Motpol har blivit Fristad

Från och med nu bloggar jag på en ny blogg som heter Fristad. Samma bloggare, samma innehåll men en ny plattform.

Häng med till Fristad!

Motpol tackar för sig

Så länge jag kan minnas har jag skrivit.

Det har varit ett behov sedan mellanstadiet. På högstadiet köpte mina föräldrar en elektrisk skrivmaskin till mig, vilket var vågat eftersom mitt rum låg vägg i vägg med deras och skrivmaskinens knattrande knappast kan ha underlättat nattsömnen. Men de ville väl uppmuntra mitt skrivande (det var dock innan de visste att jag i nionde klass skulle skriva ett arbete om Adolf Hitler på 150 sidor).

Som politiskt uppvaknad dränkte jag sedan lokaltidningen med insändare och långa drapor som kunde täcka närmare en hel sida. Sedan fick vi internet och lokaltidningens läsare kunde skonas när skrivandet flyttade ut på nätet och så småningom in i en blogg.

I nästan ett decennium har jag bloggat dagligen med runt 500 bloggposter om året. Jag närmar mig 5 000 publicerade bloggposter, därtill har jag skrivit över 2 000 inlägg på den mindre välbesökta spel- och filmbloggen.

Bloggen har fyllt en viktig roll för mig personligen, inte minst som ett tillhåll för att ventilera men också ta del av många intressanta diskussioner i kommentarsfälten. Vad den har betytt för er läsare vet jag inte - förhoppningsvis har den åtminstone inspirerat till diskussion. Bloggen har lockat fler och nya läsare de senaste åren med enskilda bloggposter som fått över 35 000 visningar.

Tiderna förändras och livet likaså. Nya förutsättningar gör att det inte kommer finnas plats för bloggandet med samma intensitet som tidigare. Efter över nio år här på Motpol känner jag att det är ett bra tillfälle att sätta punkt.

Men.

Samtidigt som jag avslutar denna lilla epok trycker jag på omstart. Mitt bloggande återuppstår på en ny plats, i en ny och modernare plattform. Fortfarande lika partipolitiskt obunden som tidigare och fortfarande med mina egna tankar och ord.

Tanken är att fortsätta skriva, men inte i samma höga tempo som hittills. Min ambition är att blogga några gånger varje vecka.

Jag hoppas att du vill vara med även fortsättningsvis. Kommentarsfältet väntar. Ölen står på kylning. Nu kör vi andra halvlek.

Hjärtligt välkommen till Fristad!

Not: Motpol kommer att ligga kvar, så det går utmärkt att kommentera gamla bloggposter. Men hela biblioteket med bloggposter och kommentarer från 2007 och framåt har migrerats till Fristad. Endast de senaste dagarnas bloggposter saknar kommentarer eftersom blogginnehållet migrerades förra veckan.

Vinkar av 2016 med en tillbakablick

I morgon är det dags att blicka framåt och fundera lite över vad 2017 kan erbjuda. Men först ska det gamla året firas av.

Här på bloggen görs det genom ett urval av texter från året som gått. Jag har plockat ut ett inlägg per månad.

Det har varit ett bra år med över en halv miljon besökare och många kommentarer, något att bygga vidare på.

Ett antal ämnen har dominerat under 2016 - dit hör migration, integration, terrorism och välfärdsstatens död men också en del om EU:s kris, moralismen, det bostadspolitiska fiaskot och massövervakningen har berörts. Nedan ett axplock från året som gått. Väl mött 2017!

Gott Nytt År till alla läsare!

Axplock 2016

December: Hela Sverige deppar
November: Sverige först
Oktober: Populism och normativa hot
September: Privatlivet som försvann
Augusti: Segelbåtsteoremet
Juli: Politiken har svikit Sveriges kvinnor
Juni: Britterna säger "Goodbye, Brussels!"
Maj: Sexhandeln och moralismen
April: Om skatt som stöld
Mars: Det svenska självhatet
Februari: Samhällskontraktet och vi
Januari: Jo, det handlar om kultur

Jag gästbloggar

Jag gör numera gästinlägg på Fredrik Antonssons blogg I otakt.

I dag handlar det om stoltheten i att försörja sig själv, om värdet av arbete. Om varför det är vad du gör, inte vem du är, som spelar roll.

En liten paus

Så har det blivit dags för ett besök i Polen. För tredje året i rad. Denna gång väntar Gdansk (eller Danzig, för den historieintresserade).

Således en liten bloggpaus och begränsade möjligheter att godkänna kommentarer.

Åter med friska krafter på måndag.

Ett land på tillbakagång

Jag har bloggat här sedan 2007. En hel del har förändrats under de snart tio år som gått. Både i den politiska verkligheten och de frågor som jag skrivit om här, vilket naturligtvis hänger samman.

Jag inser att jag nog har blivit ganska gnällig under den senaste tiden. För 15 år sedan var jag ung och oförstörd ungmoderat. Det dröjde dock inte länge innan jag lämnade partipolitiken för att aldrig, vill jag lova, återvända. I dag skyr jag allt det förljugna och falska som partipolitiken står för. Det oblyga kappvändandet. Intrigerna. Maktbegäret.

Då, i vuxenlivets början, hade jag en mycket mer positiv världsbild. Det var viktigt att visa att världen trots all svartmålning faktiskt blir rikare. Afrikanska länder får internet. Spädbarnsdödligheten minskar. Kina har lyft 300 miljoner människor ur fattigdom. Och så vidare.

Allt detta är fortfarande sant. På makronivå blir det mesta bättre just nu, som Stefan Löfven gillar att upprepa om Sverige. Men människor lever inte på makronivå.  Och det som jag som oförstörd 20-åring inte brydde mig särskilt mycket om - som hur äldrevården fungerar, hur tillgången till bostäder påverkas av befolkningsökningen och hur barnomsorgen ut - finner jag nu skäl att oroa mig för.

Jag tror att det kallas mognad. I takt med att åren går förändras prioriteringarna i livet och perspektiven blir lite annorlunda. Framför allt blir de bredare och djupare. Förståelsen för samhällets komplexitet ökar.

Det finns goda skäl att misströsta när vi ser sprängdåd i Frankrike och instabilitet vid EU:s portar. Men vi behöver inte titta så långt bort. Det ser nämligen inte så bra ut för Sverige heller. Efter decennier av stabilitet går Sverige sannolikt mot en ganska turbulent tid.

Vi har en skola i ett fritt fall där botten troligen inte är nådd än på länge. Vi har en sjukvård som genomgår en strukturell kris som blir särskilt tydlig under sommaren.

Vi ser sänkta begåvningskrav som en panikåtgärd för att locka sökande till polisutbildningen. Och polisen, ja den är också i kris. Vilket är särskilt illa i ett läge när alltfler förortsområden domineras av kriminella och blåljuspersonal inte kan göra sitt jobb (nu har en räddningsinsats fördröjts vilket orsakat ett dödsfall). Därtill har vi ett pensionssystem som förmodligen kommer lämna 80-talisterna tämligen tomhänta. Och som grädde på moset är Sverige numera bara ett medelmåttigt innovationsland.

Gemensamt för ovanstående är att det är områden som tar väldigt lång tid att förändra. Förfallet har pågått i flera decennier och kommer att ta lika lång tid att ordna - förutsatt att politikerna gör rätt saker, vilket vi inte ska anta att de kommer att göra. Det vi nu ser tenderar att vara paniklösningar, sådant som fungerar dåligt och hade kunnat undvikas om rätt åtgärder vidtagits tidigare.

Det finns en utredd känsla av att politikerna inte riktigt har koll på läget. Att de inte riktigt förstår hur vi kunnat hamna här och framför allt inte hur vi ska ta oss vidare. Att döma av politiken är den känslan helt riktig.

Medan svenska politiker till höger och vänster pratar avdrag för hushållsnära tjänster, bidragsnivåer och tvistar om vem som älskar Sverige mest, genomgår landet vad som liknar en systemkris. Den generella välfärdsstaten står på spel. Fundament som skola, vård och polisväsende står och vacklar. Om denna utveckling fortsätter i tangentens riktning kommer Sverige vara ett annat land om tio år, omsprunget av många östeuropeiska länder och med gigantiska inhemska problem att hantera.

Ligger Sveriges bästa dagar bakom oss? Ja, varför skulle det inte kunna vara så. Ingen framgång är evig, och i synnerhet den som tagit den för given riskerar att kasta bort den. Det är just vad som håller på att ske nu.

Det är som synes mer än bara en magkänsla som säger mig att Sverige är ett land på tillbakagång.

Semester

Så var det då dags för en månads semester.

Som tidigare aviserat hoppas jag kunna blogga ungefär som vanligt, men jag lämnar inga garantier. Det visar sig inom några dagar.

Eftersom jag sannolikt inte kommer ha fritt internet i mobilen (jag har laddat ned Freebrowser, men vi får se hur bra den fungerar) kommer jag inte kunna godkänna kommentarer lika snabbt som vanligt.

Ta hand om er!

Semester i Kina

På lördag bär det av till Kina för en månadslång resa via Hongkong, Guangzhou, Yangshuo, Guizhou-provinsen och några andra städer längs vägen. Efter två år med nedkortad semester ska det bli skönt med en längre tids ledigt. Jag ska inte ens läsa jobbmejl.

Det är flera år sedan jag senast var i Kina, och den politiska utvecklingen i landet har varit nästan uteslutande negativ. I synnerhet har Xi Jinping fortsatt att vrida klockan bakåt i yttrande- och pressfrihetsfrågor. Massövervakningen har byggts ut ytterligare. Det finns få ljusglimtar.

Samtidigt har den kinesiska brandväggen blivit ännu högre och mer svårgenomtränglig vilket gör västerländska surfvanor allt knepigare. Regimen har utökat sin kamp mot VPN-tjänsterna och, tyvärr, med ganska god framgång.

Jag har köpt en månads abonnemang hos flera VPN-tjänster med förhoppningen att om den ena inte fungerar kommer den andra eller den tredje att göra det. Några garantier finns förstås inte, så hur ofta denna blogg kommer att uppdateras under resten av juni hänger helt och hållet på tekniken.

Lite nervöst är det för en bloggnarkoman som undertecknad som även är van vid att logga in på Facebook och surfa runt på YouTube varje dag. Blogger och Facebook är sedan många år blockerat i Kina, detsamma gäller YouTube. Jag vet inte ens om jag kommer åt min webbmejl i dag.

Min absoluta ambition är att kunna blogga nästan som vanligt. Men jag hoppas på förståelse från er läsare om så inte blir fallet.

Några reflektioner från Kina hoppas jag i alla fall kunna ge samt förhoppningsvis även de sedvanliga utläggen (eller utbrotten) om svensk politik.

När de tycker att jag borde byta namn på bloggen

Ja, jag vet att min blogg har samma namn som en viss sajt. Det dyker upp påminnelser om detta i mejlboxen med jämna mellanrum, och jag får uppmaningar via Facebook om att jag borde byta namn.

Jag vet inte hur länge den andra sajten har funnits, men min blogg startade för snart nio år sedan. Namnet känns inarbetat nu, och en sökning på en rad olika bloggportaler visar att de flesta tänkbara alternativa namn redan är upptagna.

Så ett namnbyte är inte aktuellt. Just nu. Jag kan lite vresigt hänvisa till det som konstaterades redan i klassikern Office Space före millennieskiftet.

Lite information

Lite kort information till alla läsare och följare.

Jag har mottagit en rad påpekanden från många att bilden i vänsterspalten, "Feminism - Nej tack", ofta är den bild som illustrerar inlägget när en av mina bloggposter delas i sociala medier. Det går inte alltid att göra något åt, vilket gör att rubrik och bild inte alls stämmer överens.

Jag har därför valt att plocka bort den. Inte för att jag plötsligt blivit feminist, gudskelov, utan för att bilden stör när bloggposter delas. Det är helt enkelt bättre att varje bloggpost får sin rätta bild, i synnerhet som jag försöker att hitta bilder som passar väl till inlägget.

Avslutningsvis ett litet tips: nu behöver inte posta era kommentarer flera gånger. Bloggen är modererad, vilket betyder att jag måste godkänna kommentaren innan den postas. Det gör jag nästan alltid såvida den inte består av personangrepp, nazistiskt dravel eller rent spam. Men det kan dröja en liten stund innan jag hinner göra det, och det är onödigt att jag då har fem likadana kommentarer att hantera.

Tack för att ni läser och kommenterar!

Ett dåligt år för Sverige, ett bra år för bloggen

Året är snart till ända. Det har varit ett år av politisk turbulens, dominerat av asylmottagandet och dess konsekvenser vars omfattning vi ännu ej kan överblicka. Effekterna kommer vi se på allvar om först fem till tio år.

En snabb titt tillbaka på bloggposter som skrivits under året som gått visar att jag blivit något av en dysterkvist. Dock av väldigt goda anledningar, vill jag påstå. Det har helt enkelt funnits få anledningar att som svensk boende i Sverige vara särskilt optimistisk.

Man må tycka olika i olika sakfrågor, ha olika åsikter om skatter, bidragsnivåer och även välfärdsstatens vara eller icke vara. Men Sverige har trots allt oftast styrts av någorlunda kompetenta personer. Det har funnits en stabilitet, en viss trovärdighet. Oavsett om statsministern hetat Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt.

Så är det inte nu. Landet styrs tvärtom av direkt olämpliga och inkompetenta människor. Visserligen tog regeringen Löfven över i ett läge där underskotten ökade, där sjukskrivningstalen sköt i höjden och där Alliansens migrationspolitik bäddat för just det kaos vi såg ta fart i höstas. Men det blev knappast bättre av att Löfven ägnade huvuddelen av sitt första år som regeringschef åt att hålla vackra tal och de sista tre månaderna åt att agera i panik.

Vi har en kris som sprider sig inom välfärdens kärna, vården, skolan, omsorgen och socialtjänsten. Vi har en poliskår i vanmakt. Vi har 160 000 människor som ska ut i kommunerna under de kommande två åren och en prognos om 130 000 nya asylsökande under det kommande året. Ingen har integrationslösningar som håller. Många av de bekymmer vi sett under hösten kommer att accelerera under 2016, och stegvis kommer politiken märkas i kommunernas budgetar.

Totalt landar denna blogg på en bit över 400 000 besökare under 2015. Besökarantalet har gått uppåt, vilket förstås är kul givet att denna blogg sköts helt och hållet på fritiden, är oberoende från partier och organisationer och skäller på allt och alla.

Jag kommer fortsätta gnälla, skälla och skriva frustrerade inlägg under 2016, men hoppas även att det finns skäl att vara lite positiv ibland. Tack för att ni läser och kommenterar. Utan er hade det varit betydligt tråkigare. 

Gott Nytt År!

Lite tiggeri

Som den uppmärksamme kanske har noterat har jag lagt till en donationsknapp i vänsterspalten. Denna blogg har drivits helt ideellt och utan några som helst intäkter sedan 2007. Jag har av estetiska skäl valt bort reklaminslag på bloggen.

Några större donationer förväntar jag mig självfallet inte, och jag kommer fortsätta blogga precis som vanligt oavsett. Men mitt bloggande är på allvar och tar de facto en hel del tid, vilket leder till att jag får prioritera bort annat som kunnat ge sidoinkomster.

Nu finns knappen där för den som vill skänka några kronor. Jag önskade en ljudeffekt som sa "hej, hej" när man klickar på donationsknappen, men det visade sig vara för mycket för PayPal att lösa.

Allt gott till er som läser och kommenterar!

Om att byta till Wordpress

Jag tänkte lite kort följa upp tankarna på att byta bloggplattform. Dels för att hålla alla läsare uppdaterade, dels för att om möjligt få lite input.

Som ni kunde läsa i går kommer Google om en knapp månad att förbjuda allt explicit sexuellt innehåll att publiceras på Blogger. Det är oklart var gränsen dras, men vi vet att det såklart är Google som kommer att dra den och att den kan bli hur godtycklig som helst.

Sexuellt innehåll kommer från och med den 23 mars inte längre vara välkommet hos Blogger. Sökvägar kommer tas bort för alla som inte är registrerade användare, vilket i praktiken tar död på dessa bloggar eftersom ingen längre kan hitta dem.

Någon orsak bakom beslutet ges inte, men troligen rör det sig om gammal typisk moralpanik. Även om denna blogg inte är en sexblogg eller nakenbilder publicerats mer än kanske ett halvdussin gånger, känner jag mig inte bekväm med att fortsätta blogga på en plattform med ett sådant unket användaravtal.

Jag vill därför försöka finna en väg bort från Blogger, och helst utan att förlora över sex års bloggposter och kommentarer.

Jag tror nu att jag har funnit en lösning på hur jag ska kunna migrera hela bloggen till Wordpress. Det kommer att ta lite tid att gå igenom detta för en amatör som undertecknad. Tills dess undrar jag om de råd som ges på denna sajt ser korrekta och pålitliga ut?

Nästa steg blir förstås att hitta ett lämpligt namn på bloggen då Motpol ser upptaget ut på alla rimliga domäner...

Google på korståg mot naket material

I dag tillåter Blogger naket material om bloggen är markerad som "adult". Det kan snart bli ändring på det. Engadget berättar att Google från och med den 23 mars inte längre tillåter att bilder och filmer av sexuell natur postas i Blogger.

Till och med gamla användare kommer tvingas radera bloggposter med sådant material eller tvingas göra bloggen privat (och därmed i praktiken gå miste om 99 procent av sina besökare). Google ska tillåta bloggare att posta naket "if the content offers a substantial public benefit, for example in artisticm educational, documentary, or scientific contexts". Självfallet är det helt upp till Google att avgöra när så är fallet.

Först och främst undrar jag varför Google gör detta. Någon orsak ges inte. Bloggare erbjuds endast tre alternativ: ta bort material som klassas som "sexually explicit" eller "graphic nude", ställ in bloggen som "privat" eller ta bort bloggen helt och hållet.

Detta är inget jätteproblem för min blogg, som främst handlar om politik. Men jag har emellanåt, mest som ett statement mot feministerna, postat bilder på barbröstade kvinnor. Detta kanske kan riskera att min blogg görs "privat" i fortsättningen. Vilket inte vore så kul.

Om bara bröst räknas som "sexually explicit" vet jag inte. Men jag gillar inte tanken på att behöva fundera en extra gång över den saken innan jag postar ett blogginlägg. Google väljer en moralistisk väg och frångår ännu en gång sin slogan "Don't be evil".

Detta är en påminnelse om hur vi i dag befinner oss i storföretagens våld. En ny policy, ett ändrat användaravtal, och vips har förutsättningarna plötsligt ändrats. Jag kan inte låta bli att undra vad som står näst på tur.

Jag har länge retat mig på Blogger. Det är en gratistjänst, och det märks. Möjligheterna att skräddarsy bloggens utseende och funktionerna på den är strikt begränsade. Wordpress är en bättre plattform.

Men efter att ha bloggat på denna adress sedan 2007 är det besvärligt att byta. Jag har ett arkiv med närmare 4 000 bloggposter, en stadig skara trogna läsare och en webbadress som många kommer ihåg.

Att vara en del av Googles nakencensur känns faktiskt inte alls särskilt kul. Jag måste därför ta mig en funderare kring hur jag ska gå vidare. Jag vet inte ens om det är möjligt att exportera bloggen till en annan plattform.

Framtiden enligt Google.

Krakow nästa

Så var det dags för en liten utflykt igen. Krakow väntar. Och även Auschwitz, förstås.

Det blir spännande att se den plats jag har läst så mycket om i 20 års tid. Vissa saker ska man bara se med egna ögon.

Men jag tror bestämt att det kommer behövas några öl efteråt.

Vad vill du se på bloggen?

Denna blogg har varit aktiv sedan hösten 2007 och är alltså inne på sitt sjunde helår.

Ämnena har varierat, men ett antal har återkommit frekvent. Det har varit tankar kring övervakning via rätten till personlig integritet, sex och sexhandel via rätten till kroppslig autonomi, kommentarer till aktuella rättsfall (däribland Quickfallet) och tankar om rättssäkerhet.

Inte mycket ekonomi, inte mycket filosofi. Däremot en del vardagsbetraktelser och allmänpolitiska spörsmål. Jag ser också att jag bloggat en del om både migration och jämställdhet på sistone.

Har det blivit för enahanda? Saknas något? Eller borde bloggen kanske ha ett ännu tydligare fokus på ett fåtal frågor, och sortera bort en del annat?

Jag funderar nämligen en del över bloggens framtida inriktning. Om de allmänpolitiska delarna borde tas bort. Om det blivit för mycket feminism. Om en gästbloggare kunde pigga upp (vilket är något jag förhållit mig kallsinnig till hittills).

En sak vet jag i alla fall redan nu: Motpol kommer aldrig att bli en partipolitisk megafon. Helt enkelt eftersom jag aldrig kommer bli det. Men dess innehåll måste jag klura lite på, gärna med er läsare som inspiration.

Mot Dalarna

Nu åker jag på en liten utflykt igen. Denna gång bär det av till Dalarna och jag kommer inte ha tillgång till internet mer än väldigt sporadiskt.

Åter på fredag.

Utflykt

Nu tar jag en liten utflykt. Detta betyder att det kan dröja lite innan kommentarer godkänns och dyker upp i bloggposterna.

Åter på måndag!

Till alla läsare

Jag gör nu ett försök att åter öppna upp för anonyma kommentarer.

Egentligen anser jag att det ska gå att kommentera anonymt på min blogg, men på grund av en strid ström av skitinlägg och spam var jag tvungen att kräva registrering för att få kommentera. Det tog helt enkelt för mycket tid i anspråk att läsa och radera inlägg. Jag hoppas att det ska bli mindre av den varan den här gången. Om inte blir jag illa tvungen att utestänga anonyma kommentarer.

Bloggen har precis passerat 3 000 inlägg. Nu siktar vi mot 5 000.

Sköt er nu!

Hongkong nästa

Nu har det blivit dags att återvända till Kina i några veckor igen. Denna gång blir det Guangdong-provinsen (广东) och Hongkong (香港). Känns skönt att slippa snön för ett tag.

I vanlig ordning får jag varna för ett litet blogguppehåll beroende på tidsbrist och nätcensur.

Hongkong.