Statens mördande reklam

Ingen lär ha undgått Radiotjänsts reklamfilmer för TV-avgiften genom åren. Snigeln på ögat har sedan länge ersatts av flåshurtiga reklamfilmer där en utvald svensk tackas offentligt under förvånad uppsyn.

Radiotjänst är dock inte den enda skattefinansierade verksamheten som gillar att kasta skattekronor på självförhärligande reklam. Systembolaget har gjort det länge i sina irriterande rådgivande filmer till tonårsföräldrar. Jag hatar Systembolaget. Inte nog med att de är dyra och otillgängliga - de säljer varm öl också. Inte ens i Kina, där folk dricker öl i alla möjliga temperaturer, säljs ölen oftast varm.

Att kliva in på Systembolaget är som att regrediera till infantilitet. Kassörskorna har en uppfostrande uppsyn. Ibland försöker de ge mig småprylar med Systembolaget-loggan på (som jag med stor självbehärskning artigt tackar nej till). Jag har känslan att jag måste se tacksam ut för att över huvud taget få handla. Och så vet jag att jag tack vare alkoholbeskattningen blir blåst så det visslar om det. Jag känner mig lite förnedrad varje gång.

Det som irriterar mig mest är att jag inte har något val, att staten tvingar mig till detta bara för att jag kände en önskan att köpa några öl och en flaska vin. Att jag som vuxen människa, som förväntas ta fullt ansvar för mitt liv på alla andra områden, inte tillmäts förmåga att kunna handla alkohol någon annanstans än i statens egna rumstempererade diskar gör mig till en allt annat än glad kund.

Och så har vi Svenska spel, som har börjat sätta något slags ny standard i fräck skattefinansierad reklam. De nya reklamfilmerna där spelare skrapar Triss utan att vinna men där vinsten ju går till (håll i er nu) vården, skolan och forskningen tar nog priset. Lägg därtill den klämkäcka sloganen "Spela lagom". Vad fan är lagom? Behöver inte vården och skolan alltid mer pengar? Borde inte spelmissbrukare belönas?

Både Systembolaget och Svenska spel hycklar förstås. Deras uppdrag blir en paradox eftersom de dels ska hålla nere konsumtionen av alkohol respektive spel, dels vara tillräckligt attraktiva för att svenska folket inte ska vända dem ryggen och välja utländska konkurrenter. Detta gör att båda plöjer ned massor av pengar på reklam. Särskilt Svenska spel. Alla skattebetalande svenskar betalar således för att bli tillrättavisade och få hurtiga och klämkäcka råd i TV-rutan.

Radiotjänst, Systembolaget och Svenska spel är dinosaurier som borde ha dött ut för länge sedan men som av någon anledning undgick den där stora meteoriten. Någon får väldigt gärna skicka en till.

Avskaffa lagom

Kristdemokraterna är på väg att svänga i frågan om det svenska spelmonopolet. Ni vet det där som bland andra Moderaterna ville avskaffa när de satt i opposition men som de nu håller som ett kärt barn. KD kan tänka sig att släppa in privata bolag - även om de skyller på EU.

Betyder detta att Alliansen kan enas? Inte nödvändigtvis. Privata spelbolag i Sverige skulle sannolikt minska intäkterna för kassakon Svenska Spel. Anders Borg har uppskattat intäkterna och sagt blankt nej till en förändring.

Det regeringen borde göra är förstås att låta förnuftet tala och avskaffa spelmonopolet, sälja Svenska Spel och låta privata företag ta hand om verksamheten. Det vore lagom.

Kina, sex och orakade brudar

Kinesiska myndigheter går i en ny aktion till angrepp mot vulgärt material på nätet, det vill säga främst porren men också smygfilmning, förtal och dylikt. Det är ett litet steg tillbaka i den ständiga dragkamp mellan ökad frihet och ökad kontroll som pågår i dagens Kina.

Det är lite intressant att se rubrikerna i svensk media om Kinas Internetcensur, särskilt när det gäller pornografi. Kan vi tänka oss liknande rubriker när svenska politiker vill censurera nätet? "Sveriges censur slår till mot webben". Icke troligt. Censur är bara något dåligt när det sker utanför detta fantastiska lands gränser, detsamma gäller integritetskränkningar och andra sorters övergrepp. Det är som om vi placerar oss själva i en bubbla vilken vi fyller med sådant vi inbillar oss att vi står för. Yttrandefrihet, rättssäkerhet, personlig integritet. Sedan kan vi, tryggt sittande i vår bubbla, kritisera andra när de begår brott mot dessa. Parodi, javisst, men så länge inte människor vill se att politikerna är nakna fungerar det.

Sverige skäms inte direkt för att filtrera bort sidor med viss sorts pornografi (som är olaglig att inneha men inte att titta på) och spärrtjänsten som operatörerna använder är tänkt att fungera på europeisk nivå inom kort. Diskussionen om vad ungdomar gör på nätet (snusk och omoral!) är en ständigt pågående diskussion och oroliga föräldrar skriver insändare och ber politiker att "ta ansvar". Något de mer än gärna gör. Storbritanniens kulturminister vill att staten ska åldersmärka sajter eftersom barn, enligt honom, inte går att lämna ensamma vid datorn i två timmar på grund av allt omoraliskt som finns att titta på. Den statliga spelutredningen föreslår att utländska spelbolag ska stoppas genom att domännamn och IP-adresser blockeras och att banker förbjuds att genomföra pengatransaktioner mellan kunder och spelbolag.

"Nätets frihet". Det borde vara något vi alla strävar efter. Men det har blivit ett skällsord. Något att skrämmas med, i synnerhet småbarnsföräldrar som tror att deras barn kommer att porrsurfa och bli uppraggade av första bästa nätpedofil om de är ute på det där näääätet. Sverige ska således akta sig för att peka finger.

Precis som Blogge påpekar sker en påtaglig förändring i Kina just nu. När hela samhället förändras är det inte konstigt att även synen på sex förändras. Kinesiska kvinnor i 80-talistgenerationen som jag har varit och är i kontakt med ger ett mer traditionellt intryck än vad svenska tjejer i samma ålder skulle göra. Samtidigt får man inte låta sig luras. De är inte puritaner. De pratar bara inte om sex på samma öppna sätt som vi gör, detta helt enkelt eftersom de inte är vana vid det. Många har hållits i ganska hårda tyglar av sina föräldrar under skoltiden, där de förväntades ägna all tid åt skolarbete, inte pojkar. Jag tycker mig, utan att kunna belägga det med statistik, ana en skillnad mellan kvinnorna i de största städerna som Beijing och Shanghai och kvinnor i mindre städer och på landsbygden. På landsbygden tenderar de att vara lite mer traditionella. Men alla påpekar ständigt att "saker förändras". Förändringstakten i det kinesiska samhället verkar nästan gå att ta på.

Jag tror att synen på sex och pornografi kommer att bli mer fri i Kina i takt med att en ny generation växer upp. Myndigheterna kommer då inte längre att ha ett tryck på sig från befolkningen att sanera och kontrollera utbudet på nätet. Kanske, kanske kan synen på sexsäljarna också förbättras.

Samtidigt finns det ingen anledning att kineser ska tvingas ha exakt samma syn på sex, samlevnad och äktenskap som vi har i Sverige. Att hälften av alla äktenskap i Sverige slutar i skilsmässa är inte så mycket att skryta med.

Skönhet.

Allt är Anders Borgs fel

Att finansministern är den mäktigaste personen i regeringen efter statsministern är ingen nyhet. Kanske har Anders Borg (m) ändå satt ett större politiskt avtryck än många tidigare finansministrar. Killen som en gång i tiden var mycket liberal har gått och blivit sosse.

Det är märkligt hur folk kan förändras i politiken bara de kommer till makten. Att värna försvaret betyder plötsligt inget längre. Nu skärs det med machete i stället. Att avveckla spelmonopolet är inte heller aktuellt. Nu ska det statliga monopolet värnas och för att markera detta med emfas ska Margareta Winberg, den gamla feministiska jämställdhetsministern, ratta verksamheten framöver. Det är så att man blir gråhårig. Vad har tagit åt regeringen?

Anders Borg stod på den moderata partistämman och försvarade spelmonopolet inför, får vi förmoda, häpna åhörare. Han tog sig till och med friheten att använda ekonomiska argument genom att peka på hur mycket pengar Svenska Spel drar in till statskassan och idrottsrörelsen varje år (man kan undra vad EG-domstolen tycker om den argumentationen). Nu har Borg öppnat upp för en försäljning av delar av Svenska Spel, vilket vore ungefär lika meningsfullt som att pissa på en svan. Till råga på allt är karlsloken uttalad feminist.

Anders Borg är en kättare. Han är ovärdig en borgerlig regering. En borgerlig regering med ryggrad hade redan sålt Svenska Spel. I stället har vi en feministisk moderat finansminister som försvarar dess monopolställning.

Obegripligt

Regeringens utnämningar fortsätter att förbrylla. Margareta Winberg, av alla olyckor, tar över Svenska Spel efter Jesper Kärrbrink. Vad betyder detta för det svenska spelmonopolet? Ökat socialt ansvarstagande, svarar sossen Anders Borg. Kan vi misstänka att det blir lite genusperspektiv på spelande framöver också? Lite kvotering på Måltipset kanske?

Alltid något

Så var då moderaternas stämma över för den här gången. Det var ingen dum idé att fly fältet till en Tallinn-färja med frejdiga speakers, tveksam underhållning, smörgåsbord och mycket öl. Väl tillbaka på svensk mark möts jag av nyheten att stämman faktiskt klubbat att staten ska sälja Svenska Spel och därmed avveckla spelmonopolet - trots desperata försök från finansministern att övertyga partiet om att idrottsrörelsen kommer att döden dö om den inte får några procent av vinsten från Svenska Spel.

Anders Borg försökte alltså göra en Bosse Ringholm - ljuga och överdriva för att bevara spelmonopolet. Det finns flera skäl till att spelmonopolet borde avskaffas förutom det uppenbara att staten inte ska syssla med spelverksamhet. Svenska Spel har nästan alltid sämst odds. Monopolet snedvrider konkurrensen på ett elakt sätt eftersom andra bolag inte får göra reklam för sin verksamhet hur som helst. Och monopolet är alls inte den garant för den svenska idrotten som företaget vill göra gällande. Det handlar om några procent av vinsten, resten går rakt in i statskassan till en välkomnande Anders Borg.

Svenska Spel och dess försvarare gör sig också skyldiga till ett annat hyckleri, nämligen det om spelberoendet. Att påstå att ett statligt monopolföretag som gör reklam för sig självt i TV och tidningar, på stan och hos spelombudet finns till för att förhindra spelmissbruk är ett sanslöst hyckleri. Om staten ska driva företag kan den i alla fall vara ärlig med att det är för pengarnas skull.

Det torde inte vara omöjligt för regeringen att enas om en utförsäljning innan nästa val. I sådana fall kan vi med lite tur ha fått två stora monopol avskaffade inför nästa val - samtidigt som ett tredje (Systembolaget) tryggt sitter kvar. Det är glädjande att se att det finns moderater som har övertygelse nog att köra över sin finansminister inför öppen ridå. Det är desto tråkigare att denna anda inte gjorde sig gällande i fler frågor.

Tror du på Triss?

Jag arbetade lite med en man från Egypten tidigare. Samtalen hade ofta tvära kast,
allt från lagom mängd Red Bull i vodkan till jungfru Marias stundande återkomst. Han visade sig vara väldigt troende och hade svårt att förstå mig när jag på frågan om jag trodde på Gud svarade "ibland".

En dag kom han med en ny fundering. "Tror du på Triss?" Jag begrep inte riktigt vad han menade. Vad då tror på triss? "Ja, tror du att de luras?" Jag blev tyst ett ögonblick. Alltså... jag har faktiskt inte tänkt på det på det sättet, får jag erkänna. Att Svenska Spel och därmed svenska staten skulle fara med osanning och lura alla stackars spelare. Men när jag tänker efter har varken jag eller någon jag känner vunnit några större summor på Triss. Kanske luras de jävlarna lik förbannat. Vem vet hur mycket de där TV-sändningarna i morgonsoffan är värda? Man behöver ju bara ha sett Wag the dog för att inse att det inte kan vara så svårt att leja någon sur pensionär som skrapar fram 50 000 i TV och ser ut att ha sålt smöret och tappat pengarna, alternativt någon glad nymiljonär.

Diskussionen tog aldrig fart. Jag försökte lugnt förklara för honom att han nog kan lita på Svenska Spel, det är ju... statligt. Men hans trisslott gav inte ett öre och han såg inte särskilt övertygad ut efteråt.