I Sverige har många människor inget bättre för sig än att skicka in anmälningar till olika diskrimineringsombudsmän eller granskningsnämnder. Inte heller OS-sändningarna går fria från granskande svenskars ögon och öron.
Jacob Hård (som kommenterar längdskidåkning och för övrigt bildar Sveriges bästa sportkommentatorpar tillsammans med Anders Blomquist) och Katarina Hulting (som kommenterar bland annat curling) har anmälts av en privatperson.
De anmäls till diskrimineringsombudsmannen (DO) för att ha uttryckt "kränkande och oprofessionella kommentarer och en allmän nedlåtande ton mot idrottsmän från Indien, Iran, Etiopien och Ghana" under OS-invigningen. Jaha...
Även hockeykommentatorn Niklas Wikegård anmäls till DO för uttalanden om damhockey. Han var förmodligen för ärlig...
söndag 28 februari 2010
lördag 27 februari 2010
Svenska källor ska det vara...!
"Men vem representerade Maggie Thauersköld Crusell? Hon presenterades bara som ”kommunikationskonsult och bloggare” och hon driver den egna bloggen The Climate Scam. Men hon bloggar också regelbundet i den ultrakonservativa tidningen Världen i dag. En tidning med starka band till Livets ord. Hon hänvisar ofta till amerikanska källor."
Eva Franchell skriver en pinsam ledare i Aftonbladet. Inget ovanligt i det. Men den här gången blev det så dåligt att hon till och med får stryk i kommentarerna till ledaren. Hon försöker sig på att misstänkliggöra Maggie Thauersköld Crusell genom att dra märkliga kopplingar till högerkristna kreationister som minsann är emot både sexualundervisning och abort. Vilken relevans detta skulle ha för diskussionen om den påstådda globala uppvärmningens orsaker vete fåglarna.
Maggie debatterade mot Svenska Naturskyddsföreningens pladderapa Svante Axelsson i Agenda häromsistens. Franchell hävdar att Axelsson är en mycket mer trovärdig person än Maggie eftersom han tillhör "en hundra år gammal organisation med 180 000 medlemmar." Men om nu fienden på andra sidan är kreationismen väger väl Svenska Naturskyddsföreningen ganska lätt? Både räknat i antal år av existens och i antal medlemmar...
Börjar vi inte få nog av skitsnacket snart?Klimatalarmismen i konkret politik
"I elfte timmen måste vi ställa om livsmedelsproduktionen för att rädda planeten och dess innevånare [sic]."
Den som trodde att klimatalarmismen och undergångsretoriken hade börjat avta sedan byxorna dragits ned på själva moderskeppet för klimatalarmism, IPCC, misstog sig. Svenska politiker fortsätter som vanligt.
Vänsterpartisten Jens Holm och folkpartisten Mats Olausson vill på fullt allvar straffbeskatta kött. Nu ska vi förmås att äta quorn, sojakorv, vegburgare och allsköns gräs för klimatets skull, halleluja. Titta väldigt noga. Detta förslag är nämligen ett utmärkt exempel på vad vi kommer att få leva med framöver om klimatalarmismen tillåts segra. Diskussionen kommer inte längre att handla om huruvida det är rätt att låta staten bestämma vad vi ska äta utan om hur pass hög straffbeskattningen av felaktigt ätande ska vara. Vi går mot ett extremt kontrollsamhälle. Denna gång inte för partiets, statens eller nationens skull utan för "klimatets", halleluja.
Lyckligtvis lär detta vara ett dödfött förslag. I dag. Endast extremvänstern och de värsta miljöalarmisterna som inte ser någon som helst gräns för statens ingripanden i våra privatliv lär nappa. Men sådana här förslag kommer även fortsättningsvis att dyka upp. Så länge inte borgerligheten tar strid mot de klimatalarmistiska vindarna, riskerar den förr eller senare att hamna i ett läge där den känner sig tvingad att införa helt oacceptabla inskränkningar i vårt sätt att leva. Se hur snabbt Moderaterna gick från ett bensinskattesänkarparti till ett klimatalarmistiskt parti som höjer miljöskatterna. Med Reinfeldt vid rodret går det inte att vara säker på någonting.
torsdag 25 februari 2010
Rödgrön populism
Oppositionen ser chansen att profitera på trafikkaoset. Peter Eriksson har gjort det, nu är det Nalin Pekguls tur.
Det finns vissa trovärdighetsproblem i oppositionens kritik. De partier som i åratal har pratat om att möta "klimathotet", det vill säga en varmare värld, och därför har tyckt att det är helt i sin ordning att montera ned svensk energiförsörjning i form av kärnkraft, beskyller alltså den borgerliga regeringen för att ligga bakom det kaos som följt i kylans spår. Jag tror faktiskt att många politiker, övertygade om klimathotets existens, kallt har räknat med att Sverige har lagt vargavintrarna bakom sig. Detta får konsekvenser för både energiförsörjning och infrastruktur.
Det kaos vi har sett förklaras delvis av den ihållande kylan och snöfallet, som oundvikligen får konsekvenser på både vägar, järnväg och fordon. Det kommer vi aldrig ifrån. Men att skylla en för klen utbyggnad av järnvägsnätet på en regering som har suttit vid makten i blott tre år är så pinsamt genomskinligt. Vad gjorde Socialdemokraterna under sina senaste 12 år vid makten? Hur hjälper miljarder till ett vansinnesprojekt som Botniabanan alla de tusentals resenärer som pendlar mellan Sveriges tre största städer? Satsa gärna, men satsa rätt.
Oppositionen upprörs över regeringens vägsatsningar. Faktum är emellertid att en mycket stor del av godstrafiken i Sverige går längs vägarna. Skälet är att det ofta är billigare att transportera gods med lastbil än med tåg (och mången företagare kan vittna om hur deras gods har skickats fel eller helt har försvunnit när det skickats med SJ). Vi behöver således ett väl fungerande vägnät. Regeringens satsningar är därför välkomna. Emellertid behövs omfattande satsningar även på järnvägen, det är sant. Vi behöver dubbla spår och det bör också på allvar utredas om Sverige, precis som så många andra länder, bör satsa på snabbtåg.
"Med en rödgrön regering går tågen oftare, bättre och snabbare", proklamerar Miljöpartiets Peter Eriksson. Jo, säkert. Med Miljöpartiet snöar det säkert mindre också.
Det finns vissa trovärdighetsproblem i oppositionens kritik. De partier som i åratal har pratat om att möta "klimathotet", det vill säga en varmare värld, och därför har tyckt att det är helt i sin ordning att montera ned svensk energiförsörjning i form av kärnkraft, beskyller alltså den borgerliga regeringen för att ligga bakom det kaos som följt i kylans spår. Jag tror faktiskt att många politiker, övertygade om klimathotets existens, kallt har räknat med att Sverige har lagt vargavintrarna bakom sig. Detta får konsekvenser för både energiförsörjning och infrastruktur.
Det kaos vi har sett förklaras delvis av den ihållande kylan och snöfallet, som oundvikligen får konsekvenser på både vägar, järnväg och fordon. Det kommer vi aldrig ifrån. Men att skylla en för klen utbyggnad av järnvägsnätet på en regering som har suttit vid makten i blott tre år är så pinsamt genomskinligt. Vad gjorde Socialdemokraterna under sina senaste 12 år vid makten? Hur hjälper miljarder till ett vansinnesprojekt som Botniabanan alla de tusentals resenärer som pendlar mellan Sveriges tre största städer? Satsa gärna, men satsa rätt.
Oppositionen upprörs över regeringens vägsatsningar. Faktum är emellertid att en mycket stor del av godstrafiken i Sverige går längs vägarna. Skälet är att det ofta är billigare att transportera gods med lastbil än med tåg (och mången företagare kan vittna om hur deras gods har skickats fel eller helt har försvunnit när det skickats med SJ). Vi behöver således ett väl fungerande vägnät. Regeringens satsningar är därför välkomna. Emellertid behövs omfattande satsningar även på järnvägen, det är sant. Vi behöver dubbla spår och det bör också på allvar utredas om Sverige, precis som så många andra länder, bör satsa på snabbtåg.
"Med en rödgrön regering går tågen oftare, bättre och snabbare", proklamerar Miljöpartiets Peter Eriksson. Jo, säkert. Med Miljöpartiet snöar det säkert mindre också.
onsdag 24 februari 2010
En fråga om mänskliga rättigheter
I protest mot den norska sexköpslagen (som inte bara förbjuder köp av sexuella tjänster i Norge utan även utomlands) öppnas det nu gratisbordeller i vårt västra grannland. Det är en rolig protest mot det förmynderi, den unkna moralism och den sexfientliga prostitutionsdiskurs som har skapats sedan den svenska lagen infördes 1999.
Göteborgs-Posten kommenterar det hela på det sätt som vi kan vänta oss, genom att blanda ihop sexarbete med människohandel för sexuella ändamål, genom att likställa frivilliga överenskommelser med slaveri.
I grunden handlar det förstås om moral och ideologi. Sexköpslagen är en jämställdhetsideologisk morallag. Den bygger på radikalfeministiska föreställningar om mannens fysiska makt över kvinnans kropp, om objektifiering och om synen på sex som en form av dominans. För att leva upp till målet att skapa det perfekt jämställda samhället, för att nå den slutgiltiga feministiska segern, måste den så kallade sexualiseringen upphöra. Således har sexklubbarna i stort sett upphört att existera i Sverige. Vi har en ombudsman som tar emot anmälningar om sexistisk reklam. Politiker kämpar med näbbar och klor för att få svenska folket att ha sex på rätt sätt. Bilden av Sverige som syndens näste, landet där vi är sexuellt toleranta, härstammar från svunna 1950- och 60-tal. Sverige på 2000-talet är något helt annat. Det är ett intolerant samhälle där sexuella avvikelser stämplas som perversioner och där sexköpare patologiseras (trots att vi alla betalar för sex, det sker bara på olika sätt).
Att avskaffa sexköpslagen är en grundläggande liberal frihetsfråga. Den handlar om vuxna människors rätt att ingå avtal. Om vuxna människors makt över sina kroppar. Om vuxna människors rätt till sin sexualitet. Allt som borde vara självklarheter för en liberal att stå upp för. Det är visserligen inte förbjudet att sälja sexuella tjänster, men förbudet mot att köpa påverkar i allra högsta grad säljaren av tjänsten. Sexarbetare far illa av lagen och förvägras samma rättigheter i samhället som alla vi andra. Det är ovärdigt ett demokratiskt samhälle.
Gayle Rubins sexhierakiska cirkel illustrerar väl hur sexualmoralen ser ut i Sverige i dag.
Tack vare en ohelig allians mellan kristna och radikalfeminister.
Göteborgs-Posten kommenterar det hela på det sätt som vi kan vänta oss, genom att blanda ihop sexarbete med människohandel för sexuella ändamål, genom att likställa frivilliga överenskommelser med slaveri.
"Politikerna vill inte alls att människor skall sluta ligga med varann. Däremot vill politikerna att människor skall ligga med varann för att de tycker det är härligt, och inte för att betala för heroin eller för att få tillbaka sitt pass."Jag undrar om GP:s Malin Lernfelt är så här korkad eller om hon medvetet rör ihop begreppen för att förvirra läsaren. Jag passar på den frågan. Att göra fåtalet traffickingoffer (hur omfattande denna verksamhet är i Europa vet ingen, även om extremistgrupper ofta framför egenhändigt hopsnickrade siffror som har mycket lite med verkligheten att göra) representativa för alla sexarbetare är korkat.
I grunden handlar det förstås om moral och ideologi. Sexköpslagen är en jämställdhetsideologisk morallag. Den bygger på radikalfeministiska föreställningar om mannens fysiska makt över kvinnans kropp, om objektifiering och om synen på sex som en form av dominans. För att leva upp till målet att skapa det perfekt jämställda samhället, för att nå den slutgiltiga feministiska segern, måste den så kallade sexualiseringen upphöra. Således har sexklubbarna i stort sett upphört att existera i Sverige. Vi har en ombudsman som tar emot anmälningar om sexistisk reklam. Politiker kämpar med näbbar och klor för att få svenska folket att ha sex på rätt sätt. Bilden av Sverige som syndens näste, landet där vi är sexuellt toleranta, härstammar från svunna 1950- och 60-tal. Sverige på 2000-talet är något helt annat. Det är ett intolerant samhälle där sexuella avvikelser stämplas som perversioner och där sexköpare patologiseras (trots att vi alla betalar för sex, det sker bara på olika sätt).
Att avskaffa sexköpslagen är en grundläggande liberal frihetsfråga. Den handlar om vuxna människors rätt att ingå avtal. Om vuxna människors makt över sina kroppar. Om vuxna människors rätt till sin sexualitet. Allt som borde vara självklarheter för en liberal att stå upp för. Det är visserligen inte förbjudet att sälja sexuella tjänster, men förbudet mot att köpa påverkar i allra högsta grad säljaren av tjänsten. Sexarbetare far illa av lagen och förvägras samma rättigheter i samhället som alla vi andra. Det är ovärdigt ett demokratiskt samhälle.
Gayle Rubins sexhierakiska cirkel illustrerar väl hur sexualmoralen ser ut i Sverige i dag.Tack vare en ohelig allians mellan kristna och radikalfeminister.
Klåfingriga Sverige
Nya EU-ministern Birgitta Ohlsson upprörs över att det från EU föreslås en obligatorisk sex veckor lång mammaledighet - två veckor före födseln och fyra veckor efter - i hela unionen. Den som vill jobba kort före förlossningen och kort efter, nekas alltså detta.
Det är naturligtvis fel. Och till skillnad från vad DN påstår, bör föräldraledighet inte vara någon EU-angelägenhet över huvud taget. Varje land måste självt få bestämma hur familjepolitiken ska se ut. Men egentligen ter sig Ohlssons invändning ganska märklig. Hon är själv en förespråkare av så kallad "individualiserad" föräldraförsäkring, alltså den modell där politikerna tvingar föräldrarna (utan hänsyn till familje- och arbetssituation) att dela lika "för jämställdhetens skull". Då är plötsligt de enskilda mammornas och pappornas egna val inte ett dugg värda.
Vi ska alltså säga nej till klåfingriga EU men tacka ja till klåfingriga Sverige. Allt i överensstämmelse med den svenska jämställdhetsdiskursen: inskränkningar är OK så länge de sker inom denna diskurs. Ty endast Sverige svenska värderingar har.
DN hoppas, i likhet med Birgitta Ohlsson, att övriga EU ska ta efter den svenska jämställdhetsdiktaturdiskursen där män och kvinnor tvingas vara hemma med barnen precis så mycket som politikerna tycker att de ska vara. Låt oss hålla tummarna för att det möter protester från andra EU-länder åtminstone.
Det är naturligtvis fel. Och till skillnad från vad DN påstår, bör föräldraledighet inte vara någon EU-angelägenhet över huvud taget. Varje land måste självt få bestämma hur familjepolitiken ska se ut. Men egentligen ter sig Ohlssons invändning ganska märklig. Hon är själv en förespråkare av så kallad "individualiserad" föräldraförsäkring, alltså den modell där politikerna tvingar föräldrarna (utan hänsyn till familje- och arbetssituation) att dela lika "för jämställdhetens skull". Då är plötsligt de enskilda mammornas och pappornas egna val inte ett dugg värda.
Vi ska alltså säga nej till klåfingriga EU men tacka ja till klåfingriga Sverige. Allt i överensstämmelse med den svenska jämställdhetsdiskursen: inskränkningar är OK så länge de sker inom denna diskurs. Ty endast Sverige svenska värderingar har.
DN hoppas, i likhet med Birgitta Ohlsson, att övriga EU ska ta efter den svenska jämställdhetsdiktaturdiskursen där män och kvinnor tvingas vara hemma med barnen precis så mycket som politikerna tycker att de ska vara. Låt oss hålla tummarna för att det möter protester från andra EU-länder åtminstone.
tisdag 23 februari 2010
Frihetsfrontens talarkväll: februari
På torsdag är det åter dags för talarkväll med Frihetsfronten. Talare är Liberala Ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman.
Tid: Torsdagen den 25/2 kl 19.00.
Plats: Restaurang Cattelin, Storkyrkobrinken 9, Gamla stan, Stockholm. Det går utmärkt att både äta god mat och dricka öl i lokalen. Efter talarkvällen blir det barhäng för alla som har lust.
Talare: Adam Cwejman.
Ämne: Frihetlig kritik mot multikulturalism.
Kom, lyssna, fråga och diskutera!
Alla är välkomna!
Tid: Torsdagen den 25/2 kl 19.00.
Plats: Restaurang Cattelin, Storkyrkobrinken 9, Gamla stan, Stockholm. Det går utmärkt att både äta god mat och dricka öl i lokalen. Efter talarkvällen blir det barhäng för alla som har lust.
Talare: Adam Cwejman.
Ämne: Frihetlig kritik mot multikulturalism.
Kom, lyssna, fråga och diskutera!
Alla är välkomna!
Jetzt kommt die Wehrmacht
Jag förbannar ofta min pyttelägenhet, men nu under snökrisen är jag faktiskt glad att jag bor precis där jag bor i innerstan. Jag har tre respektive 15 minuters promenad till mina båda plugg, 20 till jobbet. Och eftersom jag mest är hemma och pluggar eller på jobbet och jobbar just nu, behöver jag varken åka buss eller t-bana.
Många andra har emellertid inget annat val än att pendla för att komma till både jobb och skola. Att då få uppmaningen att "stanna hemma" måste uppfattas som ett hån. Folk skulle väl inte ge sig ut i trafikkaoset om det hade som alternativ att stanna hemma!
Ja, ni får ursäkta min fäbless för tyska rubriker, men ack, det är ju ett så klatschigt språk. Nu sätts nämligen värnpliktiga in mot den svenska general Vinter. 300 soldater ska hjälpa till att hålla rangerbangårdarna rena från snö och is. Det kaos vi ser är delvis en följd av att infrastrukturen i Sverige är oerhört eftersatt. Det gäller inte minst järnvägsnätet. En enda propp räcker ofta för att orsaka en fullständig infarkt i hela systemet. Infrastrukturfrågor är oerhört osexiga. De är inte och kommer heller aldrig att bli stora valfrågor. Men kanske kan denna vinters trafikkaos få upp allmänhetens intresse för vikten av en fungerande infrastruktur och leda till framtida satsningar på en omfattande modernisering av järnvägen. Kyla och mycket snö kommer alltid att orsaka problem, men ett föråldrat system gör konsekvenserna onödigt stora.
Banverket har ingen krisplan för extremväder, rapporterar SVT:s Rapport. Kan de månne vara så att såväl Banverket som svenska politiker har tagit för givet att framtiden ska bjuda på varmare väder och att vi lagt de kalla vintrarna bakom oss...?
Många andra har emellertid inget annat val än att pendla för att komma till både jobb och skola. Att då få uppmaningen att "stanna hemma" måste uppfattas som ett hån. Folk skulle väl inte ge sig ut i trafikkaoset om det hade som alternativ att stanna hemma!
Ja, ni får ursäkta min fäbless för tyska rubriker, men ack, det är ju ett så klatschigt språk. Nu sätts nämligen värnpliktiga in mot den svenska general Vinter. 300 soldater ska hjälpa till att hålla rangerbangårdarna rena från snö och is. Det kaos vi ser är delvis en följd av att infrastrukturen i Sverige är oerhört eftersatt. Det gäller inte minst järnvägsnätet. En enda propp räcker ofta för att orsaka en fullständig infarkt i hela systemet. Infrastrukturfrågor är oerhört osexiga. De är inte och kommer heller aldrig att bli stora valfrågor. Men kanske kan denna vinters trafikkaos få upp allmänhetens intresse för vikten av en fungerande infrastruktur och leda till framtida satsningar på en omfattande modernisering av järnvägen. Kyla och mycket snö kommer alltid att orsaka problem, men ett föråldrat system gör konsekvenserna onödigt stora.
Banverket har ingen krisplan för extremväder, rapporterar SVT:s Rapport. Kan de månne vara så att såväl Banverket som svenska politiker har tagit för givet att framtiden ska bjuda på varmare väder och att vi lagt de kalla vintrarna bakom oss...?
Ur citathögen
Under litteraturgenomgången inför uppsatsarbetet hittas en del godbitar. Eller ska vi säga förfärande uttalanden? Saker som inte lär användas på något sätt i uppsatsen men som får håret att resa sig, kommer förmodligen fortsättningsvis att postas här. Mona Sahlin (hearing om sexualiseringen av det offentliga rummet, maj 2004) får börja:
Slutsats: ditt vardagsrum, ditt sovrum, ditt hem är en del av det offentliga rummet. Tänk på det när åtgärder mot "sexualiseringen av det offentliga rummet" nämns i debatten igen.
"Vad är det offentliga rummet? På dig [förra talaren] lät det som att allt det man gör hemma per definition inte skulle vara det offentliga rummet. Så har jag alls inte tänkt. Internet, TV, dataspel, musikvideos, oavsett om du tittar på dem hemma eller någonstans som vi kallar för ett offentligt rum, så är ju detta en del av den debatten som vi har nu. Så definierar i alla fall jag det offentliga rummet."
Slutsats: ditt vardagsrum, ditt sovrum, ditt hem är en del av det offentliga rummet. Tänk på det när åtgärder mot "sexualiseringen av det offentliga rummet" nämns i debatten igen.
måndag 22 februari 2010
Med ögonbindeln på
Trots snökaos är det global uppvärmning som hotar världen, låtsas DN i en (även med DN-mått mätt) sällsynt pinsam ledare.
Det är som om tidningens ledarredaktion legat och tryckt under en sten den senaste tiden. Världen har inte blivit varmare sedan 1995. De senaste 15 åren har den globala uppvärmningen varit frånvarande, vilket även Phil Jones, chef för Climate Research Unit (CRU), har erkänt i en intervju med BBC.
DN tillstår att IPCC har begått misstag. "Den senaste klimatrapporten slår fast att Himalayas glaciärer smälter så snabbt att de kan vara helt borta om femton år, men för den slutsatsen fanns inget vetenskapligt underlag", sammanfattar tidningen. Bara detta påstående, att flera hundra meter tjocka glaciärer skulle kunna smälta bort inom 15 år, borde få de flesta människor vid sunda vätskor att höja på ögonbrynen lite. Svenska medier har emellertid släppt sitt granskande uppdrag när det gäller "klimathotet" och i stället valt att okritiskt återge vad den politiserade forskningen säger. Lyckligtvis är svenska folket desto mer kritiskt.
Den kyla som drabbat Sverige och stora delar av världen har givetvis bidragit till att många ifrågasätter att världen blir varmare. Visst är det skillnad på väder och klimat. Väder är det vi upplever dag för dag, klimat något som ska mätas över betydligt längre tid. Men lita på att en värmebölja denna vinter skulle ha fått klimatalarmistiska tidningar som DN att skriva spaltmeter om den globala uppvärmningens verklighet och intervjua oroade människor. Då skulle det inte längre vara väder utan bevis för klimathotets effekter. DN ser precis vad de vill se.
Det är som om tidningens ledarredaktion legat och tryckt under en sten den senaste tiden. Världen har inte blivit varmare sedan 1995. De senaste 15 åren har den globala uppvärmningen varit frånvarande, vilket även Phil Jones, chef för Climate Research Unit (CRU), har erkänt i en intervju med BBC.
DN tillstår att IPCC har begått misstag. "Den senaste klimatrapporten slår fast att Himalayas glaciärer smälter så snabbt att de kan vara helt borta om femton år, men för den slutsatsen fanns inget vetenskapligt underlag", sammanfattar tidningen. Bara detta påstående, att flera hundra meter tjocka glaciärer skulle kunna smälta bort inom 15 år, borde få de flesta människor vid sunda vätskor att höja på ögonbrynen lite. Svenska medier har emellertid släppt sitt granskande uppdrag när det gäller "klimathotet" och i stället valt att okritiskt återge vad den politiserade forskningen säger. Lyckligtvis är svenska folket desto mer kritiskt.
Den kyla som drabbat Sverige och stora delar av världen har givetvis bidragit till att många ifrågasätter att världen blir varmare. Visst är det skillnad på väder och klimat. Väder är det vi upplever dag för dag, klimat något som ska mätas över betydligt längre tid. Men lita på att en värmebölja denna vinter skulle ha fått klimatalarmistiska tidningar som DN att skriva spaltmeter om den globala uppvärmningens verklighet och intervjua oroade människor. Då skulle det inte längre vara väder utan bevis för klimathotets effekter. DN ser precis vad de vill se.
söndag 21 februari 2010
Förväntningar
För svensk del har skidskyttet inte varit någon större källa till glädje under OS. Förutom Björn Ferrys guld har det blivit idel missar. Storfavoriten Helena Jonsson åker mest troligt hem från OS helt utan medaljer. Bland herrarna är det bara Ferry som har presterat över huvud taget. Men Ferry verkar så nöjd med sitt guld att det inte längre spelar någon roll hur det går. Vilket är en lite märklig inställning, kan man tycka.
Inte heller norrmännen har haft det så lätt. Tidernas bäste skidskytt Ole Einar Björndalen har krigat till sig ett silver hittills och Emil Hegle Svendsen har ordnat både guld och silver. Hade de varit svenskar hade varit hjältar. Men norrmännen kräver mer av sina favorittyngda skidskyttar. Och i dag sköt Björndalen hela sju bom medan Svendsen inte lyckades nå en topp 10-placering. Inte heller på damsidan blev det någon norska på topp 10 (men där har Tora berger som bekant redan ordnat ett guld).
I stället har Tysklands skönhet Magdalena Neuner imponerat. Hon tog i kväll sitt andra individuella guld och har nu totalt två guld och ett silver i detta OS. Och då återstår stafetten, där tyskorna blir livsfarliga. I herrstafetten är Norge fortfarande en het medaljkandidat medan Sverige nog får finna sig i att mest titta på.
Levererar.
Inte heller norrmännen har haft det så lätt. Tidernas bäste skidskytt Ole Einar Björndalen har krigat till sig ett silver hittills och Emil Hegle Svendsen har ordnat både guld och silver. Hade de varit svenskar hade varit hjältar. Men norrmännen kräver mer av sina favorittyngda skidskyttar. Och i dag sköt Björndalen hela sju bom medan Svendsen inte lyckades nå en topp 10-placering. Inte heller på damsidan blev det någon norska på topp 10 (men där har Tora berger som bekant redan ordnat ett guld).
I stället har Tysklands skönhet Magdalena Neuner imponerat. Hon tog i kväll sitt andra individuella guld och har nu totalt två guld och ett silver i detta OS. Och då återstår stafetten, där tyskorna blir livsfarliga. I herrstafetten är Norge fortfarande en het medaljkandidat medan Sverige nog får finna sig i att mest titta på.
Levererar.His story
Mannen är norm i historieskrivningen, varnar bland andra statsfeministen Ebba Witt-Brattström.
Till grund för detta uttalande ligger en granskning av fyra (4!) läroböcker i historia. Vad vet jag, kanske är dessa fyra läroböcker representativa för alla läroböcker. Men det känns lite som att de presterat en halvtaskig B-uppsats... Att räkna antalet omnämnda män och kvinnor i historieböckerna måste vara ett av de mest tafatta försöken att bedriva feministisk kamp på sedan någon upprördes över Herr Gårman-skylten.
Ska även historieskrivningen genuscertifieras nu? Ska vi inte få diskutera historien wie es eigentlich gewesen, som den egentligen var? Världens historia är ju först och främst en manlig historia. Det är så det ser ut, till följd av olika sorters patriarkala och odemokratiska samhällen genom historien är kvinnors framträdande roller begränsade i antal. De finns givetvis, men i en lärobok är det inte möjligt att ta med allt. Att lyfta fram perifera händelser och fenomen bara för att få en jämnare könsbalans är inte seriöst.
Jag var dock själv med om just detta när jag läste historia vid Uppsala universitet. Som från ingenstans kastades det in en bok om kvinnohistoria på 1500-talet. Genusperspektivet kallades av somliga på institutionen för "och"-perspektivet. Tidsandan påbjöd att kvinnoperspektivet skulle med, oavsett om det passade eller ej (det kan nämnas att Åsa Linderborg var en av lärarna på institutionen då, men det var knappast hennes fel att det såg ut som det gjorde).
Det är sant att historieundervisningen i skolan skulle behöva utvecklas. När jag gick på högstadiet fick vi läsa en hel del om nazismen och andra världskriget. Vilket jag var förtjust över. Men jag minns också att jag tyckte att det var konstigt att det bara stod en halvsida om Sovjetunionen i historieboken och att kommunismens brott aldrig diskuterades. Det verkar inte ha förändrats särskilt mycket. Vår historieskrivning är fortfarande oerhört västcentrerad. Det finns som bekant en värld utanför Europa och USA också. Det går inte att få med hela världen utan att tappa alltför mycket i substans. Men det går åtminstone att göra ett försök att bredda perspektivet lite. Om det sedan är män eller kvinnor som omnämns bör faktiskt avgöras av personernas historiska relevans och inget annat.
Till grund för detta uttalande ligger en granskning av fyra (4!) läroböcker i historia. Vad vet jag, kanske är dessa fyra läroböcker representativa för alla läroböcker. Men det känns lite som att de presterat en halvtaskig B-uppsats... Att räkna antalet omnämnda män och kvinnor i historieböckerna måste vara ett av de mest tafatta försöken att bedriva feministisk kamp på sedan någon upprördes över Herr Gårman-skylten.
Ska även historieskrivningen genuscertifieras nu? Ska vi inte få diskutera historien wie es eigentlich gewesen, som den egentligen var? Världens historia är ju först och främst en manlig historia. Det är så det ser ut, till följd av olika sorters patriarkala och odemokratiska samhällen genom historien är kvinnors framträdande roller begränsade i antal. De finns givetvis, men i en lärobok är det inte möjligt att ta med allt. Att lyfta fram perifera händelser och fenomen bara för att få en jämnare könsbalans är inte seriöst.
Jag var dock själv med om just detta när jag läste historia vid Uppsala universitet. Som från ingenstans kastades det in en bok om kvinnohistoria på 1500-talet. Genusperspektivet kallades av somliga på institutionen för "och"-perspektivet. Tidsandan påbjöd att kvinnoperspektivet skulle med, oavsett om det passade eller ej (det kan nämnas att Åsa Linderborg var en av lärarna på institutionen då, men det var knappast hennes fel att det såg ut som det gjorde).
Det är sant att historieundervisningen i skolan skulle behöva utvecklas. När jag gick på högstadiet fick vi läsa en hel del om nazismen och andra världskriget. Vilket jag var förtjust över. Men jag minns också att jag tyckte att det var konstigt att det bara stod en halvsida om Sovjetunionen i historieboken och att kommunismens brott aldrig diskuterades. Det verkar inte ha förändrats särskilt mycket. Vår historieskrivning är fortfarande oerhört västcentrerad. Det finns som bekant en värld utanför Europa och USA också. Det går inte att få med hela världen utan att tappa alltför mycket i substans. Men det går åtminstone att göra ett försök att bredda perspektivet lite. Om det sedan är män eller kvinnor som omnämns bör faktiskt avgöras av personernas historiska relevans och inget annat.
Hier kommt die Weltpolizei?
"Men om nu 192 nationer ändå skulle ha kommit överens om det ”perfekta avtalet”, så saknas i upplägget den tillsynsmyndighet som med ekonomisk, polisiär och militär makt skulle ha kunnat korrigera de nationer som av olika skäl inte skulle möta åtaganden och mål."
Bo Ekman vill förändra världen. Med avstamp i det misslyckade (eller lyckade, beroende på hur man ser det) klimatmötet i Köpenhamn tycker Ekman att det behövs en högre makt i världen som dikterar villkoren och smäller olydiga nationer på fingrarna.
Bo Ekman förefaller vara en fullkomlig klimatalarmist. För honom finns inget "kanske" eller "vet ej". Han har sovit sig igenom de senaste månadernas kritik mot det politiserade internationella klimatarbetet. Efter att världens länder misslyckats med att genomdriva en global klimatalarmistisk politik, vill Bo Ekman inrätta något slags organ som fattar besluten och tvingar länder med avvikande åsikter att rätta in sig i ledet.
Detta visar på ett oerhört förakt för både människors och kulturers olikheter. Ekman vill alltså tvinga länder till underkastelse för att nå en global konsensus i för honom reella problem. Och skippa de demokratiska processerna längs vägen. Ja, demokratin är seg och många gånger oförutsägbar. Men det är samtidigt dess styrka, dess försvar mot tyranni.
Hur ska då denna högre makt bli till? Vem ska bestämma? Påven? Dalai lama? Ekman ger inga konkreta svar. Vilket gör det hela ännu tossigare. Det blir bara luddigt uttalade mål i avsaknad av konkretion. Lite som klassisk vänsterpolitik i allmänhet.
Indirekt framför Ekman en mycket tydlig kritik mot hela FN-systemet. FN har gång på gång misslyckats med att gå till handling när stora kriser uppkommit, när mänskliga värden stått på spel. Världssamvetet producerar bombastiska och vackra skrivningar som inte går att efterleva. Sveket i Rwanda är symptomatiskt för hur FN-systemet fungerar. I stället för att ingripa och förhindra ett pågående folkmord, ägnar sig FN åt att dribbla med begreppet folkmord. Detsamma har skett om Darfur. I andra fall blockeras demokratiska staters goda intentioner av FN-systemets diktaturer.
FN behöver reformeras alternativt ersättas med något nytt. Men att sträva efter ett slags världsregering som på Führer-manér tvingar länder till underkastelse är en både farlig och oacceptabel väg att nå resultat på.
En minnesvärd natt
Det blev en minst sagt minnesvärd kväll framför TV:n när två svenska OS-medaljer lades till kontot efter stor spänning och oerhörd dramatik i det manliga skiathlonloppet. För en gångs skull fick vi se en svensk laginsats som ledde hela vägen till guld. Och brons.
Efter att kaxiga norrmän med spurtspecialisten och glappkäften Petter Northug i spetsen hånat de svenska längdåkarna inför OS var det särskilt skönt att se en svensk vinna guld, en annan vinna brons och en tredje komma in på tionde plats när bäste norrman samtidigt blev elva. Det bådar väldigt gott inför herrstafetten.
Det är också lite underhållande att läsa de norska reaktionerna på det inträffade. Artikeln i Verdens Gang och folks kommentarer visar att de minsann tar längdskidåkning på allvar i det där landet. Northug skyller på att Hellner bröt av staven för honom, något som gjorde att han kom på efterkälken med några sekunder när slutet närmade sig. Men Northug var hela 41 sekunder efter i mål.
Några norska kommentarer under och efter den svenska triumfen:
Våkne da for svarte faen!
Biter negler som jeg aldri har gjort! Fy fader!
Fyttegrisen, dette er fryktelig spennende.
VI BLIR KNUST
Dette er utrolig håpløst. Helt elendig.
Bra løp av "klassisk-eksperten" Eldar Rønning og "satser på topp 6" Martin Johnsrud Sundby. Amatører.
Vi har tydeligvis blitt blasert på langrenn.
Faen meg helt forferdelig.
Rønning seks minutter bak. Gratulerer med dagen!
Helvetes svensker...
lördag 20 februari 2010
Trevlig klimatkväll!
Har årets vinter påverkat din syn på klimathotet?
Ställningen just nu (50 359 röstande):
| Ja, tror inte på det längre (14.3 %) |  | |
| Ja, har börjat tvivla (16.5 %) |  | |
| Nej, tror fortfarande på det (29.4 %) |  | |
| Har aldrig trott på klimathotet (39.8 %) |  | |
| |  | |
Mindre än var tredje svensk, om vi får tro Aftonbladets webbomröstning, tror på det av FN:s proklamerade klimathotet. Var sjunde har påverkats av det kalla vädret, men fyra av tio säger sig aldrig ha trott på det.
Trevlig kväll!
Vinter. Åååh, vad roligt.Konsumentmakt
"Mannen hade enligt Skånskan rökt hasch i över tio år men han var inte nöjd med sitt senaste inköp. Efter att han rökt det hade han upplevt att hans tv hade börjat prata med honom och att hans flickvän hade förvandlats till en delfin."Delfiner är förvisso söta...
Så vad göra? Klaga hos polisen, förstås! Vad ska man annars göra när haschet inte omfattas av konsumentköplagarna?
Denna historia påminner mig lite om den man som kom in på färgaffären och skällde ut personalen för att de bytt ut den thinner som han brukade sniffa mot en annan sort, som han blev sjuk av. Jäkla sätt, liksom.
Laman på plats i Vita huset
Dalai laman Tenzin Gyatso har besökt Barack Obama i Vita huset. Kina har protesterat. Som nyvalda amerikansk president såg emellertid Obama till att först träffa Kinas president Hu Jintao. När nu mötet med dalai laman slutligen blev av, lär det ha hållits i kartrummet i stället för i Ovala rummet för att markera mötets informella karaktär. Och dalai laman släpptes sedan ut bakvägen, kryssandes mellan sopor och snödrivor.
Det verkar finnas två extrempositioner. En som menar att dalai lama är en antidemokrat med orimliga territoriella krav på Kina och en som hävdar att Barack Obama kryper för den kinesiska diktaturen när han inte tar emot dalai laman med öppna armar och att allt var så mycket bättre på George W Bushs tid eftersom han minsann "stod på frihetens sida" (det vill säga bland annat Pervez Musharrafs militärdiktatur Pakistans och mönsterdemokratin Saudiarabiens sida).
Till skillnad från Bush är Obama realist. USA befinner sig i ett utsatt ekonomiskt läge och så lär det förbli under de kommande åren. Samtidigt växer sig Kina starkare och har även under brinnande finanskris visat goda tillväxttal. Obama har inte krupit för regeringen i Beijing. Han har träffat dalai laman. Men det finns ingen anledning att med en stormakts arrogans försämra relationerna mellan länderna i onödan. De behöver varandra och Kinas lättkränkthet lär inte tillåtas få några långtgående konsekvenser.
Den västliga vurmen för dalai laman är lite svårförståelig. Han är ingen Gandhi eller Nelson Mandela men utmålas just så. Som en fredens budbärare, närmast en frihetens man mot den kommunistiska diktaturen. Trots att han är uttalad marxist. Dalai lama är således ingen demokrat av västerländskt snitt. Det är därför rimligt att Barack Obamas möte med honom blev av informell karaktär, om det nu ens var nödvändigt. Att dalai laman nu fått motta ett pris i USA för "sitt stöd för demokratin" säger hur förvirrad västvärldens syn på honom är. Vem vet, kanske får han det omdiskuterade Leninpriset nästa år?
IPCC ska "granskas"
IPCC ska tillsätta en kommission för att syna klimatpanelens arbetsrutiner och komma fram till hur arbetet kan förbättras.
Någon fler som känner sig lite skeptisk till denna kommissions oberoende? En panel för politiserad forskning ska granskas av en kommission som tillsatts av de politiserade forskarna. Efter uppmärksamheten kring såväl Climategate som debaclet om Himalayas smältande glaciärer, lär IPCC vara föga intresserat av allt för kritiska röster i den där kommissionen.
Någon fler som känner sig lite skeptisk till denna kommissions oberoende? En panel för politiserad forskning ska granskas av en kommission som tillsatts av de politiserade forskarna. Efter uppmärksamheten kring såväl Climategate som debaclet om Himalayas smältande glaciärer, lär IPCC vara föga intresserat av allt för kritiska röster i den där kommissionen.
torsdag 18 februari 2010
Allt fler skeptiker
"FN:s klimatpanel har dragit ett löjets skimmer över sig. Det finns därför förslag om att en parallell panel upprättas i vilken även skeptikerna får göra sig hörda. Till den panelen nominerar jag Mark Twain som sa: Klimat är det vi förväntar oss. Väder är det vi får."
Staffan Heimerson läser lusen av klimatalarmismens livmoder, FN:s klimatpanel.
Allt fler verkar komma ut ur garderoben som sunda skeptiker. Men ännu saknas samma tendens i de politiska lägren i Sverige. Vem vågar bli först?
One by one...
FN:s chefsförhandlare om klimatet, Yvo de Boer, avgår. Han lämnar sin post den 1 juli. Bakgrunden är det misslyckade mötet i Köpenhamn i december.
Nu är frågan om även chefen för FN:s klimatpanel IPCC, Rajendra Pachauri, ska lämna sin post. Det har inget med klimatmötet att göra, men desto mer med den bristande trovärdighet som IPCC skaffat sig efter upprepade avslöjanden om oegentligheter, överdrifter och rena lögner i klimatpanelens arbete.
Pachauri har redan släppt sin första roman och kan således fortsätta med att skriva fiktion för egen räkning i stället för i FN:s regi.
Till detta ska läggas att Phil Jones, chef för Climate Research Unit, CRU, (vars email blev offentliggjorda) har i en intervju erkänt att världen inte alls har blivit varmare de senaste 15 åren. Och när han får frågan om det inte kan förhålla sig så, att den uppvärmning vi såg under perioden 1975-1998 delvis kan bero på naturliga orsaker, svarar Jones att "det ligger lite utanför mitt kompetensområde". Kompetensområdet är således att endast leta efter mänsklig påverkan, punkt.
Trovärdighet, var ordet för dagen...
Nu är frågan om även chefen för FN:s klimatpanel IPCC, Rajendra Pachauri, ska lämna sin post. Det har inget med klimatmötet att göra, men desto mer med den bristande trovärdighet som IPCC skaffat sig efter upprepade avslöjanden om oegentligheter, överdrifter och rena lögner i klimatpanelens arbete.
Pachauri har redan släppt sin första roman och kan således fortsätta med att skriva fiktion för egen räkning i stället för i FN:s regi.
Till detta ska läggas att Phil Jones, chef för Climate Research Unit, CRU, (vars email blev offentliggjorda) har i en intervju erkänt att världen inte alls har blivit varmare de senaste 15 åren. Och när han får frågan om det inte kan förhålla sig så, att den uppvärmning vi såg under perioden 1975-1998 delvis kan bero på naturliga orsaker, svarar Jones att "det ligger lite utanför mitt kompetensområde". Kompetensområdet är således att endast leta efter mänsklig påverkan, punkt.
Trovärdighet, var ordet för dagen...
Jämställdhetsdiktatur, katter och hundar
Jag har tidigare skrivit om oss som söker eller har sökt kärleken i öster. Det förekommer nämligen en diskussion i svenska medier om svenska mäns "import" av fruar och flickvänner som ett exempel på ett slags människohandel. Detta har väckt ont blod hos många svenska män som inte alls känner igen sig i denna exploaterande beskrivning av hur de fann kärleken.
Aftonbladet driver diskussionen vidare när de skriver om en studie som visar att svenska män väljer yngre utländska fruar. Den genomsnittliga åldersskillnaden är 10 år, enligt en studie som tittat närmare på svenska kvinnor och män som hittat en partner med utländsk härkomst. Denna ålderskillnad är inte särskilt märklig. Att kvinnor söker äldre män i högre grad än män söker äldre kvinnor gäller även mellan svenska par i Sverige. Mätperioden är 1990-2004 och omfattar således väldigt många par (även om tydliga avgränsningar har gjorts).
Givetvis frågar sig Aftonbladet vilken betydelse "de olika ländernas syn [har] på jämställdheten mellan könen", en fråga som inte berörts i studien. I Sverige råder som bekant jämställdhetsdiktatur. Jämställdhetsideologin genomsyrar hela samhället. Såväl barnpassning som arbetsliv och sexliv ska ske på ett jämställt sätt. "Vi ska vara stolta över att vi är världens mest jämställda land", brukar statsfeminister et al påstå. Denna syn på Sverige som något förmer än andra länder (vilket alls icke endast handlar om jämställdhet utan snarare om den "svenska modellen" i allmänhet) får till följd att många svenskar ser ned på omvärlden. Sverige är utvecklat, vilket betyder att det inte längre behöver utvecklas. Vi behöver inte lära om omvärlden. Den ska lära av oss. Denna inskränkta syn får också konsekvenser för hur många svenskar ser på människor från andra kulturer. Amerikaner är feta och okunniga. Kineser äter hundar och hyllar Mao. Muslimer förtrycker kvinnor och brutalslaktar djur. En kritisk diskursanalys av svenska mediers beskrivning av andra kulturer de senaste 20 åren skulle med all säkerhet påvisa hur levande många av dessa fördomar är. För att inte tala om hur det pratas ute i stugorna runt om i landet (detta blev smärtsamt tydligt när Beijing-OS just öppnats och folk från rågåkern fick ringa in till SVT och ställa frågor till kineser på plats i studion...).
Föreställningen att motivet till att söka en asiatisk kvinna är viljan att dominera är inte bara felaktig, den är oförskämd både mot mannen och kvinnan. Kanske framför allt mot kvinnan. Varifrån kommer föreställningen att asiatiska kvinnor skulle vara undergivna? Förmodligen från antagandet att de inte är som svenska kvinnor. Och svenskar kvinnor anses, enligt de svenska kvinnorna själva, vara starka, stolta och självständiga. Om vi gör en djurparallell är svenska kvinnor typiska katter. Men det torde även göra dem opålitliga och högfärdiga, inte sant? Jag vet inte. Mitt intresse för svenska kvinnor upphörde för flera år sedan. Följaktligen skulle asiatiska kvinnor vara hundar. Lydiga, trogna och ständigt villiga att göra sin husse till lags (kissandet på lyktstolpar får vi lämna utanför analysen).
Detta stämmer förstås inte. Vi ska passa oss för alltför svepande formuleringar i endera riktning, men asiatiska kvinnor är, enligt min och många andras erfarenhet, betydligt mindre själviska än sina svenska motsvarigheter. De är också vana vid hårt arbete, vana att kämpa sig fram för att nå resultat. Kineser arbetar sex dagar i veckan, min flickvän fick i år inte ens ledigt över det kinesiska nyåret. Men de sätter familjen högst, inte sig själva. Så visst är det sant att asiatiska kvinnor generellt sett inte är som svenska. Det är kanske just därför en knapp tredjedel av alla utländska kvinnor som svenska män vill ha kommer därifrån. Det har emellertid inget med undergivenhet att göra.
Den som läser denna blogg kan lätt tro att jag hatar Sverige. Så är det inte alls. Det finns mycket i Sverige som jag uppskattar och håller högt. Men jag kräks på jämställdhetsdiktaturen, denna politiska doktrin som vill bestämma hur vi människor ska leva våra liv. Och jag förvånas allt mer över de fördomar om andra kulturer som finns i vårt sekulära och påstått upplysta land.
Aftonbladet driver diskussionen vidare när de skriver om en studie som visar att svenska män väljer yngre utländska fruar. Den genomsnittliga åldersskillnaden är 10 år, enligt en studie som tittat närmare på svenska kvinnor och män som hittat en partner med utländsk härkomst. Denna ålderskillnad är inte särskilt märklig. Att kvinnor söker äldre män i högre grad än män söker äldre kvinnor gäller även mellan svenska par i Sverige. Mätperioden är 1990-2004 och omfattar således väldigt många par (även om tydliga avgränsningar har gjorts).
Givetvis frågar sig Aftonbladet vilken betydelse "de olika ländernas syn [har] på jämställdheten mellan könen", en fråga som inte berörts i studien. I Sverige råder som bekant jämställdhetsdiktatur. Jämställdhetsideologin genomsyrar hela samhället. Såväl barnpassning som arbetsliv och sexliv ska ske på ett jämställt sätt. "Vi ska vara stolta över att vi är världens mest jämställda land", brukar statsfeminister et al påstå. Denna syn på Sverige som något förmer än andra länder (vilket alls icke endast handlar om jämställdhet utan snarare om den "svenska modellen" i allmänhet) får till följd att många svenskar ser ned på omvärlden. Sverige är utvecklat, vilket betyder att det inte längre behöver utvecklas. Vi behöver inte lära om omvärlden. Den ska lära av oss. Denna inskränkta syn får också konsekvenser för hur många svenskar ser på människor från andra kulturer. Amerikaner är feta och okunniga. Kineser äter hundar och hyllar Mao. Muslimer förtrycker kvinnor och brutalslaktar djur. En kritisk diskursanalys av svenska mediers beskrivning av andra kulturer de senaste 20 åren skulle med all säkerhet påvisa hur levande många av dessa fördomar är. För att inte tala om hur det pratas ute i stugorna runt om i landet (detta blev smärtsamt tydligt när Beijing-OS just öppnats och folk från rågåkern fick ringa in till SVT och ställa frågor till kineser på plats i studion...).
Föreställningen att motivet till att söka en asiatisk kvinna är viljan att dominera är inte bara felaktig, den är oförskämd både mot mannen och kvinnan. Kanske framför allt mot kvinnan. Varifrån kommer föreställningen att asiatiska kvinnor skulle vara undergivna? Förmodligen från antagandet att de inte är som svenska kvinnor. Och svenskar kvinnor anses, enligt de svenska kvinnorna själva, vara starka, stolta och självständiga. Om vi gör en djurparallell är svenska kvinnor typiska katter. Men det torde även göra dem opålitliga och högfärdiga, inte sant? Jag vet inte. Mitt intresse för svenska kvinnor upphörde för flera år sedan. Följaktligen skulle asiatiska kvinnor vara hundar. Lydiga, trogna och ständigt villiga att göra sin husse till lags (kissandet på lyktstolpar får vi lämna utanför analysen).
Detta stämmer förstås inte. Vi ska passa oss för alltför svepande formuleringar i endera riktning, men asiatiska kvinnor är, enligt min och många andras erfarenhet, betydligt mindre själviska än sina svenska motsvarigheter. De är också vana vid hårt arbete, vana att kämpa sig fram för att nå resultat. Kineser arbetar sex dagar i veckan, min flickvän fick i år inte ens ledigt över det kinesiska nyåret. Men de sätter familjen högst, inte sig själva. Så visst är det sant att asiatiska kvinnor generellt sett inte är som svenska. Det är kanske just därför en knapp tredjedel av alla utländska kvinnor som svenska män vill ha kommer därifrån. Det har emellertid inget med undergivenhet att göra.
Den som läser denna blogg kan lätt tro att jag hatar Sverige. Så är det inte alls. Det finns mycket i Sverige som jag uppskattar och håller högt. Men jag kräks på jämställdhetsdiktaturen, denna politiska doktrin som vill bestämma hur vi människor ska leva våra liv. Och jag förvånas allt mer över de fördomar om andra kulturer som finns i vårt sekulära och påstått upplysta land.
onsdag 17 februari 2010
Kulturparasiterna
Är det rätt att slopa inkomstgarantin för konstnärer?
Regeringen har beslutat att avskaffa den inkomstgaranti som i dag gäller 157 konstnärer i Sverige. Det är ett mycket vettigt beslut som borde ha fattats för länge sedan. Nu ersätts bidraget visserligen med pensionsgrundande kulturstipendier för framtida kandidater. Ett steg framåt, således.
Kultursverige rasar, förstås. Roy Andersson tycker att inkomstgarantin - som alltså gäller oavsett om personen i fråga presterar något - har varit bra. Ibland kommer ju dåliga tider. Janne Schaffer tycker att det handlar om "ett slags erkännande" (som inte vanligt folk utan endast kulturarbetare är värda, tydligen). Olyckan Jan Myrdal, som bland annat åkt till Indien för pengarna, tycker att det är strålande att skattepengar hamnar i hans privata fickor. Då kan man nämligen "göra ett helt olönsamt arbete". Och det måste man förstås ha rätt till...! Tänk dig den kommentaren i vilken annan bransch som helst och den skulle bli fullständigt absurd. Men inte för kulturmänniskorna. Deras arbete än nämligen så viktigt för dem att alla vi andra måste vara med och försörja dem.
Den fina kultursfären är livrädd att utsättas för verklighetens kallblåst, att tvingas bära sina egna kostnader. Den är van vid att skattebetalarna står för notan. Det måste bli ett slut på detta. Även konstnärer måste anpassa sig till den verklighet alla vi andra lever i. Den verklighet som säger att plus och minus måste gå ihop, att verksamheter inte kan göra stora förluster år efter år utan att det får konsekvenser. Att man inte kan producera vilken skit som helst och vänta sig betalt. Av någon anledning har kulturen (och då talar vi förstås om rätt kultur) tillåtits leva i en parallellvärld där den politiska majoritetens kulturpolitik sätter de ramarna och stänger ute marknadsmekanismerna.
Detta handlar inte om ekonomi. Det är en principiell fråga. Ett utvalt antal människor ska inte tillåtas leva på skattebetalarnas bekostnad av godtyckliga skäl. Det är ett slags medborgarlön som är fullständigt oacceptabel.
Regeringen borde gå vidare och helt avskaffa kulturpolitiken. Den har knappast några röster att förlora. Kultursfären är som bekant redan genomruttet röd. Våga vara radikal! Det är nämligen dags för Kultursveriges alla arbetare att snyta sig, växa upp och träda in i den värld alla vi andra lever i. Ge dem chansen. Släpp kulturen fri!
Kultureliten har dragit svenska skattebetalare vid näsan alldeles för länge.
Ställningen just nu (62 594 röstande):
| Ja (82.0 %) | | |
| Nej (13.1 %) | | |
| Bryr mig inte (4.9 %) | | |
| | | |
Regeringen har beslutat att avskaffa den inkomstgaranti som i dag gäller 157 konstnärer i Sverige. Det är ett mycket vettigt beslut som borde ha fattats för länge sedan. Nu ersätts bidraget visserligen med pensionsgrundande kulturstipendier för framtida kandidater. Ett steg framåt, således.
Kultursverige rasar, förstås. Roy Andersson tycker att inkomstgarantin - som alltså gäller oavsett om personen i fråga presterar något - har varit bra. Ibland kommer ju dåliga tider. Janne Schaffer tycker att det handlar om "ett slags erkännande" (som inte vanligt folk utan endast kulturarbetare är värda, tydligen). Olyckan Jan Myrdal, som bland annat åkt till Indien för pengarna, tycker att det är strålande att skattepengar hamnar i hans privata fickor. Då kan man nämligen "göra ett helt olönsamt arbete". Och det måste man förstås ha rätt till...! Tänk dig den kommentaren i vilken annan bransch som helst och den skulle bli fullständigt absurd. Men inte för kulturmänniskorna. Deras arbete än nämligen så viktigt för dem att alla vi andra måste vara med och försörja dem.
Den fina kultursfären är livrädd att utsättas för verklighetens kallblåst, att tvingas bära sina egna kostnader. Den är van vid att skattebetalarna står för notan. Det måste bli ett slut på detta. Även konstnärer måste anpassa sig till den verklighet alla vi andra lever i. Den verklighet som säger att plus och minus måste gå ihop, att verksamheter inte kan göra stora förluster år efter år utan att det får konsekvenser. Att man inte kan producera vilken skit som helst och vänta sig betalt. Av någon anledning har kulturen (och då talar vi förstås om rätt kultur) tillåtits leva i en parallellvärld där den politiska majoritetens kulturpolitik sätter de ramarna och stänger ute marknadsmekanismerna.
Detta handlar inte om ekonomi. Det är en principiell fråga. Ett utvalt antal människor ska inte tillåtas leva på skattebetalarnas bekostnad av godtyckliga skäl. Det är ett slags medborgarlön som är fullständigt oacceptabel.
Regeringen borde gå vidare och helt avskaffa kulturpolitiken. Den har knappast några röster att förlora. Kultursfären är som bekant redan genomruttet röd. Våga vara radikal! Det är nämligen dags för Kultursveriges alla arbetare att snyta sig, växa upp och träda in i den värld alla vi andra lever i. Ge dem chansen. Släpp kulturen fri!
Kultureliten har dragit svenska skattebetalare vid näsan alldeles för länge.Slopad fastighetsskatt - andra ronden
Alliansen vill avskaffa fastighetsskatten. Igen.
Göran Persson och Pär Nuder gjorde båda bedömningen att fastighetsskatten var en fråga som skadade Socialdemokraterna i valrörelsen 2006 och bidrog till valförlusten. Sannolikt bidrog den, även om Göran Persson själv troligen var en än större orsak till att statsministern hette Fredrik Reinfeldt efter valnatten.
Men trots att Alliansen vann valet blev det ingen avskaffad fastighetsskatt. Den gjorde om till en kommunal avgift. Vilket hjälpte vissa villaägare, men långt ifrån alla. Regeringen misslyckades alltså med att genomföra det av väljarna hett efterlängtade vallöftet. Besvikelsen lät inte vänta på sig.
Nu föreslår Alliansen att även den kommunala avgiften ska avskaffas. Detta har regeringen kommit fram till efter en utredning. Alliansen hoppas säkerligen att det ska bli en valfråga - de rödgröna vill ju återinföra den gamla fastighetsskatten. Frågan väljarna bör ställa sig är emellertid: kommer Alliansen att hålla löftet denna gång? Eller kommer vi att åter få se en ny boendeavgift ersätta den gamla?
Göran Persson och Pär Nuder gjorde båda bedömningen att fastighetsskatten var en fråga som skadade Socialdemokraterna i valrörelsen 2006 och bidrog till valförlusten. Sannolikt bidrog den, även om Göran Persson själv troligen var en än större orsak till att statsministern hette Fredrik Reinfeldt efter valnatten.
Men trots att Alliansen vann valet blev det ingen avskaffad fastighetsskatt. Den gjorde om till en kommunal avgift. Vilket hjälpte vissa villaägare, men långt ifrån alla. Regeringen misslyckades alltså med att genomföra det av väljarna hett efterlängtade vallöftet. Besvikelsen lät inte vänta på sig.
Nu föreslår Alliansen att även den kommunala avgiften ska avskaffas. Detta har regeringen kommit fram till efter en utredning. Alliansen hoppas säkerligen att det ska bli en valfråga - de rödgröna vill ju återinföra den gamla fastighetsskatten. Frågan väljarna bör ställa sig är emellertid: kommer Alliansen att hålla löftet denna gång? Eller kommer vi att åter få se en ny boendeavgift ersätta den gamla?
tisdag 16 februari 2010
Talaren Hitler
Hitler kallas ofta för en strålande talare. Men det är inte alltid lätt att se. Det vi brukar få se i dokumentärer från Hitlertiden är nämligen en, till synes okontrollerbart, skrikande Hitler utan retorisk förmåga. Hur kunde denne man, med sin hesa röst och vitplufsiga ansikte , fånga massorna? Förklaringen är inte bara engagemanget i talen utan också att det fanns en annan Hitler än den skrikande galning som vi lärt känna från den berömda bunkerscenen i Undergången. En man med humor, retorisk förmåga och känsla.
Hitler var en man helt utan moral. Joachim Fest skriver, helt korrekt, att han inte ägde en enda civiliserad idé. Kanske var det just frånvaron av moral som gjorde att Hitler samtidigt var en strålande manipulatör. Det fanns inga gränser för vad han kunde häva ur sig bara för att situationen krävde det där och då. Riksdagstalen inräknade, givetvis.
Att Hitler dessutom hade en (förvisso rätt torr) humor är kanske inte heller så känt. När han fyllde 50 fick han av utrikesminister von Ribbentrop ett etui som innehöll alla de internationella avtal som de slutit. De flesta av dem hade brutits. Führern skrattade så att han fick tårar i ögonen.
Talet i vilket han förklarar krig mot USA den 11 december 1941 är på flera sätt briljant. Det innehåller en lång rad ursäkter, överdrifter och påhitt för att legitimera beslutet. Men Hitler briljerar också med humor (att höra honom prata om internationell rätt är lite komiskt i sig och visar på diktatorns fullständigt skamlösa sida). 4.27 in i klipp 1 samt 9.18 in i klipp 2 är exempel på de små lättsamma instick som Hitler ofta gjorde och som visar en annan bild av hans talarkonst (att klippen lagts upp av en pappskalle får vi leva med). Det är dessutom ovanligt att höra honom tala i normal samtalston (det i hemlighet inspelade samtalet med Hitler i mötet med Mannerheim i Finland 1942 är förmodligen den inspelning som bäst visar hur Hitler faktiskt talade när han inte höll skrikande tal).
Personen Adolf Hitler upphör inte att fascinera. Kanske just på grund av de egenskaper som Fest beskriver.
Del 1:
Del 2
Del 3
Hitler var en man helt utan moral. Joachim Fest skriver, helt korrekt, att han inte ägde en enda civiliserad idé. Kanske var det just frånvaron av moral som gjorde att Hitler samtidigt var en strålande manipulatör. Det fanns inga gränser för vad han kunde häva ur sig bara för att situationen krävde det där och då. Riksdagstalen inräknade, givetvis.
Att Hitler dessutom hade en (förvisso rätt torr) humor är kanske inte heller så känt. När han fyllde 50 fick han av utrikesminister von Ribbentrop ett etui som innehöll alla de internationella avtal som de slutit. De flesta av dem hade brutits. Führern skrattade så att han fick tårar i ögonen.
Talet i vilket han förklarar krig mot USA den 11 december 1941 är på flera sätt briljant. Det innehåller en lång rad ursäkter, överdrifter och påhitt för att legitimera beslutet. Men Hitler briljerar också med humor (att höra honom prata om internationell rätt är lite komiskt i sig och visar på diktatorns fullständigt skamlösa sida). 4.27 in i klipp 1 samt 9.18 in i klipp 2 är exempel på de små lättsamma instick som Hitler ofta gjorde och som visar en annan bild av hans talarkonst (att klippen lagts upp av en pappskalle får vi leva med). Det är dessutom ovanligt att höra honom tala i normal samtalston (det i hemlighet inspelade samtalet med Hitler i mötet med Mannerheim i Finland 1942 är förmodligen den inspelning som bäst visar hur Hitler faktiskt talade när han inte höll skrikande tal).
Personen Adolf Hitler upphör inte att fascinera. Kanske just på grund av de egenskaper som Fest beskriver.
Del 1:
Del 2
Del 3
Sopkaos
Av ett Rapportinslag att döma skulle sopåkarna i Stockholm vägra att hämta sopor där de tvingas bära på ett sätt som bryter mot arbetsmiljölagarna (dessutom är de tydligen inte nöjda med ett nytt lönesystem som innebär en lägre månadslön). Jag trodde dock inte att mitt hushåll skulle drabbas eftersom sophämtningen sker vid markplan. Soporna ligger i stora hjulförsedda plastcontainrar. Det finns knappt ens en tröskel. Huset ligger vid en stor och välskottad gata.
Men av situationen i soprummet att döma vägrar de tydligen ändå. I vanlig ordning är det tredje person som drabbas. Lika var det under sjuksköterskestrejken. Det finns ett antal samhällsfunktioner som är så pass viktiga att de bara inte får störas. Sophämtningen är visserligen inte på liv och död, men den sanitära situationen blir synnerligen oangenäm på kort tid. Det är ett både barnsligt och själviskt sätt att förhandla på. Att ge fan i att göra sitt jobb borde leda till avsked.
Men av situationen i soprummet att döma vägrar de tydligen ändå. I vanlig ordning är det tredje person som drabbas. Lika var det under sjuksköterskestrejken. Det finns ett antal samhällsfunktioner som är så pass viktiga att de bara inte får störas. Sophämtningen är visserligen inte på liv och död, men den sanitära situationen blir synnerligen oangenäm på kort tid. Det är ett både barnsligt och själviskt sätt att förhandla på. Att ge fan i att göra sitt jobb borde leda till avsked.
Det goda samhället
Min syn på internet är rätt enkel. Det som händer IRL händer även på nätet, just eftersom alla sorters människor använder internet. Om vi tror att vi kan skapa en ren zon, fri från allt elände som finns i övriga samhället, misstar vi oss. Det går säkert - men det kräver en omfattande statlig kontroll. I slutändan skulle frågan ställas: är det inte bättre med ett intranät som politikerna kan ha full "demokratisk" kontroll över?
Jag vet inte om det är ett sådant samhälle Per Strömbäck eftersträvar. Men frågan måste ställas. Strömbäck är redaktör för idéforumet Netopia, som stöttas av bland andra Svenska Förläggareföreningen, Ifpi, Sveriges Videodistributörers Förening och Film & TV-Producenterna. Det är således ingen tvekan om vem han företräder. Strömbäck talar om internet anno 2010 närmast som ett slags laglöst land, en anarkistisk frizon där människor kan göra vad de vill. Det är inte sant. Och det är direkt felaktigt att antyda att de flesta av de som protesterar mot FRA- och IPRED-lagar vill ha ett internet som står fritt från svensk lagstiftning. Att teleoperatörer har mage att tjänar pengar tycks Strömbäck inte gilla heller...
Svaret på frågan om vad som är ett "gott" samhälle, online eller offline, varierar beroende på vem du talar med. Det är inte alls säkert att det bara handlar om att skydda våra kreditkortsuppgifter och sätta dit fula gubbar. Många kommer vilja gå längre än så. Många vill gå betydligt längre än så.
Vi har en rad demokratiska länder - där Australien börjar bli rent fascistoida - som bedriver en helig kamp mot informations- och yttrandefriheten på internet. Motiveringen? För barnens bästa, förstås. Så lyder även den officiella förklaringen till att Kinas nätcensur har hårdnat den senaste tiden. Regimen eftersträvar det "harmoniska samhället" i vilket pornografi givetvis inte har någon plats (en och annan radikalfeminist tindrar säkert med ögonen). I samma svepande rörelse ryker emellertid även Facebook, YouTube och stora delar av bloggosfären eftersom både snusk och oppositionellt material kan dyka upp där.
Låter det som att det aldrig skulle kunna hända i Sverige? Vi har ju trots allt en utrikesminister som minsann vågar kritisera Kina för att bryta mot friheten på internet. Var inte så säker. Vi befinner oss redan på ett sluttande plan. Svenska politiker har sedan tidigare motionerat om att förbjuda sajter som innehåller "drogliberal propaganda" (gissa för vems skull?). Det införs sannolikt ett tittförbud av barnporr. Det kan alltså bli förbjudet att se saker nu också. Därutöver är vi medlemmar i en union där det finns gott om politiker som både vill införa bloggregistrering och kontrollera YouTube-användare. Allt börjar med barnporren, det är murbräckan. Sedan kan politikerna kliva vidare på en delvis upptrampad stig genom att lära av länder som Kina och Australien.
I värsta fall kan rätten att få vara anonym när man surfar på nätet i framtiden ses som en historisk parentes. Något att berätta om för barnbarnen.
Jag vet inte om det är ett sådant samhälle Per Strömbäck eftersträvar. Men frågan måste ställas. Strömbäck är redaktör för idéforumet Netopia, som stöttas av bland andra Svenska Förläggareföreningen, Ifpi, Sveriges Videodistributörers Förening och Film & TV-Producenterna. Det är således ingen tvekan om vem han företräder. Strömbäck talar om internet anno 2010 närmast som ett slags laglöst land, en anarkistisk frizon där människor kan göra vad de vill. Det är inte sant. Och det är direkt felaktigt att antyda att de flesta av de som protesterar mot FRA- och IPRED-lagar vill ha ett internet som står fritt från svensk lagstiftning. Att teleoperatörer har mage att tjänar pengar tycks Strömbäck inte gilla heller...
Svaret på frågan om vad som är ett "gott" samhälle, online eller offline, varierar beroende på vem du talar med. Det är inte alls säkert att det bara handlar om att skydda våra kreditkortsuppgifter och sätta dit fula gubbar. Många kommer vilja gå längre än så. Många vill gå betydligt längre än så.
Vi har en rad demokratiska länder - där Australien börjar bli rent fascistoida - som bedriver en helig kamp mot informations- och yttrandefriheten på internet. Motiveringen? För barnens bästa, förstås. Så lyder även den officiella förklaringen till att Kinas nätcensur har hårdnat den senaste tiden. Regimen eftersträvar det "harmoniska samhället" i vilket pornografi givetvis inte har någon plats (en och annan radikalfeminist tindrar säkert med ögonen). I samma svepande rörelse ryker emellertid även Facebook, YouTube och stora delar av bloggosfären eftersom både snusk och oppositionellt material kan dyka upp där.
Låter det som att det aldrig skulle kunna hända i Sverige? Vi har ju trots allt en utrikesminister som minsann vågar kritisera Kina för att bryta mot friheten på internet. Var inte så säker. Vi befinner oss redan på ett sluttande plan. Svenska politiker har sedan tidigare motionerat om att förbjuda sajter som innehåller "drogliberal propaganda" (gissa för vems skull?). Det införs sannolikt ett tittförbud av barnporr. Det kan alltså bli förbjudet att se saker nu också. Därutöver är vi medlemmar i en union där det finns gott om politiker som både vill införa bloggregistrering och kontrollera YouTube-användare. Allt börjar med barnporren, det är murbräckan. Sedan kan politikerna kliva vidare på en delvis upptrampad stig genom att lära av länder som Kina och Australien.
I värsta fall kan rätten att få vara anonym när man surfar på nätet i framtiden ses som en historisk parentes. Något att berätta om för barnbarnen.
måndag 15 februari 2010
Jan Guillou har inte förstått
Jan Guillou skriver en "Sverige ut ur Afghanistan"-krönika av exakt samma sort som Åsa Linderborg skrev för en tid sedan. Vi har läst dem ända sedan invasionen och ingenting har egentligen förändrats. Argumenten är lika tomma i dag. Skillnaden är att Guillou faktiskt erkänner att ett tillbakadragande kommer att få förfärliga konsekvenser.
Jag tillhör inte bombhögern. Jag har ända sedan 2003 kritiserat invasionen av Irak, som jag anser var fel och katastrofal på flera sätt. Men till skillnad från plakatpolitikerna på vänsterkanten, kräver jag ingen omedelbar truppreträtt från Irak eftersom det endast skulle förvärra läget. Man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det är dock svårt om man är generisk USA-hatare och lika svårt om man ser allt i svart och vitt, vilket både personer på vänsterkanten och folk inom bombhögern tenderar att göra.
Invasionen av talibanernas Afghanistan 2001 var rätt. Anfallet skedde mot bakgrund av attackerna den 11 september samma år. Kopplingarna mellan talibanerna och al-Qaida var tydliga. Målet var att slå till mot al-Qaidas baser och fånga bin Ladin. Som en naturlig bieffekt av störtandet av talibanregimen, kom möjligheten att upprätta ett demokratiskt styrelseskick. Ingen kan säga att det har misslyckats helt. Det har faktiskt hållits val i Afghanistan. Men i ett land som har plågats av krig och misär i decennier, och tvingats tillbaka till stenåldern under skäggmurvlar som vill förbjuda allt från musik till flickors skolgång, är det inte förvånande att den demokratiska processen har varit allt annat än friktionsfri. Det är i dag ett starkt argument för att inte överge afghanerna.
Samtidigt som Guillou kritiserar "bombliberalerna" för att använda sorg och patriotism som argument för Sveriges krigföring i Afghanistan, drar han sig själv inte för att exploatera föräldrars sorg efter ett dödat barn. Guillou använder "tänk på föräldern till ett dödat barn"-argumentet, vilket är oerhört lågt. Som om motståndet mot krigföringen i Afghanistan någonsin handlat om empati. Det handlar - som alltid för vänstern - om USA. Trots att Sverige är på plats på ett FN-mandat. Trots att det är en FN-sanktionerad insats - det FN som folk på vänsterkanten närmast står i givakt för närhelst världssamvetet kallar - kallas insatsen i Afghanistan för "USA:s krig". Ja, USA har den största insatsen på plats. Vilket inte är så konstigt eftersom anfallet på talibanernas regim i Afghanistan var ett svar på 11 septemberattackerna och USA råkar ha världens främsta militära styrka. Vilket var Guillous alternativ 2001? Att fortsätta låta Afghanistan vara en samlingsplats för terrorister och invänta nästa attack? Guillous alternativ 2010 är att dra sig ur och skapa något som "under alla omständigheter [blir] en förfärlig historia". Bra där.
Varje utländsk soldat på plats bidrar till att hålla talibanerna borta från makten. Självfallet måste den militära insatsen ackompanjeras av en humanitär insats. Men så länge säkerhetsläget är sådant att transporter med humanitärt bistånd och även flickskolor beskjuts av talibaner, har vi inget annat val än att stanna och försvara Afghanistan.
Ty den religiösa ideologi talibanerna företräder och vill återinföra är ondska, Jan Guillou. Ondskan i sin renaste form.
Jag tillhör inte bombhögern. Jag har ända sedan 2003 kritiserat invasionen av Irak, som jag anser var fel och katastrofal på flera sätt. Men till skillnad från plakatpolitikerna på vänsterkanten, kräver jag ingen omedelbar truppreträtt från Irak eftersom det endast skulle förvärra läget. Man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det är dock svårt om man är generisk USA-hatare och lika svårt om man ser allt i svart och vitt, vilket både personer på vänsterkanten och folk inom bombhögern tenderar att göra.
Invasionen av talibanernas Afghanistan 2001 var rätt. Anfallet skedde mot bakgrund av attackerna den 11 september samma år. Kopplingarna mellan talibanerna och al-Qaida var tydliga. Målet var att slå till mot al-Qaidas baser och fånga bin Ladin. Som en naturlig bieffekt av störtandet av talibanregimen, kom möjligheten att upprätta ett demokratiskt styrelseskick. Ingen kan säga att det har misslyckats helt. Det har faktiskt hållits val i Afghanistan. Men i ett land som har plågats av krig och misär i decennier, och tvingats tillbaka till stenåldern under skäggmurvlar som vill förbjuda allt från musik till flickors skolgång, är det inte förvånande att den demokratiska processen har varit allt annat än friktionsfri. Det är i dag ett starkt argument för att inte överge afghanerna.
Samtidigt som Guillou kritiserar "bombliberalerna" för att använda sorg och patriotism som argument för Sveriges krigföring i Afghanistan, drar han sig själv inte för att exploatera föräldrars sorg efter ett dödat barn. Guillou använder "tänk på föräldern till ett dödat barn"-argumentet, vilket är oerhört lågt. Som om motståndet mot krigföringen i Afghanistan någonsin handlat om empati. Det handlar - som alltid för vänstern - om USA. Trots att Sverige är på plats på ett FN-mandat. Trots att det är en FN-sanktionerad insats - det FN som folk på vänsterkanten närmast står i givakt för närhelst världssamvetet kallar - kallas insatsen i Afghanistan för "USA:s krig". Ja, USA har den största insatsen på plats. Vilket inte är så konstigt eftersom anfallet på talibanernas regim i Afghanistan var ett svar på 11 septemberattackerna och USA råkar ha världens främsta militära styrka. Vilket var Guillous alternativ 2001? Att fortsätta låta Afghanistan vara en samlingsplats för terrorister och invänta nästa attack? Guillous alternativ 2010 är att dra sig ur och skapa något som "under alla omständigheter [blir] en förfärlig historia". Bra där.
Varje utländsk soldat på plats bidrar till att hålla talibanerna borta från makten. Självfallet måste den militära insatsen ackompanjeras av en humanitär insats. Men så länge säkerhetsläget är sådant att transporter med humanitärt bistånd och även flickskolor beskjuts av talibaner, har vi inget annat val än att stanna och försvara Afghanistan.
Ty den religiösa ideologi talibanerna företräder och vill återinföra är ondska, Jan Guillou. Ondskan i sin renaste form.
söndag 14 februari 2010
Opinionsvindar
Fler mätningar visar nu samstämmigt att gapet mellan blocken minskar. Det mesta tyder på ett väldigt jämnt val. Små händelser kan avgöra.
Det uppdagade fusket inom Moderaterna tror jag inte är en sådan händelse. Den kommer att vara glömd om en vecka. Däremot kommer båda sidor behöva akta sig för liknande händelser just närmare valet vi kommer. Varje företeelse som kan sätta igång mediedrev och skapa momentum för motståndaren är livsfarlig.
Tendensen är att ju mer de rödgröna berättar om sin politik, desto bättre går det för Alliansen i opinionen. Den så kallade "superveckan" med ett flertal debatter i både radio och TV ger avtryck i Sifos mätning. Moderaterna stärks, Socialdemokraterna tappar. Detta måste kännas lite motigt för Mona Sahlin, vars parti var som störst innan det hade formerat någon politik över huvud taget under sin nya partiledare.
Alliansen har lyckats undanröja några potentiella rotvältor inför valrörelsen. Saabaffären är i princip i hamn och någon ny "FRA-debatt" på grund av datalagringsdirektivet kommer vi inte att få se innan valet. Sjukförsäkringsdebatten kan dock fortfarande bli en huvudvärk för regeringen under sommaren och hösten. Just nu består oppositionens försprång av Miljöpartiets framgångar. Jag vidhåller att Alliansen behöver rikta sitt krut mot Maria Wetterstrands parti. Ty varken Socialdemokraterna eller Vänstern kommer att sjunka lägre i opinionen.
De senaste mätningarna tyder också på ett avtagande intresse för Sverigedemokraterna. Även här märks hur påverkbara väljarna är. En debattartikel i Aftonbladet satte partiet på kartan och placerade partiledaren i TV-soffor. Vilket märktes direkt i opinionen. Nu har debatten lagt sig, Sverigedemokraterna omnämns inte lika ofta och plötsligt är intresset svalare. Bara sådär.
"Massan är dum och blind", var det någon som sade en gång i tiden...
Det uppdagade fusket inom Moderaterna tror jag inte är en sådan händelse. Den kommer att vara glömd om en vecka. Däremot kommer båda sidor behöva akta sig för liknande händelser just närmare valet vi kommer. Varje företeelse som kan sätta igång mediedrev och skapa momentum för motståndaren är livsfarlig.
Tendensen är att ju mer de rödgröna berättar om sin politik, desto bättre går det för Alliansen i opinionen. Den så kallade "superveckan" med ett flertal debatter i både radio och TV ger avtryck i Sifos mätning. Moderaterna stärks, Socialdemokraterna tappar. Detta måste kännas lite motigt för Mona Sahlin, vars parti var som störst innan det hade formerat någon politik över huvud taget under sin nya partiledare.
Alliansen har lyckats undanröja några potentiella rotvältor inför valrörelsen. Saabaffären är i princip i hamn och någon ny "FRA-debatt" på grund av datalagringsdirektivet kommer vi inte att få se innan valet. Sjukförsäkringsdebatten kan dock fortfarande bli en huvudvärk för regeringen under sommaren och hösten. Just nu består oppositionens försprång av Miljöpartiets framgångar. Jag vidhåller att Alliansen behöver rikta sitt krut mot Maria Wetterstrands parti. Ty varken Socialdemokraterna eller Vänstern kommer att sjunka lägre i opinionen.
De senaste mätningarna tyder också på ett avtagande intresse för Sverigedemokraterna. Även här märks hur påverkbara väljarna är. En debattartikel i Aftonbladet satte partiet på kartan och placerade partiledaren i TV-soffor. Vilket märktes direkt i opinionen. Nu har debatten lagt sig, Sverigedemokraterna omnämns inte lika ofta och plötsligt är intresset svalare. Bara sådär.
"Massan är dum och blind", var det någon som sade en gång i tiden...
lördag 13 februari 2010
Att lösa problem i Kina
Jonna Wibelius skriver på Radio 86 om hur man "löser" problem i Kina. Hur hanterar personalen på ett gym ett återkommande problem med ett gymkort? Nedanstående illustration är för perfekt för att inte användas.
Väst VS Kina när det gäller att tackla problem.
"När historien upprepade sig en tredje gång började jag dock bli irriterad. Varenda gång bad jag dem kolla upp vad det var för problem med mitt kort, men varenda gång viftade de bort problemet och valde att bara släppa in mig ändå. Jag hade inte lust att stå och förklara mig själv varenda gång jag ville träna. Jag hade ju förnyat mitt medlemskap, kunde de inte bara lösa problemet med mitt kort för att få det hela ur världen?
Tydligen inte. Efter femte gången tog jag med mig kvittot jag fått när jag förnyade mitt medlemskap. Flickan bakom receptionen nickade beslutsamt och skulle just vifta förbi mig när jag sa:
-Nej, nu får det räcka. Nu får du lösa problemet med mitt nya kort. Jag tänker inte ha detta samtal varenda gång jag kommer för att träna.
-Men jag kan berätta för alla andra receptionstjejer att det är problem med ditt kort! Svarade tjejen.
-Kan du inte bara LÖSA problemet istället för att gå runt det? Sa jag ilsket.
-Jag ska berätta för alla. Jag lovar att det inte kommer att inträffa igen!
Denna historia är ett typexempel på hur man hanterar problem i Kina. Osäker på hur man ska ta itu med problemet väljer man hellre att sopa det under mattan än att gå till grunden med det."
Väst VS Kina när det gäller att tackla problem.Kvinnopartiet
Moderaterna ska inte bara vara ett arbetarparti utan också attrahera kvinnor. Således vill det nya kvinnopartiet Moderaterna ha genusvetenskap i skolan och genusarbete i förskolan, jämställdhetsmärkta skolor, jämställdhetsranking av arbetsgivare och kan, till skillnad från jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, tänka sig kvotering för att jämna ut könsskillnader i börsbolagsstyrelser. Är det verkligen sådant svenska kvinnor attraheras av när de går och röstar?
Det går fort utför inom Moderaterna. Det är ganska talande att finansminister Anders Borg är feminist och med behållning läser feministbibeln Det andra könet av Simone de Beauvoir. Det är som om Lars Ohly med glädje skulle läsa Timbroskrifter på sin fritid.
Vore jag moderat skulle jag skämmas över det som nu sker i partiet.
"I riksdagsgruppen är vi övertygade om att vi kommer att vinna valet, men ute i landet märker jag av mer negativa stämningar", hävdar riksdagsledamoten Eva Bengtson Skogsberg. Den moderata ledningen förblir alltså övertygad om der Endsieg. Vägen till valseger är uppenbarligen att anamma ännu mer av sådant vi trodde var klassisk vänsterpolitik - strukturella förklaringsmodeller och kollektivistiska lösningar.
Vad är egentligen poängen med att ha makten om man inte vill göra något annorlunda med den än det röda laget...?
Det går fort utför inom Moderaterna. Det är ganska talande att finansminister Anders Borg är feminist och med behållning läser feministbibeln Det andra könet av Simone de Beauvoir. Det är som om Lars Ohly med glädje skulle läsa Timbroskrifter på sin fritid.
Vore jag moderat skulle jag skämmas över det som nu sker i partiet.
"I riksdagsgruppen är vi övertygade om att vi kommer att vinna valet, men ute i landet märker jag av mer negativa stämningar", hävdar riksdagsledamoten Eva Bengtson Skogsberg. Den moderata ledningen förblir alltså övertygad om der Endsieg. Vägen till valseger är uppenbarligen att anamma ännu mer av sådant vi trodde var klassisk vänsterpolitik - strukturella förklaringsmodeller och kollektivistiska lösningar.
Vad är egentligen poängen med att ha makten om man inte vill göra något annorlunda med den än det röda laget...?
fredag 12 februari 2010
Svensk lag är inte internationell lag
Sverige var länge ensamt om att ha en sexköpslag som förbjuder köp av sexuella tjänster (men inte försäljning av desamma) och där brottet som sådant följs av starkast möjliga sociala avståndstagande (möjligen frånsett barnpornografibrott). Norge följde efter och valde att göra lagen ännu värre. Norrmän kan fällas för sexköp även om "brottet" begåtts utomlands där det inte alls är kriminaliserat.
Ecpat-fjanten Pierre Schori vill att de svenska soldaterna som köpte sex i Tyskland ska straffas. Han anser det "obegripligt" att Försvarsmakten inte kan straffa soldaterna för att ha begått en i Sverige olaglig handling.
Men soldaterna begick inget brott i Tyskland. De var inte ens klädda i kronans kläder. De köpte sex som civilister i ett land som inte kapitulerat för den radikalfeministiska idén om sexköp som ett övergrepp och sexsäljare som viljelösa offer utan tvärtom satsat på en linje som ger sexsäljare rättigheter och inte moraliserar över människors sexualitet.
Som om inte detta vore nog, gör Schori precis som Ecpat-företrädare brukar göra: blandar in barnprostitution i bilden för att få hela situationen att verka mycket värre.
Detta är ett fruktansvärt ohederligt sätt att föra en argumentation på. Eftersom Ecpat (kända för sina överdrifter och rena lögner) anser att Tyskland är känt för att ha "minderåriga flickor på sina bordeller" (källa: Internet?) är det alltså fullt möjligt att svenska soldater köpt sex av barn. Det blir den före detta kabinettssekreteraren, europaparlamentarikern och FN-tjänstemannen Pierre Schoris slutsats. Man häpnar.
Själva knäckfrågan är dock större än Ecpats argumentationsmässiga lågstadienivå. Om svensk lag ska gälla i andra länder, ska då inte andra länders lagar gälla i Sverige? Svenska politiker och debattörer brukar vara noga med att påpeka att i Sverige ska minsann svenska lagar och regler gälla. Ingen ifrågasätter detta. Inte minst facken är noga med denna hållning när det gäller arbetslivslagstiftning. Så var finns logiken i Schoris krav? Ingenstans, givetvis. Jag har tidigare förbluffats över Pierre Schoris infantila bild av världen och verkligheten (läs hans bok Draksåddens år och du förstår varför), så detta är inget missförstånd. Han är så här knäpp. Det är en gammal man med en 12-årings intellekt.
Ecpat-fjanten Pierre Schori vill att de svenska soldaterna som köpte sex i Tyskland ska straffas. Han anser det "obegripligt" att Försvarsmakten inte kan straffa soldaterna för att ha begått en i Sverige olaglig handling.
Men soldaterna begick inget brott i Tyskland. De var inte ens klädda i kronans kläder. De köpte sex som civilister i ett land som inte kapitulerat för den radikalfeministiska idén om sexköp som ett övergrepp och sexsäljare som viljelösa offer utan tvärtom satsat på en linje som ger sexsäljare rättigheter och inte moraliserar över människors sexualitet.
Som om inte detta vore nog, gör Schori precis som Ecpat-företrädare brukar göra: blandar in barnprostitution i bilden för att få hela situationen att verka mycket värre.
"Som ordförande i svenska Ecpat, som bekämpar barnsexhandel, har jag tagit del av Ecpat internationals landrapporter. Tyskland utpekas däri som känt för att ha minderåriga flickor på sina bordeller. Många av dessa barn, som utges för att vara över 18 år, är insmugglade mot sin vilja av gränsöverskridande, kriminella ligor som också sysslar med illegal handel med droger, blodsdiamanter och vapen samt kidnappningar och pengatvätt."
Detta är ett fruktansvärt ohederligt sätt att föra en argumentation på. Eftersom Ecpat (kända för sina överdrifter och rena lögner) anser att Tyskland är känt för att ha "minderåriga flickor på sina bordeller" (källa: Internet?) är det alltså fullt möjligt att svenska soldater köpt sex av barn. Det blir den före detta kabinettssekreteraren, europaparlamentarikern och FN-tjänstemannen Pierre Schoris slutsats. Man häpnar.
Själva knäckfrågan är dock större än Ecpats argumentationsmässiga lågstadienivå. Om svensk lag ska gälla i andra länder, ska då inte andra länders lagar gälla i Sverige? Svenska politiker och debattörer brukar vara noga med att påpeka att i Sverige ska minsann svenska lagar och regler gälla. Ingen ifrågasätter detta. Inte minst facken är noga med denna hållning när det gäller arbetslivslagstiftning. Så var finns logiken i Schoris krav? Ingenstans, givetvis. Jag har tidigare förbluffats över Pierre Schoris infantila bild av världen och verkligheten (läs hans bok Draksåddens år och du förstår varför), så detta är inget missförstånd. Han är så här knäpp. Det är en gammal man med en 12-årings intellekt.
Post-order landshövding
I går bloggade jag om svenska mäns så kallade "import" av utländska kvinnor till Sverige. Många har hört av sig via mail, andra har skrivit kommentarer, och berättat om egna erfarenheter. Det är tydligt att det finns många svenska män där ute som får utstå fördomar från omgivningen bara för att de valt att leva tillsammans med en kvinna med utländskt ursprung. Det är helt enkelt för jävligt. Det "toleranta Sverige" är frånvarande.
I dag går Värmlands landshövding Eva Eriksson ut och kräver insatser mot "fruimporten". Landshövdingen bygger sin artikel på uppgifter från ROKS, en avskyvärd organisation bestående av radikalfeminister av allra värsta slag. Trovärdigheten är således inte på topp.
Problemet med den här sortens debattartiklar är att de ger sken av att det finns ett generellt problem med att kvinnor från andra länder kommer till Sverige och lever med svenska män. Alla, även den stora majoriteten som lever i helt normala förhållanden, blir misstänkliggjorda. Samma tendens finns när det gäller kvinnomisshandel, där män som grupp pekas ut. Det talas om "mäns våld mot kvinnor", som vore det en allmän företeelse kopplad till manligheten som sådan. Skillnaden är förstås att den betydligt mindre grupp män som lever med kvinnor med utländsk bakgrund är mer utsatt för omgivningens skvaller, blickar och gliringar.
Jag anar en misstro mot företeelsen som sådan. Landshövdingen påpekar pliktskyldigast och i förbifarten att "[f]öreteelsen omfattar [även] människor som söker kärlek", men läser man mellan raderna är det tydligt att det är något skumt med att "importera" en utländsk kvinna till Sverige. Det ska man egentligen inte göra. Alls. När hon dessutom använder begreppet "människohandel" (och även blandar in kvinnomisshandel i ekvationen) är måttet rågat. Inte nog med att begreppet "människohandel" systematiskt används om vanliga sexsäljare, nu ska det även omfatta kvinnor som kommer till Sverige för att leva med svenska män. Det finns ingen handel inbyggd i detta, även om mannen skulle visa sig vara en slusk. Till följd av dess inflationsmässiga användning betyder begreppet "människohandel" snart ingenting.
Avslutningsvis kan landshövdingens påstående om "45 miljoner träffar" på begreppet "post-order wife" ifrågasättas. Det låter väldigt mycket. Så jag googlade och fick svaret: 10 träffar. Ta bort citationstecknen och det är en annan sak, men då inkluderas även vanlig postorderhantering och en och annan filmrecension i sökresultatet...
I dag går Värmlands landshövding Eva Eriksson ut och kräver insatser mot "fruimporten". Landshövdingen bygger sin artikel på uppgifter från ROKS, en avskyvärd organisation bestående av radikalfeminister av allra värsta slag. Trovärdigheten är således inte på topp.
Problemet med den här sortens debattartiklar är att de ger sken av att det finns ett generellt problem med att kvinnor från andra länder kommer till Sverige och lever med svenska män. Alla, även den stora majoriteten som lever i helt normala förhållanden, blir misstänkliggjorda. Samma tendens finns när det gäller kvinnomisshandel, där män som grupp pekas ut. Det talas om "mäns våld mot kvinnor", som vore det en allmän företeelse kopplad till manligheten som sådan. Skillnaden är förstås att den betydligt mindre grupp män som lever med kvinnor med utländsk bakgrund är mer utsatt för omgivningens skvaller, blickar och gliringar.
Jag anar en misstro mot företeelsen som sådan. Landshövdingen påpekar pliktskyldigast och i förbifarten att "[f]öreteelsen omfattar [även] människor som söker kärlek", men läser man mellan raderna är det tydligt att det är något skumt med att "importera" en utländsk kvinna till Sverige. Det ska man egentligen inte göra. Alls. När hon dessutom använder begreppet "människohandel" (och även blandar in kvinnomisshandel i ekvationen) är måttet rågat. Inte nog med att begreppet "människohandel" systematiskt används om vanliga sexsäljare, nu ska det även omfatta kvinnor som kommer till Sverige för att leva med svenska män. Det finns ingen handel inbyggd i detta, även om mannen skulle visa sig vara en slusk. Till följd av dess inflationsmässiga användning betyder begreppet "människohandel" snart ingenting.
Avslutningsvis kan landshövdingens påstående om "45 miljoner träffar" på begreppet "post-order wife" ifrågasättas. Det låter väldigt mycket. Så jag googlade och fick svaret: 10 träffar. Ta bort citationstecknen och det är en annan sak, men då inkluderas även vanlig postorderhantering och en och annan filmrecension i sökresultatet...
torsdag 11 februari 2010
Vi som söker i österled
Det blir allt vanligare att thailändska kvinnor får uppehållstillstånd i Sverige efter att de inlett en relation med en svensk man. I fjol var antalet knappt 2 000, vilket om det slås ut på hela den vuxna manliga befolkningen inte direkt är någon invasion. Men kvinnojourer varnar för att allt fler thailändska kvinnor söker sig till dem efter att ha blivit dumpade av sina svenska män efter en tid i Sverige.
Det är tråkigt att dessa undantagsfall, för det vågar jag nog ändå gissa att det är, får statuera exempel för thailändska kvinnors situation i Sverige. Jag vet att denna skit förekommer. Men jag vet också att det finns gott om thailändskor (och personer med annan bakgrund) som gift sig med svenska män och lever i, såvitt vi på utsidan kan förstå, lyckliga förhållanden.
Den nedsättande synen på "import" av fruar och flickvänner från fjärran länder gör att det skapas en uppfattning om att det i grunden är något skumt med de svenska män som ingår dessa förhållanden. Inte sällan är synen från många svenska kvinnor att mannen uttömt sina möjligheter i Sverige och därför är tvungen att söka sig utomlands. Således är den thailändska frun ett andrahandsalternativ, något han egentligen inte ville ha men som han tvangs till eftersom han ratats av de starka, jämställda svenska kvinnorna. Denna syn gäller emellertid inte alla förhållanden över nationsgränserna. Om du håller dig inom den västliga hemisfären, i synnerhet den nordiska eller anglofila, klarar du dig från de värsta misstankarna. Vänder du blicken österut, är det däremot kört.
Det tål att fundera på varför det ser ut på detta sätt i ett påstått tolerant samhälle som Sverige. När det kommer till relationer och sex, är Sverige (som tidigare konstaterats) inte alls särskilt tolerant. Det finns väldigt tydliga föreställningar om vad som är rätt och riktigt när det gäller vem som passar ihop med vem. Det gäller såväl ålder som etnicitet. Sverige lider av jämställdhetssjukan, en ideologi som bestämmer inom vilka ramar vi ska hålla oss för att inte sticka ut och förstöra det feministiska samhällsbygge som Socialdemokraterna påbörjade och regeringen Reinfeldt nu fortsätter.
Eftersom min flickvän bor i Kina har jag ett visst personligt intresse i frågan om "import". Om vi ska slå oss ned i Sverige framöver vill jag inte att vi ska bemötas som ett slags skumt fejkpar där hon letat pengar och jag sökt en flitig hushållerska. Hon har i verkligheten sökt en modern västerländsk man, jag som gillar kinesisk kultur och hänförs av kinesiska kvinnor har sökt en någorlunda traditionell kinesisk kvinna att dela mitt liv med. Här eller i Kina. Det lutar kanske åt Kina.
Det är tråkigt att dessa undantagsfall, för det vågar jag nog ändå gissa att det är, får statuera exempel för thailändska kvinnors situation i Sverige. Jag vet att denna skit förekommer. Men jag vet också att det finns gott om thailändskor (och personer med annan bakgrund) som gift sig med svenska män och lever i, såvitt vi på utsidan kan förstå, lyckliga förhållanden.
Den nedsättande synen på "import" av fruar och flickvänner från fjärran länder gör att det skapas en uppfattning om att det i grunden är något skumt med de svenska män som ingår dessa förhållanden. Inte sällan är synen från många svenska kvinnor att mannen uttömt sina möjligheter i Sverige och därför är tvungen att söka sig utomlands. Således är den thailändska frun ett andrahandsalternativ, något han egentligen inte ville ha men som han tvangs till eftersom han ratats av de starka, jämställda svenska kvinnorna. Denna syn gäller emellertid inte alla förhållanden över nationsgränserna. Om du håller dig inom den västliga hemisfären, i synnerhet den nordiska eller anglofila, klarar du dig från de värsta misstankarna. Vänder du blicken österut, är det däremot kört.
Det tål att fundera på varför det ser ut på detta sätt i ett påstått tolerant samhälle som Sverige. När det kommer till relationer och sex, är Sverige (som tidigare konstaterats) inte alls särskilt tolerant. Det finns väldigt tydliga föreställningar om vad som är rätt och riktigt när det gäller vem som passar ihop med vem. Det gäller såväl ålder som etnicitet. Sverige lider av jämställdhetssjukan, en ideologi som bestämmer inom vilka ramar vi ska hålla oss för att inte sticka ut och förstöra det feministiska samhällsbygge som Socialdemokraterna påbörjade och regeringen Reinfeldt nu fortsätter.
Eftersom min flickvän bor i Kina har jag ett visst personligt intresse i frågan om "import". Om vi ska slå oss ned i Sverige framöver vill jag inte att vi ska bemötas som ett slags skumt fejkpar där hon letat pengar och jag sökt en flitig hushållerska. Hon har i verkligheten sökt en modern västerländsk man, jag som gillar kinesisk kultur och hänförs av kinesiska kvinnor har sökt en någorlunda traditionell kinesisk kvinna att dela mitt liv med. Här eller i Kina. Det lutar kanske åt Kina.
Linderborg har inga svar
Sverige måste lämna Afghanistan, kräver kommunisten Åsa Linderborg. Sådant är lätt att kräva. Och det gör vänstern ofta. Men i vanlig ordning erbjuds inget som helst alternativ till den utländska militära närvaron. Vilka ska garantera säkerheten i landet innan den afghanska armén är utbildad och tillräckligt stark för att kunna stå emot talibanerna på egen hand? Inget svar. Vilka ska försvara biståndsarbetarna, flickskolorna, alla som hjälper till att bygga upp landet igen? Talibanerna skjuter nämligen på allt. Inget svar.
Din tystnad är ekande, Åsa Linderborg. Innan du och dina åsiktsfränder inom den extrema vänstern har några som helst svar på hur säkerhetsläget i Afghanistan ska kunna förbättras för att möjliggöra en fortsatt biståndsinsats, har dina krav på ett svenskt utträde ingen som helst trovärdighet. Slagorden ekar tomma.
Din tystnad är ekande, Åsa Linderborg. Innan du och dina åsiktsfränder inom den extrema vänstern har några som helst svar på hur säkerhetsläget i Afghanistan ska kunna förbättras för att möjliggöra en fortsatt biståndsinsats, har dina krav på ett svenskt utträde ingen som helst trovärdighet. Slagorden ekar tomma.
Det som kan missbrukas, missbrukas
Nakenskanning på flygplatser är inte bara obehagligt och kränkande. Det är som upplagt för att missbrukas.
Så har således skett. En indisk kändis har fått skannade nakenbilder på sig själv spridda bland flygplatsens personal. Det är precis detta som vi blev lovade inte skulle hända. Men precis som att statliga register läcker och att poliser pratar bredvid mun, kommer nakenbilder vara alldeles för attraktiva för oss nyfikna människor för att vi ska förmå motstå frestelsen att behålla för eget bruk eller sprida dem. Människor är av naturen barnsligt nyfikna skvallerkärringar.
Men det är inte bara kändisar som har något att frukta när de går genom nakenskannern. Vilken resenär som helst torde uppleva detta som obehagligt. Frågan är hur långt det egentligen kan få gå innan argumentet "Jag har ingenting att dölja" ekar pinsamt ihåligt?
Nakenskanningens försvarare kommer att vifta med bilder på bin Ladin och hävda att det som har skett endast är ett litet tillfälligt snedsteg. Det kommer inte att ske igen. Men det kommer det. Frågan vi måste ställa oss är: vad är anständigt?
Så har således skett. En indisk kändis har fått skannade nakenbilder på sig själv spridda bland flygplatsens personal. Det är precis detta som vi blev lovade inte skulle hända. Men precis som att statliga register läcker och att poliser pratar bredvid mun, kommer nakenbilder vara alldeles för attraktiva för oss nyfikna människor för att vi ska förmå motstå frestelsen att behålla för eget bruk eller sprida dem. Människor är av naturen barnsligt nyfikna skvallerkärringar.
Men det är inte bara kändisar som har något att frukta när de går genom nakenskannern. Vilken resenär som helst torde uppleva detta som obehagligt. Frågan är hur långt det egentligen kan få gå innan argumentet "Jag har ingenting att dölja" ekar pinsamt ihåligt?
Nakenskanningens försvarare kommer att vifta med bilder på bin Ladin och hävda att det som har skett endast är ett litet tillfälligt snedsteg. Det kommer inte att ske igen. Men det kommer det. Frågan vi måste ställa oss är: vad är anständigt?
onsdag 10 februari 2010
Eller inte...
"Fram till för några månader sedan stod Pachauri och FN:s klimatpanel, IPCC höjd över alla misstankar. Deras slutsatser om jordens klimat ansågs opartiska och oantastliga."
Aftonbladet ignorerar skickligt åratal av kritiska utspel mot FN:s klimatalarmistiska panel IPCC.
"Sund skepsis är grunden till all vetenskaplig framgång", konstaterar tidningen nu. Detta efter att i flera år helt oreserverat ha köpt den blinda klimatalarmismen rakt av. Var fanns den sunda skepsisen före nyår, Wolfgang?
Kolla även det strålande inslaget i BBC om hur trovärdigt IPCC är...
tisdag 9 februari 2010
Nu svamlar du, Eva-Britt Svensson
Vänsterpartiets Eva-Britt Svensson försvarar kravet på kvoterad föräldraförsäkring. Hon erkänner att den är ett ingrepp som påverkar människors vanliga liv, men tillägger torrt: "Men vad inom politiken är inte det?"
Med en sådan argumentation går det att legitimera i stort sett vilka galenskaper som helst. Svensson avslöjar sin perversa och människofientliga syn på politiken. Den finns inte för människorna, människorna finns för politiken. Men det visste vi ju redan.
Och så var det det här med "nyliberalismen"... Eftersom Göran Hägglund är motståndare till kvotering, måste han vara libertarian resonerar Svensson. Hon förtydligar: "Libertarianism är synonymt med nyliberalism och är en liberal ideologi som tror på ett samhälle utan stat."
Det är inte ovanligt att vänsterpolitiker inte vet vad nyliberalism är. Det är snarast ett normaltillstånd. Vi ser dem beskylla de borgerliga för att vilja driva igenom ett "nyliberalt systemskifte", sålunda har även alliansregeringen anklagats för att bedriva "nyliberal politik". Socialdemokratisk politik fast med något lägre skatter är alltså nyliberalism. Och Eva-Britt Svensson själv menar att Grekland är satt under "nyliberalt tvångsstyre". Ja, begreppet tycks som synes kunna ges i stort sett vilken betydelse som helst. Mycket praktiskt.
Nej, nyliberaler vill inte avskaffa staten, Eva-Britt. Vi vill minska dess omfattning. Det är en väsentlig skillnad. Slå en signal till Hax. Han kan säkert ge dig en snabblektion om du bjuder på en öl...
Med en sådan argumentation går det att legitimera i stort sett vilka galenskaper som helst. Svensson avslöjar sin perversa och människofientliga syn på politiken. Den finns inte för människorna, människorna finns för politiken. Men det visste vi ju redan.
Och så var det det här med "nyliberalismen"... Eftersom Göran Hägglund är motståndare till kvotering, måste han vara libertarian resonerar Svensson. Hon förtydligar: "Libertarianism är synonymt med nyliberalism och är en liberal ideologi som tror på ett samhälle utan stat."
Det är inte ovanligt att vänsterpolitiker inte vet vad nyliberalism är. Det är snarast ett normaltillstånd. Vi ser dem beskylla de borgerliga för att vilja driva igenom ett "nyliberalt systemskifte", sålunda har även alliansregeringen anklagats för att bedriva "nyliberal politik". Socialdemokratisk politik fast med något lägre skatter är alltså nyliberalism. Och Eva-Britt Svensson själv menar att Grekland är satt under "nyliberalt tvångsstyre". Ja, begreppet tycks som synes kunna ges i stort sett vilken betydelse som helst. Mycket praktiskt.
Nej, nyliberaler vill inte avskaffa staten, Eva-Britt. Vi vill minska dess omfattning. Det är en väsentlig skillnad. Slå en signal till Hax. Han kan säkert ge dig en snabblektion om du bjuder på en öl...
Vad gör staten till bra flygbolagsägare?
SAS blöder. Och det har företaget gjort länge. Nu ska ytterligare 650 personer sägas upp. Vid varje nytt varsel undrar jag om det finns några anställda kvar alls snart? Det gör det förstås. SAS har en betydligt större personaltäthet än Ryanair - som gör vinst. Do the math.
Svenska staten äger ungefär en femtedel av SAS och ska skjuta till ytterligare en miljard till det förlusttyngda företaget. Som ägare gör staten bara vad som krävs. Det är inte frågan om det. Frågan är varför svenska skattebetalare över huvud taget ska äga ett flygbolag.
Näringsminister Maud Olofsson var föredömligt tydlig under hela Saab-cirkusen: svenska staten ska inte äga bilföretag. Det finns det andra som sköter bättre. När det gäller SAS är argumentationen den motsatta. Det statliga ägandet ska bevaras för att SAS "är en tillgång för industrin och jobben i Sverige". Jag undrar vad som gör svenska staten till bra ägare av flygbolag?
Jag har inget emot SAS. Jag har flugit en del med dem både inrikes och utrikes. Till Kina var de helt OK, bättre än Air China. Även om flygvärdinnorna härstammar från kritaperioden och även om de inte kommer upp i samma standard som fantastiska Thai Air (men vilka gör det?), erbjuder SAS gedigen service. Men de är helt enkelt för dyra. När jag letar flygbiljetter tittar jag på prislappen, och jag vågar hävda att jag är långt ifrån ensam om detta.
Så, Maud Olofsson. Leta efter en ny ägare. Svenska staten ska varken äga bilföretag eller flygbolag.
Svenska staten äger ungefär en femtedel av SAS och ska skjuta till ytterligare en miljard till det förlusttyngda företaget. Som ägare gör staten bara vad som krävs. Det är inte frågan om det. Frågan är varför svenska skattebetalare över huvud taget ska äga ett flygbolag.
Näringsminister Maud Olofsson var föredömligt tydlig under hela Saab-cirkusen: svenska staten ska inte äga bilföretag. Det finns det andra som sköter bättre. När det gäller SAS är argumentationen den motsatta. Det statliga ägandet ska bevaras för att SAS "är en tillgång för industrin och jobben i Sverige". Jag undrar vad som gör svenska staten till bra ägare av flygbolag?
Jag har inget emot SAS. Jag har flugit en del med dem både inrikes och utrikes. Till Kina var de helt OK, bättre än Air China. Även om flygvärdinnorna härstammar från kritaperioden och även om de inte kommer upp i samma standard som fantastiska Thai Air (men vilka gör det?), erbjuder SAS gedigen service. Men de är helt enkelt för dyra. När jag letar flygbiljetter tittar jag på prislappen, och jag vågar hävda att jag är långt ifrån ensam om detta.
Så, Maud Olofsson. Leta efter en ny ägare. Svenska staten ska varken äga bilföretag eller flygbolag.
Eliten som inget förstått
Nätverket Pappor för individuell föräldraförsäkring argumenterar mot Göran Hägglunds angrepp på kvoteringsivern. Det är en något besynnerlig argumentation. Eftersom vi redan har statliga ingrepp i vår individuella frihet, ska vi tillåta fler. Varför inte löpa linan ut, liksom? De jämför med a-kassan och semestern och raljerar: "Visst vore det praktiskt om man kunde utnyttja sin frus semesterdagar, eller få ersättning från sin mans a-kassa."
Nätverkspappornas argumentation håller emellertid inte. Medan arbetet är ett individuellt åtagande som resulterar i en individuell lön, en individuell arbetslöshetsersättning och en individuell semesterersättning, är man två om att skaffa barn - och förhoppningsvis två om att fostra dem. Ska vi över huvud taget ha den synnerligen generösa föräldraförsäkringen, vilket det finns skäl att ifrågasätta, är det självklart att varje enskilt föräldrapar måste få chansen att lösa sitt livspussel efter vad som passar dem bäst.
Det finns i dag inget som säger att man inte kan dela lika om man så önskar. Så det handlar ingalunda om någon bristande valfrihet. Men det räcker tydligen inte. Det nätverkspapporna, och alla kvoteringskramare, vill göra är att tvinga alla som "väljer fel" att rätta in sig i ledet för att agera byggsten i det feministiska jämställdhetsbygge de vill skapa. Beter man sig på det sättet, sätter man sig på höga hästar för att domdera den blinda massan. Då får man faktiskt finna sig i att betraktas som självutnämnd elit.
Barnfamiljer är en oerhört bortskämd grupp i Sverige. Medan låginkomsttagare i ensamhushåll egentligen bara kan hoppas på ett litet bostadsbidrag varje månad (vilket delas ut enligt ett synnerligen föråldrat system), sköljer bidragen och förmånerna över barnfamiljerna. Det är ett märkligt system. Men jag är inte långsint. Ge barnfamiljerna det de förtjänar: valfrihet.
Nätverkspappornas argumentation håller emellertid inte. Medan arbetet är ett individuellt åtagande som resulterar i en individuell lön, en individuell arbetslöshetsersättning och en individuell semesterersättning, är man två om att skaffa barn - och förhoppningsvis två om att fostra dem. Ska vi över huvud taget ha den synnerligen generösa föräldraförsäkringen, vilket det finns skäl att ifrågasätta, är det självklart att varje enskilt föräldrapar måste få chansen att lösa sitt livspussel efter vad som passar dem bäst.
Det finns i dag inget som säger att man inte kan dela lika om man så önskar. Så det handlar ingalunda om någon bristande valfrihet. Men det räcker tydligen inte. Det nätverkspapporna, och alla kvoteringskramare, vill göra är att tvinga alla som "väljer fel" att rätta in sig i ledet för att agera byggsten i det feministiska jämställdhetsbygge de vill skapa. Beter man sig på det sättet, sätter man sig på höga hästar för att domdera den blinda massan. Då får man faktiskt finna sig i att betraktas som självutnämnd elit.
Barnfamiljer är en oerhört bortskämd grupp i Sverige. Medan låginkomsttagare i ensamhushåll egentligen bara kan hoppas på ett litet bostadsbidrag varje månad (vilket delas ut enligt ett synnerligen föråldrat system), sköljer bidragen och förmånerna över barnfamiljerna. Det är ett märkligt system. Men jag är inte långsint. Ge barnfamiljerna det de förtjänar: valfrihet.
söndag 7 februari 2010
Uppvaknandet?
Vad tror du om klimathotet?
Ställningen just nu (46 875 röstande):
| Det är mycket allvarligt (23.1 %) | | |
| Det är för tidigt att säga (18.2 %) | | |
| Det är överdrivet (35.4 %) | | |
| Det är en bluff (23.4 %) | | |
| | | |
Har svenska medier äntligen vaknat? Frågan känns faktiskt lite relevant när en av våra trognaste klimatalarmistiska svenska tidningar kör nyheten "Klimathotet kan vara överdrivet" som en av dagens huvudnyheter. Tidigare har våra morgontidningar gjort detsamma. Nu har Aftonbladet inte direkt ansträngt sig, de har bara kopierat och klistrat in TT:s text. Men artikeln är likväl bra.
Bakgrunden till att även svenska medier, åtminstone tillfälligt, är lite mindre alarmistiska är IPCC:s stora fadäs om issmältningen på Himalaya. Även om jag inte ger mycket för webbomröstningar är det uppmuntrande att se att 6 av 10 anser att klimathotet antingen är överdrivet eller en bluff. Kan vi äntligen fokusera på de viktiga miljöfrågorna nu, tro?
För visst finns det massor att göra på miljöområdet. Jag är inte emot utveckling av miljövänlig energi. Jag är inte motståndare till nya drivmedel. Jag anser att det är utmärkt om vi kan rädda djurarter som i dag hotas till följd av mänsklig fåfänga och/eller kulturella avarter. Låt oss således fokusera på de viktiga miljöfrågorna framöver. Vi behöver inget "klimathot" för att arbeta för en bättre och renare miljö för både människor och djur.
Moderaterna behåller batongpolitiken
Moderaterna i Stockholm säger fortsatt nej till ett sprututbytesprogram. Ingen är förvånad.
Harm reduction är bra eftersom det i detta fall bryter upp en fossil till narkotikapolitik och tvingar politiker att ompröva gamla ställningstaganden och därmed även börja ifrågasätta sin egen moral. Det är lättare sagt än gjort när det gäller moderater, förstås. I narkotikafrågan verkar partiet förbli ett batongparti vars högsta önskan är att alla narkomaner ska skickas till ett "pound you in the ass"-fängelse. Partiet som de senaste sex åren gjort sig känt som ett sällskap där ingen förändring är omöjlig, är fullständigt blockerat i narkotikafrågan. Sakargument går helt enkelt inte in.
Moderaterna vill i stället bygga vidare på "redan fungerande metoder". Vilka fungerande metoder? undrar vi andra. Svensk narkotikapolitik har inte fungerat de senaste 30 åren. Behovet av nytänkande är skriande. Men egentligen är det bara Vänsterpartiet i riksdagen som har några som helst tankar om alternativ till dagens repressiva nolltoleranslinje. Så medan moderater drömmer vidare om det narkotikafria samhället, byggt på Bejerotska villfarelser, får missbrukare fortsätta att skörda frukterna av en misslyckad politik.
Jag kan ge dem en poäng. Skattebetalarnas pengar borde inte gå till att assistera människor att använda droger. I det perfekta samhället betalar alla för sig själva. Men nu lever vi i en generell välfärdsstat, vars uppgift på en rad områden är att minimera risken för skador hos befolkningen. Att detta inte gäller narkotikapolitiken, där en hjälpande hand i stället förvandlas till en batong, är besynnerligt, cyniskt och obegripligt.
Sedan är det visserligen lite intressant att de moderata företrädarna använder ordet "narkotikabruk" i stället för det i Sverige annars vedertagna "narkotikamissbruk" om allt illegalt bruk av droger. Men det var väl mest ett olycksfall i arbetet?
När det gäller narkotikapolitiken är Nya Moderaterna synnerligen gamla...
Harm reduction är bra eftersom det i detta fall bryter upp en fossil till narkotikapolitik och tvingar politiker att ompröva gamla ställningstaganden och därmed även börja ifrågasätta sin egen moral. Det är lättare sagt än gjort när det gäller moderater, förstås. I narkotikafrågan verkar partiet förbli ett batongparti vars högsta önskan är att alla narkomaner ska skickas till ett "pound you in the ass"-fängelse. Partiet som de senaste sex åren gjort sig känt som ett sällskap där ingen förändring är omöjlig, är fullständigt blockerat i narkotikafrågan. Sakargument går helt enkelt inte in.
Moderaterna vill i stället bygga vidare på "redan fungerande metoder". Vilka fungerande metoder? undrar vi andra. Svensk narkotikapolitik har inte fungerat de senaste 30 åren. Behovet av nytänkande är skriande. Men egentligen är det bara Vänsterpartiet i riksdagen som har några som helst tankar om alternativ till dagens repressiva nolltoleranslinje. Så medan moderater drömmer vidare om det narkotikafria samhället, byggt på Bejerotska villfarelser, får missbrukare fortsätta att skörda frukterna av en misslyckad politik.
Jag kan ge dem en poäng. Skattebetalarnas pengar borde inte gå till att assistera människor att använda droger. I det perfekta samhället betalar alla för sig själva. Men nu lever vi i en generell välfärdsstat, vars uppgift på en rad områden är att minimera risken för skador hos befolkningen. Att detta inte gäller narkotikapolitiken, där en hjälpande hand i stället förvandlas till en batong, är besynnerligt, cyniskt och obegripligt.
Sedan är det visserligen lite intressant att de moderata företrädarna använder ordet "narkotikabruk" i stället för det i Sverige annars vedertagna "narkotikamissbruk" om allt illegalt bruk av droger. Men det var väl mest ett olycksfall i arbetet?
När det gäller narkotikapolitiken är Nya Moderaterna synnerligen gamla...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)