuder ljudinspelningar och texter om övergrepp på barn. Med tanke på att mangateckningar har klassats som barnporr och därmed förbjudits har det hela tiden varit en tidsfråga innan även skildringar av övergrepp i textform skulle komma på tal.

Inget av detta kommer förstås att stoppa verkliga övergrepp på barn. Inget av detta kommer att göra livet lättare för dem som redan drabbats av övergrepp av olika slag. Det är snarare ett övergrepp på yttrandefriheten och därmed på ett av fundamenten i vår demokrati.

Varför ser vi inte förslag på att förbjuda skildringar av alla övergrepp som sker i krig? De skildras i stället detaljerat på bästa sändningstid i TV, kvällstidningar frossar ofta och gärna i våld och död. Så fort det kommer till kombinationen barn/ungdomar+sex händer det något. Det är då förnuftet lämnar rummet. Det är då de riktigt bisarra förslagen läggs fram, de som helt saknar demokratisk förankring, de som går utanför det folk normalt skulle kunna tänka sig för att komma till bukt med ett problem.

Och vad värre är, ingen politiker vågar protestera. Ingen vill vara den som riskerar att utmålas som den rackaren som inte tar övergrepp mot försvarslösa barn på allvar. Justitieministern förklarade efter den beryktade mangadomen att frågan inte var prioriterad. Vansinnet tillåts därmed fortsätta.

Vi förväntas alltså inskränka demokratin - för barnens skull! Smaka på den.

Via Johanna Sjödin

Realpolitik

Ryssland och Kina använde som väntat sina veton mot en FN-resolution som skulle fördöma attackerna mot civila i Syrien. Omvärlden kan agera ändå, bland annat genom kännbara ekonomiska sanktioner. Men den syriska oppositionen kommer inte att få det helhjärtade stöd från omvärlden som den hoppats på.

Rysslands och Kinas agerande är nu inte unikt. USA har för vana att ständigt lägga in ett veto mot allt vad Israelkritik heter. Nu senast hotade man dessutom med att stoppa Palestinas chanser att bli ny medlem i FN-klubben som självständig stat.

Västvärldens hållning gentemot förtryckarregimer världen över har alltid varit tvehågsen. Ena stunden bästa kompisar, när sedan sällskapet inte längre passar går det bra att via FN fördöma och ta avstånd från sådana som Mubarak, Gadaffi och al-Assad.

Skillnaden är att Ryssland och Kina inte hycklar lika mycket utan är mer öppna i sitt stöd av förtryck och mord.