Nymoralistiska banker

Svenska banker och betaltjänster spärrar och svartlistar företag som säljer erotik eller annat "olämpligt material". De använder sig alltså av en moralisk kompass när de väljer vilka företag de vill samarbeta med och inte.

Visst kan det hävdas att privata företag måste få samarbeta med vilka de vill. Men när giganter som Swedbank, Handelsbanken, VISA och MasterCard samtliga går på en nymoralistisk linje och svartlistar allt ifrån skräckfilmsbutiker till affärer som saluför sexleksaker blir problemet uppenbart. Och vi kunder har all rätt att reagera.

Sedan tidigare arbetar politiker och lobbygrupper för att förmå betalningstjänster att aktivit motarbeta transfereringar som kan kopplas till barnpornografi. Men steget därifrån till vuxenerotik eller skräckfilmer - helt lagligt material - är sannerligen milslångt.

"Vissa saker är inte olagliga, men ändå stötande för den stora allmänheten, och därför ska man inte hålla på med dem", säger chefen för Swedbanks kortbetalningslösningar, Jan-Olof Brunila. Det vore intressant att veta hur de kom fram till denna policy. Det förefaller osannolikt att allmänheten upprörts över att det går att köpa skräckfilmer på nätet, kontaktat sin bank och bett dem sluta erbjuda sin betaltjänst. Detta måste ha kommit inifrån.

Alltsammans känns oenkligen rätt mycket 70- och 80-tal, då videovåldsdebatten pågick som häftigast. År 2012 borde vi ha kommit lite längre. Och nog känns det märkligt att företag som saluför erotisk litteratur hamnar på svarta listan när den erotiska romanen Femtio nyanser av honom samtidigt toppar försäljningen på nätbokhandeln Adlibris (och en massa andra boklådor).

Lägger vi an ett framtidsperspektiv blir det lite skrämmande. Det krävs inte alltför mycket fantasi för att tänka sig att både banker och betaltjänster som PlusGirot och Bankgirot kan tänkas ta avstånd från exempelvis drogliberalism och sexliberalism genom att vägra organisationer, partier och föreningar som står för dessa värden tillträde till ett konto.

Konsekvensen blir i praktiken åsiktscensur för vissa grupper som inte står för de "rätta" värderingarna. I takt med att våra liv alltmer knyts till ett fåtal storföretag ökar deras makt över våra vardagsliv. Facebook är noga med att reglera vad vi publicerar och drar sig inte för att stänga av människor som bryter mot användarreglerna.

Om även bankerna i framtiden avser att leka åsiktspoliser får vi ett synnerligen obehagligt samhälle.

Läs även:
HAX

Kontantlös och hopplös

Att den digitala betalningen ska ersätta kontanterna har varit på tal länge. Våra kära sedlar och mynt har dock dröjt sig kvar.

I tider när USA vill ha våra bankuppgifter, företagen vill veta vad vi handlar för att kunna kunna rikta reklam till oss och Facebook kan sälja information om oss vidare, är det inte en helt tillfredsställande tanke att i framtiden inte kunna handla kontant. Frågan är egentligen större än så: hela vårt digitala liv riskerar att bli ett liv i skyltfönster. Allt vi gör kan skådas av andra, därför är det säkrast att vi inte bara avstår från att göra kriminella saker utan även undviker sådant som är pinsamt.

Bankerna har länge strävat efter att få bort kontanterna helt och hållet. För att slippa människor som vill betala sina fakturor i banken har de börjat ta ut hutlösa avgifter för varje betalning. Om du inte är kund i banken kan det kosta uppåt 150 kronor att betala en faktura.

Förutom att slippa kontanthanteringen tjänar bankerna dessutom väldigt bra på att vi betalar med kort. Kortinnehavare betalar en årsavgift, affärer betalar för varje transaktion och småbutiker ser därför inte gärna att vi betalar med kort vid småinköp.

Allt detta är ett led i en samhällsutveckling där medborgarna blir alltmer rättslösa och ställda utan valmöjlighet - men det är återkommande en diskussion som kräver en längre bloggpost än denna.

Skäl att vara skeptisk

Jag vill egentligen inte blogga mer om barnporr just nu, men DN Debatt-artikeln om att svenska banker ska samarbeta för att strypa transfereringar som har med barnporr att göra ger frågan lite utrymme ändå. Intressant nog väcker förslaget viss skepsis i bloggosfären. 

Frågan är dels hur allt ska lösas rent praktiskt, dels vilket svaret väntas blir från de som sysslar med verksamheten, både köpare och säljare. Det går naturligtvis att hitta vägar för att ge verksamheten ett neutralt skyltfönster och fortsätta överföringarna. Dessutom är risken uppenbar att oskyldiga drabbas. Vi har läst och hört om hur trubbigt polisens barnporrfilter är (där allt från laglig porr till sidor med bonsaiträd filtrerats)... 

"Finansiell koalition mot barnpornografi". Det låter skarpt, det låter radikalt. För att ge förslaget lite tyngd, tror man, refererar Mats Odell och Skandiabankens VD till EU-kommissionären för säkerhetsfrågor, Franco Frattini, som menar att det minsann finns 1 500 procent fler barnporrsidor i dag än för tio år sedan. Och då krävs det ju krafttag. Frattini har tidigare föreslagit ett förbud mot att söka efter ord som "bomb", "terrorism" och "folkmord" i sökmotorer, så hans trovärdighet i Internetfrågor är inte direkt skyhög...

Jag ställer mig också lite frågande till begreppet "industri" här. Det talas ofta om en "barnporrindustri" som omsätter miljarder varje år. Jag skulle väldigt gärna vilja veta hur man kan komma fram till sådana uppgifter. Det kan inte röra sig om annat än vilda gissningar. Syftet måste vara att ge allmänheten intrycket av att det är en storskalig verksamhet med löpande bandet-princip och hungriga köpare överallt.

Ecpat jublar, förstås. Det är en organisation med mycket låg trovärdighet och det är därför besvärligt att de får så stort utrymme i viktiga frågor. De struntar blankt i yttrande- och informationsfrihetsfrågor och bär samma skygglappar som Narkotikaföreningen mot narkotika och liknande extremistföreningar. 

På det stora hela liknar detta förslag mest ett populistiskt utspel. Förslaget konkretiseras inte och det förs ingen diskussion om eventuella risker med denna "finansiella koalition". Tills vidare finns det alltså anledning att vara skeptisk.