Folkets hus bugar för terroristerna

Denna vecka skulle Lars Vilks ha deltagit i en paneldebatt om yttrandefrihet anordnad av Piratpartiet i Göteborg. Debatten ställdes emellertid in. Folkets hus flyttade först debatten, vilket bidrog till att flera deltagare inte kunde medverka. Sedan ställdes den in helt och hållet.

Skälet som uppgavs var att debatten skulle "störa" annan verksamhet i Folkets hus. Snart framkom det att "folk kände sig otrygga". Deltagare i andra evenemang målade troligen upp en bild av risken för attentat. Så Folkets hus backade ur, helt enkelt. Det är en smula ironiskt att en lokal som kallas Folkets hus ställer in en debatt om yttrandefrihet.

Det här är inte första gången ett evenemang med Lars Vilks ställs in av säkerhetsskäl i Sverige. Detta betyder i praktiken att terroristerna har vunnit mark. Att vi börjat anpassa oss efter deras perverterade logik. Av rädsla.

Jag kan inte se detta som något annat än en seger för islamisterna.

Utmärkt initiativ av Ung Pirat

Alla svenska riksdagspartier, med vissa frågetecken för Vänsterpartiet, driver på för mer massövervakning. Miljöpartiet har på blott 100 dagar i regeringsställning lyckats kasta all trovärdighet i integritetsfrågor i papperskorgen. Integritetsfrågorna är kallare än på länge.

På konferensen Folk och försvar satte Ung Pirat upp ett trådlöst och öppet nätverk som sedan användes av ett antal av konferensdeltagarna, inklusive vissa riksdagspolitiker och tjänstemän. Ung Pirat uppger sig nu ha två dagars loggfiler som visar vilka sajter som besökts och även inkluderar höga tjänstemäns inloggningar i myndighetsmejlen.

Syftet var att föra ut ett budskap om behovet av internetsäkerhet. Det är en nedprioriterad fråga. Vanligt folk känner sällan till riskerna med sina internetvanor. Politikerna har å sin sida gett grönt ljus åt underrättelsetjänster att aktivt underminera säkerheten på nätet genom att skapa bakdörrar i vår hårdvara och bekämpa kryptering som skyddar användarna från intrång. Allt för att få fri tillgång till vår information närhelst de önskar. Detta är oerhört allvarligt.

Det finns ett stort behov av en bred och seriös diskussion om hur vanliga människor kan skydda sig online och hur myndigheter och företag kan skydda sig från intrång från illasinnade.

Att Piratpartets ungdomsförbund väljer Folk och försvars konferens för att lyfta frågan är utmärkt. Dessvärre är intresset från riksdagspartierna högst begränsat.

Kan Piratpartiet kanske driva piratfrågor nu?

Anna Troberg avgår som ordförande för Piratpartiet. Beslutet känns inte oväntat efter en längre tid av interna stridigheter och olika uppfattningar om partiets framtida färdriktning.

Partiledare kommer och går. Det är inget konstigt med det, i synnerhet inte efter två katastrofval som PP gjorde i både EU- och riksdagsvalet. Det anmärkningsvärda i detta fall är snarare sättet på vilket Troberg lämnar. Enligt Troberg har hon nämligen utsatts för homofobi.

Anna Troberg säger till Ekot att en del i partistyrelsen inte ställer upp på alla människors lika värde. Det är en oerhört allvarlig anklagelse som sannolikt inte lär få stå oemotsagd. När jag läser mer om saken i hennes långa blogginlägg börjar jag förstå hur det förmodligen ligger till. Troberg har velat göra PP till ett hbtq-parti. Hbtq-rättigheter är hennes verkliga hjärtefråga.

Troberg skriver om "en oroväckande brist på empati" och om ett parti i vilket vissa inte vill tala om lika rättigheter för alla. Min gissning - ty det kan bara vara en gissning eftersom jag inte är partimedlem eller har tillgång till de interna diskussionerna (även om jag såklart får höra saker) - är att Trobergs entusiasm för hbtq-frågor inte har mötts med den entusiasm och de applåder som hon önskat. Jag har svårt att tro att PP skulle vara drabbat av mycket mer sexism och "hbtq-fobi" än andra politiska partier. Faktiskt.

Personligen har jag sett med viss förfäran på när PP börjat förvandlas till något slags lila Feministiskt initiativ eller en partipolitisk version av RFSL. Partiets styrka har varit dess fokus på piratfrågorna - friheten på internet, rätten till personlig integritet, kamp mot massövervakning och storebrorsfasoner och fräscha idéer på bland annat upphovsrättsområdet. Under de senaste åren har hbtq skymt dessa frågor. Som hbtq-parti kan PP dessutom aldrig bli bättre än vissa partier på vänsterkanten. Det är således inget framgångsrikt recept.

En misslyckad valkampanj i EU-valet och en helt obegriplig kampanj i riksdagsvalet förstärkte bara bilden av ett vilset parti som inte vet vad det vill.

Så... efter denna tid av piratpartistisk hbtq-aktivism blir min fråga: kan Piratpartiet kanske börja driva piratfrågor igen nu? Det skulle kännas kul.

Läs även:
HAX

Eh... va?

Frågan ingen pratar om

Svenska valrörelser är väldigt förutsägbara. Det är skatterna och välfärden som dominerar. I år har migrations- och asylpolitiken tagit steget upp till fjärde plats bland väljarnas favoritfrågor, vilket har gett visst genomslag även i debatterna.

Men en fråga lyser med sin frånvaro. Massövervakningen. Den fråga som varje timme på dygnet kränker vanliga människors privatliv och omgärdas av ett raffinerat system som omöjliggör insyn och utkrävande av ansvar. Ja, som faktiskt hotar vår demokrati.

Den svenska regeringen har i strid med EU-domstolens utlåtande fastslagit att datalagringen av alla svenskars elektroniska kommunikation ska fortsätta. Alla teleoperatörer har lytt order. Alla utom Bahnhof, som vill få saken prövad. Frågan om hoten mot vårt privatliv är politiskt död.

När debatten rasade (nåja) i riksdagen klev Johan Pehrson (FP) upp i talarstolen och jämförde (på fullt allvar), och med en nedlåtande ton som endast han kan uppbringa, böterna för ett icke implementerat datalagringsdirektiv med hur många sjuksköterskelöner det motsvarade. På den nivån försvarar regeringen massövervakningen. Och den kommer undan med det.

Vissa reagerar visserligen mot att Facebook tycks veta alltmer om dem, deras liv och bekantskaper. Men det räcker inte. Ty vi fortsätter att använda Facebook ändå. Det är en deal mellan oss och denna sociala nätverksgigant att allt vi gör övervakas, lagras och kan användas i syften vi inte har en aning om.

Regering och riksdag, däremot, är ålagd att följa de lagar som finns och respektera de rättigheter vi människor har. Dit hör rätten till privat kommunikation. Men det har både Socialdemokraterna och Alliansen visat att de högaktningsfullt skiter i.

I den valrörelse som snart är till ända hade jag väldigt gärna velat se Annie Lööf, ledaren för det parti som för några år sedan tog fram ett "integritetsmanifest" (och sedan torkade sig där bak med det), tydliggöra att närodlad politik inte betyder att staten ska följa människor så nära som möjligt. Det är nämligen Centerpartiets politik i praktiken eftersom C röstat för både FRA-lagen och datalagringen.

Jag skulle också väldigt gärna ha velat se riksdagens mest kritiska partier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, förklara att de inte sätter sig i en regering som fortsätter massövervaka svenska folket. Men det kan de inte, eftersom deras tilltänkta regeringspartner heter Socialdemokraterna och är ett parti som i lika hög grad som Alliansen förespråkar massövervakning och grova övertramp i människors privatliv.

Massövervakningen är alltså elefanten i rummet. Den som ingen, absolut ingen, pratar om i denna valrörelse. Piratpartiet försöker väl, men har bara lyckats förvirra väljarna med en överdosering av katter.

Principen är väldigt enkel: människor som inte är misstänkta för brottslighet ska inte övervakas. Den som inte förstår denna enkla princip, förstår inte vad en rättsstat är. Och förmodligen inte heller vad en polisstat är.

Vilket block som än blir störst och vad statsministern än heter när riksdagen öppnar efter valet, kommer massövervakningen av alla dina telefonsamtal, alla dina SMS och allt du företar dig på internet att fortsätta.

Detta är en stor skam.

Tidigare bloggat:
Massövervakning är ondska

Medborgarlön en dum idé

Piratpartiet går nu ut med det som diskuterats i partiet länge - ja till medborgarlön. Idén med en basinkomst tycks attrahera även liberaler numera.

Piratpartiets talesperson för arbetsmarknad och social trygghet Björn Flintberg förklarar partiets ställningstagande:

Det är skamligt att jaga ut människor på en fruktlös jakt efter traditionella arbetstillfällen som inte finns och sedan straffa dem när de misslyckas.

Kritiken gäller alltså hur den svenska arbetsmarknadspolitiken ser ut i dag. Nog finns skäl att vara kritisk. En hög arbetslöshet, en hårt reglerad arbetsmarknad med höga ingångslöner och en statlig arbetsförmedling som har havererat är en sällsynt dålig kombination. Effekten blir att utanförskapet för stora grupper av människor permanentas, att många aldrig ens får en chans att visa vad de går för. Det är tragiskt och ett fruktansvärt slöseri med mänskliga resurser.

Men lösningen är inte att ge alla medborgare en basinkomst varje månad. Det vore snarare att ge upp. Vad som krävs är avregleringar, regelförenklingar, skattesänkningar för alla med normala inkomster och en stolthet i att vara självständig.

I dag har arbetsgivare i allt högre grad slutat att använda Platsbanken, Arbetsförmedlingens jobbsökarsajt, när de söker arbetskraft. Eftersom den arbetssökande måste söka ett visst antal arbeten varje månad för att kvalificera sig för ersättning, och sedan redovisa dessa för sin arbetsförmedlare, översköljs arbetsgivarna av irrelevanta ansökningar. Detta förfarande stjäl tid både från den arbetssökande och företaget som söker personal.

Jag har flera principiella invändningar emot en så kallad medborgarlön. En är att det är fel att få pengar utan minsta motprestation. I detta fall skulle medborgarskapet i sig vara skäl till att få sin inkomst tryggad, vilket är väldigt märkligt.

En annan handlar om synen på individens relation till staten. Ska en hel befolkning göras beroende av ett bidrag?

Ett argument för medborgarlön är att det ersätter samtliga bidrags- och ersättningssystem som finns i dag och som är mycket kostsamma. Det låter ju bra. Att avskaffa barn- och bostadsbidrag och skära ned på en rad andra ersättningar är jag helt och hållet för. Men jag ser inte riktigt vinsten i att ersätta jättemånga bidrag med jättemycket bidrag. Vari finns incitamentet att bli självförsörjande om det trillar in så pass mycket pengar varje månad att det går runt ändå? Vad säger att jag inte tar dessa pengar och reser till ett varmt och billigt land i stället för att ta ett låglönejobb?

Ett mer verkfullt sätt att göra människor mer självständiga - om det nu är målet - vore att fortsätta pressa ned skatterna, stegvis avskaffa barn- och bostadsbidragen samt göra inkomster under en viss nivå (exempelvis 10 000 kr) skattefria. Det finns många effektiva sätt att tackla hög arbetslöshet och höga trösklar in på arbetsmarknaden. Mer bidrag är inte ett av dem.

Piratpartiet var en given röst i valet till Europaparlamentet. Det är tyvärr en otänkbar röst i riksdagsvalet.

Piratpartiet och besvikelsen

Ty ingenting blir längre lika mycket värt i ett samhälle som gått in i en panopticistisk era. Vänster eller höger, skola och arbetsmarknad... dagens differenser i praktisk politik är ingenting mot skillnaden mellan en värld som massövervakar alla medborgare och en värld som inte gör det.

Kjell Häglund sammanfattar mina känslor om massövervakningen, Piratpartiet och EU-valrörelsen på ett strålande sätt.

Efter Piratpartiet

EU-valet blev ett slag i mellangärdet. Piratpartiet åkte ur.

Det har varit en tung arbetsvecka, fylld av besvikelse och grubblerier. Vad är nästa steg? Finns det något? Jag oroar mig inte så mycket för Piratpartiet som för var hela integritetsdebatten tar vägen nu när integritetsvännerna i Sverige förlorat en så viktig plattform som Europaparlamentet.

Piratpartiet tappade över 130 000 röster (Fi vann för övrigt ungefär lika många, men hur många f.d. piratväljare som gick dit vet jag inte). Orsakerna till debaclet blir upp till partiet att analysera. Integritetsfrågan, som borde vara hetare nu än 2009, vann uppenbarligen inga röster.

I klartext betyder detta att partiet misslyckades med att kommunicera hur viktiga frågorna om rätten till personlig integritet och ett fritt internet är. Orsaken är nog ganska enkel. Det är väldigt komplicerade frågor. Inte moraliskt, förstås, men tekniskt.

Den massövervakning som avslöjades av Edward Snowden är väldigt teknisk till sin karaktär, och när man ska förklara för människor hur övervakade de är tvingas man till tekniska förklaringar. Glenn Greenwald gör i sin bok ett tappert försök att förvandla kodord, förkortningar och tekniska lösningar till en begriplig massa för lekmän. Det är inte helt lätt - jag skulle gissa att många som läser boken irrar bort sig bland alla kopierade diagram och presentationer som fyller Greenwalds bok.

Tyska Piratenpartei knep ett mandat i EP. Det betyder att de frågor som Christian Engström och Amelia Andersdotter stridit för kommer att vara representerade. Det är också glädjande att Fredrick Federley tar Centerpartiets mandat i stället för den betydligt mer traditionelle Kent Johansson. Även om Federley kanske kommer vara för upptagen med djurhållningsfrågor för att hinna fokusera på integritetsfrågorna.

Det finns mycket kvar att göra. Den svenska FRA-lagen är kvar. Datalagringsdirektivet kan komma att återupptå, och i vilket fall har den svenska regeringen inte brytt sig om att föreslå att datalagringen ska upphöra. Det hårt kritiserade TTIP-avtalet väntar.

Att i detta skede förlora två integritetskämpar i Europaparlamentet är ett stort bakslag. Piratpartiet riskerar att bli än mer marginaliserat i debatten. Som det ser ut nu lär denna lucka fyllas av partier på vänsterkanten som främst är intresserade av frågorna som ett led i att kritisera den borgerliga regeringen (och som snart kan sitta i en rödgrön regering i vilken Socialdemokraterna är lika stora övervakningsförespråkare som Alliansens partier).

Men det finns något att lära av Piratpartiets nederlag: Integritetsfrågorna måste förklaras på ett mycket bättre sätt för att vinna allmänhetens gehör. Jag tror nämligen att de flesta i grunden önskar ett privatliv. Massövervakningens subtilitet gör emellertid att de inte uppfattar sig som övervakade.

Vi måste lyckas förklara varför rätten till ett privatliv är så viktig att slå vakt om, och varför ett fritt internet är avgörande för demokratin nu och i framtiden.  Lyckas vi inte med detta, är det snart ute med den personliga integriteten. Då har politikerna allmänhetens tysta godkännande för fortsatt massövervakning. 

Svenska folket - jag är besviken på er

EU-valet kan bara kallas en sak: en fullständig katastrof. 

Inte bara för att extremistiska partier som Fi lyckades ta mandat utan framför allt för att det svenska Piratpartiet, det enda parti som under de senaste fem åren arbetat stenhårt för din och min rätt till ett privatliv, ramlar ur. Resultatet känns faktiskt väldigt orättvist.

Det är förstås väldigt oroväckande och omskakande att svenska folket röstar så här. Att auktoritära partier som Fi, som dramatiskt vill öka maktöverföringen till EU, går starkt framåt gör mig beklämd. Sverigedemokraterna tar två mandat (det hjälper bevisligen inte att störa möten och spotta på valarbetare), trots att partiet hade väldigt svaga kandidater. Sannolikt lockade de många väljare som vill visa missnöje mot den utveckling som EU har tagit.

Om vi tittar på detta politiska test ser vi att de partier som stärkts i valet nästan uteslutande ligger på den vänstra, auktoritära sidan. Så ser det även ut i stora delar av övriga Europa - ytterlighetspartierna går framåt.

Varför lyckades inte Piratpartiet behålla sina mandat?

En förklaring är att Piratpartiets hjärtefrågor, däribland integritetsfrågorna, inte har intresserat medierna särskilt mycket under valrörelsen. Detta trots Snowdens avslöjanden om den globala massövervakningen och trots att EU-domstolen nyligen ogiltigförklarade datalagringsdirektivet, vilket gav PP en handske att kasta på regeringen.

En annan förklaring tror jag är en felprioritering från PP:s sida. Partiet valde att prioritera fildelningsfrågan i valrörelsen, vilket jag tror var ett misstag. Det var inte den enda fråga som toppkandidaten Christian Engström tog upp i debatter och utfrågningar, men den borde ha lämnats helt därhän för att ge plats åt friheten på internet och massövervakningen.

Kanske hade det inte spelat någon roll. Kanske hade Piratpartiet misslyckats med att stanna kvar i parlamentet ändå. Men det är uppenbart att valrörelsen inte gick PP:s väg.

En tredje förklaring är mediernas behandling av partiet. Piratpartiet har blivit synnerligen styvmoderligt behandlat. Det förvägrades att delta i den stora partiledardebatten i början av maj. Då var motiveringen att den inte skulle handla om EU utan om inrikespolitik - ändå var EU en fråga som ständigt dök upp.

Det var ganska symptomatiskt att Piratpartiet var det enda parti som SVT inte livesände från under valvakan. Medierna fortsatte att ignorera piraterna. SVT höll däremot den rosa fanan högt ända in i kaklet. En leende reporter gratulerade Gudrun Schyman till framgången medan Jimmie Åkesson pressades hårt om vilken grupp SD vill tillhöra. Att Fi förmodligen kommer tillhöra samma grupp som gamla öststatskommunister bekom tydligen inte SVT.

Det är lätt att vara bitter just nu. Och det måste vi tillåta oss att vara. Extremfeministerna har tagit plats i ett demokratiskt parlament och tar nu sikte mot riksdagen. Vi måste också fundera över hur vi ska lyckas begripliggöra integritetsfrågorna för svenska folket. För det här duger inte.

Sörj i natt. I morgon återupptar vi kampen mot feministerna och mot massövervakningspartierna. Nu är det allvar.

Tack för allt.

Extremisternas valrörelse

Europaparlamentsvalet ser ut att bli precis den kalldusch som många av opinionsmätningarna visat. Redan när valun presenterades kl. 21 släcktes lyset för Piratpartiet, som fick 2,5 procent. Även om det finns potential att klättra ser det ganska kört ut att nå ett mandat.

Samtidigt landar Feministiskt initiativ på 7 procent. Därmed ansluter sig Sverige till den rad av länder där extremistiska partier går framåt. I Frankrike fick Front National runt en fjärdedel av rösterna, i Grekland tar nazistiska Gyllene Gryning mandat och i Danmark ser Dansk Folkeparti ut att bli största parti.

Valresultatet i Sverige innebär att två av våra allra bästa europaparlamentariker kastas ut och att en feministisk extremist, Soraya Post från Fi, kommer in. Det innebär att en menlös och politiskt korrekt nolla som Lars Adaktusson, som aldrig kommer att uträtta någonting vettigt, kommer in. Därtill kommer Sverigedemokraterna få minst ett mandat.

SVT höll den rosa fanan ända in i kaklet. En leende reporter gratulerade Gudrun Schyman medan Jimmie Åkesson pressades hårt om vilken grupp SD vill tillhöra. Och SVT hade över huvud taget ingen bevakning på Piratpartiets valrörelse.

En längre bloggpost om valet kommer. Men nu blir det en whisky.

Rösta mot massövervakningen!

Jag läser just nu Glenn Greenwalds bok Storebror ser dig om Edward Snowdens läckor. Det är en riktig thriller, som något ur en John le Carré-roman. Om det inte vore för att allt är sant.

Givet vad som hänt det senaste året borde Europaparlamentsvalet vara upplagt för en storseger för Piratpartiet. Edward Snowden avslöjade för världen att den amerikanska underrättelsetjänsten NSA tillsammans med motsvarigheter i allierade länder, däribland Sverige, övervakar all digital kommunikation i hela världen. Hela tiden. Den svenska regeringen har stiftat en övervakningslag utifrån amerikanska önskemål.

Övervakningen är så omfattande och så gränslös att den utklassar all övervakning som bedrivits i historiens värsta förtryckarregimer. NSA:s uttalade mål (internt) är "collect it all", det vill säga att samla in allt om alla. Detta mål är fjärran det offentligt målet att "bekämpa terrorism".

Det ser alltså ut ungefär som Piratpartiet och andra integritetskämpar varnat för. Varför reagerar inte fler? Varför verkar flertalet acceptera att detta fortgår nu när de vet hur det ser ut?

Jag tror att det handlar om övervakningens subtila och anonyma natur. Vi märker inte när vi övervakas. Övervakningen påverkar oss inte konkret i vår vardag. Detta är också det farligaste med den massövervakning som nu sker, eftersom det möjliggör en expansion utom allmänhetens kontroll eller vetskap.

Vi vet nu att NSA på direkt fråga har ljugit folkvalda amerikanska politiker rakt upp i ansiktet om övervakningens omfattning. Det var innan Snowden visade oss hur det egentligen ligger till. Hur blåsta vi alla har blivit.

EU är en vital del i detta, och övervakningsfrågorna avhandlas på EU-nivå. Datalagringsdirektivet, som innebär att alla europeiska medborgares elektroniska spår ska lagras av teleoperatörerna, ogiltigförklarades av EU-domstolen. Det ansågs strida mot de mänskliga rättigheterna. Detta var en seger för alla som stridit för den personliga integriteten. Men den svenska regeringen har valt att inte föreslå att den svenska lagen som baseras på direktivet ska avskaffas. I stället har den begravt frågan i en utredning med förhoppning om att allmänheten ska hinna glömma bort den.

EU-valrörelsen har handlat om grisknorrar, klordoppade kycklingar, utsläppsmål och feminism. Enda anledningen till att övervakningsfrågorna alls har funnits med i utfrågningar och debatter stavas Piratpartiet. Om partiet faller ur Europaparlamentet, kommer dessa frågor riskera att hamna i ännu mer medieskugga än som redan är fallet i dag.

Därför är det viktigt att se till att Piratpartiet kan fortsätta kämpa mot massövervakningen och för integriteten även i fortsättningen. Inget annat parti kommer göra det.

Dagens val handlar om så mycket mer än avklippta grisknorrar. Det handlar faktiskt om en grundpelare i varje anständigt samhälle - rätten till fri kommunikation, rätten till ett privatliv.

Rösta på Piratpartiet!

På söndag kan det vara verklighet: Piratpartiet ute ur Europaparlamentet, Feministiskt initiativ inne. Vi riskerar att förlora fokus på integritetsfrågorna.

Valrörelsen går nu in i slutskedet. I kväll sänds slutdebatten i SVT. Mycket står på spel. Utan pirater i EU-parlamentet riskerar integritetsfrågorna att åter hamna i total medieskugga. De etablerade partierna bryr sig inte. Egentligen. Det vet vi. Piratpartiet är det enda parti som har dessa frågor i fokus.

Jag har inte propagerat för ett politiskt parti de senaste tio åren. Men den här gången känns det faktiskt viktigt. På riktigt.

Rösta på Piratpartiet på söndag!

Jag röstade rätt

Säg det förstanamn från något annat parti som skulle våga säga detta självklara.

Se Piratpartiets förstnamn Christian Engström i SVT:s Toppkandidaterna i kväll kl. 20.30 i SVT2.

Nätfrihet, barnporr och principer

När KD:s toppnamn i EU-valet Lars Adaktusson debatterade mot Piratpartiets Christian Engström i DN:s regi (se debatten här) dök frågan om blockering av barnpornografi på internet upp. En synbart nöjd Adaktusson försökte framställa Engström som en laglöshetens och nonchalansens man.

När Engström utfrågas i P1 Morgon dyker den upp igen. Frågan är synnerligen perifer, men tillräckligt snaskig för att varken politiska motståndare eller journalister ska kunna låta bli den. Christian Engström beskylls för att inte stå upp för barns rättigheter på grund av att han röstade nej till ett EU-förslag 2011 som dels jämställde riktiga övergrepp med teckningar, dels förordade blockeringar på nätet.

Låt oss prata om detta igen, en gång för alla. Det verkar som att det behövs.

Barnporrbekämpningen har kidnappats av flera krafter som bryr sig betydligt mer om sina egna politiska intressen än om barns väl och ve. En sådan kraft är upphovsrättsindustrin, som efter att ha sett hur filtrering och blockering av misshagligt material vunnit politiskt bifall föreslagit att samma metoder ska användas för att bekämpa fildelning.

Att polisen vill ha datalagring och massövervakning är månne ingen större skräll. De önskar förstås så stora befogenheter som möjligt, och använder gärna kampen mot barnporren som svepskäl för att få det. Men när politiska partier som försvarar massövervakningen, och dit hör i högsta grad Adaktussons parti, argumenterar på samma sätt måste vi fråga oss vad de egentligen vill. Ty världen är inte så rosenskimrande att dessa partier enbart är ute efter att värna barns rättigheter.

Christian Engström stod rakryggad upp för friheten på internet genom att rösta nej till internetblockering när frågan var uppe på EU-nivå. Poängen är att den som vill ha åtkomst till olagligt material av någon sort egentligen bara behöver två saker: en normalbegåvning och en Tor-uppkoppling (eller någon annan anonymiseringstjänst). Filtrering och blockering är därför väldigt trubbiga och, faktiskt, menlösa verktyg. Stängning av sajter är mer effektivt.

Vi måste försöka hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Och vi måste förstå begreppet ändamålsglidning. Det främsta skälet till att jag är hårdnackad motståndare till internetcensur och blockeringar är att en ökad acceptans för sådana åtgärder riskerar att spridas till andra områden - precis som upphovsrättsindustrin hoppats.

Det saknas inte politiker som vill censurera internet i syfte att bekämpa allt från drogliberalism och homosexualitet till hädelse av profeter och mycket annat. I EU har vi sett förslag på att stänga av fildelare från internet. Och i Sverige har vi ett feministiskt parti som vill att "möjligheten att begränsa spridningen av pornografi utreds". Partiet kan snart sitta i Europaparlamentet och, om olyckan är framme, även i riksdagen.

Det är just därför som vi måste sätta ned foten mot alla förslag om censur och filtrering. Den dörren ska hållas stängd. Tyvärr har anden redan släppts ur flaskan, vilket gör att vi lär få se fler förslag i framtiden där censur och blockering är populära verktyg i kampen mot ett upplevt problem.

Självfallet ska polisen bekämpa övergrepp mot barn. Personer som begår dem ska lagföras. Men vi måste inse skillnaden mellan att 1) begå ett fysiskt sexuellt övergrepp, 2) titta på en bild av ett övergrepp som redan har skett och 3) titta på en teckning eller datoranimerad bild som föreställer en minderårig person i en sexuell situation (med eller utan svans).

Det förstnämnda ska polisen prioritera - vilket alltså betyder att de inte ska jaga runkpellar och framför allt inte översättare av mangaserier. Varken poliser eller politiker ska ha några synpunkter på människors sexuella preferenser och fantasier så länge dessa inte utageras på ett sätt så att de skadar en annan människa.

Svårare än så är det inte. 

Novus: Piratpartiet nära mandat i EP

Det gick lång tid innan opinionsmätningarna inför Europaparlamentsvalet började ramla in. Nu har vi dock fått några att grubbla över.

Piratpartiet har fått allt från 1,3 till över 3 procent i de mätningar som presenterats på sistone. Enligt den senaste Novusmätningen, som presenteras i dag, får PP 3,9 procent och är alltså väldigt nära ett mandat.

Än är ingenting klart. Det krävs 5 procent för att vara säker, och allra helst skulle jag se att PP får behålla båda sina mandat. Det ser i alla fall inte ut som att Junilistan kannibaliserat på PP alltför mycket.

I övrigt är det uppmuntrande att Fi enligt denna mätning inte är nära ett mandat och att FP ser ut att göra ett betydligt sämre val nu än 2009.

Läs även:
Christian Engström på SVT opinion

Därför röstade jag på Piratpartiet

Jag har nu gjort det jag inte gjorde 2009 - röstat i Europaparlamentsvalet.

Efter fem år har Piratpartiet visat att det behövs i parlamentet, och att det går att göra skillnad. Inte alltid, men ibland. Att det går att stoppa dåliga förslag. Inte alltid, men ibland.

Piratpartiet är från svenskt håll den enda sanna oppositionen i Europaparlamentet i frågor som rör personlig integritet och friheten på internet. Moderaterna och Socialdemokraterna struntar i dessa frågor. Kristdemokraterna förstår dem nog inte ens. Folkpartiet vill fortsätta att ohejdat bygga ut EU-staten och därmed öka överstatligheten. Häromkvällen svor FP:s toppkandidat Marit Paulsen trohet till euron också.

Sverigedemokraterna är EU-kritiskt, men det är oklart i vilken grupp de kommer att hamna. Och framför allt om deras kandidater har kapacitet att navigera genom det besynnerliga EU-maskineriet. Det har Christian Engström och Amelia Andersdotter bemästrat.

EU är inte lätt för gemene man att förstå sig på. Det är snårigt, byråkratiskt, komplicerat och inte sällan obegripligt. Det är därför inte så konstigt att valdeltagandet är lägre än i riksdagsvalet. Jag förstår dem som väljer att inte rösta alls, i synnerhet som en protest mot EU. Men jag tycker att vi nu kan säga att det spelar roll vilka som sitter i parlamentet.

Många väljer att rösta på samma parti som i valet till riksdagen, men det är värt att stanna upp och titta på kandidaterna och vad de vill. Ty valet till EU-parlamentet är i mycket större utsträckning ett personval än våra svenska val.

Här kan du läsa mer om vad Christian Engström och Amelia Andersdotter gjort under sina fem år i EU-parlamentet. Och här kan du läsa Sveriges Radios intervju med Christian Engström.

Nu växer Piratpartiet

Hur jag ska rösta i riksdagsvalet har jag ännu ingen aning om. Däremot är min röst i Europaparlamentsvalet, hur mycket jag än ogillar att legitimera detta val, lätt att lägga. 

Eftersom jag värdesätter personlig integritet och internets frihet, eftersom jag är stark motståndare till det övervakningssamhälle som har skapats och eftersom i princip alla partier står på fel sida i dessa frågor finns bara ett val: Piratpartiet. 

Jag avstod från att rösta 2009. Men denna gång kommer jag att rösta på Christian Engström (PP). Jag vet att Piratpartiet har gjort skillnad i parlamentet, och som utvecklingen i EU ser ut behövs motståndsfickor som åtminstone ger ett litet hopp om att det går att vinna segrar ibland.

Nu ökar Piratpartiet i opinionen - från 2,4 till 3,1 procent, enligt Skop (PDF). Partiet syns mer i medierna, och valrörelsen har bara börjat. Ett mandat är inom räckhåll. 

Läs även:
HAX, Den hälsosamme ekonomisten

Datalagringen och rättvisan

EU-domstolens ogiltigförklarande av datalagringsdirektivet har inte fått några reella effekter på svensk lagstiftning än.

Men reaktioner har ändå kommit. Såväl Bahnhof som Tele2 har upphört med datalagringen, och Post- och telestyrelsen (PTS) har inte vidtagit några åtgärder mot dem. Som en följd av detta har Rikspolisstyrelsens chefsjurist Eva-Lotta Hedin anmält Tele2 till PTS. En som i sin tur reagerade på detta var Ung Pirats Gustav Nipe. Han beslöt polisanmäla Eva-Lotta Hedin.

Dessutom har Piratpartiet bett EU-kommissionen riva upp den svenska datalagringen med hänvisning till EU-domstolens beslut. Den svenska riksdagen har som bekant tvärvägrat att ens pröva om svensk lag är förenlig med de mänskliga fri- och rättigheterna.

Kul att det rör på sig. Allt detta sätter mediernas ljus på datalagringen, vilket är bra.

Samtidigt kan konstateras att Alliansens övervakningsförespråkare, som sökt misstänkliggöra Edward Snowden med att han inte nämnt Ryssland i sina avslöjanden (varför skulle han det när han arbetade på NSA?), nu måste hitta på nya svepskäl för att misstro honom.

Snowden har nämligen ställt frågan om förekomsten av rysk massövervakning, och lagligheten i den, direkt till Vladimir Putin i rysk TV. Allan Widman (FP) är plötsligt tyst.

Nu passar det att vara pirat

Medan medierna gör sitt bästa för att tiga ihjäl Piratpartiet genom både debattupplägg och obefintlig bevakning inför de kommande valen, försöker företrädare för andra partier stjäla uppmärksamhet i integritetsfrågorna. Nu ska alla integritetsmedvetna väljare strykas medhårs i några månader igen. Fan tro't om det fungerar.

Fredrick Federley från Centerpartiet har gjort sin offensiv. I Expressen utelämnar han finurligt nog både sitt eget partis och sin regerings ansvar för utbyggnaden av det övervakningssamhälle han säger sig vilja stoppa. Federley röstade själv ja till FRA-lagen 2008, något som betraktades som ett stort svek efter att han kommit ut som integritetsvän.

Folkpartiets Mathias Sundin är en annan integritetsprofil som gjort en del utspel, nu senast på DN Debatt angående EU-domstolens utslag om datalagringen.

Jag vill inte misstro Mathias Sundin. Han gjorde ett exemplariskt framträdande i riksdagens talarstol när han påtalade vikten av integritetsskydd i vår övervakade tidsålder. Men det parti han tillhör är en aktiv försvarare av övervakningssamhället.

Folkpartiet har röstat för både FRA-lagen och datalagringsdirektivet. Folkpartiets ställningstaganden kan inte Sundin ensam lastas för, men som folkpartistisk riksdagsledamot är han en vattenpuss i en torr integritetsöken.

Miljöpartiet och Vänsterpartiets påpekar att Sundins parti faktiskt sitter i regeringen och att Folkpartiet där varit drivande för att öka övervakningen, inte minska den. Piratpartiet påminner om detsamma.

Det är kort sagt många som vill åt de integritetskänsliga väljarna nu. Ja, till och med moderaten Gunnar Hökmark har vaknat till liv. Men hans parti har så många fingrar i alla tänkbara syltburkar att det krävs en blind och döv väljare för att vinna en röst på dessa frågor.

Varken Centerpartiet eller Folkpartiet är det minsta pålitliga i frågor som rör frihet på nätet och rätten till personlig integritet. Detta kan vi utläsa av hur partierna har röstat, vilket är en bättre måttstock än vad enskilda företrädare säger på en debattsida inför ett val.

Ty är det något vi vet, är det att varken Moderaterna, Folkpartiet eller Centerpartiet kommer bry sig ett dugg om svenska folkets rätt till integritet efter den 14 september. 

Piratpartiet goes Miljöpartiet?

När det stod klart att moderatavhopparen Mattias Lundbäck kommer kandidera för Piratpartiet i Stockholm kändes det kommunala valet inte längre lika hopplöst. En vettig röst som lämnade Moderaterna på grund av partiets oacceptabla ställningstaganden i frågor som rör människors personliga integritet var ett välkommet tillskott.

Lundbäck kommer att stå på tredje plats på Stockholmslistan. Den toppas av Deeqo Hussein, som menar att Piratpartiet kommer gå till val på en tak över huvudet-garanti för alla, inklusive EU-migranterna.

Detta känns inte alls som en piratfråga, och definitivt inget som "måste prioriteras", som Hussein uttrycker det. Tvärtom känns det väldigt... miljöpartistiskt.

Eftersom många av piratfrågorna inte beslutas om på kommunal utan på nationell och EU-nivå har det varit lite oklart vad Piratpartiet ska fokusera på i kommunpolitiken. Men det finns ett antal frågor som rör exempelvis kameraövervakning och patienjournaler som partiet kan arbeta med.

Skulle PP i stället gå till val på TÖG för EU-migranter vore det inte bara väldigt märklig valtaktik utan också en besynnerlig breddning av partiets profil.

Tänk igen.

Tillsammans kan vi sätta stopp