Decemberöverenskommelsen är överspelad

Decemberöverenskommelsen innebär, förutom att en minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget och att den statsministerkandidat som samlar störst stöd ska kunna bli vald, att den rödgröna regeringen ska föra blocköverskridande samtal med oppositionen om tre politikområden som är viktiga för Sverige: försvarspolitiken, pensionerna och energipolitiken.

När 38-procentsregeringen i går offentliggjorde att den stoppar allt utvecklingsarbete för ny kärnkraft, har den i praktiken gjort två saker: Brutit mot decemberöverenskommelsen och visat att denna överenskommelse enbart syftade till en sak, nämligen att behålla makten.

Jag vill inte vara sådan, men... vad var det jag sa? För Socialdemokraterna och Miljöpartiet handlar överenskommelsen inte om "långsiktiga spelregler" eller demokratisk stabilitet utan endast och enbart om makt. Inte ens jag trodde dock att de redan efter en knapp månad skulle vara så här fräcka.

Beslutet om att stoppa all ny kärnkraft bär en tydlig miljöpartistisk signatur. Det är en eftergift till miljöpartisterna. Det innebär att personal omplaceras eller förtidspensioneras. Den regering som i framtiden vill återuppta utveckling av ny kärnkraft kommer tvingas börja om inte från noll så i alla fall betydligt längre bak än den hade kunnat göra i dag.

Nu är frågan om Alliansen ens begriper att den har dragits vid näsan. Igen.

Rödgrön energikris

Sverige har problem att klara elförsörjningen på egen hand nu under kylan. Det är, tyvärr, i högsta grad förutsägbart.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet är alla ansvariga (och Miljöpartiet hejade förstås på) för den energikris som kan uppstå i Sverige genom att de påbörjade avvecklingen av kärnkraften. Svensk kärnkraft är en ren, säker och synnerligen pålitlig energikälla. Sverige är ett nordligt beläget land med långa vintrar och därmed i stort behov av en säker energiförsörjning. Att lägga ned kärnkraften är således urbota korkat.

Vindkraften har byggts ut rejält de senaste åren (alla verkar vilja ha vindkraft - fast inte i sitt eget närområde). Det är väl gott så. Men vindkraften kan aldrig någonsin ersätta kärnkraften. Många vindkraftverk slås dessutom av när temperaturen sjunker under 30 minusgrader på grund av hållfasthetsskäl. De kan helt enkelt gå sönder annars.

Jag är helt inne på Folkpartiets linje: gör som allt fler länder och bygg ny reaktorer. Se långsiktigt på Sveriges energisituation. Allt annat är oansvarigt och korkat.

Patetiskt

"Kärnkraften blir kvar tills den kan ersättas", säger vänsteralliansen. Nämen vilken tur då. Och jag sov tills jag vaknade i morse.

Att vänsterpartierna känner sig nödgade att skriva en gemensam debattartikel om att de inte tänker avveckla kärnkraften innan de har något att ersätta den med säger en del om hur trovärdiga dessa partier har varit i energifrågan tidigare. För det måste ju rimligen betyda att de borgerliga hade rätt, att faktiskt (s), (v) och (mp) på fullt allvar haft för avsikt att stressavveckla kärnkraften för att uppfylla några miljöideologiska mål trots att någon ersättning inte fanns. Och dessa vill regera Sverige?

Mona Sahlin har inte ett enda rätt just nu. Allt hon gör blir bajs. Jag tror faktiskt att Mona skulle behöva sitta ned en stund med Bent Hogaard för att höra sanningen. Med eller utan fiol.

Bravo, alliansen

Skit ska skit ha, brukar man säga. Därför har det varit och fortfarande är rätt att kritisera alliansen för många saker. Följdriktigt ska vi emellertid även berömma regeringen när den gör något bra. Som nu.

Arbetssättet "den fjärde böjer sig för de övriga tre" verkar fungera hyggligt. Tidigare har det varit kristdemokraterna som fått ge med sig. Nu är det centerpartiet. Uppgörelsen om kärnkraften är viktig, välkommen och ett styrkebesked inför framtiden. Industrin verkar fnittrande lycklig. Oppositionen är fullständigt bortgjord. Uppgörelsen har till och med fått internationella medier att skriva om lilla Sverige. Och en av de svåraste knutarna i alliansarbetet är plötsligt löst i god tid före nästa val. Problemet är att industrin behöver långsiktighet och alliansens löfte om att det är fritt fram att bygga nya reaktorer kan vara upprivet och begravt om bara drygt 18 månader.

Jag har svårt att se att kärnkraften kommer att bli någon avgörande valfråga 2010. Men visst kan den spela in när vissa väljare ska väga för och emot. Reinfeldt hoppas, och säger det helt öppet, att detta ska locka socialdemokratiska väljare till alliansen. Om Mona Sahlin fortsätter att sjabbla sig fram i oppositionsträsket lär socialdemokraterna inte bli ett 40-procentsparti. Och då kan det bli på f-håret på valnatten.

Uppgörelsen om kärnkraften är mycket positiv. Men den räcker förstås inte för att övertyga en luttrad liberal om att rösta på alliansen i nästa val. Regeringen har gjort alldeles för mycket galet och, i stort, drivit utvecklingen i fel riktning vad gäller viktiga frihetsfrågor. Kärnkraft i all ära, men yttrande- och informationsfriheten är faktiskt viktigare. Där har alliansen fortfarande mycket kvar att göra för att vinna sympatier från oss frihetliga väljare.

Nu är det moderaterna kvar

Kristdemokraterna vänder i kärnkraftsfrågan och vill nu slopa förbudet mot att bygga nya reaktorer, något Naturskyddsföreningen kallar ett "klimatsvek" (blev klimatet ledset?).

Partiet gör därmed gemensam sak med folkpartiet när det gäller en framtida utbyggnad av kärnkraften i Sverige. Det är glädjande och mycket välkommet. Återstår då ett tydligt ställningstagande från moderaterna. Och så har vi centern kvar, som nog ingen riktigt vet var de står för tillfället.

Men nyckeln finns inte hos centern utan hos moderaterna. Enligt Reinfeldt fungerar allianssamarbetet på så vis att tre betvingar den fjärde. Om bara moderaterna kunde sluta sig till folkpartiets och kristdemokraternas linje skulle alltså centerpartiets kärnkraftsmotstånd kunna tvingas åt sidan och Sverige få en ansvarsfull energipolitik i framtiden. Om bara...