I gnällandets hemland

Sedan i våras pågår en utredning om en eventuell ny lag mot så kallad könsdiskriminerande reklam. I december läggs förslaget fram. I dag finns ingen rättslig definition, bara en definition som Konsumentverket arbetat fram som säger att det handlar om reklam som är kränkande och sexistisk eller schabloniserande och stereotyp. Jaha. Jag fascineras verkligen av att vissa människor tar illa upp av en reklampelare. Var finns självdistansen? Schablonartad reklam torde vara ännu lättare att avfärda och skratta bort än reklam som försöker ligga nära det vi uppfattar som verkligheten.

Sverige, som ska vara så sekulärt och öppet, har blivit gnälligt och intolerant. Saker förbjuds med motiveringen ”vi tycker inte om det”. Nej, det är många saker jag inte heller tycker om. Spenat, gammalt bröd i butiken, busschaufförer med dåligt morgonhumör, barnvagnar på stan bredare än hangarfartyg, kassörskor på Systembolaget som med ett litet snett leende bekräftar känslan av att jag som kund har blivit ekonomiskt våldtagen när jag handlat där, höjd hyra, blommor i mitt fönster som hur mycket jag än vattnar dem alltid torkar ut och dör, skrivare som ogillar mig tillbaka… Ja, jag är rätt gnällig jag också. Men jag behöver inga nya lagar som bekräftelse på det.

Reklam påstås ha ”en betydelse för vår identitet som könsvarelser.” Say what? Nog för att vi kan påverkas att köpa en produkt genom en bra reklamfilm, men hur påverkas min identitet som heterosexuell man av reklam, om jag får fråga? Man tillskriver reklam i medierna en alldeles för stor betydelse. Det kan vara viktigt att fråga sig med vilket syfte reklam finns till att börja med. Det är inte för att skildra verkligheten på ett nyanserat och korrekt sätt, det finns det i stället andra som påstår sig göra. Nej, det är för att sälja en produkt. Inget mer.

Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam får in ett halvt tusen anmälningar varje år. Jag vet inte om det ska betraktas som mycket eller lite. Det betyder i alla fall att fem hundra personer har så tråkigt i sina liv att de tycker att det är viktigt att anmäla en reklamstolpe när de väntar på bussen. Det låter illa.

Filmtips

Då situationen i Burma har blivit så uppmärksammad den senaste tiden vill jag passa på att tipsa om en väldigt bra film som utspelas under landets militära förtryckarregim: Beyond Rangoon (svensk titel är Skugga över Rangoon). Patricia Arquette spelar den amerikanska läkaren Laura som på plats i Rangoon hamnar mitt uppe i ett politiskt uppror och får bevittna vad den burmesiska regimen går för.

Trots att filmen kom redan 1995 finns den tyvärr inte på DVD. Det är dock värt besväret att leta upp den på VHS eller uppmana SVT att visa den igen.

Och är herrn rasren?

Nu vill EU veta vilken ras du tillhör. I förslaget till nya diskrimineringsdirektiv står att
"Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att överväga insamling av statistiska uppgifter om hur olika raser och etniska grupper är företrädda". Bara att använda begreppet "ras" i kampen mot etnisk diskriminering är udda, för att inte säga korkat. Christofer Fjellner kallar det för "galenskap, om än med goda ambitioner". Ja, är det inte ofta problemet med politiker? De vill så "väl" men gör så fel.

[Länk]

Sex engagerar

Det går inte at komma ifrån att det är något med sex som får folk att tappa förnuftet. Barnporrnyheter, sexköpsdebatter och våldtäktsmål – allt verkar locka fram det sämsta hos folk. Människor som i andra fall kan beskrivas som någorlunda toleranta blir moralister och halvfascister skrikande efter hämnd och hårdare tag. Vi ser sällan samma engagemang när människor frikänns för bankrån eller ens grova våldsbrott. Vad är det med sex som gör människor till stollar?

Den enorma uppmärksamheten kring Stureplansfallet har flera sidor. Jag kan uppskatta en debatt om landets lagar. Hur lagar ska utformas och vilka eventuella straff som ska utdömas kan vi och bör vi diskutera. Men vi ska inte sätta oss över hela rättssystemet och försöka skipa rättvisa enligt någon personlig moralisk måttstock. Det är här mediedrevet och den politiska aktivismen går överstyr. Kvällspressen har i vissa fall hängt ut domare och nämndemän med namn, bild och ålder i ett läge när debattläget redan varit hätskt. Rubriken ”Go get them” behövs inte för att budskapet ska nå fram.

Mediedrevet följer en fantastisk logik som ibland är svår att förstå sig på. I fallet med flickan som bodde hos sin psykiskt sjuke pappa i en husvagn riktades ilskan inte mot pappan, som begått övergreppen i så många år, utan mot kommunen som inte gjort något åt situationen. I våldtäktsmål som det aktuella Stureplansfallet blir det inte politikerna, som stiftat lagarna, som bär ansvaret om en påstådd våldtäktsman går fri utan rätten som följer dem.

Den politiska dimensionen i uppmärksammade våldtäktsmål ska dock inte underskattas. Reaktionära feminister tar varje tillfälle i akt att propagera för sina ståndpunkter och det vore korkat av dem att inte utnyttja allmänhetens ilska mot påstådda våldtäktsmän i kampen för förändrad lagstiftning. De tjänar på varje uppretad folkmassa, på varje ilsken demonstration. Man ska sålunda vara noga med att fundera över vems ledband man egentligen går i.

Låt kyrkan välja

Gamlingar inom Svenska Kyrkan vill inte viga homosexuella av principiella skäl. RFSL och politiker till både höger och vänster till tvinga dem av principiella skäl. Båda hamnar fel.

Svenska Kyrkan är skild från staten och det är valfritt att vara medlem, även om medlemsavgiften fortfarande tas ut lite så där i smyg via skattsedeln. Kyrkan är inte och ska inte heller förväntas vara värderingsfri. Om den inte vill viga homosexuella på grund av en teologisk övertygelse om att äktenskapet är till för man och kvinna får man helt enkelt hitta nya alternativ.

Det har framförts som förslag att införa obligatoriska civiläktenskap. Alla ska först ha en borgerlig registrering av sitt äktenskap, sedan är det upp till var och en att välja om man vill gå vidare med en ceremoni i kyrkan eller inte. Tanken är kanske inte så dum, men framför allt borde vigselrätten vidgas. Låt folk registrera sina äktenskap och sedan ha ceremonin var, hur och med vem/vilka de vill. Kyrkan är inte för alla och det ska den nog inte försöka sig på att bli heller.

Halo 3 slår rekord

Halo 3 till Xbox 360 är den största underhållningsreleasen någonsin. På ett dygn inbringade spelet 170 miljoner dollar - bara i USA. Det är mer än både Spider-Man 3 och Harry Potter. 10 000 affärer hade nattöppet när spelet släpptes i 37 länder. Bill Gates såg nöjd ut.

Mer om hysterin.

Frihetsfrontens talarkväll: september

Det är dags för talarkväll för Frihetsfronten!

Ämne är Islamism i Sverige och Europa.

Talare är Per Gudmundson.

Kom, lyssna, fråga och diskutera!

OBS: LOKALÄNDRING!


Plats: Källaren till restaurang Samborombon, Stora Nygatan 28, Gamla Stan
Stockholm. (Snett emot Bar Siam, samma kvarter som moderaternas hus).

Tid: Torsdag den 27 september kl 19.

Bar och viss förtäring finns i möteslokalen. Vill du äta något under mer
ordnade former går det alltid bra att göra det på själva restaurangen i
gatuplanet någon timma innan eller efter mötet. Det finns även prisvärt
käk på Bar Siam, tvärs över gatan, som är öppen från 17-tiden.

Titta in!

Hjärtligt välkommen!

Håll din moral för dig själv

Det finns tre huvudargument som alltid framkommer när köp av sexuella tjänster diskuteras. Det ena är att den lyckliga horan är en myt, det finns helt enkelt ingen som säljer sex frivilligt och mår bra av det. Här finns det levande motbevis, prostituerade som själva gett sig in i debatter i både lokala och nationella medier samt på bloggar. Men det spelar liksom ingen roll. Innerst inne anses dessa sexsäljare må dåligt, de vet helt enkelt inte sitt eget bästa. Enligt feministisk teori är de nämligen per definition utnyttjade eftersom de tar betalt för en sexuell tjänst och då är individperspektivet obrukbart.

Det andra argumentet är att prostitution och trafficking hör ihop. Köper man sex av någon göder man automatiskt, på outgrundliga vägar, den organiserade brottsligheten. Att denna organiserade brottslighet skulle bekämpas ohyggligt mycket mer effektivt om ”branschen” blev laglig och kunde granskas av arbetsmiljöverket och alla andra myndigheter som granskar vanliga företag, låtsas vi inte om.

Det tredje argumentet är att det är ”osunt” eller ”’äckligt”. Man ska inte syssla med sånt. Detta argument räcker dessvärre för att stifta en lag. Lagen behöver inte ha någon särskild effekt, bara äckelreaktionen mot ett fenomen räcker för att den ska få finnas till. Det är i mångt och mycket samma reaktion som vissa har mot homosexuella eller andra sexuella minoriteter och givetvis är den lika menlös i båda fallen. Politiker och andra förståsigpåare tvingar sin privatmoral på hela samhället.

Det finns även en annan aspekt som måste lyftas fram. Undersökningar har visat, lite förvånande måste jag erkänna, ett brett stöd för att avskaffa sexköpslagen hos svenska folket. Om det nu verkligen är så att runt 7 av 10 svenskar inte har respekt för sexköpslagen, varför har vi då kvar den? Vi kan inte ha lagar som befolkningen inte respekterar. I det här fallet handlar det dessutom om en lag som är likvärdig med exempelvis fortkörning, det är alltså frågan om ett bötesbrott. Det är i likhet med barnpornografibrottet ett brott utan offer eftersom eventuellt bötesbelopp inte alls går som skadestånd till den eventuellt utnyttjade sexsäljaren.

Sexköpslagens väktare visar upp högvis med fördomar. En typisk sådan är att sexköparen är en ensam, misslyckad man i medelåldern (helst överviktig och brutalt ful) som inte får sex på annat sätt. I själva verket består sexköpare av människor från samhällets alla skikt och yrkeskårer. Det är vanliga gifta män som har ett tråkigt sexliv, det är killar med flickvänner som söker efter spänning och det är singlar som är nyfikna. Ingen av dessa passar in i mallen för hur den kvinnoutnyttjande mannen ska se ut i feministernas vrångbild av verkligheten.

Trots allt detta är frågan död i riksdagen. Det fanns motstånd mot lagen innan den infördes men efter att en lag antagits blir det ofta tyst, så även i detta fall. Det är synd. Lagar ska alltid ifrågasättas och utvärderas. Sexköpslagen är dessutom unik. Svenska politiker har velat exportera den ända sedan den infördes 1999, men exporten har varit ungefär lika framgångsrik som den av Jas. Sverige är faktiskt det enda EU-landet med ett förbud mot sexköp. Vi pekar gärna finger mot andra länder, men faktum är att det är vi som är det extrema undantaget i detta fall. Det skulle inte behöva vara så om bara fler höll sin privatmoral för sig själva.

Mer om sexköpsdebatten.

Dagen H

Halo 3 släpptes vid midnatt. Hysterin har tystnat - för ett tag. Helgen är uppbokad.

Recension kommer.

Jävla moralister!

Många feminister är inte kloka i huvudet, men vissa är värre än andra. Birgitta Ohlsson, ärkefeminist i folkpartiet och endast med stor tveksamhet tillräknelig, vill skärpa sexköpslagen. Hon vill inte bara höja straffet utan också införa begreppen ”grovt sexköp” och ”köpt våldtäkt”. Det är så idiotiskt att jag inte vet var jag ska börja. Några djupa andetag…

Sexköpslagen måste bort! Feminister som Ohlsson gör alla som säljer sex till offer genom att hävda att: Alla gör det mot sin vilja. Alla utnyttjas. Därför är det alltid våldtäkt. Därför måste det vara förbjudet. Det är ett fullständigt förvirrat resonemang som helt saknar individperspektiv. Så kallade liberaler som Birgitta Ohlsson ansluter sig till samma kollektivistiska människosyn som företräds av Gudrun Schyman och bindgalna ROKS-tanter.

Argumenten känns igen från andra av feminister drivna frågor, exempelvis kravet på kvoterad föräldraförsäkring. Det spelar ingen roll att majoriteten av föräldrarna i detta fall inte vill ha någon tvångsuppdelning, lagen måste komma till för att det ligger i föräldrarnas och barnens intresse. Med tiden kommer de att ändra åsikt och inse att feministerna hade rätt. Man sätter sig alltså ett snäpp över alla andra och motiverar tvångsåtgärder med att det är för de berörda parternas bästa.

När det gäller sexköpslagen finns det mycket som tyder på att det inte alls är för de prostituerades bästa att ha ett förbud mot köp av sexuella tjänster. Verksamheten kan helt uppenbart inte lagstiftas bort. Man kan möjligen lagstifta bort den från Malmskillnadsgatan, men den flyttar naturligtvis till en mindre upplyst plats: Internet. Verksamheten blir mer undanskymd och risken för våld och hot om våld ökar.

Feministerna försöker sudda ut skillnaderna mellan prostitution och trafficking i debatten med målet att göra kritik mot sexköpslagen liktydigt med försvar av människohandel. Genom att ta bort kravet på våld vid övergreppet lyckas feministlobbyn också utvattna begreppet våldtäkt och därmed pervertera sexbrottslagstiftningen i Sverige. Plötsligt är allt våldtäkt. Denna lek med lagar och ord är i förlängningen en lek med människors liv och den måste få ett slut.

Feministerna vill helst inte ha någon debatt i ämnet. Pseudonymen Isabella Lund har bloggat en tid i egenskap av sexsäljare, men hennes åsikter är inte välkomna och därför hotar nu Johanna Parikka Altenstedt att avslöja hennes identitet, väl medveten om vilka konsekvenser det kan få för Isabellas barn. Isabella Lund väljer således att lägga ned sin blogg. En obekväm röst har tystnat. Feminismen har tagit en liten seger.

Egentligen är det inte de prostituerade som Birgitta Ohlsson med anhang bekymrar sig för. De ogillar den fria sexualiteten, de onormala sexuella böjelserna och de avvikande sexuella valen. Vi behöver ingen sexköpslag. Att våldta en annan människa är förbjudet sedan länge och ska naturligtvis fortsätta att vara det. Sexuell kontakt kräver samtycke, men det samtycket ska komma från de inblandade parterna, inte från Birgitta Ohlsson.

"Jag har mensvärk!"

I direktsändning kan allting hända...

Håller det på att hända?

Det finns något mycket tilltalande med revolutioner som växer underifrån, med folk som gör sig av med sina egna förtryckare. Särskilt om det sker i princip helt utan blodspillan. Historien är full av blodiga revolutioner och maktskiften, därför har vi nästan kommit att ta för givet att förtryckande regimer inte kan störtas utan våld. Men det kan hända goda saker om folk bara är tillräckligt många. Berlinmuren öppnades faktiskt utan att ett enda skott avlossades.

Nu växer protesterna i Burma. Det pratas om tiotusentals, kanske runt 100 000 människor på marsch. Hittills har det gått fredligt till. Men hur länge kommer det att förbli så? Hur länge kommer folk att orka protestera om ingen reaktion kommer från regimen? Och hur länge kommer regimen nöja sig med att bevaka protesterna? Det förefaller inte ha uttalats något ultimativt krav från endera sidan. Juntan verkar hittills ha nöjt sig med att vänta ut demonstranterna. Munkarna å sin sida har sagt att de ska protestera tills regimen ger upp, men det förefaller naivt att tro att böner om fred, kärlek och godhet ska räcka för att få militärjuntan att släppa makten. Skulle det övergå i våldsamheter kan det sluta i ett otroligt blodbad.

Det har spekulerats i risken att juntan kommer att placera civilklädda personer i demonstrationstågen som medvetet ska provocera fram våld för att ge militären en ursäkt att ingripa och ”skapa ordning”. Tills vidare har alla utländska stater en uppgift: sätta press på juntan. Bollen ligger nämligen hos militären.

Vi håller andan

Protesterna mot militärjuntan i Burma tilltar. Nu deltar även nunnor i demonstrationerna, det pratas om 5000 munkar och 150 nunnor. Detta är de största protesterna i landet på nästan 20 år. Hittills har regimen varit avvaktande, att slå ned munkar med våld är något man vill akta sig noga för. Polisen vägrade emellertid att släppa fram munkarna till den i husarrest satta demokratikämpen Aung San Suu Kiy under söndagen. Kanske är detta en första markering från regimens sida.

Munkarna ska ha uppmanat vanligt folk att delta i demonstrationerna efter att ha avrått dem för en vecka sedan. Förhoppningsvis kommer folk att börja gå man ur huse för att visa sitt stora missnöje med diktaturen. Demokratikämparna i Burma behöver allt stöd från omvärlden de kan få. Det kan vara en revolution på gång i ett av världens mest slutna länder. Risken för en blodig utgång är dessvärre påtaglig.

Sverige och Trondheimmodellen

Flammans chefredaktör, Aron Etzler, har skrivit en bok om den så kallade Trondheimmodellen, den norska vänsterns politik i Trondheim. På dagens Brännpunkt argumenterar han för att den svenska vänstern ska lära av den norska för att vinna framgång. I Trondheim har vänsterstyret avprivatiserat, avbolagiserat och sett till att hålla så höga skatter som möjligt.

Etzler menar att ”tydlig vänsterpolitik kan vinna väljare”. Jag tror inte att gammelsocialistisk politik fungerar i Sverige, särskilt inte på det nationella planet. Det är dessutom vanskligt att göra jämförelser mellan lokalpolitik och rikspolitik. Men en positiv effekt skulle det faktiskt ha – politiken skulle bli mer intressant och engagerande om vi fick två alternativ som stod väldigt långt ifrån varandra. Det skulle kännas mer meningsfullt att rösta, debatterna skulle bli roligare.

I Etzlers värld är det inte moderaterna som har tagit ett steg vänsterut utan socialdemokraterna som har gått åt höger. I själva verket skulle inte vänstern behöva radikaliseras för att vi ska få två tydliga alternativ. Det räcker om moderaterna och hela alliansen tar ett stort och bestämt kliv i frihetlig riktning. Det vore ju faktiskt att föredra.

Världens bästa stad?

Stockholm har av tidskriften Det Bästa utsetts till världens grönaste och bästa stad att leva i. Kriterierna är bland annat kollektivtrafik, luft- och vattenkvalitet, miljölagstiftning, energipriser och förekomsten av grönområden. Per Unckel är såklart glad. Och Oslo blev såklart tvåa.

Lite fundersam blir jag allt. Visst, Stockholm är en bra stad att bo i. Men kriterierna känns väldigt otillräckliga för vad som är viktigt när man väljer stad. Och det förbryllar att de placerar Beijing, av alla städer, längst ned. Staden med ett tunnelbanesystem som får SL att verka obegripligt. Nedan Beihaiparken i nyss nämnda stad. Grönområden, någon?

Hela den 72 städer långa listan finns här.

Sony illa ute

Sonys PlayStation 3 har problem. Detta tekniska vidunder skulle slå världen med häpnad och enligt PlayStations ”pappa” Ken Kutaragi få människor att vilja arbeta extra för att kunna ha råd med en. Så har det inte blivit. På den kanske viktigaste marknaden, den amerikanska, säljer PlayStation 3 hälften så bra som Xbox 360, en fjärdedel så bra som Wii och faktiskt sämre än gamlingen PlayStation 2. Vecka efter vecka. I Japan har Wii ett förödande försprång, vi snackar förhållandet 8:1. Hur kunde det gå så här?

Man brukar säga att högmod går före fall, men Sony hade anledning att vara kaxiga inför releasen av PlayStation 3. De hade dominerat den stationära spelvärlden i över tio år. De hade skapat ett varumärke som inte bara slagit Sega i spillror och fått Microsoft att spendera miljarder dollar för att få vara med och tävla – PlayStation hade blivit synonymt med TV-spel.

Försäljning under augusti i USA:

1. Wii - 403 600
2. Nintendo DS - 383 300
3. Xbox 360 - 276 600
4. PlayStation 2 - 202 000
5. PlayStation Portable - 151 200
6. PlayStation 3 - 130 600

När PlayStation 2 lanserades fanns inga spel som visade vad maskinen kunde prestera, men maskinen sålde ändå rekordsnabbt. Anledningen var den inbyggda DVD-spelaren. Framför allt japanerna köpte PlayStation 2 för att titta på film, vilket illustreras av att den faktiskt marknadsfördes tillsammans med nya storfilmer. I Sverige sålde den också slut, trots det höga priset på 4 500 kronor och trots att konkurrenten Dreamcast var hälften så dyr och hade onlinetjänst och mångdubbelt fler spel.

DVD-formatet blev etablerat till stor del tack vare PlayStation 2. Det är inte svårt att förstå varför Sony antog att samma strategi skulle fungera även denna gång med en inbyggd Blu-ray-spelare. Ny avancerad teknik och ett nytt filmformat skulle få folk att överse med den höga prislappen – 6000 kr här i Sverige. Hittills har det inte fungerat. Även om Xbox 360 inte säljer så bra som den borde givet det breda spelutbudet, har den ett klart övertag på Sonys konsol. Men Sonys problem är större än så. Det är nämligen Nintendos Wii som säljer överlägset bäst. En konsol som ibland har jämförts med den första Xbox prestandamässigt, som inte erbjuder HD-grafik och än mindre någon filmuppspelning. Kort sagt: motpolen till Sonys produkt. Sony kan prata om intuitiv handkontroll och Singstar hur mycket de vill, PlayStation 3 kommer aldrig att bli sedd som en lättillgänglig partykonsol och detta på grund av att det heller aldrig var meningen.

HD-filmformaten HD DVD och Blu-ray har inte slagit igenom i Sverige ännu och är inte heller nära att göra det. I USA går det snabbare, men det är ingen rusning efter PlayStation 3 som Blu-ray-spelare. PS3-ägarna köper dessutom mycket färre filmer än vad ägarna till en vanlig Blu-ray-spelare gör, vilket innebär att PS3 inte lockar som filmspelare på samma sätt som PS2 en gång gjorde. I takt med att både HD DVD- och Blu-ray-spelarna blir billigare på grund av konkurrensen dem emellan, förlorar Sony även prisargumentet. Det går att köpa en HD DVD-spelare för några tusenlappar i dag och snart kommer WalMart att erbjuda spelare för under 200 dollar.

Det ser ut att bli en mycket tung julhelg för Sony. De stora spelen dröjer till nästa år samtidigt som Microsoft ser fram emot att släppa Halo 3 nästa vecka, med flest förbokningar i historien, och Nintendo får sina första topptitlar i Super Mario Galaxy och Metroid Prime 3: Corruption innan tomten knackar på dörren. Att sätta emot har Sony en överprissatt produkt utan toppspel. När Xbox floppade i försäljningen efter releasen i Europa 2002, sänkte Microsoft priset rakt av med 1500 kr. En radikal åtgärd som gav effekt. Alla som köpt maskinen för 5000 kr fick kompensation. Sony behöver inse stundens allvar och göra något liknande om de inte vill störtdyka från marknadsdominant till jumbo.

Wii bryter ett mönster i spelbranschen. Fram till nu har teknik och prestanda varit vägledande i valet av spelkonsol. På den gamla goda tiden handlade det om vilken av Nintendos och Segas konsoler som var ”snabbast”. När PlayStation och Saturn gick i klinch med varandra försökte Sega övertyga oss med att Saturn faktiskt hade två processorer och därmed bättre prestanda. Sony spred medvetet allehanda myter om vad PlayStation 2 skulle vara kapabel till. Många kan vi i dag bara skratta åt, men de bidrog till att öka intresset för produkten. Microsoft sålde Xbox mycket genom att designa den som kraftfull och burdus. I dag domineras den bärbara marknaden av den prestandamässigt svagare maskinen (Nintendo DS) och den stationära av en maskin som slåss i prestandans flugvikt (Wii). Vad det säger om framtiden är svårt att säga. Men det betyder definitivt att Sony har anledning att fylla badrumsskåpet med värktabletter just nu.

En fin tanke

Svenskt Näringsliv vill få en annan ordning till stånd på arbetsmarknaden. De vill reformera "arbetsrätten" och göra arbetsmarknaden mer flexibel, vilket skulle gynna både företagare och löntagare. Därför bjuder de nu in de fackliga organisationerna för överläggningar. Det är ett vackert försök, men säkerligen helt dödfött. LO kommer aldrig gå med på en reformering av den så kallade arbetsrätten, särskilt inte som inte ens alliansens största parti driver frågan. Ordföranden för PTK, Mari-Ann Krantz, har redan klargjort att de inte kommer att gå med på vad hon kallar "försämringar för våra medlemmar". Nej, för att begränsa fackens makt krävs att regeringen sätter ned foten. Men då måste moderaterna tänka om.

De här kvinnofällorna... var köper man dom?

Oppositionen är som väntat inte nöjd med den nya budgeten. Det är inte bara ”hårdare tag” mot arbetslösa som ger svettiga pannor, regeringen kritiseras även för att vara kvinnofientlig. Har vi hört den förut?

Josefin Brink (v) beklagar sig exempelvis över att regeringen för en tydligt antifeministisk politik. Ja, vad hade hon väntat sig? Alliansen är ingen feministisk megafon, lyckligtvis. Den sittande regeringen gick aldrig till val på att lära ut genusperspektivet på alla områden i samhället (även om det finns knäppa feminister även inom alliansen). Mycket kan regeringen kritiseras för, men det är i alla fall underbart skönt att slippa höra bullshit om genusperspektiv hit och maktstrukturer dit.

Kristdemokraterna har fått ge vika på flera av sina hjärtefrågor – som en fin kompensation borde partiet få vetorätt i dessa frågor och därmed garantera att den nya regeringen för en stabil antifeministisk linje. Om det finns något jag kan beklaga, är det att regeringen över huvud taget talar om jämställdhet som ett mål i sig.

En frisk fläkt

Man kan kalla den borgerliga regeringens budget för mycket, men inte för oansvarig. Ändå är det förstås detta ord Pär Nuder (s) använder när han ska beskriva budgeten, trots det gigantiska budgetöverskottet och trots att arbetslösheten sjunker till det mål som sossarna själva satt upp. Nuder förkroppsligar verkligen socialdemokraternas ändlösa förutsägbarhet. Han saknar dessutom helt trovärdighet när han kritiserar Anders Borg för saker s-regeringen planerade att göra för några år sedan.

Oppositionen anklagar regeringen för att öka skillnaderna mellan arbetande och arbetslösa. Ja, det är ju just det alliansen gick till val på. Det ska vara skillnad mellan att arbeta och att inte arbeta. Att socialdemokraterna inte har förstått detta visar att de inte är beredda att släppa det bidragstänkande som partiet har präglats av så länge. Det indikerar att även nästa val kommer att stå mellan ett alternativ som förespråkar en arbetslinje och ett som företräder en bidragslinje. Glöm inte att den förra regeringen i och med friåret faktiskt betalade människor för att vara lediga!

Är det rättvist att en person som kliver upp varje morgon och jobbar minst åtta timmar om dagen får lika mycket pengar vid slutet av månaden som den som ligger hemma i soffan och tittar på reprisen av Landet runt? Ja, det är verklig rättvisa enligt den rödgröna oppositionen.

DN

Vi har rätt!

Sakine Madon skriver i dag utmärkt om vänstern som usla förlorare med bakgrund av den senaste raden av vänstervandalism. Tänk om högerns anhängare skulle reagera lika vid en vänsterseger? Det skulle vi såklart inte.

Att vänstern är dåliga förlorare visar sig i både stort och smått. Borgerliga som förlorar val gratulerar (de hånflinande) segrarna, Göran Persson skickade aldrig några gratulationer till Reinfeldt. Borgerliga debattörer är oftast artiga och låter sina motståndare tala till punkt, Lars Ohly räcker finger mot sina debattörer i TV. Det är egentligen inte alls konstigt att dessa attityder även visar sig bland respektive sidas anhängare ute i landet. Det är knappast en slump att det är Ung vänsterfolk och autonoma socialister som krossar fönster till MUF-lokaler och vandaliserar lokaler som tillhör de borgerliga partierna med förklaringen att de är ”förbannade”. Förbannade MUF-are skriver insändare i stället.

Kanske kan man förstå de små liven ändå. Det är ju vi som har fått rätt. Gång på gång har vänsterns idéer överbevisats. Hela deras tankevärld har i princip raserats av den stora stygga verkligheten. Socialistiska samhällsexperiment har resulterat i sällan skådade misslyckanden – dels politiskt, men framför allt på ett mänskligt plan. Marknadsekonomin är så överlägsen alla planekonomiska försök att någon seriös debatt om politiska alternativ inte behövs längre. Socialdemokraterna har accepterat detta av ren självbevarelsedrift. Icke vänstern.

Kvar finns en av ”sociala hänsyn” bakbunden kapitalistisk ekonomi som av dessa orsaker inte levererar det välstånd som den har potential till men som ändå inte på något vis ligger i riskzonen för att ersättas av något socialistiskt alternativ. Klart att de är sura.

Politiskt inkorrekt

"I minst nio fall av tio väljer domstolarna att tro på kvinnorna i våldtäktsmål. Många oskyldiga män sitter fängslade. Det är omöjligt att lagstifta bort att människor går på krogen, hamnar i säng och sedan tvistar om samlaget var frivilligt eller inte."

advokat Per Samuelsson på Brännpunkt

En vanlig dag på Sergels torg

Vid 18-tiden påbörjades en demonstration på Sergels torg (och andra platser i landet) mot den sittande alliansregeringen. Sittande på Åhléns kafé såg man ut över det rödflaggande och skränande havet av vänsterfolk. Bakom demonstrationen stod organisationer som Svensk-Kubanska föreningen, Hands off Venezuela och allehanda obskyra fackförbund.

Så många konkreta argument framkom inte under tillställningen. Mest underhållande var ramsan "Stoppa Littorin i en tvättmaskin!" - där fick regeringen verkligen något att bita i. Nej, jag är inte fördömande. Vänstern har ju trots allt tre år på sig att fila på sina argument.

Skrattar bäst som skrattar sist...

Sverige lyckades inte gå vidare i damfotbolls-VM i Kina. Nordkorea lyckades, trots att Sverige slog dem i sista gruppspelsmatchen. Svenskorna kan trösta sig själva genom att tänka på vilka som är gladast den dagen de tar flyget hem...

Hyckleriet från vänster

”Vad är ett krossat skyltfönster mot ett skövlat folkhem?” Citatet är Mikael Wiehes och kommer från tiden efter Göteborgskravallerna. Det talar för många människor på den yttre vänsterkanten som inte gillar demokrati och existensen av oliktänkande. Och vill visa det. Insändare är för mesigt, demonstrationer kan arrangeras ofta och gärna, men roligast är nog ändå att kasta sten. Att konkret förstöra för människor som inte tycker som de själva verkar vara ett populärt nöje.

Nu senast är det moderaterna i Kungsbacka och folkpartiet och Svenskt Näringsliv i Göteborg som har drabbats av vandalisering och stölder. Vandalism mot politiska organisationer bagatelliseras gärna från vänsterhåll. Antingen anses det inte vara så farligt eller så betraktas det som en legitim politisk metod. Värst av allt är hyckleriet. Folk som kallar sig demokrater använder sig av ickedemokratiska metoder eller försvarar dem. Man får uppskatta nazisterna på ett sätt. De säger i alla fall rakt ut att de föraktar det demokratiska systemet. Varför kan inte vänsterfolket vara lika ärligt?

Märklig dom mot Microsoft

Domen mot Microsoft står fast. Företaget tvingas att betala en halv miljard euro i böter för att, som EU:s domstol i Luxemburg uttrycker det, ha ”utnyttjat sin dominerande ställning på marknaden”. Det är en märklig dom av flera skäl. EU vill att Microsoft ska dela med sig information om sitt operativsystem för att underlätta för konkurrenterna. I praktiken straffas företaget för att det står bakom en produkt som helt enkelt är för populär.

Microsoft anklagas av EU-kommissionen för att besitta en monopolliknande ställning, vilket är fel. Windows är väldigt dominant, men Microsoft har alls inget monopol. Det är fritt fram för andra företag att etablera sig. Att kommissionen öppet säger sig vilja arbeta för att ett enskilt företags marknadsandelar ska minska, är hårresande.

Microsoft har också anklagats för att deras mediespelare följer med gratis med Windows. Detta stänger ute konkurrerande mediespelare, heter det. Detta är förstås struntprat. Jag skulle gissa att de flesta datoranvändarna sitter på ett antal olika mediespelare förutom Windows Media Player. Inget hindrar mig som användare att använda fem eller tio olika mediespelare om jag skulle vilja. Kommissionen är ute och cyklar.

Mjukvarujätten tänker rätta sig efter domen. Men de hälsar att de i alla fall inte tänker dela med sig av informationen gratis.

DN, IDG

Kommunicera mera

Alliansledarna verkar ense om att regeringen inte har lyckats kommunicera sitt budskap och att det krävs bättring här. Bra saker har ju gjorts, men många känner inte till det. Maud Olofsson har nämnt exemplet om företagare som hör av sig och klagar över saker som alliansen redan avskaffat. Dessutom påverkas människor väldigt lätt av stämningar i samhället. Det har sedan valsegern varit en negativ pressbild av alliansen. Först fackets protester mot lägre a-kassa. Sedan har det bara rullat på med pålitligt negativa opinionsundersökningar. Alliansen har inte fått någon positiv händelse att rida på utan har tvingats arbeta i ständig motvind – trots att ekonomin går strålande, trots att arbetslösheten sjunker stadigt och trots att de bara genomfört precis de saker de utlovade i valet. Ingen har ”lurats”, vad än socialdemokraterna säger.

Kommunikation är nyckelordet för de kommande åren. Fortsatta skattesänkningar, ökad valfrihet och kommunikation.

Har föräldrar inget ansvar längre?

Har föräldrarna ansvaret för sina barn? Eller är det ”samhället”? Samhället, tycker tydligen många. Med lagar vill de se till att föräldrarna fråntas rätten att välja vem som ska vara hemma med barnen och hur länge. Med ännu fler lagar ska barnen placeras i säkra kupor dit inget obehagligt når. Pang! Välkommen till den riktiga verkligheten när du blir lite äldre.

Det är i dag olagligt med reklam i TV och radio som riktar sig till barn under 12 år. Nu vill Sveriges Konsumenter (glatt påhejade av Barnombudsmannen) skärpa lagen mot barnreklam så att den även omfattar Internet. Man vill åtgärda problem som inte finns!

Barn kan inte skilja mellan redaktionellt innehåll och reklam, hävdas det. Nähä, och? Barn under 12 år bör rimligen ses till av sina föräldrar. Det är föräldrarnas roll att prata med barnen och lära dem att tänka kritiskt, oavsett om det handlar om reklam eller andra samhällsfenomen. Barn ska inte avskärmas från verkligheten utan tvärtom rustas för att möta den.

Moderaterna får se upp

På dagens Brännpunkt tar docenten i statsvetenskap Ann-Sofie Dahl upp en intressant diskussion om de nya moderaternas svängningar i klassiska moderata frågor. De har kommit slag i slag och kan faktiskt komma att skrämma bort partiets vanligtvis så trogna kärnväljare.

Försvarsfrågan är den senaste i raden av moderata svängningar. Vem kunde tro att en borgerlig regering med en moderat försvarsminister skulle fortsatta den gamla regeringens bantning av försvaret?

Det plötsliga försvaret för statliga monopol är ett annat. Moderaternas kritik mot Systembolaget är helt bortblåst. Den moderate finansministern slänger sin skyddande mantel över spelmonopolet och höjer skatten på el och bensin. Moderaterna försvarar numera ”arbetsrätten” och fackets rätt att straffa företag utan fackliga medlemmar. Allt detta måste ge en fadd smak i munnen hos den vanlige moderate kärnväljaren.

Moderaterna får se upp. Kastar de bort sina traditionella värderingar kommer kärnväljarna att följa med. Och alternativ saknas inte. Centerpartiet har under Maud Olofsson blivit det nya marknadsliberala partiet som är villigt att ta upp kampen mot fackets orimligt stora makt i Sverige. Folkpartiet kan under Björklund få en nystart, att hans ställning i skolfrågor attraherar borgerliga väljare är ingen nyhet. Och socialkonservativa väljare kan mycket väl komma att gå till kristdemokraterna.

Moderaterna för ingen idédebatt i dag. Allt handlar om ”jobb, jobb jobb”. Det må vara en viktig fråga för att bli återvald 2010, men partiet måste ha simultankapacitet nog att kunna bedriva andra viktiga frågor samtidigt. Reinfeldt verkar dessvärre inte vilja diskutera ideologi över huvud taget.

Vänstern pratar alltid om de nya moderaterna som ”samma gamla höger”. För en gångs skull önskar man att de hade rätt.

Warner lägger ned Total HD?

Filmstudion Warner Bros. stödjer både Blu-ray och HD DVD och är således neutralt i filmformatskriget. De har lanserat en väldigt intressant idé som skulle kunna hjälpa förvirrade konsumenter, i alla fall kortsiktigt: en kombinerad Blu-ray- och HD DVD-skiva, ”Total HD”.

Total HD skulle ha lanserats under mitten av 2007, men inget hände. Sedan talades det om tidigt 2008. Men nu verkar det inte bli av. Warners senaste uttalande om projektet är ”on hold for now”.

Ryktet att Warner Bros. ”överväger ett mycket lukrativt avtal” fick vissa att tro att bolaget kan vara på väg att göra som Paramount och DreamWorks – gå över exklusivt till HD DVD. Ännu har det inte kommit någon bekräftelse, men Warner säger sig ”följa marknaden mycket noga” vilket kan betyda att man vill ha fram ett beslut om att välja sida. Stay tuned.

Länk

Ta chansen!

Den världsberömda terrakottaarmén i kinesiska Xi’an– bestående av uppemot 7000 stora soldater varav ett tusental är framgrävda – intar nu British Museum i London. Ett 20-tal av krigarna har flugits över jordklotet för att ställas ut till allmänt beskådande på det brittiska museet. För alla som inte har sett dessa fantastiska soldater rekommenderas ett besök. De är sevärda, även om 20 stycken inte lär ge samma maffiga känsla som de långa raderna av hundratals krigare på plats vid utgrävningsplatserna utanför Xi’an ger.

Det som nästan är mer fascinerande än alla soldater i sig, är vetskapen om allt som ännu inte är utgrävt. Kineserna började gräva i kejsarens grav och hittade genast en häst med tillhörande vagn i brons. Sedan dess har ingen grävt vidare. Det kejserliga palats som kan finnas 30 meter under marken bara väntar på att bli upptäckt.

Mer om utställningen.

Detta inlägg är befriat från genustänkande

För en tid sedan uppmärksammades det att genustänkandet skulle in på dagis. Nu skulle barnen stöpas i genustänkandets ädla form redan från början för att bli goda feminister. I dag är det verklighet. ”Det handlar om att rusta barnen inför framtiden”, säger förskolechefen på Nicolaigården i Stockholm. Javisst. Alla vet ju att barn som inte behandlas enligt genustänkandemallen blir alldeles efterblivna i vuxen ålder.

Jag har väldigt svårt för det här med att föra in en ideologisk mall i pedagogiken på dagis och förskolor. För det är ju vad det handlar om. Feministerna själva upplever ofta genustänkandet som något så basalt och självklart att de inte ens ser det som en ideologisk mall, vilket i sig är skrämmande.

På vilket sätt ”rustar” man barn inför livets prövningar med att uppmuntra flickor att leka med bilar och pojkar att leka med dockor? Det är en absurd tanke att detta skulle ha någon betydelse för barnets fortsatta utveckling och möjligheter i livet. Det kan inte handla om något annat än att göra genusvetenskapen till allmänt accepterad inom alla områden i samhället och därmed flytta fram positionerna för feminismen. Man kan inte känna annat än obehag.

SvD

bin Ladins vänner finns till vänster

Har Usama bin Ladin blivit marxist? undrar Per Gudmundson i Svenska Dagbladet (fortsatt resonemang här). I sitt senaste tal går bin Ladin nämligen till skarp attack mot det kapitalistiska system som "försöker göra hela världen till ett storföretagens hertigdöme". Han hyllar även vänsterikonen Noam Chomsky och klagar över fattigdom i Afrika. Det är kort sagt ganska genomskinligt. Fiendens fiende är min vän.

Nej, bin Ladin är knappast marxist. Men det finns paralleller mellan den extrema vänstern och de fundamentalistiska muslimer som bin Ladin och al-Qaida företräder. Båda grupper står för ett anti-utvecklingsperspektiv där ekonomisk framgång och teknisk utveckling är något negativt. al-Qaidas anhängare vill vrida tillbaka tiden flera tusen år medan vänsterextremisterna nöjer sig med att drömma sig tillbaka några decennier. De förenas emellertid av skeptism mot det moderna samhället, kapitalismen, den individuella friheten (som anses gå ut över den kollektiva samhörigheten) och människans rätt att existera för sin egen skull. Att bin Ladin tar upp fattigdom i Afrika och "klimathotet" är retoriskt smart, men hans ideologi/religion erbjuder knappast några svar på världsfattigdomen. Ett stenålderssamhälle skulle dessutom få svårt att möta eventuella globala hot.

Islamisterna och extremvänstern kritiserar det samhälle vi har i dag, det samhälle som föder fler människor är någonsin, som ser färre militära konflikter än tidigare, som ger oss ett längre liv än någonsin och som har gjort oss rikare än någon gång tidigare i världshistorien. Liv och hälsa vill de ha, och rikedomen som skapats under kapialismen vill de fördela. Sedan vill de riva ned det system och den mentalitet som möjliggjorde allt detta. Förklara det logiska i detta den som kan.

En annan värld

General Petraeus dragning om läget i Irak innehöll få överraskningar. The surge har förbättrat säkerhetsläget på många håll, även om det civila lidandet i Irak fortfarande är fruktansvärt. Även demokratiska populister verkar börja inse att det inte går att ta hem alla trupper hur snabbt som helst. Dels vore det fruktansvärt fegt att bete sig så. Har USA gått in i Irak, får man faktiskt reda upp situationen innan man smiter hem igen. Har du tänt elden, får du släcka den. Men det skulle även ge grönt ljus till alla kämpande milisgrupper som strider om makt och inflytande i Irak att ta för sig. Att ropa på ett omedelbart utträde är inget annat än plakatretorik.

Det är på flera sätt en annan värld vi ser i dag jämfört med världen före den 11 september 2001. Vi är i dag vana vid att läsa om dagliga självmordsbombningar i Irak, ständigt nya restriktioner på alla flygresenärer och en galopperande antiterrorlagstiftning som gör karottunderlägg av de demokratiska fri- och rättigheter vi tagit för givna. Vi har kort sagt hunnit vänja oss vid mycket. Redan elfte septemberattackerna tvingade fram rop på åtgärder och många i USA verkar ha accepterat att få sin personliga frihet kringskuren för ”nationens bästa”. Med tiden har det blivit allt värre.

Frågan är varför vi i Sverige ska gå med på samma sak? Är det inte ganska konstigt att vi bekämpar terrorister vars agenda är att inskränka vår frihet med att just inskränka vår frihet? Om vi nu tror så mycket på vårt västerländska demokratiska system att vi är beredda att gå i krig för det, ska vi då inte försvara detta system i stället för att börja kapa i rättighetskatalogen? Alla vet att de friheter staten har tagit ifrån oss, får vi inte tillbaka. Då är det föga trösterikt att höra att det var för ”vårt eget bästa”.

DN

Äntligen!

På Warner Brothers hemsida kan man se en lista över kommande HD DVD- och Blu-ray-filmer, filmer som ännu inte är konfirmerade på exempelvis Amazon.com. Bland dem finns Shawshank Redemption på HD DVD! Man ska inte ropa hej innan allt är bekräftat, men med tanke på att filmen har en färdig box art förefaller en release vara ganska nära förestående. Det är sannerligen på tiden att kunna avnjuta en av världens bästa filmer i HD.

Warner

Vänd på varje skattekrona

Flera borgerligt styrda kommuner i Stockholms län väljer att inte sänka skatten, de goda tiderna till trots. Det är tråkigt att vissa borgerliga politiker har så svårt att prioritera, skära i administration och ge folk mer pengar i plånboken.

Det finns trots allt de som gör det. Täby sänker med 40 öre och i Stockholms stadshus har trepartialliansen kommit överens om att sänka skatten med 50 öre. Kristina Axén Olin ska ha credit för att hon påpekar vikten av fortsatta skattesänkningar och att någon gräns givetvis inte finns. Skattesänkningar är alltid bra och om det inte sker under borgerligt styre i goda tider, när ska det då ske?

SvD

Inget är gratis!

Det har blivit proteststorm mot återinförandet av museiavgifterna i Stockholm. Museerna klagar över färre besökare (medan vissa, däribland Vasamuseet, har fått fler besökare) och mammor och pappor har skrivit insändare och klagat över att de nu måste betala för att gå på museum med sina barn.

Vad är problemet? Det handlar inte om gratis inträde eller inte, det handlar om vem som ska betala ditt museibesök. Folkpartiet fastslog på landsmötet att partiet ska arbeta för ett återinförande av fria entréer för att kultur borde komma alla till del "i ett modernt och civiliserat samhälle". Så pass. Jag tycker att det är rakt ociviliserat att tvinga andra att betala för ens fritidsintressen. Kultur är dessutom inte bara museer i Stockholm. Det är film, musik, spel och mycket, mycket annat. Kan jag lita på att folkpartiet på ett civiliserat sätt sponsrar mitt nästa biobesök?

Huvudlöst

På dagens Brännpunkt i Svenska Dagbladet argumenterar Madeleine Leijonhufvud för en skärpt våldtäktslagstiftning. Det är inte första gången. Hon har synts till i både TV-soffor och Rapport-inslag efter uppmärksammade och av allmänheten ogillade domar. Grundbulten i Leijonhufvuds resonemang är att skyffla över ansvaret på den anklagade. Det ska vara upp till den åtalade att bevisa sin oskuld, att bevisa att det påstådda offret var med på händelserna.

I Sverige har vi en fin rättsprincip som säger att den som är åtalad ska betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats. Denna princip vill många frångå och Leijonhufvud verkar vara en av dem. Hon hänvisar till Europakonventionen som säger att varje sexuell handling mot någon kräver samtycke, annars är det ett brott. I Sverige kan en man gå fri även hans spermier hittas i eller på kvinnan, påpekar Leijonhufvud. Ja, två personer kan ju ha haft sex utan att det var fråga om en våldtäkt. Sånt händer. Det är tvånget som måste bevisas, inte den sexuella akten i sig. Att folk frikänns på grund av bristande bevis även i våldtäktsmål är ett tecken på att rättssäkerheten i landet fortfarande fungerar.

Visst måste vi få ha sypunkter på en specifik dom. Det gäller i högsta grad Leijonhufvud, som är professor i straffrätt och därmed besitter viss orienteringsförmåga i juridikens snårskog. Men man ska vara väldigt försiktig med att peta i lagstiftningen av populistiska skäl. Vi har sett tidigare hur sexualbrottslagstiftningen har ändrats och begreppen förvanskats. Sedan 2005 är sexuella handlingar med barn att betrakta som våldtäkt även om inget våld eller hot om våld har förekommit. Det vore lika huvudlöst att jämställa mord med dråp eller vållande till annans död bara för att signalera hur allvarligt det är att ha ihjäl någon. Ord förlorar plötsligt sin betydelse, lagen perverteras.

En läkare kan se om ett offer har utsatts på våldtäkt. Skador i underlivet och andra skador kan visa på att ett övergrepp har skett. Det s.k. Stureplansfallet är ett extremfall eftersom det fanns en historia av våldsamma sexlekar att beakta. Om Leijonhufvud får som hon vill är det säkrast att i framtiden göra som telefonförsäljarna – spela in motpartens jakande svar – innan kärleksakten kan ta vid.

Danielsson under luppen igen

"Samtidigt fanns det saker, av rent privat karaktär, som gjorde att jag inte hade alla känselspröt ute den där morgonen."

Lars Danielsson pratar om "privata bekymmer", men vill inte säga vad det handlar om. Han har, säger han, redan sagt för mycket. No shit. Gissa om dessa ord kommer att granskas och spekuleras kring. Det är nästan så att man tror att Danielsson tycker om att retas med media. Han slänger ut lockbeten, uppmanar närmast folk att bli nyfikna, och när vi sedan frågar vad det handlar om svarar han: nej, tyvärr, det vill jag inte säga.

SvD:s intervju

Recension: BioShock

BioShock väckte tidigt uppmärksamhet. Det skulle bli annorlunda, något så ovanligt som en first person shooter förlagd i ett slags objektivistisk utopi. En utopi som slutade i katastrof.

Staden Rapture byggdes på havets botten för att den inte kunde byggas någon annanstans. I alla fall enligt dess skapare, Andrew Ryan – mannen med visionen om ett samhälle utan stat och där lagar ersattes av det enkla förhållandet mellan utbud och efterfrågan. Vi skickas in i en värld som byggdes direkt efter andra världskriget. Världens smartaste människor har flytt till en annan värld där inga regeringar kommer att lägga moraliska aspekter på deras forskning och där den fria viljan råder. I detta samhälle blev möjligheten att utveckla sig själv genetiskt snart möjlig. Genom genmodifieringar kunde människorna skaffa sig förmågor som tidigare varit otänkbara.

Men inte ens i utopier saknas det oliktänkande. Givetvis gick allt på tok. Människorna tappade kontrollen över genmanipulationerna, krig utbröt och samhället förföll. Nu håller havsvattnet sakta men säkert på att dränka Rapture samtidigt som de få kvarvarande invånarna slaktar varandra i kampen om den energi som möjliggör genmanipulationer, kallad adam. Vad spelaren egentligen gör där, eller vem man är, är höljt i dunkel.

”A man creates. A parasite asks: Where is my share?”
Stämningen sätts direkt. De art déco-inspirerade miljöerna tillhör spelets absoluta styrkor. De förgylls av reklamaffischer, människors skvaller, tidsenlig musik och omisskännliga politiska budskap skrivna på banderoller – eller i blod. Som spelare vägleds man dessutom under en stor del av spelet av en viss Atlas. Vad han vill är oklart, men utan tvekan ogillar han objektivismen.

Barn, i synnerhet små flickor, har alltid använts i skräckhistorier, så även i spel. Möjligheten att ta små och till synes försvarslösa barn och göra dem till skräckinjagande monster lockar. Och effekten är alltid omtumlande. I BioShock hittar vi små barn, så kallade Little Sisters. Skillnaden är att här är de små flickorna faktiskt försvarslösa. De tar skydd, gömmer huvudet i armarna och gråter av skräck. Till sitt beskydd har de i stället stora, burdusa bestar i dykarutrustning, kallade Big Daddies. Papporna försvarar de små flickorna med sina liv.

Rapture drivs av adam, energin som alla behöver för skaffa sig genmodifikationer – så kallade plasmider. Eftersom flickorna har tillgång till adam är de en given måltavla. Flickorna trippar omkring som bara små barn kan och väcker lätt faderskänslor. Det är faktiskt svårt på riktigt den första gången man ställs inför valet att ”skörda” flickan – och få all hennes energi – eller rädda henne och få mycket mindre. Genmodifikationerna gör BioShock lite annorlunda. Genom att ta adam från de små flickorna kan man köpa sig olika förmågor. Under spelets gång kommer man att elektrifiera motståndarna, tända eld på dem, skicka bisvärmar på dem, frysa dem till is och använda en telekinesisk förmåga för att kasta iväg saker och returnera kastade granater. Det är kul, effektfullt och framför allt helt nödvändigt för att överleva. Eftersom man endast kan bära ett begränsat antal av dessa förmågor samtidigt, gäller det att tänka taktiskt.

Jag gillar FPS med engagerande story. Det var bland annat detta som gjorde Halo så bra. BioShock har en djupare story än de flesta andra spel i genren, det är därför en besvikelse när man inser att även om storyn hela tiden följs upp i form av kvarlämnade ljuddagböcker, är det ett väldigt traditionellt actionspel vi får. Spelaren följer en ganska rak linje och får uppdrag att utföra, men även dessa uppdrag är förvånansvärt traditionella. Det krävs inte mycket tankeverksamhet för att inse att man för att komma förbi en hopfrusen port behöver eldplasmiden för att smälta isen. Man kan visserligen utforska staden tämligen fritt om man vill, men känner sig oftast tvingad att rusa vidare.

”Altruism is the root of all wickedness”
De mest färgstarka karaktärerna i BioShock är varandras motpoler: papporna och flickorna. Trots att de stora bestarna mest låter som lejon som någon med våld har tvingat in i en djupdyksutrustning och trots att flickorna oftast inte har så mycket att säga, finns det något över deras förhållande som berör. Flickorna är levande och ser hjälplösa ut på riktigt. De stora papporna klampar omkring och bankar i väggarna för att se om någon flicka tittar fram från sitt gömställe. Oftast får de gå därifrån tomhänta, gestikulerande i uppenbar besvikelse.

BioShock är inte den omskakande upplevelse som jag hade sett fram emot. Det är ett snyggt och stämningsfullt äventyr med nästan oslagbart vackra miljöer. Det har en i princip felfri kontroll och imponerande röstskådespelare. Problemet är att allt detta tappar lite i värde på grund av det ibland sjukt höga tempot. Det finns mycket lite tid att njuta av de vackra miljöerna när fiender väller in från alla håll och kanter. Fiendeuppbådet har dessutom sällskap av säkerhetskameror, som om de hittar dig skickar ut mängder av flygande automatkarbiner, och nogsamt utplacerade kulsprutor. Man kan visserligen hacka dem och använda mot alla fiender, men de känns helt malplacerade i ett spel som hade tjänat väldigt mycket på att fokusera mer på utforskning och äventyr än på hektisk FPS. Jag undrar lite varför utvecklarna har skapat denna fantastiska värld när allt de egentligen verkar vilja är att bjuda på hårdkokt action.

BioShock liknar inte många andra spel i genren. Det klår de flesta shooters där ute när det gäller alla tekniska aspekter men också beträffande story och förmågan att skapa ett genuint engagemang hos spelaren. Det räcker dock inte riktigt hela vägen fram. För ju mer man spelar det, desto mer frustrerande blir det då man inser vilket mästerverk detta hade kunnat bli om bara utvecklarna vågat släppa på gaspedalen lite. Trots denna invändning, finns det något i BioShock för de flesta – oavsett om du diggar action eller bara gillar riktigt bra historier.

Format: PC, Xbox 360

Betyg:
8/10

BioShock-trailer

"Använd makten!"

Det är många liberala bloggare som kritiserar alliansregeringen för bristande kommunikation, kompiskramar med facket och uteblivna förändringar i frihetlig riktning. Dick Erixon tar i dag bladet från munnen i Aftonbladet och säger nog det som många där ute tänker...

Kan (s) förändras?

Socialdemokraterna måste förändras för att kunna ta tillbaka makten 2010. Det tycks de flesta sossar vara överens om. Men hur? Och kan de ens förändras? Jobbfrågan orsakade valförlusten, därför måste (s) bygga upp en ny jobbpolitik. Detta kan inte bli någon lätt process för ett parti som i åratal har glidit från skyldigheten att kunna försörja sig själv till rätten att låta andra göra det. Det är svårt att se socialdemokraterna gå från ett parti som mest talar ersättningsnivåer till ett parti som propagerar för småföretagande och en utvecklad tjänstesektor.

Arbetsmarknadspolitiken är en grundstomme i den socialdemokratiska idévärlden. De kan inte bara bytas ut och det är osannolikt att det finns något intresse för det heller. Var ska förändringen då komma? Det bör också understrykas att moderaterna hamnade i regeringsställning genom att närma sig sossarna, inte genom att bli mer radikala. Insikten om detta, plus den cementerade bilden av företagande som en form av utsugning, ger i praktiken det röda partiet mycket begränsat förändringsutrymme.

Nytt befäl i folkpartiet

Jan Björklund är slutligen vald till ordförande för folkpartiet. Vänstern kan genast börja tillverka nya vitsar om att en gammal major leder det ”kravliberala” folkparti som vill att elever ska få arbetsro i skolan. Själv är jag mer positiv till Björklund och i synnerhet hans skolpolitik.

I princip hela min skoltid skedde under socialdemokratiskt vanstyre. Jag vill inte kalla det förfall, men utan tvekan hände det saker med skolan som verkligen inte var positiva. Vi var första kullen med det nya betygssystemet IG-G-VG-MVG. Ingen lärare visste hur de nya betygen skulle bedömas gentemot de gamla, än mindre vad som krävdes för det högsta betyget eftersom inga kriterier fanns tillgängliga. Vi sprang hos den stackars rektorn och skällde mest hela tiden.

Det var högstadiet det. Under gymnasietiden fick politikerna för sig att grupparbeten, det var väldigt bra. Det spelar ingen roll om det fyller någon direkt funktion i det aktuella ämnet, grupparbeten är bra. Följden blev att av 20-talet ämnen fick vi katederundervisning i två. Det var också där folk lärde sig någonting eftersom de inte kunde springa iväg och gömma sig i något grupprum. I trean fick vi veta att det här med internationella relationer, det är bra. Ta bort tid från grundämnena och ägna den tiden åt kontakt med elever i andra länder. Gruppvis, förstås. I realiteten resulterade sådana här flummiga mål i öppna konflikter mellan lärarna och för oss elever i en plansch om Skottland och en kort föreläsning om haggis.

Jag tillhör dem som verkligen tror att betyg har betydelse för prestationen. Det värdelösa betygssystem jag hade under min grundskole- och gymnasietid visade vilken negativ inverkan betyg kan ha om de är fel utformade. På universitetet har vi nu ett sjugradigt system enligt Bolognaprocessen; A-B-C-D-E-F och slutligen Fx som är underkänt men med möjlighet att kompensera upp till godkänt. Detta system ger utrymme för mer rättvisa bedömningar av varje elevs prestation.

Det är verkligen lovvärt om regeringen ser över den svenska skolan. Här handlar det självfallet inte bara om betyg. Det handlar om attityder, handlingsplaner, resurser men kanske framför allt om synen på vad skolan ska vara. Skolan måste drivas av lärarna, inte av eleverna.

Bolognaprocessen

En riktig avstängning

Kille spelar Halo 3 via Xbox Live några veckor innan spelet nått butikshyllorna. Oklart hur. Men Microsoft stänger av honom – rejält.

"You have been suspended from Xbox Live. You will not be able to sign in to Xbox Live until 12/31/9999."

Ouch.



[Länk]

Inga heliga kor

I dag ska Reinfeldt träffa ambassadörer från länder som Iran, Pakistan och Egypten. Länder som förtrycker sina befolkningar och som torterar och avrättar människor. I stället för att tala om mänskliga rättigheter ska man tala om en konstnärs teckning av Muhammed. Det är lite beklämmande, men mötet kanske kan ge något gott ändå.

Reinfeldt vill enligt uppgift lyssna men också markera hur det fungerar i Sverige. Jag hoppas verkligen att han trycker på det sistnämnda. De får tycka vad de vill, men varken egyptier eller iranier har någon rätt att ställa krav på hur svenska lagar ska se ut utifrån sina religiösa föreställningar. Det ska de faktiskt skita i.

Reinfeldt möter företrädare från muslimska länder, till skillnad från Fogh Rasmussen som valde att avstå. Att lyssna och diskutera kan vara ett bra sätt att lugna ned upprörda känslor – men Reinfeldt måste samtidigt vara väldigt tydlig med att Sverige inte har några planer på att ändra lagstiftningen, inrätta nya myndigheter eller departement för en gammal profets skull.

Tyvärr har Sverige redan målat in sig i ett hörn på grund av hetslagstiftningen. Det är lätt att förstå muslimer när de pekar på det ologiska i att det är olagligt att hetsa mot exempelvis judar i Sverige genom att rita hakkors medan det går bra att förlöjliga muslimernas profet. I sak har de ju rätt. Problemet är alltså hetslagstiftningen, som blir svår att försvara om man samtidigt säger sig försvara yttrandefriheten.

”Yttrandefriheten är helt fundamental”, säger Lars Leijonborg till Rapport. Det uttalandet skulle säkert samtliga partiledare ställa upp på. Men hur många av dem vill riva upp hetslagstiftningen som just inskränker yttrandefriheten? Att parallellen inte ens görs visar på att yttrandefriheten i Sverige redan är på stark tillbakagång. Bli därför inte förvånad om lagen förr eller senare kommer att få ett Muhammedtillägg.

[SvD]

Inte så jättesmart

"Ritt din flatlus – nu tar vi ditt rådhus!" Så skanderar ungdomar på väg mot rådhuset i Köpenhamn. De är 1500 stycken. Det de kräver är ett ungdomshus. Anledningen till att det ofta blir våldsamheter är enligt en demonstrant att ”det är bara då det får någon uppmärksamhet i media.”

Det må så vara att media intresserar sig mer för kravaller än lugna demonstrationer. Men hur tror dessa danska ungdomar att de ska kunna vinna sympati från politiker och medborgare genom att krossa fönster och sätta saker i brand…? Vilken konsekvensanalys har man använt då? Och skulle inte dessa 1500 personer med gemensamma medel kunna köpa ett jäkla hus tillsammans? Fast det är klart, det är säkert lättare att vara radikal och kasta lite sten än att lägga egna hopsparade slantar i något konstruktivt.

[Sydsvenskan]

Apple visar framtiden

Apple visar nu upp sina framtida iPods på Apple iPod Event. De konstaterar att iPod har sålt rätt hyggligt, en sisådär 110 miljoner enheter! Vi har fått mindre och bättre modeller, nu kommer det mer av den varan. Mindre iPod Nanos, utökat minne, mycket bättre batteritid. Steve Jobs förtydligar: “Today we're going to refresh or replace EVERY single product in this lineup to get ready for this holiday season.” Och så iPod Touch.

iTunes erbjuder 6 miljoner låtar. En halv miljon av dessa kommer att vara tillgängliga för att skapa egna ringsignaler. Det är förstås Apples egen iPhone som åsyftas.

Det börjar bli dags att byta ut sin gamla iPod.



Följ eventet minut för minut:

Engadget

Gizmodo

Odenbergs avgång faller tillbaka på Reinfeldt

Ännu en minister avgår, vilket innebär att tre ministrar har avgått på mindre än ett år. Mona Sahlin tycker att det är allvarligt. Det är hennes jobb att tycka det, men hon har inte fel i sak. Det är statsministern som väljer vilka ministrar han vill ha i sin regering. Att en tvingades avgå på rekordtid och en annan på en god andraplats var illa nog. Nu tänkte sig nog många att alliansregeringen skulle få lugn och ro. Istället avgår en av de tyngsta ministrarna, dessutom i öppen polemik med statsministern och den väg som försvarspolitiken tagit.

Om Odenberg avgår för att han tycker att han inte kan ställa sig bakom alliansens försvarspolitik, är det ett rakryggat beslut som han ska ha all heder för. Alldeles för få politiker vågar stå upp för sina åsikter och dessutom ta konsekvenserna av dem. Vi minns Erik Åsbrinks avgång och vilken sits det satte Göran Persson i. Odenberg gör nu något liknande mot Reinfeldt. Han utpekar besparingsförslagen som oseriösa och lämnar även riksdagen.

Det är bara moderata ministrar har som har avgått. Vad säger det om de nya moderaterna och vad säger det om statsministern? Detta faller oavkortat tillbaka på Reinfeldt, på hans förmågor som ledare och statsminister. Att en försvarsminister avgår med omedelbar verkan är ingen skitsak för en regeringschef.

Nu tror jag visserligen att det är klokt att ställa om Sveriges försvarsmakt. Inte bara från invasions- till insatsförsvar utan också från egenproduktion till att köpa det som försvarsmakten behöver. Det svenska försvaret är dyrt i dag. Varje skattekrona ska, precis som Reinfeldt säger, ifrågasättas.

Avslutningsvis: Reinfeldt fick frågan om vad dessa tre avhopp säger om alliansens regeringsduglighet. Svaret kändes inte helt förberett:

”Avhopp är inte en regerings största problem, det viktiga är att man har statsråd som är motiverade för uppgiften och vill hålla ihop.” Tre avhoppade ministrar är inga bra argument.

Porr i skolan

RFSU ger ut en liten bok som ska handleda lärarna i samtalet med högstadie- och gymnasieeleverna om sex och porr. Det låter ju bra. Alla minns vi väl hur generade lärare försökte sjunka genom golvet så fort ämnet på schemat var sexualupplysning. Problemet är att RFSU förmodligen inte vill förmedla någon bild av porr som harmlös och ofarlig utan tvärtom som ett problem. Det är väldigt lätt att föreställa sig att det bli infallsvinkeln för lärarna också.

Katarina Bolling jobbar på Värmdö gymnasium och säger till DN att hon inte tycker att det är så svårt att prata om sex. Men hon visar naturligtvis inga porrbilder eller porrfilmer på lektionerna ”eftersom hon inte själv skulle känna sig bekväm med det”. Hon tror också att vissa elever skulle bli upprörda. På den nivån är det, tyvärr. Fortfarande. Är det inte förbluffande att nakenhet fortfarande är mer tabu än död och förintelse?

[DN]

Sent ska syndaren vakna...

LO öppnar för privata arbetsförmedlingar i en ny rapport – ”En svår match – om vägval i förmedling av jobb och aktiva program”. Till SVT:s Rapport säger Lena Westerlund, som står bakom rapporten, att idén att anpassa verksamheten efter konjunkturläget, dvs. arbetslöshetens storlek, kan vara bra.

Det är en försiktig öppning, men ändå en positiv sådan. Kan LO använda sitt inflytande för att påverka SAP, tro?

[Rapporten]

Sandrew väljer HD DVD?

Utgivningen av filmer i HD-format ökar hela tiden, men hittills har vi inte fått se några svenska filmer. Enligt Toshiba, som tillverkar de flesta HD DVD-spelarna, har nu Sandrew Metronome valt sida – HD DVD. Vi väntar ännu på ett officiellt besked – även SF väntas fatta sitt beslut inom kort. Om de beslutar att stödja ett format exklusivt, kan det komma att påverka svenska filmälskares val av HD-spelare.

Vem är diskriminerad?

Jan Björklund (fp) vill stifta en lag mot diskriminering av äldre i Sverige. Äldres kunskaper och erfarenhet värdesätts inte tillräckligt mycket, menar han. Det stämmer säkert. Men behöver vi verkligen en lag för det?

Diskriminering är ett av de hetaste orden i politiken i Sverige. Sossarna älskar det, för då kan de föreslå nya lagar. Vänstern älskar det, för då kan de vinna väljare bland alla nya svenskar som inte får jobb på grund av många år av havererad integrations- och arbetsmarknadspolitik. Feministerna älskar det, för då kan de tala om strukturer och hur dessa osynliga ramar begränsar människor. HBT-lobbyn älskar det, för då kan de genomdriva särskilda rättigheter för män som ligger med män, kvinnor som ligger med kvinnor och vissa som ligger med alla.

Unga, äldre, kvinnor, invandrare, sexuella minoriteter – alla anses vara offer för någon sorts diskriminering, tillhörande så kallade ”svaga grupper”. Kvar, när alla särintressen har sagt sitt, blir i slutändan egentligen bara vita medelålders män – som då per definition blir ännu en diskriminerad grupp eftersom de inte åtnjuter de särskilda rättigheter som övriga grupper har fått!

Vad är egentligen diskriminering? Diskrimineras zigenare när en campingägare säger att han inte vill ha in dem med hänvisning till att det brukar resultera i nedskräpning, busliv och skadegörelse? Diskrimineras en handikappad människa när han inte kan ta sig in på ett fik därför att det saknas en ramp? Vilken millimeterrättvisa är vi egentligen ute efter? Borde inte en campingägare ha rätt att bestämma vem som får vistas på hans camping?

Livet är inte rättvist. Vissa föds i rika familjer, andra i fattiga. Vissa föds med anlag som hjälper dem enormt genom livet, andra får kämpa för att nå halvvägs. Många människor blir sjuka eller råkar ut för olyckor som påverkar deras liv i grunden. Inget av detta kan vi lagstifta bort, livet ser bara ut så. Vi kan inte påverka vårt utseende särskilt mycket heller. Ser du inte särskilt bra ut kommer du att ha det tuffare genom skolåren och du kommer rimligen få svårare att träffa någon. Tyvärr, men det är bara så livet ser ut.

Vilken människosyn har man egentligen när man anser att vissa är ”svaga” och därmed måste tillskrivas särskilda rättigheter för att skyddas? Det i sig är ju att rangordna människor. Om man menar allvar med alla människors lika värde, måste man naturligtvis börja med att ge alla människor lika rättigheter! Det kan inte börja någon annanstans. I vanlig ordning börjar politikerna i fel ände.

Den sanna historien om bakdelen

“Arses are the human races' favourite thing. We like them on each other. We like them on magazine covers. We even like them on babies. When we're alone we like to scratch them, when there's a fire we like to warm them and who among us hasn't, in a lonely moment, reached back for a discreet fondle? We love our arses. When God gave us our arses he had to stick them around the back just so that we wouldn't sit and stare at them all day. 'Cos when God made the arse he didn't say, 'hey it's not your basic hinge, lets knock off early.' He said, 'behold ye angels for I have created the arse. Throughout the ages to come, man and woman shall grab hold of these and shout my name. ' ”

ur en strålande brittisk sitcom vid namn Coupling

När ska de förstå?

Regeringens utredare vill att bredbandsleverantörerna ska tvingas stänga av kunder som lägger ut upphovsrättsskyddat material på nätet, främst filmer och musik. Men utredaren Cecilia Renfors säger att det bara ska gälla användare som lägger ut mycket stora mängder. Hänsyn ska också tas till "användarens behov av Internet", vad det nu kan tänkas betyda.

Det är svårt att förstå det logiska i en lag där det är OK att vara lite olaglig men inte för mycket. Musikindustrins antipiratorganisation Ifpi jublar förstås. Ordföranden Ludvig Werner säger till SVT Text att "först när den illegala fildelningen minskar är det möjligt för de lagliga tjänsterna att utvecklas." I hans ögon är alltså en lag enda möjligheten att bereda väg för lagliga nedladdningstjänster. Det är förstås kvalificerat skitsnack. Folk är villiga att betala för att få ladda ned en produkt snabbt och säkert. Det sker i stor utsträckning i dag. Men ska betaltjänsterna slå igenom på allvar måste de vara bättre än gratistjänsterna. Det är detta film- och musikindustrin borde ägna sin tid åt – inte skrika efter nya lagar.

"Att tänka fritt är stort..."

”Är det bara lögn och kommunistpropaganda att Röda armén befriade Auschwitz – och hela Västeuropa? Frågan är Åsa Linderborgs. Åsa Linderborg är debattör och historiker men framför allt är hon kommunist. Hon är en av dem som har upprörts något oerhört av att Forum för levande historia ska informera om kommunistiska regimers brott. Kunskaperna om kommunismen har visat sig vara bedrövliga hos svenska skolelever. Det är därför hårresande att en historiker vill konservera denna okunskap av egna politiska skäl. Det säger förstås mycket om Linderborg som historiker, men kanske ännu mer om Uppsala universitet, där hon höll till under en tid.

Den historiska institutionen vid universitetet gick vid min studietid där under smeknamnet ”marxistikum”. Att litteraturen var vänstervinklad behöver förstås inte nämnas. Lärare som inte var öppet vänster i sin åskådning höll medvetet en låg profil. Föreläsaren i ekonomisk historia bad i princip om ursäkt för att han lärde ut liberala ekonomiska idéer och när han började häckla Bo Lundgren på lektionstid lämnade jag salen. En annan lärare, fortfarande aktiv vid universitetet, försökte på fullt allvar övertyga oss om att Kuba är en demokrati. Uppsala universitet lever alltså med bravur upp till mottot ”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större”.

Så länge Forum för levande historia bara fokuserade på nazismen (vilket de till stor del fortfarande gör även om perspektivet breddas), var inte Linderborg arg. Informera skolbarn om Förintelsen är OK, men inte om Gulag. Att berätta att Hitler inte var någon kul snubbe är bra, men håll tyst om den där Stalin. Visst kan man ha synpunkter på att en statlig myndighet har till uppdrag att informera om vissa utvalda historiska händelser. Myndigheten behövs egentligen inte. Men om man är emot myndigheten av detta skäl, som Linderborg säger sig vara, kan man inte hålla käft när samma myndighet informerar om nazismen. Det är ett storartat hyckleri.

Och för att avslutningsvis besvara Åsa Linderborgs inledande fråga: Röda armén befriade inte Västeuropa. De ersatte en ockupant med en annan. Befrielsen kom långt senare och det var en befrielse från kommunismen, inte av den. Inte heller alla fångar i Auschwitz befriades. Många betraktades av Stalin som förrädare för att de ”låtit sig” tillfångatas och fick byta ett fängelse mot ett annat. Allt det där vet förstås Linderborg. Men att vara kommunist är inte att tänka fritt eller rätt. Det är att inte tänka alls.

[Aftonbladet]