Apropå vår samtid

I dessa yttersta tider

Några kloka ord

Alice Teodorescu pratar om migrationspolitik, svensk oförmåga att tänka proaktivt och om välfärdsstatens inneboende konflikt.

Klartänkt och rakt på.

Vägen till sinnesfrid

Stephen Fry har ordet

Fredagsmys

Ibland är det nyttigt att se bortom allt elände och alla dumheter och bara släppa loss. Inte minst en fredag.

Därför nedanstående klipp. Det värmer en frusen själ och påminner oss om att ingenting är omöjligt. Inte ens simmande grisar.

Skämta försiktigt

På första april ska man som bekant luras. De senaste åren har aprilskämten blivit lite snällare. Människor kan ta illa upp om skämten är för grova.

Själv började jag i morse skriva på en bloggpost om att jag nu efter moget övervägande, och flera genomtittningar av Johanna Jönssons YouTube-klipp, beslutat mig för att gå med i Centerpartiet. Men det visade sig att jag fick svårt att inta frukosten så jag beslöt att omprioritera. En arbetande man behöver sin frukost.

Dagens bästa aprilskämt, för att det fångar både en kritik mot restriktioner på internet och dagens lättkränkthet, är Bahnhofs om att införa ett könsuppdelat och triggersäkrat internet:

Vi trigger-säkrar nu internet för ökad trygghet online. Funktionen aktiveras med hjälp av personnumret. Den som inte anger personnummer eller inte har ett godkänt personnummer kommer att stängas ute helt från nätet då vi inte kan garantera att filtret fungerar som det är tänkt, säger Jon Karlung, vd på internetoperatören Bahnhof.

Ett annat aprilskämt är att Ludwig von Mises-institutet välkomnar Henrik Arnstad som ny medarbetare. Och DN:s om folkets starka förtroende för public service och just DN, publicerad i dagens papperstidning, är inte heller så tokig.

Och nu lite reklam

Jag tror inte att jag någonsin har länkat till en reklamfilm för en amerikansk presidentkandidat tidigare. Och det ska sägas att jag inte direkt sympatiserar med Ted Cruz, även om han är mer slipad än de övriga i det republikanska startfältet.

Men den här var kul. Och ja, det krävs förstås att du har sett klassikern Office Space för att förstå.

Ett dåligt år för Sverige, ett bra år för bloggen

Året är snart till ända. Det har varit ett år av politisk turbulens, dominerat av asylmottagandet och dess konsekvenser vars omfattning vi ännu ej kan överblicka. Effekterna kommer vi se på allvar om först fem till tio år.

En snabb titt tillbaka på bloggposter som skrivits under året som gått visar att jag blivit något av en dysterkvist. Dock av väldigt goda anledningar, vill jag påstå. Det har helt enkelt funnits få anledningar att som svensk boende i Sverige vara särskilt optimistisk.

Man må tycka olika i olika sakfrågor, ha olika åsikter om skatter, bidragsnivåer och även välfärdsstatens vara eller icke vara. Men Sverige har trots allt oftast styrts av någorlunda kompetenta personer. Det har funnits en stabilitet, en viss trovärdighet. Oavsett om statsministern hetat Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt.

Så är det inte nu. Landet styrs tvärtom av direkt olämpliga och inkompetenta människor. Visserligen tog regeringen Löfven över i ett läge där underskotten ökade, där sjukskrivningstalen sköt i höjden och där Alliansens migrationspolitik bäddat för just det kaos vi såg ta fart i höstas. Men det blev knappast bättre av att Löfven ägnade huvuddelen av sitt första år som regeringschef åt att hålla vackra tal och de sista tre månaderna åt att agera i panik.

Vi har en kris som sprider sig inom välfärdens kärna, vården, skolan, omsorgen och socialtjänsten. Vi har en poliskår i vanmakt. Vi har 160 000 människor som ska ut i kommunerna under de kommande två åren och en prognos om 130 000 nya asylsökande under det kommande året. Ingen har integrationslösningar som håller. Många av de bekymmer vi sett under hösten kommer att accelerera under 2016, och stegvis kommer politiken märkas i kommunernas budgetar.

Totalt landar denna blogg på en bit över 400 000 besökare under 2015. Besökarantalet har gått uppåt, vilket förstås är kul givet att denna blogg sköts helt och hållet på fritiden, är oberoende från partier och organisationer och skäller på allt och alla.

Jag kommer fortsätta gnälla, skälla och skriva frustrerade inlägg under 2016, men hoppas även att det finns skäl att vara lite positiv ibland. Tack för att ni läser och kommenterar. Utan er hade det varit betydligt tråkigare. 

Gott Nytt År!

Medborgarskap som betyder något

Sveriges Radio berättar att Danmark ämnar skärpa kraven för att få danskt medborgarskap. Det ska nu bli "ännu svårare" (neutral beskrivning där).

Dansk Folkeparti och Socialdemokraterna har enats om att det ska ställas högre krav på språk- och samhällskunskap. Därtill ska den sökande ha varit självförsörjande i fem år.

Exakt vilka krav som ska ställas kan man diskutera fram och tillbaka. Som make till en person från ett utomeuropeiskt land har jag kommit fram till att språkkrav inte är rätt väg att gå.

Jag har träffat så pass människor som talar helt OK svenska men kanske skulle kugga på ett språkprov (beroende på hur svårt det är, givetvis). Dessa har bott i Sverige under lång tid, anpassat sig till det svenska samhället och jobbar och försörjer sig. Att deras önskan om att ta steget att bli svenska medborgare, vilket i dessa specifika fall innebär att avsäga sig sitt nuvarande medborgarskap eftersom Kina inte tillåter dubbla medborgarskap. ska falla på ett språktest är bara dumt. Självklart är språket viktigt för att bli självförsörjande, men språktest för medborgarskap är ett alldeles för trubbigt verktyg.

Det viktiga med ett medborgarskap anser jag är att man blir en del av en gemenskap. En förening, en klubb, om än en väldigt stor sådan. Det viktiga då är inte att behärska språket helt felfritt utan att kunna visa att man följt svenska lagar och regler, sökt anpassa sig till det land man vill bli en del av och att man kan försörja sig själv på ett hederligt sätt.

Däremot kan jag se en poäng i att personen som vill bli svensk medborgare har goda kunskaper om det svenska samhället och hur våra institutioner fungerar. Vissa liberaler brukar invända att vi som föds och växer upp i Sverige ju blir medborgare utan att nödvändigtvis kunna ett dyft om vare sig statsskick, samhällsinstitutioner eller hur den parlamentariska demokratin fungerar. Det är sant. Men vad vore alternativet? Att människor som föds i Sverige ska börja sina liv som statslösa?

Medborgarskapet är viktigt. Det ska ge särskilda rättigheter som ett permanent uppehållstillstånd inte ger, som rätt att rösta till Sveriges lagstiftande församling. Genom att bli medborgare blir man medlem i en gemenskap som i vårt fall kallas Sverige. Det ger privilegier men ställer också krav. Att anpassa sig, låta sig integreras och inte ligga andra till last borde vara en grundförutsättning.

Medborgarskap ska inte skänkas bort som godis i en automat. Det ska betyda någonting. Här har Sverige en del att lära från många andra länder.

Läs även:
Gör gärna "testet" på Migrationsverkets hemsida som visar om du kan få svenskt medborgarskap. Det är ganska lätt att lista ut vilka svar man ska ge för att få ett positivt förhandsbesked.

Nedslag i Sverige 2015

Asylinvandringen sägs, om vi får tro public service och Aftonbladet, bidra med ett veritabelt kompetensregn över Sverige. Men om det är någonstans det behövs kompetens just nu, är det i riksdag, regering och statliga myndigheter.

Vart tog kompetensen vägen? Professionalismen? De sansade rösterna? Någon har sagt att dagens politiker är för unga. Och ja, Gustav Fridolin är fortfarande lillgammal, Ebba Busch Thor har inte ens fyllt 30, Jimmie Åkesson är inte heller lastgammal. Många makthavare går direkt från ungdomsförbundet och in i rikspolitiken utan att ens ha snuddat vid den riktiga arbetsmarknaden. Många har praktiskt tagit vuxit upp i politikens väldigt speciella värld.  Det påverkar förstås ens bild av samhället om man alltid har betraktat det från fönstret på en partilokal.

Men det tycks även finnas en kompetensbrist hos landets myndigheter. Polisen har varit en dysfunktionell myndighet i många år, och omorganisationen verkar tyvärr inte ha förbättrat någonting.

Att situationen i Sverige är så pass dyster just nu underlättas inte direkt av att rikspolischefen heter Dan Eliasson (han som blev så stormförtjust åt att Polishögskolan numera huserar på Södertörns lekskola), att landets kanske sämst fungerande myndighet Arbetsförmedlingen leds av sossen Mikael Sjöberg som dissar vissa politiska partier på Twitter och slutligen att Migrationsverkets chef är Anders Danielsson, en man som enligt egen utsago går omkring och "är Anders". Förtroendet för några av landets viktigaste myndigheter är inte på topp.

Om som någon från tidigare generationer satte sig i en DeLorean och reste in i framtiden, till Sverige 2015, skulle personen förmodligen drabbas av något slags psykisk kollaps. Därefter sätta sig i bilen raskt som tusan och återvända hem.

Oh, the irony...

Ironin i att ett vänsternätverk med namnet "Allt åt alla" lägger ned sitt frivilligarbete på grund av resursbrist.

Ibland blir verkligheten helt enkelt för verklig. Även för drömmare och idealister.

Patriarkatet på bänken

Dagsform

Rasvisarförmedlingen

Säkert klädval

Till alla lättklädda feminister som klagar över att män tittar på dem på sommaren har jag ett förslag på klädsel.

Tryggare kan ingen vara.

Plants vs beggars

via Aftonbladet

Svensk politik 2015

Gott Nytt galet år!

2014 är snart till ända. Det har varit ett händelserikt år med vinter-OS och fotbolls-VM och ett supervalår med både EU-val och riksdagsval.

Vi har också upplevt dramatiska händelser i vårt närområde med ryska ubåtskränkningar, nya bevis för en otillräcklig försvarsmakt och den ryska annekteringen av Krim, som utlöste omfattande sanktioner från väst.

2014 var året då vi skulle lära oss att prata feministiskt genom att ersätta "han och hon" med "hen" och "man" med "en". Det var året då identitetspolitiken och våldsvänsterns "antirasism" fick sitt genombrott genom att representeras i Sveriges Radios mest älskade sommarprogram.

Det var också året då borgerligheten villkorslöst kapitulerade inför socialdemokratin och Piratpartiets Anna Troberg efter två katastrofval slutligen annonserade sin avgång (även om skälet enligt henne var "sexism" och homofobi"). Låt oss hoppas på en nystart för de sargade piraterna. Det är möjligt om de bara tar sig upp ur den överfulla PK-gropen och börjar utmana igen.

Yttrandefriheten, eller snarare dess gränser, har debatterats flitigt under året som gått. Under det kommande året kommer den sannolikt att fortsättningsvis behöva försvaras från alla som vill inskränka den.

2014 bjöd även på några positiva händelser, som när Sveriges längst inspärrade oskyldige man, Sture Bergwall, slutligen släpptes ut i frihet.

Avslutningsvis var detta också året då nyliberaler propagerade för välfärdsstaten - men bara för dem som inte är födda i Sverige.

Kort sagt: ett ganska galet år. 2015 har potential att bli ännu galnare. Häng med!

Gott Nytt År önskas alla läsare!

För dig som vill känna dig god

Juletider. En tid då man ska vara lite extra god.

Om det inte räcker att vara kund hos God el, stå upp för den goda maten och titta på program i SVT vars syfte är att göra oss till goda människor, kan man alltid gå in på Goda nyheter hos Aftonbladet.

Där kan man läsa om goda gärningar. Om den pensionerade läraren som lär nyanlända flyktingar svenska, om den man som fick ett främlingsfientligt flygblad och startade en antirasistisk organisation, om tiggarna som får en frukostpåse fram till jul och om pappan som bar klänning på jobbet - för sonens skull (vilken pappa, va!). 

Goda nyheter är en riktig guldgruva för dig som vill må bra och känna dig riktigt, riktigt god!