I politikers tomma huvuden

Visst är det urbota korkat att vilja förbjuda vuxna människor att ingå kontrakt med varandra och att fördöma människors sexualitet om den inte är enligt den gängse normen (heterosexuell tvåsamhet)? Därför är det korkat med ett förbud mot köp av sexuella tjänster. Sexköpslagen är ett uttryck för inskränkthet, intolerans och inte minst hyckleri i det sekulära Sverige där vi tar kvinnans rätt till sin kropp för given. 

Ibland blir politikernas dumheter bara för tydliga. Jag har alltid funderat över hur någon som är för kvinnans rätt till abort med argumentet att det handlar om kvinnans rätt till sin kropp samtidigt kan vara för en kriminalisering av sexköp. Hanna Wagenius har hittat följande lilla text på centerpartiets hemsida angående en resolution från EU:s "liberala" partier om kvinnans rätt till sin egen kropp:

"Det innebär bland annat att medlemsstaterna ställer sig bakom alla kvinnors rätt till sin egen kropp, att man aktivt ska arbeta för att förebygga att kvinnor utsätts för våld, trafficking och prostitution."

Det är förstås en rejäl logisk kullerbytta som känns igen. Det som fascinerar är hur detta har kunnat skrivas utan att någon kommit med en liten försiktig invändning. Det är så kallade "liberaler" som suttit och knåpat ihop detta (jag ska ta och läsa hela resolutionen för att se om beskrivningen är representativ för helheten). Förmodligen beror det helt enkelt på att saken inte ens har lyfts till diskussion. Ingen har ens reagerat. Skrivelsens utseende har fattats av människor som tycker eller förväntas tycka exakt likadant och i sådana sällskap behövs inga diskussioner. Att man ska bekämpa prostitution anses allmängiltigt. Orsakerna till att någon säljer sexuella tjänster, och hur den enskilda sexsäljaren personligen uppfattar sin situation, beaktas inte. 

Ordalydelsen signalerar också att sexsäljare ses som offer. Den som utsätts för våld är ett våldsoffer. Den som utsätts för trafficking i någon form (det är för övrigt bara en del av all traffickingverksamhet som är i sexuella ändamål) är definitivt ett offer för ett hemskt brott. Men den som säljer sex behöver inte ha tvingats till det av någon annan. Ändå buntas sexsäljarna ihop med våldsutsatta kvinnor och människor som säljs som slavar för olika syften. Det är vidrigt, unket och fruktansvärt upprörande. 

Ovanstående visar oss återigen hur lite ord egentligen betyder när de hoppar ur politikers munnar, hur lite mening och substans det finns bakom allt som sägs. De är luftlandsatta personer med allt mindre koll på den verklighet i vilken alla de människor de sitter och dikterar villkoren för lever. 

Kan ni få in följande i era tomma skallar? 

Jag vill inte ha med er att göra! 

Jag vill inte tyglas av era inskränkta moralpredikningar! 

Jag vill inte se era hycklande ansikten längre! 

Jag lovar att inte lägga mig i era perfekta små liv om ni bara ger tusan i mitt! 

Har vi en deal?

In i Mac-världen

Äntligen har då även jag lämnat stenåldern (PC-världen) för Mac. Ett särskilt stort steg blir det i och med att en gammal hackande, hostande laptop från 1876 varit mitt sällskap de gångna åren.

För mig blir det att lära om från början igen. Att lämna PC-tänkandet och börja tänka Mac.

Äntligen.

Sahlins missbedömning kostar

Dagens stora nyhet är förstås socialdemokraternas ras i opinionen. Partiet tappar över sex procent, vilket är anmärkningsvärt mycket även om man betänker att partiet flugit på små rosa opinionsmoln i över ett år. De partier som ökar är framför allt vänsterpartiet och moderaterna. Att moderaterna som det bärande partiet i regeringen under pågående finanskris går framåt är inte förvånande.

Vänsterns ökning är desto intressantare. Det förefaller troligt att det rör sig om besvikna s-väljare som flytt till Lars Ohlys trygga (?) famn som en protest mot att Mona Sahlin fortfarande inte har bjudit in vänstern för samarbete på lika villkor som miljöpartiet. Efter att ha krälat kring dryga fem procent i åratal når vänsterpartiet nu över sju procent och blir faktiskt tredje största parti. Men även miljöpartiet ökar och lägger sig över sju procent. Mona Sahlin har genom detta fått ytterligare en bekräftelse på att av dem som vill se ett regimskifte, vill de flesta se en rödgrön trepartiregering. Sahlins försök att bilda front med miljöpartiet har misslyckats och hon kommer stegvis att tvingas acceptera detta faktum.

Alliansen kan fortsätta att glädjas åt splittringen på vänstersidan och bör göra allt den kan för att profitera på detta. Samtidigt måste varningsklockorna ringa på Sveavägen 68. Detta sjabbel kan inte fortsätta om socialdemokraterna menar allvar med att bilda en stabil regering efter nästa val. Mona Sahlin blir dessutom alltmer ifrågasatt av sina egna. Hon måste ta tillbaka initiativet i debatten och visa på goda ledaregenskaper för att tysta sina kritiker, något som kan bli väldigt svårt för någon som hittills inte visat några ledaregenskaper att tala om.

Oppositionens enorma tafflighet kan komma att på allvar bjuda in alliansen i matchen igen. Sahlins egen ställning som oppositionsledare har inte direkt stärkts av den senaste tidens haltande. Ingen, inte ens socialdemokraternas ledning, vet vad kvinnan vill med sitt partiledarskap förutom att vinna tillbaka regeringsmakten till Partiet. Sahlin får faktiskt till och med ett fån som Reinfeldt att framstå i god dager. Det säger en del om kvaliteten i de två alternativ vi väntas ta ställning till om knappt två år...

Vänstern, Brink och den politiska fegheten

Per Gudmundson gör en intressant koppling mellan vänsterpartisten Josefin Brinks förflutna som strippa och partiets sexualpolitiska hållning i dag. Den rymmer en del funderingar...

I boken Femmes of ­Power: Exploding Queer Femininities har Brink tydligen berättat om maktkänslan i högklackat och rött nagellack men samtidigt understrukit att hon som vänsterpartist inte kan säga saker "som får ätas upp senare". Hon får hålla sig på mattan, så att säga. Taket är i likhet med övriga partiet inte så högt i vänsterpartiet när det kommer till sex och politik, vilket för vänsterns del delvis förklaras av det feministiska ok som partiet dras med.

Jag förstår mig inte riktigt på Josefin Brink. Vad tycker hon egentligen? Tvingas hon mot sin vilja förklara sin bakgrund som strippdansös med "jag var ung och behövde pengar" för att inte väcka anstöt hos partiets mer torrlagda ledamöter? Jag tror det. Brink försvarar visserligen sexköpslagen utåt, men hon gör det inte alls lika hårdhänt och rabiat som Birgitta Ohlsson (fp) eller annan valfri vänsterpartist. Hon tycks ha sympati för sexsäljarna och väljer att inte döma.

Det måste vara en jobbig situation. Josefin Brink skulle faktiskt kunna göra nytta i sitt parti om hon lyfte frågan och tog strid mot de feministiska maktanalysernas helighet, mor moralismen och ifrågasatte sexköpslagen. Kanske vore det politiskt seppuku. Eller så skulle det öppna upp för en omprövning på sikt. Det kan ju finnas fler som delar hennes åsikter men som i dag är tysta av samma skäl som Josefin Brink: de rent karriärmässiga.

Några tidigare inlägg i ämnet sexköpslag och sexualmoral: 1, 2, 3

Och nu lite klimatalarmism

Klimatalarmismen tar aldrig semester. SvD drar sitt strå till stacken genom att helt okritiskt ge plats åt miljö-forskaren och klimatalarmisten Johan Rockström. Rockström själv anser att hans åsikter baseras på "den senaste globala forskningen". Alla andra har alltså fel. Alla som presenterar forskningsresultat som inte visar på katastrofala klimatförändringar eller som ifrågasätter hur viss forskning tagits fram och/eller presenterats, kallas av Rockström för "förnekare" och "skeptiker", underförstått att det rör sig om knäppskallar.

Vilka radikala åtgärder vill då herr Rockström se? Höjda skatter, förstås. Dessutom måste världens alla länder skriva under ett kontrakt om att bevara miljön. Höjda skatter är aldrig några problem, men bara det futtiga Kyotoprotokollets misslyckande borde skvallra om hur naiv Rockström är i sina tankegångar kring ett globalt kontrakt. Han säger vidare:

"Det brinner i knutarna. Vi har troligen inte mer än ett tiotal år på oss att få en ordentlig kursförändring. Och lyckas vi inte med det kan vi inte utesluta att vi rör oss mot farlig klimatförändring. Och vad är det? Jo, att klimatet blir okontrollerbart och självaccelererar utan att vi längre kontrollerar det."

Sedan när har människan kunnat kontrollera klimatet? Vi kan för fan inte ens spå hur vädret kommer att bli fem dagar framåt i Gnesta! Problemet med resonemanget om ett "självaccelererande" klimat är att alla världens naturkatastrofer i framtiden kan skyllas på människan. Varje gång vi ser en översvämning eller en period utan regn kommer det sitta skäggmurvlar och nickande mumla "vad var det vi sa, vad var det vi sa...?". Allt blir en självuppfyllande profetia, ty även i framtiden kommer människors dö under torrperioder och få sina hem dränkta av översvämningar. Och befolkningen i världen ökar, vilket innebär att fler drabbas.

Jag har inget emot att stater samarbetar för att bevara regnskogar och djurarter eller för att hindra hav från att växa igen eller fiskas ut. Och självklart måste vi hitta andra bränslen i framtiden. Men att skrämmas med svältkatastrofer, översvämingar, hetta och arktisk död på en och samma gång och inbilla människor om att klimatet var lugnt och oföränderligt innan människan börja bygga fabriker och köra bil är varken trovärdigt eller konstruktivt. Klimatet har alltid förändrats, ibland radikalt, och kommer fortsätta att göra det. Det tanken måste även Johan Rockström vänja sig vid.

Bara halvvägs

Det har varit många turer med värnplikten fram och tillbaka. Nu verkar ett avskaffande äntligen vara på gång. Men regeringen går egentligen bara halvvägs.

Pliktutredningen föreslår att värnplikten avskaffas i fredstid. Lagen kommer alltså att vara vilande till den dag då Sverige mot förmodan hamnar i krig. Då kan regeringen gå till riksdagen och be att den väcks till liv igen.

Det är förstås bra att det blir en ändring. Att skicka unga män i nästan ett års tvångsarbete kan aldrig vara acceptabelt. Nu har värnplikten mest varit en pappersprodukt de senaste 10 åren. När jag mönstrade för åtta år sedan behövde jag inte göra något annat än att visa totalt ointresse för att slippa lumpen. Kanske hade jag bara tur. Men av 31 personer i vår klass gjorde såvitt jag vet bara två stycken värnplikten. Och en var kvinna. Det har alltså i princip varit frivilligt under en tid.

Lite fånigt blir det ändå att behålla värnplikten i händelse av krig. Att ha en värnplikt i fredstid går väl an, det värsta som kan hända är att man får slita mot sin vilja i ett knappt år. I krigstid förväntas man emellertid offra sitt liv för landet. Då är värnplikten en fråga på liv och död. Självfallet ska värnplikten plockas bort helt och hållet! Och mönstringsplikten bör också plockas bort.

Staten ska inte tvinga medborgarna att dö för dess existens. Skulle Sverige hamna i krig får vi alla göra ett övervägande om vi vill försvara landet. De flesta skulle nog göra det. Men beslutet måste vi få fatta själva.

Ranelid har en poäng

Man måste bara älska sådana här utspel. Björn Ranelid anser att Fredrik Ljungberg, som är på väg till fotbollens bakgård USA för spel i Seattle, inte är värd de 20 miljoner han har blivit lovad. Ranelids böcker, däremot, leva vidare i 50 år. Självgott? Javisst. Men i sak har Ranelid faktiskt inte fel, även om jämförelsen mellan honom själv och Ljungberg är ointressant.

Vad som är intressant är att någon som livnär sig på att sparka på en boll dagarna i ända, kan bli inte bara miljonär utan miljardär. Zlatan Ibrahimovic blir med sitt 600 miljonerskontrakt världens bäst betalde fotbollsspelare. Hittills, ska väl tilläggas. Det är löjliga summor. I NHL behöver du inte ens vara särskilt strålande för att bli miljonär. Där tjänar alla bra, även bottenskrapet i ligan. Och på toppen synes definitivt ingen fattig (på något sätt känns lönerna i slitsporten hockey mer motiverade ändå, jämför bara med golf och tennis...).

Det är egentligen omöjligt att värdera yrkeskunskap i pengar, men det är uppenbart att vi värderar artister (eller stjäääääärnor som det heter numera) betydligt högre än läkare, författare, jurister, ekonomer, beteendevetare och hantverkare - yrkesgrupper som samhället faktiskt inte skulle klara sig utan. Med det sagt struntar jag fullständigt i både vad Zlatan, Ljungberg och Ranelid tjänar. Men håll med om att den ende som eventuellt kan roa oss om just 50 år, är författaren...

Det är hårt inom fotbollen...

Euroliket lever

Den pågående finanskrisen gör att euroförespråkarna ser sin chans att föra upp en euroanslutning på dagordningen igen. Fler svenskar är också mer positiva till en anslutning i dag än tidigare. Men motståndet är fortfarande stort. Och det är lika svårt att begripa i dag som tidigare vad Sverige skulle tjäna på ett medlemskap i valutasamarbetet.

Ja, den svenska kronan har tappat väldigt mycket i värde gentemot dollarn och euron under denna senaste oroliga tid. På samma sätt som kronan var väldigt stark mot euron och dollarn tappade mot kronan under många månader tidigare innan krisen kom. Men märk väl att den ekonomiska situationen i alla EU-länder är långt ifrån densamma. Sverige har till skillnad från andra länder stabila finanser att luta sig tillbaka på. En gemensam riksbank för alla EU-länder är helt enkelt ingen bra idé. Ensam är kanske inte alltid stark, men en fri riksbank ger Sverige möjlighet att självt fatta beslut som rör den svenska ekonomin. Inte Italiens, Frankrikes eller Tysklands ekonomier.

Det är för övrigt ganska äckligt att se den politiska reaktionen på sådana här opinionsmätningar. Intresset för att lyfta eurofrågan till en folkomröstning igen är inte särskilt stort, men det beror bara på att nej-sidan fortfarande leder. Ja-förespråkarna avser att vänta tills en definitiv omsvängning har skett. Då kan folket få chansen att rösta igen. Så att det blir "rätt" resultat den här gången...

Genus, ständigt detta genus...

Det forskas mycket om genus nu för tiden. Och någon offensiv mot feminismen från regeringens sida har vi inte sett. Egentligen är allt som det var förut. Feminismen är måhända tillbakaträngd, men likafullt högst levande. På alla nivåer. Ny forskning som presenteras på DN Debatt visar att vanliga lekplatser i förskolan kan förstärka könsrollerna. Slutsats: barnen ska leka i skogen i stället!

"Vanliga lekplatser på förskolor kan förstärka könsrollerna. Klätterställningar, gungor, sandlådor och cyklar - den tillrättalagda miljön på förskolor kan förstärka könsroller och maktstrukturer hos barn." Joho, sådant kan det också forskas om. Vi får även veta att:

"Barns egna berättelser och observationer av lek, i exempelvis skogen, kan hjälpa oss forskare och pedagoger att förstå vilken roll miljöerna spelar i barnens lek. Hur vissa lekar eller redskap, som bandyklubbor eller cyklar, snabbt blir könskodade av barnen och därmed försvårar gränsöverskridande lek." Det där med att könskodade leksaker och gränsöverskridande lek har jag alltid funderat väldigt mycket över. Särskilt när jag var i femårsåldern...

När man inte accepterar att män och kvinnor är olika utan gör en tydligt distinkt skillnad mellan det fysiska könet och det socialt skapade genuset, för att bekämpa det sistnämnda, hamnar man lätt så här snett. Då blir det intressant med genuspedagogik på dagis och att könskoda leksaker. När jag pratar med feminister om detta får jag svaret att allt detta är för vårt eget bästa. Könsrollerna begränsar oss som människor och vi kan bara nå vår fulla potential om vi får växa upp i ett genusneutralt hem och en skola som erbjuder genuspedagogik, hävdas det. Jag växte upp i ett väldigt traditionellt hem. Mamma lagade mat, pappa lagade bilen. Jag tror att kärlek och trygghet är mycket viktigare än "rätt" genusneutral uppfostran. Jag har inte lidit av att få en traditionell uppfostran och häri ligger själva problematiken med feministernas resonemang. Hur i hela friden ska de kunna belägga sina resonemang empiriskt? Att vi faktiskt begränsas som människor av traditionell uppfostran...?

Vår potential som människor begränsas av lagar och fördomar, av one size fits all-tänkandet som präglar Sverige på många områden. Men där ingår även feministerna, som säger att vi måste lagstifta om tvångsdelad föräldraförsäkring och tvinga på små barn genuspedagogiska läror. Och kom inte och säg att skiten är för vårt eget bästa.

Jämställdhetsproblem eller bara ideologisk inskränkthet?

Skönheter från öst

Ibland finns det inget att blogga om. Eller så har man bara ingen inspiration och är upptagen med annat. Därför blir det bara en liten försynt hyllning till den asiatiska kvinnan i allmänhet (och den kinesiska i synnerhet) på bloggen i dag. Det hjälper definitivt att lätta upp en annars genomgrå och regnig söndag i hufvudstaden.

Feltänk hos både (v) och (mp)

Det blev en mycket lyckad talarkväll med folkpartiets Camilla Lindberg. Hon överraskade mig en aning med sitt öppna, ärliga och raka sätt. Hade det inte burit så emot att rösta på folkpartiet, hade hon varit en tänkbar kandidat i nästa riksdagsval.

Om hon nu ställer upp. Hanteringen av FRA-kritikerna har inte direkt gett mersmak för partipolitik för de drabbade. Om personer som Camilla Lindberg och Agneta Berliner slutar, blir alltså de fega ja-sägarna kvar, de som aldrig vågar sticka ut sina hakor. Det är ett drömscenario för varje partiledare, och inte minst regeringschefen själv, men en katastrof för demokratin på sikt. Lindberg menade också, säkert helt korrekt, att det finns en stark Stockholmsfixering i politiken och att det är mycket lättare att göra sin röst hörd om man är stockholmare och heter Fredrick Federley än om man är psykologilärare och bor i Dalarna.

Det framkom lite annat intressant under kvällen också. Källor från vänsterpartiet bekräftar bilden av Mona Sahlin som en svag ledare. Föga förvånande, kan tyckas, men det är ändå intressant att bilden utifrån bekräftas av bilden inifrån. Mona Sahlin framstår allt mer som en väldigt svag politiker och ledare med en brännskadads fingertoppskänsla.

Jag har tidigare antagit att vänsterpartiet kommer att stödja en s+mp-regering no matter what eftersom alternativet heter alliansen. Ska man tro vänsterpartisterna själva, kommer detta inte att ske. Lars Ohlys krav på att hans parti ska sitta i regeringen om det blir en rödgrön majoritet är inte förhandlingsbart. Detta är bilden som förmedlats inom partiet och detta ska tydligt ha framförts i samtal med Mona Sahlin - även om bilden utåt är att socialdemokraterna och miljöpartiet får leka bäst de vill tills vidare, att det tas babysteg i rätt riktning och att det nog ska nås en överenskommelse vad det lider.

Helt klart är att miljöpartiet och vänsterpartiet avskyr varandra. Det verkar finnas en enorm antipati mellan de båda partierna. Enligt vänsterns bedömare gör miljöpartiet ett feltänk när de frenetiskt jobbar för att hålla vänsterpartiet utanför en eventuell regering. Detta, menar de, skulle minska även miljöpartiets chanser att påverka den socialdemokratiska besten.

Jag är inte så säker på den analysen. Wetterstrand och Eriksson jobbar hårt nu för att få ett gemensamt valmanifest med sossarna och lyckas de få viktiga hjärtefrågor på pränt, är det naturligtvis ett betydligt bättre läge än att köra sitt eget race och med sina fem procent förhandla efter en valseger. Vänsterpartiets linje fortsätter alltjämt att vara att varje parti ska köra sin egen valrörelse och att regeringsförhandlingar påbörjas från scratch efter en eventuell valseger. Det är att underskatta det politiska och mediala värdet i att visa upp en enad front inför väljarna. En sådan hållning kan, om den förverkligas, faktiskt bjuda in alliansen i matchen igen. Just nu är nämligen enigheten allt alliansen har att erbjuda.

Pessimism i den bästa av världar

Vi har aldrig haft det bättre än nu. Det är färre militära konflikter än någonsin tidigare, vi lever längre, världen är rikare än någonsin i historien. Vi borde vara lyckliga. Eller kanske "stolta men inte nöjda"... Men människor är sura och pessimistiska.

Via Johan Norberg upptäckte jag ovanstående klipp med komikern Louis C K hos Conan O'Brien, där han diskuterar hur bra vi egentligen har det men hur lite vi uppskattar det. Vi tar all utveckling för given och börjar omedvetet omprioritera vad som egentligen är viktigt och relevant i våra liv (jag är själv skyldig till det). Det fick mig att tänka på nedanstående urklipp ur en tidning...

Enig allians tar sats mot... vad?

Den eniga alliansen ska bli ännu mer enig. Det är tanken bakom den utveckling av samarbetet som de fyra partiledarna har satt igång i och med mötet i Halland. Nya arbetsgrupper (som ska tillsättas efterhand), en gemensam hemsida vid namn Träffpunkt Allians för borgerliga sympatisörer, en gemensam tidning och framför allt en gemensam kampanjstab inför valet är exempel på hur arbetet kommer att fördjupas.

Mot denna enighet står en väldigt splittrad opposition. Mona Sahlins sjabbel den senaste tiden är ett tecken på synnerligen bristfällig fingertoppskänsla. Nu pratar hon och Lars Ohly i alla fall med varandra och försöker verka så hoppfulla som läget tillåter. Detta hindrar emellertid inte socialdemokraterna från att fortsätta göra gemensamma utspel med miljöpartiet. På en gemensam resa i dag lovar Sahlin, Eriksson och Wetterstrand höjd A-kassa, något vänsterpartiet naturligtvis också hade skrivit under på om de bara tillfrågats. Ju längre Sahlin väntar med att ena oppositionen, hur denna enighet än ser ut, desto större blir chanserna för alliansen att knapra procentenheter i opinionen och därmed få blodad tand. Det enda som kan kosta oppositionen en seger i valet om två år, är ren och skär klantighet.

Pär Nuder gjorde hos KG Bergström i går en märklig tolkning av det politiska läget när han framförde kritik mot att bilda ett färdigt regeringsalternativ innan riksdagsvalet 2010. Socialdemokraterna bör gå till val på att bilda en socialdemokratisk regering och inget annat, anser han. I Nuders ögon beror socialdemokraternas svårigheter just nu inte på att Mona Sahlin misslyckats att ena oppositionen utan på att hon ens kommit överens med delar av den att bilda regering efter en valseger. Resonemanget håller naturligtvis inte. Särskilt inte som alliansen nu fördjupar sitt samarbete ytterligare.

Ett fördjupat allianssamarbete har flera fördelar. Det sätter press på oppositionen och det utstrålar trygghet och säkerhet gentemot väljarna. Det räcker emellertid inte bara att vara eniga om att vara eniga. Enigheten i sig får inte bli målet. Det måste finnas en inriktning, en vision, något att styra mot. Här är skillnaderna, åtminstone på ytan, desamma som de alltid varit: bidrag mot arbete, högre skatter mot lite lägre skatter. Inget av alternativen står för någon omfattande förändring, båda putsar på redan existerande system och justerar lite uppåt eller lite nedåt. Därmed blir den ideologiska diskussionen tämligen urvattnad och ointressant, ja den lyser ofta helt med sin frånvaro. Det sista Fredrik Reinfeldt vill framstå som, är någon som vill förändra snabbt. Eller för mycket.

Det är bra att alliansen är enig om att fortsätta samarbetet. Det är bara synd att deras alternativ är så förvillande likt det rödgröna.

Inte riktigt som FRA-lagen

I morgon onsdag kommer riksdagen att förlänga och sedan permanenta en lag som ger Säkerhetspolisen rätt att avlyssna människor på politiska grunder. Sedan tidigare har lagen gällt extremiströrelser på både den röda och bruna kanten samt miljörörelser och nu lyfts några nya brott in som ger Säpo rätt att avlyssna.

¤ Statsstött företagsspioneri
Här finns på rak arm inte särskilt mycket att invända mot. Om det nu är ett så allvarligt problem att det verkligen kräver avlyssningsmakt ät Säpo, vill säga.

¤ Finansiering av terrorgrupper
Detta ger som svensk en liten fadd eftersmak med tanke på vad svenska staten i samarbete med CIA lyckades göra för att sätta Sverige på den spindelnätsliknande extraordinary rendition-atlasen: utvisningen av två egyptier under förnedrande former till tortyr i Egypten. Båda har i dag fått upprättelse, vilket är gott och väl, men hur i hela friden kunde det hända? Och vilka är lärdomarna? Här finns uppenbara risker att fler oskyldiga kommer att drabbas. Något terrorhot mot Sverige finns knappast, ändå trappas åtgärderna mot detta närmast förmenta hot stegvis upp. Även i lilla Sverige. Terrorismen används som skrämselskott för att öka den statliga kontrollen.

¤ Brott mot medborgerlig frihet (BrB 18:5)
"Brott mot medborgerlig frihet" beskrivs i Brottsbalken 18:5 som "Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, dömes för brott mot medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år." Det är ett allvarligt brott och något som strängt bör bekämpas om man eftersträvar en stat som tar människors fri- och rättigheter på allvar. Att aktivt störa andras fult lagliga demonstrationer eller möten, något röda och bruna extremistgrupper sysslar med hela tiden (men som också förekommer när folk med "civilkurage" stör sverigedemokraternas möten), bör vi se allvarligt på. Att låta Säpo gå in med avlyssning är emellertid ett ganska stort steg och risken är uppenbar att det öppnar för avlyssning för betydligt fler brott i framtiden.

Detta är inte i paritet med FRA-lagen i mina ögon. Avlyssning är inte fel per definition och vi får inte göra polisen helt tandlös. Men det betyder inte att det saknas kritik mot lagförslaget. Och att det varit så tyst från de flesta av oss är förstås inte alls bra. Tidningen Journalisten efterlyser ett resonemang om meddelarskydd och källskydd. Även Klamberg, Opassande och Hax har synpunkter.

Det går inte att komma undan det faktum att det är många avlyssnings- och övervakningsförslag som läggs och planeras just nu. Nästa år kommer exempelvis teledatalagringen. Det är definitivt ingen rolig trend vi ser och det finns således all anledning att fortsätta följa utvecklingen mycket noga med ett extra kritiskt öga.

Alliansen och nätet en svår ekvation

Det får nog sägas vara höjden av ironi när alliansens partisekreterare i dag på SvD Brännpunkt säger att de fått uppdraget att ta hjälp av nätet för att locka unga väljare till regeringen. Detta alltså samtidigt som alliansen klubbat igenom FRA-lagen, samtidigt som den snart klubbar en ny avlyssningslag, samtidigt som de driver på piratjägarlagen och samtidigt som den gör intet och nada för att bekämpa de Internetcensur och -filtreringsförslag som kommer från EU...

Alliansen och nätet går helt enkelt inte riktigt ihop. Att de själva inte har begripit att de troligen skrämt bort en hel nätgeneration, säger en del om hur det står till uppe i regeringens hjärnkontor just nu...

"Det är lugnt."

Lämna kamerorna utanför

Maria Abrahamsson vill ha TV-sända rättegångar i Sverige. Skälet skulle vara "allmänintresset", som det så fint kallas. För att tillfredsställa människor som är nyfikna och vill veta snaskiga detaljer, om man ska tala klarspråk. För sådana finns det många av. 360 000 människor satt hemma och tittade på Engla Juncosa Höglunds begravning. De tittade alltså på en begravning av ett barn de aldrig träffat och aldrig ens hört talas om innan försvinnandet och mordet blev en stor nyhet.

Hur i hela friden SVT tänkte när de gick den mördade flickans mamma till mötes och sände begravningen i TV kommer jag aldrig att begripa. Särskilt obegripligt blev det förstås med tanke på de två mördade barnen i Arboga - och för all del alla andra döda barn - som inte fick någon TV-sänd begravning. SVT:s resonemang gick inte alls ihop.

Ett vanligt argument mot TV-sända rättegångar är, precis som Abrahamsson påpekar, att det kan avskräcka vittnen från att träda fram. Det är naturligtvis en risk och ett viktigt motargument. Men jag tycker att det finns ett enklare och mer sunt förnuft-baserat argument mot det hela. Rättegångar kan onekligen vara väldigt intressanta att följa och det finns en viktig poäng i att de i hög grad är offentliga. Men att TV-sända dem är att ta ett stort steg mot att mätta sensationslystnaden, det är att bjuda in till en fullständigt onödig cirkus. Rättegångar ska inte medialiseras mer än som redan har skett. Det är faktiskt inte, och ska inte vara, fråga om någon underhållning. Det är människor av kött och blod som sitter där och i många fall är det deras liv i frihet som står på spel.

Många brukar reagera mot att misstänkta förs till rättegångar med dolda ansikten, som om det är viktigt att som utomstående få se ansiktet på människor som misstänks för olika brott. Som om man bara måste veta. I USA förekommer det att frigivna sexförbrytare tvingas bära sin historia offentligt. Det finns liknande tongångar även i Sverige, att sexualförbrytare ska registreras och att alla grannar "har rätt att veta" för sina barns skull. Det hör till pedofilhysterin (men det är en annan historia).

Jag är rädd för en sådan utveckling. Vad som är relevant, vad vi borde prata om, är rättssäkerheten, inte nya sätt att straffa den som redan avtjänat sitt straff i enlighet med lagen. Rättssäkerheten förbättras inte alls av att herr och fru Svensson kan följa mordrättegångar hemma i soffan med kaffe, kaka och påtår. Men så verkar ju folk i gemen inte heller särskilt intresserade av sådana petitesser som rättssäkerhet.

Vid uppmärksammade rättsfall, särskilt om offren är barn, lockas det absolut sämsta fram hos människor. Då blir det uppenbart att det inte har hänt mycket i människors reptilhjärnor de senaste seklen. Låt TV-kamerorna stanna utanför rättssalarna. Folk får nöja sig med de amerikanska polis- och rättegångsprogrammen. Det mördas barn där också.

Mårten Schultz har också invändningar.

Inskränkthet och intolerans i sexköpsdebatten

Efter en liten men åsiktsstark diskussion om prostitution i klassen finns det anledning att skriva av sig lite. Jag upphör aldrig att förvånas över människors inskränkthet och fördomar och hur dessa vägleder dem i livet. I frågor om narkotika och sex är det särskilt tydligt.

När det gäller prostitution kommer diskussionen om den "lyckliga horan" ständigt upp, mest för att skratta bort den förment icke existerande företeelsen som sådan. "Lycklig när man säljer sexuella tjänster, yeah right!" Maktanalysen ligger ofta i bakgrunden och styr vilka slutsatser som dras. Sexsäljaren (kvinnan) anses vara i ett underläge, det är köparen (mannen) som har makten. Att sexsäljare själva vittnar om vilken makt de kan känna gentemot sina kunder genom att de avgör pris, vad de ställer upp på och om de över huvud taget ska genomföra tjänsten med kunden, är tydligen inte intressant. Det stämmer nämligen inte in i maktanalysen om den förtryckta horan, som tvingats in i verksamheten, som varje dag våldtas och förnedras av män men som fortsätter i ekonomisk desperation.

Människor med denna uppfattning är ofta utan egna erfarenheter beträffande företeelsen som sådan. De har aldrig träffat en sexsäljare, än mindre haft ett längre samtal med en, och bygger därför sina uppfattningar på genusanalyser, maktanalyser och fördomar - uppfattningen om "hur det måste vara". Genom selektiv perception anpassas verkligheten till analyserna i stället för tvärtom. Detta förstärks givetvis i synnerhet av deras egna värderingar och det är här inskränktheten blir så tydlig. Bara för att de inte kan tänka sig att sälja sexuella tjänster, blir det otänkbart att någon annan skulle vilja göra det frivilligt. Alltså måste det finnas ett tvång som gör att sexsäljare över huvud taget existerar. Att vissa säger att de gör det av fri vilja, att de trivs med det och att förbudet mot köp av sexuella tjänster gör tillvaron svårare, blir ett tecken på den lyckliga horans självförnekelse. Som om stigmat mot sexsäljare skulle hjälpa! Den egna inskränkta sexualmoralen görs vägledande för alla.

Vilka är ni att hävda att just era sexuella referensramar är de rätta? Det finns inget one size fits all när det kommer till sex.

Att det finns män som säljer sex passar inte heller in i genus- och maktanalysmallen som används för att analysera företeelsen prostitution. Det blir ju bara krångligt att lyfta in sexsäljande män i analysen. Ledsen, men verkligheten är faktiskt inte alltid så jäkla enkel!

Jag tog upp maktaspekten i en bloggpost efter det senaste besöket i Kina, där jag tog en helkroppsmassage och funderade över hur denna så kallade maktsituation uppstår mellan sexsäljare och sexköpare. Hur pass absurd själva tanken om att pengar och sex automatiskt skapar en maktsituation egentligen är, kanske framgår i ett utdrag ur den bloggposten:

"Jag tog en helkroppsmassage i Beijing. Rygg, nacke, mage, fötter, huvud, lår, allt. Förutom själva organet då. Men Långt Upp I Grenen hade kunnat vara ett passande namn på massagestället. Jag låg och funderade över just skillnaden. Enligt radikalfeministisk teori uppstår nämligen ett maktförhållande mellan köpare och säljare av sexuella tjänster. Köparen (som är en äcklig, rik gammal gubbe som inte kan få sex på annat sätt) utnyttjar säljaren (som är en desperat, narkotikaberoende tvångsprostituerad eller något liknande). Om massösen hade masserat en centimeter åt sidan och därmed knådat självaste Gustav Adolf, hade jag utnyttjat henne då? Skulle jag plötsligt befinna mig i en maktposition gentemot massösen (tänk den tanken när du ligger nedknådad på en brits och biter ihop käkarna) och därmed göra mig skyldig till ett brott som skulle kunna sätta mig i fängelse? Nej, vi skulle vara två vuxna personer som gjort en affärsöverenskommelse. Jag får massage, hon får betalt. Det är ingrediensen av sex som är så förblindande för somliga."

Reflektioner

Några korta reflektioner här på söndagen.

¤ Demonstranter som anser att sverigedemokraterna är odemokratiska och måste stoppas, stör ungdomsförbundets möte och förvägrar därmed partiets representanter rätten till yttrandefrihet. Det ligger mycket ironi i somligas syn på demokrati...

¤ Moderaternas uppgång bekräftas i ny Sifomätning, där partiet får 24,6 procent av rösterna. Att människor under orostider kryper upp i statsministerns famn är inte så ovanligt. Gapet mellan blocken minskar med över två procentenheter men är fortfarande nästan 13 procent. Därmed ligger det kvar på samma nivå som vi sett i över ett år och alliansen har ingen anledning att vädra morgonluft i nuläget, vad hoppfulla borgerliga ledarskribenter och bloggare än tror. Moderaterna ökar dessutom på andra allianspartiers bekostnad, vilket ytterligare stärker bilden av ett tvåpartisystem med ett stort regeringsparti och ett stort oppositionsparti - och lite tingeltangel hängande längs sidorna.

Frihetsfrontens talarkväll: oktober

Kommande torsdag är det dags för talarkväll med Frihetsfronten igen. Denna gång är det FRA som gäller. Talare är nämligen Camilla Lindberg, riksdagsledamot för (fp) och den enda borgerliga ledamot som röstade emot FRA-lagen i riksdagen den 18 juni.

Ämne: Hur liberal får man vara i riksdagen?

Finns det utrymme för samvete i partipolitiken? Går det att driva principfrågor i riksdagen? Vad kommer att hända i FRA-frågan efter kompromissen? Detta är några av alla frågor som vi räknar med kommer upp under kvällen.

Kom, lyssna, fråga och diskutera!

Plats: Källaren till restaurang Samborombon, Stora Nygatan 28, Gamla stan i
Stockholm.

Tid: Torsdag den 23 oktober kl 19.

Bar och viss förtäring finns i möteslokalen. Vill du äta något under mer ordnade former går det alltid bra att göra det på själva restaurangen i gatuplanet någon timma innan eller efter mötet. Det finns även prisvärt käk på flera restauranger i närheten.

Efter talarkvällen blir det barhäng i Gamla Stan.

Varmt välkommen!

Robertos rallarsvingar träffar rätt

"Jag behöver inte Gudrun Schyman för att prata i mitt förhållande!"

Paolo Robertos rallarsvingar mot feminismen i P3 Populärs Återvinningsintervju är mycket underhållande, särskilt eftersom programledaren blir så provocerad av att någon sitter i hennes studio och tycker något helt annat än hon själv att hon nästan tappar fattningen.

Paolo Roberto gör två viktiga poänger: först och främst att det inom exempelvis Sveriges Radio (även om han råkade säga Sveriges Television) finns en kultur av att alla ska tycka likadant. Denna kultur finns förstås inom en mängd områden i samhället och effekten blir alltid densamma: frågorna diskuteras aldrig på djupet eftersom alla förväntas tycka likadant. Detta har nog många av oss märkt när vi i en församling som har en helt annan åsikt än vi själva dryftar en fråga och ställer oss på tvärn. Det blir ofta tyst. Ibland blir det rent av en uppretad stämning. Eftersom människor inte är vana vid att konfronteras med en helt annan uppfattning vet de inte hur de ska svara.

Den andra poängen är att det är direkt odemokratiskt att låta politikerna bestämma hur vi ska leva våra liv. Det är egentligen vad Paolo Roberto säger när han kritiserar idéer om tvångsdelad föräldraförsäkring. Programledaren menade att politiken måste "puffa på" för att vi ska bli mer jämställda, vilket är en typisk feministisk hållning som innebär att människor måste "hjälpas" att välja "rätt", att vi i dag inte inser vad som är vårt eget bästa på sikt och att tvång därför är den enda metoden att använda. Poängen i fallet med föräldraförsäkringen är att föräldrar vill bestämma över sin egen tid med barnen, det ska över huvud taget inte göras till en politisk fråga. Jag tror emellertid inte att Paolo Roberto är tillräckligt konsekvent för att dra sitt resonemang till sin spets även i andra, mer känsliga, frågor.

Paolo Roberto kallar dagens svenska feminism "en extrem vänsteridé", men faktum är att den har letat sig in i samtliga riksdagspartier - möjligen med visst undantag för kristdemokraterna (med det partiet vill å andra sidan begränsa människors frihet utifrån sin egen inskränkta uppfattning).

Enigheten om att politiken ska lägga sig i hur föräldrarna sköter fördelningen mellan barnpassning och arbete är total i riksdagen. Vänsterpartiet vill kvotera föräldraförsäkringen, sossarna och miljöpartiet vill dela den i tre bitar i något slags semikvotering och alliansen förordar en jämställdhetsbonus, där det visserligen är upp till föräldrarna att välja vem som är hemma med barnen men där politiken lägger sig i genom att premiera dem som delar tiden lika. Det är olika grader av samma skit, samma feltänk, samma ingrepp i privatlivet.

Vissa tycker tydligen att det är bekvämt om andra bestämmer åt dem så att de själva slipper ta en massa jobbiga beslut i livet. "Blanda inte in mig i vårt förhållande..."