Föraktet för demokratin

I gårdagens Aktuellt debatterade (11 minuter in) Folkpartiets Olle Schmidt och Socialdemokraternas Carl Tham eurokrisen och dess följder.

Som eurofrälst folkpartist hade Schmidt förstås ingen kritik att rikta mot själva europrojektet, medan Tham helt korrekt pekade på att idén med en gemensam valuta var feltänkt från början.

När Carl Tham kom in på ämnet demokrati och pratade om kommandoekonomi från Bryssel blev det väldigt tydligt vad Olle Schmidt står för. Schmidt vill ha en politisk union inom hela EU. Han anser att den nationella demokratin är överspelad och att "Europas sammanhållning är det viktigaste". Schmidt: "Det handlar inte om att minska demokratin, det handlar om att öka människors möjligheter så att man kan få ett bra och gott liv".

Ingen insikt om eurons brister. Ett öppet förakt för folkviljan. Olle Schmidt personifierar ganska väl  euroanhängarna runt om i Europa. Och han visar exakt vad vi har att kämpa mot.

Statens mördande reklam

Ingen lär ha undgått Radiotjänsts reklamfilmer för TV-avgiften genom åren. Snigeln på ögat har sedan länge ersatts av flåshurtiga reklamfilmer där en utvald svensk tackas offentligt under förvånad uppsyn.

Radiotjänst är dock inte den enda skattefinansierade verksamheten som gillar att kasta skattekronor på självförhärligande reklam. Systembolaget har gjort det länge i sina irriterande rådgivande filmer till tonårsföräldrar. Jag hatar Systembolaget. Inte nog med att de är dyra och otillgängliga - de säljer varm öl också. Inte ens i Kina, där folk dricker öl i alla möjliga temperaturer, säljs ölen oftast varm.

Att kliva in på Systembolaget är som att regrediera till infantilitet. Kassörskorna har en uppfostrande uppsyn. Ibland försöker de ge mig småprylar med Systembolaget-loggan på (som jag med stor självbehärskning artigt tackar nej till). Jag har känslan att jag måste se tacksam ut för att över huvud taget få handla. Och så vet jag att jag tack vare alkoholbeskattningen blir blåst så det visslar om det. Jag känner mig lite förnedrad varje gång.

Det som irriterar mig mest är att jag inte har något val, att staten tvingar mig till detta bara för att jag kände en önskan att köpa några öl och en flaska vin. Att jag som vuxen människa, som förväntas ta fullt ansvar för mitt liv på alla andra områden, inte tillmäts förmåga att kunna handla alkohol någon annanstans än i statens egna rumstempererade diskar gör mig till en allt annat än glad kund.

Och så har vi Svenska spel, som har börjat sätta något slags ny standard i fräck skattefinansierad reklam. De nya reklamfilmerna där spelare skrapar Triss utan att vinna men där vinsten ju går till (håll i er nu) vården, skolan och forskningen tar nog priset. Lägg därtill den klämkäcka sloganen "Spela lagom". Vad fan är lagom? Behöver inte vården och skolan alltid mer pengar? Borde inte spelmissbrukare belönas?

Både Systembolaget och Svenska spel hycklar förstås. Deras uppdrag blir en paradox eftersom de dels ska hålla nere konsumtionen av alkohol respektive spel, dels vara tillräckligt attraktiva för att svenska folket inte ska vända dem ryggen och välja utländska konkurrenter. Detta gör att båda plöjer ned massor av pengar på reklam. Särskilt Svenska spel. Alla skattebetalande svenskar betalar således för att bli tillrättavisade och få hurtiga och klämkäcka råd i TV-rutan.

Radiotjänst, Systembolaget och Svenska spel är dinosaurier som borde ha dött ut för länge sedan men som av någon anledning undgick den där stora meteoriten. Någon får väldigt gärna skicka en till.

Bli din egen expert

I dagens expertdominerade samhälle förväntas vi lyssna på barnexperters råd om hur vi ska uppfostra barnen, kostexperter för att veta hur vi ska äta, träningsexperter för att veta hur vi ska träna och så vidare. Vi bör ständigt vara uppdaterade på det senaste. Tänk om vi gör fel?

Kostråd dyker ständigt upp. Vi hinner knappt smälta det ena förrän det kommer ett nytt. För att inte tala om allt som orsakar cancer ena veckan för att nästa motverka hjärt- och kärlsjukdomar. Det finns en ganska tydlig inriktning på informationen: allt som är roligt är förmodligen också farligt. Bäst är därför att avstå. Så när forskningen visar att ett halvt glas vin om dagen är bra för kärlen gnisslar folkhälsoexperterna tänder.

Enligt en ny svensk-amerikansk studie kan köttdieter (eller snarare proteinrik kost) orsaka stroke och hjärtsjukdomar. Låter ju trist för alla köttälskare. Men även om undersökningens resultat skulle vara sanna: bör vi bry oss?

Jag äter chips, godis, dricker öl ibland och rör antagligen på mig för lite. Men det är mina val. Jag tycker helt enkelt att det är roligare att se en film, skriva eller läsa en bok än att springa i motionsspåret. Jag tror inte att jag är ensam om att inte riktigt känna mig hemma i den träningshysteri som råder i Sverige, kanske i synnerhet i Stockholm. Här har Sats blivit den nya kyrkan och självfallet ska varje besök noga registreras som statusuppdatering på Facebook för att inkassera beröm från vänner och ytligt bekanta. 

Många problem som diskuteras livligt i vår tidsålder är rena välfärdsproblem. Depressioner ökar i västvärlden och expansiva ekonomier som Kina där människors levnadsstandard ökar. Med materialism, oändliga valmöjligheter och ökad frihet kommer också beslutsångest och det ofrånkomliga i att ständigt jämföra sig med andra och känna sig otillräcklig. Med välstånd kommer överflöd och bekvämlighet och därmed fetma.

Allt detta är mänskligt. Men det är i grunden inte ett politiskt problem utan något som måste lösas på individnivå. Det finns dock alltid personer som vill göra sina egna bekymmer och utmaningar till ett samhällsproblem. Den egna övervikten är samhällets ansvar - inte kan det väl bero på alltför många fikabesök eller lite för många chipspåsar och timmar framför TV:n?

Övervikten har mycket riktigt blivit en politisk fråga. I världens fetaste land, USA, skrivs på sina håll antalet kalorier ut på snabbmatsmenyerna. Vissa politiker vill lagstifta om detta. Vem kan annars lista ut att ständiga besök på snabbmatsrestauranger kombinerat med lite för många timmar bakom ratten kan resultera i övervikt? Folkhälsopolitiken är per definition moraliserande, men sällan nämns hur infantil den också är. 

Med ett växande antal överviktiga vet medierna att diettips och undersökningar om övervikt intresserar alltfler. Således beställer SVT en undersökning i vilken svenska folket tillfrågas om det är bra eller dåligt med ekonomiska styrmedel för att stävja fetma (läs fettskatt). Jo, det är bra, tycker ungefär hälften. Politikerna är dock, av högst rationella skäl, ointresserade och utmålas därför som svikare alternativt fega i nyhetsinslagen.

Staten kommer även fortsättningsvis vilja styra vad du stoppar i dig och komma med påpekanden att det är bättre att motionera än att spela TV-spel. Läkare, dietister och kollektivister kommer även framgent föreslå skatter på sådant som är gott och onyttigt och förvänta sig att du lyssnar på deras expertråd.

Bli expert på ditt eget liv i stället. Bestäm hur du vill ha det. Och ta konsekvenserna av dina beslut. Svårare än så behöver det inte vara.

SvD till FRA-lagens försvar

När den så kallade FRA-lagen skulle klubbas i Sveriges riksdag för fyra somrar sedan gungade den politiska bloggosfären under vikten av allt engagemang. I dag kan kritikerna konstatera att det gick ungefär som vi förutspått.

Men den kritiserade lagen försvaras av konservativa SvD. Att utmåla integritetsvänner i allmänhet och kanske piratpartister i synnerhet som foliehattar är inget nytt. SvD:s Fredrik Kärrholm gör ett gott försök när han på ledarplats skriver om "rabiata piratpartister" och den nye MUF-ordföranden Erik Bengtzboe och underkänner kritiken mot att både Säpo och Rikskriminalpolisen ska få tillgång till FRA:s tjänster.

Mark Klamberg påminner om att det knappast bara är fåtalet piratpartister som har tydliga invändningar mot lagen om signalspaning och hur myndigheten FRA får tillgång till vår elektroniska kommunikation.

SvD:s ledarredaktion försöker förlöjliga motståndet mot den utveckling vi nu ser med utökad övervakning på samhällets alla nivåer. Men den missar att en rad remissinstanser i stort delar de "rabiata piratpartisternas" kritik.

Ibland är det bättre att vara tyst.

Kungen av pop

Det är i dag tre år sedan popikonen Michael Jackson avled.

Jag var aldrig ett av Jacksons större fans, men förstår ändå hans storhet. Och till skillnad från när många andra stjärnor lämnar oss kändes det oerhört tråkigt när nyheten om Jacksons död kom. Han skulle göra sista turné och höll på med repetitionerna när den där ödesdigra överdosen togs.

Och vilken show det hade blivit. Det går att föreställa sig när man ser dokumentären This is it. Michael Jackson var i sanning en annorlunda figur. Men världen är lite tråkigare utan honom. Musiken lever dock vidare.

Veckan som gick #32

# Mursi vald. Det började lukta militärkupp igen i Egypten. Dagarna gick och ingen segrade utsågs i presidentvalet. Massorna började åter att samlas i frustration på Tahrirtorget i Kairo. Men nu är det klart. Islamisten Mohammed Mursi ska ha vunnit med drygt 50 procent av rösterna. Många oklarheter återstår dock - som vilka befogenheter den nye presidenten får. Makten finns alltjämt hos militären.

# Kina i rymden. Kinas Shenzhou 9 (神舟, gudomlig farkost) har dockat med Tiangong (天宫, himmelska palatset). Det är en stor dag för det kinesiska rymdprojektet. Att docka i rymden är förstås inget nytt. Mest av allt handlar det förstås om nationell stolthet. Kina vill visa att de är en stormakt och som sådan är rymdäventyr obligatoriskt. Detta är bara början på den kinesiska resan i rymden.

# FRA-svek. Alliansregeringen har gjort upp med Socialdemokraterna om att låta polisen få tillgång till FRA:s signalspaning. Detta gäller både Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen. När lagen röstades igenom under stor uppmärksamhet 2008 lovades vi att det var i utländsk trafik som passerade Sveriges gränser som FRA skulle spana. Nu sägs det att det är den internationella brottsligheten de vill komma åt och antalet myndigheter som får tillgång till spaningen har vuxit. Jag undrar bara: Vilka myndigheter kommer härnäst få doppa näven i syltburken? 

Språk möjliggör bildning

Jag skrev i går om att svenska högstadieelevers kunskaper i engelska språket står sig väldigt bra internationellt men att det också har inneburit att bland annat tyskan nobbas av alltfler.

Det finns emellertid fler perspektiv på engelskans dominans i Sverige och det är vilka konsekvenser den får politiskt. Svenska medier är väldigt västcentrerade och uppvisar bristande intresse för vad som sker i resten av världen, det vill säga utanför Europa och USA. Rapporteringen från Afrika handlar mest om svältkatastrofer, från Kina om ekonomi och därutöver får vi ibland veta att Mexiko har problem med drogkarteller.

Språkbarriären blir här ett konkret problem. Om allt färre ungdomar lär sig annat än engelska, om språkkurser får läggas ned på grund av bristande intresse, avspeglas det självfallet även i journalisters språkkunskaper till slut.

Inte ens bland välbetalda toppolitiker ser vi emellertid någon större kunskap i främmande språk. Kommissionär Cecilia Malmström pratar franska obehindrat vilket säkerligen underlättar mycket i hennes arbete då franskan är, eller åtminstone vill vara, ett stort språk i unionen. Men annars är det skralt med språkkunskaperna hos den politiska eliten. 

I Europaparlamentet översätts annars allt till medlemsländernas språk. Det går att förstå detta utifrån att även den mest språkbegåvade står sitt eget modersmål närmast och att debatter om komplicerade fördragstexter nog lättast förs på just detta språk. Det ger alla samma möjlighet att göra sin röst hörd.

Samtidigt innebär det att vi inte ställer några språkkrav på våra politiker. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg talar båda bra skolengelska, men den som har hört Mona Sahlin tala engelska är nog glad över att vi sluppit se henne representera Sverige i internationella sammanhang. Även Göran Persson kämpade med engelskan.

Jag kan tycka att man borde kunna kräva av en statsminister att han/hon inte bara kan engelska flytande utan också klarar sig på franska, spanska och kanske även kinesiska eller ryska. I mina ögon betyder det bildning och ger åtminstone ett sken av något slags kompetens. Dessutom öppnar det säkert dörrar på glänt som annars kanske skulle ha varit stängda. Att på ett statsbesök prata värdens språk är att visa respekt och viss vördnad, något som är universellt uppskattat.

Engelskans stora dominans i Sverige påverkar tvivelsutan nyhetsrapporteringen och -värderingen men också vilka filmer och program som visas på TV. Sverige är oerhört västcentrerat. Medierna ägnade ofattbart mycket tid åt det republikanska primärvalet i USA medan presidentval i Indien eller maktskifte i världens folkrikaste land Kina får några minuters sändningstid allt som allt. Brasilien, ett land på frammarsch, är helt bortglömt i svensk utrikesrapportering. Västcentreringen är problematisk då den förmedlar en skev bild av världen där allt kretsar kring väst och där vårt tankesätt är det enda tänkbara och rätta. 

Kunskaper i språk möjliggör att ta in perspektiv som inte är ens egna, att försöka förstå kulturer som avviker från den egna. Språk möjliggör därmed bildning. Vi är fattigare utan den.

Kina mot himlen

Kinas satsning på rymden fortsätter. Shenzhou 9 (神舟, gudomlig farkost) har dockat med himmelska palatset Tiangong (天宫). Därmed är Kina det tredje landet efter USA och Ryssland att göra detta.

Liu Yang (刘洋) är den första kinesiska kvinnan i rymden. Det är inte osannolikt att den första kvinnan på månen blir en kinesiska. En kinesisk rymdstation ska också byggas.

Mest av allt handlar det förstås om nationell stolthet. Kina vill visa att de är en stormakt och rymdäventyr är ett sätt att göra det på. Samtidigt fortsätter människan att förbereda för framtida Marsresor.

Satsningar på rymden kostar. Nasas rymdfärjor har pensionerats. USA har inte råd längre. Allra bäst vore egentligen om de tre stormakterna gick samman och satsade gemensamt. Mars ligger ju inom räckhåll.

Nya tider, nya språk

När jag gick på högstadiet kunde vi välja mellan tre olika språk som andraspråk: franska, tyska och spanska. Jag vill minnas att fler tjejer valde franska medan de flesta killar valde tyska. Varför det förhöll sig på det sättet vet jag inte.

Sedan dess har det hänt en del. Vilka språk den lilla högstadieskolan erbjuder sina elever i dag ska jag låta vara osagt, men tittar vi på Stockholm erbjuds kinesiska i allt fler skolor och allt längre ned i åldrarna.

I går kunde SVT berätta att svenska högstadieelever är världsbäst på engelska men att andra språk blir lidande av den stora fokuseringen på det anglosaxiska världsspråket. Kurser i klassisk grekiska och latin hotas att läggas ned på Lunds universitet på grund av för svagt intresse hos studenterna. En latinstudent beskriver detta som ett tecken på att Sverige är "ociviliserat". Richard Swartz konstaterar i sin kolumn i DN att svenska elever vänder tyskan ryggen.

Allt detta är begripligt i en tid där engelskan är användbar i princip i hela världen och intresset för språk generellt kanske är på tillbakagång Å andra sidan är detta skifte måhända bara ett av många i historien. Vissa språk får stå tillbaka för andra. Det har inget att göra med hur "civiliserat" ett land är, även om kunskap i både stora och exotiska språk onekligen är ett tecken på bildning. Nog vore världen tråkig om alla bräkte på amerikanska.

Språk kräver tid. Jag läste tyska fram till och med andra året på gymnasiet. Det tredje året var frivilligt. Jag hade ganska lätt för tyskan, även om jag svor en del över grammatiken som blev alltmer komplicerad, men minns väl hur mycket tid som frigjordes när jag valt bort tyskan under det sista gymnasieåret.

Det var ett misstag att inte fullfölja. Men jag var långt ifrån ensam om att lämna tyskan bakom mig då. Systemet med valfria kurser och snittpoäng gjorde säkert många tveksamma att fortsätta läsa något som tog så mycket tid i anspråk när man i stället kunde välja enklare kurser, lättare få maxpoäng och därmed höja sitt snittbetyg. Detta är ett argument jag använt mot spådomen att den svenska skolan måste hårdsatsa på kinesiska. Jag undrar dels hur många som skulle vara tillräckligt motiverade för att lägga ned den tid som krävs i början, dels hur mycket de skulle hinna lära sig när så många andra ämnen samtidigt kallar på uppmärksamhet.

Kinesiskan framstår som svårtillgänglig på grund av tecknen och för västerlänningar obekanta uttal. Men när det kommer till att lära sig uttala olika kinesiska morfem finns i dag mängder av hjälpmedel online, inklusive mer eller mindre användbara instruktionsfilmer på YouTube. Barnvisor som denna kan duga utmärkt för att höra skillnaden mellan exempelvis zh, ch, sh och ji, qi, xi. Till skillnad från tyskan blir kinesiskan inte alls svårare ju mer du lär dig utan tvärtom alltmer lättillgänglig. Grammatiken är enkel och logisk. Vilket i mina ögon den svenska inte alltid är.

Oavsett vad du studerar för språk har de alla gemensamt att de öppnar dörrar till nya världar. Kinesiskan kan sägas ha förändrat mitt liv. Oavsett vilket språk du funderar på att börja plugga, tveka inte. Det kan visa sig vara det bästa du gjort.

Tidigare bloggat om kinesiskan:
你会说汉语吗？
Kinesiskans ställning i svenska skolan
Framtidens språk

Beijing ska åter bli cykelns stad

Jag minns hur jag under något av de första besöken i Beijing ville besöka den vackra parken Beihai norr om Förbjudna staden. Tidigare hade jag åkt taxi men nu var vädret så vackert att jag ville transportera mig på annat sätt. Jag tog en titt på kartan och bestämde mig för att det där, det såg ju inte så värst långt ut. Jag går. En timme senare eller så, i tryckande värme, insåg jag mitt misstag.

Som Stockholmsbo hade jag vant mig med att kunna ta mig till fots i stort sett över hela stan. Det går ju faktiskt att gå tvärs över stan, från Vasastan till Söder, om man vill. Beijing är lite större. Numera går jag inte så mycket som tidigare när jag besöker den kinesiska huvudstaden. Å andra sidan är inte heller taxi eller buss ett särskilt bra alternativ eftersom bilköerna i Beijing är monstruösa.

Det är därför glädjande att staden kommer att satsa mer på cyklar framöver. I ett småskaligt försök lånas cyklar ut för en krona i timmen eller tio kronor för en hel dag. Tanken är att systemet ska byggas ut till 50 000 om tre år och att staden därmed ska kunna matcha exempelvis Hangzhou med sina 60 000 lånecyklar.

Kollektivtrafiksatsningar har inte saknats de senaste åren. Beijing har numera en förträfflig tunnelbana som har byggts ut rejält både före och efter OS 2008. Men linjerna är många och ibland kan man tvingas till upp till tre byten för att nå sin destination. Cykel är därför det bästa färdmedlet. Nu kör kineserna som biltjuvar och har alls ingen respekt för trafikljus eller cykelbanor så ett stort mått av försiktighet är på sin plats.

Men fler cyklister, samtidigt som det blir allt dyrare och tidsödande att köra bil, kommer förhoppningsvis åter göra Beijing åter till den cyklande stad den en gång var.

 Det saknas inte taxibilar utanför centralstationen Beijing Zhan (北京站)

i huvudstaden. Men det kan ta tid att ta sig dit man ska på grund av köerna. 

Ge igen för gammal ost

Uppdrag gransknings reportage om den ommärkta och ommalda köttfärsen 2007 är programmets mest omtalade någonsin. Det blev en rejäl spinn i media och ICA ställdes till svars för fusket. "Det är fel på rutinerna", upprepades från ansvarigt håll då. Snarare var det väl så att de anställda följde de rutiner som fanns och funnits under lång tid och att ägarna tjänade på det.

Nu har Aftonbladet gjort en likadan undersökning. Först har de avslöjat att ostar och lax märks om. Och nu återkommer köttfärsen i diskussionen. Anonyma anställda vittnar om att kött vars bäst före-datum gått ut mals om och säljs igen som färsk köttfärs.

Det behöver inte betyda att den som äter köttet riskerar att bli sjuk. Men ICA lurar förstås sina kunder när de säljer gammalt som nytt. Att packa om sådant som fortfarande är ätbart är inte fel, det slängs onödigt mycket mat. Men kunden måste informeras och priset sänkas.

Problemet för oss som kunder är att det är nästintill omöjligt att kontrollera hur allt detta sköts bakom kulisserna. Tidigare har vi fått höra om hur kött som inte alls är svenskt märks om och får en svensk flagga på förpackningen. Även detta är att bedra kunden eftersom svenskt kött oftast är dyrare än irländskt eller danskt. Men vi kan inte veta om det vi köper verkligen är det vi tror att vi köper.  

Det jag undrar är om detta endast sker i ICA:s butiker eller om det även pågår hos konkurrenterna. I så fall har vi som kunder ingen chans att påverka genom att handla någon annanstans. Men det är intressant att skandalerna hittills främst har avslöjats hos just ICA.

Cirkus Assange tuffar på

Det var inte så länge sedan det stod klart att Julian Assange uttömt sina rättsliga möjligheter att överklaga utlämningsbeslutet till Sverige. Men det var förstås att hoppas på för mycket att Julian Assange skulle ta tjuren vid hornen och komma till Sverige.

Senaste kapitlet i denna cirkus är att Assange sökt politisk asyl i Ecuador. Han befinner sig nu på den ecuadorianska ambassaden i London. Det är en bisarr vändning i en redan absurd historia.

I stället för att låta sig utlämnas till Sverige och svara på våldtäktsanklagelserna, som kanske inte ens leder till någon rättegång, väljer Julian Assange att fly. Han gör sig inte bara till åtlöje på detta sätt, han skadar dessutom WikiLeaks.

Assange är förmodligen alldeles för uppfylld av sig själv för att ta in sakliga argument just nu. Genom att få politisk asyl stärker han också sin image som utsatt och hotad av stormakters intressen. Kanske är dessa våldtäktsanklagelser och hot om utlämning till USA det bästa som har hänt hans ego. Han har verkligen blivit någon.

Sista ronden

Nu har den sista resningsansökan lämnats in. Sture Bergwall, mer känd som Thomas Quick, kan därmed bara vänta på beslutet. Allt tyder på att han beviljas resning och slutligen frias från alla misstankar även denna gång.

Bergwall har redan beviljats resning i fyra fall och friats från morden på Johan Asplund, Yenon Levi och Therese Johannesen.

Denna sista resningsansökan gäller dubbelmorden i Appojaure 1984. Sture Bergwall säger själv att han hoppas kunna vara fri vid nyår. Omöjligt är det inte.

Dömd för åtta mord - sannolikt oskyldig till samtliga. Det är en rättsskandal som saknar motstycke i modern svensk rättshistoria.

Tidigare bloggat i ämnet:
Rättvisa!
Skandalen är redan ett faktum
Den krackelerande rättssäkerheten
Skandalen runt Quick bara växer
De skapade ett monster
När oskyldiga erkänner

FRA-sveket är fullbordat

Alliansregeringen har gjort upp med Socialdemokraterna om att låta polisen få tillgång till FRA:s signalspaning. Det gäller både Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen.

Därmed är sveket fullbordat. När den så kallade FRA-lagen under stort motstånd klubbades sommaren 2008 och motståndarna inom Centerpartiet och Folkpartiet till sist gick med på en uppgörelse, fick vi veta att det endast var utländska mål som var av intresse. Det var i utländsk trafik (eller "trafikstråk" som det hette på FRA-iska) som passerade Sveriges gräns som FRA skulle spana.

Dessa löften var inte vatten värda. Ibland är det tråkigt att behöva säga att vi hade rätt hela tiden. Ändamålsglidningen har säkert bara börjat.

Jag tar en titt på vad jag skrev för ganska precis fyra år sedan när lagen röstats igenom. Det var uppröda känslor då. I dag är känslorna mer dämpade. I dag känner jag mest en stor ledsamhet och sorg över tillståndet i svensk politik, där integritets- och rättighetsfrågorna helt har knuffats undan.

Nu får alltså både Säpo och RKP tillgång till FRA:s tjänster. Vilka myndigheter står näst på tur?

Veckan som gick #31

# Valsöndag. Under söndagen hålls tre viktiga val. Parlamentsvalet i Frankrike väntas vinnas av vänstern. I Grekland hålls omval efter att ingen lyckats bilda regering efter valet i maj. Där väntas vänsterkoalitionen Syriza segra. Och i Egypten hålls den andra omgången i presidentvalet mellan Muslimska brödraskapets Muhammad Mursi och den gamla regimens Ahmed Shafiq. Valdeltagande ser ut att ha blivit ännu lägre denna gång - runt 40 procent - och skälet är att nästan hälften av alla som röstade i första omgången lade sin röst på andra kandidater än de två som nu gör upp om presidentposten.

Vem som än vinner blir det svårt att spåna om framtiden. Någon konstitution finns ännu inte och därmed är det heller inte klart vilka befogenheter den nya presidenten får. Därtill är parlamentet upplöst och det talas om att militären ska genomföra en tyst kupp. Demokratin kommer att ta tid på sig i Egypten.

# Glädjande mangadom. Högsta domstolen valde att fria seriekännaren Simon Lundström och gjorde därmed en annan bedömning än tings- och hovrätten gjort.  Enligt HD är bara en av de beslagtagna bilderna barnpornografisk. Ändå frias Lundström med hänvisning till sitt yrke. Det väcker en del frågor om likhet inför lagen och svåra gränsdragningsproblem framöver. Det sista är knappast sagt om barnpornografilagen. Den borde egentligen skrivas om.

# God natt, Saab. Saabaffären blev klar till slut. Men den slutade med att ett elbilskonsortium tog över verksamheten och att Riksgälden blev ägare till reservdelsbolaget Saab Parts. Kinesiska Youngman, som ville köpa alltihop, drog således nitlotten. Därmed är Saab som vi känner det, som en nischad biltillverkare med snygga och tilltalande större bilmodeller, historia. Nu ska det byggas elbilar en produkt som lockade några tusen köpare i hela Europa i fjol. Och någon bil kommer inte att rulla ur fabriken de kommande 18 månaderna. Arbetstillfällena har därmed knappast återvänt till Trollhättan. Och Saab har inte alls återuppstått. Ett tråkigt slut på en tråkig historia.

Kineserna och maten

I Sverige frågar vi varandra om vädret. I Kina är ämnet på allas läppar mat. På något sätt är det senare mer sympatiskt.

Jag började älska kinesisk mat vid mitt första besök i landet och har sedan dess fått ett ökat intresse för kinesisk kokkonst. Smakerna. Dofterna. Och inte minst variationen. Det går inte att tröttna.

Många svenskar är intresserade av det kinesiska köket (eller snarare köken). Det illustreras exempelvis av det sanslösa utbudet av Kinarestauranger runt om i landet. Men det vi äter där är förstås sällan riktig kinesisk mat, serverad av kineser. Få av dem håller vad en kines skulle betrakta som acceptabel standard, men de får sin beskärda del av svenska gäster sugna på friterade räkor, sötsur sås och biff med böngroddar.

Tyvärr ger det likriktade utbudet en skev bild av vad kinesisk mat är - eller kan vara. Kinesisk mat är så oerhört mycket mer än de enkelspåriga rätter som serveras i Sverige. Personligen är jag väldigt förtjust i kryddstarka nudelrätter, men de är svåra att hitta här. I Kina räcker det med ett besök hos exempelvis 李先生, Mr Li, för att mätta nudelabstinensen. En fullgod lunch för åtta kronor.

Kinesisk matkultur har skildrats utmärkt i Kinas mat, en SVT-serie i vilken vi fick följa sympatiske Fredrik Önnevall bland några grundläggande råvaror i den kinesiska kosten. Sedan är förstås så, att den som vill äta all som rör sig kan göra det i Kina. Men är man inte intresserad av skadedjur, sköldpadda, orm eller hund finns det gott om riktigt god mat att sätta tänderna i runt om i Kina - med varje provins egna speciella smaker och specialiteter.

Serien 舌尖上的中国 , "på Kinas tungspets" (den heter A bite of China på engelska), skildrar den kinesiska matkulturen på ett fint sätt och har blivit väldigt populär i det matälskande Kina. Den finns upplagd på YouTube och det första avsnittet har engelsk text. Låt dig väl smaka!

Aung San Suu Kyi till Norge

Aung San Suu Kyi har inte kunnat lämnat Burma på 24 år. Hon var så trött efter den långa flygningen till väst att hon kräktes under presskonferensen och fick ursäkta sig.

Men det är stort att hon har har fått resa utomlands. I dag ska hon, 21 år försenad, hålla sitt Nobelföredrag och ta emot det fredspris hon fick 1991 för sin kamp för demokrati och mänskliga rättigheter i Burma.

Det som har hänt den senaste tiden, de stegvisa men ändå tydliga förändringarna i demokratisk riktning, visar att även de mest hårdföra diktaturer kan förändras. 

Tanken på att Liu Xiaobo en dag ska kunna göra samma resa som Aung San Suu Kyi nu gjort inger lite hopp.

En förnuftig HD-dom

Mangakännaren Simon Lundström vann en stor men lite oväntad seger när Högsta domstolen i dag frikände honom från åtalet gällande barnpornografibrott. Bakgrunden till målet behöver väl knappast repeteras, men Lundström dömdes alltså i både tingsrätt och hovrätt för innehav av barnpornografi efter att polisen funnit ett mindre antal mangabilder föreställande "barn" i sexuella poser i hans gigantiska mangasamling.

HD konstaterar att bilderna är pornografiska och att de föreställer barn men att det handlar om fantasifigurer. Något som alltså både tingsrätt och hovrätt i sin tolkning av lagen ansåg inte spelade någon roll. För Simon Lundström är skadan redan skedd på det privata planet, men frikännandet är förstås oerhört viktigt både för honom personligen och för den konstnärliga friheten i Sverige.

Förhoppningsvis kan denna dom göra att polisen framöver fokuserar på riktiga övergrepp på verkliga barn, inte på fantasifigurer i någons bokhylla. Och förhoppningsvis innebär detta att spelutgivare i framtiden inte behöver dra tillbaka spel i Sverige på grund av den svenska barnpornografilagstiftningen.

Detta var en förlust inte bara för åklagaren utan också för organisationerna Ecpat och Rädda barnen, som inte ser någon som helst skillnad mellan dokumenterade sexuella övergrepp på riktiga barn och japanska serietidningsalbum. För ovanlighetens skull segrade faktiskt förnuftet.

Striden om Internet

Per Bylund skriver att Facebook är vad staten vill att Internet ska vara och varnar för "Internet2". Vi kan vara på väg från det decentraliserade nät vi i dag känner till, där det är möjligt att gömma sig bakom proxyservrar och radera kakor, till något helt annat:

"Ett Internet2 skulle fungera helt annorlunda – i alla fall bakom det användarna ser. Det skulle ha full kontroll på vem som gör vad, kunna följa varje försök till kommunikation och kartlägga mönster i handlande, skapa sociogram över hela världen med näst intill komplett information. Med andra ord, polisstatens våta dröm."

Internet har alltid betraktats som en hal tvål av politikerna. Makthavare i såväl diktaturer som demokratier fruktar den frihet och makt som Internet ger vanliga människor och gör allt de kan för att begränsa den. Flera arabländer har sett sina makthavare kastade överbord tack vare den kraft som de sociala medierna möjliggör. Nätet ger också vanliga medborgare chansen att göra sina röster hörda i frågor som just de anser särskilt relevanta. Kraven på makthavarnas tillgänglighet ökar. Avslöjanden och skandaler får global spridning på några ögonblick, vilket blivit tydligt inte minst i Kina - den enorma censurapparaten till trots. Internet är, eller kan vara, således historiens främsta demokratiska verktyg. Med eller utan arabiska vårar.

Jag har skrivit tidigare om det moderna livet som ett liv i skyltfönster, om att vara ständigt tillgänglig för andra som kan se var du är, vad du gör och med vem. Sett ur ett historiskt perspektiv har denna sorts öppenhet endast funnits i auktoritära stater och då i form av kontroll. Nu anammas den av människor i stabila demokratier. En liten obehagskänsla sprider sig när den nya telefonen vill ha mina personuppgifter och frågar om jag vill ha positioneringssystemet påkopplat eller avstängt.

Google, Apple och Facebook är tre giganter vars tjänster många av oss använder dagligen under förutsättningen att de får tillgång till vår personliga information. Det har således skett en väldigt snabb tillvänjning till att dela information med både storföretag och helt främmande människor. Det är slutna system där vi som privata användare har noll möjlighet att påverka användarvillkoren - som dessutom kan ändras när som helst.

Deras makt växer sakta men säkert. Du behöver Facebook för att få tillgång till allt från bostadssidor till kommentarsfunktioner på nyhets- och debattsidor. Och det är sannolikt bara början. Du behöver ett Googlekonto för att lägga upp filmer på YouTube eller blogga via Blogger. Och varje sökning, alla dina intressen, allt du inbillar dig att du söker efter "i hemlighet", känner Google till. Därtill har Apple sin egen slutna värld där användaren är helt och hållet i fruktföretagets våld. Det behöver väl knappast nämnas att Google, Apple och Facebook är tre oerhört framgångsrika företag. Deras strategier är oerhört effektiva.

Medan jag anser att bloggosfären är ett viktigt demokratiskt verktyg har Facebook utvecklats inte bara till ett tillhåll för narcissister (vilket väl må vara hänt) utan en alltmer komplett övervakningscentral. Än så länge används denna makt främst i menlösa syften av typen "din vän gillar A, gilla A du också". Men strategin att arbeta mot allt vad personlig integritet heter är tydlig. Räkna med att Facebook kommer att ha alltmer koll på ditt liv framöver.

För 15 år sedan var känslan att man kunde göra lite vad man ville och vara vem man önskade på Internet. Frihetskänslan var total - politikerna vettskrämda. Framöver bör du räkna med att kunna stå för allt du företar dig på nätet, inför vänner, företag och myndigheter. Även det mest privata. Ty inget du gör kommer att kunna hållas privat.

På så sätt kommer vi i framtiden konstatera att när det gäller striden om Internet, var det trots allt politikerna som i slutändan vann.

Tidigare bloggat:
De andras liv

Moderat spariver

En arbetsgrupp i regeringskansliet ska ta ett helhetsgrepp på Försvarsmaktens ekonomi och, får vi förmoda, föreslå hur man kan spara pengar.

Kristdemokraterna ingår inte i arbetsgruppen och är följdriktigt sura. Det är även Folkpartiet och Centerpartiet, som anser att det inte går att spara mer på försvaret just nu.

En borgerlig regering, anförd av Moderaterna, som fortsätter bantningen av det svenska försvaret (just det de själva kritiserade i opposition). Vem kunde tro det för tio år sedan.