"Trots att det inte finns stöd i folkopinionen – eller på grund av – har det skapats ett slags elitens nyspråk där kvotering förvandlas till ”individualiserad föräldraförsäkring” (familjen) eller ”positiv särbehandling” (högskolan). Ett nyspråk vars utgångspunkter förmedlas okritiskt av breda delar av svensk pekpinneadel, inte minst förment opartiska medier."
Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund levererar i dag en strålande debattartikel i DN på temat kvotering. Argumentationen är tvivelsutan liberal. Tänk om det gick att tro på det.
Hägglund varnar för en kvoteringsoffensiv om de rödgröna vinner valet i höst och påpekar, helt riktigt, att Kristdemokraterna är det enda parti som på allvar tar strid mot den kvoteringsiver som finns just nu. Problemet är att vänstern har problemformuleringsinitiativet. Medierna hakar på och, tragiskt nog, gäller det även större delen av borgerligheten. Det Alliansen behöver göra är att, som Kristdemokraterna, motsätta den sig verklighetsbeskrivning som de rödgröna presenterar. Där alla skillnader mellan människor är fall av olika sorters diskriminering. Där staten måste gripa in och ställa saker till rätta för att inte bilden av det perfekta samhället med de perfekta människorna ska störas av folks ofullkomlighet.
Kvotering till bolagsstyrelser och "positiv särbehandling" till högskolor kan ses som marginella frågor om de ställs sida vid sida med stora välfärdsfrågor. Men de måste ses i sin helhet. De rödgröna ser människor som verktyg i statens verktygslåda. Enskilda människor betyder inget. Ditt liv, din situation, är inte viktig. Det är helheten som är väsentlig. Därför måste staten gripa in. I slutändan är det för ditt eget bästa, hävdas det. Så resonerar statsfeminister när de vill tvinga människor att leva jämställt i sin vardag. Ty de är övertygade om att mäns och kvinnors könsroller "begränsar oss som människor". Jämställdhetsarbetet måste därför bedrivas osentimentalt och utan hänsyn till vad enskilda människor tycker. Vi kommer alla att nå ett feministiskt uppvaknande när reformerna väl är genomförda, drömmer de.
Det är denna överhetsmentalitet som har drivit och driver statsfeminister som Margareta Winberg, Gudrun Schyman och Birgitta Ohlsson. Det är en syn som är ovärdig en borgerlig regering. Reinfeldt, Olofsson och Björklund - slå Hägglund en signal och gör gemensam sak. Mot statsfeminismen och pekpinneadeln.
3 kommentarer:
Men hallå... När det gäller föräldraförsäkring pratar i alla fall inte jag om ngn kvotering. Den ska vara individuell. D v s den individ som blir förälder ska ha rätt att vara ledig för att ta hand om sitt barn och få ersättning från försäkringen.
Nu är man ju normalt två om att få barn. "Individualiserad föräldraförsäkring" är kvotering förklätt i finare ord. Självfallet bör föräldrar själva få dela upp tiden utifrån vad som passar dem bäst. Det tror jag att t.o.m. Birgitta Ohlsson tycker är rätt vettigt nu när hon snart ska balansera jobbet som minister med att vara mamma...
Hej!
I sak håller jag med Hägglund om att det är fel med att fler månader i föräldraförsäkringen ska vara kvoterade till respektive förälder, men hans kritik blir hycklande eftersom kd utan problem vill detaljreglera familjepolitiken inom ett annat område, möjligheten till närståendeadoptioner.
2002 beslutade riksdagen, alla partier förutom kd röstade ja, att samkönade par ska få samma möjligheter till närståendeadoptioner som olikkönade par. Jag vill förtydliga att närståendeadoptioner är inte någon rätt för något par utan det prövas om det är till barnets bästa.
Så när Hägglund skriver bl.a. följande i sin debattartikel skulle det vara möjligt att vändas emot honom själv och hans parti.
"Är det demokratiskt riktigt att underkänna de enskildas och familjernas självständiga val om det sammanlagda utfallet av valen inte passar? Medborgarna ses som statsegendom i stället för att staten ses som medborgarnas tjänare.
Vet inte föräldrarna bättre än politiker vad som är bäst för de egna barnen? Jo, så är det om man ser till varje person, men inte om man ser till det samlade resultatet, blev svaret! Det vill säga principen om att man ska få bestämma själv övertrumfas av synen att människor gör fel."
Ännu 2010 är Kristdemokraterna emot att barn i homofamiljer ska ha samma juridiska trygghet som andra barn. T.o.m. Sverigedemokraterna är för närståendeadoptioner för samkönade par trots att de är emot övriga homoadoptioner. I flera andra länder som Norge och Tyskland har kristdemokratiska partier acccepterar närståendeadoptioner för samkönade par. Men inte kd. Hägglund vill detaljreglera trots att det orsakar sämre trygghet för vissa barn. Så var det med Hägglunds frihetsengagemang för "verklighetens folk".
Bengt
Skicka en kommentar