Skumma ministrar

En mördad statsminister. En mördad utrikesminister. När migrationsminister Morgan Johansson i går besökte ett asylboende i skånska Broby var det nog det sista han tänkte på. Han lämnade dock boendet nedstänkt med skum från en skumsläckare och kanske några tankar och erfarenheter rikare.

Attacken på ministern fick viss uppmärksamhet i medierna. Med i dagens pappersupplaga av DN nämns det hela endast i en liten notis. Inga övriga kommentarer på ledarplats. Morgan Johansson själv verkade ta saken med ro.

Hade detta skett på ett torgmöte hade attacken kallats politisk och partiledare och ledarskribenter hade tävlat i att ta avstånd från det inträffade. Som sig bör. Nu skedde det på ett asylboende och plötsligt blir det väldigt tyst och försiktigt.

Det är inte svårt att lista ut varför. Det finns en rädsla för att det inträffade, som är en enskild händelse och därför också ska betraktas som en sådan och inte en trend för någonting, kan utnyttjas av invandringskritiska krafter. Därför håller medierna tillbaka på kommentarerna och rapporteringen.

Men hur vissa väljer att tolka en händelse kan faktiskt ingen annan råda över. Den som vill använda en incident för egna politiska syften kommer att göra det oavsett vad andra tycker om det.

Frågan som borde ställas är inte varför en man sprutade ned Morgan Johansson med en skumsläckare utan hur det kunde ske. Ministern hade livvaktsskydd. Livvakterna "oskadliggjorde" (brottade ned) angriparen, men de lyckades inte förhindra attacken. Om mannen, som tidigare gått lös på inredningen på asylboendet, hade haft en kniv eller ett annat vasst föremål hade det värsta kunnat hända.

Det går inte att skydda sig mot allt hela tiden, och det vore olyckligt om politiker tvangs gå i ring med livvakter runt sig så fort de vistades bland människor. Detta skulle ytterligare öka distansen mellan politiker och väljare.

Ändå kan jag inte låta bli att förbluffas lite av hur lätt det verkar vara att komma åt de människor som ska tillhöra landets bäst skyddade.

Läs även:
Fnordspotting

Humor?

Hotet mot integriteten är politikerna, inte företagen

Avslöjanden om NSA:s massövervakning gav oss också information om hur svenska FRA arbetar och befinner sig i ett suddigt gränsland som lagstiftarna medvetet skapade när FRA-lagen tillkom.

Frågor ställdes. Men svaren från svenska politiker var nästan uteslutande pinsamt undfallande. Fredrik Reinfeldt antog bara att lagen följdes. Det gjorde Socialdemokraterna också, och såg därmed till att det inte blev en blockfråga. Försvarsministern lät som Bosse Ringholm på den där ökända presskonferensen. Då skrattade journalisterna. Karin Enström fick däremot hållas som om hon faktiskt svarade på frågorna som ställdes.

Sedan kom avslöjandet att Säpo försökt pressa teleoperatörer för att få direkttillgång till info om kundernas internet- och telekommunikation, det vill säga metadata. Bahnhofs Jon Karlung bandade i hemlighet samtalet. Även denna gång kom ansvarig politiker, i detta fall Beatrice Ask, undan med att egentligen inte säga någonting alls. Hon antog att lagen följdes.

En positiv aspekt av Edward Snowdens avslöjanden om hur västerländska demokratier går över alla anständighetens gränser för att övervaka vanligt folk, är att storföretagen tycks ha reagerat. Apple, Microsoft, Google och flera andra IT-jättar har velat distansera sig från NSA och den amerikanska övervakningsstaten. På nyårsafton fick vi veta att NSA i fem års tid kunnat installera en bakdörr in i Apples populära Iphone. Apple replikerade snabbt: De har inte samarbetat med NSA och gör allt de kan för att ligga steget före "ondsinta hackare". Vad som är sant kan vi förstås inte veta med säkerhet.

Ett annat exempel på att storföretagen på allvar kan ha börjat intressera sig för sina kunders personliga integritet är hur Microsoft agerat kring sin smarta kamera, Kinect. När den första versionen släpptes till Xbox 360 för drygt tre år sedan talades det väldigt lite, om ens alls, om vad den kunde innebära för integriteten. Alla var fullt upptagna med att hoppa framför TV:n.

När den nya och mycket mer avancerade kameran, som kan läsa av hjärtrytmen och till en början inte ens skulle gå att stänga av, visades upp med nya Xbox One krockade det ganska lägligt med Snowdens läckor. Nu undrade plötsligt alltfler om det var så vettigt att i vardagsrummet ha en intelligent kamera som både hör och ser dig (i 1080p) kopplad till ett multinationellt storföretag som samarbetar med NSA. Microsoft tvangs förklara utförligt vilka säkerhetsåtgärder som skulle vidtas för att förhindra missbruk.

I Sverige bar inte Säpos påtryckningar frukt. Tvärtom sade ett antal operatörer omedelbart och offentligt nej (att Bahnhof var en av dem behöver knappast påpekas). Tele2 hävdar att deras kunders integritet "alltid kommer i första rummet".

Utvecklingen är intressant. Ty massövervakningen kan endast fungera friktionsfritt om det finns ett slags allians mellan staten och det privata näringslivet. Nu tror jag visserligen inte att vare sig Microsoft eller Apple är oskyldiga duvungar - avslöjandet av Prism var minst sagt besvärande, även om Apple svurit sig fria från misstankarna som riktats mot företaget.

Men det är ändå uppenbart att den stora boven här är - staten. Politikerna. Lagstiftarna. De kan givetvis tvinga teleoperatörer och mobiltillverkare att lämna över all information om kunderna till underrättelsetjänsten, säkerhetspolisen eller närmsta lokala polisstation. Om de vill. Men det är mycket bekvämare att skapa ett samarbete där detta sker i samförstånd.

Utvecklingen har gått rasande snabbt, och vem vet hur det ser ut om tio eller ens fem år. En stor varningssignal är att det viktigaste för Reinfeldt, Enström och Ask inte tycks vara att lagen skyddar medborgarna mot övergrepp, utan att lagen följs. Hur den än ser ut.

Människor med en sådan inställning till fri- och rättigheter borde över huvud taget inte komma i närheten av en lagstiftande församling. Nu råkar de i stället vara tongivande figurer i den. Vad detta får för konsekvenser borde vi prata mer om. 

Nu hotas själva demokratin

Det händer nu. Säpo är på väg att få direkttillgång till alla svenskars privata mejl- och telefonkommunikation. Enligt Ny Teknik vill Säpo även ha tillgång till våra pukkoder.

Självfallet ska både polis och säkerhetspolis kunna få ut uppgifter om telefon- och datatrafik från operatörerna. Men detta ska endast vara möjligt vid misstanke om brott och det ska bara ske på förfrågan från polisen till ansvarig operatör. Att ge Säpo, och i förlängningen även andra myndigheter, direkttillgång till allas vår kommunikation via ett helautomatiserat system är något helt annat. Risken för övergrepp är överhängande. Säpo, å sin sida, hävdar motsatsen. De tycker att en helautomatisk informationsinhämtning ökar integritetsskyddet.

Det är en fruktansvärd utveckling vi nu bevittnar. Det som är mest skrämmande är att det har gått så förfärligt snabbt. Det är bara drygt fem år sedan FRA-lagen drevs igenom med piska och hårda nypor. Då hette det att myndigheten endast skulle spana mot utländska mål (på samma sätt resonerar andra länder, vilket i praktiken innebär att underrättelsetjänsterna spionerar på varandras befolkningar och sedan byter informationen med varandra).

Sedan dess har både Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen velat köpa FRA:s tjänster. Nu försöker Säpo få tillgång genom att på egen hand förhandla direkt med tele- och internetoperatörerna. Just nu avgörs denna fråga av ett antal tele- och internetoperatörers moraliska överväganden. Hittills har bara Tele2 låtit meddela att de säger nej till Säpos förfrågan.

Svenska folket vill enligt en ny Novusmätning inte att myndigheterna snokar i vår epost eller avlyssnar våra telefonsamtal. Som  en tidigare undersökning visat är det ganska få som är rädda för att detta sker, men 7 av 10 uppger nu att de inte tycker att det ska vara tillåtet för myndigheter att avlyssna personer som inte är brottsmisstänkta.

Det finns således ett motstånd där ute i stugorna. Det gäller att det bubblar upp till ytan, att människor gör sina röster hörda. För det som nu håller på att ske kan förändra vårt samhälle för alltid. Det Säpo vill göra hotar i förlängningen hela det öppna demokratiska samhället. Vi kommer att bära en tung historisk skuld om vi blir de som inte satte stopp.

Tidigare bloggat:
Har regeringen någon koll på FRA?
Dörrmattan Sverige
Övervakningen bygger på en lögn

För din egen säkerhet...

Regeringen lägger fram en ny strategi mot terrorism. I planen hävdas att det har uppstått "en verklig risk för terrorattentat" i Sverige. För att bemöta detta påstått växande hot vill regeringen att Säpo, Must och FRA ska få utbyta information.

Nå, vi hade den misslyckade självmordsbombaren på Bryggargatan i Stockholm 2010. Bortsett från denne ensamme knäppis är risken för terroristattentat i Sverige mycket liten. Sverige har ingen historia av terrordåd, vi saknar sekteristiska terrorgrupperingar som ETA och deltar inte i utlandsoperationer som avsevärt ökar risken för terrordåd. Insatsen i Afghanistan har säkert ökat risken, men vi måste påminna varandra om att risken att drabbas av ett terrorattentat i Sverige är mindre än att få en istapp i huvudet. Frågan är när regeringen ska ta tag i istappsproblemet.

Det är svårt att släppa tanken att regeringen och Beatrice Ask utnyttjar Taimour Abdulwahabs dåd i julruschen för att bygga ut övervakningsstaten ytterligare. Den sittande regeringens track record i integritetsfrågor är synnerligen avskräckande. Därför måste vi vara på vår vakt varje gång det pratas om att underrättelsemyndigheter ska "dela information" eller "moderniseras". Detta måste följas mycket noggrant.

Inte riktigt som FRA-lagen

I morgon onsdag kommer riksdagen att förlänga och sedan permanenta en lag som ger Säkerhetspolisen rätt att avlyssna människor på politiska grunder. Sedan tidigare har lagen gällt extremiströrelser på både den röda och bruna kanten samt miljörörelser och nu lyfts några nya brott in som ger Säpo rätt att avlyssna.

¤ Statsstött företagsspioneri
Här finns på rak arm inte särskilt mycket att invända mot. Om det nu är ett så allvarligt problem att det verkligen kräver avlyssningsmakt ät Säpo, vill säga.

¤ Finansiering av terrorgrupper
Detta ger som svensk en liten fadd eftersmak med tanke på vad svenska staten i samarbete med CIA lyckades göra för att sätta Sverige på den spindelnätsliknande extraordinary rendition-atlasen: utvisningen av två egyptier under förnedrande former till tortyr i Egypten. Båda har i dag fått upprättelse, vilket är gott och väl, men hur i hela friden kunde det hända? Och vilka är lärdomarna? Här finns uppenbara risker att fler oskyldiga kommer att drabbas. Något terrorhot mot Sverige finns knappast, ändå trappas åtgärderna mot detta närmast förmenta hot stegvis upp. Även i lilla Sverige. Terrorismen används som skrämselskott för att öka den statliga kontrollen.

¤ Brott mot medborgerlig frihet (BrB 18:5)
"Brott mot medborgerlig frihet" beskrivs i Brottsbalken 18:5 som "Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, dömes för brott mot medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år." Det är ett allvarligt brott och något som strängt bör bekämpas om man eftersträvar en stat som tar människors fri- och rättigheter på allvar. Att aktivt störa andras fult lagliga demonstrationer eller möten, något röda och bruna extremistgrupper sysslar med hela tiden (men som också förekommer när folk med "civilkurage" stör sverigedemokraternas möten), bör vi se allvarligt på. Att låta Säpo gå in med avlyssning är emellertid ett ganska stort steg och risken är uppenbar att det öppnar för avlyssning för betydligt fler brott i framtiden.

Detta är inte i paritet med FRA-lagen i mina ögon. Avlyssning är inte fel per definition och vi får inte göra polisen helt tandlös. Men det betyder inte att det saknas kritik mot lagförslaget. Och att det varit så tyst från de flesta av oss är förstås inte alls bra. Tidningen Journalisten efterlyser ett resonemang om meddelarskydd och källskydd. Även Klamberg, Opassande och Hax har synpunkter.

Det går inte att komma undan det faktum att det är många avlyssnings- och övervakningsförslag som läggs och planeras just nu. Nästa år kommer exempelvis teledatalagringen. Det är definitivt ingen rolig trend vi ser och det finns således all anledning att fortsätta följa utvecklingen mycket noga med ett extra kritiskt öga.