Ordförande Ohlys moral

Vänsterledaren Lars Ohlys båda barn har valt att gå i friskolor trots att pappa Lars vill förbjuda dessa. Trots att Ohly menar att "privata skolor har färre och sämre utbildade lärare" och således är direkt sämre än de kommunala motsvarigheterna. Är det dubbelmoral?

Först måste vi slå fast att barn har rätt att själva välja skola. Valet till gymnasiet bör rimligen fattas av ungdomarna själva och inte av deras föräldrar. Således är det inte mycket Lars Ohly kan göra åt sina barns skolval - om han är en tolerant förälder. Men blir det ändå inte lite genant att ens egna barn har så dåligt omdöme att de väljer skolor med "färre och sämre utbildade lärare" när de hade kunnat få något så mycket bättre i de kommunala skolorna? I Sverige har vi en tradition att inte diskutera vad politikers barn gör, vilket jag tycker är rimligt och bra. Men när politiker vill tvinga vanliga medborgare till något och sedan inte följer sin egen tro, finns det skäl att vara kritisk.

Politikers dubbelmoral är gränslös, den sträcker sig över alla parti- och blockgränser. Särskilt mycket dubbelmoral verkar emellertid finnas i vänsterlägret. Eftersom de är så måna om att förbjuda, regler och bestämma över oss, är det lätt att själv gå i fällan. Både Göran Persson och Lars Ohly har länge argumenterat mot privat sjukvård. Inför valet 2006 varnade Persson för en sjukvård som styrs av "börsens hajar". Själv såg han förstås till att få sin höft opererad på privata Sophiahemmet. Också Ohly gick nyligen samma väg. Han blev remitterad dit, jovisst, men i slutändan är det just kombinationen Ohly+privat sjukvård som människor minns.

Det är uppenbarligen inte alltid lätt att vara socialistiskt renlärig år 2010...

Förenklat om depressioner

Enligt Aftonbladet hävdar en rad psykiatriker i tidskriften New Scientist att det stjälper mer än det hjälper att behandla en deprimerad människa med starka antidepressiva mediciner. Lättare depressioner kan tvärtom vara nyttigt eftersom det får oss att stanna upp och reflektera i vardagen. De verkar utgå från tesen "det som inte dödar, härdar". Så går det inte att resonera med depressioner.

Resonemanget bör endast ses med betoning på lättare depressioner. Ett allvarligt depressionstillstånd kan vara rent livsfarligt. Jag upplever att det slängs lite för lätt med begreppet depression. Depression är inte bara lite tillfällig nedstämdhet, det krävs mer än så för att ge en person en depressionsdiagnos. Det handlar om att det under en tid, förutom nedsatt förmåga till glädje, kunnat skönjas sömnstörningar, viktminskning/ökning, oerhörd trötthet och energilöshet samt koncentrationssvårigheter. Därtill kan tillkomma dödslängtan och tankar på självmord i olika utvecklade stadier.

Jag kan emellertid instämma i att antidepressiva mediciner kommit att ses som någon sorts mirakelkur mot varje negativt tillstånd i livet, om det nu är delvis det psykiatrikerna tänker på, och att de utdelas lite väl lättvindigt i vissa fall. Kvällspressen gör sitt bästa för att informera om "lyckopiller" som likt en knapptryckning ska få oss att må bättre. Så fungerar inte antidepressiva mediciner.

Livet går upp och ned för oss alla, men det betyder inte att alla människor genomgår depressioner under sina liv. Den som har drabbats av en depression vet efter tillfrisknandet vad det är frågan om.

Finns det någon gräns för förnyelsen?

Filippa Reinfeldt och partisekreterare Schlingmann vill förnya den moderata vårdpolitiken. Fokus ska inte ligga på ägarformerna utan på kvaliteten i vården. Ligger det en motsättning i detta? Att fokusera på vårdformer som är mer populära hos de anställda och ger generellt sett bättre vård till patienterna, är det inte att fokusera på kvaliteten?

De har rätt i en sak och det är att personer i behov av vård sannolikt struntar högaktningsfullt i om vårdgivaren är privat eller offentlig. Man vill bara ha bra vård, snabbt. Men tillgängligheten är något som moderaterna har talat sig varma för länge och väl och att arbeta för fler privata alternativ är ett sätt att öka denna tillgänglighet. Här spelar ägandeformen roll i den mån den tillåts verka fritt från politiska pekpinnar och öka utbudet av bra och nära vård.

Moderaterna ska kritisera vänsterns fokusering vid ägandeförhållanden som de enda viktiga kriterierna inom vården, inte ägna tid och kraft åt att skälla på sig själva. Det finns ett uppenbart problem i att moderaterna numera ägnar mer tid åt självkritik än kritik av oppositionen. Det är som om partiet självt rycks med i den negativa spiral som opinionsläget har skapat. Än mer oroande blir det när Schlingmann och fru Reinfeldt skriver att utvecklingen av sjukvårdspolitiken är en del i ”den bredare fortsatta förnyelse av moderaterna som nu inleds”. Jag trodde att den inleddes redan 2003. Vad väntar nu runt hörnet?

Sossar på tillnyktring?

Den socialdemokratiska landstingspolitikern Ingela Nylund Watz anser att partiet måste öppna upp för privat vård. Partiet bör fokusera på att stärka patientens rätt i vården, att stå på patientens sida, inte vårdapparatens. Privata och ideella alternativ är ibland ett utmärkt komplement till den offentliga vården, slår Nylund Watz fast.

Hon låter ganska mycket som en kristdemokrat. Eller en moderat. Frågan är hur stor del av partiet hon har med sig i dessa tankegångar. Socialdemokraterna har agiterat hårt mot privata alternativ i vården, att ompröva denna hållning kräver mod och framför allt någon sorts förankring i de egna leden. Partiet håller rådslag efter rådslag och det lär dröja innan vi får se hur den nya socialdemokratiska sjukvårdspolitiken ser ut - och om den alls blir ny.

Tittar man närmare på vad Nylund Watz skriver ser man att hon inte är så otroligt positiv till privat vård ändå. Gränsen ska gå vid privat drift av akutsjukhusen eftersom "graden av komplexitet i vårdinnehållet gör det motiverat ett förbehålla sjukhusen för drift i offentlig regi". Samtidigt som hon skriver att marknadsstyrning och konkurrens är ändamålsenliga metoder inom sjukvården, diskvalificerar hon alla privata vårdgivare då de inte anses kunna behärska den komplexitet som ett akutsjukhus kräver. Virrigt. Men kanske törs inte Nylund Watz säga något annat innan hon ser vilka reaktioner hon får från partiet...