lördag 28 februari 2009

Trygghet och tydlighet vinner alliansväljare

Socialdemokraterna är de stora förlorarna i Synovates senaste mätning. Det råder snart dött lopp mellan de politiska blocken och detta i god tid före valet. Det ser ut att bli fajt 2010.

Jag har tidigare varit lite skadeglad över alliansens dåliga opinionssiffror. Inte för att oppositionen förtjänade ens en bråkdel av de fantastiskt uppblåsta siffrorna i mätning efter mätning utan för att alliansen förtjänade kritik för sin ickeliberala politik. Allt eftersom tiden har gått och det rödgröna alternativet har klarnat i all sin otydlighet, har emellertid väljarna börjat återvända till det tryggare alliansalternativet. Alliansens styrka fortsätter att vara sammanhållningen, som utstrålar trygghet och tydlighet.

Innan väljarna visste någonting om var socialdemokraterna stod med en ny partiledare gick det strålande för partiet i opinionen. Mona Sahlin har emellertid varit en katastrof för oppositionen så fort hon har öppnat munnen i media eller fattat beslut i partiets oppositionsarbete. Hon är kanske den svagaste partiledare socialdemokraterna någonsin haft. Svaga partiledare kan gå an om man heter miljöpartiet eller kristdemokraterna. Men inte om man heter socialdemokraterna. För det i normaltillståndet statsbärande partiet innebär en partiledarpost alltid en presumtiv statsministerpost. Jag tror att väljarna har börjat inse att Mona Sahlin som statsminister är en riktigt dålig idé. Jag tror att alltfler börjar förstå att hon är en alldeles för svag politiker för att klara uppgiften som regeringschef. Det hjälper henne heller inte att Fredrik Reinfeldt är populär även i Sahlins egna led. När jag tidigare arbetade på Demoskop framkom det ofta i mätningarna hur positiva sossarnas väljare var till Reinfeldt. De gillade inte moderaterna, men Reinfeldt gavs ofta ett gott omdöme. Hans sossiga framtoning har definitivt gått hem.

Valet 2010 kommer inte bara att stå mellan två politiska block, det kommer att stå mellan två statsministerkandidater. Men den ökande personfixeringen inom politiken går det att misstänka att väljarna röstar allt mindre partibundet och allt mer på personer de gillar och känner förtroende för. Mona Sahlin är en lättviktare och i takt med att gamla trotjänare kastas ut till förmån för yngre flugviktare i hennes närhet, minskar socialdemokraternas möjligheter att framstå som ett trovärdigt politiskt alternativ med styrka och förmåga att ta politiskt ansvar för Sverige.

Även om resultaten från flera mätningar på sistone legat inom den statistiska felmarginalen, har de alla visat samma sak: avståndet mellan blocken krymper. Socialdemokraterna tappar, moderaterna ökar och ingen bryr sig om de övriga partierna. Vi är på väg mot ett tvåpartisystem med två huvudkandidater som ställs mot varandra.

Oppositionens desperata gapande i Saab-krisen har ställts mot regeringens trygga och framför allt tydliga position. Jag tror att tydlighet vinner framför populistisk gapighet i tider av osäkerhet. Mona Sahlin skulle så gärna vilja lägga hela ansvaret för finanskrisen på regeringen för att kunna spela det kort som Göran Persson spelade i tio år mot moderaterna och borgerligheten. Men det kan hon inte. Och då står hon plötsligt tomhänt.

fredag 27 februari 2009

Tvärnit

Sverige hade inte nolltillväxt i fjol som vissa befarat - vi hade minustillväxt! -0,2 procent. Sverige har, jämfört med euroområdet, kunnat skryta med rätt bra tillväxt de senaste åren. Fjolåret är alltså en ren katastrof. Ordet tvärnit comes to mind.

Men Sverige är inte ensamt. Hela Baltikum genomgår en ångestladdad kris just nu, USA:s nye president levererar en budget med det största underskottet i amerikansk historia och tillväxten i Kina har kommit ned i ensiffriga tal. Att USA:s utrikesminister gör en Asienturné och i princip ber Kina att hjälpa USA i krisen är ett tecken så gott som något om att maktbalansen har rubbats, i alla fall tillfälligt. Den kinesiska ledningen är emellertid inte dummare än att den inser att Kina behöver USA lika mycket som USA behöver Kina.

Det har pratats väldigt mycket om finanskrisen det senaste halvåret, men ännu är det svårt att verkligen se att det råder en kris. Folk verkar handla precis som vanligt (förutom när det gäller bilar då), det fikas och äts på restaurang precis som tidigare och julhandeln backade bara marginellt jämfört med 2007. Kanske kommer vi under 2009 att märka en viss skillnad. Å andra sidan sägs det att konjunkturen kommer att vända redan under 2010. Det är mest hos Kronofogdemyndigheten och pantbankerna krisen verkligen märks.

Nej, det kanske behövs en stark man. Mer pengar till försvaret. Och fler motorvägar. Det lär ha fungerat förr... ;-)

...men bygga vägar kunde de.

Still gets me every time...

Vissa filmer kan man aldrig se nog många gånger. Ideas are bulletproof.


torsdag 26 februari 2009

Fel att fängsla Förintelseförnekare

Horst Mahler, tidigare vänsterextremist och numera medlem i nationalistiska NPD (Nationaldemokratische Partei Deutschlands), har förnekat Förintelsen - vilket är förbjudet enligt tysk lag. Mahler har därför dömts för hets och förnekelse av folkmordet till hela sex års fängelse. Maxstraffet är visserligen fem år men det faktum att Horst Mahler inte visat någon ånger i rätten gav domstolen anledning att addera ett år till straffet.

Att förneka Förintelsen är inte bara frånstötande. Det är synnerligen korkat. Nazisternas "slutgiltiga lösning" är världens mest väldokumenterade folkmord. Att knäppskallar väljer att förneka något som är så historiskt välbelagt är givetvis löjeväckande. Förutom alla vittnesmål från såväl offer och vittnen som förövare återfanns ritningar av koncentrations- och förintelselägren samt detaljerade ordrar till tyska företag på allt från krematorieugnar till den kristalliserade gasen som användes i Auschwitz. Är man nazist är det dessutom ett svek mot självaste Führern att förneka dennes främsta "livsverk"!

Tyskarna var noga med att dokumentera antalet dödsoffer. Inte i gaskamrarna men väl i arkebuseringarna på östfronten (kommendanten i Auschwitz, Rudolf Höss, förstorade dock gärna upp siffrorna över antalet dödsoffer för att glänsa). Den så kallade Jägerrapporten, trots att den nästan uteslutande består av orden "män, kvinnor, barn" följt av siffror för varje grupp av offer, är skakande läsning. By för by, stad för stad, område för område kammas av och offren räknas, avrättas och förs in i den månatliga statistiken över arkebuserade judar. Det är symptomatiskt att arkebuseringarna som genomfördes av Einsatzgruppen på östfronten aldrig nämns av Förintelseförnekarna. De pratar bara om gaskamrarna. Runt 1,5 miljoner människor avrättades av arkebuseringsförbanden i öst. Dessa aktioner var således en stor del av det folkmord som Horst Mahler och andra förnekar. Det började varken med Treblinka eller Auschwitz-Birkenau.

Jag tycker nu inte att knäppskallar som Horst Mahler borde skaka galler för det. Det måste vara fritt fram att uttrycka idiotiska åsikter utan att riskera åtal (annars skulle alla våra kulturbilagor inte kunna existera). Åsikter i sig kan aldrig vara olagliga. Yttrandefriheten får inte begränsas på det sätt som skett i Tyskland. Risken är dock överhängande att det blir någon sorts lagstiftning på EU-nivå vad förnekande av vissa folkmord beträffar, vilket vore mycket olyckligt. Att begränsa yttrandefriheten och göra galna människor till fängslade martyrer är en riktigt dålig lösning.

Åsiktsförbud kommer inte heller att förhindra folkmord i framtiden. Tyvärr agerar politiker på det symboliska planet när de ska hantera stora katastrofer och demonstrera viktiga mänskliga värden.

Ritning över gaskammare och krematorium II i Auschwitz-Birkenau.

Gökboet

Under våren släpps antologin Högerns svarta bok. Skribenter är bland andra Åsa Linderborg, Ali Esbati och Kajsa Ekis Ekman.

Bara titeln, som kan sägas travestera exempelvis Kommunismens svarta bok (vilket är ett medvetet hån i sig) visar vad vi kan räkna med: de mest hårresande anklagelser och överdrifter om "den nyliberala högerns framfart" i Sverige, medvetna missuppfattningar om fascism, rasism och kapitalism och ogenerade lögner. Garanterat blodtryckshöjande läsning, alltså. Räkna också med en lång hyllningstext i DN Kultur.

onsdag 25 februari 2009

Vem fan orkar vara nykter i det säll(s)kapet?

Den socialdemokratiska tragedin verkar aldrig ta slut. Näste partisekreterare heter... Ibrahim Baylan. Han väljs på fredag.

Mona Sahlin ska uttryckligen ha sagt att Baylan är hennes kandidat. Hon är lite rolig i all sin uselhet ändå, Mona.


Socialdemokratiska arbetarepartiet.

Frihetsfrontens talarkväll: februari

I morgon, torsdagen den 26 februari, är det åter dags för talarkväll med Frihetsfronten. Talare är Roland Poirier Martinsson, som den senaste tiden bland annat gjort sig uppmärksam som konservativ kritiker av nyliberalismen.

Det lär garanterat bli en intressant kväll.

Talare: Roland Poirier Martinsson, konservativ samhällsdebattör.

Ämne: Idédebatt – Kan man vara för både ekonomisk och individuell
frihet?

Roland Poirier Martinsson lyckades härom veckan skapa livlig debatt när han - utifrån en konservativ ståndpunkt - skrev en artikel i Svenska Dagbladet om att man inte kan vara för både ekonomisk och individuell frihet.

På denna talarkväll skall han få utveckla sitt resonemang och möta frågor från landets mest frihetliga publik.

Bakgrund:
Artikeln i SvD
Uppföljaren i SvD

Reaktioner i bloggosfären

Johan Norberg till motangrepp, del 1
Johan Norberg till motangrepp, del 2

Detta är en oerhört intressant ideologisk diskussion. Normalt sett är det socialismen som vi liberaler brottas med. Men är konservatismen kanske en lika stor fiende?

Vi kan utlova ett intressant och provokativt anförande - och en livlig frågestund - med en talare som är genuint engagerad i den svenska idédebatten.

Kom, lyssna, fråga och diskutera!

Plats: PAN (vi håller till i källarvåningen), Stora Nygatan 42, Gamla
Stan, Stockholm.

Tid: Torsdag den 26 februari kl 19.

På PAN kan man kan också ta en bit mat före eller efter mötet.

För- och eftersits på PAN för intresserade. Vi finns i baren från 17:30-tiden. Ungefär.

Varmt välkommen!

IPRED1 verklighet

Precis som väntat röstades IPRED1-lagen igenom i Sveriges riksdag i dag. Med bred majoritet. Vänsterpartiets och miljöpartiets ledamöter verkar ha avstått från att rösta helt och hållet. Karl Sigfrid förefaller vara en av få borgerliga som inte röstade alls.

Vad händer nu? Förmodligen ingenting. Exakt vad lagen kommer att innebära för den som fildelar vet ingen i dag, inte heller Beatrice Ask. Vad är "viss omfattning"? Hur långt är ett snöre? Lagen ska träda i kraft redan den 1 april (här förspills minsann ingen tid), men undersökningar bland fildelare visar att 7 av 10 inte kommer att bry sig om den nya lagstiftningen. Fildelningen kommer således att fortsätta som tidigare - och kanske ge upphov till ännu värre och ännu desperatare lagar framöver.

Så här sammanfattas beslutet i riksdagens eget nyhetsbrev:

"Den som har rätten till musik, film, litteratur och dataspel får bättre möjligheter att ingripa mot olaglig fildelning via Internet. Svensk domstol ska kunna besluta att en Internetleverantör ska ge rättighetshavaren information om vilken abonnent som har ett visst IP-nummer. Det krävs att rättighetshavaren visar sannolika skäl för att det har begåtts ett intrång med hjälp av den aktuella adressen. Domstolen ska väga rättighetshavarens behov av information mot den enskildes integritet. Det ska krävas att det är fråga om intrång av en viss omfattning för att uppgiften ska få lämnas ut.

De nya reglerna börjar gälla den 1 april 2009 och är en anpassning till EU:s regler på området, EG-direktivet om civilrättsliga sanktioner för att skydda immateriella rättigheter (Ipred). Regeringen tänker följa utvecklingen noggrant och omedelbart inleda en utvärdering av hur den nya lagstiftningen påverkar rättighetshavare, Internetleverantörer och konsumenter. Riksdagen poängterar vissa frågor som utvärderingen bör omfatta. Riksdagen vill också att regeringen redovisar resultatet av utvärderingen för riksdagen."

På tiden

Det har pratats om det länge. Det höll på att ske men misslyckades på mållinjen. Nästa år kan det bli verklighet: kårobligatoriets avskaffande. Det är inte en dag för tidigt.

Tvångsanslutning kan aldrig accepteras. Intresset för kårverksamheten från studenternas sida är synnerligen begränsat och vi är nog många som har hört studenter muttra över att bli ansluten till något man själv inte har valt. Jag bloggade tidigare om det knäppa i jag blivit tvångsansluten till två olika kårer eftersom jag både läser på Socialhögskolan och vid institutionen för orientaliska språk och därmed måste betala två kåravgifter. Det är en småtrist summa att punga ut med som fattig student eftersom jag har valt att inte ha någon som helst kontakt med kåren under min studietid. Jag skiter i dem och de borde skita i mig.

Värnplikten, kårobligatoriet och Apoteksmonopolet. En rad onda ting kommer att ha försvunnit eller vara på väg bort när vi går till val 2010. Fortfarande återstår spelmonopolet, Systembolagets detaljhandelsmonopol och en rad annat dumt som en frihetlig alliansregering hade plockat bort men som den sittande regeringen tvärtom valt att försvara. Kanske just av denna anledning känns varje litet steg i rätt riktning, som just kårobligatoriets avskaffande, som en liten men bestämd seger.

Lägg ned!

I går eftermiddag gick det inte att titta på svensk TV. Det handlade bara om en förlovning.

Nog för att kändisfokuseringen som företeelse är sjuklig, inte bara i Sverige utan i hela världen, men fokuseringen på människor som inte har gjort något annat än att födas i "rätt" familj är snäppet värre. Jag begriper inte hur någon orkar bry sig om en förlovning mellan två människor som man bara har sett på TV och möjligen sett vinka någon gång till folket på nationaldagen eller födelsedagen. Det är sjukt, skadat, galet.

Allt går dessutom på din och min skattenota. Det pratas om förlovningsringar på en miljon kronor. Och bröllopet kommer naturligtvis inte att bli någon billig affär. Det är synnerligen osmakligt. Samtidigt försöker de kungliga företrädarna "göra gott" genom att prata om saker som sätter fart på människors känslor, som sexuella övergrepp på barn - och lyckas då visa odemokratiska drag.

Victoria och herr Westling är säkert rekorderliga och trevliga människor. Kungen själv verkar vara en rolig fyr. Men det ger dem inte rätten att leva lyxliv på andra människors bekostnad. Monarkin är en äcklig kvarleva som borde avskaffas. Sverige kallas ett modernt land men kan aldrig vara det innan monarkin ersätts med republik.

Tyvärr är utsikterna för ett avskaffande av monarkin mycket dåliga. Kungahuset har starkt stöd bland svenska folket, som verkligen bryr sig om detta tragikomiska skådespel. Och jag kan för min själ inte begripa varför.

tisdag 24 februari 2009

FRA-lagen får storstryk

Den som trodde att FRA-frågan var död får tänka om. Februari har varit en minst sagt hektisk månad. Kritiken mot alliansens uppdaterade FRA-lag har bara växt. Remissinstanserna har nu sagt sitt och de sågar lagen - ur flera olika perspektiv.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden SIN och hovrätten för Blekinge och Skåne har sågat Försvarsunderrättelsedomstolens utformning. Datainspektionen gör detsamma ur integritetssynpunkt. Tullverket är inte heller nöjt med lagen, men ur motsatt perspektiv: möjligheterna att minska spridningen av massförstörelsevapen anses inte tillräckligt goda. Även Säpo uppges vara missnöjt med den nya utformningen av lagen. FRA 2.0 gör således ingen glad.

I Norge är man fly förbannade eftersom FRA-lagen även innebär övervakning av norska medborgare. Den norska avdelningen i Juristkommissionen har därför beslutat att stämma Sverige inför Europadomstolen. Och som grädde på moset passade Anders Björck på att sticka ut hakan och avgå som ordförande i Försvarets Underrättelsenämnd i protest mot FRA-lagen. Att en moderat agerar så rakryggat, efter att partiets kritiker kuvats av Reinfeldt, är mycket välkommet. Björck är emellertid en person som få sätter sig på och han har ingen karriär att värna till skillnad från vissa unga riksdagspolitiker.

Reinfeldts hopp om ett debatten skulle lägga sig har definitivt inte infriats...

Exit Nuder

Pär Nuder lämnar riksdagen. Ännu en tongivande figur i det gamla gardet är borta. Både Göran Persson och Pär Nuder, sossarnas svar på Biffen och Bananen, har nu lämnat politiken.

Nuder sitter visserligen tills vidare kvar i VU och ingen ska väl svära på att han inte kommer att göra comeback i framtiden om Partiet kallar. Men så länge Mona Sahlin styr lär det knappast vara aktuellt. Och enda chansen att få henne utbytt är ett förlora valet 2010, vilket skulle betyda comeback i en regering för Nuder tidigast 2014.

Med Nuders avhopp dräneras socialdemokraterna ytterligare på kunnigt folk. Kvar finns fullkomliga nollor som Luciano Astudillo och Mona Sahlin själv. Det är inte direkt någon "toppning av laget" vi ser just nu.

Tanken på sossar vid makten är alltid jobbig, men tanken på att det i alla fall är kunniga sossar som sitter där är betydligt angenämare. Utvecklingen i partiet gör att den tanken börjar kännas alltmer avlägsen. Mona Sahlin borde varken vara stolt eller nöjd.

måndag 23 februari 2009

Fråga inte vad Saab kan göra för dig utan vad du kan göra för Saab

"Det är valfritt att skänka pengar. Det viktigaste är att så många som möjligt ansluter sig för att sända en signal att världen behöver Saab."

Saab-entusiaster försöker samla intresse och pengar för att rädda biltillverkaren undan nedläggning. Tja, lite galghumor är ju alltid trevligt...

Bojkotter förstör idrotten

Det är ett jäkla tjat om en tennismatch mellan Israel och Sverige just nu. Många på vänsterkanten kräver att matchen stoppas för att Israel "är en apartheidstat", "begår övergrepp" och liknande. Själv anser jag att politik och idrott bör hållas åtskilda i största möjliga utsträckning.

För det första kan idrottsutövare i ett land inte rå för om landets ledning är idioter. Idrottarna behöver själva inte ens gilla politiken som förs, bojkotter drabbar dem blint. Att straffa dem för beslut som fattas i ett lands parlament är således feltänkt.

För det andra måste alla som kräver bojkott av vissa länder av politiska skäl vara beredda att löpa linan ut. Samma förhållningssätt måste även kunna appliceras på andra länder än just Israel. Tar vi en titt ut i den stora världen finns det gott om vidriga politiska system och ledare att kritisera. Skulle Rysslands krig i Tjetjenien innebära att ryska skidskyttar inte borde ha fått delta i de nyss avslutade världsmästerskapen i Sydkorea? Skulle dödsstraffet i USA innebära att Sverige inte kan spela landskamper i hockey mot USA i framtiden? Skulle det nordkoreanska förtryckarsystemet innebär att svenska damlandslaget i fotboll måste bojkotta en framtida VM-semifinal på Nordkoreas damer? Ja, så skulle konsekvenserna se ut om bojkott- och "stoppa matchen"-företrädarnas ställningstagande mot Israel utvidgas. Den internationella idrotten skulle inte längre kunna fungera. Något säger mig att de inte har tänkt så långt, förblindade av hat mot Israel.

Jag har som läsare av denna blogg säkert märkt kritiserat dem som krävde en bojkott av sommar-OS i Beijing. Jag förstod inte varför det kinesiska folket skulle straffas för att det tvingas leva under kommunistpartiets styre. OS är en idrottsfest och under de veckor som mästerskapet hålls ska politiska spörsmål läggas åt sidan. Det gäller även en tennismatch i Malmö.

söndag 22 februari 2009

Palmemordet då?

Det räcker tydligen inte med Irakkriget, världssvälten och finanskrisen. Nu är även tragedin i Knutby nyliberalismens fel.

Låt oss få leva och knulla i fred

Susanne Dodillets avhandling om prostitutionslagstiftningen i Sverige och Tyskland har satt fart på debatten om sexköp igen. Det är välbehövligt och välkommet, men det är uppenbart att positionerna är låsta och det enda som kan ruska om är förmodligen ett politiskt initiativ från regering eller opposition.

Det är intressant att den frihetliga linjen, "legaliseringslinjen" som Karin Eder-Ekman kallar den, betraktas som något som företrätts och drivits av aktivister och lobbygrupper medan den svenska förbudslinjen blivit lag utifrån något slags feministiskt uppvaknande. Som om det inte funnits lobbyister som kämpat med näbbar och klor för att få igenom ett förbud mot köp av sexuella tjänster i Sverige! Ingången till den politiska makten har bland annat hetat Margareta Winberg, tongivande feministisk agitator i flera socialdemokratiska regeringar och som tack för förtjänstfullt arbete i sexmoralismens tjänst utnämnd till ordförande för spelmonopolet av den borgerliga regeringen. Det fanns kritiker mot 1999 års lag till att börja med, men när lagen väl hamrats igenom dog kritiken i riksdagen sakta ut. I dag är det lika öde på den fronten som det är på Malmskillnadsgatan en snöig eftermiddag.

Susanne Dodillet pekar i sin Sidan 4-artikel på det kristna arv som ligger till grund för dagens sexköpslagstiftning. Det är sannolikt något som en och annan radikalfeminist har ha svårt att ta till sig, men faktum är att sexofobiska feminister och konservativa moralister går hand i hand i denna fråga. Grundläggande för båda parter är att påverka människors sexualitet i önskvärd riktning. Vissa vill se avhållsamhet, andra "jämställt" sex enligt vissa speciella "korrekta" normer. Allt med pengar inblandat förkastas.

Ebba Witt-Brattström uttalade i TV sin stora besvikelse över att unga kvinnor tagit över unga mäns sexuella beteende. Det var nämligen inte alls meningen. "De unga männen skulle lära av de unga kvinnorna att det där med sex i varje buske med vem som helst och så vidare ... är kanske inte det bästa."skulle det vara. Men så blev det inte vilket Ebba Witt-Bratström kallar "ett jätteproblem". Nu ska inte Witt-Brattström göras som talesperson för alla feminister i Sverige, men hennes uttalande känns igen från många diskussioner jag har haft med feminister i ämnet sex och prostitution. Det sipprar småningom fram att det aldrig är tanken att vi ska få bestämma över vår egen sexualitet på våra egna villkor . Tydliga ramar måste sättas upp för vad som anses OK - och ramarna är (surprise, surprise) feministiska.

Att Dodillet anser att sexköpslagstiftningen är ett resultat av förlegad kristen moralism får Bibelrunkarna på Dagen att se i kors. Där hävdas att "varken demokratin eller kapitalismen skulle fungera om inte de etiska värderingarna i exempelvis kristen tro fanns grundat inuti människor". Det låter som något Göran Skytte skulle skriva i ett svagt religiöst ögonblick, men orden kommer från Harvardprofessorn Clayton Christensen. Jag kommer att tänka på Prothero i V för Vendetta som i sin Bill O'Reilly-inspirerade show förklarar USA:s fall i den fiktiva framtiden med den utbredda "gudlösheten". Och att bli jämförd med Prothero är faktiskt ingen komplimang.

För att återknyta till inledningen: det skulle behövas ett politiskt initiativ från något av riksdagspartierna för att få fart på tankeverksamheten kring prostitutionsfrågan. Dessvärre verkar det inte aktuellt. Nästa stora anhalt är offentliggörandet av den utredning av sexköpslagstiftningen som Anna Skarhed arbetar med. Men som tidigare påpekat får utredaren varken ifrågasätta sexköpsförbudet eller lagen i sig. Det innebär att det rimligtvis bara finns två möjliga slutsatser att komma fram till: 1) lagen ska behållas i sin nuvarande form eller 2) lagen ska skärpas. Det saknas inte förslag på skärpningar. Birgitta Ohlsson vill se införandet av "grovt sexköp", som ska gälla för den som köper sexuella tjänster av ett traffickingoffer (hur nu köparen ska känna till detta).

Det känns lite hopplöst. Och det kanske värsta är att allt detta är så oerhört onödigt. Vi hade inte behövt någon politiskt manipulerad utredning av en korkad lag om den korkade lagen aldrig stiftats. Vi hade inte behövt se lagstiftad sexmoralism om bara fler där ute kunde bry sig lite mer om vad som händer under deras egna täcken och lite mindre om vad som händer under andras. Att bara få leva sitt liv i fred... är det verkligen så mycket begärt?

Gudsfruktande och stolt.

Angrepp på miljöextremismen och klimathetsen

"Det är sedan länge känt att det inte finns något enkelt samband mellan de pågående klimatförändringarna och utsläpp av koldioxid. Det bör således erinras om att perioder av nedisning även förekom under tidigare geologiska epoker när koldioxidhalten var avsevärt mycket högre än i dag. Vidare är metan - där våtmarker och boskap står för över hälften av ett beräknat årligt utsläpp på 600 miljoner ton - en cirka 20 gånger effektivare växthusgas än koldioxid."

Robert Nilsson, professor i toxikologi och mångårig expert vid olika FN-organ, gör på DN Debatt ett fränt angrepp på den svenska miljöextremismen och klimatalarmismen.

I samma tidning kan vi läsa att utställningen Tellus Art invigs i dag. Den visar barns teckningar om den globala uppvärmningen. Att skrämma barn om jordens undergång är inte bara dumt - det är faktiskt rent ut sagt vidrigt. Barn förväntas gå omkring med ont i magen av oro för "en god sak". Allt vett kastas över ända när klimatet kommer på tal. Det inkluderar som synes både kritiskt tänkande och omsorg om barnen.

Det har redan gått för långt. Att som politiker börja ifrågasätta relevansen i klimatmålen är som att skriva in sig själv på psyket för svåra hallucinationer. Det går helt enkelt inte att göra det och ha trovärdigheten som politiker i behåll. Dessutom möjliggör klimatalarmismen stora möjligheter för regleringsglada politiker som gillar att peta i människors liv.

Det är anmärkningsvärt att vi i denna "upplysta" tidsålder, där vetenskap och expertråd är den nya religionen i allt från barnuppfostran till daglig kost, inte ställer krav på saklighet, evidens och en öppen och fri debatt i klimatfrågorna. Särskilt när konsekvenserna av klimathetsen blir en global masspsykos som kan kosta både pengar och människoliv om den inte stoppas.

lördag 21 februari 2009

Sexkampanj i Kina

En stor sexualupplysningskampanj har dragit igång i Kina. Det är bland annat Kinas Kvinno- och Barnutvecklingscentrum som ligger bakom kampanjen, som har skådespelaren Yvonne Hung och hennes make Will Liu som affischnamn.

I ett land där sex har varit och fortfarande till stora delar är ett tabubelagt ämne och där antalet HIV-smittade uppskattas till 700 000 (år 2007) och syfilis är på uppgång är det förstås välkommet med upplysning. Kampanjen kommer att innehålla information, tävlingar och en sponsring av en mässa för sexleksaker i Beijing. Det rör på sig i Mittens rike.

På många sätt känns Sverige som ett föredöme i sådana här frågor. Vi är ju så frisinnade, inte sant? I och för sig lär sexualundervisningen fortfarande vara rätt kass i grundskolan, där lärarna står och tävlar om vem som kan rodna mest. Och den som inte vill leva i ett parförhållande, eller har det som mål, är ju lite konstig. Sexklubbar är förtryckande. Pornografi förvrider sexualiteten på oss. Och. Så. Vidare.

Nja. Ibland känns det som att vi har en bra bit kvar innan vi ens närmar oss mytbilden av den frisinnade svenska synden...

Vi har alla en bit kvar att vandra.

fredag 20 februari 2009

亲爱的!

文萍, 我 想 你!

I'll call you tomorrow (Saturday).

我 非常爱你...



Visst säljs det CD-skivor fortfarande...

Samtidigt som skivförsäljningen rasar i Sverige och även globalt ökar CDON.com sin försäljning av traditionella CD-skivor. Se filmbloggen.