Språk möjliggör bildning

Jag skrev i går om att svenska högstadieelevers kunskaper i engelska språket står sig väldigt bra internationellt men att det också har inneburit att bland annat tyskan nobbas av alltfler.

Det finns emellertid fler perspektiv på engelskans dominans i Sverige och det är vilka konsekvenser den får politiskt. Svenska medier är väldigt västcentrerade och uppvisar bristande intresse för vad som sker i resten av världen, det vill säga utanför Europa och USA. Rapporteringen från Afrika handlar mest om svältkatastrofer, från Kina om ekonomi och därutöver får vi ibland veta att Mexiko har problem med drogkarteller.

Språkbarriären blir här ett konkret problem. Om allt färre ungdomar lär sig annat än engelska, om språkkurser får läggas ned på grund av bristande intresse, avspeglas det självfallet även i journalisters språkkunskaper till slut.

Inte ens bland välbetalda toppolitiker ser vi emellertid någon större kunskap i främmande språk. Kommissionär Cecilia Malmström pratar franska obehindrat vilket säkerligen underlättar mycket i hennes arbete då franskan är, eller åtminstone vill vara, ett stort språk i unionen. Men annars är det skralt med språkkunskaperna hos den politiska eliten. 

I Europaparlamentet översätts annars allt till medlemsländernas språk. Det går att förstå detta utifrån att även den mest språkbegåvade står sitt eget modersmål närmast och att debatter om komplicerade fördragstexter nog lättast förs på just detta språk. Det ger alla samma möjlighet att göra sin röst hörd.

Samtidigt innebär det att vi inte ställer några språkkrav på våra politiker. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg talar båda bra skolengelska, men den som har hört Mona Sahlin tala engelska är nog glad över att vi sluppit se henne representera Sverige i internationella sammanhang. Även Göran Persson kämpade med engelskan.

Jag kan tycka att man borde kunna kräva av en statsminister att han/hon inte bara kan engelska flytande utan också klarar sig på franska, spanska och kanske även kinesiska eller ryska. I mina ögon betyder det bildning och ger åtminstone ett sken av något slags kompetens. Dessutom öppnar det säkert dörrar på glänt som annars kanske skulle ha varit stängda. Att på ett statsbesök prata värdens språk är att visa respekt och viss vördnad, något som är universellt uppskattat.

Engelskans stora dominans i Sverige påverkar tvivelsutan nyhetsrapporteringen och -värderingen men också vilka filmer och program som visas på TV. Sverige är oerhört västcentrerat. Medierna ägnade ofattbart mycket tid åt det republikanska primärvalet i USA medan presidentval i Indien eller maktskifte i världens folkrikaste land Kina får några minuters sändningstid allt som allt. Brasilien, ett land på frammarsch, är helt bortglömt i svensk utrikesrapportering. Västcentreringen är problematisk då den förmedlar en skev bild av världen där allt kretsar kring väst och där vårt tankesätt är det enda tänkbara och rätta. 

Kunskaper i språk möjliggör att ta in perspektiv som inte är ens egna, att försöka förstå kulturer som avviker från den egna. Språk möjliggör därmed bildning. Vi är fattigare utan den.