Tandläkaren som sköt ett lejon har blivit en världsnyhet. Nu diskuteras en eventuell utlämning av amerikanen Walter Palmer till Zimbabwe, där han fällde lejonet.
Han lyckades med lokal hjälp locka ut ett lejon ur en nationalpark, såra och sedan jaga djuret i 40 timmar för att ge nådaskottet och slutligen halshugga och flå lejonet som tydligen var känt vid namn Cecil.
Upprördheten är stor, men det verkar framför allt vara amerikaner som är arga. Zimbabwierna har förmodligen annat att tänka på.
Visst var det eländigt gjort av Palmer. Men det vore önskvärt om omvärlden kunde lyfta blicken från ett enda lejons öde och i stället fokusera på hela arter. Som elefanten och noshörningen, som slaktas i ofattbara mängder i Afrika och riskerar att helt utplånas. I vissa områden har elefanterna decimerats med två tredjedelar på bara ett år.
FN har antagit en resolution mot tjuvjakt. Alla medlemsländer röstade ja, men resolutionen är inte juridiskt bindande, och så länge det finns sådana enorma vinster att göra på tjuvjakt och de lokala myndigheterna är oförmögna att stoppa förbrytarna, kommer slaktandet fortgå.
Dels behöver skyddet av djuren stärkas på plats och jakten på de skyldiga ges en helt annan prioritet. Dels måste efterfrågan bromsas. Vilket kan bli svårt. Hur argumenterar man rationellt mot den som tror att pulvriserat elfenben är bra för potensen?
Personligen brinner jag för elefanten, detta fantastiska, ståtliga och intelligenta djur. Jag skänker varje månad pengar för att bidra i skyddet av elefanterna. Det är en droppe i ett stort hav, men det är i alla fall något.
Jag hoppas att våra barn och barnbarn i framtiden kan få möjlighet att uppleva dessa fantastiska djur på annat sätt än bara på film.
5 kommentarer:
Absolut. Samtidigt tycks människan fungera så; en "individ" med en berättelse blir så mycket lättare, och naturligare, för många att engagera sig i. Cecil har nu blivit ett sådant öde som förhoppningsvis sätter ljus också på hela den ljusskygga marknaden. Och, minst lika mycket, kanske kan väcka en debatt om vad det är vissa män behöver för att boosta sin självimage (Guillou inget undantag!)
Pella
Vem är för att döda gulliga djur? Men kan vi inte först se till att stänga koncentrationslägren i nordkorea? Kanske engagera oss emot diktaturers våldtäktsrum, att homosexuella hängs eller kastas av byggnader till folks jubel i den muslimska världen. Att kina avrättar (kanske fler, vem vet) 4000 människor - inte Bambi eller Simba - människor, varje år efter skenrättegångar. Sedan mer generellt att människor över hela världen förvägras sin rätt till frihet, sin rätt till frukten av sitt arbete och att förvekliga sina drömmar under mer eller mindre förtryckande och kvävande myndigheter.
Sedan kan man ju invända att sedan livets uppkomst på jorden så har över 99% av alla arter som funnits dött ut på ett eller annat sätt. Helt utan George W Bushs hjälp. De har ersatts av andra arter på ett helt naturligt sätt och den biologiska mångfalden består. Så varför stänga ner vår ekonomi för att bevara de djur som just nu råkar finnas här? Det är helt okej om du vill engagera dig för lille Dumbo med de stora öronen, men när du vill börja bestämma över andra individer tycker jag du är fel ute.
Om "Vänner av Lejonkungen" vill crowdfunda tillsammans och köpa upp och inhägna mark för sina fyrfota kompisar så gör det, men varför blanda in lagstiftningen och förtryck och tvång?
Det är talande att samtidigt som detta med Cecil så avslöjades i USA denna vecka också smygtagna filmer från Planned Parenthood som visar hur männskofientlig och kall deras industriella slakt och handel med människodelar är. Där råder dock störtsta...möjliga..tyyssstnad.
/Sofie
Det är helt olika frågor. Dödsdömda i Kina får det inte ett dugg bättre än elefanterna utrotas i Afrika.
Jag håller med till 100%.
Jag ser det som samma fråga, frågan om människovärdet. Att inte låta människovärdet försvagas eller relativeras till förmån för olika gulliga djur.
Sen är det så att radionyheterna hinner med x antal nyheter, tidningarna har x antal sidor och nyhetskonsumenten spenderar x antal minuter per dag till att ta till sig nyheter. Politikerna och journalisterna hanterar x olika frågor och de lagstiftande församlingarna hanterar x olika motioner. Det är INNEHÅLLET i dessa som gör skillnaden.
Om varje tidning hade haft som förstanyhet varje dag att Kina bryter mot mänskliga rättigheter, om ALLA kändisengagemang hade behandlat en orättfärdigt dömd kinesisk fånge, med namn och bild, om ALLA fn-sessioner, talartid etc från västvärlden hade talat om övergrepp mot kinesiska fångar. Tror du inte det fokuset hade gett resultat? Ser du inte att distraktioner och struntnyhter om huruvida Simba blivit skjuten låter allvarliga frågor som brott mot människor komma undan?
Kina har förmodligen avrättat ett femtiotal människor sedan Cecil blev skjuten - vad hette dessa människor? Hur såg de ut? Jag vet inte, det stod inte ett dugg om det i min tidning...
/Sofie
Skicka en kommentar