Dick Wase avsäger sig sin riksdagskandidatur för Piratpartiet. Detta efter att det blivit känt att han är sexliberal. Han gjorde misstaget att nämna orden "barn" och "sex" i samma mening utan att samtidigt skandera moralistiska slagord. Då är man ganska chanslös mot medierna. Dick har tidigare insett detta men trodde kanske att hans kandidatur i Piratpartiet inte skulle uppröra någon. Dick är en sann sexliberal som har kritiserat sexköpslagen (och den så kallade utvärderingen av lagen) skarpt och ifrågasatt moralismen bakom sexofobiska lagar. Givetvis var detta för bra för att inte snaskmedia skulle haka på.
I själva sakfrågan om barns sexualitet har Dick Wase helt rätt. Det är främst omgivningens moralpanik som skadar barnen. Inte nakenhet. Inte sexuell nyfikenhet. Inte ens med nödvändighet intergenerationellt sex. Nu förespråkar jag inte att vuxna ska kunna ha sex med barn hur som helst, men jag anser att vi bör avdramatisera sex och inte sätta fingret över munnen så fort saken kommer på tal och barn är närvarande. Barn är nyfikna. Förklara för dem i stället för att låta dem förstå att sex är något skamligt och fult. Låt dem själva utforska sina gränser. Detta handlar i grunden om värderingar och synen på föräldraskapet. En konkret politisk åtgärd vore dock att sänka den så kallade "byxmyndighetsåldern" från 15 till kanske 12 eller 13. Barn utvecklas tidigare i dag än när den ålderdomliga 15-årsgränsen sattes.
Tyvärr går utvecklingen i rakt motsatt riktning. I dag klassas nakenhet bland alla som är under 18 år som barnpornografi. Är det den pedofila läggningen man vill åt är det en smula underligt eftersom det då borde räcka med en 12-årsgräns. Pedofiler är intresserade av förpubertala barn, inte 17-åringar. Men så tänker inte lagstiftaren (som förmodligen inte ens är medveten om skillnaden mellan pedofili, hebefili och efebofili och knappast heller bryr sig). I takt med att synen på vilka som egentligen är barn och ej rent kroppsligt förändras, flyttas även gränsen för skam och skuld uppåt i åldrarna.
Hysterin kring barns sexualitet skapar onödiga tabun. Då får vi föräldrar som går i taket när deras sjuåriga dotter får en handskriven invit från en jämnårig pojke (som inget av barnen begriper), då får vi barnporrdomar mot personer som har serieteckningar hemma, då får vi poliser som stormar in och griper en mamma som tagit kort på när hon ammar sitt barn.
Det måste bli ett slut på detta. Det är inte personer som Dick Wase, som söker sans och balans i debatten, utan personer med nolltoleransideologi som vill tabubelägga vår sexualitet som är problemet.
fredag 20 augusti 2010
torsdag 19 augusti 2010
Ingen opposition
Med en månad kvar till valet klargör Centerpartiet att de släpper integritetsfrågorna. Ingen är nog särskilt förvånad, Centern har varit tyst i dessa frågor ända sedan riksdagen baxade igenom FRA-lagen. Endast enstaka centerpartister har fortsatt att lyfta dem och försökt påverka. Heder åt dem. Men kommer de att stanna kvar i partiet?
Jag tycker fortfarande att Centerpartiet på många sätt är det enda borgerliga partiet i många frågor. Därför är det synd att partiet inte orkar bråka i så fundamentalt viktiga frågor som integritetsfrågorna. Kanske ligger en valtaktisk kalkylering bakom detta beslut. Frågan om personlig integritet kommer inte att vinna något val åt Centerpartiet. Det inser nog även de mest ivriga FRA- och IPRED-motståndare. Men det betyder mycket för ett partis profil att ta ställning även i jobbiga frågor, att våga bråka. Maud Olofsson skickar nu signalen att partiet hukar sig för Reinfeldt (ni vet han som anser att alla tjänar på att debatten lägger sig).
Att som Maud Olofsson endast säga att partiet värnar integriteten och sedan inte leva upp till dessa ord i handling leder förstås ingenvart. Kortsiktigt och valtaktiskt är det säkert rätt. Frågan om personlig integritet finns inte med på väljarnas radar och antalet personer som byter parti och går över till Piratpartiet på grund av detta är försvinnande litet. Bloggbävningen 2008 var ingen folklig proteströrelse. Frågan samlade visserligen människor från alla politiska läger, men för den genomsnittlige väljaren var den förmodligen rätt obegriplig. Och oviktig. Så illa är det faktiskt. Men långsiktigt gör sig Centern ovän med just den liberala väljargrupp som de flirtar med i andra frågor. Det går faktiskt att vara vän av arbetsmarknadsavregleringar och vän av personlig integritet samtidigt.
I min värld hör även den sexuella integriteten till hela integritetspaketet. Men inget borgerligt parti vill som bekant garantera oss vuxna människor full sexuell integritet och frihet. Och, bör nämnas, inte heller Piratpartiet.
Jag tycker fortfarande att Centerpartiet på många sätt är det enda borgerliga partiet i många frågor. Därför är det synd att partiet inte orkar bråka i så fundamentalt viktiga frågor som integritetsfrågorna. Kanske ligger en valtaktisk kalkylering bakom detta beslut. Frågan om personlig integritet kommer inte att vinna något val åt Centerpartiet. Det inser nog även de mest ivriga FRA- och IPRED-motståndare. Men det betyder mycket för ett partis profil att ta ställning även i jobbiga frågor, att våga bråka. Maud Olofsson skickar nu signalen att partiet hukar sig för Reinfeldt (ni vet han som anser att alla tjänar på att debatten lägger sig).
Att som Maud Olofsson endast säga att partiet värnar integriteten och sedan inte leva upp till dessa ord i handling leder förstås ingenvart. Kortsiktigt och valtaktiskt är det säkert rätt. Frågan om personlig integritet finns inte med på väljarnas radar och antalet personer som byter parti och går över till Piratpartiet på grund av detta är försvinnande litet. Bloggbävningen 2008 var ingen folklig proteströrelse. Frågan samlade visserligen människor från alla politiska läger, men för den genomsnittlige väljaren var den förmodligen rätt obegriplig. Och oviktig. Så illa är det faktiskt. Men långsiktigt gör sig Centern ovän med just den liberala väljargrupp som de flirtar med i andra frågor. Det går faktiskt att vara vän av arbetsmarknadsavregleringar och vän av personlig integritet samtidigt.
I min värld hör även den sexuella integriteten till hela integritetspaketet. Men inget borgerligt parti vill som bekant garantera oss vuxna människor full sexuell integritet och frihet. Och, bör nämnas, inte heller Piratpartiet.
Landet fåntratt
Jag har svårt att förstå detta ständiga tabu kring sex. I USA, porrens hemland, får man inte säga fula ord i TV. Då piper det och helst ska även munnen blurras så att man inte ser vilket elakt ord som uttalas. Men hårdporr går bra. Allt på sin plats, resoneras det nog.
I Sverige är vi rätt frispråkiga. Att säga "kuk" och "fitta" i TV är inget konstigt. Till och med TV-hallåor (är det inte ett rätt poänglöst yrke, förresten?) kan dra till med könsord ibland om de ska beskriva ett ungdomsprogram om sex eller en film. I vårt land är i stället pornografin tabu.
När jag var liten sparv fanns det porrtidningar på den lokala ICA-butiken. De stod längst upp i tidningshyllan, men jag minns att jag föreställde mig hur någon på butiken med generad uppsyn måste ha packat upp de där tidningarna och ställt dem i hyllan. Och hur någon, kanske mindre generad, person på byn måste ha köpt dem tillsammans med mjölken och tandkrämen. Och toarullen. Sedan försvann tidningarna från hyllan. Jag vet inte om det berodde på en förändrad policy hos ICA eller om det var något slags förändrad attityd i samhället som helhet. Att attityden har förändrats står dock klart.
1999 blev det förbjudet att köpa sexuella tjänster i Sverige. Sedan dess har det kommit att betraktas som ett av de värsta brotten en människa kan begå. Justitieminister Beatrice Ask föreslog att misstänkta sexköpare skulle delges misstanke om brott i gredelina kuvert så att omgivningen, allra helst barnen, kunde bidra till ett socialt straff på hemmaplan. Staten skulle således bidra till ett skamstraff. Detta föreslog Ask för sexköp, inte för våldtäkt, ekonomisk brottslighet eller mord. Ett brott som i praktiken ger böter anses ha blivit så socialt stigmatiserande att omgivningens negativa reaktioner på brottet enligt ledande politiker ska verka avskräckande. Ett slags dubbel rättvisa, kanske.
I andra länder kan både män och kvinnor gå på strippklubbar, ta någon öl och ha trevligt. I Sverige kallas det "porrklubb" och anses vara ett tillhåll för folk med dålig människosyn. Till dessa hör uppenbarligen den socialdemokratiske partisekreteraren Ibrahim Baylan, som 1998 gick på klubben Chat Noir. Nu tar han bestämt avstånd från de två socialdemokratiska politiker som togs på bar gärning av polis när de hade trevligt med två sexsäljare. I vanlig ordning står de politiskt korrekta i kö för att ta avstånd. Tänk vad sex kan vara intressant, tänk vad lite sex kan uppröra! Jag förstår verkligen inte upprördheten mot att vuxna människor gör saker tillsammans på frivillig väg.
Kampen mot det orena sexet har gjort Sverige till ett sexfientligt samhälle. Den så kallade utvärderingen av sexköpslagen (beställningsjobbet) banar väg för fortsatt intolerans. Trots att vi gärna pratar vitt och brett om sex är det fortfarande endast sexet på rätt villkor, på rätt sätt och mellan rätt människor som är accepterat. Sverige har fanimej blivit snöpt.
I Sverige är vi rätt frispråkiga. Att säga "kuk" och "fitta" i TV är inget konstigt. Till och med TV-hallåor (är det inte ett rätt poänglöst yrke, förresten?) kan dra till med könsord ibland om de ska beskriva ett ungdomsprogram om sex eller en film. I vårt land är i stället pornografin tabu.
När jag var liten sparv fanns det porrtidningar på den lokala ICA-butiken. De stod längst upp i tidningshyllan, men jag minns att jag föreställde mig hur någon på butiken med generad uppsyn måste ha packat upp de där tidningarna och ställt dem i hyllan. Och hur någon, kanske mindre generad, person på byn måste ha köpt dem tillsammans med mjölken och tandkrämen. Och toarullen. Sedan försvann tidningarna från hyllan. Jag vet inte om det berodde på en förändrad policy hos ICA eller om det var något slags förändrad attityd i samhället som helhet. Att attityden har förändrats står dock klart.
1999 blev det förbjudet att köpa sexuella tjänster i Sverige. Sedan dess har det kommit att betraktas som ett av de värsta brotten en människa kan begå. Justitieminister Beatrice Ask föreslog att misstänkta sexköpare skulle delges misstanke om brott i gredelina kuvert så att omgivningen, allra helst barnen, kunde bidra till ett socialt straff på hemmaplan. Staten skulle således bidra till ett skamstraff. Detta föreslog Ask för sexköp, inte för våldtäkt, ekonomisk brottslighet eller mord. Ett brott som i praktiken ger böter anses ha blivit så socialt stigmatiserande att omgivningens negativa reaktioner på brottet enligt ledande politiker ska verka avskräckande. Ett slags dubbel rättvisa, kanske.
I andra länder kan både män och kvinnor gå på strippklubbar, ta någon öl och ha trevligt. I Sverige kallas det "porrklubb" och anses vara ett tillhåll för folk med dålig människosyn. Till dessa hör uppenbarligen den socialdemokratiske partisekreteraren Ibrahim Baylan, som 1998 gick på klubben Chat Noir. Nu tar han bestämt avstånd från de två socialdemokratiska politiker som togs på bar gärning av polis när de hade trevligt med två sexsäljare. I vanlig ordning står de politiskt korrekta i kö för att ta avstånd. Tänk vad sex kan vara intressant, tänk vad lite sex kan uppröra! Jag förstår verkligen inte upprördheten mot att vuxna människor gör saker tillsammans på frivillig väg.
Kampen mot det orena sexet har gjort Sverige till ett sexfientligt samhälle. Den så kallade utvärderingen av sexköpslagen (beställningsjobbet) banar väg för fortsatt intolerans. Trots att vi gärna pratar vitt och brett om sex är det fortfarande endast sexet på rätt villkor, på rätt sätt och mellan rätt människor som är accepterat. Sverige har fanimej blivit snöpt.
onsdag 18 augusti 2010
Terrakottakrigarna till Stockholm
På lördag öppnar Östasiatiska museets utställning där några soldater ur den berömda terrakottaarmén (bīngmǎyǒng, 兵马俑) ingår.
Jag såg armén på plats utanför Xi'an för tre år sedan. Den är verkligen imponerande att skåda, trots att långt ifrån alla krigare är framgrävda. Qin Shi Huangdis grav är dessutom helt outgrävd. Ingen vet vad som finns där inne annat än att det är ett stort valv med ovanligt höga nivåer av kvicksilver. Kanske väntar en ännu större arkeologisk sensation inne i själva gravkammaren, men kineserna vägrar att gräva ut den. Tills vidare får vi därför nöja oss med att fantisera.
Biljetter till utställningen kan bokas här. Den har öppet till den 16 januari, men passa på att se den så snart som möjligt. Ju närmare jul vi kommer, desto snabbare brukar tiden rinna iväg...
Terrakottasoldaterna ska förstås helst ses i sin prakt på platsi Xi'an. Men för den som inte har möjlighet till det kan säkert
utställningen på Östasiatiska museet vara intressant.
En ensam maskros
De flesta partier prioriterar jobben i valrörelsen. Det är också den enskilda fråga som ligger topp tre bland väljarna, ung som gammal, fattig som rik. Moderaterna slänger fram ett tremiljarderspaket i arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att ytterligare visa att regeringen tar frågan på allvar.
Men detta är inget för Miljöpartiet. För dem är klimatet viktigast. Socialdemokraterna måste ha satt Konsumkaffet i halsen när deras samarbetsparti rangordnade valets viktigaste frågor. Å andra sidan är det inte förvånande att ett parti som vill ge folk betalt för att vara lediga och i grunden är tillväxtkritiskt inte prioriterar jobbfrågan utan hellre vill flumma ut i en politik som ska kontrollera klimatet.
Splittringarna inom det rödgröna lägret är så pass stora att de nog gör bäst i att skriva ett väldigt kort gemensamt valmanifest...
Men detta är inget för Miljöpartiet. För dem är klimatet viktigast. Socialdemokraterna måste ha satt Konsumkaffet i halsen när deras samarbetsparti rangordnade valets viktigaste frågor. Å andra sidan är det inte förvånande att ett parti som vill ge folk betalt för att vara lediga och i grunden är tillväxtkritiskt inte prioriterar jobbfrågan utan hellre vill flumma ut i en politik som ska kontrollera klimatet.
Splittringarna inom det rödgröna lägret är så pass stora att de nog gör bäst i att skriva ett väldigt kort gemensamt valmanifest...
tisdag 17 augusti 2010
"Jan Guillou ska döpa om sig till Ego Boy..."
På måndag återvänder Fångarna på fortet i TV4. Det är väl så där lagom intressant. Desto roligare är att mitt favorithumorprogram Time Out kommer tillbaka med nya avsnitt! På måndag kväll smäller det!
Pubertetsvänstern
Den 28 augusti är det "heterohatets dag" då Göteborgs Queerinstitut ska protestera mot heterosamhället, kapitalismen, patriarkatet, Alliansen och säkert Bingolotto också.
Det är lite svårt att tro att detta verkligen är på allvar. Det är både för bisarrt och självmålsaktigt för att vara seriöst menat. Alternativt är det fjortisar som ligger bakom spektaklet. Förutom att informera om sitt budskap vill Göteborgs Queerinstitut (skattefinansierat?) inrätta särskilda heterofria zoner. Det är lite oklart vad det betyder konkret, men byt ut "hetero" mot "jude" och du förstår säkert galenskapen.
Göteborgs Queerinstitut, om det nu verkligen finns på riktigt, är en samling fåntrattar som bäst kan beskrivas som sekteristisk pubertetsvänster. De vill inte "liberal tolerans", de vill "revolution!". Och så vidare. De är också okunniga. Antagandet att "alla som röstar på Alliansen är straighta" stämmer inte så värst bra när Alliansen är den första svenska regering som haft en öppet homosexuell minister.
Fjortisarna vill "störta heterosamhället i gruset". Men jag kan inte påstå att jag som heterosexuell känner mig särskilt orolig...
Det är lite svårt att tro att detta verkligen är på allvar. Det är både för bisarrt och självmålsaktigt för att vara seriöst menat. Alternativt är det fjortisar som ligger bakom spektaklet. Förutom att informera om sitt budskap vill Göteborgs Queerinstitut (skattefinansierat?) inrätta särskilda heterofria zoner. Det är lite oklart vad det betyder konkret, men byt ut "hetero" mot "jude" och du förstår säkert galenskapen.
Göteborgs Queerinstitut, om det nu verkligen finns på riktigt, är en samling fåntrattar som bäst kan beskrivas som sekteristisk pubertetsvänster. De vill inte "liberal tolerans", de vill "revolution!". Och så vidare. De är också okunniga. Antagandet att "alla som röstar på Alliansen är straighta" stämmer inte så värst bra när Alliansen är den första svenska regering som haft en öppet homosexuell minister.
Fjortisarna vill "störta heterosamhället i gruset". Men jag kan inte påstå att jag som heterosexuell känner mig särskilt orolig...
måndag 16 augusti 2010
Ja, vad var det vi sa...
I Texas har en mamma delgivits misstanke om barnpornografibrott efter att ha lämnat in bilder på framkallning, bilder på vilka hon ammar sitt barn. "Misstänkt", tyckte mannen i fotobutiken. Polisen höll med, stormade in i huset och hade med sig en socialarbetare för att ta kvinnans barn.
"Om du hade sett bilderna, hade du förstått vad jag menar", säger den ansvarige polisen. Problemet är förstås att ingen utomstående får granska bilderna. Vad tusan som helst kan komma att klassas som barnpornografi utan att vi vet varför. När får vi ett liknande fall i Sverige?
Jag tror jag får stroke snart...
"Om du hade sett bilderna, hade du förstått vad jag menar", säger den ansvarige polisen. Problemet är förstås att ingen utomstående får granska bilderna. Vad tusan som helst kan komma att klassas som barnpornografi utan att vi vet varför. När får vi ett liknande fall i Sverige?
Jag tror jag får stroke snart...
Hellre en butler på Odenplan än en piga på Östermalm?
Socialdemokraterna är på väg att bli ett allt mer förvirrat och svårbegripligt parti. Tidigare visste man som väljare var man hade dem. De gillade höga skatter för de höga skatternas skull. Skattesänkningar kom inte på tal. Nu går de, i praktiken, till val på att acceptera lejonparten av Alliansens, enligt SAP självt, orättvisa skattesänkningar som främst gynnar de som har mest. Partiet går dessutom till val på att ytterligare sänka skatten för pensionärerna. Fredrik Reinfeldt har en poäng när han retoriskt frågar vilket parti som folk litar mest på när det gäller att genomföra skattesänkningar i Sverige. S eller M?
Socialdemokraterna i Stockholm går till val på att underlätta bland annat tvätt och matinköp åt stressade och upptagna stockholmare. I sak är det inget fel i att upplåta lokaler i exempelvis tunnelbanan åt privata företag för att serva personer till och från arbetet med olika tjänster. Det är egentligen bättre än att med skattepengar subventionera vissa enskilda branscher bara för att "skapa jobb" (var det inte lite så man resonerade i Sovjetunionen och Kina förr i tiden?).
Men samtidigt går det lite på tvärs med Socialdemokraternas egen inställning till vad som är lämpligt och inte lämpligt att anlita företag för. Ombyggnationer i hemmet är helt OK. Städning är det tydligen inte. Nu är plötsligt kemtvätt OK. Det är lite komplicerat att som väljare hitta någon sorts logik i dessa olika ställningstaganden. Jag är rädd för att den som söker logik inte kommer att hitta någon. De olika utspelen är lika ologiska som att Socialdemokraterna i alla år har motsatt sig, och fortfarande motsätter sig, ett tillgängligare apotek när de nu tar exemplet "hämta barnens mediciner från apoteket" som en av många stressfaktorer i vardagen.
Om man ska använda Socialdemokraternas egen retorik mot olika hushållsnära tjänster, blir tonen som bekant en annan. Då är det bestämt dags att inrätta en butlerköpslag. Man ska inte kunna köpa människor på detta sätt. Folk ska sköta sin egen tvätt, inte köpa tjänsten av någon annan. Kampen mot människohandeln måste intensifieras! Det är framför allt kvinnor, nej flickor (små barn!) som kommer att stryka den tvätt du lämnar in vid tunnelbanestationen.
Sedan kan jag i mitt stilla sinne undra vilka som är så förbaskat upptagna att de inte hinner handla upp all mat på helgen eller någon annan ledig dag efter arbetstid (många mataffärer har öppet till 22) eller ens sköta tvätten åt sig själv. Men visst, service i tunnelbanan för den som vill - varför inte?
Socialdemokraterna i Stockholm går till val på att underlätta bland annat tvätt och matinköp åt stressade och upptagna stockholmare. I sak är det inget fel i att upplåta lokaler i exempelvis tunnelbanan åt privata företag för att serva personer till och från arbetet med olika tjänster. Det är egentligen bättre än att med skattepengar subventionera vissa enskilda branscher bara för att "skapa jobb" (var det inte lite så man resonerade i Sovjetunionen och Kina förr i tiden?).
Men samtidigt går det lite på tvärs med Socialdemokraternas egen inställning till vad som är lämpligt och inte lämpligt att anlita företag för. Ombyggnationer i hemmet är helt OK. Städning är det tydligen inte. Nu är plötsligt kemtvätt OK. Det är lite komplicerat att som väljare hitta någon sorts logik i dessa olika ställningstaganden. Jag är rädd för att den som söker logik inte kommer att hitta någon. De olika utspelen är lika ologiska som att Socialdemokraterna i alla år har motsatt sig, och fortfarande motsätter sig, ett tillgängligare apotek när de nu tar exemplet "hämta barnens mediciner från apoteket" som en av många stressfaktorer i vardagen.
Om man ska använda Socialdemokraternas egen retorik mot olika hushållsnära tjänster, blir tonen som bekant en annan. Då är det bestämt dags att inrätta en butlerköpslag. Man ska inte kunna köpa människor på detta sätt. Folk ska sköta sin egen tvätt, inte köpa tjänsten av någon annan. Kampen mot människohandeln måste intensifieras! Det är framför allt kvinnor, nej flickor (små barn!) som kommer att stryka den tvätt du lämnar in vid tunnelbanestationen.
Sedan kan jag i mitt stilla sinne undra vilka som är så förbaskat upptagna att de inte hinner handla upp all mat på helgen eller någon annan ledig dag efter arbetstid (många mataffärer har öppet till 22) eller ens sköta tvätten åt sig själv. Men visst, service i tunnelbanan för den som vill - varför inte?
söndag 15 augusti 2010
LO:s sandlådekampanj
Att LO är socialdemokratins främsta bundsförvant är inget nytt. Så har det sett ut i evinnerliga tider. Förbundet pumpar in mångmiljonbelopp i Socialdemokraterna och under ett valår är det förstås extra allt som gäller.
Detta sker i val efter val trots att andelen LO-medlemmar som röstar på Socialdemokraterna sjunker. Det är drygt hälften nu, sannolikt ännu färre i framtiden om Moderaterna lyckas med sin avsikt att ragga gamla S-trogna LO-medlemmar. De 25 procent av medlemmarna som röstar på Alliansen kan inte vara helt nöjda med att deras medlemsavgift går direkt in i Mona Sahlins kampanjkassa. När fackföreningsrörelse och politisk makt växer ihop uppstår ett uppenbart demokratiskt problem. Av detta skäl är en förlust för Socialdemokraterna den 19 september viktig (ur andra aspekter spelar den mindre roll). Ju färre LO-medlemmar som röstar på det gamla arbetarepartiet, desto svårare kommer det bli för LO att motivera sitt helhjärtade stöd till SAP i framtida val.
Det är intressant att Socialdemokraterna kan vara så lättkränkta när det kommer till de egna ledarna, minsta ont ord om Mona Sahlin får såväl partiets ledning som SSU att gå i taket. Politik ska handla om sak, inte person! vrålar de i falsett. Men när LO gör en kampanj som går ut på att förlöjliga Alliansens ledargestalter är kampanjen bara "tuff och elak". Ja, rent av "rak". Föreställ dig om Timbro hade gjort en liknande kampanj riktad mot Mona Sahlin, Thomas Bodström och Thomas Östros. Sossarna hade blivit galna.
Jag tycker mig se en syn på motståndaren som gäller hela vänstern, från socialdemokrati och fackföreningsrörelse och ända ut till den extrema sektvänstern. Håna motståndarna, häckla dem, riv ned deras affischer. Bete dig hur du vill, motståndarens ondska motiverar det. Men var själv extremt lättkränkt om någon vågar kritisera dig.
Detta sker i val efter val trots att andelen LO-medlemmar som röstar på Socialdemokraterna sjunker. Det är drygt hälften nu, sannolikt ännu färre i framtiden om Moderaterna lyckas med sin avsikt att ragga gamla S-trogna LO-medlemmar. De 25 procent av medlemmarna som röstar på Alliansen kan inte vara helt nöjda med att deras medlemsavgift går direkt in i Mona Sahlins kampanjkassa. När fackföreningsrörelse och politisk makt växer ihop uppstår ett uppenbart demokratiskt problem. Av detta skäl är en förlust för Socialdemokraterna den 19 september viktig (ur andra aspekter spelar den mindre roll). Ju färre LO-medlemmar som röstar på det gamla arbetarepartiet, desto svårare kommer det bli för LO att motivera sitt helhjärtade stöd till SAP i framtida val.
Det är intressant att Socialdemokraterna kan vara så lättkränkta när det kommer till de egna ledarna, minsta ont ord om Mona Sahlin får såväl partiets ledning som SSU att gå i taket. Politik ska handla om sak, inte person! vrålar de i falsett. Men när LO gör en kampanj som går ut på att förlöjliga Alliansens ledargestalter är kampanjen bara "tuff och elak". Ja, rent av "rak". Föreställ dig om Timbro hade gjort en liknande kampanj riktad mot Mona Sahlin, Thomas Bodström och Thomas Östros. Sossarna hade blivit galna.
Jag tycker mig se en syn på motståndaren som gäller hela vänstern, från socialdemokrati och fackföreningsrörelse och ända ut till den extrema sektvänstern. Håna motståndarna, häckla dem, riv ned deras affischer. Bete dig hur du vill, motståndarens ondska motiverar det. Men var själv extremt lättkränkt om någon vågar kritisera dig.
Jokern
Ännu en dag, ännu en mätning. Alliansens leder fortsatt med dryga tre procent, men eftersom felmarginalen och ledningen närmast är identiska blir Sifos senaste opinionsundersökning en i raden av tämligen osäkra och lite meningslösa mätningar inför riksdagsvalet.
Noteras kan dock: Moderaternas höga siffror håller i sig. Socialdemokraternas låga likaså. Miljöpartiet håller på att falla tillbaka något från de tvåsiffriga drömsiffror de haft i vissa mätningar. De borgerliga småpartierna letar sig uppåt något, en vandring jag tror kommer att fortsätta när valrörelsen nu börjar på allvar. Och slutligen: avdelningen "övriga partier" är död. När Sverigedemokraterna nu särredovisas vet vi att gruppen övriga partier främst består av Fi och Piratpartiet, men enligt de senaste mätningarna har inget av partierna ens en procent av väljarstödet. Piratpartiets aktiva fortsätter att envisas med att opinionsinstituten inte når deras väljare. Men någon riksdagsplats lär det inte bli tal om. Gudrun Schyman drömmer om mellan fyra och tio procent för sitt radikalfeministiska spektakelparti men lär få nöja sig med ett resultat som ligger kring det från 2006, runt en halv procent.
Ett resultat hamnar i bakgrunden fullständigt: Sverigedemokraternas väljarstöd. I ännu en mätning klättrar de en bit över riksdagsspärren. Är deras siffror överskattade? Eller kanske tvärtom underskattade? Vad gör Sveriges etablerade partier om SD slår till med ett valresultat på 6 procent? SD är jokern i leken som ingen vill prata om just nu, men som alla säkert tänker på.
Känslan är att Alliansen har medvind med en dryg månad kvar till valdagen. Socialdemokraterna kommer att behöva ett fortsatt starkt miljöparti och en egen stark valspurt för att återvinna makten.
Noteras kan dock: Moderaternas höga siffror håller i sig. Socialdemokraternas låga likaså. Miljöpartiet håller på att falla tillbaka något från de tvåsiffriga drömsiffror de haft i vissa mätningar. De borgerliga småpartierna letar sig uppåt något, en vandring jag tror kommer att fortsätta när valrörelsen nu börjar på allvar. Och slutligen: avdelningen "övriga partier" är död. När Sverigedemokraterna nu särredovisas vet vi att gruppen övriga partier främst består av Fi och Piratpartiet, men enligt de senaste mätningarna har inget av partierna ens en procent av väljarstödet. Piratpartiets aktiva fortsätter att envisas med att opinionsinstituten inte når deras väljare. Men någon riksdagsplats lär det inte bli tal om. Gudrun Schyman drömmer om mellan fyra och tio procent för sitt radikalfeministiska spektakelparti men lär få nöja sig med ett resultat som ligger kring det från 2006, runt en halv procent.
Ett resultat hamnar i bakgrunden fullständigt: Sverigedemokraternas väljarstöd. I ännu en mätning klättrar de en bit över riksdagsspärren. Är deras siffror överskattade? Eller kanske tvärtom underskattade? Vad gör Sveriges etablerade partier om SD slår till med ett valresultat på 6 procent? SD är jokern i leken som ingen vill prata om just nu, men som alla säkert tänker på.
Känslan är att Alliansen har medvind med en dryg månad kvar till valdagen. Socialdemokraterna kommer att behöva ett fortsatt starkt miljöparti och en egen stark valspurt för att återvinna makten.
lördag 14 augusti 2010
Moderna pedofiler
Pedofilerna finns överallt på nätet. Och deras metoder för att komma i kontakt med barn blir allt mer sofistikerade.
Sorry, men klippet gick inte att bädda in.
Sorry, men klippet gick inte att bädda in.
fredag 13 augusti 2010
En mänskligare narkotikapolitik
I Alliansens narkotikapolitiska tunnel synes inget ljus. Borgerligheten tycks helt blockerad och oförmögen att över huvud taget tänka nya tankar så fort narkotika kommer på tal. Det är inte bara en trist och omogen hållning, det är en politik som kostar liv.
Alliansen vill spärra in människor som använder narkotika. Punkt. Utifrån denna hållning är det svårt att föra ett sansat samtal. Vänsterpartiet, å andra sidan, vill avskaffa konsumtionsförbudet, det förbud som ger polisen rätt att ta urinprover på människor för att se om de har olagliga substanser i sig. Det kissades friskt på Uppsala reggaefestival nyligen. Detta anses av somliga vara en kriminalisering av narkomanerna, inte endast av narkotikan. Vänsterpartiet vill bekämpa narkotikan, inte narkomanerna, skriver Alice Åström som svar till obersturmbannführer Beatrice Ask. Problemet är att även Vänsterpartiet hamnar lite fel.
Det är inte narkotikan i sig som ska bekämpas, lika lite som poker ska bekämpas för att undvika spelmissbruk. Det är orsakerna till varför vissa hamnar i ett missbruk som ska undersökas och bekämpas. Vi minns alla skräckhistorierna från skolan. Det är fullt begripligt att personer som hamnat i ett alkoholmissbruk med svåra personliga konsekvenser säger sig vilja förbjuda sprit. Det är inte svårt att förstå varför någon som missbrukat amfetamin i 20 år och fått svåra kroppsliga men anser att knark ska bekämpas. Men vi vet två saker som talar emot ett sådant hållningssätt: 1) Förbud eliminerar inte problem. 2) Den som av olika orsaker missbrukar, hittar alltid någon annan drog.
När det gäller kriget mot narkotikan klingar Carl Bildts bevingade ord tydligt: ett misslyckande ska kallas för ett misslyckande! Enligt FN:s kommission mot narkotika, UNGASS, skulle världen bli drogfri 2008. Det gick... sådär. I dag rivs hela länder itu till följd av en misslyckad men ändock lika benhårt envis nolltoleranspolitik. På vilket annat område skulle ett sådant kapitalt misslyckande få fortgå? Det finns även en tydligt cynisk aspekt i västvärldens kamp mot narkotikan i exempelvis Sydamerika. Västliga stater och näringar tjänar multum på att exportera "vår" drog, alkoholen, som ersättare till de traditionella droger som brukas i andra kulturer.
Jag arbetar med alkohol- och narkotikamissbrukare. Jag har sett vilket helvete många skaffar sig när drogen blir viktigare än fru, man, barn, vänner, bostad och den egna kroppen. Hur missbruket föder kriminalitet, aggressioner och bidrar till kontrollförlust över den egna tillvaron. Missbruk kan se väldigt olika ut beroende på drog och person, men vägen ut är alltid den egna motivationen. Den som inte har bestämt sig kommer heller inte att bli kvitt sitt beroende. Det hävdas att över hälften av alla som blir drogfria blir det utan någon specifik behandling. De bestämmer sig, helt enkelt. Många behöver nå botten innan de kommer fram till det beslutet. Andra klarar sig bättre. En reflektion efter alla samtal med klienter av alla åldrar är att ingen bara "halkar dit" i ett missbruk. Det finns, vågar jag påstå, väldigt ofta en dysfunktionell familj i bakgrunden. Det finns orsaker till att personen inte bara drack lagom som alla andra eller bara testade droger då och då som alla andra utan faktiskt förlorade kontrollen över sin konsumtion. Det är orsakerna som måste diskuteras i varje enskilt fall.
Jag vill att den svenska narkotikapolitiken ändras i grunden. Det första steget är att anta ett skademinimeringsperspektiv, likt det vi har på det alkoholpolitiska området i Sverige. Det perspektivet har mycket att tillföra den fossil som kallas svensk narkotikapolitik och skulle öppna upp för en mer verklighetsförankrad syn på droganvändning och synliggöra skillnaderna mellan bruk och missbruk. Vilket är centralt. Att Vänsterpartiet vill avskaffa förbudet mot eget bruk och i stället rikta resurserna mot att förbättra hjälpen till missbrukare är utmärkt. Det finns i dag enorma brister inom både socialtjänst och behandlingsverksamhet och mycket har sin grund i den oerhört föråldrade synen på vad narkotika är.
Ingen kan få någon annan att fatta beslutet att sluta missbruka. Men samhället kan stå redo med professionalism, stöd och en hjälpande hand i stället för en batong och handfängsel när den enskilde vill ha hjälp. Den som använder droger ansvarsfullt ska inte behöva bli ett fall för vare sig socialtjänst eller rättsväsende. Sverige har en lång väg att vandra innan vi når dit, men Vänsterpartiets narkotikapolitiska utspel är ett stort steg i rätt riktning.
Den borgerliga batongpolitiken leder ingenvart.
Alliansen vill spärra in människor som använder narkotika. Punkt. Utifrån denna hållning är det svårt att föra ett sansat samtal. Vänsterpartiet, å andra sidan, vill avskaffa konsumtionsförbudet, det förbud som ger polisen rätt att ta urinprover på människor för att se om de har olagliga substanser i sig. Det kissades friskt på Uppsala reggaefestival nyligen. Detta anses av somliga vara en kriminalisering av narkomanerna, inte endast av narkotikan. Vänsterpartiet vill bekämpa narkotikan, inte narkomanerna, skriver Alice Åström som svar till obersturmbannführer Beatrice Ask. Problemet är att även Vänsterpartiet hamnar lite fel.
Det är inte narkotikan i sig som ska bekämpas, lika lite som poker ska bekämpas för att undvika spelmissbruk. Det är orsakerna till varför vissa hamnar i ett missbruk som ska undersökas och bekämpas. Vi minns alla skräckhistorierna från skolan. Det är fullt begripligt att personer som hamnat i ett alkoholmissbruk med svåra personliga konsekvenser säger sig vilja förbjuda sprit. Det är inte svårt att förstå varför någon som missbrukat amfetamin i 20 år och fått svåra kroppsliga men anser att knark ska bekämpas. Men vi vet två saker som talar emot ett sådant hållningssätt: 1) Förbud eliminerar inte problem. 2) Den som av olika orsaker missbrukar, hittar alltid någon annan drog.
När det gäller kriget mot narkotikan klingar Carl Bildts bevingade ord tydligt: ett misslyckande ska kallas för ett misslyckande! Enligt FN:s kommission mot narkotika, UNGASS, skulle världen bli drogfri 2008. Det gick... sådär. I dag rivs hela länder itu till följd av en misslyckad men ändock lika benhårt envis nolltoleranspolitik. På vilket annat område skulle ett sådant kapitalt misslyckande få fortgå? Det finns även en tydligt cynisk aspekt i västvärldens kamp mot narkotikan i exempelvis Sydamerika. Västliga stater och näringar tjänar multum på att exportera "vår" drog, alkoholen, som ersättare till de traditionella droger som brukas i andra kulturer.
Jag arbetar med alkohol- och narkotikamissbrukare. Jag har sett vilket helvete många skaffar sig när drogen blir viktigare än fru, man, barn, vänner, bostad och den egna kroppen. Hur missbruket föder kriminalitet, aggressioner och bidrar till kontrollförlust över den egna tillvaron. Missbruk kan se väldigt olika ut beroende på drog och person, men vägen ut är alltid den egna motivationen. Den som inte har bestämt sig kommer heller inte att bli kvitt sitt beroende. Det hävdas att över hälften av alla som blir drogfria blir det utan någon specifik behandling. De bestämmer sig, helt enkelt. Många behöver nå botten innan de kommer fram till det beslutet. Andra klarar sig bättre. En reflektion efter alla samtal med klienter av alla åldrar är att ingen bara "halkar dit" i ett missbruk. Det finns, vågar jag påstå, väldigt ofta en dysfunktionell familj i bakgrunden. Det finns orsaker till att personen inte bara drack lagom som alla andra eller bara testade droger då och då som alla andra utan faktiskt förlorade kontrollen över sin konsumtion. Det är orsakerna som måste diskuteras i varje enskilt fall.
Jag vill att den svenska narkotikapolitiken ändras i grunden. Det första steget är att anta ett skademinimeringsperspektiv, likt det vi har på det alkoholpolitiska området i Sverige. Det perspektivet har mycket att tillföra den fossil som kallas svensk narkotikapolitik och skulle öppna upp för en mer verklighetsförankrad syn på droganvändning och synliggöra skillnaderna mellan bruk och missbruk. Vilket är centralt. Att Vänsterpartiet vill avskaffa förbudet mot eget bruk och i stället rikta resurserna mot att förbättra hjälpen till missbrukare är utmärkt. Det finns i dag enorma brister inom både socialtjänst och behandlingsverksamhet och mycket har sin grund i den oerhört föråldrade synen på vad narkotika är.
Ingen kan få någon annan att fatta beslutet att sluta missbruka. Men samhället kan stå redo med professionalism, stöd och en hjälpande hand i stället för en batong och handfängsel när den enskilde vill ha hjälp. Den som använder droger ansvarsfullt ska inte behöva bli ett fall för vare sig socialtjänst eller rättsväsende. Sverige har en lång väg att vandra innan vi når dit, men Vänsterpartiets narkotikapolitiska utspel är ett stort steg i rätt riktning.
Den borgerliga batongpolitiken leder ingenvart.torsdag 12 augusti 2010
"De flesta av våra kungar har varit män"
Madeleine Sjöstedt, kulturborgarråd i Stockholm, har ifrågasatt varför Mao Zedong står, eller snarare sitter, staty utanför Västertorpsbadet. Där har han suttit ända sedan 1976, året den kinesiske ledaren avled. Sjöstedt anser att en skylt som förklarar Maos gärningar är på sin plats.
Jag instämmer i det tveksamma i att ha en staty föreställande Mao Zedong i Sverige. Det finns egentligen ingen anledning. Skulptören Pye Engström hävdar dock att konst handlar om att provocera, vilket är sant. Men jag tvivlar på att hon skulle tycka att det vore lika OK att sätta upp en staty av Heinrich Himmler någonstans (när en klätterklippa i Järfälla döps till Himmler blir det liv i luckan). Därmed faller argumentet om provokation platt. Det roliga är att statyn över huvud taget inte liknar Mao utan snarare påminner om en fetlagd Fredrik Reinfeldt.
Madeleine Sjöstedt anser också att Stockholm har alldeles för många manliga statyer. Hälften av befolkningen är ju kvinnor och bör således representeras proportionerligt. I ABC visar hon ändå viss förståelse för den manliga dominansen bland statyerna då många som bekant avbildar kungligheter. Sjöstedt konstaterar kärnfullt: "De flesta av våra kungar har varit män." Gissningsvis.
Gubben i mitten ska föreställa Mao, sägs det.
Jag instämmer i det tveksamma i att ha en staty föreställande Mao Zedong i Sverige. Det finns egentligen ingen anledning. Skulptören Pye Engström hävdar dock att konst handlar om att provocera, vilket är sant. Men jag tvivlar på att hon skulle tycka att det vore lika OK att sätta upp en staty av Heinrich Himmler någonstans (när en klätterklippa i Järfälla döps till Himmler blir det liv i luckan). Därmed faller argumentet om provokation platt. Det roliga är att statyn över huvud taget inte liknar Mao utan snarare påminner om en fetlagd Fredrik Reinfeldt.
Madeleine Sjöstedt anser också att Stockholm har alldeles för många manliga statyer. Hälften av befolkningen är ju kvinnor och bör således representeras proportionerligt. I ABC visar hon ändå viss förståelse för den manliga dominansen bland statyerna då många som bekant avbildar kungligheter. Sjöstedt konstaterar kärnfullt: "De flesta av våra kungar har varit män." Gissningsvis.
Gubben i mitten ska föreställa Mao, sägs det.Socialmoderaterna
Svensk valrörelse handlar fortfarande i nådens år 2010 om valaffischer och valstugor med kaffe och bulle och knappt ätbara karameller. Redan nu, en dryg månad före valet, syns valaffischer på reklampelare och busshållplatser. Folkpartiets affischer är precis som vanligt tydliga men lite stela. Jag tror på tydlighet, ja eller nej till saker. Inte långa texter (men känns inte "ja till Europa" lite väl 1995?).
Moderaterna är, som vanligt kan tilläggas, en tråkigare historia. Visserligen har jag inte sett någon kandidat låta sig fotograferas med en knarkhund ännu, men partiets budskap på affischerna inför valet känns väldigt lite borgerlighet. Och väldigt mycket sosse. Moderaterna tar med bestämdhet avstånd från frihetsbudskapen, nu är det "Tillsammans", "Trygghet" och "Föregångsland" som gäller. Begreppen hade lika gärna kunnat vara Göran Perssons paroll i valet för fyra år sedan. Det är givetvis ingen slump. Nya Moderaterna sticker inte under stol med att de är ute efter Socialdemokraternas roll som "samhällsbärande" parti och därmed Socialdemokraternas väljare.
Jag vill inte vara någon dysterkvist. Allt är inte dåligt. Budskapet är trots allt inte skrivet med kaviar den här gången och ingen uppmanas heller att rösta på sin frisör. Även det nya arbetarpartiet gör framsteg, minsann.
Jo'rå så att...
Moderaterna är, som vanligt kan tilläggas, en tråkigare historia. Visserligen har jag inte sett någon kandidat låta sig fotograferas med en knarkhund ännu, men partiets budskap på affischerna inför valet känns väldigt lite borgerlighet. Och väldigt mycket sosse. Moderaterna tar med bestämdhet avstånd från frihetsbudskapen, nu är det "Tillsammans", "Trygghet" och "Föregångsland" som gäller. Begreppen hade lika gärna kunnat vara Göran Perssons paroll i valet för fyra år sedan. Det är givetvis ingen slump. Nya Moderaterna sticker inte under stol med att de är ute efter Socialdemokraternas roll som "samhällsbärande" parti och därmed Socialdemokraternas väljare.
Jag vill inte vara någon dysterkvist. Allt är inte dåligt. Budskapet är trots allt inte skrivet med kaviar den här gången och ingen uppmanas heller att rösta på sin frisör. Även det nya arbetarpartiet gör framsteg, minsann.
Jo'rå så att...Morgondagens Internet
Internet är något oerhört fantastiskt. Det har förändrat allas våra liv - mer eller mindre och på olika sätt. Allt från pensionären som inte behöver gå till banken längre för att betala sina räkningar utan kan sköta allt från vardagsrummet till 25-åringen som har själva sin sysselsättning tack vare nätet. Om någon skulle resa i tiden från 1985 och hamna i vår tid skulle det vara svårt att förklara vad Internet egentligen är och hur det fungerar. Däremot skulle det vara lätt att berätta om vilka nya möjligheter det har öppnat upp och vad det har betytt för oss i våra vardagliga liv.
Som partipolitiskt aktiv skrev jag insändare. Massor av insändare. Lokalposten publicerade dem alla (de var förmodligen glada att få insändare som inte handlade om elaka stockholmare eller folk som borde plocka upp efter sina hundar). Ibland fyllde insändarna hela sidor i tidningen - vilket i dag framstår som rätt obegripligt. Östersunds-Posten var, och är, förstås en liten tidning. Att nå ut till en större publik genom publicering på exempelvis DN Debatt är betydligt svårare. Där släpps inte vem som helst in, oavsett hur angelägen och välskriven artikeln är. Tidningen kan ge tusan i att publicera och efter några dagar kan det vara för sent. Med bloggar har vi inte längre detta problem. Vi behöver inte begära någons tillstånd, vi kan publicera ändå.
Detta har gjort vår värld mer demokratisk. Vem som helst med skrivförmåga kan publicera vad som helst på en egen blogg när som helst. Anonymt. Denna frihet är hotad av politiker som vill att bloggare registreras. Marianne Mikkos förslag visar på två saker: dels att många politiker fortfarande inte förstår vad en blogg är, dels att de vill ha kontroll. Dessa hänger naturligtvis ihop. I politikerns värld är ett fritt Internet något obehagligt, en hal tvål de förtvivlat försöker få grepp om.
Internet skulle ta död på boken, filmen och musiken, sades det. Nu köper vi böcker via Internet. Vi köper filmer och får dem levererade direkt till datorn eller i brevlådan nästa dag. Vi köper musik och kan lyssna på den omedelbart. Internet är inget hot, det erbjuder utveckling av marknader för den som bara ha förmåga att tänka kreativt och se bortom gamla förlegade affärsmodeller. Internet knyter också samman världsdelar. En man i Sverige kan hitta sitt livs kärlek i Asien, en kvinna i Ryssland kan hitta sitt livs kärlek i Kanada. Det hade varit praktiskt taget omöjligt utan att lägga tiotusentals kronor på flygresor för bara 15 år sedan. Nu kan vi kommunicera gratis, lära av varandras kulturer och ha kul längs vägen. Internet är världens bästa informationskälla eftersom människor från världens alla hörn finns representerade. Har du ett problem med datorn, spisen, luftkonditioneringen eller frugan kan du ge dig tusan på att det finns ett forum där just dessa frågor diskuteras och där det finns en kunnig själ som erbjuder tips.
Ett fritt Internet har också gett oss YouTube, en fantastisk källa till information och kultur. Allt från konsumentupplysning i alla unbox-filmer av nya produkter till satir, minnesvärda sportögonblick, musikremixar, föreläsningar, avslöjade statliga övergrepp, rena obegripligheter och mycket, mycket mer. Bara fantasin sätter egentligen gränserna för vad som är möjligt att publicera.
Nu hotas emellertid denna fantastiska, världsomspännande uppfinning av politiker och storföretag - de som vill upphäva nätneutraliteten och tvinga in oss i ett nät i vilket de bestämmer spelreglerna. Det vi riskerar att få är således ett kinesiskt Internet där staten bestämmer vad som är OK och inte - ett statligt kontrollerat intranät är många politikers våta dröm. Kampen mot barnpornografi riskerar att leda i den riktningen ty i stort sett vilken inskränkning som helst kan med lite ansträngning motiveras utifrån att barn måste skyddas och värnas. Pornografi, våldsamma filmer och spel, pokersajter, politiskt inkorrekta bloggar och hemsidor. Även här sätter egentligen bara fantasin gränserna och den varan har politiker som vill reglera dessvärre gott om.
Vissa politiker vill ge sken av att de förstår integritets- och frihetsaspekterna när friheten på nätet diskuteras, men de vill fortfarande ha inskränkningar. För barnens skull. Då har de i själva verket inte förstått någonting. Varken om nätets dynamik och funktion eller vilken enorm skada ett statligt kontrollerat nät skulle få på samhälls- och idéutvecklingen i stort.
Min största farhåga är att vi om tio år nostalgiskt kommer att titta tillbaka på den tid då vi hade ett någorlunda fritt Internet, där vi kunde besöka vilka sidor vi ville, blogga om det vi ville anonymt och slippa självcensurera oss själva. I den här fajten är det nämligen långt ifrån säkert att de goda krafterna kommer att segra.
Internet är kärlek.
Som partipolitiskt aktiv skrev jag insändare. Massor av insändare. Lokalposten publicerade dem alla (de var förmodligen glada att få insändare som inte handlade om elaka stockholmare eller folk som borde plocka upp efter sina hundar). Ibland fyllde insändarna hela sidor i tidningen - vilket i dag framstår som rätt obegripligt. Östersunds-Posten var, och är, förstås en liten tidning. Att nå ut till en större publik genom publicering på exempelvis DN Debatt är betydligt svårare. Där släpps inte vem som helst in, oavsett hur angelägen och välskriven artikeln är. Tidningen kan ge tusan i att publicera och efter några dagar kan det vara för sent. Med bloggar har vi inte längre detta problem. Vi behöver inte begära någons tillstånd, vi kan publicera ändå.
Detta har gjort vår värld mer demokratisk. Vem som helst med skrivförmåga kan publicera vad som helst på en egen blogg när som helst. Anonymt. Denna frihet är hotad av politiker som vill att bloggare registreras. Marianne Mikkos förslag visar på två saker: dels att många politiker fortfarande inte förstår vad en blogg är, dels att de vill ha kontroll. Dessa hänger naturligtvis ihop. I politikerns värld är ett fritt Internet något obehagligt, en hal tvål de förtvivlat försöker få grepp om.
Internet skulle ta död på boken, filmen och musiken, sades det. Nu köper vi böcker via Internet. Vi köper filmer och får dem levererade direkt till datorn eller i brevlådan nästa dag. Vi köper musik och kan lyssna på den omedelbart. Internet är inget hot, det erbjuder utveckling av marknader för den som bara ha förmåga att tänka kreativt och se bortom gamla förlegade affärsmodeller. Internet knyter också samman världsdelar. En man i Sverige kan hitta sitt livs kärlek i Asien, en kvinna i Ryssland kan hitta sitt livs kärlek i Kanada. Det hade varit praktiskt taget omöjligt utan att lägga tiotusentals kronor på flygresor för bara 15 år sedan. Nu kan vi kommunicera gratis, lära av varandras kulturer och ha kul längs vägen. Internet är världens bästa informationskälla eftersom människor från världens alla hörn finns representerade. Har du ett problem med datorn, spisen, luftkonditioneringen eller frugan kan du ge dig tusan på att det finns ett forum där just dessa frågor diskuteras och där det finns en kunnig själ som erbjuder tips.
Ett fritt Internet har också gett oss YouTube, en fantastisk källa till information och kultur. Allt från konsumentupplysning i alla unbox-filmer av nya produkter till satir, minnesvärda sportögonblick, musikremixar, föreläsningar, avslöjade statliga övergrepp, rena obegripligheter och mycket, mycket mer. Bara fantasin sätter egentligen gränserna för vad som är möjligt att publicera.
Nu hotas emellertid denna fantastiska, världsomspännande uppfinning av politiker och storföretag - de som vill upphäva nätneutraliteten och tvinga in oss i ett nät i vilket de bestämmer spelreglerna. Det vi riskerar att få är således ett kinesiskt Internet där staten bestämmer vad som är OK och inte - ett statligt kontrollerat intranät är många politikers våta dröm. Kampen mot barnpornografi riskerar att leda i den riktningen ty i stort sett vilken inskränkning som helst kan med lite ansträngning motiveras utifrån att barn måste skyddas och värnas. Pornografi, våldsamma filmer och spel, pokersajter, politiskt inkorrekta bloggar och hemsidor. Även här sätter egentligen bara fantasin gränserna och den varan har politiker som vill reglera dessvärre gott om.
Vissa politiker vill ge sken av att de förstår integritets- och frihetsaspekterna när friheten på nätet diskuteras, men de vill fortfarande ha inskränkningar. För barnens skull. Då har de i själva verket inte förstått någonting. Varken om nätets dynamik och funktion eller vilken enorm skada ett statligt kontrollerat nät skulle få på samhälls- och idéutvecklingen i stort.
Min största farhåga är att vi om tio år nostalgiskt kommer att titta tillbaka på den tid då vi hade ett någorlunda fritt Internet, där vi kunde besöka vilka sidor vi ville, blogga om det vi ville anonymt och slippa självcensurera oss själva. I den här fajten är det nämligen långt ifrån säkert att de goda krafterna kommer att segra.
Internet är kärlek.Bara början
DN har anmälts för barnpornografibrott för att ha illustrerat en artikel om den barnporrdömde mangaöversättaren med just olagliga bilder.
Det är så här det kommer att bli. Anmälan mot tidningen belyser åter igen hur idiotisk barnporrlagen är och vilka skeva konsekvenser den kommer att få. Men något politiskt intresse att ändra den verkar inte finnas. Ingen vågar ta i frågan av rädsla för att få något slemmigt på fingrarna.
Denna korkade lag borde ersättas av en bättre barnporrlag. Upphör med filtrering av Internet. Bekämpa de verkliga övergreppen i stället för att förbjuda människor att inneha och titta på information. Om det nu var barnen som skulle skyddas...
Det är så här det kommer att bli. Anmälan mot tidningen belyser åter igen hur idiotisk barnporrlagen är och vilka skeva konsekvenser den kommer att få. Men något politiskt intresse att ändra den verkar inte finnas. Ingen vågar ta i frågan av rädsla för att få något slemmigt på fingrarna.
Denna korkade lag borde ersättas av en bättre barnporrlag. Upphör med filtrering av Internet. Bekämpa de verkliga övergreppen i stället för att förbjuda människor att inneha och titta på information. Om det nu var barnen som skulle skyddas...
tisdag 10 augusti 2010
Frihetsfrontens sommarseminarium 2010 - anmälan!
Nu är det hög tid att anmäla sig, om man vill vara med på Frihetsfrontens sommarseminarium!
Bokade talare är:
Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet och bloggare
Aaron Israelson, chefredaktör på Nyheter24.se
Bruno Kaufmann, schweizisk statsvetare och journalist
Louise Persson, libertarian och indvidualistfeminist, författare till boken Klassisk feminism
Calle Rehbinder, fotograf, konstnär, tantralärare, sexliberal, riksdagskandidat för Piratpartiet
Lars Vilks, konstnär, konstkritiker, filosofie doktor i konstvetenskap, författare och debattör
Bokning av ytterligare talare pågår och vi kommer fortlöpande sända ut information.
I år hålls seminariet den 20-22 augusti (fredag eftermiddag - söndag lunch) på en kursgård norr om Norrtälje, ca 10 mil norr om Stockholm.
Här samlas nyliberaler, libertarianer och andra frihetsvänner från Sverige, Norge och flera andra länder för att diskutera politik, ideologi och filosofiska frågor. Det brukar bli sena nätter och många intressanta diskussioner...
Försäkra dig om en plats genom att sätta in deltagaravgiften, 690 kr för studerande och 890 kr för övriga, på PlusGiro 449 71 84-4 eller bankgiro 268-5295, betalningsmottagare Nyliberalt Forum. Ange e-postadress för utskick av praktisk information inför seminariet, såsom vägbeskrivning. Mat och husrum är inkluderat i priset.
De flesta seminarier tidigare år har varit fulltecknade så för att försäkra dig om en plats bör du betala i god tid.
Som vanligt erbjuds: intressanta anföranden, spännande bekantskaper, bar, bad, god mat, frivillig fotboll, musik och hejdlöst festande.
Har du frågor, kontakta mats.sylvan@telia.com
Rödgrön "jobbpolitik"?
Den rödgröna oppositionen lovar att satsa på småföretagen om de vinner valet. Tillåt oss tvivla på ärligheten i detta löfte.
Det beror förstås på vad man menar med "satsa". Att tvinga in företagare i bidragsfällor är säkert också ett sätt att "satsa" i de rödgrönas värld. De lär knappast ha någon som helst avsikt att gallra i regeldjungeln, att ta bort las, att underlätta etableringar i många branscher eller att sänka skatterna på arbete. De rödgröna partierna vill helst återinföra de monopol som Alliansen, förtjänstfullt, avskaffat. Dit hör både apoteksmonopolet och monopolet på bilbesiktningar. Även detta vittnar om en mycket förlegad syn på marknaden. Tillgänglighet och kundservice har ingen plats i de rödgrönas vision.
Vänsterpartierna anser inte att en reglerad arbetsmarknad utgör något hinder för företagande utan är en garant för anställningstryggheten. Därmed stänger de även dörren till många av de som står utanför arbetsmarknaden i dag. Det är en synnerligen kontraproduktiv politik på fler sätt. Den försvårar både företagande och marginaliserade gruppers inträde på arbetsmarknaden.
Dessutom bör nämnas att de rödgröna redan har en brant uppförsbacke i sitt försök att övertyga väljarna om att deras jobbpolitik skulle vara mer attraktiv än Alliansens. Om höstens val handlar om jobben kommer oppositionen att förlora.
Det beror förstås på vad man menar med "satsa". Att tvinga in företagare i bidragsfällor är säkert också ett sätt att "satsa" i de rödgrönas värld. De lär knappast ha någon som helst avsikt att gallra i regeldjungeln, att ta bort las, att underlätta etableringar i många branscher eller att sänka skatterna på arbete. De rödgröna partierna vill helst återinföra de monopol som Alliansen, förtjänstfullt, avskaffat. Dit hör både apoteksmonopolet och monopolet på bilbesiktningar. Även detta vittnar om en mycket förlegad syn på marknaden. Tillgänglighet och kundservice har ingen plats i de rödgrönas vision.
Vänsterpartierna anser inte att en reglerad arbetsmarknad utgör något hinder för företagande utan är en garant för anställningstryggheten. Därmed stänger de även dörren till många av de som står utanför arbetsmarknaden i dag. Det är en synnerligen kontraproduktiv politik på fler sätt. Den försvårar både företagande och marginaliserade gruppers inträde på arbetsmarknaden.
Dessutom bör nämnas att de rödgröna redan har en brant uppförsbacke i sitt försök att övertyga väljarna om att deras jobbpolitik skulle vara mer attraktiv än Alliansens. Om höstens val handlar om jobben kommer oppositionen att förlora.
måndag 9 augusti 2010
På ostfronten intet nytt
En kvinna har anmält en ostreklam för att vara sexistisk. "Smaken sitter i hålen" blev tydligen för mycket för henne.
Det är verkligen inte första gången vi får läsa om sådant här trams. Det som irriterar är inte främst att det finns så pantade människor i vårt land med så mycket fritid att de tar sig tid att anmäla en ostreklam. Det som irriterar mest är att det sitter folk som mot betalning går igenom sådana här anmälningar och dessutom lägger näsan i blöt om hur reklamen för olika produkter får se ut.
Lägg ned Konsumentombudsmannen omedelbart, tack.
Rena rama porren.
Det är verkligen inte första gången vi får läsa om sådant här trams. Det som irriterar är inte främst att det finns så pantade människor i vårt land med så mycket fritid att de tar sig tid att anmäla en ostreklam. Det som irriterar mest är att det sitter folk som mot betalning går igenom sådana här anmälningar och dessutom lägger näsan i blöt om hur reklamen för olika produkter får se ut.
Lägg ned Konsumentombudsmannen omedelbart, tack.
Rena rama porren.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)