Den schymanska fasaden

Feministiskt initiativ har startat kampanjen "Feminister har bättre sex", något de tydligen tycker är något alldeles oerhört underhållande och radikalt. Det är förstås bara tramsigt. Men den svenska feminismens motsvarighet till storayatollan, Gudrun Schyman, menar allvar. Och för henne finns det som bekant inget som är så privat att det inte kan bli ett fall för politiska insatser.

Kampanjen handlar delvis om att försöka sudda ut den prydhetsstämpel som feminismen fått sedan argbiggor som Ebba Witt-Brattström upprörts över att kvinnor börjat ta efter mäns sexuella beteenden i stället för tvärtom. Witt-Brattström sade i programmet Halal-TV att "de unga männen skulle lära av de unga kvinnorna att det där med sex i varje buske med vem som helst och så vidare ... är kanske inte det bästa." Att det inte har blivit så utan att kvinnor tvärtom har blivit mer sexuellt självständiga, var inte tanken.

Schyman har kämpat med näbbar och klor för att den witt-brattströmska synen på sex inte ska förbli den allmängiltiga bilden av de svenska elitfeministerna. Det har väl gått sådär. Schyman är sålunda inte lika ärlig som Witt-Brattström utan försöker i stället framställa sig själv och sina medsystrar som några slags förespråkare av sexuell frihet. Det är en fasad.

"Det behövs en debatt som kan luckra upp mossiga normer och stereotypa bilder av vad som är 'rätt sex' och som kan bidra till att människor i stället på allvar frågar sig: 'Hur vill jag egentligen ha det i min relation?'"

Schyman ägnar sig som synes åt ett storslaget hyckleri. Hon vill mer än bara väcka debatt. Hon vill pusha radikalfeminismen medelst lagstiftning. Hon vill påtvinga både dig och mig sin personliga sexualmoral. Glöm inte att detta är kvinnan som inte bara vill ha kvar sexköpslagen utan också skärpa den. Vuxna människors sexliv ska regleras från en politisk församling. De ska tala om för oss hur vi ska ha jämställt sex.

Vi har sett det mången gång förr. Politiskt förtryck förklätt till en kamp för frihet. Den vänsterfeministiska fasaden håller sällan för närmare granskning. Det sipprar småningom fram att det aldrig är tanken att vi ska få bestämma över vår egen sexualitet på våra egna villkor, oavsett om vi är man eller kvinna. Det handlar inte bara om att "diskutera normer och värderingar" utan om att utifrån den feministiska maktanalysen sätta tydliga ramar för vad som anses OK.

Den knäppfeminism som Schyman representerar, vare sig vi kallar den radikalfeminism eller statsfeminism, har mycket lågt stöd bland vanliga svenskar. Men den är flitigt representerad på politisk beslutandenivå, på ledarredaktioner och kultursidor. Där ompaketeras radikala och ickefrihetliga budskap i rosaskimrande papper för att nå en bredare massa. Det sprids myter och kvasivetenskap för att tjäna Den Stora Saken. Det positiva är att radikalfeministerna i Fi har väldigt små möjligheter att nå riksdagen. Det negativa att deras idéer redan finns och sprids där, även inom borgerligheten.

Det är försåts gränslöst korkat att koppla samman en politisk ideologi med förmågan i sänghalmen. Kanske är detta ett tecken i tiden på vänsterfeminismens omognad och Gudrun Schymans desperata jakt efter tid i rampljuset.

Uppdatering: Niklas Hellgren tar en närmare titt på "studien" som Schyman hänvisar till som "bevis" för att feminister skulle ha bättre sex än vi andra.

Uppdatering 2: Jag noterar för övrigt att Twingly vägrar publicera inlägget hos Knuff, av någon anledning...