Ettbarnspolitiken avskaffas

Kina avskaffar ettbarnspolitiken. Det är kontentan av det beslut som Kinas kommunistparti fattat och som offentliggjordes i dag.

Därmed går en policy som instiftades 1979 i graven. Däremot blir familjeplaneringspolitiken (计划生育政策) kvar. Nu kommer alla få officiell rätt att skaffa ett andra barn. Frågan är hur stor effekt detta kommer ha.

I praktiken har de allra flesta redan haft möjlighet att skaffa ett andra barn. Det har funnits en rad undantag från ettbarnsregeln, och det har också varit möjligt genom att helt sonika betala lokala tjänstemän. Genom att betala skolans rektor har det sedan varit möjligt att ge barnet utbildning.

Någon babyboom är därför knappast att vänta. I motsats till Sverige öser den kinesiska staten inte pengar över barnfamiljer. Framför allt utbildning är dyrt, och för många familjer skulle det helt enkelt bli för kostsamt att betala för utbildning för två barn. Problemet med flera generationer av "små kejsare" (xiao huangdi, 小皇帝), bortskämda och curlade barn, lär bestå.

Förhoppningsvis innebär beslutet att antalet sena tvångsaborter i alla fall minskar. Det har i decennier i Kina utspelats fasansfulla scener runt om i landet när höggravida kvinnor tvingats till abort. Å andra sidan blir alltså familjeplaneringen kvar, vilket ger staten en fortsatt kontroll över befolkningstillväxten men också över kvinnors kroppar.

Som en kines uttryckte saken: "Det är väl för att de som jobbar på den myndigheten ska få behålla sina jobb." Helt fel har han nog inte.

KD: Valfrihet är bra - ibland

Göran Hägglund vill avskaffa pappamånaderna, det vill säga ta bort tvångsdelningen av föräldraförsäkringen som syftar till att få pappor att ta ut mer föräldraledighet.

Föräldrar ska få välja själva, är KD:s motto. Men bara när det gäller familjepolitiken. Det handlar aldrig om den enskildes makt över sitt eget liv och rätten att få välja i sin vardag. Ty KD har väldigt många synpunkter på hur du och jag lever våra liv och vilka val vi gör eller ska få göra.

Visst borde föräldrar själva få styra hur de tillbringar tid med barnen. Kristdemokraterna har rätt i det. Men som valfrihetsparti saknar Kristdemokraterna trovärdighet så länge det fortsätter att vara förmynderiets och moralismens främsta försvarare på i stort sett alla andra områden.

Ett eget val

Mer än hälften av de tillfrågade kvinnorna i en ny undersökning kan tänka sig att bli hemmafruar. Yngre kvinnor är mest positiva.

I media utmålas detta som en nya "hemmafrutrend", kanske inspirerad av alla program om Hollywoodfruar på TV. Det låter som en överdrift. Förhoppningsvis har det heller inget med usla TV-program att göra utan snarare med ett val från hjärtat: att tillbringa mer tid med sina barn när tillfälle ges.

Det är inte upp till mig att värdera vilka val som är bäst. Jag tycker bara att det är skönt att det finns personer även i det statsfeministiska Sverige som skiter i jämställdhetsbonusar, målet med "det jämställda samhället" och patriarkatgnat. Människor som bara säger: nej, vi bestämmer faktiskt själva. Fan, vad ni är bra.

Klåfingriga Sverige

Nya EU-ministern Birgitta Ohlsson upprörs över att det från EU föreslås en obligatorisk sex veckor lång mammaledighet - två veckor före födseln och fyra veckor efter - i hela unionen. Den som vill jobba kort före förlossningen och kort efter, nekas alltså detta.

Det är naturligtvis fel. Och till skillnad från vad DN påstår, bör föräldraledighet inte vara någon EU-angelägenhet över huvud taget. Varje land måste självt få bestämma hur familjepolitiken ska se ut. Men egentligen ter sig Ohlssons invändning ganska märklig. Hon är själv en förespråkare av så kallad "individualiserad" föräldraförsäkring, alltså den modell där politikerna tvingar föräldrarna (utan hänsyn till familje- och arbetssituation) att dela lika "för jämställdhetens skull". Då är plötsligt de enskilda mammornas och pappornas egna val inte ett dugg värda.

Vi ska alltså säga nej till klåfingriga EU men tacka ja till klåfingriga Sverige. Allt i överensstämmelse med den svenska jämställdhetsdiskursen: inskränkningar är OK så länge de sker inom denna diskurs. Ty endast Sverige svenska värderingar har.

DN hoppas, i likhet med Birgitta Ohlsson, att övriga EU ska ta efter den svenska jämställdhetsdiktaturdiskursen där män och kvinnor tvingas vara hemma med barnen precis så mycket som politikerna tycker att de ska vara. Låt oss hålla tummarna för att det möter protester från andra EU-länder åtminstone.