Klimatalarmism blir lag

Inte utan stolthet presenterade regeringen under torsdagen ett nytt klimatpolitiskt ramverk, ett klimatpolitiskt råd och en ny lag. Åtgärderna stöds av alla partier utom Sverigedemokraterna.

"På samma sätt som det finanspolitiska ramverket har bringat ordning och reda i ekonomin, så kommer detta att bringa ordning och reda i klimatpolitiken", sade Stefan Löfven på pressträffen tillsammans med Isabella Lövin (MP). Det är onekligen en intressant jämförelse. Löfvens regering har nämligen fått tung kritik av Finanspolitiska rådet för att bryta mot det finanspolitiska ramverket, så särskilt mycket ordning och reda har det inte varit.

Varje år ska regeringen presentera en klimatredovisning i budgetpropositionen. En handlingsplan ska finnas på plats för varje mandatperiod. Att prioritera bort klimatfrågan blir ett lagbrott. Det blir alltså i praktiken olagligt att ha en annan miljö- och klimatpolitik än den som den nuvarande regeringen driver. Och denna lag stöds helhjärtat av Alliansen, den så kallade oppositionen.

Det som irriterar mig mest är att svenska politiker verkar tro att det lilla Sverige gör har någon som helst påverkan på det globala klimatet. Ett land som bidrar med någon promille av de totala utsläppen skulle kunna fördubbla eller halvera dem utan att det påverkar ett endaste dugg.

Det som avgör är hur USA, Kina och andra stora utsläppsländer väljer att agera. Inte hur mycket svenska bilister och företagare på landsbygden beskattas sönder och samman. Detta vet rimligen Löfven. Ändå ska Sverige "gå före". Det låter ibland som att hela världens öde hängde på vad de svenska regeringen företar sig.

Klimatfrågan har blivit en religion för både Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Och, tydligen, även för allianspartierna.

Att uppfostra ett folk

Johan Hakelius skriver om det svenska samhällets uppfostrande ton i Fokus. Det är svårt att inte hålla med, ty vi lever i en tid när allt ska läggas tillrätta. Även historien.

Uppfostrandet är en del av den politiska korrekthet som vissa nu tar strid för som ett slags statement (uppfattning om vad som är PK varierar förstås, somliga verkar tycka att det räcker att uppfatta sig själv som vänster).

Först ska sägas att det förfärligt uppfostrande och mästrande svenska samhällsklimatet inte gäller på alla nivåer. Ty samtidigt som politiker, journalister och debattörer är fasligt intresserade av vad vi äter, om språket i gamla barnböcker och filmer är politiskt korrekt i vår samtid samt om alla hudfärger och kön är lika representerade i alla sammanhang, finns ett slags motsatsförhållande i hur dessa grupper ser på bildning och svenskt kulturarv. Här är det snarast PK att vara ointresserad, okunnig och medvetet provokativ.

PK-ismen är emellertid väldigt vitt förgrenad i samhället. Den letar sig in på museer, i skolböcker, i TV-tablåer och i högre utbildning.

Efter en 70-årig slummer är begreppet "ras" tillbaka i samhällsdebatten. Det kan tyckas minst sagt förvånande, men de så kallade antirasisterna strider nu för att etablera begreppet igen och därtill skapa "separatistiska rum" för icke-vita. Rasåtskillnad kallades det förr i tiden.

Det är som om de vill bygga in rasism i ett land som har väldigt lite av den varan för att kunna visa att det finns rasism. "Rasifierad" har på rekordtid blivit ett allmänt vedertaget begrepp i mainstreammedier. Rasism mot vita är på väg att bli PK. Hatet mot vita och män beskrivs som en berättigad motreaktion mot rasism och kvinnohat, och den förklaringen godkänns av de stora medierna.

Miljö är en annan fråga där befolkningen behöver en uppsträckning. Det går knappast en dag utan att vi får veta vilka dödgrävare vi och vår vita livsstil är. Klimatångest blir då ett tecken på berättigad masochism. Även bland mellanstadiebarn. Plåga dina sinnen, ty du är en miljöbov!

Till miljöfrågan kopplas även våra matvanor. Socialstyrelsens rekommendation om 6-8 brödskivor om dagen var visserligen en myt, men i dag behövs ingen statlig myndighet för att uppfostra oss i att äta rätt. Det räcker med all trendjournalistik, livstilscoacher, matprogram, uppmärksammade dieter och samhällets fitnesstrend för att få oss att antingen falla in i ledet eller få dåligt samvete för att vi står utanför. Vem vågar säga att hon inte tränar och äter ekologiskt, helst vegetariskt? Frågan har dykt upp på anställningsintervjuer.

Politikerna anför tonen, journalisterna eldar på och till sist kommer även storföretagen springande för att göra gott. Ni vet de där företagarna som vill ta "socialt ansvar" för att skapa sig en positiv image. Medierna är på dem som hökar om de inte gör det, som när en resebyrå anlitar ett hotell som inte har avtalsenliga löner.

Numera ska alla veta att det de köper är PK-klassificerat, och är det inte det kan man åtminstone utgå från att RFSL har hbtq-certifierat lokalen du köpt produkten i. Karma.

Jag tror att det handlar ganska mycket om att skapa det perfekta samhället. Det socialistiska paradiset är det ingen som tror på längre - därför behövs ett nytt projekt.

I denna politiskt korrekta fauna får oönskade blommor inte växa. Det måste rensas, gallras och ansas för att PK-rabatten ska bli perfekt. Målet tycks vara ett samhälle där alla pratar rätt, ser rätt ut och beter sig enligt en förutbestämd mall. Ack, vilket tråkigt och ängsligt samhälle vi håller på att skapa.

Som nämndes i början finns här emellertid en paradox, eller kanske snarare parallella skeenden. Ett exempel på detta är att det parallellt med fitnesstrenden sker en kroppspositivistisk kamp, som också den passar in i PK-mallen, som går ut på att mycket överviktiga människor propagerar för att det är bra och rätt att vara tjock (som allt annat i samhället räcker det emellertid inte att vara för något, man måste givetvis klanka ned på smala människor).

Personligen gör dessa trender att jag blir motvalls. Som jag alltid blivit. Jag minns att jag som barn, när det plötsligt men väldigt tillfälligt var farligt att äta chips, gick och köpte... ja, just det: chips.

I vuxen ålder är jag inte bättre. Jag släcker inte lamporna under Earth Hour utan tänder fler i protest. Jag köper inte ekologiskt. Jag har aldrig ens övervägt att klimatkompensera när jag flyger, eller att få dåligt samvete för det.

Jag äter kött nästan varje dag. Jag har nog med elektronik hemma för att blyförgifta ett litet afrikanskt land. Jag vägrar ha dåligt samvete för att jag finns till, är vit, heterosexuell och bor i ett rikt land. Däremot försöker jag alltid bete mig anständigt mot andra människor, oavsett hudfärg, tro, politisk övertygelse eller kön. Jag tror att det skulle räcka ganska långt om alla gjorde lika.

Var detta kommer sluta vet ingen. Förmodligen kommer en motreaktion, vilket vi på vissa håll redan ser, och pendeln då svänga tillbaka. Så brukar det vara. Men när det väl sker har mycket redan hunnit gå snett.

Avslutningsvis måste sägas att den politiska och mediala klassens försök att uppfostra oss till politiskt korrekta människor som tror på den rätta läran är en smula paradoxal när vi betänker att en klassisk uppfostran är vad som tycks fattas den uppväxande generationen.

Separatistisk sammanhållning

Stefan Löfvens regeringsförklaring under tisdagen gjorde ingen politisk kommentator imponerad. Det var nog tur för statsministern att han presenterade en ny minister som verkar respekterad i alla läger. Annars hade denna start på riksdagsåret varit en ännu tröttare gäspning från en trött regeringschef.

Regeringsförklaringen liknade en väldigt lång DN Debatt-artikel med återanvända och redan utnötta politiska haranger om "samhällsbygge" och om den svenska modellen som "ska utvecklas, inte avvecklas".

Eller kanske snarare "besvärjelser", som SvD:s Per Gudmundson träffsäkert uttryckt det. Det råder knappast någon brist på önskemål om vad regeringen vill - allt ska bli bättre för alla. Samtidigt. Det som saknades var egentligen bara evigt liv och att bygga en civilisation på Mars. Men Löfven har ju två år på sig.

Löfven har gjort sig känd för att hitta på nyord. Begrepp som "innovationskatapult", "utvecklingsmoral" och "industrikansler" bär hans signum, men lika snabbt som han släpper gamla begrepp hittar han på nya. I den rekordlånga regeringsförklaringen var statsministern inte fullt lika fantasifull men hann i alla fall med att nämna en "livsmedelsstrategi", en "arkitekturpolicy" och nyindustrialiseringsstrategin "Smart industri".

Klimatfrågan fanns också med, vilket är begripligt givet vilket parti Socialdemokraterna regerar med. Det höga tonläget i klimatfrågan är minst sagt märkligt då regeringen representerar ett land som står för några promille av de globala utsläppen. Ändå låter det ständigt på svenska politiker som att det är Sverige som måste gå före, annars kommer världen gå under. Som om någonting var det minsta beroende av oss.

Det politikerna väljer att ignorera är att även om Sverige helt avskaffade alla fossila utsläpp nästa vecka skulle det inte ha någon påverkan eftersom dessa uppvägs av ökade utsläpp i utvecklingsländerna.

Sveriges satsningar för ett fossilfritt samhälle är därför i ett globalt perspektiv lika relevant som om Island skulle prioritera kampen mot uranbrytning eller Mikronesien satsa på militär nedrustning.

Problemet med de alltmer aggressiva och långtgående klimatsatsningarna är att de straffar de som inte har något annat val än att köra mycket bil (landsbygdsbor) och använda mycket energi (tillverkningsföretag) och ändå i ett globalt perspektiv inte gör någon som helst skillnad.

Lägg därför ned klimattjafset!

Avslutningsvis måste några ord sägas om den löfvenska sammanhållningsretoriken. Samhället måste hålla ihop, säger statsministern, och tillägger att "vi är alla en del av samma samhällsbygge". Nog rimmar denna retorik lite illa med att Löfvens eget ungdomsförbund SSU samtidigt i självaste partihögkvarteret anordnar möten där personer med vit hudfärg inte är välkomna.

Månne väntar ett nytt begrepp i nästa regeringsförklaring: den separatistiska sammanhållningen.

Ingen global uppvärmning på 17 år

Grafisk modell av David Rose.

Ordföranden för FN:s klimatpanel IPCC, Rajendra Pachauri, erkänner nu i tidningen The Australian att det inte har skett någon signifikant global uppvärmning de senaste 17 åren.

Detta är ett anmärkningsvärt erkännande av den man som så sent som 2007 stämplade kritik mot klimatpanelen som "voodooscience" och öppet hånade alla som ifrågasatte de skräckscenarion som bland andra IPCC företrädde. Nu välkomnar han tvärtom kritiska röster. En helomvändning, således.

Men ett fredspris var det tydligen värt.

via The Climate Scam

Klimatkatastrof - var god dröj

Det skrivs och pratas väldigt mycket om den annalkande klimatkatastrofen just nu. Det går knappt en dag utan att en brand i Australien, en storm i USA eller bitande kyla i Ryssland förklaras med klimatförändringarna. Konsensus tycks råda: vi bär själva skulden för det extrema vädret (som om det inte funnits tidigare).

Naturskyddsföreningen och andra extremistorganisationer får massor av medietid och slickar sig om munnen. Miljöpartiet kan inte ha bråttom nog att förbjuda eller sönderbeskatta allt som kan tänkas öka uppvärmningen i världen. Frågan är kort sagt åter i mediernas blickfång och det finns tydliga politiska poänger att vinna (Miljöpartiets starka opinionsläge vittnar om detta).

I en norsk forskningsrapport framgår emellertid att även om planetens medeltemperatur steg kraftigt under 1990-talet har uppvärmningen bromsats upp under 2000-talet. Forskarna menar således att det inte pågår någon skenande global uppvärmning, som bland andra Naturskyddsföreningen och Greenpeace hävdar.

Det låter ju som goda nyheter. Självfallet ska teknikutvecklingen uppmuntras så att vi slipper vara beroende av fossila bränslen. Även om människan inte är ensam faktor bakom en stigande temperatur - klimatet har alltid varierat på jorden - är fossila bränslen smutsiga och absolut inget framtidsalternativ. Andra alternativ måste till.

Den norska forskningsrapporten passar dock väldigt illa med mediernas dramaturgi. Gissningsvis kommer den alarmerande rapporteringen därför att fortsätta precis som vanligt. Om det inte redan har skett kommer forskare och debattörer, hängivna den alarmistiska linjen, att stämpla forskningsrapporten som oseriös. Naturskyddsföreningen är snart i TV-rutan igen, var så säker.

Kalla plus- och varma minusgrader

Vi gnäller gärna över kylan i Sverige (förutom alla i glesbygd som tycker att den är mysig). När det, som häromdagen, är 16 minusgrader i Stockholm är det ganska kallt. Hemma i lägenheten är det däremot varmt och skönt. Så pass att man nödgas skruva ned värmen för att inte svettas.

I Kina ser det annorlunda ut. Sverige har visserligen avsevärda temperaturskillnader mellan Ystad i söder och Haparanda i norr, men i Kina är skillnaden mellan norr och söder gigantisk. Det går inte att jämföra Guangzhou i söder med Harbin i norr.

Därmed inte sagt att människorna i söder inte fryser. De har nämligen ingen värme hemma. Det är inte ovanligt att kineser därför klär på sig flera lager med kläder de dagar det är rått och kallt ute.

Nedanstående karta visar vilka delar av Kina som har centralvärme - den blå delen har det inte. Just nu, mitt i vintern, är det inte alltid så angenämt.

Luftkvaliteten en het potatis i Kina

Föroreningar av vatten och luft i Kina är en ständig källa till oro. Privatpersoners koleldning, fabriker och alltfler bilar sätter sina spår på människors hälsa. Alla som har varit i Shanghai eller Beijing känner igen det där bekanta diset och det är självklart att det orsakar hälsoproblem på lång sikt.

De kinesiska myndigheterna vill emellertid inte att bilden av en hälsofarlig huvudstad ska spridas varför de har egna mätningar som visar att luftkvaliteten i Beijing inte alls är så dålig som många hävdar. Förklaringen är förstås de olika sätten att mäta. Den amerikanska ambassaden mäter mindre partiklar än de kinesiska mätstationerna och får således resultat som visar på sämre luftkvalitet, ja direkt hälsofarlig.

Detta har retat den kinesiska regeringen som menar att utländska ambassader varken har rätten eller kunnandet att utföra mätningar av luftkvaliteten i Kina. Den låter också hälsa att den inte kommer att börja mäta luftkvaliteten i amerikanska storstäder.

Kina har förstås en poäng i sin lilla protest, men samtidigt kanske den borde fokusera mer på att försöka göra miljön bättre för medborgarna än att störa sig på utländska mätresultat av luftkvaliteten.

Ibland liknar stormakterna verkligen småbarn i sandlådan.

Utsläppsfanatism

Miljöpartiet vill ha ett utsläppstak som fungerar lite likt utgiftstaket och sätter gränser för hur mycket koldioxid Sverige får släppa ut. De vill ha en blocköverskridande överenskommelse om ett klimatpolitiskt ramverk.

Det är inte svårt att förstå vartåt detta skulle barka. Miljöpartiet vill skruva åt tumskruvarna ytterligare - en klimatlag som ska tvinga alla regeringar oavsett färg att underordna sig klimatideologin.

Den globala uppvärmningen är en global angelägenhet och kan inte lösas av lilla Sverige, som står för promilledelar av planetens utsläpp. Det brukar sägas att någon måste gå före och visst är det så. Och jag ser gärna en satsning på energibesparande teknik och åtgärder. Vi slösar fortfarande alldeles för mycket med det vi har. Men den extrema fokuseringen på just fossila utsläpp måste upphöra.

Våra utmaningar framöver är större än så. Hur Miljöpartiets tillväxtskepsis (hur många gånger har vi inte hört dem säga att tillväxten nått sin gräns?) ska kunna förenas med ny teknik och minskad fattigdom världen över är en gåta. Efter utsläppstak kommer säkert tilläxttak.

Färre räds klimatförändringar

Den värsta klimatfebern tycks ha lagt sig något. Medias intresse har svalnat. Klimatalarmisterna får inte riktigt samma utrymme att sprida domedagsprofetior längre. Detta har också en påverkan på människors attityder. Färre larmreportage i TV och tidningar gör att färre känner oro för jordens undergång eller storslagna naturkatastrofer till följd av ett varmare klimat.

Andelen svenskar som tror att klimatförändringar kommer att påverka oss i Sverige i framtiden har de senaste två åren sjunkit från 84 till 72 procent.

Jag hoppas att vi framöver slipper läsa om mellanstadiebarn som har ont i magen och känner oro över att världen ska drabbas av katastrofer på grund av koldioxidutsläpp. Jag minns väl hur vi i mellanstadiet fick lära oss att svenska skogar skulle dö ut (och att allt var Polens fel) och kan föreställa mig hur lärarna "informerar" eleverna om klimathotet i dagens skola...

Men det lät ju bra...

Riksrevisionen sågar Sveriges klimatarbete och kallar åtgärderna för "kostsamma och verkningslösa". Ofta används väldigt trubbiga styrmedel när medborgarna ska förmås leva mer miljövänligt.

Detta är inte särskilt förvånande. Det har länge funnits en väldigt okritisk inställning till allt med prefixet "klimat". Därför har politikerna inte velat prioritera och noggrant utvärdera effekterna av enskilda åtgärder. Svensk politik har blivit ett slags tävlan i vem som kan kasta mest pengar på allt som ger intryck av att vara tydliga åtgärder mot fossila utsläpp. Även borgerliga partier är skyldiga till denna klimatkapplöpning.

Huruvida åtgärderna ger några reella effekter är mindre viktigt då det gäller att vinna en klimatalarmistisk opinion här och nu. Det långsiktiga arbetet har således plötsligt blivit väldigt kortsiktigt. Notan skickas som vanligt till alla skattebetalare.

Klimatalarmism på avkylning

De senaste vintrarna har klimatalarmismen kommit av sig lite. Vi trodde nog att fjolårets vinter var ett undantag, inte kunde vi väl få en lika kall och snörik vinter igen? Jodå. December 2010 är den kallaste på minst 110 år.

SMHI råder folk att stanna hemma, men annandagen är den dag då många julfirare måste återvända från föräldrahem och familjeträffar till sina ordinarie hem. Snart återvänder livet till det normala. Det spelar liten roll att klimatalarmisterna ständigt vill påminna oss om skillnaden mellan klimat och väder. En iskall och snöig vinter ger oss inte intrycket av att jordklotet håller på att värmas upp. Tvärtom. Det mediala intresset är i dag lägre än för något år sedan och de allra värsta alarmisterna visas inte samma brinnande intresse.

För säkerhets skull pratas det därför allt mer sällan om global uppvärmning och i stället allt oftare om klimatförändringar, rätt och slätt. De kan ju även inbegripa kallare väder. Lika bra att gardera. Varmare väder är vårt fel. Kallare väder är vårt fel. Allt är vårt fel.

Klimathelgardering

Efter en ganska lång tid av relativ frid från det klimatalarmistiska spektaklet har klimatmötet i Cancún dragit igång och därmed har även medias hets vaknat till liv igen. Nu ska det snackas klimatångest, nu ska vi känna skuldkänslor och må dåligt tillsammans. Bara för att vi lever i en allt rikare värld.

Den varma vintern i Norge 2001 ledde till en "kollektiv förnekelse" om klimatförändringarna, påstår sociologen Kari Marie Norgaard. En varm vinter är alltså tydliga tecken på pågående klimatförändringar. Men en kall vinter är - väder. Det var meteorologerna noga med att påpeka under förra årets snöiga och kalla helvete som drabbade oss svenskar (och stora delar av Europa och Asien). Nu berättar medierna för oss att kylan i Sverige faktiskt också kan handla om klimatförändringar. Förändringarna i klimatet kan ju innebära att det blir varmare på vissa håll och kallare på andra. Snacka om att helgardera! Oavsett vilket väder vi har - varma somrar, kalla somrar, varma vintrar, kalla vintrar - är det ett tecken på klimatförändringar. Börjar inte detta bli lite löjligt...?

Det som upprör ännu mer är att vi också förväntas gå omkring och må dåligt av detta. "Att tänka på klimatförändringarna är också plågsamt för oss västerlänningar eftersom det lätt framkallar skuldkänslor.", skriver SvD. "Vi vet att vår livsstil bidrar till problemet, men är ändå inte beredda att överge den."

Passa på att må lite dåligt nu. För klimatets skull. Efter Cancún lugnar det ned sig lite igen ska du se.

Väder? Nej, nej. Klimatförändringar.

Klimatpropaganda

I Vetenskapens värld i SVT2 i kväll slogs det på trumman för klimatalarmismen så det sjöng om det.

En stor del av programmet ägnades åt att misstänkliggöra alla forskare som ifrågasätter den "konsensus" som säger att människan är ansvarig för en global uppvärmning av planeten. Sättet att göra det på är välbekant: klimatskeptiker utmålas som paranoida högerextremister och lobbyister, finansierade av skumma tankesmedjor som går storfinansens intressen. Medan klimatalarmismens forskare, å den andra sidan, naturligtvis är helyllehjältar som strider för den goda saken. Helt utan egen vinning. De får tvärtom utstå hot och trakasserier men fortsätter att kämpa för den goda sakens skull.

I programmet dras paralleller mellan klimatskeptiker och forskare som förnekade rökningens skadeverkningar på kroppen även efter att de började bli kända. Slutsatsen är tydlig: skeptikerna är knäppskallar, inget annat. Inte nog med att det är knäppa och paranoida personer som kritiserar hypotesen om den mänskligt orsakade globala uppvärmningen, de har dessutom en politisk agenda! De har en ideologisk plattform, varnar programmet.

Ja, det kan bero på att det är en ideologisk strid! Det handlar om vilken makt politiker ska ha över våra liv. I det klimatalarmistiska lägret finns gott om röda och gröna tokskallar som ser möjligheten att med "rädda klimatet" som slagord flytta fram politikens positioner på medborgarnas bekostnad. Ingenstans i programmet nämns att det på den klimatalarmistiska sidan finns lika gott om organisationer och föreningar som propagerar för klimatalarmismen och som har lika politiska motiv som vilken annan skeptiker som helst.

Jag är inte forskare, jag är inte ens naturvetenskapligt lagd. Men jag vill kunna bli övertygad av de som är det för att jag ska tro på den alarmistiska bild som många av världens politiker vill pådyvla oss. Det är lätt att mäta temperaturen, jämföra år för år och säga: jo, jorden blir allt varmare. Det som fascinerar mig är hur i hela friden forskare världen över med sådan säkerhet kan säga att det är människan som orsakar denna uppvärmning, särskilt med klimatsystemets komplexitet i åtanke. Det fina i kråksängen för alarmisterna är förstås att ingen kan falsifiera påståendet eftersom vi inte kan simulera en värld utan koldioxidutsläpp från fossila bränslen. Vi vet helt enkelt inte hur det hade sett ut utan de påstått uppvärmningsorsakande utsläppen. Det måste vara en skön utgångspunkt för alarmisterna.

K-k-kallt...

Det har varit kallt på många håll i världen den här vintern. På den amerikanska östkusten har det snöat av bara tusan. Beijing drabbades av det värsta snöovädret på 80 år runt nyår. I Sverige har SJ och SL haft de värsta trafikstörningarna någonsin. Och Storbritannien har haft den kallaste vintern på 30 år, Skottland och Irland på 47 år, berättar Daily Mail.

Samtidigt har Phil Jones, ledare vid University of East Anglias klimatcentrum och mannen bakom klämkäcka vetenskapliga uttryck som "trick" och att "gömma temperaturnedgången", kallats till parlamentet för att förklara sig.

Klimatalarmisterna håller andan.

Svenska källor ska det vara...!

"Men vem representerade Maggie Thauersköld Crusell? Hon presenterades bara som ”kommunikationskonsult och bloggare” och hon driver den egna bloggen The Climate Scam. Men hon bloggar också regelbundet i den ultrakonservativa tidningen Världen i dag. En tidning med starka band till Livets ord. Hon hänvisar ofta till amerikanska källor."

Eva Franchell skriver en pinsam ledare i Aftonbladet. Inget ovanligt i det. Men den här gången blev det så dåligt att hon till och med får stryk i kommentarerna till ledaren. Hon försöker sig på att misstänkliggöra Maggie Thauersköld Crusell genom att dra märkliga kopplingar till högerkristna kreationister som minsann är emot både sexualundervisning och abort. Vilken relevans detta skulle ha för diskussionen om den påstådda globala uppvärmningens orsaker vete fåglarna.

Maggie debatterade mot Svenska Naturskyddsföreningens pladderapa Svante Axelsson i Agenda häromsistens. Franchell hävdar att Axelsson är en mycket mer trovärdig person än Maggie eftersom han tillhör "en hundra år gammal organisation med 180 000 medlemmar." Men om nu fienden på andra sidan är kreationismen väger väl Svenska Naturskyddsföreningen ganska lätt? Både räknat i antal år av existens och i antal medlemmar...

Börjar vi inte få nog av skitsnacket snart?

Klimatalarmismen i konkret politik

"I elfte timmen måste vi ställa om livsmedelsproduktionen för att rädda planeten och dess innevånare [sic]."

Den som trodde att klimatalarmismen och undergångsretoriken hade börjat avta sedan byxorna dragits ned på själva moderskeppet för klimatalarmism, IPCC, misstog sig. Svenska politiker fortsätter som vanligt.

Vänsterpartisten Jens Holm och folkpartisten Mats Olausson vill på fullt allvar straffbeskatta kött. Nu ska vi förmås att äta quorn, sojakorv, vegburgare och allsköns gräs för klimatets skull, halleluja. Titta väldigt noga. Detta förslag är nämligen ett utmärkt exempel på vad vi kommer att få leva med framöver om klimatalarmismen tillåts segra. Diskussionen kommer inte längre att handla om huruvida det är rätt att låta staten bestämma vad vi ska äta utan om hur pass hög straffbeskattningen av felaktigt ätande ska vara. Vi går mot ett extremt kontrollsamhälle. Denna gång inte för partiets, statens eller nationens skull utan för "klimatets", halleluja.

Lyckligtvis lär detta vara ett dödfött förslag. I dag. Endast extremvänstern och de värsta miljöalarmisterna som inte ser någon som helst gräns för statens ingripanden i våra privatliv lär nappa. Men sådana här förslag kommer även fortsättningsvis att dyka upp. Så länge inte borgerligheten tar strid mot de klimatalarmistiska vindarna, riskerar den förr eller senare att hamna i ett läge där den känner sig tvingad att införa helt oacceptabla inskränkningar i vårt sätt att leva. Se hur snabbt Moderaterna gick från ett bensinskattesänkarparti till ett klimatalarmistiskt parti som höjer miljöskatterna. Med Reinfeldt vid rodret går det inte att vara säker på någonting.

Jetzt kommt die Wehrmacht

Jag förbannar ofta min pyttelägenhet, men nu under snökrisen är jag faktiskt glad att jag bor precis där jag bor i innerstan. Jag har tre respektive 15 minuters promenad till mina båda plugg, 20 till jobbet. Och eftersom jag mest är hemma och pluggar eller på jobbet och jobbar just nu, behöver jag varken åka buss eller t-bana.

Många andra har emellertid inget annat val än att pendla för att komma till både jobb och skola. Att då få uppmaningen att "stanna hemma" måste uppfattas som ett hån. Folk skulle väl inte ge sig ut i trafikkaoset om det hade som alternativ att stanna hemma!

Ja, ni får ursäkta min fäbless för tyska rubriker, men ack, det är ju ett så klatschigt språk. Nu sätts nämligen värnpliktiga in mot den svenska general Vinter. 300 soldater ska hjälpa till att hålla rangerbangårdarna rena från snö och is. Det kaos vi ser är delvis en följd av att infrastrukturen i Sverige är oerhört eftersatt. Det gäller inte minst järnvägsnätet. En enda propp räcker ofta för att orsaka en fullständig infarkt i hela systemet. Infrastrukturfrågor är oerhört osexiga. De är inte och kommer heller aldrig att bli stora valfrågor. Men kanske kan denna vinters trafikkaos få upp allmänhetens intresse för vikten av en fungerande infrastruktur och leda till framtida satsningar på en omfattande modernisering av järnvägen. Kyla och mycket snö kommer alltid att orsaka problem, men ett föråldrat system gör konsekvenserna onödigt stora.

Banverket har ingen krisplan för extremväder, rapporterar SVT:s Rapport. Kan de månne vara så att såväl Banverket som svenska politiker har tagit för givet att framtiden ska bjuda på varmare väder och att vi lagt de kalla vintrarna bakom oss...?

Med ögonbindeln på

Trots snökaos är det global uppvärmning som hotar världen, låtsas DN i en (även med DN-mått mätt) sällsynt pinsam ledare.

Det är som om tidningens ledarredaktion legat och tryckt under en sten den senaste tiden. Världen har inte blivit varmare sedan 1995. De senaste 15 åren har den globala uppvärmningen varit frånvarande, vilket även Phil Jones, chef för Climate Research Unit (CRU), har erkänt i en intervju med BBC.

DN tillstår att IPCC har begått misstag. "Den senaste klimatrapporten slår fast att Himalayas glaciärer smälter så snabbt att de kan vara helt borta om femton år, men för den slutsatsen fanns inget vetenskapligt underlag", sammanfattar tidningen. Bara detta påstående, att flera hundra meter tjocka glaciärer skulle kunna smälta bort inom 15 år, borde få de flesta människor vid sunda vätskor att höja på ögonbrynen lite. Svenska medier har emellertid släppt sitt granskande uppdrag när det gäller "klimathotet" och i stället valt att okritiskt återge vad den politiserade forskningen säger. Lyckligtvis är svenska folket desto mer kritiskt.

Den kyla som drabbat Sverige och stora delar av världen har givetvis bidragit till att många ifrågasätter att världen blir varmare. Visst är det skillnad på väder och klimat. Väder är det vi upplever dag för dag, klimat något som ska mätas över betydligt längre tid. Men lita på att en värmebölja denna vinter skulle ha fått klimatalarmistiska tidningar som DN att skriva spaltmeter om den globala uppvärmningens verklighet och intervjua oroade människor. Då skulle det inte längre vara väder utan bevis för klimathotets effekter. DN ser precis vad de vill se.

Trevlig klimatkväll!

Har årets vinter påverkat din syn på klimathotet?

Ställningen just nu (50 359 röstande):

Ja, tror inte på det längre (14.3 %)
Ja, har börjat tvivla (16.5 %)
Nej, tror fortfarande på det (29.4 %)
Har aldrig trott på klimathotet (39.8 %)

Mindre än var tredje svensk, om vi får tro Aftonbladets webbomröstning, tror på det av FN:s proklamerade klimathotet. Var sjunde har påverkats av det kalla vädret, men fyra av tio säger sig aldrig ha trott på det.

Trevlig kväll!

Vinter. Åååh, vad roligt.

One by one...

FN:s chefsförhandlare om klimatet, Yvo de Boer, avgår. Han lämnar sin post den 1 juli. Bakgrunden är det misslyckade mötet i Köpenhamn i december.

Nu är frågan om även chefen för FN:s klimatpanel IPCC, Rajendra Pachauri, ska lämna sin post. Det har inget med klimatmötet att göra, men desto mer med den bristande trovärdighet som IPCC skaffat sig efter upprepade avslöjanden om oegentligheter, överdrifter och rena lögner i klimatpanelens arbete.

Pachauri har redan släppt sin första roman och kan således fortsätta med att skriva fiktion för egen räkning i stället för i FN:s regi.

Till detta ska läggas att Phil Jones, chef för Climate Research Unit, CRU, (vars email blev offentliggjorda) har i en intervju erkänt att världen inte alls har blivit varmare de senaste 15 åren. Och när han får frågan om det inte kan förhålla sig så, att den uppvärmning vi såg under perioden 1975-1998 delvis kan bero på naturliga orsaker, svarar Jones att "det ligger lite utanför mitt kompetensområde". Kompetensområdet är således att endast leta efter mänsklig påverkan, punkt.

Trovärdighet, var ordet för dagen...