Veckan som gick #50

# Ödesval i Ukraina. Sällan har det uttjatade ordet ödesval varit så träffande som i beskrivningen av söndagens ukrainska parlamentsval. Många är överens om att själva demokratin står på spel denna gång. Ett starkt valresultat - med eller utan fusk - för president Janukovitjs parti och konstitutionen kan ändras. Därefter kan det vara kört för en aktiv opposition att verka i landet för lång tid framöver. Tyvärr tyder mycket på att det har förekommit oegentligheter. Det bådar inte gott. Julia Tymosjenko sitter fängslad. Och tungviktsvärldsmästaren Vitalij Klitjko må vara populär, men han är ingen ny Tymosjenko. Det är osannolikt att han kommer tillåtas rubba maktpartiet.

# SD fortsätter uppåt. Sverigedemokraterna noterar höga siffror hos samtliga opinionsinstitut. Självförtroendet växer. När Jimmie Åkesson säger att målet inför valet 2014 är att bli tredje största parti dagdrömmer han inte längre. Det kan mycket väl bli en realitet. Och det behöver inte stanna där. Målet är förstås att ingå i en regering på några vals sikt.

Tecken på panik börjar redan märkas hos övriga partier. Två regeringspartier riskera att ramla ur riksdagen och SD kan en sådan händelse bli vågmästare även om Miljöpartiet regerar med Alliansen. Tidigare fanns en policy att inte ta debatten (den finns fortsatt inom extremvänstern). Det visade sig att det inte fungerade att tiga ihjäl SD. Partiet gjorde dåliga riksdagsval men växte i landsting och kommuner innan det 2010 var moget att ta steget in i riksdagen. I dag tar de flesta partier debatten med Jimmie Åkesson. Men inte heller det hjälper - SD fortsätter att växa. Frågan är vad riksdagens övriga sju partier har för strategi nu?

# TV-avgiften blir kvar. Regeringen säger nej till att ersätta TV-avgiften med en skatt. Det föråldrade licenssystemet blir således kvar tills vidare. En skatt var ingen särskilt bra lösning eftersom den hade inneburit att alla som arbetar måste betala - oavsett om lyssnar på SR eller tittar på SVT eller ej. Å andra sidan hade det inneburit att förfärliga Radiotjänst och deras ännu mer förfärliga reklamfilmer försvunnit. Det hade nästan varit värt det.

Nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Bäst vore att göra som alla andra kanaler gör och koda SVT:s sändningar. Men det är väl en alldeles för självklar och vettig lösning för att föreslås av regeringen.

I och med denna bloggpost upphör jag med veckosummeringar. Vanliga söndagskrönikor är att vänta framöver. 

Veckan som gick #49

# Folkpartistiskt integrationsutspel. Folkpartisten Jasenko Selimovic gör ett utspel i den alltid så känsliga integrationsdebatten när han på debattplats i DN vänder sig till oppositionen och ber dem börja ta debatten. Tystnaden kommer att förvärra situationen, skriver Selimovic, och pekar på att det finns en risk att Sverigedemokraterna blir det enda alternativ för alla som ser problem i integrationen. Jag tror att han har helt rätt. Men samtidigt är det inte läge att bara skylla på de rödgröna partierna. Ty det handlar i grunden om vilken politik som förs. Först och främst behövs en rimlig migrationspolitik. Därefter reformer som öppnar dörrar till arbetsmarknaden för alla flyktingar och invandrare. Alliansen har inte lyckats med något av detta.

# Det skyldiga könet. Kvinnor i åldern 30-39 år är mycket sjukare än män i samma ålder. De är sjukskrivna dubbelt så mycket. Aftonbladet drar slutsatsen att det beror på brist på jämställdhet. Och det i sin tur beror på "oansvariga män". Det är kort sagt mäns fel att kvinnor blir sjuka.

Vi kan gärna diskutera orsaker till varför kvinnor är sjukare än män. Men kom inte och skuldbelägg halva befolkningen kollektivt på detta osmakliga sätt. Oansvariga män, var det. Månne skriver Ingvar Persson om sig själv?

Veckan som gick #48

# Grekland - stay or go? Anders Borg har svängt i frågan om Greklands vara eller icke vara i valutaunionen framöver. För bara ett år sedan såg han det som otänkbart att grekerna skulle lämna eurosamarbetet. I somras öppnade han på dörren för möjligheten och nu sparkar han den på vid gavel. Men den gode Borg får mothugg från den tyske finansministern Wolfgang Schäuble, som inte tror på någon statsbankrutt i Grekland. OK. Är Tyskland redo att hosta upp pengarna?

# Fredspriset till EU. Den norska Nobelkommittén har gjort sig känd för att överraska. De värsta klavertrampen kommer med ganska jämna mellanrum. När Al Gore och FN:s klimatpanel fick Nobels fredspris 2007 var det därför många som ryckte på axlarna. En klimatalarmist som reser jorden runt med sina Powerpointpresentationer ansågs arbeta för fred. Två år senare var det dags igen. Barack Obama tilldelades fredspriset för något kommittén uppenbarligen hoppades att han skulle göra, inte för vad han som då nykläckt president, hade gjort. Tajmingen kunde således ifrågasättas. I år var det dags igen. 2012 års fredspris tilldelades EU, en union i djup ekonomisk och politisk kris.

Det tråkigaste är inte ovanstående val av vinnare utan att de som verkligen förtjänat priset hamnar i deras sällskap.

# Vart går Burma? Burma har förändrats på kort tid. Aung San Suu Kyi sitter i parlamentet. Folkvald. Hennes makt är begränsad, men hon får resa fritt och var nyligen i USA. Omvärlden lyfter på sanktionerna med den tidigare så slutna militärdiktaturen. President Thein Sein verkar välja en ny väg för sitt land, vilket är oerhört uppmuntrande att se. Misstankarna om att allt handlar om att vinna handelsfördelar med omvärlden kan vi avskriva. Men frågan är hur långt den sittande regimen är villig att gå. Under söndagen samlades det styrande Union Solidarity and Development Party för kongress. Trycket på att landet ska få ett riktigt demokratiskt system måste hållas uppe. Då kanske Aung San Suu Kyi åter kan spela en viktig roll när Burma går till val 2015.

Veckan som gick #47

# Partiledardebatt. Humorprogrammet Partaj i Kanal 5 lyckades i sin fånighet fånga tristessen som numera präglar svenska partiledardebatter. Kvällens drabbning var inget undantag. Det är som att se färg torka.

För ovanlighetens skull fick invandringspolitiken en del utrymme mellan förutsägbara ordväxlingar om skatter, restaurangmoms och sjukförsäkring. Jimmie Åkesson stod förstås ensam mot resten i frågan, men tonen har ändå hyfsats betänkligt under den tid som Sverigedemokraterna suttit i riksdagen. Hur de tusentals som kommer till Sverige varje vecka ska komma i arbete och hitta en bostad hade föga förvånande ingen svar på. 

# Putin fyller 60. Vladimir Putin firar sin 60-årsdag. Han hyllades och hånades på sina håll i Ryssland. Vissa tycker att Putin, liksom andra ryssar i den åldern, borde gå i pension. Så blir det nu inte. Putin har just börjat sin tredje mandatperiod som president. Hans land har redan lämnat den demokratiska klubben och allt tyder tyvärr på att den vandringen fortsätter i takt med att presidenten blir alltmer maktfullkomlig.

# Ta det tillbaka. Storbritannien regeras av en märklig koalition: EU-kritiska Tories och (väldigt) EU-vänliga Libdems. Men det är Toryledaren David Cameron som är premiärminister, trots allt, och hans EU-kritiska utspel har blivit alltfler på sistone. Det är välkänt att britterna tycker att EU:s makt har växt för mycket. Nu hotar Cameron att lägga ett veto mot EU:s budget. Det är ett utmärkt sätt att påverka den i rätt riktning (det vill säga att få den att minska). Eller som David Cameron själv uttrycker det: ett gyllene tillfälle att ta tillbaka makt från Bryssel.

Veckan som gick #46

# Dubbelfel. Stening av kvinnor, avrättningar av homosexuella, inskränkningar i yttrandefriheten eller andra grova brott mot mänskliga rättigheter. Ingenting är lika upprörande för vissa muslimer som den upplevda kränkningen av profeten Muhammed. Tramsfilmen Innocence of Muslims har fått oerhörda konsekvenser i många muslimska länder. Aktivister har löpt amok med skadegörelse och dödsoffer som följd.

Det är klart att det är onödigt att kränka troende på detta sätt. Att exempelvis bränna Koranen är bara dumt, särskilt då den som gör det vet att handlingen får stora konsekvenser. Men när muslimer som hämnd för en upplevd kränkning av islam själva kränker buddhister genom att bränna ned ett buddhisttempel i Bangladesh, inser man hur lite om religiösa rättigheter det egentligen handlar.

# Ask stoppar granskning. Granskningen av Säkerhetspolisens ekonomi stoppas. Regeringen och justitieminister Beatrice Ask sätter stopp genom att sekretessbelägga hela rasket. Inte ens kaffekassan får granskas. Regeringen missbrukar sekretessbestämmelserna i detta fall för att slippa en granskning av Säpos räkenskaper. Således: Må James Bond-festerna fortsätta!

# Bergwall friad igen. Sture Bergwall har friats från alla misstankar i ännu två mordfall, denna gång morden på Gry Storvik och Trine Jensen. Åklagare Björn Ericsson skriver att Quicks erkännanden saknar all trovärdighet. Christer van der Kwast, som var åklagare i samtliga Quickärenden, håller föga förvånande inte med. Han anser att Bergwall fått "en gräddfil" till frikännandena. Men van der Kwast håller ett försvarstal för de rättegångar han medverkade i, inget annat.

Veckan som gick #45

# "Val" i Vitryssland. Det är inte mycket till valstämning, konstaterar moderaten tillika valobservatören Christian Holm från den vitryska huvudstaden Minsk. Precis som tidigare är valet en charad för att ge diktator Alexandr Lukasjenko någon sorts legitimitet i folkets ögon. Oppositionella har valt att bojkotta valet vilket säkert är riktigt. Ingen poäng i att spela med i Lukasjenkos teater.

# Islamister drivs bort. Libyen var på förhand det land som av många ansågs ha sämst förutsättningar att inom överskådlig tid lyckas med övergången till demokrati. Ändå hålls val som förefaller ha varit hyggligt rättvisa och fria. Efter oroligheterna som bland annat kostade den amerikanske ambassadören Chris Stevens livet har den islamistmilis som sägs vara ansvarig för angreppen på det amerikanska konsulatet i Benghazi drivits ut ur staden. Såväl armé som demonstranter verkar ha gjort jobbet. Det spirar ett fortsatt hopp i det nya Libyen.

# Hollande tappar stöd. Det jublades stort i Paris när Francois Hollande vann presidentvalet mot Nicolas Sarkozy. Månne hoppades många på vänsterkanten på socialistiska reformer. Förhoppningarna var måhända inte lika orealistiska som på Barack Obama, men å andra sidan har stödet fallit desto snabbare för den franske presidenten.

På bara fyra månader har Hollande tappat 10 procent i opinionen. Krisen i den franska bilindustrin är ett skäl. Den kan Hollande inte göra så mycket åt. Han kallade visserligen varslet av tusentals fabriksarbetare hos krisdrabbade Peugeot för "oacceptabelt" men tvangs erkänna att det var nödvändigt. Så snart de kommer till makten inser politikerna hur busenkelt det var att sitta i opposition. Tankarna går snabbt till Mitt Romney.

Veckan som gick #44

# Journalisterna hemma igen. Martin Schibbye och fotografen Johan Persson kom till slut hem till Sverige igen. Det 11 år långa fängelsestraffet blev bara 14 månader efter en lyckosam benådningsprocess. I många journalisters ögon är de hjältar, i andras inte fullt lika hjältemodiga. Visst är granskande journalisters arbete viktigt så till vida att mycket som de avslöjar annars skulle ha förblivit okänt för den breda allmänheten. Men när Schibbye och Persson säger att deras rättigheter blivit kränkta  i etiopiskt fängelse doftar det ändå naivitet lång väg. Hade de väntat sig en förstaklassbiljett hem i händelse av att de greps? De gav sig in i en livsfarlig region och lät sig filmas med vapen i hand!

Schibbyes bakgrund som "stolt kommunist" och aktiv i Revolutionär kommunistisk ungdom har gjort att vissa dragit öronen åt sig. Och det dröjde inte många minuter innan anhöriga började skälla på den (borgerliga) regering som uppenbarligen lyckats tämligen väl med sitt diplomatiska arbete i detta fall. Nu borde detta inte ha något med hans journalistiska gärning i den etiopiska Ogadenprovinsen att göra, invänder vissa. Visserligen inte, men jag ställer mig ändå lite frågande till den hjältestatus som de båda journalisterna fått (ofta av just journalister på vänsterkanten) och kan inte låta bli att ställa frågan: hade de som krävt frigivning av Schibbye och Persson ställt upp lika unisont om de i stället haft sverigedemokratisk eller (hemska tanke) nyliberal bakgrund?

# Barroso håller tal. EU-kommissionens ordförande höll i veckan sitt årliga State of the union-tal (på vilket UKIP:s Nigel Farage tidigare svarade att "the union is in a state"). Inte mycket nytt under solen. Men denna gång gick kanske Barroso ett steg för långt. När man får kritik av EU-foriker som Carl B Hamilton och Gunnar Hökmark har man nog gjort något galet. Barroso förespråkar öppet en federal EU-stat. Och han har mage att prata om "mer demokrati" när hans vision i själva verket går ut på det rakt motsatta. José Manuel Barroso har förlorat förmågan att skämmas. Men det är han långt ifrån ensam om i sin krets.

Veckan som gick #43

# Välj väg i flyktingpolitiken. När man följer medierapporteringen om svensk flyktingmottagning är det lätt att tro Sverige är ett inhumant land. Sanningen är att vi tar emot överlägset flest flyktingar per capita i hela Europa. Den stora strömmen av flyktingar får Migrationsverket att gå på knäna och kommunerna att be om statlig hjälp. Men en och annan statlig miljard är bara en kortsiktig lösning.

Långsiktigt står många kommuner inför enorma utmaningar med tusentals flyktingar som ska ha svenskutbildning, kontakt med arbetsförmedlingen och ett boende och vars barn behöver särskilt stöd i skolan. Därefter väntar deras anhöriga i nästa lass. Det behövs en seriös flyktingstrategi. Alternativet kan inte vara Sverigedemokraterna eller status quo. Sverige måste välja väg och det måste ske genom öppen dialog med medborgarna.

# Saabköpet klart - farväl, Saab. Det minst sagt utdragna Saabköpet är klart. Elbilskonsortiet Nevs har betalat och fått nycklarna till fabriken, en tio år gammal bilmodell och plattformen Phoenix. Men det finns flera stora frågetecken kring Nevs affärsplan. Vi vet inte varifrån pengarna till projektet ska komma och ingen har lyckats besvara frågan varför just lilla Nevs ska lyckas göra vinst på elbilar när giganter som GM misslyckats. Och första bilen väntas först om 18 månader.

Risken för att vi inom några år åter får se krisrubriker om Saab på löpsedlarna är uppenbar. Då kommer många också fråga sig om konkursförvaltarna verkligen valde rätt köpare.

Veckan som gick #42

# Petzäll är död. William Petzäll, vilde i riksdagen efter sitt avhopp från Sverigedemokraterna, är död. Han avled efter en överdos. Petzäll hade nära kontakt med Svenska Brukarföreningens Berne Stålenkrantz, som har bekräftat hur hårt han kämpat för att få hjälp mot sitt missbruk. Ett enskilt dödsfall kan inte skyllas direkt på den svenska narkotikapolitiken. Men det är tydligt att den svenska nolltoleranspolitikens fokusering på straff före vård får konsekvenser. Om William Petzäll hade varit alkoholist hade han kanske suttit på ett behandlingshem nu.

# Romney nomineras. Mitt Romney och vicepresidentkandidaten Paul Ryan är nu officiellt Barack Obamas motståndare i höstens amerikanska presidentval. Räkna med fortsatt bred bevakning i svenska medier. Men om 2008 års val andades optimism och hopp om framtiden, är det desto dystrare denna gång. Ekonomin är usel och arbetslösheten fortsatt hög. Det borde inte vara så svårt att byta president. Men även om utmanarens trognaste fans öser beröm över Romney är det få som känner någon verklig entusiasm för honom. Han vaskades fram som en kompromisskandidat. Valet i november blir ett sömnpiller.

Veckan som gick #41

# Löfven och företagen. Socialdemokraternas nye ledare Stefan Löfven lät väldigt moderat i sitt tal i Vasaparken under söndagen (eller är det Moderaterna som låter socialdemokratiska? Jag har glömt vem som liknar vem mest). Som gammal metallare har Löfven koll på företagspolitiken. Den kommer att bli hans styrka i framtida debatter med statsministern. Satsningar på infrastrukturen i Stockholm var en av flera frågor som förenade S och M när respektive ledare höll sommartal. Med tanke på att S redan har accepterat Alliansens jobbskatteavdrag och att Löfven därtill vill underlätta för företag genom att låta staten betala den andra sjuklöneveckan (ett förslag som KD och C gillar), lär det bli ännu svårare att skilja blocken åt i valet 2014. Löfven är knappast den som entusiasmerar massorna, men för den som har ledsnat på Reinfeldt kommer han att framstå som ett tryggt val.

# TV-avgift blir TV-skatt. Den illa omtyckta TV-avgiften kan ha gjort sitt. Public service-kommittén föreslår att den ersätts med en skatt liknande begravningsavgiften. Den som inte gillar att betala för public service kommer således fortfarande att tvingas till detta. Men vi lär i alla fall slippa den hemska reklamfilmerna för Radiotjänst.

# Quickskandalen. Hannes Råstams bok om fallet Thomas Quick har fångat alla mediers intresse den gångna veckan. Och inte bara mediernas. Tidigare JK Göran Lambertz fann det nödvändigt att göra bort sig ännu en gång. Bästa sättet att göra det var att gå ut och hävda att det finns starka bevis som talar för att Sture Bergwall är skyldig till minst två av de åtta mord han dömts för. Att han som justitieråd i HD uttalar sig i ett pågående rättsfall (Bergwall har flera resningsansökningar inlämnade) är förstås galet. Att Lambertz dessutom gör det när han är så illa insatt i Quickutredningarna gör det hela genant. Han har nu valt att tillhöra det lilla bunkergäng som fortfarande är övertygade om Bergwalls skuld. Det är ett minst sagt märkligt val.

Veckan som gick #40

# Assange isolerad igen. Under lång tid satt WikiLeaksgrundaren Julian Assange i husarrest på ett större slott. Säkert bekvämt och enligt huvudpersonen själv nog värdigt hans ego. Sedan kom beslutet: Assange skulle, alla överklaganden till trots, utlämnas till Sverige. Då sökte han asyl i Ecuador. Och nu sitter han där på ambassaden och häckar. Assange missade förstås inte tillfället att hålla tal till folket. Det finns mycket att kritisera det svenska rättsväsendet för i denna historia. Men närmare någon lösning på sin egen situation har Assange inte kommit genom att vägra låta sig utlämnas. Har han tänkt att gömma sig resten av sitt liv?

# Tom Reinfeldt. Fredrik Reinfeldt lät som han brukar när han höll sitt årliga sommartal i Vaxholm. Han anklagade oppositionens ledare Stefan Löfven för att inte säga så mycket alls. Vilket ju är rätt. Men själv har statsministern smärtsamt lite att komma med. Att prata med utbyggd tunnelbana i Stockholm, bara året efter att han hånat Håkan Juholts satsning på just tunnelbanan, duger inte. Nu ska Alliansen samlas hos Annie Lööf i något slags försök till nystart. Förhoppningsvis har de med sig en väldigt stor idélåda.

# Meningslösa lagar. När fildelningslagen, den så kallade Ipredlagen, infördes 2009 hade regeringen stora förhoppningar om dess verkan. Den trodde på uppemot 800 rättsfall per år. Och fildelningen skulle förstås minska drastiskt. Fram till juni i år har dock endast elva fall kommit upp i rätten. Elva. Några stora fildelningsfall av den sort som lagen skulle handla om (polisen skulle ju inte jaga ungdomar, hette det) har vi heller inte sett. Och fildelningen har efter en kort tids minskning åter nått samma nivåer som innan 2009. Ipredlagen är därmed ännu en i raden av lagar som stiftades för att politiker ville "sända signaler". Och den lär bli kvar. Vi tar inte gärna bort lagar i det här landet.

Veckan som gick #39

# Slut på OS. Det blev till slut åtta svenska medaljer i London-OS, tre fler än i Beijing-OS (och då stod ändå simlandslaget för ett komplett misslyckande och flera guldhopp hade otur med skador i London). I den visserligen helt ointressanta medaljligan gick som väntat USA åter segrande ur striden, denna gång med större marginal än för fyra år sedan. Då lyckades Kina ta hela 51 guld och totalt 100 medaljer. I årets olympiad blev det "bara" 38 guld och 87 medaljer mot USA:s 46 guld och 110 medaljer. Kina sopar rent i pingis och tar många guld i gymnastik men har lite att hämta i bollsporter och friidrotten.

SVT gjorde ett roligt inslag om hur medaljställningen skulle se ut mätt per capita. Då skulle både Kina, USA och succélandet Storbritannien hamna långt ned, efter exempelvis Nordkorea. På sätt och vis är det ett mer rättvist sätt att räkna på. Ty att små länder kan vara så pass konkurrenskraftiga i många sporter är oerhört imponerande.

# Vitrysk arrogans. Den vitryska diktaturen slänger ut den svenske ambassadören, tvingar Sverige att stänga sin ambassad i Minsk och stänger själv sin i Stockholm. Relationerna mellan Sverige och Vitryssland har frusit fast. En PR-byrås kupp mot regimen, nedsläppandet av nallar med regimkritisk text över Minsk, sägs ha varit droppen som fick Alexandr Lukasjenkos bägare att rinna över. Diktatorn själv förnekar detta, även om han var noga med att hävda att tilltaget "bevisligen" var arrangerat av den svenska ambassaden. Nu förekommer dessutom hot mot svenska medborgare i Vitryssland. Den vitryska regimen har visat precis hur jävlig den är. Men Sverige får stöd. Vitrysslands agerande har nu infekterat relationerna med både EU och USA.

# Pengarullning. Tillväxtverkets generaldirektör fick gå efter avslöjandet om de frikostiga representationsmiddagarna. Christian Lugnet kan ändå behålla sitt lugn då hennes förordnande går ut först om tre år. Ytterligare 36 finfina betalda månader med alla förmåner, således. Det positiva med historien är att en diskussion om den politiska elitens förmåner nu har skapats bland vanligt folk (som ofta inte varit medvetna om dem). Att Sveriges politiker har långt ifrån lika generösa villkor som exempelvis franska eller italienska kollegor innebär inte att vi bör lossa på tyglarna.

Veckan som gick #38

# Krav på Quickkommission. Anhöriga till Johan Asplund och Charles Zelmanovits, två av Thomas Quicks påstådda mordoffer, kräver en medborgarkommission som undersöker hur det gick till när polis, vårdare, läkare och domstolar tillsammans skapade Sveriges värste seriemördare. Den numera pensionerade överåklagaren Christer van der Kwast vidhåller att Quick dömts korrekt. Det är de hovrätter som beviljat Sture Bergwall resning som har gjort fel. Nu när den värsta rättsskandalen i modern svensk historia rullas upp gör sig van der Kwast till åtlöje.  

# Nytt amerikanskt skottdrama. Det dröjde bara några veckor efter att James Holmes skött vilt omkring sig på en biograf i Aurora, Colorado, innan det small igen. I dag sköt någon ihjäl flera människor (just nu uppger medierna sju, inklusive gärningsmannen) i ett sikhtempel i Wisconsin. Vem som begick dådet och varför är ännu oklart, men företrädare för sikherna påminde i kväll i CNN om att de varit utsatta sedan den 11 september på grund av sitt utseende och sin klädsel. Månne är det ännu en vit amerikansk galning som velat "skipa rättvisa"?

# Pussy Riot inför rätta. Protestgruppen Pussy Riot, som smädat bland andra president Putin och suttit häktade sedan i mars, skulle ställas inför rätta i veckan. Men rättegången har skjutits upp. Vladimir Putin har sagt att han hoppas på en rättvis och mild dom. Kvinnorna borde förstås inte alls vara åtalade utan i värsta fall bötfällda för sitt tilltag i Frälsarkatedralen.

Veckan som gick #37

# Tyskar ratar euron. Enligt en färsk opinionsundersökning tycker en majoritet av tyska folket att Tyskland skulle klara sig bättre utan euron. Bara 29 procent menade att Tyskland skulle klara sig sämre utanför eurosamarbetet. En enskild opinionsundersökning går inte att dra några klara slutsatser av, men månne är det så att även tyskarna har börjat ledsna på den evighetslånga eurokrisen och drömma sig tillbaka till den tid då man hade en egen riksbank och slapp pumpa in mångmiljardbelopp i andra länders bankrutta ekonomier.

# Den fria rörligheten. Det enda fina med EU, typ, är den fria rörlighet som medlemskapet erbjuder. Den kan förstås ha baksidor. Årligen kommer utländska bärplockare till Sverige, med mer eller mindre realistiska förhoppningar om bär och gröna skogar. I år var det dags för hundratals bulgarer att bli strandade i Sverige utan mat, pengar eller husrum. Även om många luras att komma hit och tjäna vad de tror är grova pengar, ligger trots allt ett stort ansvar även på den enskilda individen. Nu tycks hemresan ändå ha löst sig till slut med bussresor hem till Bulgarien. Risken är dock uppenbar att samma scenario utspelas nästa sommar igen. Men med personer från ett annat land. 

# Assad på offensiven. Den syriska regimen var bara dagar, kanske veckor från att falla. Så lät det ganska nyss. Nu går regimstyrkor till anfall mot landets största stad Aleppo och rebellerna bönar och ber om tyngre vapen. De har lite att sätta emot al-Assads stridsvagnar och granater. Just nu ser det mer och mer ut som ett långdraget krig där Bashar al-Assad har tiden (vapen och militär) på sin sida. Samtidigt hävdas nu dödssiffran för konflikten har överstigit 20 000.

Veckan som gick #36

# Ett år sedan massakern. Norge har under söndagen hyllat minnet av offren för massakern på Utøya och bombdådet i Oslo för exakt ett år sedan. Även om vårt västra grannland stannade upp i dag har det norska samhället inte förändrats efter Breivik. De politiska opinionen förändrades endast tillfälligt, vilket visar på att det norska folket inte läst in några större politiska aspekter i Breiviks dåd. De har inte, som många på vänsterkanten, kopplat Breivik till Fremskrittspartiet eller "högern" i stort. Det är en nykter reaktion på en fruktansvärd händelse.

# Fullskaligt krig i Syrien. Det kan inte sägas råda annat än fullt krig i Syrien nu. Strider pågår i flera städer. Regimen bombar sin egen huvudstad. Rebellerna har gjort vad de själva beskriver som "strategiska reträtter", men tycks vara tillbakaträngda av det tunga artilleri som står till Assadregimens förfogande. Det bombattentat som kostade såväl Assads svåger som landets försvarsminister livet tycktes för en stund ha gett oppositionen initiativet och momentum i kampen mot regimen. Det återstår att se om de kan stå pall nu när bomberna åter faller över bostadsområdena i stad efter stad.

# Osäker datalagring. Flera tele- och internetoperatörer känner tveksamhet kring datalagringsdirektivet och har ännu inte börjat lagra sina kunders elektroniska kommunikation. Bahnhofs Karl Jonung är en av direktivets kritiker. Han anser att det finns saker som är tvetydiga.

Branschorganisationen IT- och telekomföretagen tror att många operatörer kommer att behöva ytterligare ett år på sig. Så här går det när lagar ska hastas igenom i riksdagen, när det är så förbaskat viktigt att skyndsamt trycka på ja-knappen. Först i november ska operatörerna få information om hur de lagrade uppgifterna ska hanteras säkert. Alliansregeringen har dock inte vett att skämmas.

Veckan som gick #35

# Inbördeskrig i Syrien. Enligt Röda Korset råder nu inbördeskrig i Syrien. I praktiken har det rått ganska länge och kriget kryper allt närmare regimens centrum, Damaskus. Under söndagen pågick hårda strider i huvudstaden. Assads regim fortsätter övergreppen på civilbefolkningen, senast härom dagen i al-Tremseh. Rysslands och Kinas hårdnackade nej till alla sorters insatser mot mördarna i Damaskus visar att FN-systemet inte fungerar. Men det har vi ju vetat länge. Syrierna kan bara lita till sitt eget mod nu. 

# Skärpta terrorlagar i Norge? Vi närmar oss ettårsdagen av Breviks attacker i Oslo och på Utöya. Förslag på skärpta terrorlagar har lagts och ska behandlas. Justitieminister Grete Faremo vill att det ska bli straffbart att planera terrordåd och genomgå terrorträning. Självklarheter, kan tyckas, men dessa lagar skulle oundvikligen kräva noggranna gränsdragningar och riskera att drabba oskyldiga. Det finns all anledning att hålla koll på hur Norge, som hittills hantera tragedin föredömligt, går fram med ny lagstiftning.

# Liberaler mot seger i Libyen? Val har hållits i Gadaffibefriade Libyen. Till skillnad från bland annat Egypten verkar det inte bli någon seger för islamisterna. Tvärtom ser liberala Nationella styrkealliansen ut att gå mot seger. Av de arabiska länder som skickat sina diktatorer överbord var Libyen på förhand det land med sämst förutsättningar att hålla fria och rättvisa val. Ett klansamhälle utan demokratisk tradition och med mängder av vapen i omlopp - kunde det någonsin sluta väl? Valet verkar emellertid ha gått överraskande lugnt till. Medan kampen mellan den nyvalde presidenten och militärrådet fortsätter i Egypten kan kanske en stabil regering utan islamister bildas i Libyen. Det är lätt att imponeras.

Veckan som gick #34

# Val i Libyen. Libyen går till val och som nyfödd demokrati är det svårt att sia om utgången eller om valet ens kommer att kunna kallas fritt. Libyen saknar helt demokratisk tradition och få tror på en smidig övergång till demokrati. Men det är trots allt lite rörande att se ett folk gå till valurnorna efter 40 års förtryck under galningen Muammar Gadaffi.

# Jobbpakten. Det politiska spektaklet i Almedalen är över för denna gång. Fredrik Reinfeldt liknar mer och mer Trötter. Men något lyckades ändå statsministern med: den "jobbpakt" han säger sig vilja sluta med arbetsgivare och fack var politiskt sett ett smart drag som gav mycket uppmärksamhet. Men att sänka bolagsskatten ger sannolikt väldigt liten effekt på företagsamheten. Det behövs betydligt större reformer på den svenska arbetsmarknaden - reformer som bara Folkpartiet och Centerpartiet vågar ta i sin mun.

# Nej till Acta. Det blev till slut ett tydligt nej när Europaparlamentet röstade om Acta-avtalet. Det är en stor seger för demokratin i Europa och ett bevis för att det med engagemang och envishet går att göra skillnad. Acta är dött, men vi ska inte svära på att avtalet inte återkommer i någon form i framtiden.

Veckan som gick #33

# SD först ut i Almedalen. Premiären avklarades i fjol. Nu har Jimmie Åkesson avklarat sitt andra tal i Almedalen som partiledare för Sverigedemokraterna i riksdagen. Förutom att SD nu accepterar ett femte jobbskatteavdrag framkom inga nyheter. De vill se en mer effektiv polis och vill framöver bli känt som ett parti som satsar lika mycket på kriminalpolitiska frågor som invandringen. Eftersom frågorna enligt SD hänger ihop lär det bli svårt att tona ned det ena.

# Presidentval i Mexiko. Opinionsmätningar talar för att det blir PRI:s kandidat Pena Nieto som vinner det mexikanska valet. Debatten mellan honom och vänsterkandidaten Lopez Obrador sägs ha varit hövlig men substanslös. Vem som än segrar har han ett monumentalt arbete framför sig i ett land som söndrats av knarkkartellerna. Den vettlösa drogpolitiken förd av Felipe Caldéron måste omprövas.

# Hongkong firar 15. Det är i dag 15 år sedan Hongkong överlämnades från Storbritannien till Kina. Leung Chun-Ying tillträder som regeringschef men ses som Beijings kandidat. Hongkong har visserligen ett stort självbestämmande, men missnöjet med den kinesiska ledningens inflytande är stort. Men ett självständigt Hongkong är knappast aktuellt.

Veckan som gick #32

# Mursi vald. Det började lukta militärkupp igen i Egypten. Dagarna gick och ingen segrade utsågs i presidentvalet. Massorna började åter att samlas i frustration på Tahrirtorget i Kairo. Men nu är det klart. Islamisten Mohammed Mursi ska ha vunnit med drygt 50 procent av rösterna. Många oklarheter återstår dock - som vilka befogenheter den nye presidenten får. Makten finns alltjämt hos militären.

# Kina i rymden. Kinas Shenzhou 9 (神舟, gudomlig farkost) har dockat med Tiangong (天宫, himmelska palatset). Det är en stor dag för det kinesiska rymdprojektet. Att docka i rymden är förstås inget nytt. Mest av allt handlar det förstås om nationell stolthet. Kina vill visa att de är en stormakt och som sådan är rymdäventyr obligatoriskt. Detta är bara början på den kinesiska resan i rymden.

# FRA-svek. Alliansregeringen har gjort upp med Socialdemokraterna om att låta polisen få tillgång till FRA:s signalspaning. Detta gäller både Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen. När lagen röstades igenom under stor uppmärksamhet 2008 lovades vi att det var i utländsk trafik som passerade Sveriges gränser som FRA skulle spana. Nu sägs det att det är den internationella brottsligheten de vill komma åt och antalet myndigheter som får tillgång till spaningen har vuxit. Jag undrar bara: Vilka myndigheter kommer härnäst få doppa näven i syltburken? 

Veckan som gick #31

# Valsöndag. Under söndagen hålls tre viktiga val. Parlamentsvalet i Frankrike väntas vinnas av vänstern. I Grekland hålls omval efter att ingen lyckats bilda regering efter valet i maj. Där väntas vänsterkoalitionen Syriza segra. Och i Egypten hålls den andra omgången i presidentvalet mellan Muslimska brödraskapets Muhammad Mursi och den gamla regimens Ahmed Shafiq. Valdeltagande ser ut att ha blivit ännu lägre denna gång - runt 40 procent - och skälet är att nästan hälften av alla som röstade i första omgången lade sin röst på andra kandidater än de två som nu gör upp om presidentposten.

Vem som än vinner blir det svårt att spåna om framtiden. Någon konstitution finns ännu inte och därmed är det heller inte klart vilka befogenheter den nya presidenten får. Därtill är parlamentet upplöst och det talas om att militären ska genomföra en tyst kupp. Demokratin kommer att ta tid på sig i Egypten.

# Glädjande mangadom. Högsta domstolen valde att fria seriekännaren Simon Lundström och gjorde därmed en annan bedömning än tings- och hovrätten gjort.  Enligt HD är bara en av de beslagtagna bilderna barnpornografisk. Ändå frias Lundström med hänvisning till sitt yrke. Det väcker en del frågor om likhet inför lagen och svåra gränsdragningsproblem framöver. Det sista är knappast sagt om barnpornografilagen. Den borde egentligen skrivas om.

# God natt, Saab. Saabaffären blev klar till slut. Men den slutade med att ett elbilskonsortium tog över verksamheten och att Riksgälden blev ägare till reservdelsbolaget Saab Parts. Kinesiska Youngman, som ville köpa alltihop, drog således nitlotten. Därmed är Saab som vi känner det, som en nischad biltillverkare med snygga och tilltalande större bilmodeller, historia. Nu ska det byggas elbilar en produkt som lockade några tusen köpare i hela Europa i fjol. Och någon bil kommer inte att rulla ur fabriken de kommande 18 månaderna. Arbetstillfällena har därmed knappast återvänt till Trollhättan. Och Saab har inte alls återuppstått. Ett tråkigt slut på en tråkig historia.