Krismedvetandet har nått Moderaterna

Moderaterna har så här fem över tolv kommit underfund med att den migrationspolitik som drivits av den förre partiledaren Fredrik Reinfeldt inte håller längre. Anna Kinberg Batra och Elisabeth Svantesson har därför föreslagit att Sverige ska stoppa alla asylsökande vid gränsen som på sin väg till Sverige passerat ett annat EU-land. Detta med hänvisning till Dublinförordningen. I praktiken skulle detta innebära att Sverige stänger gränsen.

Jag känner just nu ett stort äntligen. Inte för att det är en rolig åtgärd att tillfälligt stänga gränsen utan för att det äntligen föreslås en åtgärd på hemmaplan i stället för att ständigt ropa efter hjälp utifrån.

Det moderata förslaget är förstås kontroversiellt och inte helt lätt att genomföra. Men det är sannolikt nödvändigt eftersom signalpolitik inte tycks ge några effekter på asyltrycket och kommun efter kommun larmar om att de inte längre klarar att leva upp till det lagen kräver av dem.

Under den gångna veckan slogs rekord med över 10 000 registrerade asylsökande. Samtidigt som tillfälliga gränskontroller införs under några månader vill M harmoniera asylpolitiken med Tyskland. Även detta är helt nödvändigt för att inte Sverige ensamt ska ha de mest generösa reglerna för asylsökande i hela EU och även fortsättningsvis vara en magnet för ekonomiska migranter.

Nu kommer det snabbtillverkas stämplar med brun färg på Aftonbladets ledarredaktion samt inom Centerpartiet och Miljöpartiet för att springa runt och SD-stämpla alla moderater som inte opponerar sig mot partiets krispolitik. Detta får vi utgå från att Kinberg Batra varit förberedd på.

Elisabeth Svantesson grillades i Studio Ett av två programledare som konstaterade att "så här kan man inte göra". Bara så. Men att inte göra någonting är trots allt det minst ansvarsfulla just nu. Politiker har sitt huvudsakliga ansvar gentemot Sveriges befolkning, inte ekonomiska migranter från andra länder som vill ha del av den svenska välfärden. Folkvalda i Sveriges lagstiftande församling har framför allt ett ansvar för att inte låta grundläggande system i landet kollapsa.

Det som nu borde ske nu är följande: Moderaterna tar ett snack med sina allianskamrater (Centerpartiet kan gå och äta kålpudding så länge). Folkpartiet och Kristdemokraterna får avgöra hur de ställer sig till Moderaternas nya krisplan. Sedan bör Anna Kinberg Batra ta kontakt med Stefan Löfven och efterfråga en uppgörelse mellan Moderaterna (och eventuellt annat alliansparti, troligen KD) och Socialdemokraterna. Löfven ombildar regeringen och dumpar Miljöpartiet. S, M, KD och kanske FP bildar en migrationspolitisk överenskommelse (med passivt stöd av SD).

Avslutningsvis: eftersom det från både vänsterhåll och grönhögern har dragits paralleller i sociala medier mellan det moderata förslaget och Berlinmuren, bör det påpekas att det finns en väsentlig skillnad mellan att ta kontroll över gränserna och att stänga in människor bakom en mur. Vilket nog de flesta begriper.

Den som inte ser detta är bra desperat i sina försök att smutskasta och inte alls intresserad av en seriös lösningsfokuserad diskussion. Men det har vi å andra sidan sett länge.

Läs även:
Anna Dahlberg, Ivar Arpi

Ett experiment

I gårdagens Agenda i SVT debatterade nationalekonomerna Sandro Scocco och Tino Sanandaji asylinvandringens effekt på samhällsekonomin.

Det blev en tidvis väldigt teknisk debatt som tyvärr kan ha avskräckt en del tittare. Men Tino Sanandaji fick fram en viktig poäng som är värd att påminna om när försvararna av dagens asyl- och migrationspolitik hävdar att invandringen är lönsam "på lång sikt" (utan att definiera vad "lång sikt" är). Det är att det som nu sker aldrig har prövats förut. Att en generell välfärdsstat, tillika världens kanske mest generösa, har en invandring av asylsökande på 1-2 procent av befolkningen årligen (takten just nu är 5 procent) är något unikt.

Att hänvisa till kriget på Balkan och den invandring till Sverige som följde i dess spår håller inte. Det var en tidsmässigt begränsad händelse. Det kom många människor till Sverige under några månader. Det vi nu upplever är en folkvandring genom Europa av ekonomiska migranter som till följd av EU:s fallna yttre gräns ser sin chans att få ett bättre liv i ett rikt välfärdsland. Vi ser inget slut.

Tänk dig själv att du är en ung afghansk man. Du har lämnat landet du inte ser någon framtid i och uppehåller dig sedan några år i Iran där du hankar dig fram på olika småjobb. Plötsligt skärper den iranska regimen reglerna för uppehållstillstånd. Du ser dig om efter alternativ och får veta att det nu är möjligt att resa genom hela Europa utan pass eller visum. Schengen har fallit. Det finns ingen yttre eller inre gräns, och långt där borta finns välfärdsstater som erbjuder gratis utbildning, gratis boende, pengar till kläder och mat. Om du bara säger att du är under 18 har du 90 procent chans att få stanna. Vem skulle inte ta chansen?

Hundratals miljoner människor runt om i världen skulle ha asylskäl i Sverige. Hindret för dem har varit att de saknat visum. Med en fallen gräns försvinner plötsligt detta problem. Nu kan de komma som asylsökande och vandra rakt in i välfärdsstatens förmånliga värld eller bara invandra utan att söka asyl. Risken att bli utslängd är närmast obefintlig.

Det är naivt att tro att ett kollapsat mottagande skulle avskräcka människor i förtryckande samhällen att söka lyckan i det lilla paradislandet i norr. Vi kan räkna med att Sverige även i fortsättningen kommer vara en magnet för asylsökande. Effekten kan bara bli en: en knäckt välfärdsstat. Ty Sverige har inte ett system byggt för den här sortens invandring. Det som väntar de flesta är år i ekonomiskt utanförskap.

Det talas just nu framför allt om kostnaderna för själva mottagandet, som skjuter i höjden. Detta är bara initiala kostnader. Det är under de kommande fem tio åren som vi kommer att se de verkliga kostnaderna. När människor inte får jobb. När försörjningsansvaret förs över till kommunerna. När köerna i vården växer. När Folktandvården blir överbelastad (vilket den redan är på många håll). När kvaliteten i skolan sänks eftersom det saknas både lärare och lokaler.

Miljöpartiet må precis som Centerpartiet tala om fler enkla jobb. Men hittills har vi inte sett näringslivet efterfråga en ny svensk ekonomi grundad på en stor sektor av enkla jobb som tidigare rationaliserats bort av effektivitetsskäl. Jag tror inte att företagarna vill tillbaka dit heller. Och Socialdemokraterna och LO vill inte se en låglönemarknad. Återstår olika sorters bidragsanställningar och av politiker konstruerade jobb för att få folk i sysselsättning.

Det Sverige just nu genomlever har aldrig testats förr. Det är ett experiment. Om jag var socialdemokratisk finansminister skulle jag inte sova särskilt gott om natten. 

Här finner du svaret till krisen

Tanken är inte att förstöra din lördag. Men om du likt jag kliar ditt huvud över hur Sverige har kunnat hamna i detta besvärliga läge, räcker det faktiskt att ta en titt på ovanstående klipp som är en kort sammanställning av de tal som hölls på Medborgarplatsen för bara några månader sedan.

Även Stefan Löfven var där. Företrädare för Moderata ungdomsförbundet deltog. Birgitta Ohlsson från Folkpartiet likaså.

Lyssna på deras beskrivning av verkligheten. Det är denna alternativa världsbild som präglat svensk migrationspolitik i ett antal år nu. Där har du förklaringen.

Sossarna klarar inte av kriser

Socialdemokraterna har alltid sett på sig självt som det statsbärande partiet. I decennier har partiet styrt Sverige och byggt upp ett förtroendekapital. När stora delar av Europa var sönderbombat kunde Sverige bygga välfärd och trygghet. Socialdemokraterna har visat sig vara hantverksskickliga förvaltare. Men när det bränner till och blir kris, famlar de.

Nutid. Estonia sjönk samtidigt som regeringen Bildt hade avskedsfest på regeringskansliet. Sverige var precis i skedet att byta regering och statsminister. Den nya socialdemokratiska regeringen, som var stark till följd av ett 45-procentsresultat i valet, famlade från första dagen Ingvar Carlsson tog över.

Sedan fortsatte det. Ett etiskt råd tillsattes för att underlätta för regeringen att fatta beslut. Ministrar hävdade i TV att anhöriga nog inte ville ha hem sina omkomna eftersom de säkert såg alldeles för hemska ut där på havsbotten. Ett försök att täcka över vraket med grus och betong gjordes. Offer filmades och flyttades runt. Men alla lämnades kvar.

Ett stort sår lämnades öppet. Mona Sahlin och Ines Uusmann blev symboler för den politiska inkompetensen och okänsligheten.

I mellandagarna 2004 drabbades Sverige av en lika stor katastrof. Tsunamin tog över 500 svenska liv. Regeringen var senfärdig och begrep inte omfattningen förrän statssekreteraren läste löpsedlarna. Andra länder flög hem sina medborgare med kort varsel medan svenskar fick vänta. Det går förstås att diskutera vilket ansvar staten har för människor på semester i fjärran land, men regeringen kritiserades hårt och i slutändan fick Laila Freivalds avgå som minister. Igen.

Just nu genomgår Sverige den största prövningen som land sedan andra världskriget rasade vid landets gränser. Åter igen sitter Socialdemokraterna vid makten och åter igen ser vi en fullständig frånvaro av politiskt ledarskap. Skillnaden nu är att hela landet kommer att påverkas av regeringens oförmåga att fatta beslut - i decennier framåt.

Regeringen har slagit något slags inofficiellt rekord i presskonferenser de senaste två månaderna där de steg för steg har tagit klivet in i den verklighet som både väljare och borgerliga ledarskribenter sett i flera års tid. Precis som Andrej Kokkonen konstaterar (hela klippet här) visar det på regeringens hyckleri:

Hur tycker du att regeringen har hanterat situationen de senaste veckorna? 

- Jag tycker nog att det har varit en rätt märklig situation. Gång på gång har man gått ut och sagt att man har kontroll över situationen och att man kommer att klara situationen, i alla fall den närmaste perioden. Sedan har man tvingats ha presskonferens nästan varje vecka där man då inser att situationen inte höll på det sätt som man trodde.  

Stefan Löfven har ju sagt att det inte finns något tak för hur många vi kan ta emot, sedan plötsligt så vänder man och säger att man inte längre kan garantera boenden för asylsökande. Hur tror du att vi har kunnat komma hit där vi står nu. 

- Det är väldigt märkligt egentligen att man har kunnat säga sådana saker utan att få stå till svars för det av journalister eller andra politiker. Det inser ju vem som helst att det finns ett praktiskt tak, att det finns ett begränsat antal bostäder och flyktingförläggningar i Sverige, och kommer det fler så har de ingenstans att ta vägen. [...] Det framstår ju för hela befolkningen att den linje man haft, den retorik man använt sig av, har varit tom. Den har varit hycklande, helt enkelt.

Regeringen vädjar till EU om ekonomisk nödhjälp och hjälp med mottagandet. Men den fattar själv inga beslut som kan förbättra situationen för Sverige. Andra länder kan. Men inte Sverige, tydligen.

Försvararna av dagens politik vill ge sken av att det inte finns något att göra och upprepar mantrat "vi har skrivit på konventioner". Jag har inte sett någon journalist ställa frågan vilka konventioner det är som Sverige har skrivit under men som inte Danmark, Finland, Tyskland eller baltstaterna har undertecknat. De kan ju uppenbarligen föra en annan politik än vi.

Det vi nu ser är ännu ett bevis för socialdemokratins oförmåga att styra landet i krissituationer. S är ett hyggligt kompetent förvaltarparti. Men det förmår inte tänka nytt. Det förmår inte ta in nya intryck och att utvecklas. Och framför allt klarar det inte att möta skarpa lägen. Hur tänker sig regeringen att Sverige ska kunna möta den akuta bostadsbristen när vi inte ens klarar att få upp tältplatser som täcker mer än två dagars inflöde?

Den sittande regeringen 2015 kan mycket väl vara den sämsta vi någonsin haft, och det säger inte lite. Det är en sorg för Sverige att vi har en sådan regering just nu när vi genomgår ett nationellt kristillstånd. 

Läs även:
DN: Väljarna vänder i flyktingfrågan

Krismedvetande

I fablernas land

Botten is nådd

Gårdagen bjöd på ett slags passiv dramatik när regeringen via Morgan Johansson på ännu en pressträff konstaterade att Sveriges gräns är nådd vad gäller asylmottagande men att regeringen inte ämnar lägga om sin asyl- och migrationspolitik.

Resultatet blir smått bisarrt. Regeringen säger öppet att den hoppas att många asylsökande vänder vid gränsen, men den har inte för avsikt att hindra någon att komma hit eller medelst de verktyg den förfogar över - såsom föreslå lagstiftning - agera handlingskraftigt.

Jag biter mig fast i påståendet att ingen hade kunnat förutse denna situation då ökningen varit så dramatisk de senaste sex veckorna. Det är helt enkelt inte korrekt. Migrationsverket skrev i sin prognos den 4 november 2014 att en "förhöjd asylprognos kräver samhällsplanering" och tog höjd för så många som 105 000 asylsökande till Sverige under 2015. Alltså nästan exakt det antal som nu har kommit till Sverige den dagen Morgan Johansson kallade till presskonferens för att konstatera att vi inte längre kan garantera tak över huvudet.

Signalerna fanns där för den som var intresserad. Redan för ett år sedan hade alltså regeringen och riksdagen informationen om att 2015 kunde komma att bli riktigt, riktigt besvärligt. Redan för ett år sedan hade regeringen kunnat kalla till samtal och föreslå åtgärder för att bemöta detta. Ingenting gjordes. Så sent som i maj 2015 kallade Stefan Löfven situationen för "en liten ansträngning".

För Migrationsverkets räkning har läget varit ansträngt i tre års tid, då myndigheten fick slut på egna boendeplatser och tvingats köpa upp dyra och ofta mindre bra asylboenden i privat regi. Den kris vi ser nu är inte plötslig på något sätt, och det var verkets Mikael Ribbenvik tydlig med när han fick frågan i går.

Någon samhällsplanering från regeringens och riksdagens sida blev det alltså aldrig tal om. Många av landets större medier har hjälpt till att förminska frågan och peka finger åt alla som velat föra en seriös diskussion. I november i fjol skrev Aftonbladets ledarredaktion att "högern är besatt av flyktingpolitik", och så sent som i morse satt samma ledarskribent i Sveriges Radio och anklagade Ivar Arpi för att "svartmåla" situationen.

Problemet har varit att regering och riksdag under lång tid slagit dövörat till. De har låtit naiv politisk retorik styra och haft föreställningar om att öppna svenska hjärtan är detsamma som svenska boendeplatser. Nu är boendeplatserna slut.

Vi har därmed fått en mycket märklig situation där regeringen har kapitulerat och lagt hela ansvaret för sin migrationspolitik på Migrationsverket och polisen. Redan i dag kommer många människor över gränsen utan att söka asyl. Vart de tar vägen eller vilka de är vet ingen. Utöver detta tänker sig alltså regeringen att även människor som söker asyl ska släppas vind för våg.

Detta kan vara början på en tid av överbelamrade centralstationer med sovande asylsökande i tusental och kanske en ny sorts migrantläger runt om i landet. Det blir intressant att se hur polisen agerar då. Något politiskt stöd har den knappast att vänta.

Läs även:
Fnordspotting, Den sjätte mannen

Ynkryggen Morgan Johansson

I dag blev dagen då regeringen slutligen kastade in handduken, hissade vit flagg. Sverige kan inte längre garantera boenden för asylsökande. Det som varit ett mantra i månader och egentligen år, att alla ska få tak över huvudet, upphör nu plötsligt att finnas till.

Ett alternativ för de asylsökande som inte erbjuds tak över huvudet är att återvända till Tyskland eller Danmark. Det var kontentan av Morgan Johanssons budskap när han i eftermiddags höll pressträff inför ett fåtal måttligt intresserade journalister.

Därmed gör regeringen precis det som den för bara någon månad sedan kritiserade Danmark för - släpper vidare asylsökande till andra länder. Ja, faktiskt uppmanar dem att resa tillbaka. Samtidigt fortsätter regeringen desperat att hoppas på EU. Danmarks utrikesminister bemöter det svenska ropet på EU-nödhjälp med ett torrt konstaterande: "Varje land har valt sin kurs på flyktingområdet. De effekter dessa beslut har måste de hantera själva."

Precis så är det givetvis. Men den svenska regeringen frånsäger sig ansvaret för situationen. Den fattar inga beslut för att få kontroll. I stället ropar den på EU och ger upp målet att ge alla asylsökande tak över huvudet. Regeringens hållning saknar motstycke.

"Jag hoppas att det kan få en dämpande effekt", sa migrationsministern om dagens budskap och var därmed för första gången helt öppen med att han hoppas att färre ska söka asyl i Sverige. I praktiken försöker regeringen styra om migrantströmmen till grannländerna. Varken Danmark eller Finland lär vara särskilt förtjusta i Sveriges agerande.

"Också vi har våra gränser för vad vi klarar av och där är vi nu", avslutade Morgan Johansson sitt korta anförande på presskonferensen. Ja, det är det många som har påpekat under lång tid (då ansåg regeringen att man "inte kan sätta ett pris på människoliv").

Trots de uppenbara begränsningarna har regeringen fört en politik som om inga gränser finns och tydligen levt i den villfarelsen. Framtidsministern sade så sent som i mitten av september, när den samsända debatten mellan svenska och danska politiker och debattörer hölls, att det svenska mottagandet "går jättebra".

Hela den här situationen är skapad av regeringarna Reinfeldt och Löfven. Visioner och drömmar har ersatt sunt förnuft och verklighetsförankrade beslut. Då går det så här. Uppenbarligen behövde vi hamna i det här panikartade läget för att regeringen skulle komma underfund med att Sverige har ett begränsat antal platser för asylsökande. Priset för två regeringars fullständiga mentala retardation ser vi här och nu.

En annan konsekvens av beskedet på dagens presskonferens som många förmodligen inte reflekterar över är att regeringen skjuter över hela ansvaret på Migrationsverket. Det är inte Stefan Löfven som kommer behöva berätta för gråtande barn, aggressiva män och desperata kvinnor att deras resa till Sverige varit förgäves. Det är inte Morgan Johansson som måste hantera reaktionerna från dessa människor när de får veta att de inte ens får tak över huvudet efter en två veckor lång resa. Jag tycker ärligt talat synd om Migrationsverkets anställda i detta läge. De har lämnats vind för våg av en fullständigt ansvarslös och skrupelfri arbetsgivare.

Låt oss summera: regeringen är inte beredd att förändra den politik som satt Sverige i detta ytterst besvärliga läge. Den lägger alltså inte om politiken. Den konstaterar bara att politiken inte fungerar.

Detta är inte bara hårresande ansvarslöst och ryggradslöst. Det är ren ynkedom. Hade regeringen haft förmågan till det hade den skämts.

Läs även:
Johan Westerholm

Vips tog det slut

I dag kommer regeringen att skicka in en begäran till EU-kommissionen om att omplacera asylsökande till andra EU-länder. Detta kan inte kallas annat än ett desperat nödrop från en regering som förlorat kontrollen.

Men det är fortfarande blott en förhoppning. Den svenska regeringen har talat för döva öron i månader nu, och det finns egentligen ingenting som tyder på en vändning i denna fråga på europeisk nivå. Endast en knapp procent av de 160 000 asylsökande som ska fördelas har fått en destination. Men inte ens hundra stycken har de facto flugits till det land som ålagts att ta emot dem. Nu vill alltså Sverige att de länder som inte uppfyllt sin del av uppgörelsen i stället ska ta asylsökande för att avlasta regeringen Löfven. Tillåt mig tvivla på detta upplägg, som först och främst kräver en kvalificerad majoritet bland EU:s migrationsministrar för att gå igenom.

Även om det mot förmodan skulle gå vägen kommer det ta tid och endast handla om den ungerska kvoten på 54 000 personer. Det vore naturligtvis i teorin vara en bra avlastning här och nu. Men det skulle endast köpa regeringen några månader innan läget med dagens höga inflöde blev precis lika ansträngt igen. Detta beror på att regeringen inte har tagit itu med grundproblematiken: svensk asyl- och migrationspolitik.

Att Löfven inte begriper att den rekordstora asylinvandringen till Sverige inte beror på kriget i Syrien utan på västvärldens mest generösa asylpolitik här hemma är onekligen bedrövande. Samma konklusion måste göras i fallet ensamkommande flyktingungdomar. Alla normalt funtade människor bör rimligen kunna lägga ihop ett och ett. Se orsak och verkan. Regeringen klarar det uppenbarligen inte, och det får oerhörda konsekvenser för landet just nu.

Bland andra Anna Dahlberg har varnat för att Sverige kan komma att gå in i väggen. Vi är definitivt på väg dit i själva mottagandet - i natt sov uppemot 100 asylsökande i receptionen på Migrationsverkets huvudkontor i Norrköping. Enligt Mikael Ribbenvik kunde situationen komma att se likadan ut på flera av verkets kontor i landet.

Superlativen över situationen har tagit slut. Det har även Migrationsverkets evakueringsplatser. När det är slut är det slut, och det kan inte ens Miljöpartiet eller föreningen "Allt åt alla" ändra på. Nu när idrottshallar, kursgårdar och gamla äldreboenden tagits i anspråk återstår snart bara tälten.

Det måste vara lattjo att sitta i regering med Miljöpartiet just nu. Carpe diem, Stefan Löfven. Carpe diem.

Med öppet bogvisir

Arbetsförmedlingen är en jätteinstitution som slukar närmare 80 miljarder kr per år. För dessa pengar får vi en dysfunktionell myndighet som inte lyckas med sitt uppdrag ens i de enklaste av fall och som nu åläggs att bidra till etableringen av tiotusentals nyanlända med låg eller ingen utbildning. Det är en utmaning som heter duga.

Jag pratade med en före detta arbetsförmedlare för en tid sedan. Personens berättelse om en myndighet som helt enkelt inte fungerar - överbelastade och bristfälligt utbildade handläggare, ingen styrning, inget enhetligt sätt att dokumentera eller handlägga - bekräftade dessvärre min negativa bild. Om du vill ha ett jobb - gå inte till Arbetsförmedlingen. Emellertid har många inget annat val eftersom deras ersättning är knuten till kravet att de är aktivt arbetssökande och inskrivna på just Arbetsförmedlingen.

AF har länge varit en myndighet med enorma brister, även i goda tider. Nu står den inför sin kanske största prövning hittills. I somras räknade AF med att 45 000 skulle in i det så kallade etableringsuppdraget 2019. Nu tror de att det handlar om så många som 121 000, alltså mer än en fördubbling. Med det asylinflöde Sverige har just nu, och givet att 77 procent av de vuxna och 89 procent av dem som säger sig vara minderåriga får uppehållstillstånd, kan AF räkna med kraftigt ökade volymer att hantera framgent.

Detta betyder dels ökade kostnader - AF räknar med minst 10 miljarder extra år 2019. Men det betyder också att myndigheten tvingas prioritera. När många lågutbildade som inte kan svenska ska in i etableringsuppdraget kommer stödet för andra utsatta grupper - inte minst unga och långtidsarbetslösa - oundvikligen att påverkas. Arbetsmarknadsministern förnekar detta, men det är förstås fånigt att låtsas som att prioriteringar inte behöver göras och att detta oundvikligen kommer drabba vissa grupper. Det är sålunda regeringen som genom sin politik ställer grupp mot grupp nu.

Ingen har något svar på hur en redan dysfunktionell myndighet ska fungera bättre under ett markant högre tryck. Ingen kan förklara hur en myndighet som misslyckas med att matcha högutbildade svenskar till jobb ska lyckas bättre med lågutbildade somalier, eritreaner, afghaner och syrier som dessutom i hög grad kommer att bo under väldigt enkla förhållanden. Jag får helt enkelt inte ihop det.

I denna fråga vilar svaret på huruvida svensk ekonomi kommer att gynnas marginellt eller missgynnas kraftigt av dagens stora asylinvandring. Ty om utvecklingen med mångdubbelt högre arbetslöshet för utrikes födda inte vänds, står svensk ekonomi inför ett stålbad (på lokal nivå kan det se ut så här) som kommer vara under många år framöver. Det är inte bara biståndsbudgeten som kommer påverkas av detta utan betydligt mer marknära verksamheter ute i landet.

När etableringsperioden på två år löper ut tackar staten för sig. Då blir de nyanländas försörjning kommunens ansvar, och då kommer utanförskapet traska rakt in i kommunens budget. Lagom till valåret 2018, dessutom.

Boendefrågan är akut och kommer att så förbli. Men en ännu större nöt att knäcka är att med existerande system få ut en stor men icke efterfrågad grupp människor utan svensk utbildning och med bristfälliga språkkunskaper på den svenska arbetsmarknaden. Vi har inte lyckats med detta på den här nivån förut. Låt oss vara tydliga: det är inte bara en atlantångare som ska vändas. Det är en hel jäkla armada.

Vi befinner oss i helt nya farvatten nu och Sverige styr ut på havet med öppet bogvisir. Vädret vid horisonten ser olycksbådande ut. Har någon månne känslan att detta inte kommer sluta så bra?

Media bizarro

Mediebevakningen av morgonens tömning av det stora migrantlägret på ockuperad mark i Malmö har varit smått bisarr. SVT har direktsänt hela dagen, som om det var en händelse av nationellt eller internationellt intresse.

I själva verket har polisen gått in och avlägsnat individer som olovligt befunnit sig på annans mark. Det är klart att en rättsstat måste agera så. Alternativet är en form av anarki där äganderätten är avskaffad och vem som helst har rätt att stjäla, ockupera och tillvarata annans egendom. Så kan vi inte ha det. Det enda tragiska i denna historia är att avhysningen dröjde så förfärligt länge.

Ja, och så mediernas rapportering, förstås. Medias kritik mot Malmö stad har varit massiv under hela dagen. Carina Nilsson, socialt kommunalråd och ordförande för sociala resursnämnden, har fått svara på frågor om varför avhysningen sker och varför inte svenska skattebetalare ska tvingas betala för att ge romerna boende här. Staden erbjuder fem dagars härbärge.

Såväl inrikesminister Ygeman som statsminister Löfven har i dag upprepat att avhysningen var oundviklig och rätt, att lagen måste vara lika för alla. Precis så är det givetvis. Men det stoppar inte svenska medier för att ta ställning mot avhysningen och ställa politikerna "mot väggen" för den. Det är direkt osmakligt.

Aftonbladet berättade att migranterna inlett en sittstrejk utanför Malmö stads huvudkontor "försöker få kommunledningen att man måste ha en ny boplats att ställa sina husvagnar och baracker på". På plats berättade samma tidning att migranterna var både "arga och rädda".

Även från politiskt håll kommer kritik. Soraya Post (Fi) tycker att avhysningen innebär att Sverige är "sämst i klassen". Hennes partiledare Gudrun Schyman kallar avhysningen "ovärdig". Och juristsekten Centrum för sociala rättigheter, dit Behrang Kianzad hör, tycker att "något gick sönder i Sverige i morse". Jurister som försvarar markockupationer - inget är för tokigt i det nya Sverige.

Ingen har med ett ord nämnt markägarens situation. Nu när migranterna är avhysta är bara en del av jobbet gjort. Markägaren har nämligen att vänta en del av miljonkostnaden för att sanera den tomt som migranterna smutsat ned under ett års tid.

Så ser tydligen svensk rättvisa ut.

Tidigare bloggat:
Laglöst land

Läs även:
Carolin Dahlman, Sverige Radio

Nu får ni bannemej följa lagen

Tiden går. Ännu har avhysningen av landets största migrantläger i Malmö inte genomförts. Den som skulle ha skett i april sköts upp. En ny deadline sattes: 1 november kl. 16.00. Inget hände. Nu ligger saken hos mark- och miljööverdomstolen. Sällan har svensk byråkrati framstått i sämre dager.

I dag har aktivister samlats för att protestera mot att Sverige har äganderätt. Det är en på flera sätt sorgesam historia. För markägaren som fått sin mark ockuperad. Men också för hela samhället som kapitulerat av rädsla för att få anklagelser om "rasism" och "antiziganism" kastade mot sig.

Denna gå på tå-mentalitet har fått följden att vänsterextrema åsikter blivit mainstream. Det har blivit kutym att försvara markockupationer, nedskräpning och kåkstäder. Allt åt alla-mentaliteten har vunnit stora segrar i Sverige de senaste åren. Det sätter landet i ett slags undantagstillstånd. Lagen gäller - men bara för vissa och bara ibland.

Jag är inte ens till freds med argumentationen för själva avhysningen. I stället för att säga som det är - att vi inte kan acceptera att någon tar annans mark i besittning utan lov - har politikerna gjort det hela till en miljöfråga och en fråga om de romska migranternas välbefinnande. Lägret är helt enkelt en sanitär olägenhet som innebär hälsorisker för de boende, säger kommunens tjänstemän. Det är lite som att säga att en inbrottstjuv ska avlägsnas för att denne under inbrottet glömt en kastrull med pasta på spisen som står och kokar torrt, inte för själva inbrottet.

Det finns bara en väg att gå här: platsen måste utrymmas, och detta ska inte främst ske av omsorg om ockupanterna utan för att värna markägarens äganderätt. Vart ockupanterna tar vägen är faktiskt varken polisens, Malmö stads eller svenska skattebetalares ansvar.

Läs även:
Fnordspotting

Förlåt dem, ty de vet icke vad de gör

En Facebookuppdatering fick spridning och blev plötsligt till en bild. Den sammanfattar det politiska läget i Sverige just nu.

Tack till Ola Andersson för hantverket.

I samma båt

Det vore lätt att tänka att den dramatiska utvecklingen i vårt land just nu skulle avspegla sig i vilket parti folk sympatiserar med när opinionsinstituten ringer och frågar. Svensk väljaropinion, som väger samman resultaten från de största mätningarna, visar dock på stiltje.  Det händer kort sagt ingenting just nu.

Jag tror att vi ska tolka detta som att väljarna just nu upplever att de inte har någonstans att vända sig. Det hade varit enkelt om den sittande regeringen varit ensamt ansvarig för den kris Sverige nu står inför. Men så är det ju inte. Alliansen bidrog i allra högsta grad till detta kaos under Fredrik Reinfeldts tid som statsminister. Grunden lades månne långt före Reinfeldt, men det var under hans statsministertid som det började spåra ur på allvar.

Reinfeldt hävdar i en intervju i Dagens Industri att hans "öppna era hjärtan"-tal var en förvarning om den "prövning" som väntade. Den förre statsministern säger också något som illustrerar att inte heller han verkar ha förstått att det är Sveriges migrationspolitik kombinerat med en fallen yttre gräns i EU, inte kriget i Syrien, som skapat det rekordstora asyltrycket:

Vi hade fått entydig information från Migrationsverkets asylprognos att på grund av det politiska läget i världen så väntades ett kraftigt ökat antal människor söka sig till Sverige. Jag har då i en ledarroll som uppgift att berätta för folket vad jag vet. Jag ville berätta att nu kommer en prövning, men vi har sett prövningar förut. Titta på den svenska historien. Folkvandringar har varje gång utvecklat Sverige som samhälle, när grekerna kom, jugoslaverna, folk från Iran och Irak - Sverige växer och anpassar sig varje gång.

Reinfeldt visar dels att han förstod att det skulle uppstå problem men att han aktivt tog beslutet att inte agera preventivt. Det är dåligt ledarskap. Dels att han uppenbarligen är dåligt informerad om hur det ser ut i de svenska utanförskapsområdena i landets storstäder, där det nu främst bor utrikes födda som beviljats asyl i Sverige. Arbetslösheten är mycket högre, kommunen och stadsdelarna går dåligt ekonomiskt och kriminaliteten växer. Antingen tycker Reinfeldt att detta är något vi får leva med just för att folkvandringar "utvecklar Sverige", eller så är han helt enkelt oinformerad och ointresserad. All information når inte alltid dem som sitter i sina elfenbenstorn.

Jag tror att det är alltfler som ifrågasätter Reinfeldts politiska och strategiska geni. Han kommer sannolikt att ses i ett helt annat ljus om tio år. Glorian inom partiet har redan hamnat på sned. Tids nog kommer konsekvenserna av en naiv dåres migrationsuppgörelse med riksdagens tokigaste parti - Miljöpartiet - blir uppenbara även för landets bättre bemedlade.

Så vart ska en stackars väljare vända sig? Det enda som förvånar mig lite med de senaste opinionsmätningarna är att inte soffliggarpartiet har blivit största parti än.

Nu börjar det knaka

Häromdagen sade migrationsminister Morgan Johansson att regeringen kan tänka sig att ge kommunerna rätten att tänja på kravet att snarast erbjuda skolgång till alla barn som anländer. Eftersom det både saknas lokaler och lärare i stora delar av landet kommer nyanlända barn framöver få vänta på att börja skolan.

Regeringen har även pratat om att sänka kraven på vilka som får undervisa i skolan i syfte att öka lärartätheten. Detta är raka motsatsen till kampen för att höja läraryrkets status medelst en lärarlegitimation. Hur fler obehöriga lärare ska höja yrkets status och därmed locka fler att utbilda sig till lärare får regeringen väldigt gärna förklara.

Det stannar inte där. S-bloggaren Johan Westerholm berättar att alla bränder på asylboenden runt om i landet har fått justitiedepartementet att träffa Bevakningsbranschens yrkes- och arbetsmiljönämnd (BYA). Syfte var att förmå dem att sänka kraven på väktarna för att kunna rekrytera många fler. Vem som får vara väktare och vilka befogenheter en sådan har finns reglerat hos Rikspolisstyrelsen och BYA. Dessa vill regeringen sänka.

Vad kan väl möjligen gå fel när outbildade personer ska vakta boenden där människor, som av religiösa och historiska skäl hatar varandra, trängs ihop i våningssängar i samma rum och ska dela samma toalett och dusch?

Samtidigt som dessa samtal pågår sjukskriver sig socialsekreterare som gått in i väggen till följd av en ohållbar arbetssituation.

Överbelastningen på den offentliga samhälsservicen till följd av migrationspolitiken gör att vi har att se fram emot sämre tandvård, sämre sjukvård, sämre äldrevård och lägre kvalitet i skolan. Allt för att i panik möta den ohållbara situation som politiken resulterat i. Dels handlar det förstås om bemanning och lokaler, men det handlar också om kvaliteten på personalen.

Så långt har vi alltså kommit. Socialdemokraterna är på väg att montera ned just det som de i decennier har velat upprätthålla världens högsta skatter för att finansiera. Det är minst sagt besynnerligt.

Vi står på randen till en begynnande systeminfarkt. Det kommer inte att ske över en natt eller ens över ett år. Men sprickorna är nu så pass tydliga att slutresultatet blir svårt att undvika. I praktiken har den offentliga servicen redan varit begränsad på många håll i Sverige. Folktandvården och primärvården har främst på landsbygden varit väldigt ansträngd i många år, vilket tvingat många att välja privata alternativ.

Jag skulle råda alla, oavsett var ni bor, att göra just detta. Byt till en privat tandläkarklinik. Skaffa en hälso- och sjukförsäkring så att du inte behöver stå i den offentliga vårdkön om du blir sjuk. Skolor är ett bekymmer eftersom urvalet skiljer så kraftigt åt beroende på var man bor. Långt ifrån alla kommunala skolor är hårt belastade av migrationssituationen, så där får var och en helt enkelt bedöma läget på just sin ort. Försök slutligen att undanhålla så mycket skatt du kan (helt rimligt med tanke på att du får dubbla utgifter när du väljer privata alternativ).

Regeringen fortsätter hävda att ingen hade kunnat förutse denna utveckling. Det är ett absurt påstående.

Lägg ihop följande: Västvärldens mest generösa generella välfärd+högst grad av beviljade uppehållstillstånd i väst+PUT som huvudregel+högre ersättningar än i andra EU-länder+inga ålderskontroller av påstått minderåriga+rätt till sjukvård och skola även om du får avslag på din asylansökan+ett regelverk som i praktiken omöjliggör utvisningar till de vanligaste asylländerna.

När resultatet av allt detta blir "flest asylsökande per capita i hela västvärlden" är alltså politikerna som står bakom ovanstående politik överraskade.

Ibland undrar jag faktiskt, helt ärligt, hur länge dessa människor kissade på toalocket innan de kom på att man måste lyfta på det.

Läs även:
Johan Westerholm

Men Margot då!

När Jimmie Åkesson i sitt anförande i senaste partiledardebatten i riksdagen varnade för en "välfärdskollaps" sågs han som alarmist.

I ett följande replikskifte påpekade Stefan Löfven att Åkesson inte verkar förstå vad som händer i omvärlden, och berättade en historia om hur en etiopisk kvinna tvingats äta människokött (som om det hade relevans för frågan hur Sverige ska sköta sin migrationspolitik).

I ett annat replikskifte bad Löfven att Åkesson skulle slå upp ordet "empati". Betydelsen var alltså att Åkessons varning för en kollaps av de offentliga systemen i Sverige handlade om en brist på empati med människor som söker asyl här.

I dag publicerar DN en intervju med utrikesminister Margot Wallström. Hon kommenterar inte bara kriget i Syrien utan också situationen i Sverige. Det gör hon på detta sätt:

Jag tror att de flesta känner att vi inte kan upprätthålla ett system där det kanske kommer 190 000 människor varje år, i längden kommer våra system att braka ihop.

Det är nog dags för statsministern att kalla sin utrikesminister till sig och be henne slå upp ordet "empati". En offentlig avbön vore också på sin plats.

Tidigare bloggat:
När avsändare är viktigare än innehåll

Ettbarnspolitiken avskaffas

Kina avskaffar ettbarnspolitiken. Det är kontentan av det beslut som Kinas kommunistparti fattat och som offentliggjordes i dag.

Därmed går en policy som instiftades 1979 i graven. Däremot blir familjeplaneringspolitiken (计划生育政策) kvar. Nu kommer alla få officiell rätt att skaffa ett andra barn. Frågan är hur stor effekt detta kommer ha.

I praktiken har de allra flesta redan haft möjlighet att skaffa ett andra barn. Det har funnits en rad undantag från ettbarnsregeln, och det har också varit möjligt genom att helt sonika betala lokala tjänstemän. Genom att betala skolans rektor har det sedan varit möjligt att ge barnet utbildning.

Någon babyboom är därför knappast att vänta. I motsats till Sverige öser den kinesiska staten inte pengar över barnfamiljer. Framför allt utbildning är dyrt, och för många familjer skulle det helt enkelt bli för kostsamt att betala för utbildning för två barn. Problemet med flera generationer av "små kejsare" (xiao huangdi, 小皇帝), bortskämda och curlade barn, lär bestå.

Förhoppningsvis innebär beslutet att antalet sena tvångsaborter i alla fall minskar. Det har i decennier i Kina utspelats fasansfulla scener runt om i landet när höggravida kvinnor tvingats till abort. Å andra sidan blir alltså familjeplaneringen kvar, vilket ger staten en fortsatt kontroll över befolkningstillväxten men också över kvinnors kroppar.

Som en kines uttryckte saken: "Det är väl för att de som jobbar på den myndigheten ska få behålla sina jobb." Helt fel har han nog inte.

Inför Halloween

För dig som funderar på en riktig skräckmask på Halloween finns nu ett alternativ som skrämmer slag på de flesta: Stefan Löfven-masken.

Det är tydligen många som vill skrämmas, för masken är i skrivande stund slutsåld.

Frågan som försvann

I en tid när migration och integration är de frågor som dominerar det politiska samtalet har en annan fråga hamnat helt i skuggan. Såväl politiker som journalister och allmänhet struntar helt i den nu.

Jag menar förstås massövervakningen. Frågan var het 2008 när den svenska FRA-lagen klubbades. Den fick ett uppsving igen efter Edward Snowdens avslöjanden om hur omfattande och global massövervakningen (utan brottsmisstanke) av vanligt folk faktiskt är och hur involverat Sverige är i detta finmaskiga övervakningsnät.

Inget riksdagsparti var dock särskilt intresserat av frågan, vilket gjorde att den dog politiskt. I dag har Piratpartiet kapsejsat och Miljöpartiet prioriterar makten framför integritetsfrågan sju dagar i veckan.

Journalisterna orkade inte följa upp Snowdens läckor med konsekvensanalyser på en bredare mänsklig och demokratisk nivå. De ställde alltså inte frågor om vad massövervakningen av oss alla i våra datorer och smarttelefoner, genom våra bankkonton och resvanor, får för konsekvenser för oss som människor. De fördjupade sig aldrig i vad som händer med vår demokrati när statliga myndigheter tillåts arbeta utan insyn och i praktiken bli ett slags stat i staten som ingen har kontroll över. Allra minst folket.

Något som jag tror har försvårat för både journalister och allmänhet att ta tydligare ställning i sakfrågan är att vi genom Snowdens läckor fått kännedom om att alla övervakar alla. Det finns ingen god sida längre. Vi kan inte peka finger åt Ryssland och Kina eftersom USA är det land som övervakar mest. Vi kan inte heller skylla på amerikanerna eftersom EU inte är ett dugg bättre. Kort sagt: They're all at it!

Inget land verkar ta medborgarnas rätt till ett privatliv på allvar. Stormen från folket, som månne fanns där i viss mån 2013, har mojnat (i Sverige nådde den aldrig mer än en lätt kuling). Detta gör att situationen känns närmast hopplös, och det är ett skäl till att jag ägnat frågan så pass lite uppmärksamhet den senaste tiden. Jag har helt enkelt inget hopp om en förändring. Jag ser ingen potential i en vändning som kommer öka människors vrede mot de politiker och myndigheter som tar ifrån dem rätten till ett privatliv. Det enda vi som enskilda medborgare kan göra, är att försöka skydda oss så gott det går.

Ett skäl till denna nedslående situation är att den digitala massövervakningen, olikt alla annan övervakning historiskt, tar vår integritet med ena handen och samtidigt ger oss viss bekvämlighet tillbaka. Staten och företagen erbjuder således något i utbyte för den information den tar från oss. När allmänheten vant sig vid denna bekvämlighet - som när du googlar och din sökinformation sparas, när GPS:en i din telefon kan säga exakt var du är, när ICA vet exakt vad du handlat så att de kan skicka personliga erbjudanden till dig och så vidare - är det oerhört svårt att göra ett case om att massövervakningen måste upphöra. Den är inkorporerad i våra moderna liv nu. Och ingen är gladare än de myndigheter och företag som sitter på informationen.

Det som oroar mig mest är vad som kan tänkas bli nästa steg. Om Kina kommer fungera som inspiration för vilken information som staten får tillgång till om dig, och hur den informationen används politiskt för att öka kontrollen, är vi riktigt illa ute.

Det kan låta som en dystopi. Men om den moderna massövervakningen har visat oss något, är det tyvärr dess förmåga att svälla och växa. I synnerhet när både journalisterna och folket är tysta.

Läs även:
HAX

Ett Sverige i konstant undantagstillstånd

"Det ska vara ordning och reda" är ett mantra som Stefan Löfven upprepar så ofta han kan. Men det blir närmast parodiskt att höra statsministern när alla kan se att vi har ett samhälle som snarare kännetecknas av bristen på ordning och reda. Retorik och politik går över huvud taget inte ihop.

Häromdagen blev det känt att Migrationsverket ska börja följa lagen om åldersbestämning av ensamkommande flyktingungdomar. Det är i första hand den asylsökande som ska styrka sin ålder om denne uppger sig vara minderårig. Bevisbördan ligger alltså på den som söker asyl.

Det är ju roligt att en statlig myndighet plötsligt ska börja följa lagen, och det är ett steg framåt eftersom vi vet att det fuskas systematiskt med den angivna åldern när ensamkommande anländer till Sverige. Vi har färska exempel på personer som säger sig vara 16 år men är 24 eller 17 år men är hela 34 år gamla. Det är inte bara moraliskt fel att börja sin vistelse i Sverige med en lögn inför svenska myndigheter utan får också den absurda följden att personer i 25-årsåldern ska dela skola med tonåringar. Här hoppas jag nu att vi börjar se ett slut på tramsandet.

I söndagens Agenda i SVT fick Stefan Löfven frågan om vi de facto har fri invandring till Sverige. Han svarade förstås nej. "Sverige har en reglerad invandring", hävdade statsministern. Men programledaren Anders Holmberg insisterade: "Hur är den reglerad? Det är ju fritt fram att komma in i Sverige." Löfven svarade då att den som kommer till Sverige utan att söka asyl är här olovligt och upprepade att den inre kontrollen ska stärkas och fler utvisas.

Vi vet emellertid att detta är ett spel för gallerierna, polisen uppger att endast fyra procent av deras kontroller leder till att de hittar personer med avvisnings- eller utvisningsbeslut. I praktiken är det således tämligen riskfritt att invandra till Sverige utan att söka asyl. Det vill säga: fri invandring.

Detta är ett exempel på när politiker hänvisar till en lag som i sak är tydlig men där den övriga politiken omöjliggör att lagen kan tillämpas. I fallet med illegala immigranter har både den nuvarande regeringen och Alliansen dessutom beslutat att ge välfärdsförmåner till de som vistas i landet illegalt (s.k. "papperslösa"). Den som fått avslag har till och med kunnat bo kvar på Migrationsverkets boenden och inkassera dagersättning (vilket ingår i den nya överenskommelsen att plocka bort).

Ett annat exempel är EU-migranternas olovliga bosättningar. För någon månad sedan berättade SVT:s Uppdrag granskning om hur det är fritt fram att båda sätta upp bosättningar på kommunal eller privat mark och till och med ta över folks sommarstugor utan påföljd. Äganderätten är satt ur spel, och enskilda människor drabbas av myndigheternas och politikernas flathet.

Det stora EU-migrantlägret i Malmö, förmodligen landets största, är olovligen upprättat på en privat industritomt. I våras överklagades beslutet att avhysa migranterna till Länsstyrelsen. Nu ska det ändå ske. Senast på söndag ska lägret vara tömt. Men markägaren får själv betala hundratusentals kronor för den nedsmutsning som migranterna ställt till med. Det är en helt absurd rättsordning.

Landets myndigheter gör helt enkelt inga ansatser att se till så att svensk lag efterlevs. Politikerna håller för öronen. Aktivister kallar det diskrimineringen och rasism när det i själva verlet är precis tvärtom - att alla behandlas lika. Det är både anmärkningsvärt och bedrövande.

Jag är lite gammaldags av mig. Jag tycker att lagen ska vara lika för alla. Fattigdom är ingen ursäkt för att begå brott. Etnicitet är inget argument för att bryta mot lagen. Om vi vill ha ett samhälle där lagar respekteras (civil olydnad är en separat diskussion, och självfallet kan man och bör man arbeta för att dåliga lagar avskaffas eller skrivs om) och där den som inte gör det, straffas.

Ett samhälle där den politiska eliten pratar om "ordning och reda" och sedan möjliggör det motsatta med sin politik, förtjänar ingen respekt. I förlängningen förtjänar heller detta samhälle ingen respekt.

Vi får därmed ett land i ett slags konstant undantagstillstånd. Ett land där lagar gäller - men bara ibland och bara för vissa.

Tidigare bloggat:
Gränslösa Sverige

Läs även:
Ann-Charlotte Marteus

PK-fascism