Foto: Henrik Bejke
Frihetsfrontens sommarseminarium är ett speciellt evenemang. Det hålls under en helg i augusti varje år och lockar liberaler, libertarianer, konservativa och anarkister från Sverige, Norge och ibland andra länder. Många av besökarna är riktiga veteraner med över 20 seminarier bakom sig.
I år upplevde jag att det var en bra spridning på ämnen och idel engagerade och intressanta talare. Jan Jörnmark (längst ned till vänster i bilden ovan) hade ett väldigt kul och intressant föredrag om städernas betydelse för ekonomisk utveckling, och Nima Sanandaji visade med statistik att det ingalunda är högskattestaten som lagt grunden för det svenska välståndet.
Lena Andersson var vass som vanligt, denna gång i sin analys av postmodernism och identitetspolitik. Hanif Bali var kul. Han är en frisk fläkt som om han varit representativ för det parti han företräder hade gjort Moderaterna möjligt att rösta på (nu är det tyvärr inte fallet).
Det är faktiskt lite fint att träffa människor under samma förutsättningar exakt en gång per år och uppleva en samhörighet och känna att vi nästan nyss träffades. Styrkan i Frihetsfrontens sammankomster, oavsett om det är talarkvällar, Liberöl eller sommarseminariet, är att man får komma som man är. Jag tror att detta får människor att slappna av, vilket bidrar till en bättre stämning. Inte sällan smittar detta av sig på talarna.
Genom frihetlig spontan ordning kan fantastiska saker uppstå. Bubb.la är ett exempel på detta. En frihetlig nyhetsgenerator som uppstod genom ett fåtal personers initiativ och hårda arbete och som nu hålls levande mycket tack vare dussintals om inte hundratals frivilliga bidrag varje timme, varje dag, varje vecka. Äntligen har vi fått ett exempel på att även libertarianer kan skapa något tillsammans. Genom spontan ordning. Utan tvång eller diktat.
Frihetsfronten är månne inte vad det en gång var. Aktivismen som gjorde nätverket känt en gång i tiden ligger bakom oss. Men det betyder alltså inte att det inte händer saker hela tiden.
Frihetsfrontens sommarseminarium är en institution. Jag hoppas det förblir det. Och att vi blir ännu fler nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar