lördag 6 mars 2010

EU i ett nötskal

För alla oss som föraktar EU och i stort sett allt som det kommit att representera kan även en representant för UK Independent Party, Nigel Farage, få agera bärare av dagens visdomsord. Det är så skönt när någon säger saker rakt ut.

Tänk om det var sådan här fart i svenska EU-politiker...!



läs mer hos HAX

fredag 5 mars 2010

En farlig jävel

"Skatter är inte bara viktiga för att få in pengar till den gemensamma kassan. De behövs för att vända resurser bort från improduktiv privat konsumtion till produktiva offentliga investeringar och välfärdsarbete som kommer alla till del. Högre skatteuttag är en del av en ekonomisk moderniseringsstrategi."

Ali Esbati i Flamman (via Ingerö).

Således: höga skatter är inte ett nödvändigt ont för att finansiera en generell välfärdsmodell. Ett högt skatteuttag är tvärtom ett nödvändigt medel för att begränsa medborgarnas makt över sina egna pengar. Målet ligger alltså i att kontrollera våra möjligheter till privat konsumtion, inte bygga sjukhus och skolor. Vad denna syn på medborgarnas pengar har lett till i många andra länder behöver vi knappast påminnas om.

Tydligare kan skillnaderna mellan vänster och höger i synen på den ekonomiska politiken och i synen på individens rätt till frihet knappast uttryckas. Det är på sätt och vis befriande att se någon från vänstern vara så uppriktig. Det belyser vad alla liberaler har att slåss mot. Och det utgör en viktig påminnelse: varje kommunist är en farlig jävel som måste hållas borta från makt och inflytande. Redan i höst kan det sitta kommunister i regeringen.

Bygginfantilitet

"Men var ska barnen leka när gårdarna knappast får någon sol?"

Argumenten mot att bygga stort i Stockholm blir inte direkt bättre med tiden.

Ordförande Ohlys moral

Vänsterledaren Lars Ohlys båda barn har valt att gå i friskolor trots att pappa Lars vill förbjuda dessa. Trots att Ohly menar att "privata skolor har färre och sämre utbildade lärare" och således är direkt sämre än de kommunala motsvarigheterna. Är det dubbelmoral?

Först måste vi slå fast att barn har rätt att själva välja skola. Valet till gymnasiet bör rimligen fattas av ungdomarna själva och inte av deras föräldrar. Således är det inte mycket Lars Ohly kan göra åt sina barns skolval - om han är en tolerant förälder. Men blir det ändå inte lite genant att ens egna barn har så dåligt omdöme att de väljer skolor med "färre och sämre utbildade lärare" när de hade kunnat få något så mycket bättre i de kommunala skolorna? I Sverige har vi en tradition att inte diskutera vad politikers barn gör, vilket jag tycker är rimligt och bra. Men när politiker vill tvinga vanliga medborgare till något och sedan inte följer sin egen tro, finns det skäl att vara kritisk.

Politikers dubbelmoral är gränslös, den sträcker sig över alla parti- och blockgränser. Särskilt mycket dubbelmoral verkar emellertid finnas i vänsterlägret. Eftersom de är så måna om att förbjuda, regler och bestämma över oss, är det lätt att själv gå i fällan. Både Göran Persson och Lars Ohly har länge argumenterat mot privat sjukvård. Inför valet 2006 varnade Persson för en sjukvård som styrs av "börsens hajar". Själv såg han förstås till att få sin höft opererad på privata Sophiahemmet. Också Ohly gick nyligen samma väg. Han blev remitterad dit, jovisst, men i slutändan är det just kombinationen Ohly+privat sjukvård som människor minns.

Det är uppenbarligen inte alltid lätt att vara socialistiskt renlärig år 2010...

torsdag 4 mars 2010

Det går inte över på två veckor

"Det här måste tillhöra något av det svåraste en människa kan gå igenom. Ingen tänker i en sån situation att "nu måste jag gå till Arbetsförmedlingen". Därför har vi inom ramen för samarbetet mellan Alliansen startat en utredning."

Dessa Göran Hägglunds ord är så politiker-aktiga att de nästan blir roliga. Tillsätt en utredning bara så löser vi alla problem.

Ämnet i sig är desto mindre underhållande. Det handlar om det uppmärksammade fallet med kvinnan som förlorade sin sjukpenning efter att hon inte inställt sig hos arbetsförmedlingen dagen efter att hennes son avlidit. Många har upprörts över detta tull synes tanklösa krav på en chockad mor, men Kammarrätten fastslog att det inte fanns någon laglig möjlighet att ge sjukpenning under de första 14 dagarna.

Alliansen har lyssnat och skrider nu till verket. Om ett omyndigt barn dör ska föräldrarna ha rätt till ersättning från föräldraförsäkringen under två veckor. Det blir således en så kallad sorgepeng. Det finns flera aspekter i detta, men spontant undrar jag vad denna 14 dagar långa ersättning egentligen innebär i praktiken - och i förlängningen. I ett läge när en nära anhörig dött, i synnerhet om det är ett barn, är två veckor ingenting.

Sorgeprocessen brukar förenklat indelas i olika faser, även om dessa är ifrågasatta och alls icke skrivna i sten. De flesta drabbas dock av en chock när dödsbeskedet kommer, särskilt illa kan det bli om det rör sig om plötslig traumatisk död. Känslor av overklighet och misstro är vanliga, rubbad tidsuppfattning likaså. Därtill kommer alla fysiska symptom som visar att kroppen går in i något slags bearbetningsfas för att kunna hantera det inträffade. Här är dålig aptit, magebesvär, sömnstörningar, total energilöshet vanliga symptom. Det talas ofta om sorgeåret, vilket också det är en förenkling eftersom sorg inte är tidsbunden. Vissa av ovanstående besvär kan pågå i många år.

Ska sörjande människor ha rätt till ersättning under ett helt år? Eller så länge det behövs? Frågan om en "sorgegaranti" har diskuterats tidigare. Men då måste vi enas om vad sorg egentligen är och vad som ska anses allvarligt nog för att få just denna sorgegaranti. Och det är en delvis annan, visserligen intressant, diskussion.

Om inget annat vittnar Göran Hägglunds utspel lite om yrvakna politiker som plötsligt insett att det finns föräldrar i Sverige som förlorat barn.

Vad är höger?


Ingen lär ha undgått den debatt om liberalism och konservatism som rasade mellan Roland Poirier Martinsson och Johan Norberg på Newsmill för en tid sedan. Debatten har fortsatt, i något förtäckt form, genom kulturkritikern Erik Wallrups efterlysning av "en tänkande höger" i Sverige och svenska liberalers och konservativas svar på denna.

Liberalismen är i många stycken främmande för den konservativa synen på både människan och samhället - och deras förhållande till varandra. De båda förenas av en gemensam syn på ekonomisk frihet i så motto att såväl konservativa som liberaler vill ha ett samhälle med lägre skatter och större inslag av privat företagsamhet i välfärdssektorn (åtminstone gäller detta i en svensk och europeisk kontext). Men i synen på individens roll i samhället, finns avgrundsdjupa skillnader. Liberaler och konservativa har, som Johan Norberg konstaterar, förenats i kampen mot en gemensam fiende: socialismen. Den kampen var nödvändig och är det även i dag. Följden har emellertid blivit att även liberaler med tiden kommit att klassas som "höger". Vilket är en halvsanning i bästa fall.

På ett otal områden har många liberaler mer gemensamt med personer som tillhör den politiska vänstern. Det gäller exempelvis synen på normavvikare i samhället och frånvaron av kryperi för reliker som monarkin. Liberaler borde därmed inte nödvändigtvis applådera när ett konservativt parti vinner regeringsmakten någonstans ute i Europa, då det inte sällan innebär en regering med religiösa böjelser, en restriktiv syn på sexuella avvikelser och mycket annat som inte är liberala värden. Sänkta skatter bör då väga ganska lätt. Det är bara liberaler som förenar tro på ekonomisk frihet med rätten till frihet i privatlivet (även om det från svenskt libertarianskt håll tenderar att vara den ekonomiska friheten som värderas högst, vilket jag beklagar), som ifrågasätter både höga skatter och paternalism. Vi liberaler är i sanning detta samhälles verkliga radikaler.

För mig är "höger" ett tämligen meningslöst begrepp som egentligen endast markerar vad en person inte är. En person som är "höger" är inte socialist. Men i begreppets vida betydelse kan han vara allt från libertarian till reaktionär kristdemokrat. Det säger således ingenting. Jag kallar mig kort och gott frihetlig, månne ett lika luddigt begrepp för somliga. Men det kan åtminstone inte missförstås med begreppet konservativ. Och det betyder i min värld att jag respekterar dina livsval så länge du respekterar mina. Hur tokiga de än kan verka.

onsdag 3 mars 2010

Världens häftigaste musikvideo?

Annorlunda och häftigt. Tänk på att allt dessutom är filmat i en enda tagning. (Eller förmodligen inte. Men det spelar faktiskt mindre roll).

Politiker...


SR Ekot meddelar att polisen kan få rätten att beställa signalspaning. Detta var inte tanken med uppgörelsen om FRA-lagen. Det var regeringen, regeringskansliet och försvaret som skulle få möjlighet att beställa signalspaning.

FRA-uppgörelsen ("FRA 2.0") verkar ha förändrats till oigenkännlighet. De som kämpade för att få en något förbättrad lag har tydligen blivit dragna vid näsan. Orkar någon kämpa vidare...?

Som om ens politikerförakt inte redan var på topp...

tisdag 2 mars 2010

K-k-kallt...

Det har varit kallt på många håll i världen den här vintern. På den amerikanska östkusten har det snöat av bara tusan. Beijing drabbades av det värsta snöovädret på 80 år runt nyår. I Sverige har SJ och SL haft de värsta trafikstörningarna någonsin. Och Storbritannien har haft den kallaste vintern på 30 år, Skottland och Irland på 47 år, berättar Daily Mail.

Samtidigt har Phil Jones, ledare vid University of East Anglias klimatcentrum och mannen bakom klämkäcka vetenskapliga uttryck som "trick" och att "gömma temperaturnedgången", kallats till parlamentet för att förklara sig.

Klimatalarmisterna håller andan.

Pigjobb och sexjobb

Det finns ett uttalat förakt mot vissa jobb från politikens vänstersida. Hela "pig"-debatten illustrerar detta tydligt.

Först ska sägas att jag starkt kan ifrågasätta att staten ska skattesubventionera en särskild yrkesgrupp (som hantverkare eller utförare av olika hushållstjänster) när det vore rimligare att göra det betydligt billigare att anlita arbetskraft rent generellt. Således kan jag instämma i socialdemokraten Luciano Astudillos argument att också denna tjänstesektor borde kunna bära sin egen kostnad. Problemet är att Socialdemokraterna inte vill att den ska göra det.

De flesta vänsterargumenten mot avdrag för hushållsnära tjänster handlar emellertid inte om att det skulle vara konkurrensmässigt skadligt. Argumenten är betydligt mer infantila än så. Det anses orättvist att skattesubventionera rika människors städning, de borde städa själva! Här finns faktiskt en parallell till synen på sexköp. Du skola runka själv, ej betala någon för jobbet. I båda fallen handlar det om vänsterns syn på makt. Den rika utnyttjar den fattiga. Den som har utnyttjar den som inte har. Överklass mot underklass. Och ofta man mot kvinna.

Men det handlar också om synen på vad som är ett "riktigt jobb". Att städa andras lägenheter är inget riktigt jobb, om vi ska tro vänsterpartierna. Det är utifrån denna ståndpunkt som begreppet "pigavdrag" kommer. Vi ska veta att den som arbetar med att skura fönster och städa hemma hos människor inte är något annat än en piga. Det är nedlåtande och kränkande, men väldigt illustrativt för vänsterns människosyn. På samma sätt är inte heller försäljning av en sexuell tjänst ett riktigt jobb. Ja, det är så långt ifrån ett riktigt jobb att begreppet sälja satts inom citationstecken i sexualbrottsutredningen (SOU 2001:14).

Vänsterpartiet har i åratal tjatat om att underklassen städar överklassens lyxvåningar. Här är det inte själva skattereduktionen som sådan som irriterar utan att det anses vara välbeställda människor som genom skatteavdraget får råd att köpa städtjänster av personer som antas ha det sämre ställt. Tänk om detta synsätt applicerades på alla affärsöverenskommelser i samhället. I grunden finns någon sorts drömbild av det maktlösa affärsförhållandet, parallellt då med drömmen om det maktlösa sexandet. Jag vill mena att båda är infantila föreställningar. Dessvärre får de ytterst konkreta konsekvenser för människor i vardagen.

måndag 1 mars 2010

It's the way he swings it...

Härom dagen skrev vänsterpartisten Jens Holm och folkpartisten Mats Olausson en sällsynt fånig debattartikel om behovet av att straffbeskatta kött för klimatets skull.

Nu får de svar på tal av en centerpartist. Så trevligt. Eller? Nja. Centerns Jonas Pettersson konstaterar visserligen att det är förmynderi att beskatta människor som äter kött, men han anser att vi "självfallet [ska] minska köttproduktionens klimatpåverkan".

I sak är de sålunda överens. Politiker ska fortsätta att bestämma. Piskan ska bara svingas lite mjukare. Det är vad som skiljer de blågröna och rödgröna alternativen åt.

Och vår väntan på en borgerlig svensk politiker som ifrågasätter klimatalarmismen som sådan, den bara fortsätter...

Whip me softly, Alliansen.

Obama förlänger Patriot Act

Det går knaggligt med förändringen av USA efter George W Bush. Barack Obama ärvde två krig, ett skenande budgetunderskott, rättsvidrig antiterrorlagstiftning och ett olagligt interneringsläger av misshagliga element. Och sedan kom finanskrisen.

Guantánamo skulle stängas, lovade Obama. Det har visat sig vara svårare än presidenten hoppats. Nu ser det visserligen ut som att merparten av de olagligt fängslade som inte friges kommer att flyttas till ett fängelse i USA. Men något trovärdigt datum för när Guantánamo kan stängas för gott har inte getts.

Medan försök att stänga Guantánamo åtminstone görs, går Obama rakt motsatt väg när det gäller Bushregeringens antiterrorlagstiftning: han förlänger den. Patriot Act skulle ha löpt ut under söndagen. Obama skrev på en ettårig förlängning i lördags. Övervakningsstaten USA är således i högsta grad alive and kicking. Även under Obama. Och protesterna förefaller lama.

Det finns mycket att göra för att bryta med Bushregeringens systematiska kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter i terroristjaktens spår. Barack Obama har ännu inte visat att han är man för uppgiften.

söndag 28 februari 2010

Bara i Sverige

I Sverige har många människor inget bättre för sig än att skicka in anmälningar till olika diskrimineringsombudsmän eller granskningsnämnder. Inte heller OS-sändningarna går fria från granskande svenskars ögon och öron.

Jacob Hård (som kommenterar längdskidåkning och för övrigt bildar Sveriges bästa sportkommentatorpar tillsammans med Anders Blomquist) och Katarina Hulting (som kommenterar bland annat curling) har anmälts av en privatperson.

De anmäls till diskrimineringsombudsmannen (DO) för att ha uttryckt "kränkande och oprofessionella kommentarer och en allmän nedlåtande ton mot idrottsmän från Indien, Iran, Etiopien och Ghana" under OS-invigningen. Jaha...

Även hockeykommentatorn Niklas Wikegård anmäls till DO för uttalanden om damhockey. Han var förmodligen för ärlig...

lördag 27 februari 2010

Svenska källor ska det vara...!

"Men vem representerade Maggie Thauersköld Crusell? Hon presenterades bara som ”kommunikationskonsult och bloggare” och hon driver den egna bloggen The Climate Scam. Men hon bloggar också regelbundet i den ultrakonservativa tidningen Världen i dag. En tidning med starka band till Livets ord. Hon hänvisar ofta till amerikanska källor."

Eva Franchell skriver en pinsam ledare i Aftonbladet. Inget ovanligt i det. Men den här gången blev det så dåligt att hon till och med får stryk i kommentarerna till ledaren. Hon försöker sig på att misstänkliggöra Maggie Thauersköld Crusell genom att dra märkliga kopplingar till högerkristna kreationister som minsann är emot både sexualundervisning och abort. Vilken relevans detta skulle ha för diskussionen om den påstådda globala uppvärmningens orsaker vete fåglarna.

Maggie debatterade mot Svenska Naturskyddsföreningens pladderapa Svante Axelsson i Agenda häromsistens. Franchell hävdar att Axelsson är en mycket mer trovärdig person än Maggie eftersom han tillhör "en hundra år gammal organisation med 180 000 medlemmar." Men om nu fienden på andra sidan är kreationismen väger väl Svenska Naturskyddsföreningen ganska lätt? Både räknat i antal år av existens och i antal medlemmar...

Börjar vi inte få nog av skitsnacket snart?

Klimatalarmismen i konkret politik

"I elfte timmen måste vi ställa om livsmedelsproduktionen för att rädda planeten och dess innevånare [sic]."

Den som trodde att klimatalarmismen och undergångsretoriken hade börjat avta sedan byxorna dragits ned på själva moderskeppet för klimatalarmism, IPCC, misstog sig. Svenska politiker fortsätter som vanligt.

Vänsterpartisten Jens Holm och folkpartisten Mats Olausson vill på fullt allvar straffbeskatta kött. Nu ska vi förmås att äta quorn, sojakorv, vegburgare och allsköns gräs för klimatets skull, halleluja. Titta väldigt noga. Detta förslag är nämligen ett utmärkt exempel på vad vi kommer att få leva med framöver om klimatalarmismen tillåts segra. Diskussionen kommer inte längre att handla om huruvida det är rätt att låta staten bestämma vad vi ska äta utan om hur pass hög straffbeskattningen av felaktigt ätande ska vara. Vi går mot ett extremt kontrollsamhälle. Denna gång inte för partiets, statens eller nationens skull utan för "klimatets", halleluja.

Lyckligtvis lär detta vara ett dödfött förslag. I dag. Endast extremvänstern och de värsta miljöalarmisterna som inte ser någon som helst gräns för statens ingripanden i våra privatliv lär nappa. Men sådana här förslag kommer även fortsättningsvis att dyka upp. Så länge inte borgerligheten tar strid mot de klimatalarmistiska vindarna, riskerar den förr eller senare att hamna i ett läge där den känner sig tvingad att införa helt oacceptabla inskränkningar i vårt sätt att leva. Se hur snabbt Moderaterna gick från ett bensinskattesänkarparti till ett klimatalarmistiskt parti som höjer miljöskatterna. Med Reinfeldt vid rodret går det inte att vara säker på någonting.

torsdag 25 februari 2010

Rödgrön populism

Oppositionen ser chansen att profitera på trafikkaoset. Peter Eriksson har gjort det, nu är det Nalin Pekguls tur.

Det finns vissa trovärdighetsproblem i oppositionens kritik. De partier som i åratal har pratat om att möta "klimathotet", det vill säga en varmare värld, och därför har tyckt att det är helt i sin ordning att montera ned svensk energiförsörjning i form av kärnkraft, beskyller alltså den borgerliga regeringen för att ligga bakom det kaos som följt i kylans spår. Jag tror faktiskt att många politiker, övertygade om klimathotets existens, kallt har räknat med att Sverige har lagt vargavintrarna bakom sig. Detta får konsekvenser för både energiförsörjning och infrastruktur.

Det kaos vi har sett förklaras delvis av den ihållande kylan och snöfallet, som oundvikligen får konsekvenser på både vägar, järnväg och fordon. Det kommer vi aldrig ifrån. Men att skylla en för klen utbyggnad av järnvägsnätet på en regering som har suttit vid makten i blott tre år är så pinsamt genomskinligt. Vad gjorde Socialdemokraterna under sina senaste 12 år vid makten? Hur hjälper miljarder till ett vansinnesprojekt som Botniabanan alla de tusentals resenärer som pendlar mellan Sveriges tre största städer? Satsa gärna, men satsa rätt.

Oppositionen upprörs över regeringens vägsatsningar. Faktum är emellertid att en mycket stor del av godstrafiken i Sverige går längs vägarna. Skälet är att det ofta är billigare att transportera gods med lastbil än med tåg (och mången företagare kan vittna om hur deras gods har skickats fel eller helt har försvunnit när det skickats med SJ). Vi behöver således ett väl fungerande vägnät. Regeringens satsningar är därför välkomna. Emellertid behövs omfattande satsningar även på järnvägen, det är sant. Vi behöver dubbla spår och det bör också på allvar utredas om Sverige, precis som så många andra länder, bör satsa på snabbtåg.

"Med en rödgrön regering går tågen oftare, bättre och snabbare", proklamerar Miljöpartiets Peter Eriksson. Jo, säkert. Med Miljöpartiet snöar det säkert mindre också.

onsdag 24 februari 2010

En fråga om mänskliga rättigheter

I protest mot den norska sexköpslagen (som inte bara förbjuder köp av sexuella tjänster i Norge utan även utomlands) öppnas det nu gratisbordeller i vårt västra grannland. Det är en rolig protest mot det förmynderi, den unkna moralism och den sexfientliga prostitutionsdiskurs som har skapats sedan den svenska lagen infördes 1999.

Göteborgs-Posten kommenterar det hela på det sätt som vi kan vänta oss, genom att blanda ihop sexarbete med människohandel för sexuella ändamål, genom att likställa frivilliga överenskommelser med slaveri.
"Politikerna vill inte alls att människor skall sluta ligga med varann. Däremot vill politikerna att människor skall ligga med varann för att de tycker det är härligt, och inte för att betala för heroin eller för att få tillbaka sitt pass."
Jag undrar om GP:s Malin Lernfelt är så här korkad eller om hon medvetet rör ihop begreppen för att förvirra läsaren. Jag passar på den frågan. Att göra fåtalet traffickingoffer (hur omfattande denna verksamhet är i Europa vet ingen, även om extremistgrupper ofta framför egenhändigt hopsnickrade siffror som har mycket lite med verkligheten att göra) representativa för alla sexarbetare är korkat.

I grunden handlar det förstås om moral och ideologi. Sexköpslagen är en jämställdhetsideologisk morallag. Den bygger på radikalfeministiska föreställningar om mannens fysiska makt över kvinnans kropp, om objektifiering och om synen på sex som en form av dominans. För att leva upp till målet att skapa det perfekt jämställda samhället, för att nå den slutgiltiga feministiska segern, måste den så kallade sexualiseringen upphöra. Således har sexklubbarna i stort sett upphört att existera i Sverige. Vi har en ombudsman som tar emot anmälningar om sexistisk reklam. Politiker kämpar med näbbar och klor för att få svenska folket att ha sex på rätt sätt. Bilden av Sverige som syndens näste, landet där vi är sexuellt toleranta, härstammar från svunna 1950- och 60-tal. Sverige på 2000-talet är något helt annat. Det är ett intolerant samhälle där sexuella avvikelser stämplas som perversioner och där sexköpare patologiseras (trots att vi alla betalar för sex, det sker bara på olika sätt).

Att avskaffa sexköpslagen är en grundläggande liberal frihetsfråga. Den handlar om vuxna människors rätt att ingå avtal. Om vuxna människors makt över sina kroppar. Om vuxna människors rätt till sin sexualitet. Allt som borde vara självklarheter för en liberal att stå upp för. Det är visserligen inte förbjudet att sälja sexuella tjänster, men förbudet mot att köpa påverkar i allra högsta grad säljaren av tjänsten. Sexarbetare far illa av lagen och förvägras samma rättigheter i samhället som alla vi andra. Det är ovärdigt ett demokratiskt samhälle.

Gayle Rubins sexhierakiska cirkel illustrerar väl hur sexualmoralen ser ut i Sverige i dag.
Tack vare en ohelig allians mellan kristna och radikalfeminister.

Klåfingriga Sverige

Nya EU-ministern Birgitta Ohlsson upprörs över att det från EU föreslås en obligatorisk sex veckor lång mammaledighet - två veckor före födseln och fyra veckor efter - i hela unionen. Den som vill jobba kort före förlossningen och kort efter, nekas alltså detta.

Det är naturligtvis fel. Och till skillnad från vad DN påstår, bör föräldraledighet inte vara någon EU-angelägenhet över huvud taget. Varje land måste självt få bestämma hur familjepolitiken ska se ut. Men egentligen ter sig Ohlssons invändning ganska märklig. Hon är själv en förespråkare av så kallad "individualiserad" föräldraförsäkring, alltså den modell där politikerna tvingar föräldrarna (utan hänsyn till familje- och arbetssituation) att dela lika "för jämställdhetens skull". Då är plötsligt de enskilda mammornas och pappornas egna val inte ett dugg värda.

Vi ska alltså säga nej till klåfingriga EU men tacka ja till klåfingriga Sverige. Allt i överensstämmelse med den svenska jämställdhetsdiskursen: inskränkningar är OK så länge de sker inom denna diskurs. Ty endast Sverige svenska värderingar har.

DN hoppas, i likhet med Birgitta Ohlsson, att övriga EU ska ta efter den svenska jämställdhetsdiktaturdiskursen där män och kvinnor tvingas vara hemma med barnen precis så mycket som politikerna tycker att de ska vara. Låt oss hålla tummarna för att det möter protester från andra EU-länder åtminstone.

tisdag 23 februari 2010

Frihetsfrontens talarkväll: februari

På torsdag är det åter dags för talarkväll med Frihetsfronten. Talare är Liberala Ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman.

Tid: Torsdagen den 25/2 kl 19.00.

Plats: Restaurang Cattelin, Storkyrkobrinken 9, Gamla stan, Stockholm. Det går utmärkt att både äta god mat och dricka öl i lokalen. Efter talarkvällen blir det barhäng för alla som har lust.

Talare: Adam Cwejman.
Ämne: Frihetlig kritik mot multikulturalism.

Kom, lyssna, fråga och diskutera!

Alla är välkomna!

Jetzt kommt die Wehrmacht

Jag förbannar ofta min pyttelägenhet, men nu under snökrisen är jag faktiskt glad att jag bor precis där jag bor i innerstan. Jag har tre respektive 15 minuters promenad till mina båda plugg, 20 till jobbet. Och eftersom jag mest är hemma och pluggar eller på jobbet och jobbar just nu, behöver jag varken åka buss eller t-bana.

Många andra har emellertid inget annat val än att pendla för att komma till både jobb och skola. Att då få uppmaningen att "stanna hemma" måste uppfattas som ett hån. Folk skulle väl inte ge sig ut i trafikkaoset om det hade som alternativ att stanna hemma!

Ja, ni får ursäkta min fäbless för tyska rubriker, men ack, det är ju ett så klatschigt språk. Nu sätts nämligen värnpliktiga in mot den svenska general Vinter. 300 soldater ska hjälpa till att hålla rangerbangårdarna rena från snö och is. Det kaos vi ser är delvis en följd av att infrastrukturen i Sverige är oerhört eftersatt. Det gäller inte minst järnvägsnätet. En enda propp räcker ofta för att orsaka en fullständig infarkt i hela systemet. Infrastrukturfrågor är oerhört osexiga. De är inte och kommer heller aldrig att bli stora valfrågor. Men kanske kan denna vinters trafikkaos få upp allmänhetens intresse för vikten av en fungerande infrastruktur och leda till framtida satsningar på en omfattande modernisering av järnvägen. Kyla och mycket snö kommer alltid att orsaka problem, men ett föråldrat system gör konsekvenserna onödigt stora.

Banverket har ingen krisplan för extremväder, rapporterar SVT:s Rapport. Kan de månne vara så att såväl Banverket som svenska politiker har tagit för givet att framtiden ska bjuda på varmare väder och att vi lagt de kalla vintrarna bakom oss...?