Leka doktor

Panik! Folket rasar! SVT-programmet Fråga doktorn har visat nakna bröst i TV!

Det kan ju förefalla ganska naturligt att en kroppsdel, även ett kvinnobröst, dyker upp i ett program som handlar om sjukdomar. Men inte i det nya Sverige. Där är nakna kvinnor bara acceptabla under vissa politiskt förutbestämda sammanhang. Allt annat är sexism.

Det är inte alltid lätt att veta var gränsen går. Pussy Riot som visar brösten i en ryskortodox kyrka är bra. Nakna kvinnobröst i en film är däremot objektifierande.

Jag måste säga att jag inte får ihop logiken. Å ena sidan är det förfärligt att kvinnor inte får bada topless på alla kommunala badhus. Kvinnor är upprörda över att Facebook plockar bort bilder med nakna kvinnobröst men tillåter manliga (go figure).

Å andra sidan är det alltså alldeles oerhört upprörande att det i ett mysprogram tidigt på kvällen, till vilket människor skickar in frågor om kropp och hälsa, i några ögonblick visas en datoranimerad bild av en naken kvinna.

En anmälare menar att SVT har "ett ansvar" att "visa en kropp som ser ut som en kropp". Jag tittar på bilden igen. Är detta inte en kvinnokropp? Jag förstår inte kritiken. Jag har sett många nakna kvinnokroppar som ser ut ungefär som denna bild. Alla ser faktiskt inte ut som Kakan Hermansson.

Vissa människor, inte minst vänsterfeminister, har alldeles för mycket tid över till att anmärka på allt i sin omgivning. Tyvärr blir de även lyssnade på i alldeles för stor utsträckning.

Skärp er. Skaffa er en vettig sysselsättning på fritiden. Börja sy. Hoppa hopprep. Kasta lasso. Vad som helst. Gör något annat än att anmärka på en datoranimerad kvinnokropp i Fråga doktorn. 

Ungdomarna, porren och censuren

Storbritanniens politiker har länge haft en avog inställning till pornografi och försökt reglera och begränsa dess spridning på olika sätt. Internet har gjort det svårare. Under David Camerons tid som premiärminister har dock regeringen trappat upp kampen mot porren. Verktygen? Censur och blockering.

Det senaste påhittet var att reglera vilken sorts pornografi som får produceras på brittisk mark. Förbudet omfattar fult språk, smisk, skildringar av sex utan samtycke (våldtäktsfantasier), watersports (urin), fisting, penetration med vissa objekt och, märkligt nog, kvinnlig ejakulation. Cameron vill förhindra spridningen av "extrem" porr, och det avgörs naturligtvis inte av porrkonsumenterna själva utan av en samling politiker vars sexliv kokat torrt. Syftet är att "skydda" barnen, förstås.

NSPCC, typ den brittiska varianten av Bris, har låtit sin egen ChildLine göra en undersökning som visar att var tionde 12- och 13-åring har gjort eller deltagit i en sexuellt explicit film (gissningsvis handlar det i princip uteslutande om sexchattar och mobilfilmer). Detta används nu som argument för att tillgången måste begränsas. Enligt ChildLine, som har skapat kampanjen Fight Against Porn Zombies (FAPZ, *fniss*), ramlar många unga över porr på nätet utan att de aktivt söker efter den (vilket jag har liiite svårt att tro).

Därför kommer nu nästa steg. Porrsajter utan ålderskontroller ska blockeras. När du går in på en porrsajt får du normalt verifiera att du är över 18. Men det kan vem som helst göra, även barn. Därför tror sig Camerons regering vara klipska genom att täppa till detta hål (ursäkta uttrycket).

Problemet är som vanligt att de inte har tänkt hela vägen. Att reglera porr på det sätt som beskrivits ovan är inget annat än dödfött. Att kräva åldersregistrering är både naivt och integritetskränkande. Själva grejen med att porrsurfa är att man gör det privat och inte lämnar ut sig till andra.

Folk, unga som gamla, gillar sex. Jag tror inte att dagens tonåringar är mer nyfikna och kåta än vad min generation var i den åldern. Det som har förändrats är tillgängligheten på naket material. Unga har i dag helt andra möjligheter att komma åt porr än vad vi hade. Då är det naturligt att fler också exponeras för porr och inspireras av den i tidigare år.

Självfallet påverkas unga av porr precis som alla vi andra. Men censur är både en naiv och idiotisk väg att gå. Blockeringar är nämligen enkla att kringgå, vilket det svenska barnporrfiltret är ett exempel på. Och hur tror politikerna att ungdomar skulle bli mindre nyfikna om porrsajterna plötsligt blockerades?

Jag tror att politiker och barnorganisationer tenderar att kraftigt överdriva den skadeverkan som porr har på barn. Om de inte gillar det de ser, kommer de inte fortsätta titta. Om de tvärtom gillar det, ja, vad är då problemet? Föräldrar kan med fördel prata med sina barn om sådant de hittar online. Det är trots allt förälderns, inte lagstiftarens, ansvar.

Konservativa har alltid ogillat en fri sexualitet. I dag går svenska radikalfeminister i armkrok med konservativa krafter i kampen mot porren. Hos Feministiskt initiativ finns förslag på totalt förbud mot all pornografi som inte är "feministisk".

Jag hoppas att Storbritannien, där alla spärrar tycks ha släppt, inte kommer ses som ett föredöme. Det räcker gott och väl med den nypuritana vår som redan blommar i Sverige.

Tidigare bloggat:
Britterna och porren

Läs även:
HAX

Britterna och porren

Storbritannien går i fel riktning på alla möjliga områden. Landet är på väg att förvandlas till en komplett övervakningsstat, och då inte bara på nätet, men den kristmoralistiska kampen mot porren måste nog ändå anses vara den märkligaste utvecklingen. David Cameron har förklarat krig mot osedligheten.

De så kallade Audiovisual Media Services Regulations 2014 reglerar nämligen vilken sorts pornografi som får produceras på brittisk mark. Nu har visserligen viss porr alltid varit förbjuden, men här går den brittiska regeringen betydligt längre än andra.

Listan över porr som nu förbjuds gäller även video-on-demand-tjänster och är lång. Den innefattar bland annat fult språk, smisk, skildringar av sex utan samtycke (s.k. våldtäktsporr), watersports (urin), fisting (som felaktigt beskrivs som farligt), penetration med vissa objekt och strypsex men också kvinnlig ejakulation. Det sistnämnda är förstås särskilt underligt eftersom det enbart handlar skildringar av kvinnlig njutning. Att förbjuda något sådant i film är högst anmärkningsvärt. Eller ska vi säga obegripligt.

Det förmenta syftet är att skydda barn och ungdomar från att "ta skada" av pornografiskt material. Förutom att detta endast är en skenmanöver, är det också feltänkt i sak. Unga, vissa långt under 18, utför i dag sexuella handlingar inför varandra via webbkameror. Att tro att de skulle få några slags permanenta skador av odefinierat slag av att se nakna människor ha sex är trams.

Inget av detta kommer få vare sig ungdomar eller vuxna att sluta intressera sig för sex eller porr. Det är dessutom fortfarande möjligt att se porr producerad i andra länder. Lyckligtvis finns något som heter internet.

Stegen som den brittiska regeringen har tagit är dock oroväckande, och Camerons eget lilla korståg kan bara ha börjat. Vi bör hålla ögonen öppna för framtida blockeringar och filtreringar av osedligt material på nätet. Storbritannien är på väg att göra en rad odemokratiska länder sällskap.

Tidigare bloggat:
Brittiskt korståg mot internetporren

Klädkoden framför allt?

Föreställ dig ditt livs viktigaste dag. Anställningsintervjun till drömjobbet. Presentationen inför enhets- och avdelningscheferna. Första mötet med svärföräldrarna. Och se dig själv i en väldigt udda tröja.

Nej, det är inte helt bekvämt. Men Matt Taylor fruktade icke. Dagen till ära när den historiska landningen på kometen skulle livesändas var han iklädd tröja med ett väldigt speciellt tryck: lättklädda damer med vapen och bondageprylar. Givetvis var skandalen omedelbart ett faktum.

Taylor blev kallad sexist. Han pudlade. Förstås. Taylor grät till och med lite grand när han medgav att han begått "ett stort misstag" och inte avsett att kränka någon.

Klädvalet var minst sagt udda, men jag trodde att feminister och de politiskt korrekta stod upp för allas rätt att klä sig hur de vill. Så är uppenbarligen inte fallet. Det förefaller vara så att den rätten bara gäller kvinnor och religiösa minoriteter.

Vi blev alltså lite bättre informerade om somligas dubbelmoral tack vare Matt Taylor.

Döm mig inte efter min klädsel.

Så går det när man filtrerar internet

Den brittiska regeringens åtgärder mot misshagligt material på internet har kommit att kallas för "porrfilter". Men i trålen fastnar betydligt mer än så. Möjligheter finns att blockera allt från dejtingsajter, alkohol- och tobaksreklam till spelsajter, sociala nätverk och fildelningssajte. Men även sidor om självmord, vapen och våld berörs om användaren önskar det.

De som testat operatören TalkTalks tjänst har märkt att även om användaren vill blockera pornografi (förmodligen för att man ska tänka på barnen), berörs även långt fler sidor. Som sex- och relationssajter som ungdomar kan vända sig till med frågor. Som stödföreningar för personer utsatta för sexuellt våld. Att regeringens egen hemsida också blockeras får ses som ett mindre problem i sammanhanget.

Ingen borde vara förvånad. Exakt samma sak hände när svenska operatörer i samarbete med polisen började blockera sidor med barnpornografiskt innehåll. Med på listan över sidor som skulle blockeras fanns en mängd som inte hade ett dugg med barnporr att göra, däribland sajter om bonsaiträd.

Detta illustrerar det klumpiga och idiotiska i ett dylikt filter. Det kan aldrig fungera fläckfritt, helt enkelt eftersom vår värld inte är svart eller vit. Åtgärden visar också hur enahanda politiker tänker. De tror att ett upplevt problem kan försvinna med ett enkelt knapptryck.

Internet ska vara fritt. Människor måste bara lära sig att hantera det material som finns där, precis som de måste hantera allt som möter dem i livet i övrigt.

Om föräldrar är rädda för att deras barn ska se obehagligt material på nätet, är mitt råd att de pratar med sina barn om detta. Det måste ändå ses som en naturlig uppgift för en förälder. Eller är det månne bekvämare att lita till att staten sorterar bort sådant som barnen inte bör se?

Tidigare bloggat:
Nu handlar det om internets vara eller icke vara

Feministen som gjorde en tavla

Vice talman Susanne Eberstein har låtit plocka ned en tavla av konstnären G E Schröder föreställande en barbröstad kvinna. Den hade hängt sedan 1983 i riksdagens gästmatsal.

Orsaken till tilltaget? Enligt en "anonym talman" måste man tänka på de utländska gäster som dinerar i matsalen, framför allt de från muslimska länder. Att ha denna 1700-talstavla hängande på väggen har nämligen varit "lite känsligt".

Det är fullständigt obegripligt att utländska gäster ska kunna påverka vilka tavlor som hänger i en matsal i den svenska riksdagen. Har svenska politiker synpunkter på vilka motiv som andra stater har på sin konst i de nationella parlamenten?

För Eberstein är detta snarare en feministisk fråga. "Det är tråkigt med en barbröstad kvinna när jag sitter på offentliga middagar med utländska gäster", förklarar hon. På vilket sätt detta är tråkigt, eller kanske rent av kvinnoförnedrande (som feministerna brukar hävda), förblir oklart.

Själv är jag bara så urbota genomtrött på denna nymoralism att jag resignerat konstaterar att ja, det finns fanimej folk till allt.

Till Susanne Eberstein och

alla tänkbara utländska gäster.

När staten själv får välja

Ullgrens rädsla för naket

Malin Ullgren är upprörd. Har en våldtäktsman blivit frikänd nu igen? Tycker hon att det är bedrövligt att staten övervakar all vår elektroniska kommunikation? Eller är det kanske förtrycket mot kvinnor i Afghanistan som får henne att rasa?

Nej, det är tre nakna flickor på en skylt utanför Moodgallerian i Stockholm. Upphovsman till bilden är den brittiske fotografen David Hamilton. Ullgren ondgör sig över placeringen (hon hänger tydligen mycket utanför Moodgallerian) men också över bilden som sådan. Hon tycker att tilltaget är "så sunkigt" att hon väljer att kalla det "flickporr".

Man kan förstås ha åsikter om reklamens placering (även om jag aldrig kommer förstå somligas upprördhet över lite naket) och tycka att det är både det ena och det andra. Men porr...? Pornografi är "skriven eller bildmässig framställning vars huvudsakliga syfte är att verka sexuellt upphetsande" (Norstedts ordbok).

Begreppet kan även användas i andra sammanhang för att antyda något skamlöst eller allvarligt (ex. socialpornografi), men det är inte vad Malin Ullgren menar här. Hon verkar på fullt allvar tycka att en bild på tre (nästan) nakna flickor är pornografi. Hon har förstås fel, ty skulle det vara fråga om pornografi skulle skylten aldrig placerats i centrala Stockholm då den varit att klassa som barnpornografi. Konstnären själv skulle få påhälsning av polisen.

Att Malin Ullgren väljer att se en bild på tre nakna flickor som pornografi, således något som ska verka sexuellt upphetsande, får stå för henne. I väntan på att någon ska göra en pudel och plocka bort skylten i fråga (om den inte hinner bli nedsprejad eller vandaliserad innan dess), tillåter jag mig att sucka lite över den mänskliga inskränktheten och rädslan för att se människan som hon faktiskt är. Fortfarande år 2013.

Rena porren, enligt vissa.

Nu handlar det om internets vara eller icke vara

Var det någon som trodde att David Camerons porrfilter endast skulle stoppa porr? 

Enligt Torrentfreak har Open Rights Group pratat med flera av de internetoperatörer som ska upprätthålla den brittiska regeringens kontroll över misshagligt material på nätet. Det som framkommit ur dessa samtal är inte särskilt upplyftande.

Redan vid årsskiftet kan internet i Storbritannien ha blivit värre än det är i Kina. Cameron har talat sig varm för mjukvaran HomeSafe som internetoperatören TalkTalk använder. Bilden nedan visar vilka slags sidor den kan blockera i defaultläge.

Det är alltså inte bara frågan om porr utan även dejtingsajter, sidor som på något sätt gör reklam för alkohol, tobak och droger, spelsajter, sociala nätverk, fildelningssajter och sådana sidor som handlar om självmord, vapen och våld. Värt att komma ihåg är att det filter Cameron förespråkat ska vara satt i defaultläge, vilket betyder att man som användare aktivt måste låsa upp blockeringen om man vill ha åtkomst till materialet.

Så ser alltså mjukvaran som David Cameron rekommenderat ut. För att ytterligare höja varningsflaggorna i skyn har det blivit känt att HomeSafe drivs av kinesiska Huawei.

Ingen kan veta när en lista på sidor som enligt politiker måste blockeras för att "skydda barnen" utökas och vilket slags material som då är aktuellt att filtrera bort från allmänhetens ögon. Vad är exempelvis "extrem porr" för en brittisk minister om fem år? Men vi kan vara tämligen säkra på att ett dylikt filter kommer att expandera.

Varför och hur berör då detta oss i Sverige? Jo, dåraktiga förslag från andra länder riskerar alltid att omfamnas och hamna på dagordningen även här hemma. Det värsta med Camerons korståg mot pornografi (och tydligen även våld, fildelning, spel och sociala nätverk) är att det riskerar att normalisera extrema ingrepp i informations- och yttrandefriheten och på sikt skapa en acceptans för detta. Ett land som inför ett dylikt kontrollsystem kan aldrig kritisera diktaturer för inskränkningar i yttrandefriheten.

En liknande internetpolitik i Sverige är inte otänkbar. Svenska Spel vill blockera utländska spelsajter. Systembolaget vill bekämpa handel med alkohol som inte sker i deras försorg. Nykterhetsorganisationer vill helst förbjuda all alkoholreklam. Såväl vänsterpolitiker som konservativa vill bekämpa porren, gärna med regleringar och förbud. Ecpat kan tänka sig att gå hur långt som helst för att stävja det de uppfattar som exploatering och sexualisering av barn. Blockering av sajter är det mest effektiva sättet.

I grunden är detta en fråga om internets vara eller icke vara. Och HomeSafe är symbolen för Fienden. Om mjukvaran blir standard i framtidens internet betyder det att allt vi egentligen kommer kunna göra är att skicka mejl (som övervakas av staten) och läsa nyheter. Då upphör betydelsen av att alls ha ett internet och dess potential släcks fullständigt.

Kanske är det just detta politikerna vill. Hellre inget internet än ett de inte kan kontrollera.

Tidigare bloggat:
Brittiskt korståg mot internetporren

Om barn som måste få vara barn

Låt barn vara barn! Hur många gånger har vi inte hört det? Oftast utropas det triumfatoriskt efter någon upplevd skandal. Föräldern knyter handen i fickan och sträcker den andra i luften och skriker: Barn måste få vara barn! Någon emot?

Barn som leker vuxna är inte vare sig utnyttjade eller fråntagna rätten att vara barn. Vem ville inte leka vuxen som barn? Att slåss med plastvapen och bygga kojor är också ett sätt att härma de vuxna. Precis som att sminka sig.

Expressen berättar om ett uppror mot att flickor på åtta nio år vill bära bh och sminka sig. Det är i sanning ett märkligt uppror. Ty vilka är det som köper dessa bh:ar och bikinitoppar? Knappast barnen själva. Och KappAhl tvingar ingen att köpa dem heller. Ansvaret är föräldrarnas. Alltså just de som nu gör "uppror". (Expressen har naturligtvis pratat med en barnpsykolog också, för att signalera bh:ns potentiella skadeverkan på barnen).

Att påstå att butikerna marknadsför produkterna för barnen och att det kan vara "svårt att motarbeta" är nonsens. Det enda förnuftiga föräldrar behöver göra är att inte köpa dem. Om en produkt säljer för dåligt kommer den att plockas bort ur sortimentet. Folk glömmer ständigt bort vilken makt de har i sina plånböcker.

Avslutningsvis: prata med din dotter om det nu är så att hon vill sminka sig och ha en bikinitopp och du inte tycker att det är en bra idé. Och framför allt: spänn av.

Bilshow i Kina - och barn är barn där också.

Det går runt och runt

I Almedalen anordnade ROKS ett seminarium om sexköpslagen. För säkerhets skull fanns ingen liberal röst på plats.

Argumenten för förbudet att köpa sex upprepades. Polisen gillar lagen därför att den anser att den är ett bra verktyg i kampen mot människohandel (som för övrigt ryms inom annan lagstiftning). Sexarbetarna gillar den inte, men ROKS menar att lagen ändå underlättar för sexsäljarna att anmäla brott som begås mot dem av sexköpare (ett påstående jag ställer mig synnerligen skeptisk till).

Vi brukar också få höra att sexköpslagen har minskat prostitutionen och att den därmed har "fungerat". Problemet är det inte finns pålitlig forskning som kan säga exakt hur omfattningen av sexhandeln har påverkats av sexköpsförbudet. Nog har det forskats alltid, men det är oerhört svårt att mäta de som inte vill bli mätta. Och att gatusexsäljarna blivit färre betyder förstås inte automatiskt att den totala andelen sexarbetare har sjunkit. Det är kort sagt svårt att få en klar uppfattning om antalet sexsäljare.

ROKS retar sig på att många försöker lyfta fram "enskilda individers röster". Organisationen skulle föredra om frågan i stället handlade om sexköparna. Jag förstår att de helst inte vill prata om hur lagen påverkar sexarbetarna. Särskilt inte när det finns sexarbetare som betackar sig för att bli utmålade som viljelösa offer.

Så här fungerar det ofta i debatten. Åsikter och uppfattningar kastas runt och återanvänds som om inget har hänt. Det blir oärligt, men framför allt tröttsamt.

Detsamma gäller alkoholdebatten. Vi har inte börjat supa hejdlöst efter att fem av sex monopol tagits bort, införselreglerna liberaliserats och öppettiderna utökats. Alkoholskadorna har inte skjutit i höjden. Ändå fortsätter somliga att med en dåres envishet kräva fler och kraftigare regleringar, bland annat av alkoholreklamen, i folkhälsans namn. Som om forntida propaganda inte redan har vederlagts.

Allt detta torde landa i en enda rimlig slutsats, nämligen att det är futilt att försöka reglera och minska efterfrågan på något så basalt som sex och berusning. Det är lite som att försöka klämma ihop en ballong. Du lyckas trycka ihop den på en sida men den växer lika snabbt på den andra. Det är vad som sker när politiker med signal- och morallagar vill lära befolkningen veta hut.

Men det alla förbudsivrare framför allt missar är att frihet har ett egenvärde. Att få bestämma över sin kropp, att få ha sex med vem man vill, att få ta sig ett glas vin med goda vänner trots att man är småbarnsförälder, att kunna handla det där vinet som en vuxen människa och inte bli misstänkliggjord varje gång.

Tiden går och världen utvecklas. Men Sverige tycks förbli ett efterblivet och inskränkt land i vissa frågor. 

Dåtida sexualsyn ställer frågor om vår samtid

Vi är alla i någon mån barn av vår tid. Tidsanda och kulturella företeelser spelar roll för vårt sätt att uppfatta och tolka vår omgivning. Även om vissa saker förblir konstanta - exempelvis vuxnas upprördhet över "dagens ungdom" - sker förändringar över tid i attityder och förhållningssätt.

Vårt förhållande till sex är ett sådant område. Det är ingen hemlighet att Sverige på många sätt var mer sexliberalt på 1970-talet (även om bilden av Sverige som syndens och den sexuella frihetens rike en gång i tiden är falsk). Sedan dess har vi stegvis vandrat i mer sexualmoralistisk riktning - intressant nog samtidigt som vi lever alltmer utsvävande sexualliv med fler partners och större äventyrlighet i sänghalmen.

När Annina Rabe läser ett nummer av Hemmets Journal från 1970-talet och finner en "aningslös" text om muriafolket i Indien, enligt texten "världens lyckligaste folk" där barn "älskar fritt", upprörs hon över att en sådan text alls kunnat publiceras. Artikeln borde först och främst betraktas som ett intressant tidsdokument, men den ställer även frågor om vår syn på sex i dag. Varför har naket blivit skadligt? Varför är det ett tecken på utveckling att nakna barn i annonser numera är helt otänkbara? Har vi då inte själva sexualiserat barnet och därmed gått pedofilens ärenden?

Med jämna mellanrum blossar det upp en debatt om sexualiseringen av barn medelst barnkläder. Småbarnsföräldrar klagar över att det går att köpa bikinis till treåringar (men reflekterar tydligen inte över att det är helt frivilligt att köpa). Ja, även vuxen underklädesreklam kritiseras (ibland för att modellerna är för bruna).

Men denna hysteri är inte global. I Kina syns ibland bikinibarnmodeller på bilmässor. Svenska Dagbladet konkluderade att i Kina vet minsann "smaklösheten inga gränser" (slutsats: svensk moral är bättre än kinesisk). Jag vågar dock hävda att av antalet besökare på mässan var majoriteten knappast pedofiler. Jag vill också påstå att kinesiska föräldrar inte sexualiserar sina barn, de strikta könsrollerna till trots. Medan svenskar ser det som "smaklöst" och ett brott mot devisen att "barn ska få vara barn", betraktar en kinesisk publik barnmodellerna som söta. Inte sexualiserade.

Det finns en tendens att ta för givet att våra perspektiv och förhållningssätt 2013 nödvändigtvis är bättre än de vi hade 1973 eller 1983. Som om alla ställningstaganden vi gör över tid ständigt förändrar samhället till det bättre. Det räcker att titta på lagar som sexköps- och kopplerilagarna, FRA och datalagringsdirektivet för att inse att så inte nödvändigtvis behöver vara fallet. Vi har lyckats stifta massor av signalskapande skitlagar de senaste 30 åren.

Det som händer är att vi vänjer oss och formas av det samhälle i vilket vi lever och verkar. Därför är många fullkomligt övertygade om att svensk moral är bäst i världen. Alla andra har bara inte kommit lika långt som vi.

När vi tittar både bakåt och utåt måste vi emellertid alltid ställa oss frågan om våra perspektiv i dag nödvändigtvis alltid är de bästa. Det är i alla fall nyttigt att veta att de inte är de enda.

Bilmässa i Kina.

Island gör diktaturerna sällskap

Island är på väg att som första västliga demokrati förbjuda pornografi på internet.

Porr är redan förbjuden, likaså distributionen av den. Med ett förbud mot internetpornografi sällar sig Island till den muslimska världen och delar av Asien (där den kinesiska censuren kanske är det mest kända exemplet). Det är verkligen ynkligt att se.

Argumentationen är välbekant. Syftet med förbudet är att skydda barn och kvinnor från "skadliga effekter" av pornografin. Islands inrikesminister Ögmundur Jónasson hävdar att regeringen diskuterar att förbud mot "våldspornografi" (men menar tydligen all pornografi) som "vi alla är överens om har skadliga effekter på unga människor". Ministern menar också, felaktigt, att det finns kausalitet mellan porr och våldsbrott.

Island har inga religiösa skäl till sin avoga inställning till pornografi. Argumentationen vilar snarare på radikalfeministisk grund. Genom ett totalt porrförbud blir Island den ledande radikalfeministiska staten i världen (sexköp är förstås redan förbjudet).

Vi kan lita på att landet kommer att användas som måttstock när svenska radikalfeminister återupptar kampen mot porren även i Sverige. Deras chanser att få igenom ett liknande förbud här synes emellertid mycket små, åtminstone under överskådlig tid. Svensk uttrycks- och informationsfrihet står sig tämligen stark. Men i ett Sverige som blivit alltmer sexualmoralistiskt, och där politikerna redan kommit långt i sin strävan att övervaka och inskränka friheten på internet, kan vi inte utesluta någonting.

I praktiken betyder förstås förbudet ingenting. Denna bloggpost skrivs från Kina, som både blockerar porr och den blogg du nu läser. Med en billig betaltjänst kommer man runt problematiken. Islands förbudspolitik sänder därmed det som politiker älskar att kalla för "en signal om vad som är OK och inte".

För den som vill se porr även i fortsättningen är förbudet högst irrelevant.

Nymoralistiska banker

Svenska banker och betaltjänster spärrar och svartlistar företag som säljer erotik eller annat "olämpligt material". De använder sig alltså av en moralisk kompass när de väljer vilka företag de vill samarbeta med och inte.

Visst kan det hävdas att privata företag måste få samarbeta med vilka de vill. Men när giganter som Swedbank, Handelsbanken, VISA och MasterCard samtliga går på en nymoralistisk linje och svartlistar allt ifrån skräckfilmsbutiker till affärer som saluför sexleksaker blir problemet uppenbart. Och vi kunder har all rätt att reagera.

Sedan tidigare arbetar politiker och lobbygrupper för att förmå betalningstjänster att aktivit motarbeta transfereringar som kan kopplas till barnpornografi. Men steget därifrån till vuxenerotik eller skräckfilmer - helt lagligt material - är sannerligen milslångt.

"Vissa saker är inte olagliga, men ändå stötande för den stora allmänheten, och därför ska man inte hålla på med dem", säger chefen för Swedbanks kortbetalningslösningar, Jan-Olof Brunila. Det vore intressant att veta hur de kom fram till denna policy. Det förefaller osannolikt att allmänheten upprörts över att det går att köpa skräckfilmer på nätet, kontaktat sin bank och bett dem sluta erbjuda sin betaltjänst. Detta måste ha kommit inifrån.

Alltsammans känns oenkligen rätt mycket 70- och 80-tal, då videovåldsdebatten pågick som häftigast. År 2012 borde vi ha kommit lite längre. Och nog känns det märkligt att företag som saluför erotisk litteratur hamnar på svarta listan när den erotiska romanen Femtio nyanser av honom samtidigt toppar försäljningen på nätbokhandeln Adlibris (och en massa andra boklådor).

Lägger vi an ett framtidsperspektiv blir det lite skrämmande. Det krävs inte alltför mycket fantasi för att tänka sig att både banker och betaltjänster som PlusGirot och Bankgirot kan tänkas ta avstånd från exempelvis drogliberalism och sexliberalism genom att vägra organisationer, partier och föreningar som står för dessa värden tillträde till ett konto.

Konsekvensen blir i praktiken åsiktscensur för vissa grupper som inte står för de "rätta" värderingarna. I takt med att våra liv alltmer knyts till ett fåtal storföretag ökar deras makt över våra vardagsliv. Facebook är noga med att reglera vad vi publicerar och drar sig inte för att stänga av människor som bryter mot användarreglerna.

Om även bankerna i framtiden avser att leka åsiktspoliser får vi ett synnerligen obehagligt samhälle.

Läs även:
HAX

Supermoralisten Mitt

"We gotta clean up the water that our kids are swimming in. And by that I mean the pornography, the drug culture, the violence, the sex, the perversion that bombards them day in and day out. And so I want to make sure we enforce our obscenity laws. I want to make sure that retailers don't sell adult videogames to kids. And I want to make sure that every new computer sold in this country after I'm president has installed on it a filter to block all pornography and that parents can click that filter and make sure their kids don't see that kind of stuff coming in on their computer..." (applåder)

Mitt Romney omfamnas av en hel del borgerliga i Sverige. Tydligen mest för att han vill sänka skatterna.

För mig är det obegripligt hur liberaler kan hamna så fel. Hans utspel från 2007, i vilket han bland annat föreslår ett förinstallerat filter som blockerar pornografi i alla datorer, är ett tydligt exempel på vad för slags politiker Romney är: klassiskt moralkonservativ. (Förslaget är dessutom väldigt märkligt etersom alla datorer har "parental control"). Svenska liberaler borde rynka på näsan.

Barack Obama har varit en besvikelse för många. Han har inte lyckats vända USA:s krisande ekonomi, men vi ska minnas att Obama övertog två krig, ett gigantiskt underskott och fick börja regera mitt i en finanskris. Han har svikit flera viktiga och symboliska löften (som stängningen av Guantánamo), vilket givetvis tär på förtroende för honom. Men sett till alternativet är ändå Obama den minst farlige.

Fåntratten Tomas Rudin

Det är få saker som upprör den kristna och muslimska världen så mycket som nakna bröst. Enligt muslimska traditioner ska kvinnan täcka kroppen, helst ska hon inte synas alls, och i den kristna traditionen är det egentligen inte mycket bättre. Naket har blivit något fult.

Sossen Tomas Rudin, som är så hipp att han till och med har sin egen tag, tycker att underklädesreklam kränker medborgarna. Det är starka ord. Exakt vad som så kränkande framgår inte riktigt.

Jag ska erkänna det utan omsvep: jag gillar att titta på vackra kroppar. Jag kan till och med fascineras av en manlig kropp trots att jag är helt och hållet heterosexuell. Jag vågar påstå att du är likadan. Det gäller de flesta av oss. Att heterosexuella mäns blick dras till stora bröst är ingen nyhet. Men jag kan även tillsammans med min sambo titta på dem och vi kan fnissa gemensamt. Tänk den som hade sådana! Eller, för all del, en vältränad manskropp.

Betyder det att vi objektifierar kvinnors och mäns kroppar? Nej. Det betyder att vi är intresserade av varandra och gillar att titta på varandra. Att detta utnyttjas i reklamen är inte så anmärkningsvärt. Vi tittar hellre på vackra människor än fula, hellre unga än gamla.

Hur i hela friden kan ett par tuttar, en sexig rumpa eller en muskulös manskropp vara kränkande? Att Tomas Rudin inte gillar bröst är tråkigt. Lyckligtvis är de flesta av oss av en annan uppfattning.

Till Tomas Rudin!

Sexmoralism - igen

De dyker upp titt som tätt nu, åtalen om våldtäkt mot barn trots att det rör sig om frivilliga samlag mellan sexuellt mogna individer. Det senaste fallet rör en 27-årig man och en 13-årig tjej som enligt bådas uppgifter haft sex frivilligt. Nu står mannen åtalad och riskerar flera års fängelse om han döms.

En försvårande omständighet är säkerligen mannens ålder. Men vi har även sett hur män i övre tonåren åtalats för våldtäkt mot barn medan kvinnor som haft sex med pojkar under 15 klarat sig med motiveringen att samlaget skett under frivilliga former. Det tycks således finnas en könsdimension i hur domstolarnas bedömning av om det har skett ett övergrepp eller ej. En genomgång av alla liknande fall de senaste tio åren hade varit intressant att se.

En sak är i alla fall säker: det måste bli ett slut på den eskalerande sexmoralismen i det här landet.

Ligga med Måns

Ett av Sveriges mest menlösa och ointressanta program, det folkkära Allsång på Skansen, har bytt programledare och blivit "vågat". Under Måns Zelmerlöws ledning sjöng publiken nämligen med i Eric Amarillos refräng "Vill du ligga med mig då?". Och så blev det rubriker. 12-åringar som står och sjunger sådana... sådana... saker!

Det är inte det minsta förvånande. Så fort sexualiteten ges lite replängd, så fort det gläntas på täcket, är de konservativa moralisterna framme och hugger. Ofta gör de gemensam sak med radikalfeministerna i bekämpandet av den fria sexualiteten. I det här fallet gör dock enstaka moralisttanter egna utspel mot omoralen i musiken. Att de bara orkar.

Skadas då barnen av att Veronica Maggio sjunger "jag kommer" på allsångsscenen? Samma barn som sedan kommer hem, tittar på brutala mord i CSI och slaktar skurkar i allehanda actionspel? Förutom att vissa föräldrar kan tycka att det är lite pinsamt, tror jag inte att vi kan räkna med några bestående men av uttalandet av dessa strofer - ej heller av CSI eller TV-spel, för den delen. Kristdemokraten Charlotta Levay går dock till attack:

"Sexualiteten har blivit någonting banalt, ett njutningsmedel bland många andra. Ja, för många upplevs sex till och med som en plikt, någonting det gäller att ägna sig åt tillräckligt regelbundet och skickligt för att vara en lyckad person."

När den fria sexualiteten kritiseras är det vanligaste argumentet att den inte är fin nog. Engångsligg är inte fina nog. Sex med flera partners samtidigt är inte fint nog. Porr är inte fint nog. Det är mycket som inte är fint nog för de som vill att just deras sexualmoral ska gälla för alla andra.

Nog för att kvällstidningar och livsstilsmagasin är fulla av tips på hur man får den perfekta "superorgasmen", men jag tror att Levay är ganska ensam om att uppleva det som negativt att kunna älska utan att nödvändigtvis alstra barn, att kunna ha sex enbart för njutningens skull. Ibland kan jag inte låta bli att undra att om nu någon sorts gud egentligen bara vill att vi ska ha samlag för att föra släktet vidare, varför gjorde han sex så fantastiskt skönt och roligt? Om det nu finns någon gudomlig plan måste den snarare vara att vi ska njuta tillsammans.

I den inskränkta kristdemokratiska världen är sexuell frigjordhet att betrakta som något ytligt och negativt. Nu är visserligen Levay långt ifrån ensam om att hysa sådana här åsikter. Läs insändarsidorna i bland annat Aftonbladet och det är uppenbart att mången torrkofta har upprörts av nya "vågade" Allsång på Skansen. Alla som rynkar på näsan är nog inte kristdemokrater. Inskränktheten finns där hos både lagstiftare och vanliga väljare. Därför slutar hotell att erbjuda porrkanaler. Därför är det förbjudet med massage av könsorganet mot betalning. Därför är Sverige ett torrt land i behov av både saliv och glidmedel för att mjukna upp.

Att vända blad - igen

Kungen gjorde inte direkt något övertygande framträdande inför TT i går när han förnekade att han varit på så kallade porrklubbar. Eller förnekade och förnekade... Han sade faktiskt inte bestämt nej. Han trodde sig bara inte minnas att något sådant inträffat. Och om det inte har inträffat är det förstås märkligt om kungens gode vän försöker förhöra sig om att få tillgång till bilder på det som inte ska ha inträffat.

Nåväl. Kanske var han bara tagen på sängen och obekväm i situationen. Det sägs ju att det inte alls behöver vara ett tecken på skuld när personer slingrar sig, säger fel och är osammanhängande i ett förhör. När vi hävdar att kungens dementi kändes halvdan och att han framför kamerorna såg skyldig ut utgår vi från att monarken med kraft och verbal styrka skulle dementera uppgifterna. Nu har han inte den verbala förmågan, som bekant. Han har aldrig njutit av att stå i rampljuset. Han har egentligen alltid sett lite förtappad ut framför kamerorna.

Skulle det komma fram bevis för att kungen haft kontakter med kriminella och/eller varit på lättklädda fester och strippklubbar, förlorar han förstås sin trovärdighet helt och hållet. Frågan är om han överlever en sådan situation som statschef. Kontakter med kriminella är en sak. Men som republikan måste jag säga att det vore endast fånigt om kungen tvingades abdikera på grund av moralpanik kring något jäkla strippklubbsbesök. Monarkin kommer ju att finnas kvar i vilket fall. Det är däri problemet ligger, inte huruvida kungen tittat på lättklädda damer eller inte. Har inte kungar alltid gjort det?

Dagens fåntratt

Sverige ska få nya sedlar. Det dröjer visserligen några år men redan i dag offentliggjorde Riksbanken vilka storheter som får äran att pryda allt från 20-kronorssedel till tusenlapp. Det är en studie i politisk och kulturell korrekthet. Dag Hammarskjöld (politiskt korrekt), Birgit Nilsson (kulturellt korrekt), Ingmar Bergman (dito) och slutligen Greta Garbo, Evert Taube och Astrid Lindgren (i stället för Nobelpris?). Jag kan hålla med Herman Lindqvist om att det är en smula populistiskt. Framför allt tråkigt.

Som ett försenat första april-skämt tycker en knäppfeminist att det är en skandal att Taube får pryda 50-kronorssedeln eftersom han ju skrev sången "Flickan i Havanna". Ska vi legitimera sexturism, liksom?

Ibland vet idiotin inga som helst gränser...