Kan Piratpartiet kanske driva piratfrågor nu?

Anna Troberg avgår som ordförande för Piratpartiet. Beslutet känns inte oväntat efter en längre tid av interna stridigheter och olika uppfattningar om partiets framtida färdriktning.

Partiledare kommer och går. Det är inget konstigt med det, i synnerhet inte efter två katastrofval som PP gjorde i både EU- och riksdagsvalet. Det anmärkningsvärda i detta fall är snarare sättet på vilket Troberg lämnar. Enligt Troberg har hon nämligen utsatts för homofobi.

Anna Troberg säger till Ekot att en del i partistyrelsen inte ställer upp på alla människors lika värde. Det är en oerhört allvarlig anklagelse som sannolikt inte lär få stå oemotsagd. När jag läser mer om saken i hennes långa blogginlägg börjar jag förstå hur det förmodligen ligger till. Troberg har velat göra PP till ett hbtq-parti. Hbtq-rättigheter är hennes verkliga hjärtefråga.

Troberg skriver om "en oroväckande brist på empati" och om ett parti i vilket vissa inte vill tala om lika rättigheter för alla. Min gissning - ty det kan bara vara en gissning eftersom jag inte är partimedlem eller har tillgång till de interna diskussionerna (även om jag såklart får höra saker) - är att Trobergs entusiasm för hbtq-frågor inte har mötts med den entusiasm och de applåder som hon önskat. Jag har svårt att tro att PP skulle vara drabbat av mycket mer sexism och "hbtq-fobi" än andra politiska partier. Faktiskt.

Personligen har jag sett med viss förfäran på när PP börjat förvandlas till något slags lila Feministiskt initiativ eller en partipolitisk version av RFSL. Partiets styrka har varit dess fokus på piratfrågorna - friheten på internet, rätten till personlig integritet, kamp mot massövervakning och storebrorsfasoner och fräscha idéer på bland annat upphovsrättsområdet. Under de senaste åren har hbtq skymt dessa frågor. Som hbtq-parti kan PP dessutom aldrig bli bättre än vissa partier på vänsterkanten. Det är således inget framgångsrikt recept.

En misslyckad valkampanj i EU-valet och en helt obegriplig kampanj i riksdagsvalet förstärkte bara bilden av ett vilset parti som inte vet vad det vill.

Så... efter denna tid av piratpartistisk hbtq-aktivism blir min fråga: kan Piratpartiet kanske börja driva piratfrågor igen nu? Det skulle kännas kul.

Läs även:
HAX

Eh... va?

Var stolt över den du är!

Den årliga Pridefesten står för dörren. Homo,- bi- och transpersoner (och människor som definierar sig med alla möjliga bokstavsförkortningar) kommer under festliga omständigheter gå den årliga paraden. Och hbtq-frågor kommer att diskuteras på otalet sammankomster. Som vi nyligen såg i Vilnius är det långt ifrån lika populärt i vissa andra länder som i Sverige.

Men Pride är inte bara bögarnas, flatornas och transpersonernas dagar. Det är också sexarbetarnas. Precis som i fjol kommer Riksorganisationen för sex- och erotikarbetare i Sverige, Rose Alliance, att ha ett flak i tåget. I år för att särskilt hylla minnet av den mördade sexarbetaren Petite Jasmine. För hennes öde bär inte bara gärningsmannen utan hela det politiska Sverige ett ansvar.

Mainstreammedia uppmärksammar alltid Pride, men toleransen sträcker sig sällan till de människor som på olika sätt arbetar med sex. Dessa är inte bara diskriminerade i lag utan förtigs överallt. Deras rättigheter diskuteras inte, förutom i egenskap av "brottsoffer" (som de av somliga anses vara i sitt arbete).

Man måste förstås inte vara bög eller flata för att gilla Pride. Och man måste inte gilla Pride för att man är bög eller flata. Långt ifrån alla är med på det gigantiska jippo som festivalen i praktiken är. Men att lyfta in sexarbetarna i den är viktigt. Det är en grupp som det ofta pratas om men sällan pratas för.

För mig handlar Pride mer om ett tankesätt än aktivism i färgglada kläder på ett lastbilsflak. Att acceptera att alla inte är och tänker som du. Att acceptera att andra människor har preferenser och tankesätt som du inte delar eller ens förstår. Att respektera din grannes, arbetskamrats och kursares sexuella läggning och val i livet.

Det behöver inte vara svårare än så. Men så länge vi exkluderar alla sexarbetare, är den omtalade svenska toleransen inget värd.

Tidigare bloggat:
Stå upp för sexarbetarna!