Regeringen har beslutat att Herr Gårman ska ersättas/kompletteras med Fru Gårman i trafiken. Jojomen, det är viktigt med jämställdhet på trafikskyltarna. Därför är det av största vikt att även kvinnor syns på våra trafikmärken.
Det känns skönt att den borgerliga regeringen ägnar sig åt det som är riktigt viktigt i jämställdhetsfrågor. Duh.
tisdag 29 april 2008
måndag 28 april 2008
Sött som opium
"Oj, vad det luktar gott. Sött. Som opium. Snälla säg var du fick tag i den."Bibliotekarien gillar min parfym. Vilket är helt OK. Men hennes luktsinne får mig att bli lite nyfiken på hennes tidigare livserfarenheter. Opium?!
söndag 27 april 2008
Demonstrationer för OS i Beijing
I går hölls demonstrationer för OS i Beijing i Malmö och Stockholm. Budskapet var dels att inte blanda ihop idrott och politik, dels att sluta smutskasta Kina i rapporteringen av situationen i Tibet (och i många andra sammanhang). Det har framkommit rena felaktigheter i västerländska medier som av förklarliga skäl retat gallfeber på kineserna. Ironin är förstås den egna kinesiska censuren, men om västerlandet nu vill visa sig bättre än de kinesiska makthavarna måste man göra bättre ifrån sig än så här.
Bojkotter och isolering leder ingenvart. Det leder i alla fall inte framåt. Handelshinder med Kuba har inte hjälpt kubanerna till ett bättre liv. Isolering av Burma har inte hjälpt de burmesiska demokratikämparna. Det är med öppenhet och handel som hundratals miljoner kineser har lyfts ur fattigdom.
Kina kommer inte att bli en demokratisk flerpartistat över en natt, knappast ens inom det närmaste decenniet. Men att landet öppnats upp ekonomiskt är ett gigantiskt steg i rätt riktning och var och en kan se effekterna på Beijings gator. Först och främst betyder det att folk får det bättre i vardagen men på sikt kan det förhoppningsvis också betyda att kineserna ställer större krav på politiska rättigheter. Tills dess kan vi passa på att njuta av OS.
Gårdagens nyheter
Aftonbladet måste vara alldeles till sig i trasorna i dag. De har fått skriva den rubrik de förmodligen längtat efter väldigt länge: Mänskligheten nära utrotning. Är det klimatet som håller på att ta kål på oss? Är det kanske överbefolkningen? Eller är det Vårdförbundets strejk? Nej, det var de tuffa tiderna för ca 70 000 år sedan som gick hårt åt människorna på jorden vid den tiden. Man brukar prata om gårdagens nyheter, men detta är ju löjligt...
lördag 26 april 2008
Välbekanta ord
Den slutgiltiga rösträkningen efter valet i Zimbabwe visar att det var oppositionen som segrade. MDC vann en majoritet i parlamentet. Presidentskapet återstår dock att avgöra. Man kan bara föreställa sig hur Robert Mugabe kommer att beskriva känslorna när han efter flera decennier tvingas bort från makten:
"Det kändes som en statskupp..."
fredag 25 april 2008
Bland horor och knark
Torsdagens talarkväll med Frihetsfronten var synnerligen intressant. Svenska Brukarföreningens Berne Stålenkrantz och Björn Hjerdin kom och pratade om sin verksamhet, om hur narkomaner dör av den svenska narkotikapolitiken och hur debattklimatet har blivit något bättre de senaste åren. Men vägen till en reell förbättring är i sanning lång.
Personerna i Svenska Brukarföreningen (som har en rad lokalföreningar runt om i landet) har till skillnad från andra föreningar som säger sig representera narkotikabrukare egna erfarenheter. Det finns risker med sådana föreningar, exempelvis att känslorna av de personliga upplevelserna tar överhanden och skapar en viss instängdhet och oförmåga att ta in andra argument och perspektiv. Föräldraföreningen Mot Narkotika är ett sådant exempel, där mammor och pappor som förlorat barn i drogmissbruk hatiskt skyller allt på "knarket" och vägrar leta orsaker till missbruket. Anhöriga till sexuellt utnyttjade barn, Atsub, är en annan förening som åtminstone enligt mitt intryck lider av samma bekymmer. Jag fick dock aldrig den känslan med Svenska Brukarföreningen. De argumenterade för sitt harm reduction-perspektiv men gav inte alls intrycket av att vara blinda fanatiker.
En sak som ledde till att föreningen startades var att brukarna själva ledsnat på att höra andra tala för dem och i praktiken mot dem. Människor som själva helt saknar erfarenheter av problematiskt narkotikabruk kan aldrig riktigt förstå vad det handlar om. Inte på djupet. Ändå sitter det prussiluskor som folkpartiets egen antidrogheilare, Birgitta Rydberg, och slår batongen på låret hela dagarna i upphetsning över sitt eget privata fälttåg mot narkotikan och narkomanerna. Visst måste även vi som inte har missbrukat narkotika få yttra oss om narkotikapolitiken och ha åsikter om vad som är den bästa vägen. Men vi ska inte lägga ord i andras munnar utan bör lyssna på dem vi talar om. Vi ska aldrig avfärda andras erfarenheter.
Samma problem har vi när det gäller sexsäljare. Denna grupp får mycket sällan komma till tals och när det sker är det, precis som i fallet med narkomaner, personer som säger "rätt" saker, som passar in i mallen. Narkomaner eller f.d. narkomaner måste ta avstånd från drogerna och ställa upp på visionen om ett narkotikafritt samhälle för att få komma till tals. Sexsäljare eller f.d. sexsäljare måste visa upp sig som utnyttjade offer som våldtagits sedan de var små för att passa in. Just därför är personer som Isabella Lund och Berne Stålenkrantz så oerhört viktiga - och en nagel i moralisternas ögon.
Problematiska narkotikakonsumenter och sexsäljare är, möjligen frånsett den anonyma grupp människor som klassas som pedofiler, Sveriges mest stigmatiserade och föraktade människor. Många vill göra sig till talespersoner för dem, men det är nästan alltid i egna syften. Det är inte för att hjälpa narkomaner till ett bättre liv eller acceptera sexsäljare för deras yrkesval. Den svenska narkotikapolitiken kan sammanfattas i sju små ord: en död narkoman är en bra narkoman. En död narkoman är ett varnande exempel och kostar dessutom ingenting. Svensk narkotika- och sexköpspolitik är hård, cynisk, moralistisk och intolerant.
Personerna i Svenska Brukarföreningen (som har en rad lokalföreningar runt om i landet) har till skillnad från andra föreningar som säger sig representera narkotikabrukare egna erfarenheter. Det finns risker med sådana föreningar, exempelvis att känslorna av de personliga upplevelserna tar överhanden och skapar en viss instängdhet och oförmåga att ta in andra argument och perspektiv. Föräldraföreningen Mot Narkotika är ett sådant exempel, där mammor och pappor som förlorat barn i drogmissbruk hatiskt skyller allt på "knarket" och vägrar leta orsaker till missbruket. Anhöriga till sexuellt utnyttjade barn, Atsub, är en annan förening som åtminstone enligt mitt intryck lider av samma bekymmer. Jag fick dock aldrig den känslan med Svenska Brukarföreningen. De argumenterade för sitt harm reduction-perspektiv men gav inte alls intrycket av att vara blinda fanatiker.
En sak som ledde till att föreningen startades var att brukarna själva ledsnat på att höra andra tala för dem och i praktiken mot dem. Människor som själva helt saknar erfarenheter av problematiskt narkotikabruk kan aldrig riktigt förstå vad det handlar om. Inte på djupet. Ändå sitter det prussiluskor som folkpartiets egen antidrogheilare, Birgitta Rydberg, och slår batongen på låret hela dagarna i upphetsning över sitt eget privata fälttåg mot narkotikan och narkomanerna. Visst måste även vi som inte har missbrukat narkotika få yttra oss om narkotikapolitiken och ha åsikter om vad som är den bästa vägen. Men vi ska inte lägga ord i andras munnar utan bör lyssna på dem vi talar om. Vi ska aldrig avfärda andras erfarenheter.
Samma problem har vi när det gäller sexsäljare. Denna grupp får mycket sällan komma till tals och när det sker är det, precis som i fallet med narkomaner, personer som säger "rätt" saker, som passar in i mallen. Narkomaner eller f.d. narkomaner måste ta avstånd från drogerna och ställa upp på visionen om ett narkotikafritt samhälle för att få komma till tals. Sexsäljare eller f.d. sexsäljare måste visa upp sig som utnyttjade offer som våldtagits sedan de var små för att passa in. Just därför är personer som Isabella Lund och Berne Stålenkrantz så oerhört viktiga - och en nagel i moralisternas ögon.
Problematiska narkotikakonsumenter och sexsäljare är, möjligen frånsett den anonyma grupp människor som klassas som pedofiler, Sveriges mest stigmatiserade och föraktade människor. Många vill göra sig till talespersoner för dem, men det är nästan alltid i egna syften. Det är inte för att hjälpa narkomaner till ett bättre liv eller acceptera sexsäljare för deras yrkesval. Den svenska narkotikapolitiken kan sammanfattas i sju små ord: en död narkoman är en bra narkoman. En död narkoman är ett varnande exempel och kostar dessutom ingenting. Svensk narkotika- och sexköpspolitik är hård, cynisk, moralistisk och intolerant.
Ett litet extremistparti
Vänsterpartiet åker på en rejäl bashing i DN Debatt. Språkrören för Grön Ungdom och en av medlemmarna i miljöpartiets styrelse menar att vänstern inte tillför något i samarbetet och att socialdemokraterna och miljöpartiet skulle klara sig bättre utan dem. Det är förmodligen en helt korrekt bedömning.
Vänsterpartiet visar gång på gång att de saknar demokratisk trovärdighet (ett faktum som gör att de som enda riksdagsparti måste göra ett uttalande på sin kommande stämma om att de minsann är ett demokratisk parti), det är inte konstigt om de planerade framtida samarbetspartierna (s) och (mp) har börjat tröttna på detta. Vänstern är den svaga länken i en möjlig rödgrön regeringskonstellation. Det inser artikelförfattarna. De inser säkert också att en valseger 2010 riskeras av detta inkompetenta och ständigt feltrampande parti.
Sedan finns det mer sakpolitiska hinder för samarbetet. Socialdemokraterna har vaknat till i skolfrågan och börjat inse att inte bara svenska folket som helhet utan även deras egna kärnväljare vill ha en skola med god ordning, ett överskådligt betygssystem och med större fokus på kunskap. De är beredda att ompröva sin katastrofala skolpolitik. Miljöpartiet har å sin sida sedan tidigare legat betydligare närmare de borgerliga i skolfrågor. En bred majoritet av svenska folket vill ha betyg i tidigare årskurser för att möjliggöra en bättre uppföljning av vad eleverna lär sig. Därtill är friskolor inte längre ett skällsord i den svenska debatten. Inget av detta har vänsterpartiet kunnat ta till sig. De fortsätter som enda parti att hävda att betygen ska avskaffas, att läxor ska förbjudas och att friskolorna ska bort och elverna pressas in i kommunal verksamhet.
När det gäller arbetsmarknadspolitiken och synen på ägande finns också betydande skillnader mellan partierna. Vänsterpartiet fortsätter att fantisera om 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Uppfattningen att en stor offentlig sektor, på bekostnad av privat företagsamhet, ger tillväxt till samhället säger det mesta om den världsfrånvändhet som präglar dagens vänsterparti. De ser privat ägande som ett demokratiskt problem, något Ohly betonade i Ekots lördagsintervju den 12 april. Utrikespolitiken är en annan fråga där vänstern verkligen skiljer sig från resten av riksdagen.
Lars Ohly & c/o kommer att fortsätta hävda att vänsterpartiet tillsammans med sossarna och miljöpartiet har kommit överens om si och så många budgetar under de gångna åren innan alliansens valseger och att detta visar att partiet är dugligt som koalitionspartner. Mona Sahlin å sin sida vet att hon förmodligen inte har så mycket till val om hon ska skaffa sig en majoritet i riksdagen efter en eventuell valseger. Hon lär därför ligga lågt när sådana här artiklar dyker upp på DN Debatt. Men faktum kvarstår: sprickorna bland de rödgröna partierna är djupa och uppenbara och det är vänsterpartiet som är det svarta fåret. Det är ett sektliknande extremistparti som Sahlin kommer att få regera med om socialdemokraterna vinner nästa val.
Vänsterpartiet visar gång på gång att de saknar demokratisk trovärdighet (ett faktum som gör att de som enda riksdagsparti måste göra ett uttalande på sin kommande stämma om att de minsann är ett demokratisk parti), det är inte konstigt om de planerade framtida samarbetspartierna (s) och (mp) har börjat tröttna på detta. Vänstern är den svaga länken i en möjlig rödgrön regeringskonstellation. Det inser artikelförfattarna. De inser säkert också att en valseger 2010 riskeras av detta inkompetenta och ständigt feltrampande parti.
Sedan finns det mer sakpolitiska hinder för samarbetet. Socialdemokraterna har vaknat till i skolfrågan och börjat inse att inte bara svenska folket som helhet utan även deras egna kärnväljare vill ha en skola med god ordning, ett överskådligt betygssystem och med större fokus på kunskap. De är beredda att ompröva sin katastrofala skolpolitik. Miljöpartiet har å sin sida sedan tidigare legat betydligare närmare de borgerliga i skolfrågor. En bred majoritet av svenska folket vill ha betyg i tidigare årskurser för att möjliggöra en bättre uppföljning av vad eleverna lär sig. Därtill är friskolor inte längre ett skällsord i den svenska debatten. Inget av detta har vänsterpartiet kunnat ta till sig. De fortsätter som enda parti att hävda att betygen ska avskaffas, att läxor ska förbjudas och att friskolorna ska bort och elverna pressas in i kommunal verksamhet.
När det gäller arbetsmarknadspolitiken och synen på ägande finns också betydande skillnader mellan partierna. Vänsterpartiet fortsätter att fantisera om 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Uppfattningen att en stor offentlig sektor, på bekostnad av privat företagsamhet, ger tillväxt till samhället säger det mesta om den världsfrånvändhet som präglar dagens vänsterparti. De ser privat ägande som ett demokratiskt problem, något Ohly betonade i Ekots lördagsintervju den 12 april. Utrikespolitiken är en annan fråga där vänstern verkligen skiljer sig från resten av riksdagen.
Lars Ohly & c/o kommer att fortsätta hävda att vänsterpartiet tillsammans med sossarna och miljöpartiet har kommit överens om si och så många budgetar under de gångna åren innan alliansens valseger och att detta visar att partiet är dugligt som koalitionspartner. Mona Sahlin å sin sida vet att hon förmodligen inte har så mycket till val om hon ska skaffa sig en majoritet i riksdagen efter en eventuell valseger. Hon lär därför ligga lågt när sådana här artiklar dyker upp på DN Debatt. Men faktum kvarstår: sprickorna bland de rödgröna partierna är djupa och uppenbara och det är vänsterpartiet som är det svarta fåret. Det är ett sektliknande extremistparti som Sahlin kommer att få regera med om socialdemokraterna vinner nästa val.
Viktigt av JK
Det är fel att utestänga vissa politiska partier från skolor med motiveringen att partiet inte delar skolans värdergrund. Det har nu JK slagit fast. Det är ett principiellt viktigt beslut som JK tagit. Viktigt för yttrandefriheten.
Det borde vara upp till varje skola att bestämma om politiska partier ska få vistas där och dela ut material. Men om skolans ledning anser att de ska tillåtas göra det, bör det vara öppet för alla.
Jag minns tiden från gymnasiet när de politiska ungdomsförbunden hade bokbord och delade ut material. För undertecknad, som var aktiv MUF:are och således kände avsky för såväl kommunistiska åsikter som för rasistiska, kändes det märkligt att Ung vänster tilläts vistas på skolan i sina Che Guevaratröjor och med skrålande kampmusik medan sverigedemokratiska företrädare utestängdes. Till saken hör också att skolungdomar marscherade på stan för att störa sverigedemokraternas torgmöte, ett möte som dock tidigarelades på grund av detta och därmed kunde hållas i lugn och ro.
Ingen verkade reflektera över vad yttrandefrihet egentligen betyder och varför vi har den friheten i vårt land. Den finns inte främst till för sossar, moderater och folkpartister, den är inte tänkt att skydda allmängiltiga åsikter som var och varannan ger uttryck för. Den finns för att skydda rätten att uttrycka just de obekväma, intoleranta och idiotiska åsikter som partier som sverigedemokraterna, nationaldemokraterna och olika kommunistiska falanger står för. Det är då värdet av yttrandefriheten prövas, det är då det framgår om folk är för verklig yttrandefrihet eller bara för rätten att få yttra sina egna, personliga åsikter.
Det borde vara upp till varje skola att bestämma om politiska partier ska få vistas där och dela ut material. Men om skolans ledning anser att de ska tillåtas göra det, bör det vara öppet för alla.
Jag minns tiden från gymnasiet när de politiska ungdomsförbunden hade bokbord och delade ut material. För undertecknad, som var aktiv MUF:are och således kände avsky för såväl kommunistiska åsikter som för rasistiska, kändes det märkligt att Ung vänster tilläts vistas på skolan i sina Che Guevaratröjor och med skrålande kampmusik medan sverigedemokratiska företrädare utestängdes. Till saken hör också att skolungdomar marscherade på stan för att störa sverigedemokraternas torgmöte, ett möte som dock tidigarelades på grund av detta och därmed kunde hållas i lugn och ro.
Ingen verkade reflektera över vad yttrandefrihet egentligen betyder och varför vi har den friheten i vårt land. Den finns inte främst till för sossar, moderater och folkpartister, den är inte tänkt att skydda allmängiltiga åsikter som var och varannan ger uttryck för. Den finns för att skydda rätten att uttrycka just de obekväma, intoleranta och idiotiska åsikter som partier som sverigedemokraterna, nationaldemokraterna och olika kommunistiska falanger står för. Det är då värdet av yttrandefriheten prövas, det är då det framgår om folk är för verklig yttrandefrihet eller bara för rätten att få yttra sina egna, personliga åsikter.
torsdag 24 april 2008
Enkel matematik
Sudans regering har beslutat att en folkräkning ska genomföras. Det är nog en uppgift som blir lättare och lättare att genomföra med tiden. FN beräknar nämligen att 300 000 människor har dött i Darfurkonflikten hittills...
Gore vill inte granskas
Al Gore kommer till Växjö för att hålla föredrag i höst. Men han ställer mycket speciella krav för att ställa upp: ingen press får närvara. Han vill inte ha någon presskonferens. Att en person som säger sig arbeta med den viktigaste frågan i världen just nu, en fråga som är så viktig att den enligt Gore står över politiken, borde rimligen välkomna alla journalister med öppna armar. De ger honom press, hans budskap får uppmärksamhet.
Men Gore törs inte. Gore vet att han sitter på ett korthus. Han vet att hans domedagsprofetior är överdrivna fantasifoster. Gore har även tidigare vägrat delta i debatter, eller ens vistas i samma TV-hus som sina meningsmotståndare, så detta är inget nytt. Han har själv erkänt att han överdriver för "den goda sakens skull". Al Gores prat om sex meter höjda vattennivåer är ett exempel på det. Detta överensstämmer nämligen inte alls med vad FN:s klimatpanel säger, den grupp som Gore delade Nobelpriset med. De talar om en höjning på mellan 18 och 39 cm, troligen någonstans kring 30 cm. Fast sådana siffror skrämmer ju ingen. Och det ser definitivt inte särskilt dramatiskt ut som en färgglad graf på en storbildsskärm. Gore drar alltså till med 6 meter - och Greenpeaceaktivister på stan lägger till en egen meter för säkerhets skull.
Politikerna i kommunen kräver nu att Gore låter pressen närvara och att det ska ges tillfälle att ställa frågor till klimatgurun. Det ironiska i sammanhanget är att Gore knappast skulle få särskilt många hårda frågor ändå. Sverige och svensk press har inte direkt ifrågasatt klimathetsen utan tvärtom eldat på den. Det är nog ingen vild gissning att kommunpolitikerna i slutändan böjer sig för Al Gores krav.
Bloggat: HAX
Men Gore törs inte. Gore vet att han sitter på ett korthus. Han vet att hans domedagsprofetior är överdrivna fantasifoster. Gore har även tidigare vägrat delta i debatter, eller ens vistas i samma TV-hus som sina meningsmotståndare, så detta är inget nytt. Han har själv erkänt att han överdriver för "den goda sakens skull". Al Gores prat om sex meter höjda vattennivåer är ett exempel på det. Detta överensstämmer nämligen inte alls med vad FN:s klimatpanel säger, den grupp som Gore delade Nobelpriset med. De talar om en höjning på mellan 18 och 39 cm, troligen någonstans kring 30 cm. Fast sådana siffror skrämmer ju ingen. Och det ser definitivt inte särskilt dramatiskt ut som en färgglad graf på en storbildsskärm. Gore drar alltså till med 6 meter - och Greenpeaceaktivister på stan lägger till en egen meter för säkerhets skull.
Politikerna i kommunen kräver nu att Gore låter pressen närvara och att det ska ges tillfälle att ställa frågor till klimatgurun. Det ironiska i sammanhanget är att Gore knappast skulle få särskilt många hårda frågor ändå. Sverige och svensk press har inte direkt ifrågasatt klimathetsen utan tvärtom eldat på den. Det är nog ingen vild gissning att kommunpolitikerna i slutändan böjer sig för Al Gores krav.
Bloggat: HAX
Dessa försäljare...
"Efter min upptäckt har jag insett att det i själva verket är synd om dem. Undersökningen gick till på så vis att när de kom fram till mig och frågade, “Hello sir, do you want buy bags, watch, DVDs?”, svarade jag “No, do you have Chlamydia?”, alla tillfrågade svarade “YES! I have!” "
Bloggen Alex i Kina har tröttnat på kinesiska gatuförsäljare. Själv frågade jag efter Stefan & Krister en gång och den filmen hade inte försäljaren i lager, men han var säker på att han fick in den vilken dag som helst.
tisdag 22 april 2008
FN behöver ersättas med ett DF
Tusentals parlamentariker vill inrätta ett FN-parlament knutet till medlemsstaternas regeringar. Det skulle alltså få fart på det tröga, ineffektiva och moraliskt eftersatta världssamvetet. Radikalt? Måhända mätt utifrån dagens system. Meningsfullt? Knappast. Vad vi behöver för att globalt möta hot om krig, svält och förtryck är ett DF - Demokratiernas Förbund.
Det skulle vara en samling av världens demokratiska stater. Stater som kan skilja på mänskliga rättigheter och folkmord, som inte bara ser på när kvinnor och barn hyggs ned med machete, som inte ägnar sig åt verbala dribblingar för att slippa engagera sig och sätta stopp för slakt på oskyldiga människor, som inte håller tyranner om ryggen utan agerar när det behövs. Med USA och EU i spetsen skulle vi få en stabil grund, en världspolis som åtminstone kan arbeta mot de allra värsta förbrytelserna på denna planet.
Alla förbrytelser kommer vi aldrig att stoppa, ty även demokratier gör sig skyldiga till sådana. Om inte direkt så indirekt. Jag är inte så naiv att jag inbillar mig att inte även västerländska demokratier begår övergrepp i egna syften, oavsett om det är makt, pengar eller både och. Sådan är världspolitiken. Men om vi rensar ut de stater som inte bara begår övergrepp utan dessutom triumferar med det (eller ber alla oliktänkande att "gå och hänga sig"), har vi faktiskt kommit en bit på väg.
FN har spelat ut sin roll.
Det skulle vara en samling av världens demokratiska stater. Stater som kan skilja på mänskliga rättigheter och folkmord, som inte bara ser på när kvinnor och barn hyggs ned med machete, som inte ägnar sig åt verbala dribblingar för att slippa engagera sig och sätta stopp för slakt på oskyldiga människor, som inte håller tyranner om ryggen utan agerar när det behövs. Med USA och EU i spetsen skulle vi få en stabil grund, en världspolis som åtminstone kan arbeta mot de allra värsta förbrytelserna på denna planet.
Alla förbrytelser kommer vi aldrig att stoppa, ty även demokratier gör sig skyldiga till sådana. Om inte direkt så indirekt. Jag är inte så naiv att jag inbillar mig att inte även västerländska demokratier begår övergrepp i egna syften, oavsett om det är makt, pengar eller både och. Sådan är världspolitiken. Men om vi rensar ut de stater som inte bara begår övergrepp utan dessutom triumferar med det (eller ber alla oliktänkande att "gå och hänga sig"), har vi faktiskt kommit en bit på väg.
FN har spelat ut sin roll.
måndag 21 april 2008
När är gränsen nådd?
I den årliga och omfångsrika Cancerfondsrapporten ingår även en Sifo-studie som visar att i åldrarna 15-29 år anser 63 procent av männen och 73 procent av kvinnorna att de skulle röka mindre om det var svårare att få tag på tobak. Cancerfonden vill därför ha ett försäljningsförbud av tobak i livsmedelsaffärer, något som 57 procent av de tillfrågade är positiva till. Ja, det kunde man ju ge sig fan på, det är liksom nästa steg i klappjakten på rökare i samhället. Men skulle det verkligen bli svårare att få tag i tobak om förslaget blev verklighet? Det skulle gälla livsmedelsbutiker, inte småkiosker. Och med höga skatter och försämrad tillgänglighet ökar förstås intresset för att smuggla.
I stället för att kalla det hårdare lagstiftning eller förbud, som låter lite mer negativt, kallar Cancerfonden förslaget för "en nollvision". Ja, just det där populära ordet som politiker brukar använda när de vill plocka poäng i opinionen efter någon otrevlig händelse. Senast det var aktuellt med en nollvision var när regeringen föreslog en sådan för självmord. Vägverkets nollvision i trafiken har det som bekant gått lite si och så med. 490 döda i fjol var en ökning jämfört med året innan. Det går inte att undvika dödsoffer i trafiken! Det går inte att få ned antalet rökare till 0! Faran med utopiska mål av detta slag är att åtgärderna för att nå dem fort passerar rimlighetens gräns.
Jag röker inte tobak själv, varför bryr jag mig? Därför att det finns gränser för hur förbaskat korkade förslag som kan accepteras. Med tanke på att den borgerliga regeringen följer den folkhälsofascistiska linje som sedan länge drivits av socialdemokraterna är det inte alls osannolikt att det kommer att läggas konkreta politiska förslag i linje med Cancerfondens. I regeringens proposition från 2002 (Folkhälsomål II) anges som delmål att "ingen ofrivilligt ska utsättas för rök i sin omgivning", något som kan tolkas synnerligen brett och egentligen leda till ett totalförbud av all rökning utanför den egna lägenheten.
Cancerfonden kallar en nollvision mot rökning för "en hälsofråga, inte en politisk fråga". En ickepolitisk fråga som alltså ska beslutas om politiskt...?
I stället för att kalla det hårdare lagstiftning eller förbud, som låter lite mer negativt, kallar Cancerfonden förslaget för "en nollvision". Ja, just det där populära ordet som politiker brukar använda när de vill plocka poäng i opinionen efter någon otrevlig händelse. Senast det var aktuellt med en nollvision var när regeringen föreslog en sådan för självmord. Vägverkets nollvision i trafiken har det som bekant gått lite si och så med. 490 döda i fjol var en ökning jämfört med året innan. Det går inte att undvika dödsoffer i trafiken! Det går inte att få ned antalet rökare till 0! Faran med utopiska mål av detta slag är att åtgärderna för att nå dem fort passerar rimlighetens gräns.
Jag röker inte tobak själv, varför bryr jag mig? Därför att det finns gränser för hur förbaskat korkade förslag som kan accepteras. Med tanke på att den borgerliga regeringen följer den folkhälsofascistiska linje som sedan länge drivits av socialdemokraterna är det inte alls osannolikt att det kommer att läggas konkreta politiska förslag i linje med Cancerfondens. I regeringens proposition från 2002 (Folkhälsomål II) anges som delmål att "ingen ofrivilligt ska utsättas för rök i sin omgivning", något som kan tolkas synnerligen brett och egentligen leda till ett totalförbud av all rökning utanför den egna lägenheten.
Cancerfonden kallar en nollvision mot rökning för "en hälsofråga, inte en politisk fråga". En ickepolitisk fråga som alltså ska beslutas om politiskt...?
Rena fyndet
Den allmänna hysterin kring Titanic må ha avtagit en aning så här drygt 10 år efter James Camerons film, men både när det gäller utställningar och auktioner av originalföremål är det precis tvärtom. Här slås ständigt nya rekord. En biljett, tillhörande tredjeklasspassageraren Carl Asplund, ska ha sålts på auktionsfirman Henry Aldridge & Son för 392 000 kronor. Det må låta mycket, men är nästan peanuts när vi snackar föremål som plockats från omkomna och/eller har någon direkt koppling till Titanic. I april 2007 såldes en nyckelkedja med tre nycklar, ursprungligen tillhörande den omkomne posttjänstemannen Oscar Woody, för 101 000 pund inklusive provision och skatt eller runt 1,4 miljoner kronor.
Carl Asplunds dotter, Lillian Asplund, avled 2006 och blev nästan 100 år gammal. I dag återstår bara en överlevande från Titanickatastrofen, Millvina Dean, som bara var sex veckor gammal när fartyget gick under. Den sista överlevande med egna minnen från olyckan är alltså borta.
Lita på att det blir riktig hysteri när det blir dags för 100-årsminne 2012. Kryssningar till förlisningsplatsen är planerade sedan länge.
DN och klimathetsen
DN arbetar för högtryck för att spä på klimathetsen. I DN Söndag gjordes ett reportage om miljövänliga familjer som köper ekologiska barnkläder, äter linsgrytor och känner sig så "självklara" och "naturliga".
Det uppfinns nya uttryck på löpande band i klimatalarmismens spår, ord som klimatsmart, klimatmärkning och klimatpilot. Det sistnämnda beskriver personer som under en begränsad tid får testa på hur det är att leva riktigt miljövänligt. Inte handla i onödan. Leva på linsgrytor och tugga bark i stället för något som, ve och fasa, skulle smaka bra. Jag har inget emot att folk gör sådana här saker. Det måste vara upp till var och en hur man vill leva. Det som irriterar är den präktighet som finns hos många klimattroende, ett slags "jag är bättre än du"-attityd.
Och så var det det där med det dåliga samvetet. I DN Söndag ingår även reseskildringar, denna gång med fokus på Kina. Att läsa om resor är kul och intressant, men den känslan förtas en aning av att DN vill informera om hur mycket koldioxid jag som resenär släpper ut för varje steg jag tar i världen. Jag får veta att jag på resan Stockholm-Beijing tur och retur görs ansvarig för utsläpp på 1,87 ton koldioxid, något som kostar drygt 200 kronor att "kompensera". Självklart "kompenserar" just DN Resor för alla sina utsläpp. Flyger jag till Hongkong görs jag ansvarig för utsläpp på hela 2,34 ton koldioxid till en kostnad på 252 kronor. I stället för att lägga dessa pengar på konsumtion på plats och gynna kinesiska försäljare vill DN att jag slänger dem på "klimatkompensation". Jag ska få dåligt samvete direkt när jag kliver på planet. De kan ta sig någonstans. Långt upp.
I grunden handlar det om en antikonsumism och en avsky för en fri värld där människor kan resa fritt och handla och utbyta tjänster fritt. Det är ett slags uppror mot det rika moderna samhället, mot själva utvecklingen i sig. Göran Greider gick loss i söndagens DN Kultur där han skrev om två tillväxtkritiska böcker (Christer Sannes Keynes barnbarn och Björn Forsbergs Tillväxtens sista dagar) och förklarade att ekologin måste sätta ramarna för demokratin och marknaden. Han föreslår en nedväxling av den industriella civilisationen till ”ekologiskt hållbara nivåer”. Greider gör som många andra på vänsterkanten: han använder miljöfrågan som en trampolin för att lyfta frågan om ”demokratisk planhushållning”. Det är dit många av de mest energiska miljövännerna vill nå. Och DN drar mer än gärna sitt strå till stacken.
Positivt i klimathetsens mörker är att folk, när det kommer till resande, ger blanka fan i vad både DN och tillväxtkritiska författare säger åt oss. Vi reser ändå. Thailand är det mest populära resmålet för svenskar numera, jul- och nyårsresorna för 2008 är praktiskt taget redan slutsålda. Det negativa är förstås den fullständiga frånvaron av debatt, av ifrågasättande. Det har uppstått en obehaglig politisk konsensus som gör att alla med avvikande åsikter antingen betraktas som knäppskallar eller som någon som vill att jorden ska gå under. Det måste vi alla försöka att ändra på.
lördag 19 april 2008
Högre, större, bättre
Det har protesterats livligt mot allehanda byggen i Stockholm och inte minst i Vasastan det senaste året. Det är lite på modet att hänga ut röda lakan från sina fönster, ett sätt att protestera som verkligen väcker dåliga vibbar när man går förbi och ser fasaderna klädda i vad som ser ut som röda flaggor, i protest mot det ena och det andra planerade byggnadsprojektet. Odenplan var skådeplats för sådana protester när planerna på en galleria offentliggjordes. Projektet las ned, kanske delvis på grund av protesterna.
Nu har det uppstått en proteströrelse mot protesterna. YIMBY (Yes In My Backyard, en motreaktion på Not In My Backyard) vill ha fler, högre och större hus i Stockholm. "Stockholm är inget museum", säger Leonardo Frithunantz. Och visst har han rätt. Folk klagar på att det byggs för lite bostäder, men blir som galna när det ska byggas i närheten av deras egna hem (samma attityd finns i Uppsala där en godkänd byggnation av lägenheter mitt inne i centrum har väckt ilska). Jag skulle gärna se fler höghus i Stockholm. Mer spektakulära byggnadsprojekt skulle onekligen liva upp stadsbilden.
YIMBY finns även på Facebook.
Nu har det uppstått en proteströrelse mot protesterna. YIMBY (Yes In My Backyard, en motreaktion på Not In My Backyard) vill ha fler, högre och större hus i Stockholm. "Stockholm är inget museum", säger Leonardo Frithunantz. Och visst har han rätt. Folk klagar på att det byggs för lite bostäder, men blir som galna när det ska byggas i närheten av deras egna hem (samma attityd finns i Uppsala där en godkänd byggnation av lägenheter mitt inne i centrum har väckt ilska). Jag skulle gärna se fler höghus i Stockholm. Mer spektakulära byggnadsprojekt skulle onekligen liva upp stadsbilden.
YIMBY finns även på Facebook.
fredag 18 april 2008
Vänstern försvarar en rutten marknad
Nej, den nya utredningen föreslår inte införandet av marknadshyror. Ändå har debatten blossat upp. Fredrick Federley försvarade riktiga marknadshyror i gårdagens Debatt i SVT, Magnus Andersson gör det i dag.
Det är få saker som gör vänstern så spritt språngande galna som när en ökning av bostadsmarknadens marknadsmässighet kommer på tal. Jag begriper inte riktigt argumentationen. Är det en mänsklig rättighet att bo i Stockholms innerstad? I sådana fall har vi ett problem. Rättigheter ska ju gälla alla, hur löser vi att alla faktiskt inte får plats i innerstan? Ska vi ha lägenhetsrotation? Fem år i Gamla stan, fem år i Rinkeby?
Dagens hyresmarknad är rutten. Du behöver minst en av följande tre saker för att få en bra lägenhet i Stockholm: mycket pengar, bra kontakter eller ett sjuhelvetes tålamod. Kötiderna i Vasastan och på Östermalm ligger på runt 20 år. Ska man ställa sig i kö som spermie eller vad föreslår alla försvarare av dagens reglerade hyresmarknad?
Det ligger inget orättvist i att en centralt belägen lägenhet kostar mer att hyra än en i stadens utkanter. Det är både logiskt och rättvist. De flesta har dessutom inga krav på att bo centralt i Stockholm. Folk vill ha en bra lägenhet, ja en lägenhet över huvud taget. I en stad som Stockholm gör de goda kommunikationerna att man så länge man bor i närheten av en busshållplats kan vara inne i stan på nolltid. Bara man får någonstans att bo.
I dag hänvisas många till svindyra svartkontrakt i förorten, den politiken vill vänstern uppmuntra. Det är på en sådan marknad som det är pengarna och kontakterna som avgör, inte behovet av ett eget boende.
Det är få saker som gör vänstern så spritt språngande galna som när en ökning av bostadsmarknadens marknadsmässighet kommer på tal. Jag begriper inte riktigt argumentationen. Är det en mänsklig rättighet att bo i Stockholms innerstad? I sådana fall har vi ett problem. Rättigheter ska ju gälla alla, hur löser vi att alla faktiskt inte får plats i innerstan? Ska vi ha lägenhetsrotation? Fem år i Gamla stan, fem år i Rinkeby?
Dagens hyresmarknad är rutten. Du behöver minst en av följande tre saker för att få en bra lägenhet i Stockholm: mycket pengar, bra kontakter eller ett sjuhelvetes tålamod. Kötiderna i Vasastan och på Östermalm ligger på runt 20 år. Ska man ställa sig i kö som spermie eller vad föreslår alla försvarare av dagens reglerade hyresmarknad?
Det ligger inget orättvist i att en centralt belägen lägenhet kostar mer att hyra än en i stadens utkanter. Det är både logiskt och rättvist. De flesta har dessutom inga krav på att bo centralt i Stockholm. Folk vill ha en bra lägenhet, ja en lägenhet över huvud taget. I en stad som Stockholm gör de goda kommunikationerna att man så länge man bor i närheten av en busshållplats kan vara inne i stan på nolltid. Bara man får någonstans att bo.
I dag hänvisas många till svindyra svartkontrakt i förorten, den politiken vill vänstern uppmuntra. Det är på en sådan marknad som det är pengarna och kontakterna som avgör, inte behovet av ett eget boende.
Frihetsfrontens talarkväll: april
Boka in torsdag nästa vecka. Då ska det pratas svensk narkotikapolitik på Frihetsfrontens talarkväll. Dyk upp, ställ frågor och diskutera!
Talare: Berne Stålenkrantz och Björn Hjerdin från Svenska Brukarföreningen.
Ämne: Den framtida narkotikapolitiken.
Svenska Brukarföreningen ger sin bild av den nya öppenheten i svensk narkotikadebatt.
Detta kommer att bli en intressant kväll om den havererade svenska narkotikapolitiken – och om hur drogdebatten kan föras i framtiden.
Plats: Källaren till restaurang Samborombon, Stora Nygatan 28, Gamla
Stan Stockholm.
Tid: Torsdag den 24 april kl 19.
Bar och viss förtäring finns i möteslokalen. Vill du äta något under mer ordnade former går det alltid bra att göra det på själva restaurangen i gatuplanet någon timma innan eller efter mötet. Det finns även prisvärt käk på flera restauranger i närheten.
Efter talarkvällen blir det barhäng i Gamla Stan.
Ingen anmälan är nödvändig. Alla är välkomna!
Varmt välkommen!
Talare: Berne Stålenkrantz och Björn Hjerdin från Svenska Brukarföreningen.
Ämne: Den framtida narkotikapolitiken.
Svenska Brukarföreningen ger sin bild av den nya öppenheten i svensk narkotikadebatt.
Detta kommer att bli en intressant kväll om den havererade svenska narkotikapolitiken – och om hur drogdebatten kan föras i framtiden.
Plats: Källaren till restaurang Samborombon, Stora Nygatan 28, Gamla
Stan Stockholm.
Tid: Torsdag den 24 april kl 19.
Bar och viss förtäring finns i möteslokalen. Vill du äta något under mer ordnade former går det alltid bra att göra det på själva restaurangen i gatuplanet någon timma innan eller efter mötet. Det finns även prisvärt käk på flera restauranger i närheten.
Efter talarkvällen blir det barhäng i Gamla Stan.
Ingen anmälan är nödvändig. Alla är välkomna!
Varmt välkommen!
Virtuell skatt
Den som tjänar pengar genom att växla in virtuell valuta i exempelvis Second Life är skyldig att betala moms, infomerar Skatteverket. På grund av anonymiteten har dock myndigheten ingen aning om hur detta ska kunna kontrolleras. Kanske borde Skatteverket helt enkelt öppna ett kontor i Second Life och hoppas på det bästa?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)