Grip in tidigare mot buset

Skadegörelsen har spridits från Husby till ett 15-tal förorter. Rågsveds centrum är sönderslaget, polisstationen delvis nedbränd.

Ilskan kokar hos människor som fått sina bilar utbrända och inte ersätts av försäkringsbolagen. Av människor som fått sitt levebröd attackerat.

DN uppger att hälften av alla som gripits för upplopp i Husby är tidigare kända av polisen. Hälften har tidigare gjort sig skyldiga till personrån, narkotikabrott och brott mot knivlagen. Vad gjordes då? Hur reagerade samhället när dessa ungdomar begick brott för första gången?

I Sverige är vi väldigt generösa mot minderåriga som begår brott. Det blir ett samtal med en socialsekreterare om de är riktigt unga. Tanken är väl att vi inte ska straffa ut unga i tidig lider utan öppna famnen och inbjuda dem i samhällsgemenskapen igen. Så att de inte faller ut helt. Men det gör samtidigt att brottslighet är ett alternativ för en 15-åring eftersom konsekvenserna uteblir.

I grunden handlar det förstås om ett föräldraansvar. Är man 15 år har föräldrarna fortfarande ansvaret, även om man är straffmyndig. Ta ett snack med era tonåringar. Och skyll inte på arbetslöshet eller polisen. Ingen har uppmanat eller tvingat er att tända eld på bilar, slå sönder tunnelbanestationen och kasta sten på polisen.

Det finns orsakssamband här - det är knappast en slump att skadegörelsen sker i förorterna och inte på Norrmalm. Men samtidigt ska man inte underskatta att ungdomar faktiskt tycker att det är spännande att slåss mot polisen och att förstöra saker.

Vad gör du när ligisterna kommer till ditt område?

Läs även:
HAX

Det underskattade vänstervåldet kartlagt

Det pratas ofta om "högerextremt" våld (ett begrepp som går att ifrågasätta, men det är en annan diskussion). Vänstern uppmanar liberaler och konservativa att ta avstånd. Det görs politiska statements. Men det pratas väldigt lite om det vänsterextrema våldet som både drabbar politiker, politiska aktivister och vanligt hederligt folk. Sådant våld, oavsett om det riktas mot människor eller egendom eller både och, trivialiseras och bortförklaras ofta med att det handlar om frustrerade ungdomar.

"Den är jämnt fördelad, den politiskt motiverade brottsligheten, det vill säga den autonoma miljön begår lika mycket politiskt motiverade brott som vit makt-miljön."

I rapporten Våldsam politisk extremism - Antidemokratiska grupperingar på yttersta höger- och vänsterkanten visar Brottsförebyggande rådet, Brå, och Säpo att andelen politiskt motiverad våldsbrottslighet är ungefär lika stor inom den nationalistiska och rasideologiska rörelsen som inom den autonoma extremvänstern. Från vänsterhåll är det populärt att enbart lyfta fram det bruna våldet och tona ned det våld som finns inom den autonoma vänstern. Här tas sällan avstånd. Våldsromantiken gör säkerligen sitt till för att vänstervåldet trivialiseras och bagatelliseras. Stenkastarvänstern ges ständigt ursäkter för sitt beteende, som om frånvaro av samlingslokal eller "oro" för globaliseringen skulle vara skäl nog för att med våld ge sig på andra människor.

För avhoppare inom de nationalistiska och rasideologiska rörelserna finns Exit. För avhoppare på vänsterkanten finns ingenting. Det kan vara en god idé att utvidga verksamheten även för personer som vill lämna den hatiska vänstervärlden. Likheterna är många. Det handlar om klass/rashat och kollektiva fördömanden av människor i samhället enbart utifrån vilken grupp de tillhör. De här grupperna bör bekämpas med alla till buds stående medel i en demokratisk stat. Att sluta bagatellisera vänstervåldet är ett steg på vägen.

Ett sätt att uttrycka sig, enligt vissa.

Bra med tidig markering

I Brottsbalken 1:6 står att för brott som någon begått innan han fyllt 15 år får ej tilldömas påföljd. Det vill kristdemokraten och advokaten Peter Althin ändra på. Hans förslag att sänka straffåldern från 15 till 13 år har föga förvånande väckt mycket uppståndelse och kritik. Ordet barndomstolar gör att människor ryggar tillbaka. Även jag är osäker på om det verkligen skulle fungera som Althin tänkt sig det, men det är definitivt värt att diskutera. Frågan om hur vi behandlar unga lagöverträdare och om det alls fungerar måste kunna ventileras utan att det blir kalabalik.

Ingen vill kasta barn i fängelse. Påföljder för brott som begåtts av unga regleras i LUL (Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare). För brott som skulle ge fängelse om gärningsmannen varit vuxen, finns ungdomsvård och de så kallade HVB-hemmen. Uppföljningar visar att effektiviteten i att placera unga i HVB-hem är mycket skrala. Uppföljningen som görs efter tre (eller i vissa fall fem) år går ut på att se om den unge återfallit i brott, om personen är känd av Skattemyndigheten (och således arbetar och försörjer sig) och/eller av Försäkringskassan (och är sjukskriven). Den görs på personnumret och ger alltså en statistisk bild av hur många av alla som tagits in på dyra HVB-hem, där en plats kostar tusentals kronor per dygn, som har klarat sig när de kommit ut i det vanliga livet igen.

Kritiken har varit hård mot behandlingstanken som sådan eftersom den alltså visat sig ge ganska dåliga resultat bland unga. Frågan är vad som är alternativet till vård för människor så unga som 15-18 år. Är den unge mellan 13 och 15 blir det i värsta fall ett fall för Socialtjänsten. Kanske är detta otillräckligt. Personer i KRIS har påtalat problemet med att unga kriminella skickas till Socialtjänsten, rycker på axlarna, går därifrån och fortsätter som förut. Inget ont sagt om alla som jobbar där, men det är möjligt att de inte är riktigt lika avskräckande som en polis och domstol skulle ha varit.

Jag tror inte på hårdare straff, jag tror inte på hårdare tag generellt sett. Men jag tror på tidigare insatser. När man är 13 år har man inte hunnit bli så lika kaxig som vid 17. Att åka fast för ett brott då svider rejält. Unga på glid kan och bör fångas upp tidigt, inte när de hunnit bli 17-18 år och skapa sig en brottslig bana. Ett samtal på Socialtjänsten biter inte särskilt bra, det krävs mer för att i tidig ålder ha en reellt avskräckande effekt. När det gäller unga tror jag, till skillnad från när det gäller vuxna, på en avskräckande effekt. Här finns mer att göra.

Inte så jättesmart

"Ritt din flatlus – nu tar vi ditt rådhus!" Så skanderar ungdomar på väg mot rådhuset i Köpenhamn. De är 1500 stycken. Det de kräver är ett ungdomshus. Anledningen till att det ofta blir våldsamheter är enligt en demonstrant att ”det är bara då det får någon uppmärksamhet i media.”

Det må så vara att media intresserar sig mer för kravaller än lugna demonstrationer. Men hur tror dessa danska ungdomar att de ska kunna vinna sympati från politiker och medborgare genom att krossa fönster och sätta saker i brand…? Vilken konsekvensanalys har man använt då? Och skulle inte dessa 1500 personer med gemensamma medel kunna köpa ett jäkla hus tillsammans? Fast det är klart, det är säkert lättare att vara radikal och kasta lite sten än att lägga egna hopsparade slantar i något konstruktivt.

[Sydsvenskan]

Hårda besked i Angered

Bränderna och vandalismen i Angered har uppmärksammats en hel del i media. Och oavsett vilken nyhetssändning man följde, framgick det tydligt: det är inte vandalernas fel, det är politikernas! Följande förklaringar brukar kunna läsas mellan raderna:

Vi har inget att göra.

Vi har ingen ungdomsgård.

Vi har en ungdomsgård (så vi bränner ned den) /se punkt 1

Vi är egentligen ouppfostrade snorungar, men det får man inte säga i TV så vi skyller i stället på utanförskap och bristande integration.

Vi har inte ätit våra piller i dag.