Philadelphia Flyers inledde säsongen hyggligt och skapade en svit på fem raka segrar och sju segrar på åtta matcher under första halvan av november. Mot slutet av november började det emellertid knaka i fogarna på allvar. Efter en seger på de sju senaste matcherna, åtta raka perioder utan ett enda mål och ett kollapsat power play-spel (som varit ligans bästa), fick Flyers general manager nog och gav Stevens sparken. Det satt långt inne.
John Stevens tog över Philadelphia Flyers 2006 efter att laget endast vunnit en av de sju första matcherna. Ken Hitchcock fick foten och Stevens, som spelat i Flyers själv och vunnit Calder Cup (AHL-versionen av Stanley Cup) med farmarlaget Philadelphia Phantoms både som spelare och coach, tog nu över som head coach. Laget var i spillror och under Stevens slutade Philadelphia allra sist i ligan med 59 poäng på 82 matcher. Vilket var ett minst sagt trist klubbrekord.
Året efter gjorde Flyers dock en rekordvändning, knep 95 poäng och gick hela vägen till semifinal där ett skadedrabbat Philadelphia föll mot Pittsburgh. Men resan dit var skakig. Under februari led laget av 10 raka förluster och tack var den rekordjämna ligan lyckades man till slut säkra slutspel i en av de allra sista grundseriematcherna.
Förra året skulle laget gå längre. Det blev tvärtom. Efter att en svag aprilmånad haltade Flyers in i slutspelet och föll mot de blivande mästarna Pittsburgh Penguins med 2-4 i matcher. I den sjätte matchen tappade Flyers en 3-0-ledning och föll med 3-5. På hemmaplan. Stevens har varit de små gesternas man. Aldrig högljudd. Sällan upprörd. Han har beskyllts för att sakna passion för spelet och att inte hålla sina spelare ansvariga för deras misstag (i synnerhet de yngre som mer eller mindre vuxit upp med honom i AHL). Misstag har ursäktats.
Klubbens general manager Paul Holmgren är god vän med John Stevens. Vilket har märkts. Det är osannolikt att en tränare som plockats utifrån kunnat överleva två förlustsviter á 10 matcher, slutspelsfiaskot i våras och ständiga brister i förmågan att få laget att spela consistent hockey. Stevens har under de senaste tre åren pratat om the 60 minute thing, alltså förmågan att spela bra under tre perioder. Samma problem har dykt upp i år igen när Flyers i match efter match gjort en bra tredjeperiod efter 40 minuter skithockey. Stevens misstag har ursäktats med att han är ung, behöver lära sig och har framtiden för sig. De förklaringarna höll i drygt tre år.
Nu tar Peter Laviolette över. Han ledde Carolina Hurricanes till Stanley Cup-triumfen 2006 och har således bevisat sin kompetens. Några garantier för framgång finns givetvis inte, men att en förändring var nödvändig insåg till sist även Holmgren. Förväntningarna är alltid på topp i Philadelphia. John Stevens var aldrig nära att leva upp till dem.
Fick äntligen gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar