Nu måste datalagringen upphöra

Det är två år sedan EU-domstolen dödförklarade datalagringsdirektivet. Många EU-länder upphörde då genast med masslagring av alla mobil- och datoranvändares trafik- och positioneringsuppgifter. Men inte Sverige.

Det direktiv som Sverige ansågs tvunget att införa var märkligt nog fortfarande lika aktuellt efter att det hade fallit i domstol. Regeringens hastigt tillsatta utredning, ledd av övervakningsvännen Sten Heckscher, visade nämligen att just den svenska datalagringen var tillräckligt snäll och inte berördes av EU-domstolens utslag. Det var en minst sagt tveksam tolkning.

Nu har EU-domstolen satt ned foten specifikt mot Sverige, vilket rimligen måste betyda att masslagringen upphör även här. Att inrikesminister Anders Ygeman är "oroad" är ett gott tecken - det kan innebära att regeringen börjar begripa vartåt det barkar.

Ygeman använder det väl inövade argumentet att masslagringen av allas datauppgifter behövs för att bekämpa grov brottslighet. Men som många visat gång på gång är detta helt enkelt inte sant. Rick Falkvinge skrev om detta för ett drygt år sedan:

Siffror från Tyskland, där [datalagringen] infördes och därefter slogs ned som helt inkompatibel med grundläggande mänskliga rättigheter, visar att den medförde en extra brottsuppklaringsgrad på 0,0006 procent.

Det som EU-domstolen slår ned på är generell datalagring av all information hela tiden, utan brottsmisstanke. Det är just detta som alla integritetsvänner har kritiserat i många år. Övervakning ska vara riktad mot personer som misstänks för kriminell verksamhet, inte alla som råkar äga en mobiltelefon eller dator. Massövervakning är bekväm för staten, men den är inte ett dugg effektiv i brottsbekämpningssyfte.

Låt oss hoppas att den svenska datalagringen nu sjunger på sista versen. Allt annat vore inte bara oanständigt. Det vore olagligt. Och då får vi faktiskt gå ut på gatorna och demonstrera igen.

Läs även:
Henrik Alexandersson 

Datalagringen och ändamålsglidningen

Det börjar bli tjatigt att säga det men... vad var det vi sa?

Att Skatteverket begär ut mobildata från teleoperatörer i syfte att komma åt misstänkta skattesmitare borde vara en nyhet som toppar nyhetslöpen överallt. Det är det förstås inte. Trots att vi nu fått svart på vitt hur politiker i båda blocken ljugit och bedragit svenska folket, lutar sig medierna tillbaka. Här finns inget att se.

I USA har en federal domstol förklarat bulkdatalagringen av alla amerikaners telefonsamtal olaglig. I Sverige väntar vi på ett förhandsbesked från EU-domstolen om den svenska datalagringen, precis som datalagringsdirektivet från EU, strider mot EU:s rättighetsstadga (det riskerar dock att ej prövas som rättighetsfråga eftersom det är en teleoperatör och inte en människorättsorganisation som ligger bakom önskan om prövning).

Men debatten om huruvida staten ska ha rätt att lagra all vår elektroniska kommunikation i sex månader, den är död. Här är ännu ett område i vilket journalistiken har misslyckats fullständigt. Det vore enkelt att lyfta fram alla försäkringar och lugnande uttalanden som kommit från politiker som Johan Pehrson, Beatrice Ask och Morgan Johansson och ställa frågan: "Och hur blev det?"

Grov brottslighet (terrorism! Barnporr!) skulle bekämpas med hjälp av lagring av alla svenskars digitala kommunikation. Inte några förbaskade skatteärenden.

För att vara tydlig: detta är inte Skatteverkets fel. Det är politikernas. Ni vet de där som säger sig vilja "ta ansvar". Om de bara kunde, skulle de skämmas.

Tidigare bloggat:
Massövervakning bygger på rädsla

Läs även:
HAX, Cornucopia

Svensk datalagring kan prövas igen

Regeringens lakej, utredaren Sten Heckscher, presenterade häromveckan sin utredning om den svenska datalagringen. Amelia Andersdotter läste och sågade utredningen fullständigt. Heckschers slutsats var i korthet att svensk lagstiftning inte påverkas av att EU-domstolen ogiltigförklarat datalagringsdirektivet.

Denna hållning kan nu komma att ifrågasättas även rättsligt. Tele2 är i en tvist med Post- och Telestyrelsen, PTS. Tele2 har överklagat kravet på datalagring med hänvisning till EU-domstolens utslag. Nu har Kammarrätten i ett brev till parterna bett dem inkomma med synpunkter innan frågan skickas vidare till EU-domstolen.

Saken har alltså inte hamnat i EU-domstolen än, men Kammarrätten skickar en signal som tyder på att ett förhandsbesked kommer begäras in från domstolen. Detta är intressant, ty det borde innebära att EU-domstolen kommer till samma slutsats igen. Nämligen att bulkdatalagring är ett brott mot rättighetsstadgan och bör upphöra.

Eller? Amelia Andersdotter är inte så säker på det, utan tror att det beror mycket på vilka som kommer företräda Tele2. Vilket låter absurt, men säg vad som inte är det när det kommer till EU.

Ett flertal länder har upphört med datalagringen efter EU-domstolens utslag. Det bisarra i den svenska situationen är att regering och riksdag väntade med att införa datalagring när det var ett krav från EU. Nu, när dess domstol ogiltigförklarat direktivet, gör de allt för att få fortsätta lagringen.

På ett personligt plan känns det i alla fall bra att ha bytt operatör från Telia till Tele2.

Tidigare bloggat:
PTS agerande en präktig skandal

Läs även:
HAX

Regeringens lakej godkänner fortsatt datalagring

För snart ett år sedan ogiltigförklarade EU-domstolen unionens datalagringsdirektiv som tvingade teleoperatörer att lagra all data om sina kunders kommunikation i sex månader. Det ansågs strida mot rättighetsstadgan, närmare bestämt rätten till privat kommunikation.

En rad länder drog rimliga slutsatser av utslaget och upphörde med datalagringen. Sverige var inte ett av dem. Post- och Telestyrelsen kom i en egen utredning fram till att den svenska datalagringen inte kunde fortsätta. De avsåg inte att vidta åtgärder mot de operatörer som upphörde med datalagringen.

Detta fick den dåvarande alliansregeringen att tända på alla cylindrar. I ett ovärdigt skådespel i justitieutskottet gick Johan Pehrson (FP) med flera till hårt angrepp mot branschens företrädare i syfte att få dem att påbörja datalagringen igen.

Regeringen tillsatte även en torped för att låta snabbutreda hur svensk lag påverkades. Sten Heckscher kom fram till motsatt slutsats som PTS - svensk lag påverkas inte av EU-domstolens utslag. Därmed, ansåg Heckscher, kunde datalagringen fortsätta i sin helhet.

Detta fick PTS att kovända i frågan. De vägrade lämna ut den utredning som sagt motsatsen (tills Kammarrätten tvingade dem till det).

När utredningen (PDF) i dag lämnades över till inrikesminister Anders Ygeman slog Sten Heckscher fast det han påstod redan i fjol: datalagringen ska fortsätta.

En sak är dock säker. Detta är inte över än. Både Bahnhof och Tele2 avser att driva saken vidare.

Tidigare bloggat:
PTS agerande en präktig skandal

Läs även:
HAX

Visst har du rätt till personlig integritet, men...

Samhället har förändrats dramatiskt de senaste decennierna. Den digitala revolutionen ställer helt nya krav på oss som människor. För dagens unga är detta lika naturligt som ett slag med linjalen var på lektionerna för de som gick i skolan under de första decennierna på 1900-talet. För de äldre är det mer komplicerat. Och vi som befinner oss mittemellan ung och gammal ser både möjligheterna och hoten.

Digitaliseringen av våra liv öppnar upp fantastiska möjligheter men innebär också stora faror. Ty samtidigt som vår uppkopplade värld har inneburit en potentiell frihetlig revolution, har möjligheterna att förtrycka utökats. I dag kan myndigheter, företag och makthavare följa vårt minsta steg utan att behöva skicka ut spioner, bugga telefoner eller upprätta gigantiska kartotek.

Den moderna tekniken öppnar upp för ett fullständigt övervakningssamhälle. Endast fantasin sätter gränserna, och tyvärr har makthavarna ganska gott om den varan. Fantasi, alltså.

En del av problemet här är den konstanta ändamålsglidningen. DN tycker inte PNR (passenger name record) är så mycket att orda om. Insamlingen och samkörningen av flygpassagerarlistor motiveras förutsägbart nog med att det är ett nödvändigt steg i den upptrappade terroristjakten. Vissa inbillar sig att terrordåden i Paris kanske hade kunnat undvikas om myndigheterna bara fått samla in alla flygpassagerares resrutter (och glömmer då att den franska polisen redan kände till terroristerna, vilket även gäller dansk polis vid dådet i Köpenhamn).

DN skriver att "skillnaden mellan att kartlägga flygresor och att databehandla vem som ringt eller sms:at vem och när, är att flygandet redan datalagras och att det finns en acceptans för detta." Detta resonemang är farligt. Nästa steg är nämligen givet: Om myndigheterna redan samlar in denna information om oss, hur farligt är det egentligen om de även...?

Detta är det klassiska sluttande planet, på vilket vi redan passerat krönet och befinner oss i brant utförsbacke, vill jag påstå. Det tycks nämligen alltid finnas ett "men" när vår rätt till personlig integritet diskuteras.

Ja, datalagringen av all vår elektroniska kommunikation är ett värre övergrepp än en övervakningskamera i tunnelbanan eller kartläggning av våra flygmönster. Men isolerade är få övervakningsinsatser särskilt farliga eller upprörande (här är datalagringen ett undantag eftersom den är så omfattande och slår så brett). Men tillsammans skapar de en helhet som blir både besvärande och direkt otäck. Det är av detta skäl som vi ständigt måste vara på vår vakt när ny övervakning föreslås.

Det finns framför allt två frågor att ställa när politiker, företag och myndigheter vill övervaka oss:
1) Vad ger dem rätten att göra det?
2) Vilka blir de långsiktiga konsekvenserna?

Försvaret för mer övervakning brukar ofta landa i att polisen måste få verktyg att bekämpa brott. DN försvarar PNR med att politiken inte kan fungera "utan ett visst mått av realism". Att hävda sin rätt till personlig integritet är alltså "orealistiskt".

Folkpartiets Allan Widman har försökt misstänkliggöra Edward Snowdens avslöjanden med att Snowden fastnat i Moskva och därför troligen arbetade åt ryssarna - trots att skälet till att Snowden inte kunde lämna Moskva var att Sveriges allierade USA dragit in hans pass och tvingade ned flygplan som troddes ha honom ombord. Och trots att den övervakning Snowden avslöjade, nu förklarats olaglig.

Vissa vill tydligen inte veta vad som pågår. De trivs bäst av att veta så lite som möjligt. Då kan de fortsätta låtsas att allt är bra, att vissa saker helt enkelt inte har hänt. Bara då kan en visselblåsare som Snowden stämplas som spion och alla som vill försvara rätten till personlig integritet kallas paranoida och orealistiska.

Men om det är några som har varit realistiska det senaste decenniet är det integritetsvännerna. Det var vi som varnade för övervakningssamhället, långt innan Snowden visade precis hur långt det har gått. Det var vi som tog strid mot FRA, mot datalagringen och mot IPRED.

Rätten att bli lämnad i fred. Det är vad jag skulle vilja sammanfatta den personliga integriteten med. Tyvärr vet vi att det är just denna rätt som politiker i allmänhet har allra svårast för. Därför är detta en kamp vi alltid kommer tvingas föra. 


http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidi-avellan/yttrandefrihet-visst-men-/

Någon jäkla ordning får det vara!

Post- och telestyrelsen (PTS) hotar internetoperatören Bahnhof med vite på fem miljoner kronor om de inte börjar datalagra igen.

Andra operatörer har redan fallit till föga. Men Bahnhof har vägrat efter EU-domstolens utslag att bulkdatalagring av alla människors kommunikation, även icke brottsmisstänktas, strider mot rättighetsstadgan, och har önskat få den svenska datalagringen prövad.

Regeringen tillsatte som bekant en lydig utredare för att få "rätt" svar, nämligen att svensk lagstiftning inte är oförenlig med EU-domstolens dom. Fortsätt som vanligt!

PTS var dock av en annan åsikt inledningsvis. Myndighetens initiala bedömning var att den svenska lagstiftningen om datalagring föll samtidigt som datalagringsdirektivet ogiltigförklarades. Den slutsatsen drogs även i andra EU-länder.

Men efter påtryckningar från Rikspolisstyrelsen vände PTS på en femöring och krävde plötsligt att datalagringen ska fortsätta. Nu ger de sig efter olydiga operatörer som bara följer EU-domen. PTS beter sig helt oacceptabelt. Men det är symptomatiskt för hur övervakningsförespråkare, lagstiftare och myndigheter agerar i denna fråga. Lagen kringgås bara för att få fortsätta massövervakningen.

Att Sverige kryper för USA är ingen nyhet. Men någon jäkla ordning får det vara även i den svenska byråkratin. Bahnhof gör det PTS borde eftersträva - ser till att den svenska lagstiftningen prövas i högre instans. Det kommer dock ta flera år innan vi får ett besked och under den tiden fortsätter oskyldiga svenskars kommunikation att övervakas och lagras.

Argumenten för datalagringen är desamma som för massövervakningen i stort: för att hitta vissa skurkar måste vi tråla i all kommunikation. Den som inte gjort något olagligt behöver inte bekymra sig, får vi veta.

Svenska politiker som Johan Pehrson (FP) brukar älska att ta upp barnporren som exempel på brott som bara kan lösas om alla användares kommunikation datalagras. Det är ett ohederligt argument. Om alla människor måste övervakas för att beivra ett enskilt brott (som i normalfallet ger böter), är det faktiskt lagstiftningen det är fel på.

Läs även:
HAX

Nu måste MP stoppa datalagringen!

Miljöpartiet är ett av två riksdagspartier som varit konsekvent kritiskt mot övervakningsstaten. Det har inte hjälpt eftersom Alliansen har gjort upp med Socialdemokraterna, vilket gett oss både FRA-lag och datalagring av all vår elektroniska trafik.

Snart sitter MP i regeringen och kommer därmed få mer makt än någonsin tidigare. De kan ställa krav, ultimativa sådana. Detta är ett utmärkt tillfälle för miljöpartisterna att få upp övervakningsfrågorna på bordet.

Alliansregeringen tillsatte en lydig utredare som gav den svenska datalagringen grönt ljus, trots att EU-domstolen dödförklarat direktivet och flera medlemsstater böjt sig för detta utslag. Inget säger emellertid att Sten Heckschers slutsatser inte kan ifrågasättas eller ignoreras.

Nu har Miljöpartiet chansen att visa att deras kamp för den personliga integriteten i opposition var mer än bara vackra ord.

Upp till bevis!

Bahnhof anmäler staten till EU-domstolen

Internetoperatören Bahnhof anmäler tillsammans med 5 juli-stiftelsen den svenska staten till EU-domstolen för fördragsbrott i och med den fortsatta datalagringen.

Detta är bra. Och viktigt. Människor som inte är skyldiga för brott ska inte rutinmässigt övervakas. Information om oss som inte är helt nödvändig för den tjänst vi köper (just i fallet telefoni och internet) ska inte lagras.

Såvitt känt är det bara Bahnhof som vägrar att lagra trafikdata. De stora giganterna - Telia, Tele2, Telenor med flera - lagrar.

Företrädare för branschen blev uppläxade av justitieutskottet när det visade sig att flera operatörer tyckte att rättsläget var osäkert sedan EU-domstolen dödförklarat datalagringsdirektivet men regeringens egen utredare gett den grönt ljus i Sverige. Johan Pehrson (FP) var som en pitbull och nästan lite mer dryg än vanligt (vilket är en bedrift).

Nu har alltså alla utom Bahnhof fallit in i ledet. Därför är beslutet att anmäla regeringen till EU-domstolen särskilt välkommet.

Via HAX får vi veta att 5 juli-stiftelsen lanserat en ny krypterad chattjtänst. Gratis och säker. Kolla in den!

Det är dags att börja ta privatlivet på lite större allvar.

Läs även:
HAX

Den arroganta makten

Datalagringen diskuterades i förmiddags i justitieutskottet. Inbjudna till detta eminenta sällskap var utredarna som gav datalagringen grönt ljus Sten Heckscher och Iain Cameron, generaldirektören för PTS, företrädare för branschen samt Rikskriminalpolisen.

Och jodå, det inövade barnporrargumentet användes givetvis flitigt. Denna gång av både Morgan Johansson (S), polisen och flera andra ledamöter. Det blev branschen mot resten. Tyvärr framstod den hårt ansatta branschföreträdaren Kajsa Frisell som väldigt defensiv. Det hade räckt att hon hänvisat till EU-domstolens utslag. Det är trots allt orsaken till att flera nät- och teleoperatörer valt att sluta lagra. Just nu har vi ett osäkert rättsläge, menar de.

Polisen kallar situationen där bara vissa nät- och teleoperatörer beredvilligt överlämnar data om sina kunder för "otroligt otillfredsställande", och det faktum att vissa operatörer inte alls lagrar trafikinfo "otroligt bekymmersamt".

Så långt polisens högst väntade syn på saken. Lite mer besvärande är justitieutskottets inställning till datalagringen. EU-domstolen har ogiltigförklarat direktivet på vilket den svenska lagen bygger. Det borde få politiker vid sunda vätskor att tänka till och vilja trycka på pausknappen. I stället går man till angrepp mot teleoperatörerna.

Att Heckscher tycker att EU-domen inte spelar någon roll bör operatörerna faktiskt inte ta någon hänsyn till. Det är uppenbart att EU-domstolens utslag inte räcker här. Därför bör operatörer driva enskilda fall i domstol, vilket säkert också kommer att ske.

Juristerna i EU:s ministerråd anser att en generell datalagring inte längre är möjlig. Men på justitieutskottet låter det som att svensk lag över huvud taget inte får ifrågasättas, och att de lagar som stiftas av riksdagen per automatik är goda. Mantrat "svensk lag gäller!", utan förbehåll, är en både farlig och maktfullkomlig syn på den lagstiftande makten i en demokrati.

Det är uppenbart att justititeutskottet helt saknar förståelse för frågans moraliska dimension. Att Johan Pehrson i vanlig ordning lyckades framstå som en arrogant idiot helt utan respekt för rättsstatens principer var bara crescendot i detta tragiska skådespel.

Utfrågningen i justitieutskottet kan ses här (den börjar ca 11 minuter in). Ta något starkt först.

Läs även:
HAX 1, HAX 2

Fortsatt fulspel om datalagringen

Hade det gjorts en buskisrevy om politiken hade den förmodligen hetat något i stil med "Tjuvnyp och rackarspel". Det är nämligen en ganska bra beskrivning av vad politik är. Vi blev just varse det igen.

När EU-domstolens ogiltigförklarade datalagringsdirektivet, på vilket svensk lagstiftning bygger, sade justitieminister Beatrice Ask att det inte automatiskt påverkar den svenska lagen.Saken skulle utredas. En trogen soldat, Sten Heckscher, fick uppdraget. För att inte riskera något såg Ask till att resultatet skulle presenteras efter EU-valet.

Regeringen kunde glatt skicka ut ett pressmeddelande. Beställningsjobbet måste ha varit till belåtenhet. Heckscher konstaterade nämligen på sin pressträff att EU-domstolens utslag inte påverkar svensk lagstiftning. Svensk lag strider inte mot EU-rätten. Heckscher tycker (ja, tycker) att svensk lag med god marginal är godtagbar och att den inte kränker integriteten. Han understryker också att den svenska riksdagen tog flera extra steg för att säkra den personliga integriteten - vilket blir ett märkligt påstående när själva datainsamlingen som sådan är ett slags kränkning.

Regeringen valde Heckscher som utredare därför att den visste att han skulle komma fram till just den här slutsatsen. Hans presskonferens är ett enda långt försvarstal av den svenska datalagringen och riksdagens kamp för vår integritet.

Lagringen av alla våra trafikdata - SMS, uppkopplingar, mobilpositioner och e-postmeddelanden - kan därmed fortsätta som om inget har hänt. Men striden är inte över. Med EU-domstolens dom i ryggen är det nu möjligt för operatörer att ta strid mot den svenska lagen. Det kommer Bahnhof att göra. Förhoppningsvis blir de inte ensamma.

Läs även: 
HAX, Christian Engström

Dasspartier!

I kvällens Rapport i SVT lät Socialdemokraternas Morgan Johansson oss veta att partiet vill samarbeta med Moderaterna för att behålla datalagringen.

Detta trots att EU-domstolen ogiltigförklarat datalagringsdirektivet, som låg till grund för svensk lagstiftning, med hänvisning till att det bryter mot mänskliga rättigheter.

Sa någon att Piratpartiet inte behövs?

Att gömma debatten i en utredning

Beatrice Ask har varit fåordig om vad EU-domstolens utslag om datalagringsdirektivet betyder för den svenska lagstiftningen.

Nu tillsätts en utredning. Uppdraget är tvådelat: det första går ut på att "se över hur de svenska reglerna förhåller sig till de brister i direktivet som EU-domstolen har lyft fram", det vill säga om svensk lagstiftning är laglig. Utredare blir Sten Heckscher, f.d. rikspolischef och ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen. Resultatet av detta uppdrag ska redovisas om sex veckor - alltså kort efter EU-valet.

Det andra uppdraget går ut på att föreslå förändringar som utredaren finner lämpliga för att stärka skyddet för den personliga integriteten. Resultatet av denna del ska presentera den 1 oktober, det vill säga två veckor efter riksdagsvalet.

Man kan nästan tro att regeringen försöker undvika övervakningsfrågorna i valen...

Datalagringen: Fler måste protestera

Lagring av alla människors elektroniska kommunikation strider mot grundläggande mänskliga rättigheter, slog EU-domstolen nyligen fast. Hittills har detta inte fått några konsekvenser för svensk lagstiftning.

Intresset från regeringen och Socialdemokraterna att riva upp lagstiftningen förefaller obefintligt. Vilket bara kan tolkas på ett sätt: dessa partier tycker att det är helt i sin ordning att stifta lagar som kränker mänskliga rättigheter. Inget nytt under solen, skulle väl vissa säga.

Men förutom att även polisen vill att datalagringen fortsätter som om ingenting har hänt, har nu även Ekobrottsmyndigheten sagt sitt. Enligt myndighetens analytiker Johan Dencker kan polisen inte bekämpa brott om inte alla människors elektroniska fotspår lagras.

Det är en skrämmande syn på brottsbekämpning. Självfallet skulle vi kunna få ned brottsligheten, och öka den upplevda tryggheten, om hela samhället övervakades med kameror. Våld i nära relationer skulle sannolikt minska drastiskt om det sattes upp kameror i människors hem. De flesta brott av den typen begås där. Detsamma gäller sexualbrott.

Men vilket samhälle skulle vi skapa? Vilken begränsning i människors rätt till ett privatliv skulle inte detta fullskaliga övervakningssamhälle innebära? Varje steg i denna riktning måste diskuteras, debatteras, stötas och blötas.

Ty varje ny övervakningskamera, varje ny lag som ger polis och andra myndigheter större befogenheter att övervaka och registrera oss, är ett steg i riktning mot det totala övervakningssamhället. Vi är på god väg dit. Mot det samhälle där anonymitet är något misstänkt. Det samhälle där vi förväntas vara öppna med allting, hela tiden, för att inte bli misstänkliggjorda. Detta är ett samhälle på övervakarens villkor, inte på medborgarens.

Dencker skriver att det är lika omöjligt att rikta datalagringen enbart mot personer misstänkta för brott som det är att "endast göra nykterhetskontroller på dem som är rattfulla".

Vilket är ett märkligt perspektiv. Det är snarare som HAX skriver:

Datalagringen är lika orimlig som om polisen skulle kontrollera alla trafikanters nykterhet hela tiden. 

Att polisen och Ekobrottsmyndigheten inte har personlig integritet på sin prioritetslista är inte överraskande. Det är därför desto viktigare att det finns goda motkrafter som talar för den enskilde medborgaren. Ur ett rättighetsperspektiv.

Vi måste bara bli fler.

Datalagringen och rättvisan

EU-domstolens ogiltigförklarande av datalagringsdirektivet har inte fått några reella effekter på svensk lagstiftning än.

Men reaktioner har ändå kommit. Såväl Bahnhof som Tele2 har upphört med datalagringen, och Post- och telestyrelsen (PTS) har inte vidtagit några åtgärder mot dem. Som en följd av detta har Rikspolisstyrelsens chefsjurist Eva-Lotta Hedin anmält Tele2 till PTS. En som i sin tur reagerade på detta var Ung Pirats Gustav Nipe. Han beslöt polisanmäla Eva-Lotta Hedin.

Dessutom har Piratpartiet bett EU-kommissionen riva upp den svenska datalagringen med hänvisning till EU-domstolens beslut. Den svenska riksdagen har som bekant tvärvägrat att ens pröva om svensk lag är förenlig med de mänskliga fri- och rättigheterna.

Kul att det rör på sig. Allt detta sätter mediernas ljus på datalagringen, vilket är bra.

Samtidigt kan konstateras att Alliansens övervakningsförespråkare, som sökt misstänkliggöra Edward Snowden med att han inte nämnt Ryssland i sina avslöjanden (varför skulle han det när han arbetade på NSA?), nu måste hitta på nya svepskäl för att misstro honom.

Snowden har nämligen ställt frågan om förekomsten av rysk massövervakning, och lagligheten i den, direkt till Vladimir Putin i rysk TV. Allan Widman (FP) är plötsligt tyst.

Politiken: Man kan inte lite på någon. Någonsin!

Om det är något vi lärt oss av det politiska spelet vid det här laget, är det att partier i opposition kan säga precis vad som helst för att framstå som principfasta och pålitliga. I regeringsställning synes dessa förmågor icke till mer.

Till och med Beatrice Ask var, hör och häpna, en integritetsvän så sent som 2005 - året innan hon blev justitieminister. Sedan gick det som bekant över.

Med anledning av att EU-domstolen konstaterat att datalagringsdirektivet strider mot grundläggande mänskliga rättigheter och därigenom ogiltigförklarat det, har Miljöpartiet utnyttjat möjligheten att väcka en motion i riksdagen "med anledning av händelser av större vikt". MP vill att den svenska lagen, implementeringen av det illegala datalagringsdirektivet, omprövas. Givet EU-domstolens utslag finns all anledning att titta på den svenska lagen igen.

Men MP stötte på patrull. Inte bara Moderaterna, Folkpartiet och Socialdemokraterna utan även det påstått integritetsvurmande Centerpartiet röstade emot att frågan behandlas. Fredrick Federley, som kandiderar till Europaparlamentet delvis på integritetsfrågan, är säkert en hygglig person. Men vad gör han i ett parti som ständigt och närmast utan undantag röstar för integritetskränkande lagstiftning?

Efter EU-domstolens utslag var Beatrice Ask försiktig i sina uttalanden. Men hon sade faktiskt att frågan måste prövas noggrant. Nu har hennes parti visat att det inte alls vill att någonting prövas noggrant. Datalagringen ska fortsätta som om ingenting har hänt. Alla tjänar på om debatten lägger sig.

Moderaterna är ett betongparti som bara bryr sig om mänskliga fri- och rättigheter när det passar dem. Detta var tydligen inte ett av dessa tillfällen.

Läs även:
HAX, Johanna Nylander

Polisen vill se fortsatt datalagring - såklart

Post- och telestyrelsen kommer inte vidta åtgärder mot de operatörer som slutat lagra alla svenskars datatrafik. Gott så.

Polisen är inte lika nöjd med EU-domstolens utslag som vi integritetsvänner. Vilket inte är ett dugg förvånande. Självklart vill polisen ha så omfattande befogenheter som möjligt. Det ligger lite i sakens natur.

Men det retoriska knep polisen tar till blir väldigt genomskinligt. Och pinsamt. Polisen nämnde i SVT:s Rapport barnpornografibrott, grooming och näthat som tre brott de vid en avskaffad datalagring skulle få svårt att bekämpa.

Argumentet är barockt. Men även Centerpartiets Johan Linander var inne på samma linje när han diskuterade frågan i Sveriges Radio. Det skulle bli svårt för polisen att bekämpa brott om de inte kan begära ut trafikuppgifter efter behag. Linander tycker uppenbarligen inte att det är ett dugg konstigt att lagra oskyldiga människors data.

Det är klart att det är lättare att sätta dit bovar om polisen får tillgång till alla människors digitala kommunikation. På samma sätt skulle förmodligen fler brott kunna lösas om vi hade övervakningskameror i alla offentliga miljöer. Ännu fler brott skulle kunna lösas om vi även hade kameror i människors hem och att informationen sändes direkt till en polisserver.

Ändå har vi sagt att vi inte vill ha det så. Vi sätter gränser eftersom intrånget i vanliga människors liv är för omfattande, priset är för högt. Detta är en avvägning som polisen inte gör, och tyvärr heller inte landets justitieminister. Vilket är desto allvarligare.

Läs även:
Anna Troberg om kampen mot Storebror, Christian Engström om det hycklande C, Christian Engström på SVT Debatt, HAX om den farliga Beatrice Ask

Nu måste datalagringen upphöra

Jag har varit instängd på en konferens i två dagar. Men nyheten om EU-domstolens utslag att datalagringsdirektivet strider mot grundläggande fri- och rättigheter och måste upphöra har inte gått mig förbi. Direktivet är ogiltigförklarat. Det är dött.

EU-domstolen har alltså slagit fast att i avvägningen mellan brottsbekämpning och personlig integritet väger den sistnämnda tyngst. Domstolen har alltså fattat just det beslut alla integritetsvänner slagits så frenetiskt för under lång tid, vilket är oerhört glädjande.

En operatör, Bahnhof, reagerade direkt. De slutar efter samråd med sina jurister att lagra uppgifter om sina användare och har även raderat tidigare lagrad info eftersom direktivet, som jag förstår det, upphör att gälla retroaktivt.

Rimligen borde väl även medlemsländernas lagstiftning falla i och med detta utslag? Så enkelt är det tyvärr inte. I alla fall inte i Sverige. Beatrice Ask hänvisar tills vidare till att "svensk lag gäller". Hon vill helst inte avskaffa datalagringen. Detta betyder i praktiken att Sveriges justitieminister vill behålla en lagstiftning som strider mot mänskliga fri- och rättigheter. Det är hårresande. Men vi som följt Asks tid som justitieminister är väl inte särskilt överraskade över hennes reaktion.

Ask vill "väga" utslaget mot det påstådda behovet av att lagra trafikuppgifter i brottsbekämpande syfte. Det kan alltså bli så att riksdagen beslutar behålla den svenska lagen - bara för att den kan.

Det vore förfärande. Trafikdata ska inte lagras i bulk, människor som inte är misstänkta för brott ska inte behöva få sin trafik lagrad utan tillåtelse. Detta är en självklarhet för alla som önskar en rättsstat, och just detta har vi nu ett domstolsutslag på. Att politikerna som klubbade direktivet i riksdagen nu slingrar sig som masken på en krok, och så gärna vill framstå som ansvarstagande integritetsvänner, är ett tragiskt politiskt skådespel.

Avslutningsvis är det väldigt anmärkningsvärt att just Centerpartiet nu slår på trumman och i ett pressmeddelande jublar över EU-domstolens utslag. Partiet röstade ju för implementeringen av datalrgingsdirektivet 2012, trots sin höga svansföring innan omröstningen.

Centerpartiets trovärdighet i dessa frågor måste sägas ha nått något slags bottennivå nu. Det kan vara bra för väljarna att minnas detta i september.

Läs även:
HAX1, HAX2, Christian Engström, Mark Klamberg

KD är inget att lita på

Kristdemokraten Caroline Szyber kritiserar tillsammans med två partikollegor myndigheters handel med våra personuppgifter.

På sin blogg skriver Szyber att hon länge irriterat sig på alla listor av slaget "så mycket tjänar dina grannar" och att hon inte tycker om öppenhet när uppgifterna används för att sälja lösnummer.

Redan här kan man ana att det där passionerade engagemanget för integritetsfrågor saknas. Och mycket riktigt: vi vet att KD inte hade något emot FRA-lagen. Att de tyckte att datalagringsdirektivet var bra. Och att de inte har sagt ett pip om de hot som den globala övervakningsstaten under amerikansk överhöghet bär med sig. I de stora frågorna är således KD ett tyst parti.

Kvällstidningslöp om vem som är rikast i din stadsdel är faktiskt små saker i sammanhanget. Det står betydligt större värden på spel.

Läs även:
Anna Troberg: KD-förslag om integritet saknar trovärdighet

FN-organ för global datalagring

Som läsaren av denna blogg vet är jag inte helt förtjust i FN. Jag har faktiskt svårt att förstå hur någon kan vara det.

Tanken på förenta nationer som tillsammans löser världens problem är väl fin, men i praktiken vet vi att det är meningslöst pladder.

FN kammar nästan alltid noll i skarpt läge. I Srebrenica och Rwanda misslyckades FN inte bara med att hjälpa offer för ett folkmord - de bistod mördarna (läs gärna Roméo Dallaires Shake Hands with the Devil). I den pågående konflikten i Syrien har FN-systemet åter visat sig handlingsförlamat. Trots detta har FN som institution ett obegripligt högt anseende i Sverige.

FN är summan av dess medlemsstater. Det betyder att homofobi, inskränkningar i yttrandefriheten, brott mot kvinnors rättigheter och annat som förfäktas i skurkstater också drivs aktivt i FN. Föga förvånande tog Ban-Ki Moon starkt avstånd från den senast uppmärksammade filmen om profeten Muhammed.

Nu, på FN-dagen till ära, passar det utmärkt att meddela att FN-organet UNODC (Office on Drugs and Crime) föreslår en global datalagring av all elektronisk kommunikation. Detta är alltså mer omfattande än datalagringsdirektivet.

FN - det godas kraft? Skulle inte tro det.

via Piratpartiet

Osäkerhet kring datalagringen

Internet- och telefonoperatörer är enligt datalagringsdirektivet skyldiga att lagra sina kunders elektroniska kommunikation i sex månader. 

De stora operatörerna - Telia, Tele2, 3 - har alla börjat lagra informationen. Men många andra tvekar. De anser att lagen är alldeles för luddigt skriven. De saknar kunskap om hur informationen ska hanteras och vilka krav som ställs på personalen. Branschorganisationen IT- och telekomföretagen tror att många operatörer kommer att behöva ytterligare ett år på sig. 

Så här går det när lagar ska hastas igenom av lagstiftaren. Att operatörerna först i november kommer att få information om hur säkerheten kring de lagrade uppgifterna ska hanteras känns väldigt typiskt. Först lagring, sedan säkerhet. Det är fräckt men inte alls förvånande. Vi har sett vad den här regeringen går för i dessa frågor nu.

Jag känner uppgivenhet inför utvecklingen mot en alltmer sofistikerad övervakningsstat. Att två unga kvinnor från Liberala ungdomsförbundet uppmanar regeringen att inte införa ett superregister (det förtjänar en egen bloggpost) hjälper liksom föga. Det är precis dessa unga politiker som, när de väl gjort karriär och nått riksdagen, plötsligt blir knäpptysta och trycker på jaknappen när nästa nya lag som kränker privatlivet ska röstas igenom. 

Det är väldigt lätt att vara liberal och uppstudsig i ett ungdomsförbund. Väldigt få klarar att vara det i riksdagen. Och det är där, inte på ungdomsförbundens stämmor, som lagar stiftas.